lördag 30 april 2016

För Sverige i tiden

Jag kommenterar gärna kungens sjuttioårsdag här i Mitt Sjuttital nu när han också påbörjar sin sjuttitalsresa. Ingen kommer undan. Och jag säger gärna Grattis! Det gör jag till alla som fyller år.

Jag som republikan kommer inte att sitta klistrad vid TV-n idag, och även om jag just nu inte har full koll hur mycket Svt och TV4 direktsänder så sticker jag ut hakan och säger att det är för mycket. Det började i alla fall redan på nyhetsmorgonen i TV4 i åttataget.

Annars har jag faktiskt inte hunnit se nånting mer än det än, och det är klart att jag tycker att dagen ska uppmärksammas, men med måtta. Just nu har vi monarki och kungen är statschef och han fyller år så jag har inga problem med att den dagen ska uppmärksammas, men det överdrivna krypandet och fjäskandet inför kungligheter gör mig lite illa berörd. Där är allt tillåtet.

Kören med Carolina af Ugglas och 2000 sångare har jag hört talas om, den kommer säkert i repris i något nyhetsinslag så jag får lyssna då. Just nu hittar jag bara bilden där ovanför, för det är väl kören den visar?

Där skulle Nellys fröken vara med och sjunga, och hade jag fått frågan hade jag gjort det jag också. Inte för att hylla kungen, men för att det alltid är kul att vara med när något händer.

Monarkin försvinner inte under min livstid. Sägs vara bra reklam för Sverige, men det är nog bara ett talesätt. Republik kostar också är ett annat argument för monarkin, men det har ju inte med saken att göra, monarki och fjäskande är omodernt, det är det hela.

På Facebook ser jag några gratulationer och ödmjuka hyllningar från några undersåtar och jag ska inte ta bort den glädjen folk känner, men kalaset kostar ju några kulor som mamma betalar, Moder Svea, dvs du och jag. Hur mycket får vi inte veta förrän 2017 såg jag då några nya regler om öppenhet kommer att gälla.

Och här är alltså ett lite återhållet Grattis till Sveriges statschef, och jag gillar ditt valspråk, Kungen, "För Sverige i Tiden". Det är dags att stämpla ut nu, monarki tiden är ute.

Dag 61 i #blogg100

fredag 29 april 2016

Trådlös undersökning

Ebbe och jag var på promenad idag. "Toor Lattbil" . Så där gick snacket.

Av en tillfällighet råkade jag kolla mobilens Wifi när vi gick genom ett villaområde, så vi bestämde oss Ebbe och jag, att kolla lite vad folk kallar sina nätverk. Jag  minns att jag en gång läste  en undersökning, inte lika seriös som Ebbes och min förstås men ändå, och den undersökningen menade att det säger en del om folks personlighet och fantasi vilket namn man sätter på sina nätverk.

På kartläggning av grannarnas nätverksnamn
Och så läste jag bara för någon vecka sen att det är dumt att bara använda standardnamnen och standardlösenordet på sitt nätverk. Ja, det står jag inte för, jag minns inte varför det skulle vara dumt, men hur gör då Ebbes grannar i några villaområden runt där han bor. Det bestämde vi oss för att kolla.

Först såg vi att i princip alla har ett trådlöst nätverk. Och alla är lösenordsskyddade numera, så var det inte för bara fem år sen. Men det är dåligt med fantasin. Nio av tio behåller standardnamnet TeliaGateWayxxxxx, Tele2GateWayxxxx etc. Egna namn jag såg var Eklunds, Saab, Blixten och så firmanamnen på några företags nätverk förstås så det var väl ingen imponerande fantasi.

Här hemma i vår trapp i stan är det lite bättre, MacLars, Speedy, LoC, Hakansson ser jag förutom 5-6 standardnamn.

Själv då? Här på femte våningen tyckte jag Skyline passade bra för vårt nätverk. Och i stugan längs Viksbergsån passade Riverside för vårt nätverk vad nu det säger om min personlighet men Ebbe tyckte det var bra namn.

Med Selma i bilen skulle vi också göra en undersökning. "Hur många bilar finns det i världen" undrade hon och vi bestämde oss att räkna. Rätt snart kom vi upp till 20 bilar innan vi tröttnade och bestämde oss för att det finns säkert över hundra bilar.

Dag 60 i #blogg100      

torsdag 28 april 2016

Mellandag idag

Jag hade fullt upp i går och det är lika mycket i dag så bloggen får en mellandag.

Här är en bild från tidig en morgontimma i tvättstugan där vi kör två tider efter varandra på förmiddan. Sen har jag möte i rockkören som vi fick lov att lägga in under lunchen, 12-14, det är svårt att samla nio pensionärer till ett möte. Men det var lugnt för mig, jag har fastedag idag, så att jag missar falukorven idag gör inget.

Efter det har jag några ärenden på stan innan jag måste göra färdigt nya hemsidan. Egentligen har jag morgondagen också på mig med hemsidan, men då har jag långjoggingen och en tur till stugan, bäst att göra färdig hemsidan idag. Fyra dar var allt man fick på sig att fixa hemsidan innan kontot stängdes. Dom dagarna gick snabbt, men jag hinner.

Och det där med hemsidan är bara kul och tvätta är också rätt kul. Men blogginlägget blev inte så roligt, men visar väl att tiden är knapp även för en pensionär så det har sin plats när jag skildrar livet här i Mitt Sjuttital.


Dag 59 i #blogg100



onsdag 27 april 2016

Min groominghylla

Igår lärde jag mig ett nytt ord. Jag är så gammalmodig att jag inte visste vad en groominghylla var, men nu vet jag. Dags att sätta stil på den!

Min groominghylla.
Jag glömde visa deodoranten.
Metro hade tips igår på krämer för män för att få bort mörka ringar under ögonen, att återfukta huden och ansiktstvätt för att få bort bakterier i ansiktet, inget sånt här finns på min groominghylla. Känns lite frökenaktigt att badda bort bakterier i ansiktet, duger det inte med vanlig tvål? Jag är skeptisk. Deras förslag var krämer och vätskor för 800-1200 där jag inte lägger ner ett öre.

På nätet såg jag att Tidningen Elle skriver "skippa dubbelduschen" och ger en massa idéer för att uppdatera groominghyllan. Oljor och krämer så att vi killar ska bli vackrare. Jag känner mig stenålders, är det verkligen några som kallar sig män som håller på med sånt här?

Jag då, hur har jag det med min groominghylla. Mager får jag väl erkänna. Förr hade jag bara dubbelduschen, men sen en tid står där en burk hårvax också. Inte är den som min gamla Brylcreme, men den håller lockarna på plats. Och en deodorant kan vara bra, det har jag också.

Men ett OBS: jag kanske är på gång. I affärn i förra veckan köpte jag min vanliga Dubbeldusch (den högra på bilden) men köpte dessutom en ny sort som var nästan dubbelt så dyr som den vanliga. Jag tänkte se om det är nån skillnad när man köper dyrare grejor, om det har nån effekt på damerna i kören och på pensionärsträffen t.ex, och det passade det ju bra att skryta med idag när Metro och Elle tycker att vi killar ska uppgradera vår groominghylla.

"Hitta din trend" skriver Elle, "håll koll på vilken look som passar dig". Det är mycket att tänka på.

Dag 58 i #blogg100
          

tisdag 26 april 2016

VSK:s hemmapremiär blev förlust

I fredags på väg hem genom stan såg jag att röken låg tät över Stora Torget, och jag hörde ett dovt muller. Jag kunde inte låta bli att kolla.

VSK:s hemmaplan innan publiken är på plats  
Lagom när jag kom fram till torget såg jag en folkmassa, 3-4-500 pers, till taktfasta hejaramsor och vrål lämna torget norrut. "Sköna, gröna VSK", "Heja Sport" "Hej, Hej, Hej"  hörde jag och en massa andra ramsor, sång och allmänt vrålande.

På väg mot VSK:s första hemmamatch mot Nyköping på Solid Park Arena förstod jag så jag gick med i tåget en liten bit längs Vasagatan där all trafik stoppades. Bengaler och facklor brann och smällare smälldes och folkmassan vrålade. Nästan bara killar 18-30-40 år och segerviss stämning kändes det som.

Så läste jag idag om domare som hotas och trakasseras av supportrar, och många domare vill sluta som domare. Även ungdomsdomare i ungdomsmatcher blir trakasserade stod det.

Jag förstår att grabbarna (och i undantagsfall tjejerna) i såna här folkmassor kan egga upp varandra att skrika och göra dumma saker. Och det var nästan lite hotfull stämning när folkmassan drog vidare längs Vasagatan. För en match i Div I som på min tid kallades Div III, nästan som gärdsgårdsserien och bara lockade dom allra närmast sörjande.

I Västerås längtar vi efter fotboll i åtminstone Superettan, så det är OK och sympatiskt att sjunga och heja på VSK. Hade jag varit yngre hade jag säkert själv gått där och hejat, och jag hoppas att våra supportrar är såna där som hejar på laget och inte skäller alltför mycket på domaren och inte kommer i bråk med motståndarlaget. Mer än psykningar och munhuggning.

Hur gick det då? Antiklimax VSK fick stryk av Nyköping med 3-2. Skötte sig supportrarna? Jo, jag har inte läst om några skandaler. VSK:s supportrar är fina grabbar som inte bråkar.

Men så kom jag att tänka på pappa Sven när jag som sjuåring fick följa honom på landskamp Sverige - Danmark. Stod inte min snälle och lugna pappa där och skrek "Ut med domarn!!"

Nästa hemmamatch ska jag banne mig se på plats på Solid Park Arena. Heja Sport!

Dag 57 i #blogg100  

söndag 24 april 2016

Livspusslet

Mina föräldrar skjutsade aldrig mig till skolan eller en fritidsaktivitet. Aldrig. Cykel och buss så fick jag klara mig själv.

Stan var mindre och bilen när vi väl skaffade den var till för söndagsutflykten.

Sen med egna barn och fotboll, gymnastik, musiklektioner, scouter, dans etc började skjutsandet. Tom mina föräldrar som aldrig skjutsade mig hjälpte till nu med att skjutsa barnbarn.

Det här är bara en reflektion från bassängkanten en tidig söndagsmorgon utan nån värdering eller åsikt, det är så här det är numera. Det finns så mycket att välja på nu och barnen vill prova på lite av varje och det blir nog bara mer och mer.

Många barn och trångt med träningstider och just simning är visst extra svårt att få plats på, så lilla Selma får alltså sin simträning på söndagsmorgonen och jag fick förtroendet att skjutsa. Riktigt kul för mig och halv nio är inte okristligt tidigt att hoppa i badet.

Det är klart att det är kul sen om barnen blir extra duktiga med sin aktivitet, men då räcker det inte med en söndagsmorgon. Träning 2-3-4.... ggr i veckan och tävlingsresor på helgen. Som hockeysönerna till Margaretas frissa som är riktigt duktiga och där föräldrarna lägger all fritid på grabbarna. Veckoslut, semestrar. Pengar.

Sådär gick dagens betraktelse. Simträningen var kul och gick riktigt bra och just att simma är förstås extra bra att bli bra på. Nu ska vi duscha och åka hem och ta en påtår.

Gomorron!


Dag 55 i #blogg100
Var är simfröken?

lördag 23 april 2016

Snålheten bedrar visheten

PRO Kultur har en populär träff en gång i månaden, After Work.

Harrys, O'Learys, Pitchers, Bianchi mfl. och jag tror jag missade nån, Igår var var vi på Skrapans Lobbybar.
Riktigt bra amatörgäng

Det började bra, jag fick fru ordförande till bordet och musiken var ovanligt bra med riktigt fina texter, gänget som spelade kör bara med egna låtar. Riktigt, riktigt bra.

Sen blev jag bortkollrad på något sätt efter en stund och hamnade hos ha som arrangerade kvällen. Rätt OK det också, vi kunde prata lite om våra respektive raggarkarriärer i vår ungdom där han visade sig klart mer försigkommen än jag.

100 pers på en lite udda tid när det normalt är rätt tomt på puben, det borde väl restaurangchefen vara glad över. Ibland betalar vi inget extra för lite tilltugg, ibland kostar det några tior för lite tacos eller kanske soppa och lite gott bröd. Inga kraftiga måltider, men just lite tilltugg.

PRO Kultur i Västerås har möte 
Det fick vi igår också, snittar. Minimala. Som vi betalade någon tia för. Hur många får man ta? Jag chansade på två av varje sort, men då blev halva gänget utan och fick nöja sig med lite chips. Min raggarkompis hörde till dom som blev utan, det var ju förargligt när jag satt där och vräkte i mig mina fyra minimala snittar.

Det var en trevlig tillställning, men svagt av baren att ta till så nätt och bjuda på minimala snittar utan att kunna skaka från en omgång till. Dom tog rejält betalt för det vi drack så nog borde väl marginalerna räckt till en omgång minimala snittar till.

Dumsnålt - jag undrar om vi kommer tillbaka dit på länge.

Dag 54 i #blogg100

fredag 22 april 2016

Extra: Dagens väder

Det var idag det hände. Även om det inte varade så länge så är det värt ett extranummer i Mitt Sjuttital.

Löven dröjer på Sparbankseken 
April har varit rätt kylig, inget kortbyxväder än, men nästan varje år brukar jag ha min kortbyxpremiär för min jogging i april även om det alltid blir bakslag några dagar senare.

Även idag, 22/4, var det kyligt och nordlig vind men sol och uppehåll när jag tog min runda utåt Skultuna. Motvind och kanske lite tråkig väg, men just den där vägen gillar jag, man får bara se upp för cyklister, rullskidor och rollerblades. Populärt att motionera där.

Efter drygt 11 kilometer vände jag och tog samma väg hemåt men nu med vinden i ryggen och då, just då, kom kortbyxvädret. Ja, det hade jag ingen nytta av idag, men det var riktigt skönt att känna värmen ett tag.

Riktigt bra joggingtur 22,36 km stod det i löparappen. Nästa vecka lägger jag på 4-5 kilometer och springer ända fram till Skultuna innan jag vänder och då hoppas jag på kortbyxor. Det hade en joggingtjej jag såg inne i stan, man springer fortare och lättare med bara ben. Som jag hade hela tiden i februari i Portugal.

Sen tog vi en tur till affären och med fyllda kassar skulle vi ta oss tillbaka till bilen på parkeringen när regn och hagel vräkte ner. Det här kortbyxvädret varade ovanligt kort i år, jag hann inte ens med!

Fortfarande dag 53 i #blogg100                      

       

 

Nästan vegetarisk lunch

Vi hade städdag igår och delade väl någorlunda på jobbet men medan Margareta drog det tyngsta lasset med städningen så tog jag hand om matlagningen. Nåt vegetariskt tänkte jag mig, det ska visst vara modernt.

Viktigt med bra råvaror
Jag kom att tänka på min bror när hans barn  var små och plötsligt ville bli vegetarianer. Dom blev serverade en maffig grönsaksrätt, min bror är duktig på matlagning, men barnen satt frågande och undrade varför dom inte fick nåt kött till grönsakerna.

Sån är inte jag så jag plockade fram potatis, lök och vitkål. Klart vegetariskt alltihopa men för att få lite smak på det hela så hittade jag en bit falukorv i kylen. Kanske inte helt vegetarisk korv men jag såg den lite mer som ett tillbehör, en smaksättare. Åtminstone Kravmärkt, bra nog. Receptet på Stekt Falukorv med lök kommer i min kokbok som jag planerar bli klar till jul. Ett tips: lite senap på korven förhöjer smakupplevelsen.

När Christoffer O'Regan och andra som inte passar i köket erkänner att dom inte gärna lagar mat är det lite småroligt, men jag känner sympati med honom och alla i hans situation och kommer att satsa på rätter som passar oss som nog skulle vilja men där förmågan inte räcker till till stordåd i köket.

Men ändå; jag tror att Dagens Rätt på vår städdag blev Med Beröm Godkänd, dvs AB, dvs 4, dvs MVG, dvs B etc beroende vilket betygssystem man använder.

Jag kan en Thailändsk rätt också, den ska jag prova snart. Också nästan vegetarisk. Tre paprikor som man fyller med lite köttfärs, den blir också vegetarisk om man bortser från köttfärsen. Då har jag redan två nästan vegetariska rätter till min kokbok.                      
     

Dag 53 i #blogg100

torsdag 21 april 2016

Napoli-känsla

Jag gillar Italien. Lättsamt, god mat och fint väder. Snygga kläder. Vespan och vacker musik. Opera.

I Napoli har jag aldrig varit, men bara namnet låter vackert. Jag skulle vilja gå där i gränderna om jag nu vågade, det är gott om ficktjuvar där har jag hört. I Napoli föddes pizzan vet jag. Och så har dom gott om sopor, det är den känslan som har kommit till oss här på Karlsdal.

Vårt soprum väntar på restkollektörerna!  
Jag förstår att det inte kan vara som förr när kommunen skötte allt helt perfekt som sopor, vägar, idrottsplatser allt sånt som man vill ha i ett samhälle, men det blev för dyrt, det skulle konkurrensutsättas. Antagligen en bra tanke, det kanske blev lite ineffektivt när det inte blev nån konkurrens. Så nu är det konkurrens.

Jag är inte påläst i alla detaljer, tar gärna emot mothugg från den som vet mer, men i tidningarna läste man härom året att en uppstickare hade lämnat ett väldigt attraktivt bud för att få avtalet för sophämtningen här i stan. Hur billigt som helst för kommunen som i stället kunde satsa på gedigen äldrevård och bra skola, vem kan tycka det är fel.

Bara det att soptunnorna blev utan tömning i början, det fattades både sopbilar och personal för företaget som vann upphandlingen, men det måste väl ha löst sig för sen avtog insändarna eller om sopkunderna vande sig. Och inte blev väl äldrevården och skolan så mycket bättre heller.

Så läste jag för en tid sen att ett sopbolag konkat och tänkte väl inte mer på det, men nu ser jag i vårt soprum hur sopberget bara växer. Det är våra sopgubbar som gått i konkurs!

Konkurrens, lägsta anbuden vinner, kvaliteten sjunker, patienter drabbas, soptunnor blir inte tömda. Tanken är ju bra, men verkligheten blir lite väl ofta en annan. I går hörde vi om skyddsombuden som blev omplacerade på Mall of Scandinavia. det är lite i samma stil. Underleverantörer som anlitar underleverantörer som i sin tur anlitar underleverantörer så att inga regler längre gäller.

På 2015-talet satsade vi på lägsta anbuden, och då får man finna sig i att allt inte fungerar.

Dag 52 i #blogg100

onsdag 20 april 2016

Marknadsföring på Facebook

Igår började vi marknadsföringen av vår rockshow tillsammans med The Cadillac Band och det ska bli intressant att se vilken nytta vi kommer att ha av marknadsföringen på Facebook.

Det tog bara någon timme efter att jag la ut flyern så hade den nått några hundra och nu på morgonen är det uppe i över 700. 25 delningar och det blir bara fler hela tiden. Många av våra "gillare" är riktigt på hugget. Och hittills har det inte kosta en krona. Jag la upp ett evenemang också.

Inte undra på Facebook är så framgångsrikt. Men det är inte helt salongsfähigt i kören, jag skulle vilja satsa några hundra för att "reklamera mera". Säger jag som är lite allergisk mot reklam. Men det här är väl mer att betrakta som information?

För 160 kr når man 3000 pers säger Facebook. För 500 kr kanske 10000? Styrelsemöte nästa vecka, få se vad fru kassörskan säger.

Jo, visst begriper jag att reklam är nödvändigt i ett modernt samhälle. En del TV-reklam är bara så konstig att jag inte begriper vad man menar, men den här reklamen kan väl ingen missförstå.  Sprids över världen idag på Sociala Medier, det blir en blänkare på Twitter o Instagram också och på vår hemsida förstås.

Och medan jag skrev det här blev det blev det ytterligare 50 pers som sett FB-inlägget.
  

             

Dag 51 i #blogg100

tisdag 19 april 2016

Halvtid i #blogg100 och ett bra uppslag

Räknar jag rätt är det här den 50:de dagen i årets #blogg100. 53:e inlägget är det i alla fall.

Verkligen blandad kompott, jag har knappast nån röd linje, bara sånt som kan hända en gammal pensionär i utförsbacken. Ibland bara en fånig tanke, ibland nåt intressant som är på gång. Precis som det är här i jämmerdalen.

Idag, halvtidsjubileet till ära är fick jag ett bra uppslag. Jag har till sist upptäckt "Uppslaget".

Brevbäraryrket är devalverat till reklamutdelning, och så sätter alla upp "ingen reklam tack" på sina dörrar så inte ens det får brevbärarna göra. Jag som bra många somrar jobbat som brevbärare känner sympati och kan inte neka vår trevlige brevbärare den arbetsuppgiften. Jag tänker "Reklam, ja tack" och runt reklamen man får finns "Uppslaget" med en massa intressant information upptäckte jag igår, se bara:

Tareq Taylor berättar om sallader och så fanns det ett riktigt intressant recept på en potatissoppa, det klippte Margareta ut och sparade direkt, det kommer hon säkert att bjuda på när som helst.

Och så fick jag lära mig allt om senaste mattrenden 2016, Frushi. Jag som är galen i frukt och bär och även tycker att sushi är väldigt gott, jag vill förstås prova den här shushivarianten. På Youtube hittade jag en enkel instruktionsfilm. Välkommen hem till mig på Frushi om du har vägarna förbi!




Ja, det här kanske är gammalt för alla andra, men det var nytt för mig.

Bildresultat för katternas glada gökurTittar jag sen på mittuppslaget i Uppslaget så hittar jag en riktigt intressant produkt,  Katternas Glada Gökur. För 1500 kronor får man ett gökur med en massa katter som försöker fånga göken. Jo, smaken är olika, men den är vi inte spekulanter på även om den levereras med ett äkthetsbevis. Vad då äkta? Det framgår inte riktigt, men fint är det väl. Kanske nåt för Antikrundan om 100 år? En osmaklig ölsejdel för 1600 kunde man också köpa.

Men nu kanske jag är orättvis, det kanske är en massa hantverk och konstnärsinsatser som sätter priset och att min obegåvning avslöjar mig. Och en handväska för 1600 med Elvis på båda sidor kunde göra succe för damerna i rockkören.            

Jag ser redan fram mot när nästa Uppslaget hamnar i brevlådan. Jag har aldrig tidigare tänkt på att det finns info på det där bladet.

Dag 50 i #blogg100      
   

måndag 18 april 2016

Idag hämtar jag bara andan

Det här med att skriva bloggar varenda dag är allt riktigt intressant. Jag är lite imponerad själv hur mycket det finns att skriva om. Stort och smått.

Politiken, TV-program, sport, filmer, böcker mm mm, det är mycket som pockar på för att kommenteras, men det är lite oordning i hjärnkontoret idag, sov lite oregelbundet i natt, så jag orkar inte med nån djupare analys. Det får bli ett angeläget sportreportage.

How far are you willing to run?
Startbild från förra årets TEC
Jag hade glömt TEC, Anders stora aprilmål. Inte förrän för ett par dar sen kom jag ihåg det och då var det försent. Jag fick inte nöjet att vara med de sista varven som medlöpare som jag fick för sex år sen på Täby Extreme Challenge, Ultraloppet i Täby.

Huvudloppet är 100 miles. 16,1 mil är rätt långt. Sen fanns det några andra klasser också, 50 miles och tom 200 miles, men jag följde 100 miles-loppet, huvudklassen, på datorn.

Täbyskogen mitt i natten
På morgonkulan 
Start kl 10 på förmiddan, sen springer dom timme efter timme, varv efter varv i Täbyskogen hela långa dan tills mörkret lägger sig. Då åker pannlamporna på, en och annan droppar av vid varvningen när krafterna tryter, men dom som orkar fortsätter tills ljuset börjar komma tillbaka. Farten är väl inte så uppskruvad då efter 10 mil, 11 mil, 12 mil, 13 mil. Så här långt har jag förstås aldrig sprungit men nu börjar motivationen tryta kan jag tänka mig. 14 mil, 15 mil, och så ett sista varv. Strax efter 8 på morgonen gick Anders i mål. 16,1 mil på 22 timmar.

Då hade jag följt hans varvtider när jag vaknade till då och då under natten, sprang han fortfarande? Hade han brutit? Nej, han klarade alltså av'et på en rejält mycket bättre tid än förra gången.

Jag började min löpning alltför sent för det här, men jag har i alla fall tre ultramaror jag också, allt över 42,1 km räknas. Men mina tre 5-milslopp väger lätt mot Anders ultramaror och jag har tappat räkningen på hur många han har.

Långlöpning är en fin sport och Ultra är extra fint för oss i branschen.

Dag 49 i #blogg100  
                                               

söndag 17 april 2016

Tips från coachen

Lisa, min jobbcoach är alltid på tå med jobberbjudanden. Det senaste kom i fredagskväll i 22-taget. Hon vilar aldrig.

Lite trött på mitt händelselösa pensionärsliv skrev jag in mig på en jobbförmedling för några månader sen och Lisa säger att dom inte har så många män (gubbar...) i min ålder så hon var positiv till att jag skulle ligga bra till för ett extraknäck. Just nu har jag två jobbansökningar som jag väntar svar på.

Det första gäller en händig morfar/farfar där man erbjuds ett rätt bra arvode. Filminspelning i Västerås och ett plus var om man kunde ta med något barnbarn, så det skrev jag att jag kunde. Inte bara en, jag kan bidra med sju stycken skrev jag. Kanske resekostnaden för Casper från Tyskland blir lite väl hög, men dom andra sex ställer nog upp. Allt mellan 1,5 och 16 år, det är bara en fråga vad regissören tänkt sig.

Bildresultat för arne tammer
Alla minns väl Arne Tammer
Det andra skubbet jag alltså sökte i fredags gäller en vältränad 60-65-åring. "Arne Tammer"-typ tänkte jag och gjorde spegelprovet och såg en kuslig likhet med bilden här bredvid. Jag fick alltså mailet från Lisa  sent på fredagskvällen och jag sökte direkt på sekunden med det förbehållet att jag var upptagen 4 juni för Stockholm Marathon men skrev att dom kunde ju ta ett foto vid nån vätskestation eller möjligen satsa på målgången. Jag försöker alltid vara flexibel mot Lisa.

Andra aktuella jobb jag funderar på att söka: "Äldre man" till en dansvideo (sydamerikanskt utseende...), "äldre man" till långfilm med småländskan naturligt, "gentleman" till reklamfilm för hälsa. I en långfilm ska man prata engelska med persisk brytning etc. etc. Jag ser bara möjligheter i artistvärlden.

Lite småroligt och Lisa ska få coacha mig ett tag till så får jag se om det blir en karriär inom seriös film eller reklamen. Jag är inte så nogräknad och ställer upp på det mesta bara betalningen är bra.

Men det där att ta med barnbarnen på jobbet kanske inte är så bra, då ska väl dom vara med och dela på lönen. Kanske kan det gå ihop sig om jag får låna Ebbe, 1,5, han är nog den mest resonabla, han har inte koll på det där med pengar än. Inte ens lördagsgodis.                    

Dag 48 i #blogg100

lördag 16 april 2016

Anslagstavlan har spårat ur. Fräckt Kristoffer!

Anslagstavlan är en rest från gamla tider, men alltid kan det locka nån. Och det är gratis för annonsören.

Kristoffer * 12 * 2
Det finns inte många anslagstavlor kvar längre i Västerås men jag gick en runda i centrum idag och hittade i alla fall två plank där jag tänker sätta upp några gamla hederliga affischer, A4 eller möjligen A3, för vår rockshow 5/6 som ett komplement till annan marknadsföring. Men hur är det med respekten för andra nu för tiden?

Den stora anslagstavlan har plats på både fram och baksidan. Totalt 24 stora affischer kan man få upp, 12 på vardera sidan. Men vad ser jag? En ståuppare, tyvärr Kristoffer jag får kalla dig en B-ståuppare, har brett ut sig på båda sidor med sina 24 stora affischer i A1-format. Ockuperat hela planket! Med vilken rätt? Där måste funnits minst 20 andra annonsörer tidigare som klämt upp sina affischer och hoppats på besökare när du Kristoffer kom sättande..

Ja, där kommer Kristoffer (ja Kristoffer det är klart att det inte var du utan dina kompisar) och smäller upp sina affischer över alltihopa. Och det var likadant på baksidan och också på den lilla anslagstavlan. Alla ska veta att Kristoffer är i stan!

Nu var det ett par dar sen han tog över anslagstavlan så några konkurrenter har satt upp sina budskap över Kristoffer, och det kommer jag också att göra när vi fått våra affischer klara, men så sur man blir. Inga hänsyn, ingen respekt. Hur rolig du än är, Krister, kommer jag att tänka "Fräck typ" när jag ser dig på TV Och jag kommer nog inte att köpa biljett för att se dig, så sur blev jag.        

I nästa vecka ska det bli mig ett sant nöje att trycka upp en affisch över din. Men OK - är du bara snäll mot dina barn så ska jag inte vara långsint och jag kommer bara att sabba en av dina affischer.                          

Dag 47 i #blogg100

fredag 15 april 2016

Manschetten darrade till lite

Efter ett inlägg häromdan om upploppsveckan i #blogg100 inför målgången i början av juni fick jag lite kalla fötter. Och kom att tänka på hur många negativa ordspråk och talesätt det finns. Har jag stuckit ut hakan lite väl mycket?

Här i gnällbältet säger vi gärna "Det går aldrig". Undrar om inte en och annan av mina vänner tänker så.

Starten på Lidingövägen.
Här är några andra gnälliga uttyck: "Nu har han tagit sig vatten över huvudet, Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken, Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket, Högmod går före fall, Stor i orden liten på jorden etc etc".  Det finns hur mycket som helst med negativa uttryck och går det åt pipsvängen på Stockholmsmaran så muttrar väl mina belackare "Vad var det vi sa"

Det är över en månad kvar så mycket kan hända än, men så här tänker jag inför min hektiska vecka i början av juni:

  • 100% chans att jag kommer till start. Bara en skada, en förkylning e.dyl. står i vägen.
  • 100% chans att jag kommer att försöka ta mig fram till målet när jag väl står där på startlinjen.  

Jag har hittills aldrig brutit ett lopp för att jag är trött, i så fall skulle jag brutit varenda lopp jag är med i, för trött blir man men visst finns det ändå en risk att jag inte kommer i mål. Jag kommer inte att vara så vältränad som jag bruka vara så visst kan nån muskel eller nån led protestera, och den här gången finns också risken att jag hamnar lite väl nära maxgränsen för loppet, 6 timmar. Det kan ju kännas lite nesligt om dom hinner dra repet på upploppet

Men så tänker jag inte än, senaste träningen kändes så bra och jag ska ut en vända idag också. Tar vara på varje ledig stund, men det är så mycket annat man ska hinna med. Men nu lämnar jag det här ett tag, förberedelsen fortsätter fram till examen 4 juni.

Som tur är finns det lite positiva talesätt också som t.ex. "Friskt vågat är hälften vunnet".

Och skulle det så vara att målgångstiden inte blir så hävlig så heter det ju att "Fint folk kommer alltid lite sent"!

Dag 46 i #blogg100
             
          

torsdag 14 april 2016

Sur gubbe igen

Jag blir sur på mig själv ibland, jag försöker att inte få ett rykte som sur gubbe.

Det började på joggingrundan häromdan när jag sprang förbi två grabbar som plockade skräp. Dom morsade på mig och jag på dom men sprang bara förbi. Dom var nog lite lätt förståndshandikappade som man säger så varför stannade jag inte till nån minut och pratade med dom. Att dom städade fint och så där. Förlåt grabbar, står ni kvar på fredag när jag tar samma runda så ska ni få beröm av mig.

Och så på eftermiddan samma dag kom jag genom Rudbecksparken. Där satt ett par tjejer och fnittrade, jag hörde dom på långt håll och fnittret smittade av sig på mig också så jag såg nog lite road ut när jag kom fram till tjejerna.

Bildresultat för sur gubbe smiley
Inte jag, va?
15-16-17 år kanske, svartklädda med huvudsjal och på ett riktigt bra humör. Dom hade dukat upp lite godis mellan sig, popcorn, lite fruktbitar och lite annat godis också. Jag sa Hej till dom och den ena svarade direkt "Vill du smaka". Och vad svarade jag? "Nej tack, jag har lite bråttom!" Typiskt svenskt?

Det är klart att jag inte hade speciellt bråttom, jag borde förstås ha tackat ja, tagit en äppelbit och pratat en stund med tjejerna. Men hade det kanske sett skumt ut att sitta på en parkbänk med ett par unga flickor? Det får vara hur det vill med det, men nästa gång, om det nu blir någon nästa gång, ska jag inte ha så bråttom. Nog ska jag väl kunna få prata en stund om det är några ungdomar som vill prata med mig. Dumt att vara alltför misstänksam jämt. Dumt att alltid säga att man inte har tid.

Så idag försökte jag skärpa till mig. När en kille försökte få mig till månadsgivare åt Amnesty sa jag inte bara Nej utan växlade i alla fall några ord med honom om Amnesty först innan jag sa nej. Om han nu blev gladare för det kan man undra men det kändes bättre för mig. Sa också Hej till alla tiggarna, men dom kanske hade blivit gladare om dom fått lite pengar också, men jag har min tjej utanför Coop Forum. Hon får en tjuga varje gång vi handlar och jag skulle gärna prata lite med henne också.

Och här hemma på gården försöker jag alltid säga nån liten lustighet eller allmän kommentar när jag möter nån, tom till flyttkillarna som satt och samlade kraft utanför C-porten i morse så jag hoppas att jag inte får ett bestående rykte att vara en sur gubbe.          


Dag 45 i  #blogg100
              

onsdag 13 april 2016

Sista veckan i #blogg100 kommer att bli helt galen

Arkivbild från 2014 på 70-årsdagen
Det är lite drygt hälften kvar av #blogg100-racet idag men jag ser redan fram mot sista veckan. Inte just att det här dagliga skrivandet tar slut, jag skriver nästan dagligen ändå, nej det är tempot i sista veckan jag ser fram mot då i början av juni. Som pensionär trivs jag med fartvind i håret.

Veckan kommer att börja lite lätt med några korta joggingrundor, 5-6 km så där och så har jag min 72-årsdag. Just den dagen har vi generalrepetition hela kvällen med rockkören Rock Everybody då vi tränar tillsammans med ungdomarna i kompbandet från Västerås Kulturskola, bra sätt att fira.

Sen kan det väl bli nån mer joggingtur under veckan med några rocklåtar i lurarna och på lördagen blir det tidig avresa till Stockholm. Klockan 12.10 går starten för årets Stockholm Marathon och där kommer herr Widmark stå på startlinjen bland bra många tusen andra vältränade löpare. Men bara drygt 50 i min egen åldersklass, 72 år och äldre! 50 stycken i Sveriges största marathon och av dom är vi två stycken från samma klass på gymnasiet i Västerås, vad är oddsen för det. Och båda uppväxta på Jakobsberg i Västerås och båda heter vi Örjan! Värt en notis i lokalbladet, jag tror jag ska tipsa dom om vi nu båda kommer i mål.

Prerelease av affischen.
Publiceras onsdag 20 april 
Efter målgång blir det en dusch och direkt en tur hem till Västerås för några timmars sömn och förberedelser för en kanonföreställning dagen efter maran med rockkören Rock Everybody. Just idag föll alla pusselbitar på plats och kontraktet blev godkänt och föreningen vågade trycka på startknappen. Vad sägs om det här programmet:

The Cadillac Band med rockmusiker som bara blir bättre för varje år. Namnkunnigast för oss 40-talister är nog Janne Lucas och bandet kryddas med gästartister av allra högsta klass.

Kanske Little Gerhard eller någon annan av dom stora som finns kvar från den tiden. 8 man på scenen och Rock Everybody på det! 150 man och kvinns med en hel del för oss nya låtar, nu sjunger vi Stones och Michael Jackson! Fullsatt! Rock'n'roll!

Sista veckan i #blogg100 kommer att bli helt galen!

Dag 44 i #blogg100

tisdag 12 april 2016

En tidsfråga

Back to basics. I flera år nöjde jag mig med mobilen i stället för armbandsklocka och väckarklocka. Nu är det ordning och reda igen. Här i Mitt sjuttital är allt som vanligt nu.

Jag minns inte min första klocka men jag tror det var en Seiko med två extraknappar, start och stopp för tidtagning och jag har avverkat många armbandsklockor genom åren.

Ordning och reda på mitt sängbord.    
Det var trist när min fina Rolex blev stulen men sen har jag fått en och annan armbandsklocka i present och tappat bort dom rätt regelbundet också. Och rätt länge var jag alltså utan armbandsklocka. Det var då, nu kör jag med en billig så jag inte blir alltför ledsen om jag skulle tappa bort den. Och det är klart att det är mer praktiskt med en klocka runt handleden än att alltid plocka fram mobilen och kolla om man är sen.

För väckning har jag också ett bra tag bara haft mobilen på gott och ont. Jo, mobilen har ju många bra funktioner, välja signal, snoozeintervaller och en massa annat, men när jag vaknar till på natten är det fint att bara kunna plira lite med ena ögat och kolla om klockan är halv två eller framåt sju. Om man kan somna om alltså eller om det är dags att kliva upp. Igår hade Kjell & Co extrapris på en liten bra väckarklocka, 299 kronor.

För en gångs skull en liten pryl som är precis så som jag vill ha den, lätt att ställa in och det man vill kunna justera, det kan man justera. Ingenting att klaga över och två USB-portar så man kan ladda mobilerna eller surfplattan. Suveränt! Så nu har tiden rullat på så att cirkeln är sluten.

Det här var stort i Mitt Sjuttital: Armbandsklocka OCH väckarklocka. Men i morgon ska jag hitta nåt bättre att skriva om, jag har ett intressant meddelande till världen så bortse från det här inlägget och se fram mot onsdagen i Mitt Ljuva Sjuttital.

Dag 43 i #blogg100