måndag 15 april 2019

Deklarationsdags

"Små sår och fattiga föräldrar ska man inte förakta." Man kan visserligen bli galen på alla visdomsord som folk kör med på nätet men det där är rätt OK så här i deklarationstider.

"Fattig" är ju visserligen löjligt i det här fallet, men det skulle vara fint att få lite tillbaka på skatten ibland, men som vanligt allt sen jag blev pensionär så får jag betala in lite extra varje år även om jag tar höjd för pensionärsskatten. Det är svårt att hamna rätt som pensionär och jag hamnar alltid fel. Men det blev inte så mycket i år, bara ett par tusen. Men några tusingar åt andra hållet för omväxlings skull kunde vara kul. Undrar om det nånsin kommer att hända mig.

Men som pensionär och 40-talist är det naturligt att vara lite ekonomisk. Som tex mitt kodlås gick i baklås med koden sabbad. Då sätter sig en normalbegåvad 40-talist och testar 000,001,002.... etc och fick träff på 542. Det tog nån timme men jag räddade 59 kronor, kodlåset är i drift igen! Ekonomiskt! Eller var det ekologisk man skulle vara?

Och nej, den där lilla vinsten räcker inte så långt och dessutom ser jag i tvätten att jag måste ha tappat bort (!) min favoritskjorta som var en av mina dyrare (hur tappar man en skjorta?). Oekonomiskt! Jag har kortbevis på att den fanns i sinnevärlden 29/3 och jag har ett sista minne av den  på förmiddagen 1/4. Sen har jag inte sett röken av den! Den gick upp i rök! Och ingen rök utan eld...

Och jag har tappat skrivlusten också men gör ett litet inlägg idag i alla fall så att inte Google tar bort bloggen pga dålig aktivitet.

Och nu är krysset satt på deklarationen som är inskickad och jag seglar vidare på livets ocean. (Fyndigt!)

"Navigare necesse est".     





   

måndag 25 mars 2019

Gamla grejer.....

Ingen kommer undan längre och det går inte att hålla svinen bakom ryggen hur länge som helst. Allt kommer till sist upp till ytan.

Jag såg SVT-dokumentären om Josefin Nilsson igår och blev riktigt illamående, Jag var tvungen att leta på Twitter och fick svaret direkt vilken svinet som misshandlat Josefin var. Nu brukar jag tycka att man ska ta't lugnt när drevet går, men Örjan Ramberg gjorde bara saken värre när han kommenterar med "Gamla grejer, och människan är ju död nu...". Men sa han verkligen så?

Ingen kommer undan längre, men hade han åtminstone visat nån form av medkänsla och haft nån slags förklaring och ånger hade jag väl tyckt nu också att drevet borde lugna sig, men det är svårt nu. Gamla grejer... Han är nog körd nu. Inte går jag till Dramaten så länge han kvar där i alla fall.

Ingen kommer undan längre nu med Twitter och Sociala Medier som visserligen kan vara farligt om drevet är ute i ogjort väder och hänger ut oskyldiga. Och här är det en villkorlig dom för 20 år sen som plötsligt kanske gör slut på Rambergs skådespelarkarriär, men så är det nu för tiden, ingen kommer undan längre. Det var ett allvarligt brott som fick ett lågt straff den gången, men nu slår det desto hårdare på Örjan Ramberg som nog är slut nu.

Till sist ser jag att några hotar Ramberg till livet, men där går naturligtvis drevet för långt. Obehagligt när normala människor skriver om att lyncha och lemlästa, sånt har vi sett för mycket av

Men SVT-dokumentären var en stark berättelse om en riktigt bra artist. Sångare, låtskrivare och skådespelerska och Örjan Ramberg har gjort sitt i Kultursverige.       

torsdag 21 mars 2019

Sköna sneakers

Nu är jag där igen, ett par nya skor och det måste dokumenteras för världen att ta del av.

Äkta sneakers från Legend
Det är nåt speciellt med mina fötter, dom är lite kräsna. Bara det där med strumpor är lite speciellt, dom vill inte ha vad som helst. Tubsockor går bort, nej strumporna ska vara tunna och helst lite trånga. Samma sak med skor. Hellre lite för små än för stora. Och lätta. Som mina nya Legend jag köpte igår. Sneakers.

Egentligen ska skorna vara släta, ljusbruna och med lädersula som dom där jag köpte i ett gatustånd i Rom 1994 för 50 kronor! Plagiat förstås och hade säkert nåt med maffian att göra men det var de skor jag nog trivts allra bäst med.

Eller möjligen mina Ecco jag köpte i juli 1980. Ljusbruna och lätta, men med tjock gummisula den gången, Jag hade nätt och jämt köpt dom innan jag blev sjuk och sängliggande en hel månad och några månader till innan jag kunde ta på skorna igen för en promenad utomhus, så dom skorna trivdes jag förstås också speciellt bra med.

21 mars rockas sockor
Varje år
Riktiga cowboysboots har jag letat efter ibland men inte hittat några än som jag gillat så det får väl vara. Men mina Legend-sneakers jag köpte igår fastnade jag för direkt. Lätta och sköna. Och jag erkänner, den där fräcka detaljen med lite grönt på hälen bidrog till att jag föll för dom här skorna. 799 på Scorett. Prisvärt.

Men dom får stå till sig inne i garderoben tills våren kommit lite längre. Idag med rockade sockor drar jag fortfarande på mig vinterkängorna.

Sen älskar jag att gå barfota på somrarna, men det är en annan sak och det får också vänta ett bra tag.

fredag 15 mars 2019

Bra medicin mot Alzheimer och Thank you for the music!

I yngre år skämtar man ofta om Alzheimer, men det är inte lika roligt för oss äldre.

Men så fint då att det finns sätt att minska risken för den sjukdomen. Här är receptet:

Korsord - Körsång - Teaterbesök! Jag måste lösa mer korsord!

Två av tre är redan klara och på bokrean köpte jag "Stora Korsordsboken" så nu är jag helgarderad! Herr Alzheimer är inte välkommen.

Nina Lizell och Matti Koskinen
I unga år läste jag om jazzmusiker som spelade och var aktiva fast dom fyllt 70! Det kändes obegripligt att spela i den åldern minns jag att jag tänkte men jag minns inte vad jag tyckte att gamlingarna i stället borde göra, antagligen bara att dom borde hålla sig undan.

Så fint då att det inte är så längre. Nina Lizell är jämnårig med mig, snart 75 och var megastor i Tyskland på 60-70-talet med 100-tals skivor. Nu har hon en ny karriär på gång och har på nytt en topplåt på Tysklands hitlistor (just nu tvåa eller trea). Och tacksam att hon fortfarande är på plan och med lite ödmjuk framtoning sjöng hon häromdan tillsammans med en av killarna i "min" rockkör på våran hemmaplan på Växhuset i Västerås, det var fint.

Och en utvikning till Vladimir Vysotskij, 1938-80. Vi lyssnade på hans fanastiska sånger på en lunchkonsert häromdan. Hans liv blev för kort av alkohol och droger, 42 år. Det är ju dumt men han slapp ju Alzheimer förstås... Härliga texter om livet i Sovjet med kärlek, fylla och slagsmål, översatta av Fria Proteatern och framförda av Trio Kontrast, tre gentlemen i 70-årsåldern. Nu lyssnar jag på Vysotskij på ryska på Spotify.

En sån vecka! Thank you for the music! Nina o Matti, Trio Kontrast och Vysotskij. Och körsång i rockkören Rock Everybody! 

lördag 9 mars 2019

Välkommen i klubben, Jon Henrik Fjällgren

Det är roligt när man känner samhörighet med andra men inte alltid kul att hälsa nya medlemmar välkomna till just den här klubben. Man måste kvalificera sig för medlemskapet och Jon Henrik Fjällgren kvalificerade sig för fem veckor sen läser jag. Jag firar snart 20 år som medlem.

Rätt vanligt, en femtedel av svenskarna är ofrivilliga medlemmar i klubben där vi som drabbats motvilligt har samlats. Tänk, så vanligt och så jobbigt och det finns ändå absolut ingenting att göra åt det, det känns lite motigt, men som uppmuntran så jag unnar dig, Jon Henrik, en framgång i kväll, du ska få fem hjärtröster av mig.

Men en bra sak med Tinnitus är att man normalt inte tänker så mycket på det. Det hörs ALLTID, men man tänker på det mest när man ska sova, men det är illa nog: IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII. I 20 år....

Visst tror man att man ska bli tokig ibland, men det är så färskt än för dig Jon Henrik, det kanske går över, då får du räkna med att bli utesluten ur klubben.

Men som tröst har du alltså mina fem hjärtröster.












Och Grattis nu efter programmet, det gick hyfsat för Jon - Fyra!

     

fredag 8 mars 2019

Leif GW Persson och jag

Vi hade samma utgångsläge han och jag en gång. Vem lyckades bäst?

Som 3-åringar stod vi båda med två tomma händer och livet framför oss och dessutom hade vi det gemensamt att vi båda redan kunde läsa. Riktigt bra.

På väg till bibliotekshyllan
I skolan sen hade vi ingen glädje varken han eller jag av att vi var tidiga med läsandet. Våra resp. fröknar satte oss att långsamt ljuda m-o-r ä-r r-a-r och sånt där för att effektivt döda känslan av att vara duktig. Han med utåtstående öron kallades Wille Vingmutter och jag, glasögonprydd, fick heta Professorn. Där låg jag alltså en kort tid som professor tom före GW!   

Lätt att lära oss utantill fick vi båda ofta viktiga teaterroller på  avslutningar i skolan, men nånstans på vägen  tog våra vägar olika inriktning. GW verkar ha varit så målmedveten och självsäker under skoltiden medan jag alltid hållit mig i bakgrunden och räckte inte upp handen i onödan.  Han har alltid haft sitt mål klart för sig och strävat efter att bli Mästerdetektiv medan jag tog det väl lite mer som det kom.

Idag går jag till biblioteket och lämnar tillbaka hans bok om sitt liv som Mästerdetektiv och så klart att jag är imponerad över hans framgångar. Men jag får vara nöjd ändå med min insats, inte alltför misslyckat.

Och kanske jag trots allt har kommit ifatt honom nu och tom gått om så här på upploppet! Han har ju kört rätt hårt med sin kropp och är inte så stolt över sin hälsa skriver han, men jag är hyfsat nöjd med min!

Så vem som lyckades bäst kan man diskutera.

onsdag 6 mars 2019

Just idag är jag stark, just idag mår jag bra!

På min Facebook råkade det bläddra förbi ett inlägg idag med förslag på musik som man kan välja till sin begravning. Det är på INGET SÄTT aktuellt för dagen och inget jag ens funderat över men så klart blev jag nyfiken.

Spellistan på Spotify heter "Min Begravning" och återigen, det är INTE aktuellt, bara intressant vilken musik man plockat ihop. Vacker musik som Bridge Over Troubled Water, Gabriellas Sång, Jag Vill Tacka Livet etc. Och Bruces version av Dancing In The Dark, men ska det var den ska det vara Sinatras version, den som vi alltid hade på våra FF-fester i tonåren. Och så var det Kentas Just idag är jag stark! Otippat!

Jag får lyssna lite till i spellistan innan jag bestämmer mig, men jag bestämde mig direkt att fr,.o.m. nu börjar jag varje morgon med att väcka Margareta med Kentas härliga låt så sjunger vi den tillsammans till grannarnas glädje, jag kanske kan få hela trappen att sjunga med!

"Jag har väntat så länge på just den här dan, det är skönt när den äntligen kommer" kommer att höras från trapphuset i 4 A. Varje morgon, för varje morgon är ju unik med en massa möjligheter. "Jag ser fram emot härliga tider!"

Också nåt för min bloggarkollega Dagny Karlsson, 106, som nu otroligt nog någorlunda verkar vara på benen igen. Hon var på månadsmöte hos sin pensionärsförening igår två månader efter att hon blivit påkörd i trafiken och nästan omkommit.

Och får jag igång Margareta och alla grannar här i trappen och Dagny också så kanske jag kan få igång mina bloggläsare också. Sjung med här och texten får du i filmen!

Väntat så länge på just denna dag, Den ger lust när den kommer!

     

onsdag 27 februari 2019

Bastusnack

Tänk förr när jag var ung, i 72-73-årsåldern, då hade jag tid att knappa på min blogg nästan dagligen. Men nu vid 74 är jag glad om jag hinner med ett par inlägg i månaden.Träningen däremot är prioriterad och bastusnacket efter träningen är alltid intressant.

 Igår var det först han som jobbat inom vården, missbruksvården bl.a., och nu volontärade på ett äldreboende som allt i allo. Jag är rätt bra på att fråga och är egentligen intresserad av allt.

Sen pratade jag språk med argentinaren som egentligen hade katalanska som modersmål. Intressant hur han lärde sig svenska, allt är intressant. Språket i Baskien visste han en hel del om.

Så jag försökte fortsätta med Tik Tok som jag testade för ett par dar sen och sociala medier i allmänhet, men då blir det nån slags obegriplig låsning. "Jag är inte intresserad av sånt".  Men allt kan väl vara intressant att prata om tycker jag. Man kan ju åtminstone låtsas.

Som fotboll t.ex. som avhandlades idag. I dagens gäng är alla kunniga i fotboll, en har t.ex. tränat både allsvenska herrlag och damlandslaget. Jag är väl inte så kunnig, men allt är intressant och jag kan ju alltid ställa nån fråga.

Men så råkade vi komma in på körsång, och banne mig blev det inte ett visst intresse! Men bara "ett visst", snart nog tog han som spelat i ett band i ungdomen över. Som vanligt. Försökte få mina kamrater att kolla in på Facebook eller hemsidan, men det bet inte.

Förra veckan var det släggkastarn, 85 nu, som hörde till Sverige-eliten när jag var ung. Han var pigg på att berätta om sin idrottskarriär, hur den tunga idrottsgrenen slet på kroppen t.ex. Allt är intressant att prata om. 

Och själv är jag en bra lyssnare och jag lärde mig en hel del av senaste bastusnacket.

Och här kommer snart en snutt från Rockabeaty på Tik Tok när jag testat färdigt:


måndag 11 februari 2019

Min kollega, Dagny Karlsson

Jag är lite orolig för min bloggarkollega, Dagny Karlsson, 106

Normalt alltid så alert och går rakare i ryggen än vad jag själv gör, men hon är inte riktigt på topp för dagen. En dryg månad nu sen hon på trottoaren blev påkörd av en tjej som visserligen skjutsade hem henne efteråt men som vad jag förstår svagt nog inte uppgav sitt riktiga namn. Sen har det varit gipsförband, lunginflammation och sängläge så hon är inte på topp.

Kunde gått värre
Hon längtar till att komma upp och få äta lite god mat, men bloggandet har hon skött riktigt bra. Sängliggande hade hon lite svårt med dagar ett tag och svårt att hitta nåt att skriva om och hon kunde bara använda ett par fingrar på ena handen att med skriva första tiden, men ändå har den här senaste månadens bloggar nästan varit hennes mest intressanta. 106 år - påkörd och gipsad och ändå ihärdig att knappa på datorn, strongt. Nu läser jag hennes rader varje dag intresserad av hur hon hanterar den här krisen, och hoppas att hon trotsar oddsen och reser sig på nio!

Född 1912 och fortfarande (innan olyckan) så alert att hon är underhållande i pratprogram, det är helt unikt. Fler och fler blir över hundra numera men att dessutom kunna föra sig i TV-intervjuer och hantera sin dator...

Påkörd vid 106 med en luftfärd upp på motorhuven, men kan nån klara det så är det väl Dagny som jag unnar en god matbit på favoritrestaurangen när hon är på benen igen!

             

måndag 4 februari 2019

Bohemian Rhapsody

Det engelska rockbandet Queen hade sin storhetstid när min småbarnstid var som mest intensiv. Så jag missade dom. Rockbandet alltså. Barnen prioriterades.

I min rockkör, Rock Everybody, sjunger vi Queens "We Will Rock You" och deras "We are the champions" känner alla till, men det var allt för min del. Jo, Freddie Mercury i vit undertröja också förstås. Men "Bohemian Rapsody" hade jag aldrig hört. När den kom stressade jag på jobbet och sjöng vaggvisor på kvällen istället.

Men så gick vi på bio igår och såg filmen med samma namn, "Bohemian Rhapsody" och jag blev helsåld. På filmen i första hand, 5 Oscarsnomineringar, men såld även på bandet och deras musik. Lite tuffare rock än den musik jag lyssnade på i ungdomen, men nu när jag växt till mig och småbarnstiden är över och ungarna har lämnat boet för 20-30 år sen kan det vara dags. Nu har jag Queen i spellistorna på Spotify.

Mångsidiga, från pop till hårdrock och heavy metal sägs det! Vad kommer Margareta och mina grannar gilla min nya musiksmak? Kommer jag som Freddie Mercury klä i vit undertröja? Frågorna hopar sig. Dom är på USA-turné i år, kommer jag att få biljett eller ska jag vänta tills dom kommer till Folkets Park i Sala?

Men det är intressant att man över en natt, eller under en långfilm, kan utveckla sin musiksmak. Det är ju inte bara oväsen! Som ett tecken från högre makter råkade dom just nu när jag skriver detta spela "See what a fool I've been" på Spotify! Spooky.

Filmen "Bohemian Rhapsody", en klockren Oscarsvinnare om några veckor, börjar och slutar med Live Aid-galan från 1985, men inte tog jag mig tid att sitta vid TV:n då den gången. Jag var i stugan minns jag och tyckte väl det var viktigare att klippa gräset! Skandal! Men deras 20 minuter på Wembley 13 juli 1985 finns på Youtube, den ska jag kolla ikväll!

Kolla Bohemian Rhapsody på Live Aid här, Freddie Mercury till vänster och filmens Rami Malek till höger:

 
       
       

lördag 2 februari 2019

Livet som rocksångare


Tänk att jag blev rocksångare på gamla dar.
Första raden har inga fusklappar
Lite sent kan tyckas, jag borde hängt på låset den gången då Olle och Lasse tyckte vi skulle starta ett band. Alla gjorde det då utan att kunna spela men vi kom aldrig till skott. Ett par tre ackord hade räckt för att komma igång, sen hade framgångarna och pengarna rullat in. Miljoners miljoner och jag hade kunnat vara den där snygga killen med den häftiga rösten!

Nu är det lite sent, men rockkören Rock Everybody fyller lätt konsertsalarna så jag får känna lite på framgången ändå. Som häromdan i ett entimmesprogram där konsertsalen var fullsatt redan en kvart innan nedsläpp!

Rockkören Rock Everybody är inne på sitt 6:e verksamhetsår och är fortfarande lika populär. Med 220 i kören och oftast 150 på föreställningarna har vi inte så många ställen vi får plats på, men Växhusets konsertsal är OK.
 
Programmet började med Bill Haleys "Rock-a-Beatin' Boogie", sen betade vi av 13-14 riviga låtar blandade med någon lite lugnare rockballad och tom en stillsam Elvis-gospel. Det är ett riktigt bra program och jag bevakar noga min hedersplats på första raden.

Många artister har sina texter i en monitor eller i ett notställ framför sig, men så klart man ska sjunga by heart.
Elvis - John Fogerty - Slade - Grymlings - The Beatles - Abba.... Snabba låtar, lugna favoriter, massor med text blandat med rörelser. Mest engelska men några svenska också. Några är lätta att lära sig andre är nästan omöjliga.

Längre bak i kören kan man nog smyga med några fusklappar, men frontar man så får man jobba med minnesövningar. Här är några tips:

På promenaden till stan: Gå och tralla igenom dom svåraste låtarna, eller ta en omväg så hinner du hela programmet. Svårt att sova? Sjung programmet ljudlöst tills du somnar. Samma sak hos tandläkaren: sjung några låtar ljudlöst så märker du inte ens vad som händer.

Vi byter program rätt ofta, det gör inte "riktiga" artister, dom kör sina gamla höjdarlåtar år ut och år in. Hur många gånger sjöng inte Jerka sin "I can jive" tex. Men för oss är det himla nyttig hjärngymnastik och nu ska vi närmast ta tag i Kim Larsens "Hvad gør vi nu, lille du". På danska!

Jag är riktigt imponerad av utmaningarna Rock Everybody ger sig in på, riktigt riktigt imponerad. Och hittills har allt gått bra och  vi aldrig kört i diket och den här ska bli skoj att lära sig:

måndag 28 januari 2019

Jag hade en gång en blogg

Det var Magnus Uggla som sa det när han gav ut alla sina inlägg oredigerade i bokform för menigheten att konsumera och bli upplyfta av.

Sällan en stillbild förmedlar så mycket fart!
Han skrev om sin vardag och livet som rockartist, och jag försökte läsa den där boken en gång, men den var så tråkig så Magnus, det var nog bra att du stängde din blogg. Min blogg däremot är många klasser vassare men den har några likheter med Ugglas, som t.ex. livet som rockartist.

Rockartistlivet är mest hårt arbete med imagen, träna in fräcka moves och plugga texter men också lite glassigt när man får stå på scenen och ta emot fansens kärlek, det är lönen för mödan. Uggla kan casha in sin lön för mödan med en check med en siffra följt av ett otal antal nollor, men det är tvärtom för mig. jag har bara nollor på min check. Fansens kärlek är nog belöning för mig. Groupies.

Närmast kan jag beskådas på Växhusets scen där jag och mina 150 kollegor framför ett entimmesprogram med häftig rock blandat med gospel och några stämningsfulla ballader och allt utantill! Inte minsta minnesanteckning behöver vi riktiga rockartister och det är jag rätt imponerad av själv. En hel timmes skönsång utantill!

Jag har några bra tips för dig om du vill lära dig det där med utantill som jag tar i ett kommande inlägg. Beatles texter är trickiga att memorera och ABBA:s också, där har jag några små luckor att täppa till inför onsdagens med råge fullspikade konsertsal. 

söndag 20 januari 2019

10-year challenge

Såklart att jag måste vara med i den trendiga 10-year challenge som fluerar på nätet. Här är mitt bidrag:


Lite surare nu, snart 75 
Glad gubbe 65 år




















Sommaren 2009 verkar jag ha varit ute på sjön nånstans men i januari 2019 bidrar jag bara med en bild tagen hemma i lägenheten. Jag ser lite gladare ut då för 10 år sen jämfört med den sura gubben 2019, men framåt sommaren ska jag nog kunna le lite i år också.

Däremot avstår jag från att testa en annan trend, rent idiotisk, som går ut på att göra tokiga saker med ögonbindel, filma och lägga ut sina misstag på Youtube!  Bird Box Challenge tror jag det heter och som tur är är det stoppat nu av Youtube. Jag hade annars funderat på att ta en cykeltur ner till stan med förbundna ögon men nu slipper jag det.

Jag avstår alltså från Bird Box Challenge.

torsdag 17 januari 2019

2-dag idag

Måndag och torsdag kör jag som 2-dag, 600 kalorier.

Väldigt olika hur man känner sig dom där lågkaloridagarna, halvfastedagarna. Ibland har jag ett väldigt driv och känner mig speedad och energisk, ibland som idag riktigt seg.

Startade dagen lite långsamt med frukost framför TV:n och Nyhetsmorgon  som vanligt och sedan tvättstugan i nio-taget. Det är alldeles nödvändigt att ha nåt bra att göra på 2-dagen så tvättstugan är bra.

Till frukost tar jag alltid en tallrik fil med lite müsli och en slät kopp kaffe efteråt:
         Fil 1,5 dl  50-60 kcal, müsli 50-75 kcal blir 100-150 kcal

Sen blir det några koppar kaffe och mycket vatten under dan, 0 kcal, så jag har 450-500 kcal att festa på under kvällen.

Idag blev det först en eftermiddagspromenad till Igor och visst är det frestande när man går förbi bröddisken på fiket som ligger vid entrén men samtidigt är det aldrig något stort problem att avstå, jag är fokuserad på 2-dagarna.

Så första kaloriintaget efter frukosten blir när vi äter middag, gärna framåt 18.00, men såna här sega dar kan det bli redan 16.30.

Idag blev det lax och grönsaker, 250-350 kcal ungefär.

Sen till kvällskaffet delar vi på en apelsin och jag brukar ta ett äpple också. En halv apelsin = 30 kcal och ett äpple är 50 kcal, dvs 80 kcal för mig.

Frukost 100-150, middag 250-350 och kvällsfrukten 80, det blir 430-580 kcal för mig, och 380-500 för Margareta, rätt OK med de mål man ska ha med sitt 5:2-ande.

Vikten och några andra erfarenheter kommer framöver. 

onsdag 16 januari 2019

Influencers influerar

106-årig influencer
"Om jag sätter mig ner dör jag" sa Dagny, en 106-årig bloggare och influencer. "Habt ihr auch grosse Pläne in diesem Jahr?"  undrade Maira, en betydligt yngre bloggare inför sitt händelserika 2019. Mitt skrivande har varit lite på dekis en tid, men jag är så lättpåverkad och när sen Andreas Norlén, talmannen citerade Runeberg med "Det frågtes blott, det gavs ej svar" blev det bara för mycket.

Lite yngre bloggare med en
suverän blogg och grosse Pläne 
Inte sätter jag mig än och dör och visst habe ich grosse Pläne in diesem Jahr. Det händer mycket 2019 som vi influencers har att jobba med och jag har många svar att leverera.

I politiken blev det i praktiken klart idag med ny regering fyra månader efter valet. Rätt OK tycker jag och vi hade en diskussion i bastun idag där flera tyckte nyval vore bäst, men nu blir det inte så.

I kören tog jag på mig styrelsen 2 år till och vi har en del lajbans lajbans på programmet i år som platsar här och kan vara intressant, och körsång i sig borde intressera. T.ex. att lära sig texter utantill som räcker för en hel timmes program, vad har det för inverkan på hjärnkontoret? Om två veckor har vi nästa föreställning och jag har ett par luckor i en ABBA-låt så jag är inte helt klar med hela timmen.

Motion är nyttigt och 5:2 vill jag också gärna infuencera mer om, det ingår i planerna under det här året. ATC och spinning och det borde också bli lite mer löpning.

Sen har jag min förbenade Tinnitus som inte bara är "lite öronsus". Kanske kan jag lära lite mer om det och skriva några seriösa artiklar och dela hos mina vänner i några FB-grupper jag är med i. Åtminstone influencera andra att vara lite lite försiktiga med buller och höga ljud i hörlurarna. Så ska jag testa mina nya öronproppar.

Mat och hälsa vill jag gärna ta upp regelbundet. Jag fixade tex dagens lunch idag, våfflor med sylt och grädde. Gott och nyttigt, rena hälsokosten.. Mer sånt kommer det att bli  tillsammans med fina bilder och lätta recept.

IT-frågor och sånt ligger jag måhända inte i framkanten med, tvärtom hamnar jag allt längre bak för varje år, men kanske planerna för 2019 åtminstone kan vara som en bromsmedicin för åldrandet.

Böcker, filmer, musik, resor - oj vad jag är sugen att skriva av mig. So viel zu tun, so wenig zeit.

Återkommer i denna kanal.