Målgång 2017

100 dagar, 100 inlägg och femte året i rad. Nästan imponerande. Dessutom som Nestor och Altmeister.

En tongivande #blogg100-profil men vem bryr sig. Jag borde satsa på en karriär som videobloggare i stället, det är där pengarna och uppmärksamheten finns har jag förstått och dom har ju Guldtuben att hoppas
på.

Femte året i rad alltså och i år har jag nog tagit rätt lätt på utmaningen. Lite kortare texter i år tror jag, lite enklare ämnen. Men 100 geniala inlägg som jag står för, 100 ämnen dissekerade och genomlysta i folkbildningens tjänst, "med utmärkt beröm godkänt", kanske tom AB+.

Desillusionerad bloggare framför sin skärm

100 dagar är rätt lång tid och mycket har hänt i världen. Jag skrev först här en sammanfattning men den blev både lång och tråkig så jag tryckte Delete på hela klabbet säger bara Tack till dig som kanske läst nåt inlägg.

Det var roligare första året när #blogg100-utmaningen avslutades med föreläsningar och mingel och uppmärksamhet i press och TV.

Nu är det ingen längre som bryr sig.

Slutet är nära

Bloggpost nr 99 levereras idag redan till morronkaffet.

I morrn blir det kanske en summering av just det här året om det inte dyker upp nån mer intressant tanke och idag får det bli en fundering om själva bloggandet. Och om #blogg100.

Det här var femte året jag var med och jag har så klart klarat av'et varje år, i år också, och jag har varit nestor i det här jippot varje år. Men sitta och knacka på datorn/mobilen till vilken nytta? Värt besväret att göra sig löjlig?

Jomenvisst är det värt besväret. Det finns många sätt att hålla sig frisk på och det här är ett sätt. Pressa sig lite, planera, prioritera, tänka och fantisera. Och våga lägga ut det till allmän beskådning. För tid och evighet.

Men enklast är det om man skriver mer som en dagbok, " först gjorde jag det och sen det", men jag vill gärna ha det lite mer allmänt. Det kan vara lite knepigt ibland och det hade varit lättare med lite tvåvägs diskussioner och lite drag under galoscherna från andra men jag har ändå envetet stretat på. Egoistiskt och egotrippat.

Men #blogg100 har överlevt sig självt för min del. Tanken med initiativet är bara att sätta en blåslampa i baken på bloggare som tappat farten, men om inte konceptet utvecklas till nästa år så blir det här året mitt sista i #blogg100.

Jag fortsätter Mitt Sjuttital i egen regi.  Och imorgon skrivs sista kapitlet i mitt deltagande i #blogg100.
.

Was ist das? Das ist vass.

Gute heute alle leute. Bei mir bist du schön - bär ner mig till sjön... etc.etc. Vi svenskar tycker vi är roliga med våra tyska ordvitsar men tyskarna tycker bara det är larvigt.

Näcken är påklädd och med lie
i stället för att sitta naken med fiol  

T.o.m. Strindberg försökte:"Sehr schön. Ja, såklart man ser sjön!"

Men nu gällde det vass. Årets första årensning i Hedeby-stil och i lite kyligt väder. Viksbergsån var för inte så länge sen utmärkt i broschyrer som en kanotled, men nu underhålls den inte alls. Mer än bitvis då av ambitiösa stugägare.

Nu är det nästan omöjligt att ta sig fram på några ställen har jag hört. Bävrarna.

Tyvärr har jag dåligt med kort från ån från tiden när vi var nya här, för 35 år sen, men jag har en känsla av att ån växer igen allt mer för varje år. Vi kan fortfarande bada utan problem, men det skulle behövas ett rejält underhåll av hela ån från Olof Jons Damm ner till Långforsen innan ån blir mer till en bäck eller en rännil. Långt ifrån en kanotled. Men sånt underhåll finns det inte pengar till numera. Trist och märkligt.  

Men nu är i alla fall vår lilla bit uppsnyggad och det blir nog en årensning till längre fram i sommar.

Mission completed

Påläggskalvar på löparbanan

Rätt nöjda tände vi brasan på måndagskvällen i stugan och kopplade av efter några aktiva tjänstgöringsdagar.

Inte mer än rätt att vi får tjänstgöra ibland. Vad ska man ha barnbarn till om man inte får göra en insats ibland för dom när det krisar. Eller så klart behöver det inte inte bara vara vid kris, vi ställer alltid upp när vi får.

I helgen har vi passat vovven och sett till att dom mellanstora barnbarnen kom till start på sitt millopp. Och tog emot dom vid målgång och dom är nu på god väg att ta över farfars lite malätna löparmantel. Milen i tuff terräng gick över förväntan.

Pampig avslutning på dansföreställningen

Sen har vi ett par dar skjutsat dom minsta till olika aktiviteter och vi har fått sitta som publik och titta på fina dansföreställningar. Så passade vi också på att hjälpa till i trädgården mm. Och inte minst att leka med dom små, Margareta hoppade tom studsmatta! Och att läsa godnattsagor och sånt. Det fanns massor att göra och det är viktigt så här i Mitt Sjuttital att göra en insats så länge man orkar. Vi har en fin stuga alldeles för oss själva att hålla till i när vi hjälper till hos dom minsta:

Här sover man bra!

Jo så länge man orkar är det fint att få göra en insats men nu pustar vi ut ett par dar. Men inom kort har vi invasion av barnbarnen här på Stentorpet för ett nytt uppdrag:

Den föräldrafria Wild Kids-veckan!

Pingsthelgen är rätt anonym.

Tidigt uppe på Pingstdagsmorgonen för skjuts av en artist till Uppsala Stadsteater.

Vadå Pingstdag? Och Pingstafton igår, helt bara så där, märkte den knappt. Jo det var stängt på Coop i Almunge redan kl 16, mer var det inte. Och idag på Pingstdagen var Pressbyrån på Kungsgatan stängd. Är det verkligen nån som firar pingst längre? Och Annandagen har blivit arbetsdag.

Nej, det var ett nerköp som man gjorde när man på pingstens bekostnad införde Nationaldagen. Minns inte hur debatten gick, var vi kanske avundsjuka på Norges 17 maj, men så nationalistiskt kommer vi aldrig att fira 6 juni och bra det. Den dagen var kul nog att ha som Svenska Flaggans Dag när vi i skolan marscherade till Djäkneberget och fick hurra och sjunga några sommarsånger.

Men även om pingsten är lite anonym numera så visst känner jag mig lite hänryckt där jag sitter på Coffehouse by George på Uppsala Centralstation och väntar på dom andra.

Sen ska vi se Selma på Stadsteaterns stora scen. I hänryckningens något förkortade helg.

Selma hade fjärilar i magen men det går nog bra! 

Jag fick hundvakten

Hundvakten har jag inte haft sen lumpen när man var på övning och man låg åg i tält.

Men nu är det på allvar. Jag ska sköta Zuri någon timme på eftemiddan och och är lite nervös. Hundvakt en hel timme. Vad som helst kan hända!

Nej, jag är ingen hundmänniska och inte kattmänniska heller för den delen, men nu är det alltså Zuri, Rhodesian Ridgeback. Valp.

Den här omgången ab #blogg100 kom lite olyckligt. Jag har för mycket runt mig för att göra nåt bra av mitt bloggande just nu. Oktober/november hade passat bättre.

Nej, nu rullar jag bara lite uppgivet i mål. Det är visst  fem dar kvar.

Trevlig helg!

Två pärlor alldeles bakom knuten

Man behöver en spark i baken ibland för att komma sig för. Nästan så jag skäms att vi inte gjort den här turen förut.

Vi har ju så nära dit och ännu närmre från stugan i Sala till trakten runt Virsbo. Nu  hängde vi med PRO Kultur dit där min gamle klasskamrat Kjell och hans Solveig tog emot. Jag har nästan aldrig förr ens varit i Virsbo.

Först Virsbo Konsthall: Håller till i hela övervåningen i en övergiven industrilokal och har konstutställningar, musikkvällar med bl.a. jazz och folkmusik, kurser i måleri och föreläsningar mm. Vilken aktivitet! I lilla Virsbo. Och dom har ett fik med bra priser.

Nu förberedde man för fullt en fotoutställning med svartvita bilder, Jazz Street Tango. 4-25 juni. Fotograferna hängde upp sina bilder.

Värt ett besök! Virsbo Konsthall rekommenderas. Dom har både hemsida och Facebook-sida!

Nästa programpunkt var Hälleskogsbrännan som vi bara tangerat lite i utkanten tidigare. Nu finns det nyanlagda vägar rakt genom hela området som nu är ett naturreservat.

31 juli 2014 startade Sveriges största skogsbrand åtminstone sen 1950-talet. Nu börjar naturen komma tillbaka och det är ju ett unikt tillfälle att följa vad som händer i naturen efter en brand. Hela naturreservatet tillgängligt och det finns bilvägar och promenadvägar, grillplatser, och informationsskyltar och en bra karta från Länsstyrelsen.

Värt ett besök! Hälleskogsbrännan är värt ett besök!

Och vi kommer att göra regelbundna återbesök!            

Morgonrapport från huvudkontoret i Västerås

Vi lämnar inom kort centralredaktionen för en utflykt idag så det blir inget bloggande idag. Men kanske något på Instagram eller Facebook, så håll utkik!

Och jag vet inte nu när jag kommer tillbaka upp till stugan, om jag får tid att göra mitt dagliga inlägg i #blogg100, så det får bli en morgonkortis idag, det är allt vi kan bjuda på den här soliga men lite kyliga och blåsiga dagen.

Dagens stora fråga blir om Trump bryter Paris-avtalat och satsar på sin kolbrytning i stället. Klockan 21 ger han besked på Twitter. Sist han skrev nåt där handlade det om Cofeve, ingen vet vad han menade. Somnade han mitt i en tweet? Cofeve?

Jag går och funderar på beskedet kl 21.00 och återkommer i morgon fredag från lokalkontoret i Sala.

Snart går bussen!
    

Så vänder vi på bladet och vad hittar vi väl där?

Ja, vad hittar vi där?

I livets bok står det nu sidnummer 73.

Fullt med oskrivna blad nu men några visdomsord från stora tänkare börjar det här kapitlet med:

Som Pastor Jansson och Hasse Alfredsson:

Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något. Ja, det kan vara som ett drag också... Och en karamell var det visst också och lite annat också.

"Klockaren" tror jag sketchen hette.

Och Ol' Blue Eyes sa så här:
That's life, that's what all the people say
Riding high in April and shot down in May
But I'm gonna change that tune
When I'm back on top in June

Och en tanke från en mer nutida poet:

Det är inte all'des givet
att du får det bra i livet
Om du  lever får du se
När du nått till 73

Kungen vände blad och gick vidare. Jag tar hjälp av Owe Thörnqvist att vända blad. Det var länge sen jag hörde den här låten:

Så vänder vi på bladet:

Bästa tiden på året?

Eller värsta? Man har ju så svårt att få tiden att räcka till så här i maj?

Nej, det är väl ingen tvekan. 30 maj idag och hela sommarn är kvar. Det brukar kännas fint när vi flyttar hem till stan framåt hösten också, men det här är allt en bra tid, OK den bästa.

Gäststugan färdigmålad

Igår blev sommarens första målningsprojekt klart, och den som var gladast för det var sädesärlan, vår hyresgäst i takvåningen på gäststugan under nockplåten. Hon har varit så irriterad hela tiden vi målat där, riktigt irriterad.

Då tänker man en tanke. Varje år bor det sädesärlor där på taket, är det samma pippi år efter år som letar sig tillbaka till oss från Afrika? Eller är det kanske nån av ungarna? Jag har försökt läsa på lite hur det fungerar men hittar inget bra svar så jag spekulerar fritt. Och räknar förstås med att det är samma pippi som förra året.

Ovanför mitt sovrumfönster har jag nog också en pippi och i holkarna också, men dom är ju så snabba så jag hinner aldrig se vad det är för sort men den som tog sig in i snickarbon idag var allt en rödhake. Tur att han hittade ut.

Paddorna man ser ibland (jag körde tragiskt ihjäl en vid senaste gräsklippningen) bor väl permanent här på tomten året om och änderna kommer troget och hälsar på varje dag för att få lite att äta. Det är väl bara getingarna som inte direkt är välkomna att bo hos oss, speciellt inte efter att redan har två blivit stungna. Dom verkar extra giftiga i år!

Och nu börjar jag se slutet på #blogg100, så det är allt en bra tid på året!

Sädesärlan går och mallar sig på taknocken

Mot nya djärva mål

På lördag går Stockholm Marathon och för första gången det här årtusendet är inte hr Widmark med som löpare och inte ens som publik. Så publiken kommer att undra! "När kommer han?"

Avesta nästa

Men idag tog jag i alla fall en morgonrunda. Kanske joggingglädjen kommer tillbaka med tiden.

Tog turen bortåt Svassla idag som jag gjort ett oräkneligt antal gånger tidigare men oftast då fortsatt ut över slätten. Nu fick det räcka till bron över vägen mot Avesta.

Och så får det väl bli några nya djärva mål om jag får upp farten, men inte blir det nån mer mara, det fick räcka med 22 st. Men ett lämpligt millopp kan det nog bli. När farten är lite bättre.

Mors dag

Vi hör till den där generationen som försökte avskaffa Mors Dag.

Det gick inte. Och tur var det, idag åt vi en Mors Dag-tårta.

Men krafterna räcker inte till mer än bara att konstatera just det och jag vill även understryka att tårtan var riktigt god. Sommargod!

Bensinbilen slut inom åtta år

Det låter som en dramatisk profetia. Kommer att dö under Mitt Sjuttital sa man på nyheterna idag.

Då är bensinbilen död och då finns det bara elbilar. Självkörande!

Det ärt svårt att sia om framtiden, men jag gör som Herbert Söderström gjorde om persondatorer, jag tvivlar. Jag säger som Herbert om persondatorer: "Jag kan inte se någon nytta av självkörande bilar men för all del, vill man ha en så köp en, men jag tvivlar!"

Herbert fick fel och Inez Uusman som tvivlade på internet fick också fel, det gick snabbare än man nånsin kunde tro.

Men att bensinbilen skulle försvinna inom åtta år, har man hört nåt så dumt!!! Eller...?

Torget i Sala håller stilen

Torget i Sala har mer aktivitet än torget i Västerås

Stora Torget i Västerås ska göras lite trevligare med mer liv sägs det. Det kommer aldrig att bli som på den gamla goda tiden med torghandel och fullt med folk, men nog kan det bli trevligare än nu.

Lite som i Sala kanske? Det är visserligen inte som förr där heller, men rätt trevligt i alla fall. Mer torghandel här än hemma i Västerås och så är det gott om sittplatser mitt på torget om man vill sitta och kolla in något snyggt.

Här i hörnet låg busshållplatsen och korvkiosken

I gamla tider fanns där korv-och glasskiosk, busshållplats och raggarrundan gick förbi torget så det var ungdomar där långt in på sena kvällen. Nu är det rätt tomt när affärerna stänger.    

En delegation kommunpolitiker från Västerås är på väg till Paris för att studera parker och snart nog åker nog ett gäng ut i världen för att kolla torg också, som Röda Torget i Moskva kanske. En tur till Sala kanske kunde räcka och ge några bra uppslag det också för Västerås.

Elsas Konditori i Norberg

Hur ett kondis har blivit en turistattraktion är förstås lite märkligt men så är det och det var förstås extra trist  när det brann ner häromåret.

Vi liksom tusentals andra har tittat in där ibland och ätit en bit av tangotårtan, men så var det alltså slut med det

Men så stort var suget efter att ta en kopp kaffe på Elsas att kondiset är uppbyggt på nytt och nyinvigdes för ett par veckor sen.

Idag tar vi en tur dit och för att mina läsare ska få lite spänning i sin tillvaro gör jag det här inlägget. Fortsättning följer när vi är tillbaka framåt eftermiddagen/kvällen, men det går redan nu att börja spekulera. Hur stor var tillströmningen av kunder? Fick vi plats? Var tangotårtan slut? Var bullarna nybakade?

Många knuttar i kön. Det var MC-väder

Stora frågor. Svaret kommer här nedan senare under dagen.


Nu har vi varit i Norberg och kan rapportera:

Och jodå, Elsas Konditori ser ut som förut. Nästan precis som förut.

Invigt 7 maj 1916, nedbrunnet och återuppbyggt och återinvigt på dagen efter 101 år, 7 maj 2017. Och lika populärt som förut, Eller fel: ÄNNU populärare. Det var lång kö utanför som rörde sig långsamt framåt. Så långsamt att vi bestämde oss för att göra ett återbesök en vardag i sommar i stället så att vi får avnjuta vår Tangotårta i lite lugnare miljö.

Tobbe Malm

Kr. h.färdsdag, röd dag i fint väder, klart att det var mycket folk där, det förstod jag innan vi åkte dit, men det var kul ändå att se hur det såg ut där, speciellt var vi nyfikna på kringlan över entrén.

Tillverkad av Tobbe, kusin Sven-Eriks grabb. Tobbe  är uppvuxen i Norberg och är smed i Norge där han har gjort sig ett namn med designen och tillverkningen av Utöya-rosen till minne av den katastrofen. Det har uppmärksammats över hela världen och när han dessutom är skicklig tangodansare kunde man inte fått en lämpligare smed att tillverka kringlan.

Vi kommer tillbaka till Norberg för en kopp kaffe och fikade på Erik-Larsgården i Brovallen i stället. Räkmacka o kaffe 100 kr/st, det var gott det också.

Målningsjobb tar aldrig slut

Med sex hus på tomten (rätt små) är det alltid nåt som ska målas. Nu är vi nästan klara med årets första projekt.

Margareta justerar mina misstag

Vår största gäststuga är visserligen inte så stor, men vi har fått slita rätt bra. Nästan en kamp mot klockan när det gäller att bli klar innan växterna i rabatterna växer sig för stora. Och kaprifolen klippte vi ner helt för att komma åt bättre och för att den kunde få ta nya tag och växa upp på nytt, men den blev så sur så jag tror den helt enkelt dog.

Man tjänar nog på att inte vänta alltför länge innan man målar om ett hus, och det här huset var det faktiskt 17 år sen(!) vi målade senast. Alldeles, alldeles för länge även om vi kör med Demidekk. "Slurp" säger det när man stryker på färg som bara försvinner in i träet.

Jag tog hand om det vita. Minsta ytorna och som jag trodde också var enklast så fick Margareta ta de röda, stora ytorna. Men vad händer? Jag blev rätt snabbt klar, långt före Margareta men fick bakläxa på nästan allt! Så när jag hade ett ärende in till Västerås och var borta 3-4 timmar så målade Margareta om nästan allt det jag målat. Hon är så himla noga och jag erkänner att jag är rätt värdelös på att måla. Kladdar ner mig själv och droppar färg på allt, men snart är den här stugan ändå klar mest tack vare Margareta.

Stora huset målade Margareta helt själv för 6-7 år sen och den håller sig några år till men där törs jag nog inte hjälpa till när det blir dags. Hon är så himla noga. (Självklart en bra egenskap).

Men jag fick beröm att jag skaffat hem allt vi behövde, penslar i alla varianter, täckpapper och sånt. Och så sköter jag supporten rätt bra. Sa hon... Alltid något.

Och ett tips: Räkna högt på priset när du ska köpa färg, då känns det riktigt billigt i färgaffären. Så blev det för mig, halva priset mot vad jag räknade med. Så jag är väl inte så bra på att göra kalkyler heller.

Gomorron alla mina småfåglar!

När solen skiner på morronen är jag lite barnslig och kliver ut på verandan drar till med ett ljudligt "Gomorron" till alla mina småfåglar.

"Gomorron världen" är ju upptaget av Sveriges Radio, men ibland när det är en extra magisk sommarmorgon kan det bli ett "Gomorron chefen". Det skadar inte att fjäska lite om man nu på något sätt är övervakad uppifrån, men idag fick det räcka med småfåglarna.

Så sätter vi oss framför TV:n med en kopp kaffe för att kolla i nyheterna, det hör oftast till morgonrutinen, och så har det hänt igen. Bomb i Manchester den här gången med 22 döda. Och här sitter jag en så fin majmorgon med mitt frukostkaffe.

Terror fanns när jag växte upp också, jag var tex väldigt påverkad av Suez-krisen och Sovjets invasion i Ungern 1956. Jag minns fortfarande några drömmar när ryska soldater marscherade utanför fönstret där jag bodde och jag vaknade kallsvettig. 12 år då och tillräckligt gammal för att börja tänka.

Ariane Grande, artisten som sjöng på konserten som drabbades av en självmordsbombare igår kväll i Manchester,  är visst extra  populär bland barn och vid attacken blev många barn drabbade. Vi vuxna kan logiskt tänka hur liten risken är att själv bli drabbad, men barn har nog svårare att se det.

Det är nog många barn som drömmer mardrömmar nu. Men mina småfåglar kvittrar vidare och solen skiner.

Idolen och Tre Kronor

Sen pressläggning idag men stugägarna har inte legat på latsidan, och "Idolen", vem då?

Jo "Lasse Lönndahl - idol och gentleman". Vi hade glömt att kolla det där SVT-programmet när det sändes häromdan, och igår innan VM-finalen i hockey blev det dags till slut.

Lika snäll som han ser ut

Av en slump tänkte jag på Lönndahl så där i förbifarten härom veckan, "lever han fortfarande, det har varit tyst så länge" och så kommer ett sånt här nostalgipiller på TV. Vilket sammanträffande. Och han presenterar sig fortfarande vid 88 lite skämtsamt som "Idolen", bl.a. på sin telefonsvarare. Han har humor, gubben.

Jag är väldigt svag för det mesta från tiden när jag var yngre, musiken, TV-programmen, profilerna, tidsandan, filmerna. Inte så att det var så mycket bättre då, nej för det mesta tvärtom, och just Lönndahl var aldrig nån idol för mig men ändå har jag alltid gillat honom, han har alltid funnits. Jag brukar framhålla Sinatra som en sångare som man alltid hörde vad han sjöng, här är en till som alltid sjunger så man hör texten. Och den evige tonåringen bjöd inte på så många skandaler. Snäll och omtänksam och sjunger bättre än de flesta, nästan så att han till sist kan bli lite av idol för mig på gamla dar. Jag ska i alla fall lyssna lite på Lasse Lönndahl på Spotify ett tag. Men den här musiken kommer aldrig tillbaka, hör till en annan tid.    

Så blev det ishockey med VM-guld, så det blev ju en bra fortsättning på kvällen igår. Och hur spännande det än har varit alla andra gånger jag sett Sverige vinna så har det väl aldrig varit sånt tempo i en match, jag hann nästan inte med att titta. Det blev en osökt parallell mellan de här två programmen.

Sverige klara världsmästare

Musiken förr, i Lönndahls stil, var lite snällare än nu och likadant med hockeyn, den var också lite snällare åtminstone gick spelet lite långsammare då så att man hann med att följa spelet, nu är alla spelare så duktiga och det smäller hela tiden. Tom efter slutsignalen åkte Sveriges målvakt på en riktig smäll.

Idrott är riktigt kul när det egna laget vinner, och förlåt, men det är extra kul när Kanada får på nöten, dom är lite väl stöddiga.
   

Fattas på IKEA

IKEA, sprunget ur det mörkaste Småland, har ju haft en viss framgång med att saluföra det mesta som man kan behöva i hemmet, men ändå är det ett viktigt platt paket jag saknar i deras sortiment.

Hur fattigt det än må ha varit i Småland på Karl-Oskars och Kristinas tid, så fanns det inte ett enda hemman som saknade en sån. Jag har också en sån, men den är slut, jag behöver en ny. Nog borde småländska IKEA sälja en högst normal huggkubbe i ett platt paket, gärna småländsk design. Det är ju ändå 2017.

Inte mycket kvar av huggkubben

Nu är det kanske inte så många längre i Sverige som hugger sin ved med yxa men jag håller på den urgamla traditionen som säger att "Ved ska med yxa huggas". Vare sig i de djupaste skogarna i Kanada, på slätterna i det mest avlägsna delarna av Sibirien eller på Andernas höjder i Chile, vart man sig i världen vänder så är det yxa och huggkubb som gäller. Vilken affärsmöjlighet för IKEA om dom hade varit lite på tå.

Tills jag får tag på en ny får min gamla duga men då kommer jag till nästa klagomål, mitt gym Actic har också stora brister.

195 kr per månad tar dom och tre gånger i veckan är jag där på Actic och spänner musklerna men inte blir jag starkare för det. Vid huggkubben t.ex. räcker det inte med klyvyxan, jag får jag kämpa med handsläggan också för att klyva veden, det ska man väl som medlem på Actic inte behöva. Nån form av styrkegaranti borde dom erbjuda.

Efter att ha klagat på både IKEA och Actic kan jag runda av med att vara lite positiv och skryta lite över grabbarna på Audio Video i Sala. Margaretas mobil hade lite hyss för sig och jag satt i telefonkö till supporten till Tre både länge och väl tills jag gav upp och åkte ner till Sala City. Tomt i butiken, killen blev uppriktigt intresserad och hjälpte mig och gav mig dessutom några bra råd. På ett par minuter var det klart, det hade ingen telefonsupport kunna hjälpt mig med och kanske inte heller grabbarna hemma i Västerås.

Använd Audio Video i Sala om du vill ha snabbt och korrekt svar på din fråga!

Ovanligt tidig sommarstart

Fast våren har varit så kall flyttade vi ändå extra tidigt ut till stugan i år. Det hade ju plötsligt blivit över 25 grader i luften och då vill man passa på! Men bara 12 grader vid badbryggan men badtempen stiger fort.
 
Det blir väl som vanligt i sommar, grillkvällar, mycket bad, cykelturer och med tiden plockar vi jordgubbar, hallon, blåbär, lingon och svamp. Och några restaurangkvällar på Måns-Ols och nån lunch i Gruvan, Enahanda? Konstigt att man inte tröttnar. Så här har ju somrarna varit nu rätt länge,

Så i år ska vi banne mig ta några fler dagar hemma i stan mellan varven. Några semesterdagar på hemmaplan med gratis boende alltså. Kanske tar vi en biltur lite oftare. Jag får väl erkänna att man blir lite offside här ibland. För en energisk bloggare kan det också bli lite dåligt med uppslag när det inte händer så himla mycket.  

Lite ledbruten i dag efter en dag på målarbocken nöjer jag mig med det här och konstaterar bara att nu är vi installerade på Stentorpet, Sala och sommaren kan få börja.

Men för att inlägget inte ska bli alltför kort kan jag visa en bild från restaurangen på Västerås Slott där vi åt lunch innan vi packade bilen för sommaren 2017. Bra lunch på slottet men det var riktigt folktomt där den här gången. 109 kronor för fetaostbiffar inkl. ett välfyllt dessertbord.

Här i Sala tar vi nog en och annan lunch på Tinget och som sagt i Gruvan. Kanske finns det några nya ställen att prova också.