Var är alla mina gamla vänner?

Jag har bra många hundra vänner som liksom jag har yrkeslivet bakom sig. Men var håller dom hus?

Jag som så ofta promenerar runt i vårt city, jag tänker att man nästan varje gång borde stöta på nån av dom på stan, nån gammal granne eller nån arbetskamrat. Eller nån från föreningar man varit med i men nix pix. Några kanske man visserligen inte känner igen längre, och folk gör sig väl inte besvär att ta sig ner till stan, men ändå lite konstigt. En gammal granne från 1971 var i alla fall i tidningen igår och när jag tog den vanliga turen till stan och Clas Ohlson sa jag i alla fall hej till några stycken av mina nyare bekanta. Alltid kul att få surra en stund.

För på gymmet har vi lärt känna många nya vänner och det var just några av dom jag stötte på igår. Dom pratglada tjejerna som alltid äter lunch efter träningen och sen promenerar hem till sitt område. Och ett annat par från gymmet bor rätt nära mig men har bytt gym, dom blev också glada att få prata lite och såg rätt vältränade ut.

Så var det kusinbarnet som berättade senaste nytt om min äldsta kusin, en bit över nittio! Där fick jag som vanligt inte en syl i vädret, han har alltid så mycket han vill berätta om sin mamma när vi ses och jag bara lyssnar.

Den här funderingen är inte ny, jag har skrivit så här förr, men med så många hundra gamla bekanta här i stan är lite konstig att man så sällan stöter på nån. Inte på gymmet, inte i rockkören, inte ens i den jättestora föreningen där jag var datalärare. Inte på bio och inte när vi går ut och äter. Var håller dom hus?

Men jag såg den lokala kändisen som idag var lite väl rund under fötterna. Hölls i ett stadigt grepp av frun, jag säger inget mer om det. "Diskretion hederssak" sa man en gång när man skickade efter på postorder.

Men som sagt, var är alla mina gamla vänner. Jo Eva fyller år idag, hon fick ett grattis på Facebook, där har jag i alla fall ett troget gäng.