måndag 11 februari 2019

Min kollega, Dagny Karlsson

Jag är lite orolig för min bloggarkollega, Dagny Karlsson, 106

Normalt alltid så alert och går rakare i ryggen än vad jag själv gör, men hon är inte riktigt på topp för dagen. En dryg månad nu sen hon på trottoaren blev påkörd av en tjej som visserligen skjutsade hem henne efteråt men som vad jag förstår svagt nog inte uppgav sitt riktiga namn. Sen har det varit gipsförband, lunginflammation och sängläge så hon är inte på topp.

Kunde gått värre
Hon längtar till att komma upp och få äta lite god mat, men bloggandet har hon skött riktigt bra. Sängliggande hade hon lite svårt med dagar ett tag och svårt att hitta nåt att skriva om och hon kunde bara använda ett par fingrar på ena handen att med skriva första tiden, men ändå har den här senaste månadens bloggar nästan varit hennes mest intressanta. 106 år - påkörd och gipsad och ändå ihärdig att knappa på datorn, strongt. Nu läser jag hennes rader varje dag intresserad av hur hon hanterar den här krisen, och hoppas att hon trotsar oddsen och reser sig på nio!

Född 1912 och fortfarande (innan olyckan) så alert att hon är underhållande i pratprogram, det är helt unikt. Fler och fler blir över hundra numera men att dessutom kunna föra sig i TV-intervjuer och hantera sin dator...

Påkörd vid 106 med en luftfärd upp på motorhuven, men kan nån klara det så är det väl Dagny som jag unnar en god matbit på favoritrestaurangen när hon är på benen igen!

             

måndag 4 februari 2019

Bohemian Rhapsody

Det engelska rockbandet Queen hade sin storhetstid när min småbarnstid var som mest intensiv. Så jag missade dom. Rockbandet alltså. Barnen prioriterades.

I min rockkör, Rock Everybody, sjunger vi Queens "We Will Rock You" och deras "We are the champions" känner alla till, men det var allt för min del. Jo, Freddie Mercury i vit undertröja också förstås. Men "Bohemian Rapsody" hade jag aldrig hört. När den kom stressade jag på jobbet och sjöng vaggvisor på kvällen istället.

Men så gick vi på bio igår och såg filmen med samma namn, "Bohemian Rhapsody" och jag blev helsåld. På filmen i första hand, 5 Oscarsnomineringar, men såld även på bandet och deras musik. Lite tuffare rock än den musik jag lyssnade på i ungdomen, men nu när jag växt till mig och småbarnstiden är över och ungarna har lämnat boet för 20-30 år sen kan det vara dags. Nu har jag Queen i spellistorna på Spotify.

Mångsidiga, från pop till hårdrock och heavy metal sägs det! Vad kommer Margareta och mina grannar gilla min nya musiksmak? Kommer jag som Freddie Mercury klä i vit undertröja? Frågorna hopar sig. Dom är på USA-turné i år, kommer jag att få biljett eller ska jag vänta tills dom kommer till Folkets Park i Sala?

Men det är intressant att man över en natt, eller under en långfilm, kan utveckla sin musiksmak. Det är ju inte bara oväsen! Som ett tecken från högre makter råkade dom just nu när jag skriver detta spela "See what a fool I've been" på Spotify! Spooky.

Filmen "Bohemian Rhapsody", en klockren Oscarsvinnare om några veckor, börjar och slutar med Live Aid-galan från 1985, men inte tog jag mig tid att sitta vid TV:n då den gången. Jag var i stugan minns jag och tyckte väl det var viktigare att klippa gräset! Skandal! Men deras 20 minuter på Wembley 13 juli 1985 finns på Youtube, den ska jag kolla ikväll!

Kolla Bohemian Rhapsody på Live Aid här, Freddie Mercury till vänster och filmens Rami Malek till höger:

 
       
       

lördag 2 februari 2019

Livet som rocksångare


Tänk att jag blev rocksångare på gamla dar.
Första raden har inga fusklappar
Lite sent kan tyckas, jag borde hängt på låset den gången då Olle och Lasse tyckte vi skulle starta ett band. Alla gjorde det då utan att kunna spela men vi kom aldrig till skott. Ett par tre ackord hade räckt för att komma igång, sen hade framgångarna och pengarna rullat in. Miljoners miljoner och jag hade kunnat vara den där snygga killen med den häftiga rösten!

Nu är det lite sent, men rockkören Rock Everybody fyller lätt konsertsalarna så jag får känna lite på framgången ändå. Som häromdan i ett entimmesprogram där konsertsalen var fullsatt redan en kvart innan nedsläpp!

Rockkören Rock Everybody är inne på sitt 6:e verksamhetsår och är fortfarande lika populär. Med 220 i kören och oftast 150 på föreställningarna har vi inte så många ställen vi får plats på, men Växhusets konsertsal är OK.
 
Programmet började med Bill Haleys "Rock-a-Beatin' Boogie", sen betade vi av 13-14 riviga låtar blandade med någon lite lugnare rockballad och tom en stillsam Elvis-gospel. Det är ett riktigt bra program och jag bevakar noga min hedersplats på första raden.

Många artister har sina texter i en monitor eller i ett notställ framför sig, men så klart man ska sjunga by heart.
Elvis - John Fogerty - Slade - Grymlings - The Beatles - Abba.... Snabba låtar, lugna favoriter, massor med text blandat med rörelser. Mest engelska men några svenska också. Några är lätta att lära sig andre är nästan omöjliga.

Längre bak i kören kan man nog smyga med några fusklappar, men frontar man så får man jobba med minnesövningar. Här är några tips:

På promenaden till stan: Gå och tralla igenom dom svåraste låtarna, eller ta en omväg så hinner du hela programmet. Svårt att sova? Sjung programmet ljudlöst tills du somnar. Samma sak hos tandläkaren: sjung några låtar ljudlöst så märker du inte ens vad som händer.

Vi byter program rätt ofta, det gör inte "riktiga" artister, dom kör sina gamla höjdarlåtar år ut och år in. Hur många gånger sjöng inte Jerka sin "I can jive" tex. Men för oss är det himla nyttig hjärngymnastik och nu ska vi närmast ta tag i Kim Larsens "Hvad gør vi nu, lille du". På danska!

Jag är riktigt imponerad av utmaningarna Rock Everybody ger sig in på, riktigt riktigt imponerad. Och hittills har allt gått bra och  vi aldrig kört i diket och den här ska bli skoj att lära sig: