En kväll till minne av Tomas Tranströmer, del 2

Minnesgoda läsare minns mitt inslag för ett tvåtal dagar sen (tvåtal = Grönköpingska) inför minneskvällen på Västerås Stadsbibliotek i går, kanske man även minns att jag i ett högstämt epos uppmanade besökarna att komma tidigt till bibblan. Jag varnade för lapp på luckan.

Jag vågade inte tränga mig före

Till min oförställda glädje inser jag att budskapet i bloggen lästs av och gått fram till stadens innevånare, när vi själva kom till bibblan var kön redan lång, skulle vi ens själva få plats?

Hörsalen var fullsatt

Jodå, fast bänkraderna fyllts så var det tomt på extrastolarna längs med väggen så vi gled ner där och fick plats allra längst fram! Har jag chansen så sitter jag gärna långt fram och här satt jag nästan på scenen! "Västerås Kulturelit var där" skriver Vlt idag, men syftar dom på publiken så räknar jag mig absolut inte dit, men det kanske var de medverkande dom syftade på och då har dom absolut rätt.

Maria af Malmborg och Torbjörn Grass

Huvudnumret var möjligen Maria af Malmborg, som länge haft ett Tranströmerprogram tillsammans med Torbjörn Grass och i kväll bjöd dom på en halvtimme ur det programmet, och det är riktigt stämningsfullt när en riktig skådespelerska läser texter och det mellan texterna spelas vacker gitarrmusik. Sen hade hon många personliga minnen av Tranströmer som hon delade med sig av.

Maria och Torbjörn hade den sista delen av programmet, men dessförinnan hade vi fått föra mycket annat fint också. Ola Sandström spelade gitarr o sjöng tonsatta dikter. Här är ett exempel. Och alla medverkande, även Ola, hade många personliga minnen och anekdoter att dela med sig av. Mest drag var det när Andras Kullberg o Niklas Sandström spelade sina tolkningar av Tranströmer, rockigt, rytmiskt och fullt ös på trummor och piano.

Sen var det också några korta inslag från några byråkrater och projektledare som också berättade några Tranströmerhistorier. En riktigt fin kväll till minne av Tomas Tranströmer

Celebert folk får sina tulpaner efter väl förrättat värv i Hörsalen på Västerås Stadsbibliotek

Men med rodnande kinder måste jag erkänna att jag inte har så stor egen erfarenhet av Tranströmer mer än att vi har en diktsamling av honom i bokhyllan som jag börjat läsa lite i på senare tid. Han var inte så dum på Haiku-dikter, vad skulle han sagt om den här:

Tomas Tranströmer
levde här i Västerås
värd sitt Nobelpris