fredag 20 oktober 2017

Två olika personligheter

Så trillade jag dit på höstförkylningen till sist så fredagsträningen på Actic fick jag ställa in. Och kom i stället att tänka på träningen förra fredan.

På cirkelträningen då satt jag med min träningskamrat en stund i jägarvilan. Vi kör 2*45 sekunder och det är jobbigt men överkomligt. En av mina favoritgrenar på cirkelträningen och i Mästarnas Mästare har Magdalena Forsberg rekordet, hon klarade 12.59, ett par minuter mer än Stenmark..

Nog ska man väl klara 2 minuter?
På en träningsmaskin alldeles bredvid mig satt en riktigt luggsliten figur och kämpade med biceps. Jag låtsades oberörd och kunde inte låta bli att skoja lite med honom och sa åt honom att komma med i gruppträningen i stället för att sitta och slita alldeles för sig själv. Han skulle fundera på´t sa han.

Så hamnade vi senare i bastun, jag, min träningskompis och den nya killen. Så olika folk är, min träningskompis på fredagspasset är negativ till det mesta och vet alltid bäst, men den här nya killen jag aldrig sett tidigare var lättpratad och intresserad. Han berättade några kul episoder, och var intresserad när jag kom med nånting. Med följdfrågor och kommentarer så att det blir ett samtal.

Det där händer rätt ofta att jag tänker att folk är så olika. Jag har haft arbetskamrater i 10-tals år jag knappt pratat med, andra är man på samma våglängd med direkt. Varför blir det så?

Kanske hittar jag några bra svar i boken jag började med i går, "Omgiven av idioter - hur man förstår dem som inte går att förstå" . Sånt där är jag lite intresserad av, personligheter, dålig kommunikation, psykologi etc. jag ska kanske jobba med nåt sånt i mitt nästa liv. Eller så ska jag bli kändis, få se.

I stället för gymmet blev det stugan och en bok om idioter framför brasan. Trevlig helg

torsdag 19 oktober 2017

No particular place to go

En stund för sig själv på stan  är lite vardagslyx. Bara traska runt lite och nynna Chuck Berrys gamla höjdarlåt från min ungdom. Ta en fika, men absolut inte shoppa! Kanske ett museum.

Fin utsikt. Vinflaskan är vanligt kranvatten.
Jag hade några timmar i Stockholm igår för mig själv och hamnade på Fotografiska Museet. "Hit kan väl ingen hitta nu"   tänkte jag när jag kryssade förbi ombyggnaden av Slussen och rejält hungrig tog jag mig först till restaurangen, "Dagens Varma" för 165 kr. Ugnskokt kummel med mycket grönsaker och fast det är så bökigt att ta sig dit var det massor med folk där en onsdag lunch men det är det väl alltid  där.

Fina utställningar av duktiga fotografer, men det blir nästan för mycket att titta på. Roligast kanske "Last night i Sweden" där Donald Trumps uppmärksammade tal gick non-stop på en TV och vardagsbilder från Sverige visades på väggarna men jag traskade rätt snart tillbaka mot City lite på några bakgator där vi normalt inte rör oss. Så där skulle man ta sig tid att göra då och då. Åka till Sthlm och traska runt. Bara stå och kolla en stund på Slussenbygget kan vara kul det också. Blir det nånsin färdigbyggt i Stockholm?


Fler museer? Livrustkammaren har jag faktiskt aldrig varit in i och det var ju mycket fint att se där. Moderna brukar vara kul och jag hade några andra på listan också, men vädret var så fint så jag struntade i fler museer, kul att bara trava runt och kolla på folk. With no particular place to go.

Men ingen shopping! Lagom till att kaffetarmen började suga stötte jag ihop med Margareta som haft annat för sig. Långfika är också en vardagslyx.

Och jodå, då blev det väl trots allt lite shopping men jag brukar oftast hänga utanför affärerna medan Margareta letar nåt snyggt. För mig räcker det gott att ta en tur till Dressmann när jag behöver nya strumpor eller en ny skjorta. Och det behövde jag inte igår.


 

 

tisdag 17 oktober 2017

Jubileum idag!

3000 blogginlägg, och alla av samma höga kvalitet. En litterär kulturskatt.

Idag kan jag luta mig tillbaka en stund och begrunda utvecklingen inom den här konstformen. Och det är nog så att utvecklingen har sprungit ifrån oss stenåldersbloggare.

Det var ett visst skimmer över bloggeriet den första tiden. Bloggar diskuterades i Kulturradion, det var så jag började, och redan första veckorna fick jag några intressanta kommentarer och ur ett av mina allra första inlägg hamnade ett slagfärdigt citat på hemsidan hos ett bokförlag som reklam för en bok jag recenserade.

Men det var då det, nu lagom till jubileet har den här typen av bloggar gått i stå. Inte bara den här kanalen, det verkar vara likadant för alla oss traditionalister, vi som visar upp oss i #blogg100 varje vår. Lika för alla, men vi plitar på i samma hjuöspår.

Men här är en som kör lite nytt: Grattis idag till Angeliqa Mejstedt från Västerås som driver Vandringsbloggen och igår fick ett fint pris tillsammans med Morakniv. Dom vann "Årets Samarbete" för jobbet att driva "Kvinnliga Äventyrare". Grattis, och jag är så okunnig att jag inte vet mer än det jag just skrivit här, jag hade innan idag inte hört talas om Angeliqa, men jag ska kolla lite mer nu hur hon gör med sitt skrivande och sitt vinstgivande samarbetet med Morakniv. Är det också en blogg?

Ungdomarna i Rockabeat har växt upp numera
I så fall kan ju Mitt Sjuttital också skryta med ett samarbete. Med bloggen Rockabeat som efter att legat i träda ett år nu kommer ut varje söndag för att dokumentera jobbet inför ett stort arrangemang för rockkören Rock Everybody i mars. Kanske det här samarbetet kan ge några poäng inför nästa års nominering till "Årets Samarbete". Det är kanske med samarbete som bloggandet ska bedrivas numera. Om det nu räknas att samarbeta med sig själv. Vi har ju samma bloggredaktör, men det kan man ju mörka med.                 

måndag 16 oktober 2017

Inte så dumt med buss

Vi gamlingar har bestämda platser
Ett par tre gånger om året åker jag buss, knappt jag minns mellan gångerna hur man gör. Men det fungerar bra med VL:s app och nästan varje gång blir det en notis i bloggen, men så himla märkvärdigt är det ju inte, men idag är jag lite trött och       gör det enkelt för mig..

Jag åker oftare med pendeln i Stockholm än buss i Västerås  men till bilverkstan blir det buss här i stan. Och egentligen kunde jag väl ta bussen lite oftare, kostar bara 12 kronor. Skulle man klara sig utan bil brukar jag tänka ibland. Den dan kommer väl men inte under Mitt Sjuttital hoppas jag men bilen kostar lite väl mycket ibland, nu några veckor har det blivit nästan 10.000 i service o underhåll. Servicen idag gick på över 4.000, lämnade in i morse och är redan klart nu på förmiddan. Undrar om dom verkligen gjorde allt på listan.

Jag gör ingenting med bilen numera mer än tankar och fyller på spolarvätska och tvättar den alltför sällan. Kollade bilpool just nu, det finns en parkering alldeles i närheten, fem minuters promenad hemifrån. En dryg tusenlapp för en liten Volvo en hel dag och 25 mils körning och mycket billigare om man blir medlem och betalar en månadsavgift, det verkar intressant när den dagen kommer.

Men nu tar jag bussen igen till Nyströms. Stora plånboken är med.

söndag 15 oktober 2017

Upsala Simsällskap

Efter några dar i Uppsala med bl.a. några turer till Fyrishov måste det bli en fundering.

Det är imponerande med alla föreningar i Sverige med ideellt arbetande funktionärer som gör så mycket för ungdomar. Det finns 1000-tals bra föreningar, den ena bättre än den andra, men i helgen var jag alltså hos Upsala Simsällskap, världens äldsta simförening sägs det. Från 1796 står det på deras T-shirt.

Grattis Nelly till första tävlingen
Först var jag på en träning med 8-9-åringar. Med ledare i 15-16-årsåldern (!) som hanterade 20-30 adepter där alla barnen visade respekt och bjöd till under hela träningen. Inte tillstymmelse till tjafs. "På edra platser"  sa Alva innan startsignalen. Inga tjuvstarter och tidtagning med 100-delar av en sekund.

Imponerande. Dels hur barnen, simmarna, tog information och instruktionerna och var skärpta hela timmen simträningen höll på. Uppvärmning, träning längd efter längd och avrundning efteråt. Men ska man bli duktig så måste man ju ha kul också, och det hade alla barnen helt klart på den här träningen och inga föräldrar la sig i. Det räckte med ledare i 15-årsåldern!

Sen idag var jag på en klubbtävling, Nellys första i US. Imponerande det också. Så många barn, så många klasser. Pojkar, flickor, 25 meter, 50, 100, bröstsim, rygg, frisim etc. Samling redan kl 8 och Nelly var inte klar förrän efter 12 då vi kunde åka hem och då återstod ändå många klasser. Vilket arrangemang för en "enkel" klubbtävling.

Vattnet kokar av ungdomar
Och strikta regler. Om man gjorde nåt fel vid starten eller vid målgången blev man diskad och det hände då och då, men så är reglerna. Redan från yngsta åldern kör man med OS-regler!

Jag blev imponerad över US och räknar med att VSS hemma i Västerås är lika duktiga dom också och förresten det är nog andra idrottsklubbar och föreningar också. Liksom i sångkörer, dansklubbar, scouter, orkestrar mm mm som håller igång på ungdomarna där tyvärr alltför många med svaga föräldrar inte kommer med. Det är en utmaning att få med dom ungdomarna!

Det var dagens fundering här i Mitt Sjuttital.     

onsdag 11 oktober 2017

Sverker och surgubbar

Sverker Olofsson är fortfarande en auktoritet i samhället och senast hade han på News55-siten en fundering om surgubbar. Vad nu surgubbe betyder, det är ju viktiga frågor vi irriterar oss på.

Här är vår partiledare i FIS på ovanligt gott humör
Sverker har gått igång på stora frågor. Verkligt väsentliga samhällsproblem som sillburkar (etiketten går inte att få bort) IKEA:s påslakan (saknar hål i hörnen) och SVT:s alla trailers för kommande TV-program.

Och det har egentligen inget med "surgubbe" att göra att irritera sig på sånt, det visar snarare att man engagerar sig i samhället. Jag hör dessutom till stödtrupperna i ett intressant parti, FIS (Förbannat irriterande surgubbar) som kommer att bli att räkna med inför valet nästa år, och det är stora frågor som diskuterats i  FIS Facebooksgrupp där i första hand det hägrande partistödet driver partiledningen och ofta diskuteras. Dagsnoteringen är 967 medlemmar med en och annan kändis som frontfigur.

Så här i Mitt Sjuttital med klimatförändringar, masskjutningar i USA, Trump i största allmänhet, flyktingfrågan, Katalonien, Syrien, IS, kärnkraft - listan kan göras hur lång som helst med diskussionsämnen men då är det tacksamt att få diskutera etiketterna på sillburkar ibland. Bra tänkt Sverker! Vi är ju inte surgubbar fördenskull och kan behöva ett litet partistöd (eller gärna ett stort).

tisdag 10 oktober 2017

Släpp taget!

Det är inte alltid att jag känner att jag förstår  "ekonomipriset till Nobels minne" och inte alltid jag gillar litteraturpristagaren, men i år var det rätt OK.

Ekonomipriset gick till Richard H Thaler som är inne på just min idé, kanske jag kunde ha fått en slant jag med. Vad sägs om mitt inlägg i söndags: "håll inte kvar vid allt gammalt. Rensa i pärmarna åtminstone. Och i källarförrådet."   Det är ju bra nära mina och Rickys teorier och nåt sånt kommer Ricky (som vi kallar honom) att säga i talet 10 december. "Och läs inte ut en tråkig bok, sälj dåliga aktier"   Att inte läsa ut tråkiga böcker ska jag ta tag i direkt, det har jag hållt fast vid alltför länge. Bra vardagsråd av Ricky, men rent ekonomiska råd och idéer blir nog lite värre, jag är så dålig på sånt. Men jag ska försöka.

Litteraturpriset då. Satt uppe en stund på nattkvisten inatt och passade på att låna hem en e-bok från bibblan till mobilen,. Det fick bli "Återstoden av dagen" där en superkorrekt butler år 1956 hamnar på sitt livs första semesterresa i bil genom England. Butlern är hyperengelsk, hyperkorrekt, hyperlojal mot chefen. Engelsmän är i det här fallet som ett annat folkslag, det kanske var lika bra att dom lämnade EU. Men fast jag bara kommit de första 20-30 sidorna så är det här helt klart en bok jag kommer att läsa ut. Nobelvinnarklass? Ja, sånt kan ju inte jag bedöma mer än att den här var lättläst och bra. Fast den än så länge egentligen inte handlar om just nånting.

Och jag blev intresserad att sätta mig in lite mer i Rickys teorier. "Släpp taget" får bli mitt nya ordspråk och höjdpunkten på årets Nobelvecka. Det kan vara bra att ta till när man inte har något att vinna på att bara hålla fast vid det gamla.

söndag 8 oktober 2017

En tråkig dag

Gu' va' tråkigt, men det känns rätt bra ändå. Jag har länge tänkt att det måste göras.

Ett sånt trist jobb!
Man samlar på sig så mycket papper, mina pärmar var sprängfyllda med onödiga papper. Där fanns några gamla "Att göra"-lista från evigheter sen där det mesta var gjort, det fanns kvitton och broschyrer över prylar jag sen länge gjort mig av med, pensionspapper och papper från jobbet i massor. Varför ska man spara på sånt. Planer jag skissat på för stugan var kanske kul att se hur jag tänkte en gång, men inget att spara på.

Jag är rätt bra på att slänga och har gjort sånt här förr, tex när vi flyttat, men ändå blev det ett par överfyllda papperskassar.

Nåt intressant då? Nej inte mycket. Jag hade visst gått på en kurs tillsammans med en tjej i kören men hon gav väl inget bestående intryck för det har jag inget minne alls av.

Nästa insats blir källarförrådet, men det orkar jag inte tänka på idag. Rensa och organisera om på datorn då? Det gör jag nog en annan dag det också.     



   

lördag 7 oktober 2017

Fast i konsumtionsträsket

Utan bil hela helgen och Margareta snörvlande i första höstförkylningen var det lite långsamt för mig.

"Jag tar en promenad" sa jag. Inte ner till stan där jag annars alltid hamnar när jag går ut ensam, jag tänkte mig i stället en långpromenad åt utkanterna av stan. Men kom inte längre än uppför första backen mot OKQ8-macken innan jag tänkte att det var längesen jag var in till Netonnet!

"Jo, det finns alltid nånting jag inte behöver och inte har råd med så varför inte?" Det första som slår en när man kommer till såna ställen är att det alltid är så mycket folk där. Nu var det visserligen lite ruggigt ute, regn i luften, så både jag och alla andra var ursäktade idag, men annars är det ju bort i tok med all elektronik. Det tar på miljön, men samtidigt ska man ju hålla fart på ekonomin i samhället. En balansgång och jag tog en vända och funderade om nåt lockade lite extra.

Ny TV behöver vi inte, men vi har bara en sån där liten 32-tummare som visserligen fungerar alldeles förträffligt, men visst kunde det väl var dags att byta upp sig ändå. En på 49-tum var det första jag såg. Till halva priset av vår "lilla". Nej, den skrev jag inte upp på önskelistan.

En maffig förstärkare behöver vi inte heller, men det är jag nog mer sugen på. Såg några stora burkar som man rullade på hjul och en annan i tuff design. "Stort Rock'n'Roll-ljud i litet format" sa reklamen. Sånt går jag på, så den ligger högt på listan.
Ny grill?

En ny grill? Vi behöver egentligen inte heller en ny sån men en till kan man ju alltid behöva. En liten som passar oss två. Såg en rätt bra till ett bra pris. Står på listan.

Kontorsstol?
Gamingstolarna såg intressanta ut. Det behöver jag en "sisådär".  Gaming låter bättre än kontorsstol och dom såg alla lite tuffare ut än stolen jag sitter på just nu framför datorn så en sån hamnade också på listan. En ny dator, stationär, kan behövas endera året, elvisp, cirkelsåg, handdammsugare, rakapparat, drönare, smartwatch, telefoner......

Jag är rätt bra att bara gå och titta så det blev billigt för mig idag. jag handlade inte för ett enda öre, det fick räcka med att ha lite prylar på listan för framtiden om jag skulle få några kronor över efter nästa löneförhandling.

torsdag 5 oktober 2017

Det var en gång...

När jag blir riktigt gammal ska jag berätta för mina barnbarns barn hur det kunde gå till en gång när världen inte var så utvecklad. Så här kan det komma att  låta:

"Jag är så gammal så jag har kört mina bilar 25 varv runt jorden. Eller 50.  Ännu mer? Till slut blev jag yr i huvudet och tappade räkningen, men många varv blev det. Och några gånger har bilarna krånglat och någon gång har jag stått med tomt däck. Punktering!  

Under den outvecklade tiden fanns det alltid ett extra däck i bilen och skulle det vara tomt i ett däck bytte man själv på en kvart till det extra däcket ock resan kunde fortsätta. Spooky!"

Hej då! Vi ses en annan gång!
Ja, i en inte alltför avlägsen framtid finns väl inte det där med däck ens kvar, man åker väl på luftkuddar eller nåt liknande och har säkert nya problem i självkörande, flygande bilar, men just nu i den här perioden när vi just lämnat tiden med domkraft och reservdäck bakom oss så känns det som man längtar tillbaka lite till den tiden. Men så enkelt kunde det ju inte få fortsätta vara.

Tidigt ute för en tur till Uppsala stod vi med ett tomt däck som i gamla tider alltså hade varit fixat på en kvart men nu går det till så att man ringer försäkringsbolaget som skickar en bärgare som tar bilen till verksta'n. Som inte har tid att kika på den förrän dagen därpå och som tycker att bilen borde lämnats hos en däckfirma, inte hos en plåtverkstad. Och så gick det första dagen.

Andra dagen nya samtal och så sitter man och väntar. En tjej på Skadeanmälningen förklarade lite för mig varför dom väljer den och den verksta'n så nu vet jag mer. Men som jag skrev häromdan i ett annat inlägg "Första gången ska bli den sista". Första gången jag behövt anlita Citroën Assistans alltså. Trevliga människor som gjort det dom ska, men dom kan ju inte trolla så jag ska undvika det här i fortsättningen.

Hur ofta har man punktering? Det kanske var en onödig lyx det där med extradäcket i bilen och vi har i stället en manick för att spruta in skum i däcket och köra vidare i låg fart om man står illa till och behöver komma hem. Inget alternativ den här gången, nu står bilen på verkstan. Hoppas dom ringer innan måndag för då ska bilen in på service. Bilpool ett alternativ?
         

onsdag 4 oktober 2017

På spinningcykeln

En brasklapp: Jag beskriver bara som det har blivit i den här åldern. Rent dokumentärt.

I småskolan var det förstås helt jämnt och det höll allt i sig även längre upp. På första "riktiga" jobbet var nog tjejerna i minoritet till en början, men allt eftersom har jag aldrig tänkt annat att det funnits både killar och tjejer på jobbet. Möjligen fler män som chefer, det är ju klassiskt.

Så hamnade jag i en spinninggrupp för äldre, kanske 10 år sen nu. Mogna män, några övermogna och och runda andra lite mer vältränade, hrmm, och så Liisa från Torneå och hennes kompis. Nästan alla killarna satt i bastun efteråt och pratade "om tjejer och om fotboll, om livet med ibland" (Gunnar Wiklund) och vi arrangerade fotbollsresor. Två ggr till London och en gång till Istanbul. Sen kom damerna!

Kärntruppen av killarna har tacklat av och fler och fler kvinnor tar plats. Ingen värdering, bara ett konstaterande. Snacket blir lite annorlunda och killarna som nu kommer med sina fruar kommer oftast omklädda, tränar sitt pass och åker hem och duschar efteråt. Bastusnacket blir lite lidande. Men fortfarande är det rätt jämnt 50-50. Men på de flesta andra av Actics pass är det 80-20 med kvinnorna i majoritet.

För att inte tala om hur det är ute i kulturlivet. I kören jag sjunger i är det väl 85-15 ungefär och lite åt det hållet på många andra ställen också. Vi mogna män med hår på bröstet är mer som pittoreska inslag.

Det är så här det är. Vi mogna män, eller förresten även yngre också, är svårare att få ut i en del sociala sammanhang, men det där med gymmet tycker jag är lite förvånande.

Kvinnorna sociala och aktiva, det är positivt, och männen stannar gärna hemma, det är negativt. Det var också temat i filmen jag såg igår med nästan bara kvinnor i publiken, men som motsats har jag Lidingöloppet härom veckan. I M70-klassen var vi 100% spänstiga män.

Det här var bara som jag tänkte idag på spinningcykeln, och i spinninggänget är det alltså fortfarande rätt jämnt.

måndag 2 oktober 2017

Första gången ska bli den sista!

Det brukar ju vara lite magiskt över "första gången". Man har varit lite skraj inför det, men förstått att nån gång måste det ske.

Det gäller att sikta rätt
Så var det med här också, men idag hände det! I trapphuset precis då hissen kom. Hissdörrarna öppnades och jag skulle bara åka ner ett kort ärende till garaget när jag fumlade med bilnycklarna som gled iväg över stengolvet och med en exakt precision gled dom med exakt rätt fart fram till springan mellan trapphuset och hissgolvet. Hole in one! Henrik Stensson hade inte kunnat gjort det bättre!

Snopet! Det har hänt mig förr att jag tappat nycklarna, men då har jag inte varit så här exakt, då har dom legat på kanten och inte riktigt nått ända fram, men nu var bilnycklarna borta. Finnycklarna, dom med knappar för att öppna dörren och vi har bara två par nycklar till bilen.

Ringde Yvonne hos hyresvärden, "det kan bli dyrt" sa hon. "13-1400 om hissfirman ska göra en utryckning, men jag ringer dom så får ni komma överens". 

Men så dröjer det en halvtimme och en kille ringer. "Jag ska just åka förbi ner på stan. jag kan fixa't Vilken våning bor du på?"  

Sen tog det nog inte en kvart innan det ringde på dörr'n. Nästan lite chockad över effektiviteten tog jag emot min nyckel, fransk kvalitet så den hade förstås klarat fallet från femte våningen. Lämnade ett par hundringar till kaffekassan och så känns det bra.

Även om sens moralen av detta är att servicen hos min hyresvärd är jättebra så kommer jag inte att testa detta några fler gånger. Nu kommer nyckeln alltid att ligga i min ficka när jag ska ta hissen.

Tills jag glömmer bort mig och gör om den här tavlan.      
   

söndag 1 oktober 2017

Au claire de la lune

Den där barnvisan nämnde man några gånger i boken jag läste ut i går kväll och sen dök hela texten upp för mig i natt när jag skulle sova. Jag hörde den kanske på franskan 1962 eller sisådär, tänk att man kan komma ihåg den så pass bra efter så många år:
Mon ami Pierrot

"Au claire de la lune, mon ami Pierrot

prete moi ta plume, pour ecrit un mot
ma chandelle et morte, je ne plus de feu
ouvrez ma ta porte, pour l'amour de dieu"

Stavningen är bedrövlig, jag läste bara franska i tre år, men banne mig. jag är imponerad hur mycket som fastnade under skolåren. Jag har läst spanska lika mycket nu på kvällstid på gamla dar, men där kan jag bara prestera ett "Hola, senora!" Och några spanska sånger fick vi aldrig sjunga på lektionerna med senor Juan Scardovi. Och nu har jag gett upp. "Un cerveza por favor"

Och jag erkänner - det är lite mycket "kommer du ihåg?" både i den här spalten och när jag umgås med mina jämnåriga vänner, men det kanske inte är så konstigt när allt man varit med om som ung sitter så mycket bättre än det man gjorde igår. Om ett par veckor ska vi som gått i min skola, Högre Allmänna Läroverket, träffas över en fika och nån vecka senare ska jag käka en lunch på Stadskällaren i Stockholm med några klasskamrater från gymnasiet. Kanske allt "kommer du ihåg?" börjar gå för långt?

Undrar om dagens yngre blir lika fixerade över sin barndom/ungdom som vi 40-talister blev och är? Kanske / kanske inte. Nu när allt för evigt blir dokumenterat på nätet är det kanske inte lika roligt att fundera på hur det var förr.

Och förresten, den där franska sången är nog lika känd som O Tannenbaum, så kanske varenda kotte kan texten till Au claire, vad vet jag? Ute i ogjort väder. Tankefel! Det här var väl inget att komma med! Gör om och gör rätt! Ha nåt bättre att komma med i morrn!

lördag 30 september 2017

Man får ta lite risker i det här jobbet

Vildvinet börjar få fin färg
Ett gammalt bevingat uttryck med en speciell historia jag ärvt av pappa Sven och använder ibland. Passade bra på festen hos PRO Kultur häromkvällen. Det är inte helt riskfritt att vara pensionär.

Drygt 60 deltagare på vårt After Work i inre rummet på Pitchers med en ljudnivå så hög att man måste ta sats för att ta sig in, det  var inte så nyttigt för min Tinnitus. Till på köpet ska man försöka prata också men mitt friska öra klarade sig den här gången också. Bra musik och trevligt runt bordet. Man får ta lite risker.

En liten kul sak var att av de 60 deltagarna var vi fyra stycken från vårt barndomsgäng på Jakobsberg som nu från varsitt håll sammanstrålat i PRO Kultur. Senaste nytillskottet var Mona jag inte sett på 60 år men kände igen direkt, och hon kände igen mig också. Vi såg väl båda lika ungdomliga ut kanske.

Jag klarar egentligen inte såna här riskfyllda tillställningar med den ljudvolymen, i alla fall inte alltför ofta så då det är fint att dra till stugan efteråt. Där är det tyst och skönt och rätt riskfritt för mina öron åtminstone.

Så sitter jag här och knappar en stund vid datorn och lyssnar samtidigt på min veckolista på Spotify som dom rätt begåvat ställer i ordning varje vecka, Artister och låtar dom tror jag gillar och det mesta går hem. Men vad hör jag! Gärdebylåten med sång på riktigt dalmål av Evert Sandin, min gamle pianolärare! Arbetskamrat till pappa Sven en gång innan han tog lite risker och blev musiker på heltid. Lika snäll som han ser ut på bilden! Jag gjorde inga stora framsteg som pianoelev men kanske bidrog till att flyttade hem till Dalarna i alla fall. Inget om Evert på Youtube, men fanns alltså på Spotify i alla fall.

Annars borde jag väl en sån här dag skrivit några rader om nazisterna i Göteborg som på nåt konstigt sätt fått lov att demonstrera. NMR, vilket sorgligt gäng. Nog borde det väl gå att förbjuda dom att demonstrera?

fredag 29 september 2017

Läsförståelse, är det viktigt?

Jag tänkte på det där nyhetsinslaget i veckan om minskad läsförståelse när jag nu på kvällarna rör mig på de trånga gatorna i Saint Malo i "Ljuset vi inte ser". 600 sidor och visst är det ett och annat ord jag är lite osäker på, en del tekniska termer framför allt, men inte är det ofta man hakar upp sig. 

"Det finns så många moderna ord, inte behöver man kunna dom där gamla" sa en ung kille som intervjuades, men det är en lite obegåvad inställning. Bland mina vänner som rör sig i skolvärlden har jag förstått att det på många håll är väldigt dåligt ställt med läsförståelsen. Och stavningen är inte alltid perfekt om man säger så.

Vi gav oss inte tid att åka in här en gång,
när vi var i Bretagne. Åkte bara förbi. Dumt! 
Sticker emellan här med en Brasklapp och erkänner att standarden i det här forumet är lite låg ibland. Mina inlägg är inte så genomarbetade, klipper och klistrar ofta utan att kontrolläsa att det blev rätt etc. Så är det sagt.

Och jag kan väl ge killen som intervjuades rätt i att ord som "luguber" kanske man inte behöver kunna men ändå, ett ord jag gillar. Ett gammalt ord som Sjöwall/Wahlöö var först med att ta upp sen använder Klas Östergren och Håkan Nesser sig ofta av det. Och i mina spalter kör jag också med "luguber" ibland för att malla mig och verka bildad.

"Gösta Berlings Saga", min sommarlektyr, var för mig rätt trögläst med en hel del gamla ord och ett så gammalt tänkande och språk så jag fick kämpa rätt bra för att ta mig igenom den.

Skojfriska stavningar på nätet och SMS-språket är ju så vanliga nu så det korrekta stavningarna verkar nästan vara felstavningar, undrar när man stryker stavningen av "också" och "liksom" t.ex.

Utvecklingen av läsförståelsen i Sverige är luguber, eller så är jag ute i ogjort väder. Hoppas det, det här var bara nåt jag påmindes om när jag nu snart läst ut en bra bok och förstått det mesta. Men förresten, jag har jämnåriga som aldrig läser en bok så jag ska väl inte bara skylla på nutiden. Och det kanske inte är så farligt om språket ändras när man kan googla allt man behöver.


HAND & CUL!    (för invigda Have a nice day and see you later)               

   

onsdag 27 september 2017

Hur dum får man va'?

Som tur är bestämmer man själv hur man lägger ribban. Men det här var dumt.

Det är rätt bra att ha en kikare i stugan. Vad är det för en pippi uppe i trädet? Och bilen borta på vägen, är det en skummis? Tranorna och rådjuren på ängen kan man vilja kolla lite närmare. Ja, så mycket mer spännande än det är det väl inte, ja, kanske nån cyklist kan vara intressant.

Ett strå vassare än dom jag slängde
Vi hade tom två kikare i stugan och en gick sönder. Det var lite irriterande för jag tog alltid den trasiga kikaren. Dom var så lika men jag kom mig aldrig för att slänga den trasiga. Det där att ta fel kikare höll på så länge men för några veckor sen tänkte jag visa mig handlingskraftig och utan att säga nåt till Margareta tog jag med mig den trasiga kikaren när jag slängde sopor. Och tänkte mig få beröm!

Men naturligtvis var det den fungerande kikar'n jag slängt. Lite skamsen fick jag åka en vända till till sopstationen. Och igår tog jag en tur till Clas Ohlsson. 399 kronor för en ny kikare var överkomligt men onödigt, men nu kan jag sitta på pass i stugan igen och vänta på att nåt spännande dyker upp.

En sak till på samma tema: "Tänk att det finns folk som inte äter frukt!" sa Margareta härom dan. Efter kikarköpet i går tittade jag in på Coop också och fyllde på med en kasse frukt också. Svenska äpplen och plommon från Italien, apelsinerna är inte så bra än.

En spridd missuppfattning säger att frukt, det är ju bara socker men fruktos och fruktsocker har ju inte mycket med frukt att göra, och även om det finns lite socker i frukt finns det desto mer med mineraler, vitaminer och såna nyttigheter och så är ju all frukt så otroligt gott. Nej, här ligger man farligt nära gränsen hur dum man få va'  om man spolar frukten men som jag började med. man bestämmer ju själv!

Och själv ska jag på direkten ta mig ett svenskt äpple från Kivik.

måndag 25 september 2017

Kaffe och glass på McDonalds

Hovmästarn på McDonalds
Jag hade en halvtimme över i söndags. Gick och väntade på Selma och nere i backen låg McDonalds. Kaffe och glass är alltid gott.

Men där stod jag framför disken och ingen brydde sig om mig, så här har jag aldrig blivit bemött på Donken. Folk blev uppropade och fick sina burgare och jag fattade noll. Vad var felet, varför sa ingen nåt. Jag stod där kanske fem minuter och surnade till lite innan jag började fundera och tittade mig omkring. Där stod några stora bildskärmar.

Den lilla kontakten med expediten man tidigare har haft där man beställer var borttagen, jag skulle själv på bildskärmen knappa in min beställning, en McFlurry med Dajm och en liten kopp kaffe. Det gick väl OK efter att ha funderat lite och jag betalade också där vid bildskärmen och fick min lapp och på tavlan vid kassan dök mitt nummer upp och jag kunde hämta min beställning utan att ha sagt ett ord till någon. Effektivt!?

Det är väl det är så här det ska vara numera. Snabbare och snabbare! Självskanning i affärn, på flyget. På Pinchos sköter man allt i appen, bokar bord och beställer maten med alla tillbehör och betalar. Jag är inte helt negativ till det här, det är skönt att slippa köa och sköta sig själv i stället, men tempot är ju så uppskruvat nu och folk mår allt sämre. Barn är stressade vi folk märker inte att det börjar gå för långt. Vi har inte tid med begravningar längre läste jag förra veckan. Om vi nu inte kan fixa't på en fredagseftermiddag. Fler och fler blir utan nån ceremoni om det kolliderar med semestern sa man.


Nya beställningsproceduren på McDonalds är väl standard hos dom och många andra matställen också inom kort men hygienen? Där står man och trycker på en bildskärm i förkylnings eller kräksjuketider och så sitter man sen och äter sin pommes och burgare med händerna. Inte helt optimalt! Men jag åt min McFlurry bakteriefritt med sked och sen drack jag kaffet på gående fot längs Salabacksgatan och tjänade in några värdefulla minuter.

Sen ser jag fram mot självkörande bilar där kommer jag också att kunna utnyttja tiden mycket bättre som att läsa tidningen och betala räkningar och andra nyttigheter. Kanske ta en liten tupplur.  

söndag 24 september 2017

Abborrbacken på Lidingöloppet

Västerbron i Stockholm Marathon, Heartbreak Hill i Boston, och Abborrbacken på Lidingö.

Laddade innan starten på Lidingövallen.
Elisabeth sprang förstås lite längre än jag.
De flesta motionslopp har nån passage som är lite extra jobbig. Visserligen kan inget jämföras med UTMB som i 17 mil bara består av backar, men nu var det Lidingöloppet, jobbigt nog för mig.

Träningen kom igång lite väl sent, bara för ett par månader sen, men en mil ska väl en dåligt tränad gubbe kunna springa. Vilken tur att Bettan tjatade på mig så att jag kom igång igen.

Så här skrev jag på Facebook innan starten: "Efter många långa år och 1000-tals mil i joggingspåret kryddade med vurpor och blodvite är jag med råge kvalificerad till Lidingöloppets näst högsta klass, M70, lördag 23/9. Sen är siktet inställt mot den högsta klassen M80 om sju år. Keep running!" 


Uppvärmning M70
Det tar ju nästan ett helt löparliv att kvalificera sig för M70-klassen, så det kändes riktigt fint att höra till den exklusiva lilla skaran, drygt 100 på startlinjen. Många seniga vältränade löpare som springer milen tom snabbare än jag gjorde när jag var som bäst, men alla har ju sina förutsättningar. Med rätt träning kan jag säkert klara en mara igen, men M70 kan väl få räcka så länge, tacksam att jag klarar det. Jag har tur med bra gener och har bidragit själv med ett någorlunda hälsosamt leverne. Och med rätt motivation i höst och vinter så kanske det kan bli lite längre lopp igen.  Det var i alla fall riktigt kul att med en come back i en tävling.

Loppet då? Jag sprang rätt lugnt efter mina egna förutsättningar och jag vet att jag tappat mycket de senaste åren. Ju mer vältränad man är ju större risk att man dras med i för högt tempo men nu la jag mig på rulle en bit bak och sprang om dom jag kunde. Helt OK lopp och man blir inte så förskräckligt trött i den mediokra fart jag klarar nu. Hamnade på plats 82 av 104 som gick i mål. Dessutom var det ett gäng som bröt. Jag hade hoppats på bättre men inte helt missnöjd

Abborrbacken då? Lite överskattad om man ska vara ärlig. Högsta punkten på loppet visserligen med sina 48 meters stigning men tom jag klarade att jogga uppför utan att behöva plåga mig.

Det var skoj att springa Lidingöloppets M70 och blir det inget annat så kommer jag väl tillbaka dit nästa år för att förbättra min placering!

onsdag 20 september 2017

Gott och blandat

Känns som jag bara vill skriva av mig lite om några nedslag i mitt intressanta liv som "bara en gammal pensionär".

Krans på Lidingöloppet
När får jag en sån?
Den här dan började som vanligt med ett pass på Actic. Och efter lunch blev det ett joggingpass. Två träningar på samma dag så jag kunde unna mig ett par eftermiddagsostmackor för att dämpa hungern lite. Den här veckan, liksom förra, får jag ihop fyra träningspass på tre dar och Lidingöloppet till helgen blir en värdig avslutning på den här motionsveckan.

Hem från Actic i morse passerade jag ett par som har en butik här i närheten. Kedjerökare, står alltid utanför butiken sin och röker när dom inte har kunder. Nu tog dom en rökpaus på väg till jobbet också, stod och pratade i ett gathörn, tur att man inte håller på med sånt. Kedjeröker alltså. Dom skulle behöva skriva in sig på Actic dom också.

Ny lägenhet? Fick ett attraktivt erbjudande idag, men vi passar några år till, vi har så fin utsikt här. Budgeten idag blir intressant, få se om jag hör till dom där tre av fyra pensionärer som får sänkt skatt. Troligen inte. Skatteparadiset i Portugalien för pensionärer är på väg att täppas till av Portugals regering, det är OK. Ett fint land med mycket sol jag gärna skulle bo en längre tid i, men inte bara för att smita från skatten. Jag röstar ofta på Portugal i Eurovision Song Contest, och i år gick dom sta och vann! 

Jordbävning i Mexico med många döda och en ny orkan, Maria, härjar i Västindien. I Burma pågår en närmast etnisk rensning mot rohingyafolket som fredspristagaren tillika Burmas civila ledare Aung San Suu Kyi är väldigt passiv i att göra nåt åt. Vi har det väldigt skyddat i vår lilla vrå av världen.

Och jag känner mig lite trött i benen efter dagens två träningspass, det blir nog en TV-kväll i kväll. "Meningen med livet" sänds på TV2, där kanske man kan få svaret. Eller "Idol 2017"?  Det ser vi aldrig på men en av killarna i spinninggänget på Actic har ett barnbarn som är med, kanske oförskämt att inte kolla lite. "Uppdrag Granskning" är annars alltid intressant.

Eller så tar jag en bokläsarkväll. Efter att ha kämpat med Selma Lagerlöfs "Gösta Berlings Saga" hela sommaren är det så skönt att läsa en bladvändarbok. Jag är just nu i Saint Malo under andra världskriget. Pulitzerpriset, Carnegiemedalj, fem plus... Jag har nog inte tid att titta på TV ikväll. "Ljuset vi inte ser" - Läs den!

måndag 18 september 2017

Mitt liv som kulturarbetare

Jag kallar mig ju "kulturarbetare" i mitt dagliga värv som bloggskribent. Minns inte riktigt, men det var nån intelligent artikel jag läste en gång som hävdade det just i samband med bloggar. Kan bara hålla med.

Publiken börjar samlas. Vid nedsläpp var det knökfullt. 
Nu är det ju inte bara som skribent jag kulturarbetar, mitt sjungande är också kultur. Som vanligt bidrog jag med min väna stämma på Kulturnatten i Västerås tillsammans med mina kamrater i rockkören Rock Everybody. Hur vi hade lyckats få en så bra placering vet jag inte, men den skönlitterära avdelningen på Stadsbiblioteket är så mycket kultur man kan tänka sig. En av de bästa platserna av alla 100 ställena där vi kultarbetare kan visa upp oss under Kulturnatten.

Manliga kulturarbetare
En gång sjöng vi utomhus vid det årets invigning och ett år inomhus i Konserthuset som avslutning på Kulturnatten, det var bra det också, men det här var extra kul. Biblioteket känns lite extra fint för oss kulturarbetare. Och det blev lite intimt, man kom nära publiken.

En utmaning den här gången var att kören var så utspridd, ett gäng ovanför en trapp och ett gäng nedanför och grabbarna däremellan. Det blir lite knepigt med ljudet om man säger så.

Men succén på biblioteket kunde direkt avläsas på mitt tredje område där jag också kulturarbetar, på Facebook! Margareta, körens fältfotograf tillika bloggens korrekturläsare, tog några riktigt fina kort som jag med stolthet lade ut på körens Facebooksida, och aldrig har väl ett av våra bidrag där spridits så snabbt, med våra mått mätt Succe Grande! Inom några timmar hade över 2000 sett bilderna och aldrig har väl så många reagerat! Gillat, delat och kommenterat. "Underbar sång" läste jag. "Njutbart"....

lördag 16 september 2017

Bråttom till kyrkogården!

Jag sjöng på en begravning igår. Det var första gången så det måste det bli en notis om i Mitt Sjuttital. Jag sjunger normalt knappt psalmerna ens.

Igår hade jag bra hjälp av 10 andra i kören och det kändes bra att sjunga en låt av The Rolling Stones för en körkamrat som lämnat in. Rock Everybody och Stones  på begravning låter lite märkligt, men As Tears Goes By sjungs nog ofta på begravningar, passar bra där. "It is the evening of the day...." 

Då passade jag också på att titta till en grav på Hovdestalund som  jag sköter, hur såg den ut, det var några månader sen jag var där. Jag var lite orolig och jag såg direkt att jag borde varit där redan för nån månad sen. Blommorna hade vissnat.

En körkompis berättade om en vän som i dagarna fått ett brev från kyrkogårdsförvaltningen om "vanvårdad grav, misskötsel etc.", gravrätten skulle sägas upp hotade man med. Otroligt okänsligt brev om det nu var sant, men för säkerhets skull åkte jag upp redan idag med spade och nya plantor så att det är snyggt igen, jag vill ju inte riskera hotfulla brev från prästen!

Men jag sköter normalt mina gravåtaganden utan anmärkning men ändå så offentliggör jag här svart på vitt min avsiktsförklaring att sköta dom ännu bättre utan att Margareta ska behöva påminna mig. 

Kyrkoval i helgen, det får jag inte rösta i numera, men det hindrar inte att kyrkogårdsförvaltning inte ska behöva skämmas för att att jag gör ett dåligt arbete.

Den här fina låten sjöng vi igår på Lasses begravning:


              

torsdag 14 september 2017

Nya scenkläder

För snart ett år sen hade jag en utläggning här om jeans. Om inte annat så har jag nytta själv av att skriva lite i min blogg så att man har koll på klädinköpen.

Då för ett år sen var valet mellan dyra eller billiga jeans. Jag hade det väl lite knapert då så det fick bli billiga på Dressmann den gången, men igår lovade regeringen skattesänkningar för pensionärer så jag gick direkt till Levis. Och det blev de dyraste jeansen jag nånsin köpt, jag måste vara snygg på Kulturnatten på lördag!  Bussigt, statsminister Löfven att du tänkte på mig.

En ung kille som expedit hade bra koll på mitt midjemått och vilken modell som skulle passa mig, 511:or. Men vilket tyg ska man ta? Det är lite annat tänk att handla jeansen på Levis än på Dressmann och jag blev sugen på dom där i lite kraftigare tyg, lite styvare, inget stretch.    

2014 hade jag midjemått 29 tum, 2016 behövde jag 30 tum och nu plockade han utan att tveka fram ett par 31:or!

"Nä nä", sa jag "30 får räcka!"  Så provade jag och jo, dom där med lite stretch gick rätt OK att få på men så blev jag mest intresserad av "511 Slim Fit Selvedge" med ett riktigt kraftigt jeanstyg. Kändes riktigt bra på men där var det ingen marginal att stretcha så nu har jag ett par jeans med 31 tum i midjan, det var det längesen som jag behövde. Men snygga och en helt annan passform än mina gamla, och allt för kulturen! På lördag är det Kulturnatten och jag tränger mig alltid längst fram.

1399 för ett par jeans får man kosta på sig, det finns säkert dubbelt så dyra om man vill göra sig riktigt märkvärdig. Avdragsgillt, dom är ju köpta som scenkläder? Men skatteverket är nog så noga att dom kollar säkert om man nån inkomst av sitt artisteri.  

Pensionärsskatten trodde jag inte skulle vara avskaffad under min livstid men nu är löftet 2020 och tills dess ska jag väl vara i livet. Bara nu inte Alliansen med muntergöken Kristensson i spetsen hinner ta över och införa nya jobbskatteavdrag i stället.

tisdag 12 september 2017

Dagen efter tvådagen

Måndagen är vår "halvfastedag" eller "lågkaloridag" kanske det heter eller kanske snarare "tvådagen för 5:2-are". Men vårt 5:2 har blivit 6:1 och till vilken nytta vet jag inte riktigt, men det känns så bra med åtminstone en lågkaloridag i veckan.

Jo, visst är det lite tråkigt ibland med en lågkaloridag (5-600 kcal) när man inte kan ta en macka och ett äpple så där lite spontant eller en bulle till kvällskaffet, men i stort är det helt OK. Sällan man går och blir hungrig numera när man är så van, man är inställd på att inte äta. Jag minns inte ens hur länge vi hållit på 4-5 år. och det går fortfarande bra? Men det verkar inte vara så trendigt längre, inga feta rubriker i tidningarna längre om folk som tappat en massa kilon.

Oftast somnar jag lätt efter en lågkaloridag och sover också bra även om det var ett undantag just igår kväll och i natten som var. Men när man vaknar på morgonen är det alltid så att man inte är speciellt hungrig, det tycker jag är lite intressant.

Normalt har jag en vanlig morgon rätt bråttom upp för att sätta på kaffet och få mig ett par morgonmackor när jag vaknar, men efter lågkaloridagen, tvådagen, är jag mindre hungrig. Skumt! En sån morgon kan jag gott vänta ett bra tag, kanske för att njutningen blir desto större när det är dags för frukost.

Vikten då? Jo, jag tappade allt rejält med kilo när jag började med 5:2 och nu med 6:1 är vikten rätt stabil på en bra nivå.det är bra nog. Men kanske jag skulle vilja fila lite på midjemåttet och tänker mig en boost i höst ett par kilo fram till jul, det är en lagom utmaning.

6:1 med en extrasatsning i oktober, det är dagens intressanta nyhet från Mitt Sjuttital-redaktionen.

söndag 10 september 2017

Vadå jag stressad?

Vem minns inte Alfred E. Neumans ständiga "Vadå, jag dyster?". Men han såg ju aldrig speciellt dyster ut så jag vet inte varför han undrade, men jag funderar idag om jag kanske är lite stressad. Fast jag inte känner mig det.

Men jag har så dåligt självförtroende idag, skrivandet tar sig inte. Tre ämnen jag började med har jag tryckt "Radera" på, det som var så intressanta ämnen, men jag kom inte längre än till rubriken. Varför är det så?

Kanske det beror på oredan på hjärnkontoret, "hela havet stormar" där uppe. Värre än orkanen Irma som just nu är på väg in över Florida, den värsta orkanen någonsin sägs det. Stressande för folk i den delen av världen, men inte är väl jag stressad?

Jag har börjat bita tänder, det är ett tecken på stress säger Margareta, men jag är ju inte speciellt stressad! Vad kan jag göra jag? Jo lyssna på musik är nog bra. Precis nu slår jag på Spotify och går med musik i lurarna några dar som alla andra ungdomar gör så får jag se om det blir bättre. Och så skriver jag helt enkelt några rader om veckan som kommer.

Nu är höstsäsongen igång och till helgen blir första körframträdandet. Några nya låtar som jag inte är hundra på men det är en hel vecka att slipa på detaljer så det här är jag inte stressad för. Vi fick bästa tiden, 19.45, på den bästa platsen, Stadsbiblioteket, så det borde bli knökfullt för oss på Kulturnatten. Allt för kulturen! När vi själva ska ut på Kulturnatten brukar vi börja med att kolla om det är nåt bra på bibblan.

Dagen innan är det begravning för en kille i kören då vi några välsjungande från kören sjunger en liten liten stillsam trudelutt, det är inte heller så stressande. Men det var stressande att försöka skriva med musik i lurarna. Louis Prima med "Oh Marie" var lite för snabb för att kunna skriva, nu är det lite stillsammare "All I do is dream of you". Men svårt det också, hur klarar ungdomarna läxor med musik i lurarna hela dagarna? Jomen jag lyssnade ju också jämt på musik när jag var ung så det ska nog gå bra. Bra mot stress och Tinnitus!

Resten av veckan blir det träning på gym och i joggingspåret. Rent avslappnande. Och  även med musik i lurarna gick det ju att skriva några rader men lite svårt att tänka får jag erkänna men "Vadå jag stressad?" Aldrig i livet.                                    

torsdag 7 september 2017

Ett oväntat möte och en sannolikskalkyl

Det är oftast kul när man stöter på en bekant lite oväntat och jag har varit med om mer spektakulära oväntade möten än det som hände igår, men det var lite kul i alla fall. Och gav anledning till en fundering.

Vi åkte till Uppsala igår och klev ur bilen på en parkering vid en skola en bit utanför centrum. "Hej Örjan!"  hörde jag direkt. Så himla välkänd är jag väl inte i Mellansverige så att det bara var en lyckträff förstod jag, men där på gatan passerade en tjej från kören hemifrån Västerås dragandes på en barnvagn. Vi pensionärer har ju en viktig uppgift att hjälpa våra barn få livspusslet i deras familjer gå ihop med barnpassning och sånt. Barnhämtning på skolor och dagis var vårt ärende i Uppsala igår.

Och i och för sig inte så konstigt att man stöter på en bekant i Uppsala, konstigare när det händer på semestern i nån avkrok som har hänt nån gång, men ändå kan man väl tänka lite på sannolikheter och sånt. Att man kommer exakt på samma sekund till en speciell plats alltså.

Vi som är tillräckligt gamla kommer ihåg Tage Danielssons geniala sketch om sannolikheter, den slog mig förstås nu, men annars tänker jag egentligen mest tvärtom, hur osannolikt sällan jag stöter på mina gamla närmaste bekanta, arbetskamrater och grannar man haft genom åren. Skolkamraterna som jag vet bor kvar i Västerås. Medlemmarna i kören ser jag ofta på stan, men dom andra? Är dom aldrig nere på stan? Handlar ingen i "mina" affärer?

Jo, förresten, min gamle chef sen 90-talet stötte jag ju på i affären i förra veckan. För första gången på alla år. Och efter alla år på gymmet dök en gammal arbetskamrat upp där i onsdags. Också första gången jag stött på en gammal arbetskamrat där. Jag kanske är ute i ogjort väder! De allra senaste dagarna har jag ju stött på några arbetskamrater, tänkte inte på't.

Är det här kanske en ny trend som kom i dagen medan jag skrev? Mina gamla arbetskamrater börjar alltså plötsligt synas på stan, och mina körkamrater börjar synas tom i städerna här runt omkring!

Det här blev ett virrigt inlägg, men jag känner mig lite trött. Borde inte skriva mer idag. Men lite kul är det när nån ropar "Hej Örjan" när jag  är på uppdrag.

söndag 3 september 2017

En rekordjobbig helg

En av de jobbigaste helgerna vi varit med om är snart över så vi kan pusta ut, men det kommer att dröja länge innan vi är över den här pärsen.

Starten har gått i Chamonix
Jag älskar löpning och det har smittat av sig på fler i familjen och värst har den bacillen drabbat Anders, en ultralöpare i allra högsta klass och han sprang UTMB i helgen. 17 mil i Alperna med hela världseliten på startlinjen. Just nu när jag skriver det här har Anders sprungit 38 timmar i ett sträck och närmar sig sista kontrollen, Flégère innan målgången i Chamonix. En mil kvar ungefär. Kommer han att klara sig i mål? Det går långsamt nu, alla depåer i musklerna är sen länge slut. Regn, blåst, snö, kyla och sömnbristen på det... Fyra stigningar till 2500 meter, sammanlagt en stigning på 9500 meter, ett av de tuffaste ultramaror som finns.

Om han kommer i mål summerar han säkert loppet senare och jag kanske kan länka det här i mitt forum i så fall, men så här en hel helg framför datorn och mobiler har det också varit jobbigt. Vi har knappt kunnat företa oss nånting sen i fredagskväll och nu finns det inga naglar kvar att bita på.

Det här är inte Anders, lånad bild.
Men bergen är Alperna 
Start fredag kväll 18.30 i bra väder, sen har vädret varit väldigt varierande och han sprungit hela natten till lördag, hela lördagen och hela natten till söndag och nu är klockan 11 på söndagsförmiddagen och målet i Chamonix är inom räckhåll på söndagseftermiddan. Riktigt bra hemsida med tider och kartor och TV-kameror på många ställen. På Facebook och tom Snapchat finns intervjuer, bilder, kommentarer som vi följt. Hans supportteam, Anna och barnen och kompisen har också haft det tufft att försöka ge support längs banan, jag skulle gärna velat ha varit med därnere jag också den här helgen och kanske gjort lite riktig nytta.

Men vi sitter maktlösa vid datorn och håller tummarna. Hur det än går de här sista timmarna blir det en fortsättning på rapporteringen, det här var bara en pysventil för att lugna mina egna nerver.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Ett snabbt tillägg: Det blev målgång, SUCCÉ GRANDE. 42 timmar blankt. i Alpernas "lätt kuperade" terräng. Utan sömn.   GRATTIS Anders! Nu kan vi äntligen koppla av, och du dansar väl på lätta fötter i natt på banketten
.

torsdag 31 augusti 2017

Höga Klagovisan

Lite svårt att somna härom kvällen låg jag och memorerade några texter för mig själv.

Det är inte optimalt, man ska ju låta hjärnan gå ner på tomvarv när man släckt sänglampan och räkna får istället om man nu inte somnar direkt, men där låg jag i stället och kämpade med några hurtiga sångtexter som ska brännas in på hjärnans hårddisk på det lilla utrymme som finns kvar. Nu var det en låt jag absolut inte hört i min ungdom och inga lätta refränger så det var rätt kämpigt att få hjärnan att samarbeta.

Men allra kämpigast var motståndet från en annan del av hjärnan, den del som är igång dygnet runt med sitt Tinnitussande oväsen. Dundrade faktiskt så högt att jag hade svårt att höra vad jag själv tänkte så till slut fick jag ge upp och tog till Facebook för att få lite tröst i natten. En nattmacka hade kanske också hjälpt att bli lite tröttare, men nu tänkte jag på en digital lösning och kanske några bra tips från andra.

Visst finns det gott om hemsidor med långa artiklar om Tinnitus och orsak och verkan, men det här var lättsammare tänkte jag. Och gick på småtimmarna med i ett par FB-grupper, amerikanska så dom var förstås vakna och släppte in mig direkt, och många är drabbade av den här dumheten. Många är drabbade mycket värre än jag också , eller klagar högre, och det trista är att det fanns inte många positiva erfarenheter från folk som hittat nån lösning.

Men nu följer jag min olycksbröder och systrar i USA på Facebook och jag borde väl starta en svensk lokalavdelning nån gång så vi får skriva av oss på svenska. Och det här ämnet tar jag väl upp lite då och då, kanske går över av sig självt? Efter nu 17 år?

Jag tycker man borde intressera SVT eller TV4 att köra en TV-gala för att samla in forskningspengar eller pengar till gratis hörselskydd? Och hör sen!

tisdag 29 augusti 2017

Första barnbarnet flyttar hemifrån

Det är ju störst för föräldrarna förstås men en milstolpe för mormor och morfar också!. Och inte bara flyttar hemifrån, han lämnar landet också! Tillsammans med sin "fjälla".

Världen ligger öppen!
Om det är en permanent eller tillfällig emigrering  återstår att se men lycka till med jobb och bostad! Vi kommer och hälsar på. Av en tillfällighet är halva klanen också på Arlanda idag och i morgon för diverse resor för  jobb, konferens, löpning i Alperna och lite semester. Och vi åker också söderöver i morgon. Men vi nöjer oss med Västerås.

Förr tänkte vi att det vore fint att bo i södern nånstans under vintern och det kan ju vara ett ekonomiskt lyft läser man, men det har vi inte tid med, som pensionär har man för mycket att göra.


Gänget med joggingskor är redan
på plats nu på eftermiddan 
En månad i vinter kanske om vi kan komma överens om ett bra resmål, vi får börja planera, men att traska runt i solen i Spanien eller Thailand halva året lockar inte längre.

I stugan är det mesta avklarat inför hösten och idag fixade jag det sista som måste göras, översynen av vårt dåliga avlopp. Inte alltför roligt jobb, men det är OK.

Badtempen i ån är fortfarande dräglig, jag testade den nyss, men i morrn packar vi och gör en liten resa vi också, 4 mil till Västerås. Men sen skulle det inte förvåna om vi är tillbaka redan till helgen...  

måndag 28 augusti 2017

Morgonstudion

Visserligen lite av en pseudohändelse, men värt en kommentar i Mitt Sjuttital. Vi kommer att ha en hel del kuckel ihop framöver jag, Popsen, Karin Magnussson och dom andra i Morgonstudion.

Varje vardag på SVT kl 6-9.10 men för mig blir det väl från 7.30 som tidigast som vi kommer att träffas. Jag har aldrig nåt emot förändringar och det var nog dags att  göra en uppryckning av morron-TV:n och det är lätt att se hur dom tänkt, men har dom tänkt rätt på SVT? Blev det bättre?

Att en förändring engagerar är inte konstigt, och att många kommentarer är negativa är inte heller konstigt.Till i stort sätt allt nytt säger folk oftast först "Vad är det för mening att ändra? Dumheter! Mycket bättre förr!" Så att det står så i många kommentarer på nätet är inte så konstigt. "Nu byter jag till TV4" hotar några med.

Några nya ansikten i Morgonstudion
Nej byta till TV4 kommer jag inte att göra så att skrapa Trisslotter och tramsa får Steffo och Jihde m.fl. i TV4 fortsätta med utan mig,  men allt var inte guld i morse på premiärdagen. nog kan jag komma med lite kritik jag också.

Det var alltså lätt att se hur dom tänkt: tempo, tempo, tempo. Ungdomligare, kulturreportern pratade kulsprutefort mest om MTV som väl mest intresserar lite yngre, några Youtube-liknande klipp att skratta åt visslade också förbi och alla verkade lite väl på hugget. Fokus på nyheter och lite mer amerikanskt tror jag med två programledare vid en News Desk, och snabba, korta intervjuer av gästerna.    

Premiärnerver tänker jag, det blir bättre i morgon. Då drar dom ner på tempot så vi som nyss vaknat kan hänga med!

fredag 25 augusti 2017

Sista morgonen med gänget

Sista nyhetspanelen
Vi börjar alltid dagen med nyhetsuppdateringen i morgon-TV. Oftast i SVT:s Gomorron Sverige och idag sänds det för sista gången. Soffan är såld.

Nyheter, paneler, politiker ska utfrågas, statsministrar har grillats, sporten har kommenterats. Recensioner av böcker, film, dataspel... Väder och massor av matlagning men framför allt aktuella kommentarer om det som händer i Sverige. Politiska avslöjanden. Så vi har följt Gomorron Sverige varje morgon mer eller mindre regelbundet ända sen starten för 25 år sen och lärt oss massor. Men nu är det slut.

Och just under sista sändningen idag blev det ett aktuellt inslag från Moderaterna där Anna Kinberg Batra avgick så hon fick en också en sista morgon med sitt gäng och det blev ju ett exempel på vad som kan hända i morgonprogrammen.

Gomorron Sverige är slut och på måndag börjar  istället Morgonstudion som ska bli helt annorlunda säger dom och jag gillar förändringar så det blir säkert bra det också. Men jag kommer att sakna en del också, boktipsen t.ex.

AKB säger Good Bye
Vem hinner då titta på morgon-TV? Fler än man tror, alla rusar inte iväg till jobbet halv sju på morron och nu med TV i mobilerna så kan ju även dom som har brått till jobbet uppdatera sig på tåg och buss i morgonrusningen. Det var Hyland som började en gång för evigheter sen och jag var ung och dum och begrep inte bättre, så klart jag var negativ till såna här amerikanska dumheter! Morron-TV, har man hört nåt så dumt. Jag har ändrat mig senare, och på den tiden åt jag inte filmjölk heller - man utvecklas!  
Soffan bärs ut

Soffan blev såld för 150.100 (Världens Barn får pengarna) och som avslutning idag lyftes soffan ut av programledarna. Och nu är det slut, men på måndag morgon knäpper vi på Morgonstudion som ska bli så annorlunda. Får väl se hur det blir.

måndag 21 augusti 2017

Vi blir nog utan sommarens höjdpunkt i år

Nu är det inte så många veckor kvar på vår sommar i Stentorpet, är hoppet ute?

Ljussnurran kom inte till användning
En av de allra bästa höjdpunkterna på en sommar på Stentorpet är en sen kväll i nattmörkret i pergolan. Lite gott på grillen, sen när de blir allt svartare sätter man på lite skön musik och sitter kvar och bara rundar av sommaren på något sätt. Kanske paddorna är framme i rabatterna, dom har skrämt mig nån gång en sån där kväll. 

Nån gång har vi tagit ett varmt nattdopp också i augustimörkret, det är också en höjdare, men i år blev det inget sånt. En dryg vecka kvar och hoppas gör jag fortfarande, men det blir väl inget. Ändå förberedde vi lite och satte ut vår väggljusstake, snurran med 10 värmeljus, den skulle vara så fin tänkte vi. Några som blev glada för den var skatorna som lite fräckt plockar ur våra värmeljus. Äter dom innehållet eller är dom intresserade av det blanka på värmeljusen? Vem vet, men ljusen försvinner under natten. Ett par marschallhållare, nya för året, skulle också lysa i den ljumma natten hade vi tänkt.

Augustifesten  förra året
Nu kom jag att tänka på slutet på förra sommaren då vi avslutade sommaren med en liten trädgårdsfest. Härligt varmt hela kvällen och tröjan inte åkte på förrän efter midnatt. Det märkliga den gången var att just efter midnatt drog närmast en stormvind in över Stentorpet och avslutade sommaren på några minuter. Temperaturen sjönk i en hast och det blev höst,

Så blev det inte i år, det är lite småkyligt när inte solen värmer. Kanske kan man hoppas på september?

fredag 18 augusti 2017

Visst lämnar vi lugnet i Stentorpet ibland.

Vi tog t.ex. en cykeltur igår genom skogen.  Sol och varmt, lugnt och långt långt borta från all stress. Ja vi pinnade visserligen på rätt bra så det skulle kännas som motion, men mest lyssnade vi på tystnaden i skogen på väg mot Järndammen.

Sen blev det kvällsmat i solnedgången i pergolan där vi hörde änderna som plaskade tryggt i ån innan vi kollade kvällsnyheterna och såg att det hänt igen - terrorattack i en storstad, 13 döda och flera 100 skadade på La Rambla i Barcelona. Vilken kontrast!

Folkvagn Passat - låter inte så häftigt kanske
Visst är den egna risken att råka illa ut i terrordåd hur liten som helst, men oavsiktligt har man nog ändå blivit lite försiktigare. Vi skulle ner i Stockholms city häromveckan just när Pridetåget skulle marscheras in mot city, ett typiskt tillfälle när nåt obehagligt skulle kunna hända tänkte vi, så vi rörde oss i andra delar av stan i stället, SOFO.

Vi är säkert inget undantag, och nog tror jag folk är lite försiktigare numera och tänker sig för lite mer. Fast riskerna är mindre än minimala att just man själv skulle råka illa ut.


Tesla
På vårt Stockholmsbesök härom veckan hamnade vi till slut på MOS, Mall of Scandinavia. Som om det nu skulle vara bättre för att undvika trängsel, men då skulle vi behövt hålla oss hemma på Stentorpet helt och hållet i stället och så kan man ju inte tänka. På MOS tjänade jag 51000 kronor utan att anstränga mig. Kollade på en VW Passat och frågade säljar'n rakt på sak: " Vad tar du för'n"  "500.000  som den står " "Får tänka en stund"  svarade jag, och kollade lite på vad som ingick och såg att priset egentligen var 551.000 kronor så jag fick alltså bra rabatt. Sen kollade jag lite på Tesla också och fick svårt att bestämma mig. Funderar fortfarande.

Bilen får nog vara och och man ska väl inte skämta bort oron för terrordåd som man väl alltid har lite av numera på resor och i folksamlingar. Så det har blivit.

Idag regnar det i Stentorpet så vi har innedag, tom eld i kaminen.

tisdag 15 augusti 2017

Vi bor på landet!

Som vanligt har vi bott i sommarstugan hela sommaren. För vilken gång i ordningen?

Redan när vi jobbade båda två bodde vi här hela somrarna. Tidigt uppe och åkte in till stan före sju och snabbade oss tillbaka hit så snart vi jobbat färdigt. Och så nu då - 4 månader varje år i en sommarstuga och bara någon enstaka gång åker vi in till stan.

Nyklippt gräsmatta
Visst har vi tänkt ibland att skaffa oss nya vanor och nån gång har vi tyckt att vi bott färdigt här i stugan och att det vore bättre att lägga pengarna och arbetet på nåt annat i stället. Men så tänker man till, det skulle inte vara en riktig sommar utan Stentorpet. Inte en enda långtråkig dag.

Några jag känner är bara i sina fritidshus några helger då och då och då bara några dar i taget och nån annan bor aldrig själv i fritidshuset utan hyr regelbundet ut det med bra förtjänst.  Man gör ju som man själv vill men vi är nog fast här så länge vi orkar. Vi bor ju nästan lika mycket här som hemma i lägenheten numera.

Nackdelar? Jo, jag erkänner att vi ibland missar en del av det som händer hemma i stan och visst är det lite väl mycket att göra här ibland och nån gång i framtiden har vi väl till sist "bott färdigt" här, men det dröjer länge än!

Nu börjar det bli mörkt på kvällarna och snart drar vi väl hemåt igen, det blir också fint. Lite bekvämare och närmare till Clas Ohlson så då får Stentorpet bli weekendresan.

Men blir september varm bor vi allt kvar på landet ett bra tag till.

fredag 11 augusti 2017

Sommarvädret 2017

För en gångs skull hade jag lite ork kvar när kvällen kom så jag kan väl runda av en fin sommardag med några tankar om vädret. Lagom jobbigt.

Hur har sommarn 2017 egentligen varit? Vi har pratat ibland om det Margareta och jag och vi har allt haft lite olika åsikter. De flesta tycker nog det varit en rätt dålig sommar, men jag tycker allt att så himla eländigt har det väl inte varit.

Jo, det har väl aldrig varit över 30 grader på hela sommaren och bara några enstaka dar över 25 och några tar kanske det som ett bevis på en dålig sommar men det har väl inte heller varit så många riktigt kalla dar, nedåt 15-16 eller så. Inte heller så mycket regn hittills, lite "mittemellanväder" hela sommarn. Rätt OK tycker jag. Lite för blåsigt kan jag gå med på, och visst kunde det väl ha varit några fler ljumma kvällar, men jag vidhåller min åsikt, rätt OK sommar.

Söderöver i Europa har man läst om stekande sol och 35-40-45 i flera veckor i sträck, "Lucifer". Folk har ju dött av värmen! Nej då har vi haft det bra mycket bättre i Sverige, rätt OK sommar.

Och blir det några fler varma dagar i det som är kvar av sommaren så kommer jag att ändra "rätt OK sommar" till "riktigt bra sommar".

Halva augusti kvar och halva september också, sen är väl sommaren slut. Så slutgiltig summering av sommaren 2017 blir 15/9.

fredag 4 augusti 2017

Throwback Öland

Kryddträdgården bakom hotellet var imponerande
Googles Photos, Facebook o Microsofts Onedrive är bussiga och påminner nästan varje dag om nåt gammalt kul man varit med om. För fem år sen var det det här, jag blev sugen på en repris.

Vi hamnade i Borgholm den gången, idag för fem år sen. Vi hade lite mankemang med vår bokning, hade bokat ett lite enklare ställe utanför Borgholm men blev ombokade hit i stället, en riktig vinstlott för vi hamnade på Karin Franssons Hotell Borgholm.

Hotell Borgholm brann ner 2004, återuppbyggdes och Karin Fransson, "känd från radio och TV" är kökschef där numera så det är ingen snabbmat precis. Vi åt "finsmakarmenyn" den gången, också det nån slags kompensation för missen i bokningen. Fem rätter den ena godare än den andra och det är inte underligt att Hotell Borgholm fick en stjärna hos Michelin föra året. Man kan inte äta en godare middag.

Herr o fru Fransson
Men smakar det så kostar det och jag ser att priserna har gått upp en del men banne mig ska vi inte unna oss en middag igen hos Karin Fransson på Hotell Borgholm, gärna "Finsmakarmenyn".

Tack Google Photos för den här återblicken och nu gäller bara att hitta nåt som vi har anledning att fira, eller det kanske räcker med att det var fem år sen vi åt den där "Finsmakarmenyn" senast.