Selmas spa

Jag har aldrig varit på ett spa. Förrän nu.

För att sprida lite allmänbildning så kommer Spa från den Belgiska orten Spa där man var tidig med kurbad och vi har ett Spa på bara ett par stenkasts avstånd från oss, i Sätra Brunn, men vi tog ändå Selmas Spa i Sunne.

Efter en intensiv midsommarvecka och helg var det alldeles nödvändigt med några dar att hämta andan och här är en liten recension av två dagar hos Selma i Sunne:

Fräscht och fint och ett bra pris om man använder Coops Hotellpremie. Ett väldigt bra pris. En trogen gäst jag pratade med i bastun blev verkligt förvånad över priset.

Frukostvåffla

Dom har en massa olika program som massage, spinning och diverse gruppträningar, men vi var rätt nöjda med att bara bada i bassängerna, bubbelpoolerna och bastun. Dom har en del regler med tider när barn får bada och det är bra. Även om vi älskar barn så blir det lite väl stimmigt med bomben i bassängen. Nu kunde vi simma lite och slappa i vilstolarna vid bassängkanten.

Bra mat i restaurangen även om vi den första kvällen fick vänta lite väl länge på maten och fick påminna om drycken. Men jag är alltid snäll, det kanske var inkörningsproblem så här tidigt på säsongen. Och har man sett Fawlty Towers vet man hur det kan gå till i ett restaurangkök och andra kvällen fanns inget att klaga på. Tvärtom.

Och all personal är så där riktigt värmländskt trevlig så det nästan är jobbigt. Ett trevligt spa, rekommenderas. Och kanske vi provar Sätra Brunn nästa gång.

Vicken helg!

En Wild Kids-vecka klarar inte vilka som helst. Vi hade jättebra hjälp av äldsta kidset, Ellen 17, annars hade det nog inte gått men det tar rätt bra ändå på ett äldre par i 70-årsåldern.

Grattis till Clea som tog hem'et, men alla fick välförtjänta medaljer med texten Winner.

Jo det gick bra och Selma sa bestämt att när hon får egna barn ska hon också har ett Wild Kid så det här kommer att leva vidare långt efter att vi stämplat ut.

Efter WK-veckan ökades det på till Midsommarhelgen så vi blev 17 pers + en hund på alldeles för liten yta.

Men med tålamod och hjälpsamhet och trots allt hyfsat  väder så blev det en riktigt bra Midsommar på Stentorpet i år igen . Och det är ett helt år till nösta Midsommar!

Trevlig sommar!

På autopilot.

Onsdag idag och jag går sen i söndags på autopilot, jag bara hänger med till nästa arbetsuppgift och nästa och nästa.

  
Under Wild Kids, den årliga sommarveckan, räcker tiden bara till att just hänga med i kidsens fart, dom har så mycket spring i benen: Ebbe 3, Selma 6, Nelly 8, Natan 10,  Clea 13, Ellen 17. Nionde året i rad nu med en tävlingsvecka med plats för glass och bad också, men nåt bloggande är det inte tal om.

Ont om egen tid alltså. Och nyheter på TV, vad är det? Med sex hyresgäster i stugan räcker inte tiden till till Rapport så jag får väl se efter Midsommar om det hänt nåt speciellt.

Men det är en ynnest att samla gänget på det här sättet, spela vår signaturmelodi Marsch Pannkaka och få många nya minnen och efter midsommar ska vi pusta ut, kanske t.o.m. ta en liten tur.

Så här roligt tyckte Ebbe det var idag:

Krylbo Central

Så det kan bli. Jag kan väl hoppa alla detaljer och gå direkt på finalen. Picknick på perrongen på Krylbo Central!

Så många gånger man åkt där förbi under åren till och från nordliga mål och så under mina sista 10 år på jobbet till och från stålverket i Avesta, men inte ofta jag varit inne där i den där fina stationen. Men så hamnade vi alltså där idag på utflykt med goda vänner.

Riktigt varför det blev just där kan vi strunta i men det kändes fint! Eftermiddagssolen värmde och restaurangen var som tur var stängd så det fanns gott om lediga restaurangbord  på perrongen. Vi la beslag på det bästa. Så dukades det upp en himla massa gott som reseledarna tagit med sig. Klart folk funderade vad vi var för konstigt sällskap som satt på Krylbo Central och inte var helt ljudlösa. En Annalisa Ericson-text passar bra för den som kan sin revyhistoria: "bröder och svägerskor från Sodom och Gomorra..."

För som final till efterrätten blev det tom dans där på perrongen till Cool Candys Krylbo Central. Riktigt bra dansgolv! Om nån är danssugen ställer jag upp på en repris där på perrongen. Men om det är riktigt enligt regelboken att äta och dricka och dansa på det här sättet på Krylbo Central är jag osäker på, så det är onödigt att föra det här vidare. Vi håller det bara mellan dig och mig:

Men nog rycker det lite i benen;

.

När jag var en ung caballero

Som ung caballero var måhända
midjemåttet något mer distinkt.

Evert Taube har surrat i huvudet på mig idag där jag svingat mig på tak och stegar. "Jag levde för kärlek och solsken och sång" sjöng Evert. Och idag sjunger jag alltså så jag också.

Juni är inte mer än halvvägs men är redan den mest tempofyllda juni jag nånsin varit  med om. "En till sån här juni och jag är förlorad" hade väl den gamle kungen Phyrrus sagt, han körde ju med såna uttryck om sina segrar, men fullt så illa är det väl inte för mig. Det är snarare rätt bra att det är lite drag.

Men vi behövde ett par dar för oss själva mellan varven för att hämta andan och det är mycket att fixa på ett fritidshus och mycket att förbereda inför resten av juni. Så det var fint att ha några dar innan stormen.  Till eftermiddagskaffet idag satt vi och lyssnade på fåglarna och på tystnaden. Ja, jag har det ju aldrig riktigt tyst med min tinnitus men fågelsången hörde jag.

Några dar till kan vi jobba med förberedelserna sen blir det fullt hus  på Stentorpet. Först under Wild Kids-veckan och sen till Midsommar blir det överfullt, då åker tälten upp, men nu börjar  vi i alla fall bli förberedda.

Och kanske jag kommer på nån annan passande Taube-låt tills dess. T.ex. "Så länge skutan kan gå"  med tanke på gamle gubben Widmark som nu trallar vidare på "kärlek och solsken och sång, pling plong"

Vad ska vi ha för mat?

Normalt bara två vid matbordet men ändå är det  problem.  Vad ska vi äta?

Jag bidrar så lite till matlagningen mer än att jag kommer med bra förslag som idag. Matjessill och färskpotatis. Vilken gudagåva till mänskligheten!

Matjessill kan jag i och för sig äta året om, och det gör vi också. Men veckorna från pingst fram t.o.m. midsommar är den bästa tiden. Gräddfil och gräslök.

OBS. Jag öppnade i alla fall burken.

Första gången Margareta bjöd på matjes minns jag fortfarande. Jag var tveksam för jag hade en massa fördomar mot sill, men det tog inte många sekunder den gången innan jag var fast.

Jansson är också en gudagåva året om, men den får jag vänta  med tills julafton. Men mer sill blir det. Få se vad våra tyska gäster i midsommar säger om matjessillen.

Målgång 2017

100 dagar, 100 inlägg och femte året i rad. Nästan imponerande. Dessutom som Nestor och Altmeister.

En tongivande #blogg100-profil men vem bryr sig. Jag borde satsa på en karriär som videobloggare i stället, det är där pengarna och uppmärksamheten finns har jag förstått och dom har ju Guldtuben att hoppas
på.

Femte året i rad alltså och i år har jag nog tagit rätt lätt på utmaningen. Lite kortare texter i år tror jag, lite enklare ämnen. Men 100 geniala inlägg som jag står för, 100 ämnen dissekerade och genomlysta i folkbildningens tjänst, "med utmärkt beröm godkänt", kanske tom AB+.

Desillusionerad bloggare framför sin skärm

100 dagar är rätt lång tid och mycket har hänt i världen. Jag skrev först här en sammanfattning men den blev både lång och tråkig så jag tryckte Delete på hela klabbet säger bara Tack till dig som kanske läst nåt inlägg.

Det var roligare första året när #blogg100-utmaningen avslutades med föreläsningar och mingel och uppmärksamhet i press och TV.

Nu är det ingen längre som bryr sig.

Slutet är nära

Bloggpost nr 99 levereras idag redan till morronkaffet.

I morrn blir det kanske en summering av just det här året om det inte dyker upp nån mer intressant tanke och idag får det bli en fundering om själva bloggandet. Och om #blogg100.

Det här var femte året jag var med och jag har så klart klarat av'et varje år, i år också, och jag har varit nestor i det här jippot varje år. Men sitta och knacka på datorn/mobilen till vilken nytta? Värt besväret att göra sig löjlig?

Jomenvisst är det värt besväret. Det finns många sätt att hålla sig frisk på och det här är ett sätt. Pressa sig lite, planera, prioritera, tänka och fantisera. Och våga lägga ut det till allmän beskådning. För tid och evighet.

Men enklast är det om man skriver mer som en dagbok, " först gjorde jag det och sen det", men jag vill gärna ha det lite mer allmänt. Det kan vara lite knepigt ibland och det hade varit lättare med lite tvåvägs diskussioner och lite drag under galoscherna från andra men jag har ändå envetet stretat på. Egoistiskt och egotrippat.

Men #blogg100 har överlevt sig självt för min del. Tanken med initiativet är bara att sätta en blåslampa i baken på bloggare som tappat farten, men om inte konceptet utvecklas till nästa år så blir det här året mitt sista i #blogg100.

Jag fortsätter Mitt Sjuttital i egen regi.  Och imorgon skrivs sista kapitlet i mitt deltagande i #blogg100.
.

Was ist das? Das ist vass.

Gute heute alle leute. Bei mir bist du schön - bär ner mig till sjön... etc.etc. Vi svenskar tycker vi är roliga med våra tyska ordvitsar men tyskarna tycker bara det är larvigt.

Näcken är påklädd och med lie
i stället för att sitta naken med fiol  

T.o.m. Strindberg försökte:"Sehr schön. Ja, såklart man ser sjön!"

Men nu gällde det vass. Årets första årensning i Hedeby-stil och i lite kyligt väder. Viksbergsån var för inte så länge sen utmärkt i broschyrer som en kanotled, men nu underhålls den inte alls. Mer än bitvis då av ambitiösa stugägare.

Nu är det nästan omöjligt att ta sig fram på några ställen har jag hört. Bävrarna.

Tyvärr har jag dåligt med kort från ån från tiden när vi var nya här, för 35 år sen, men jag har en känsla av att ån växer igen allt mer för varje år. Vi kan fortfarande bada utan problem, men det skulle behövas ett rejält underhåll av hela ån från Olof Jons Damm ner till Långforsen innan ån blir mer till en bäck eller en rännil. Långt ifrån en kanotled. Men sånt underhåll finns det inte pengar till numera. Trist och märkligt.  

Men nu är i alla fall vår lilla bit uppsnyggad och det blir nog en årensning till längre fram i sommar.

Mission completed

Påläggskalvar på löparbanan

Rätt nöjda tände vi brasan på måndagskvällen i stugan och kopplade av efter några aktiva tjänstgöringsdagar.

Inte mer än rätt att vi får tjänstgöra ibland. Vad ska man ha barnbarn till om man inte får göra en insats ibland för dom när det krisar. Eller så klart behöver det inte inte bara vara vid kris, vi ställer alltid upp när vi får.

I helgen har vi passat vovven och sett till att dom mellanstora barnbarnen kom till start på sitt millopp. Och tog emot dom vid målgång och dom är nu på god väg att ta över farfars lite malätna löparmantel. Milen i tuff terräng gick över förväntan.

Pampig avslutning på dansföreställningen

Sen har vi ett par dar skjutsat dom minsta till olika aktiviteter och vi har fått sitta som publik och titta på fina dansföreställningar. Så passade vi också på att hjälpa till i trädgården mm. Och inte minst att leka med dom små, Margareta hoppade tom studsmatta! Och att läsa godnattsagor och sånt. Det fanns massor att göra och det är viktigt så här i Mitt Sjuttital att göra en insats så länge man orkar. Vi har en fin stuga alldeles för oss själva att hålla till i när vi hjälper till hos dom minsta:

Här sover man bra!

Jo så länge man orkar är det fint att få göra en insats men nu pustar vi ut ett par dar. Men inom kort har vi invasion av barnbarnen här på Stentorpet för ett nytt uppdrag:

Den föräldrafria Wild Kids-veckan!

Pingsthelgen är rätt anonym.

Tidigt uppe på Pingstdagsmorgonen för skjuts av en artist till Uppsala Stadsteater.

Vadå Pingstdag? Och Pingstafton igår, helt bara så där, märkte den knappt. Jo det var stängt på Coop i Almunge redan kl 16, mer var det inte. Och idag på Pingstdagen var Pressbyrån på Kungsgatan stängd. Är det verkligen nån som firar pingst längre? Och Annandagen har blivit arbetsdag.

Nej, det var ett nerköp som man gjorde när man på pingstens bekostnad införde Nationaldagen. Minns inte hur debatten gick, var vi kanske avundsjuka på Norges 17 maj, men så nationalistiskt kommer vi aldrig att fira 6 juni och bra det. Den dagen var kul nog att ha som Svenska Flaggans Dag när vi i skolan marscherade till Djäkneberget och fick hurra och sjunga några sommarsånger.

Men även om pingsten är lite anonym numera så visst känner jag mig lite hänryckt där jag sitter på Coffehouse by George på Uppsala Centralstation och väntar på dom andra.

Sen ska vi se Selma på Stadsteaterns stora scen. I hänryckningens något förkortade helg.

Selma hade fjärilar i magen men det går nog bra! 

Jag fick hundvakten

Hundvakten har jag inte haft sen lumpen när man var på övning och man låg åg i tält.

Men nu är det på allvar. Jag ska sköta Zuri någon timme på eftemiddan och och är lite nervös. Hundvakt en hel timme. Vad som helst kan hända!

Nej, jag är ingen hundmänniska och inte kattmänniska heller för den delen, men nu är det alltså Zuri, Rhodesian Ridgeback. Valp.

Den här omgången ab #blogg100 kom lite olyckligt. Jag har för mycket runt mig för att göra nåt bra av mitt bloggande just nu. Oktober/november hade passat bättre.

Nej, nu rullar jag bara lite uppgivet i mål. Det är visst  fem dar kvar.

Trevlig helg!

Två pärlor alldeles bakom knuten

Man behöver en spark i baken ibland för att komma sig för. Nästan så jag skäms att vi inte gjort den här turen förut.

Vi har ju så nära dit och ännu närmre från stugan i Sala till trakten runt Virsbo. Nu  hängde vi med PRO Kultur dit där min gamle klasskamrat Kjell och hans Solveig tog emot. Jag har nästan aldrig förr ens varit i Virsbo.

Först Virsbo Konsthall: Håller till i hela övervåningen i en övergiven industrilokal och har konstutställningar, musikkvällar med bl.a. jazz och folkmusik, kurser i måleri och föreläsningar mm. Vilken aktivitet! I lilla Virsbo. Och dom har ett fik med bra priser.

Nu förberedde man för fullt en fotoutställning med svartvita bilder, Jazz Street Tango. 4-25 juni. Fotograferna hängde upp sina bilder.

Värt ett besök! Virsbo Konsthall rekommenderas. Dom har både hemsida och Facebook-sida!

Nästa programpunkt var Hälleskogsbrännan som vi bara tangerat lite i utkanten tidigare. Nu finns det nyanlagda vägar rakt genom hela området som nu är ett naturreservat.

31 juli 2014 startade Sveriges största skogsbrand åtminstone sen 1950-talet. Nu börjar naturen komma tillbaka och det är ju ett unikt tillfälle att följa vad som händer i naturen efter en brand. Hela naturreservatet tillgängligt och det finns bilvägar och promenadvägar, grillplatser, och informationsskyltar och en bra karta från Länsstyrelsen.

Värt ett besök! Hälleskogsbrännan är värt ett besök!

Och vi kommer att göra regelbundna återbesök!            

Morgonrapport från huvudkontoret i Västerås

Vi lämnar inom kort centralredaktionen för en utflykt idag så det blir inget bloggande idag. Men kanske något på Instagram eller Facebook, så håll utkik!

Och jag vet inte nu när jag kommer tillbaka upp till stugan, om jag får tid att göra mitt dagliga inlägg i #blogg100, så det får bli en morgonkortis idag, det är allt vi kan bjuda på den här soliga men lite kyliga och blåsiga dagen.

Dagens stora fråga blir om Trump bryter Paris-avtalat och satsar på sin kolbrytning i stället. Klockan 21 ger han besked på Twitter. Sist han skrev nåt där handlade det om Cofeve, ingen vet vad han menade. Somnade han mitt i en tweet? Cofeve?

Jag går och funderar på beskedet kl 21.00 och återkommer i morgon fredag från lokalkontoret i Sala.

Snart går bussen!