Jo "Lasse Lönndahl - idol och gentleman". Vi hade glömt att kolla det där SVT-programmet när det sändes häromdan, och igår innan VM-finalen i hockey blev det dags till slut.
Lika snäll som han ser ut |
Jag är väldigt svag för det mesta från tiden när jag var yngre, musiken, TV-programmen, profilerna, tidsandan, filmerna. Inte så att det var så mycket bättre då, nej för det mesta tvärtom, och just Lönndahl var aldrig nån idol för mig men ändå har jag alltid gillat honom, han har alltid funnits. Jag brukar framhålla Sinatra som en sångare som man alltid hörde vad han sjöng, här är en till som alltid sjunger så man hör texten. Och den evige tonåringen bjöd inte på så många skandaler. Snäll och omtänksam och sjunger bättre än de flesta, nästan så att han till sist kan bli lite av idol för mig på gamla dar. Jag ska i alla fall lyssna lite på Lasse Lönndahl på Spotify ett tag. Men den här musiken kommer aldrig tillbaka, hör till en annan tid.
Så blev det ishockey med VM-guld, så det blev ju en bra fortsättning på kvällen igår. Och hur spännande det än har varit alla andra gånger jag sett Sverige vinna så har det väl aldrig varit sånt tempo i en match, jag hann nästan inte med att titta. Det blev en osökt parallell mellan de här två programmen.
Sverige klara världsmästare |
Idrott är riktigt kul när det egna laget vinner, och förlåt, men det är extra kul när Kanada får på nöten, dom är lite väl stöddiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar