Bloggpost nr 99 levereras idag redan till morronkaffet.
I morrn blir det kanske en summering av just det här året om det inte dyker upp nån mer intressant tanke och idag får det bli en fundering om själva bloggandet. Och om #blogg100.
Det här var femte året jag var med och jag har så klart klarat av'et varje år, i år också, och jag har varit nestor i det här jippot varje år. Men sitta och knacka på datorn/mobilen till vilken nytta? Värt besväret att göra sig löjlig?
Jomenvisst är det värt besväret. Det finns många sätt att hålla sig frisk på och det här är ett sätt. Pressa sig lite, planera, prioritera, tänka och fantisera. Och våga lägga ut det till allmän beskådning. För tid och evighet.
Men enklast är det om man skriver mer som en dagbok, " först gjorde jag det och sen det", men jag vill gärna ha det lite mer allmänt. Det kan vara lite knepigt ibland och det hade varit lättare med lite tvåvägs diskussioner och lite drag under galoscherna från andra men jag har ändå envetet stretat på. Egoistiskt och egotrippat.
Men #blogg100 har överlevt sig självt för min del. Tanken med initiativet är bara att sätta en blåslampa i baken på bloggare som tappat farten, men om inte konceptet utvecklas till nästa år så blir det här året mitt sista i #blogg100.
Jag fortsätter Mitt Sjuttital i egen regi. Och imorgon skrivs sista kapitlet i mitt deltagande i #blogg100.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar