onsdag 21 juni 2017

På autopilot.

Onsdag idag och jag går sen i söndags på autopilot, jag bara hänger med till nästa arbetsuppgift och nästa och nästa.


  
Under Wild Kids, den årliga sommarveckan, räcker tiden bara till att just hänga med i kidsens fart, dom har så mycket spring i benen: Ebbe 3, Selma 6, Nelly 8, Natan 10,  Clea 13, Ellen 17. Nionde året i rad nu med en tävlingsvecka med plats för glass och bad också, men nåt bloggande är det inte tal om.

Ont om egen tid alltså. Och nyheter på TV, vad är det? Med sex hyresgäster i stugan räcker inte tiden till till Rapport så jag får väl se efter Midsommar om det hänt nåt speciellt.

Men det är en ynnest att samla gänget på det här sättet, spela vår signaturmelodi Marsch Pannkaka och få många nya minnen och efter midsommar ska vi pusta ut, kanske t.o.m. ta en liten tur.

Så här roligt tyckte Ebbe det var idag:

lördag 17 juni 2017

Krylbo Central

Så det kan bli. Jag kan väl hoppa alla detaljer och gå direkt på finalen. Picknick på perrongen på Krylbo Central!

Så många gånger man åkt där förbi under åren till och från nordliga mål och så under mina sista 10 år på jobbet till och från stålverket i Avesta, men inte ofta jag varit inne där i den där fina stationen. Men så hamnade vi alltså där idag på utflykt med goda vänner.

Riktigt varför det blev just där kan vi strunta i men det kändes fint! Eftermiddagssolen värmde och restaurangen var som tur var stängd så det fanns gott om lediga restaurangbord  på perrongen. Vi la beslag på det bästa. Så dukades det upp en himla massa gott som reseledarna tagit med sig. Klart folk funderade vad vi var för konstigt sällskap som satt på Krylbo Central och inte var helt ljudlösa. En Annalisa Ericson-text passar bra för den som kan sin revyhistoria: "bröder och svägerskor från Sodom och Gomorra..."

För som final till efterrätten blev det tom dans där på perrongen till Cool Candys Krylbo Central. Riktigt bra dansgolv! Om nån är danssugen ställer jag upp på en repris där på perrongen. Men om det är riktigt enligt regelboken att äta och dricka och dansa på det här sättet på Krylbo Central är jag osäker på, så det är onödigt att föra det här vidare. Vi håller det bara mellan dig och mig:

Men nog rycker det lite i benen;

.

torsdag 15 juni 2017

När jag var en ung caballero

Som ung caballero var måhända
midjemåttet något mer distinkt.
Evert Taube har surrat i huvudet på mig idag där jag svingat mig på tak och stegar. "Jag levde för kärlek och solsken och sång" sjöng Evert. Och idag sjunger jag alltså så jag också.

Juni är inte mer än halvvägs men är redan den mest tempofyllda juni jag nånsin varit  med om. "En till sån här juni och jag är förlorad" hade väl den gamle kungen Phyrrus sagt, han körde ju med såna uttryck om sina segrar, men fullt så illa är det väl inte för mig. Det är snarare rätt bra att det är lite drag.

Men vi behövde ett par dar för oss själva mellan varven för att hämta andan och det är mycket att fixa på ett fritidshus och mycket att förbereda inför resten av juni. Så det var fint att ha några dar innan stormen.  Till eftermiddagskaffet idag satt vi och lyssnade på fåglarna och på tystnaden. Ja, jag har det ju aldrig riktigt tyst med min tinnitus men fågelsången hörde jag.

Några dar till kan vi jobba med förberedelserna sen blir det fullt hus  på Stentorpet. Först under Wild Kids-veckan och sen till Midsommar blir det överfullt, då åker tälten upp, men nu börjar  vi i alla fall bli förberedda.

Och kanske jag kommer på nån annan passande Taube-låt tills dess. T.ex. "Så länge skutan kan gå"  med tanke på gamle gubben Widmark som nu trallar vidare på "kärlek och solsken och sång, pling plong"




onsdag 14 juni 2017

Vad ska vi ha för mat?

Normalt bara två vid matbordet men ändå är det  problem.  Vad ska vi äta?

Jag bidrar så lite till matlagningen mer än att jag kommer med bra förslag som idag. Matjessill och färskpotatis. Vilken gudagåva till mänskligheten!

Matjessill kan jag i och för sig äta året om, och det gör vi också. Men veckorna från pingst fram t.o.m. midsommar är den bästa tiden. Gräddfil och gräslök.

OBS. Jag öppnade i alla fall burken.

Första gången Margareta bjöd på matjes minns jag fortfarande. Jag var tveksam för jag hade en massa fördomar mot sill, men det tog inte många sekunder den gången innan jag var fast.

Jansson är också en gudagåva året om, men den får jag vänta  med tills julafton. Men mer sill blir det. Få se vad våra tyska gäster i midsommar säger om matjessillen.

torsdag 8 juni 2017

Målgång 2017

100 dagar, 100 inlägg och femte året i rad. Nästan imponerande. Dessutom som Nestor och Altmeister.

En tongivande #blogg100-profil men vem bryr sig. Jag borde satsa på en karriär som videobloggare i stället, det är där pengarna och uppmärksamheten finns har jag förstått och dom har ju Guldtuben att hoppas
på.

Femte året i rad alltså och i år har jag nog tagit rätt lätt på utmaningen. Lite kortare texter i år tror jag, lite enklare ämnen. Men 100 geniala inlägg som jag står för, 100 ämnen dissekerade och genomlysta i folkbildningens tjänst, "med utmärkt beröm godkänt", kanske tom AB+.
Desillusionerad bloggare framför sin skärm

100 dagar är rätt lång tid och mycket har hänt i världen. Jag skrev först här en sammanfattning men den blev både lång och tråkig så jag tryckte Delete på hela klabbet säger bara Tack till dig som kanske läst nåt inlägg.

Det var roligare första året när #blogg100-utmaningen avslutades med föreläsningar och mingel och uppmärksamhet i press och TV.

Nu är det ingen längre som bryr sig.

onsdag 7 juni 2017

Slutet är nära

Bloggpost nr 99 levereras idag redan till morronkaffet.

I morrn blir det kanske en summering av just det här året om det inte dyker upp nån mer intressant tanke och idag får det bli en fundering om själva bloggandet. Och om #blogg100.

Det här var femte året jag var med och jag har så klart klarat av'et varje år, i år också, och jag har varit nestor i det här jippot varje år. Men sitta och knacka på datorn/mobilen till vilken nytta? Värt besväret att göra sig löjlig?

Jomenvisst är det värt besväret. Det finns många sätt att hålla sig frisk på och det här är ett sätt. Pressa sig lite, planera, prioritera, tänka och fantisera. Och våga lägga ut det till allmän beskådning. För tid och evighet.

Men enklast är det om man skriver mer som en dagbok, " först gjorde jag det och sen det", men jag vill gärna ha det lite mer allmänt. Det kan vara lite knepigt ibland och det hade varit lättare med lite tvåvägs diskussioner och lite drag under galoscherna från andra men jag har ändå envetet stretat på. Egoistiskt och egotrippat.

Men #blogg100 har överlevt sig självt för min del. Tanken med initiativet är bara att sätta en blåslampa i baken på bloggare som tappat farten, men om inte konceptet utvecklas till nästa år så blir det här året mitt sista i #blogg100.

Jag fortsätter Mitt Sjuttital i egen regi.  Och imorgon skrivs sista kapitlet i mitt deltagande i #blogg100.
.

tisdag 6 juni 2017

Was ist das? Das ist vass.

Gute heute alle leute. Bei mir bist du schön - bär ner mig till sjön... etc.etc. Vi svenskar tycker vi är roliga med våra tyska ordvitsar men tyskarna tycker bara det är larvigt.

Näcken är påklädd och med lie
i stället för att sitta naken med fiol  
T.o.m. Strindberg försökte:"Sehr schön. Ja, såklart man ser sjön!"

Men nu gällde det vass. Årets första årensning i Hedeby-stil och i lite kyligt väder. Viksbergsån var för inte så länge sen utmärkt i broschyrer som en kanotled, men nu underhålls den inte alls. Mer än bitvis då av ambitiösa stugägare.

Nu är det nästan omöjligt att ta sig fram på några ställen har jag hört. Bävrarna.

Tyvärr har jag dåligt med kort från ån från tiden när vi var nya här, för 35 år sen, men jag har en känsla av att ån växer igen allt mer för varje år. Vi kan fortfarande bada utan problem, men det skulle behövas ett rejält underhåll av hela ån från Olof Jons Damm ner till Långforsen innan ån blir mer till en bäck eller en rännil. Långt ifrån en kanotled. Men sånt underhåll finns det inte pengar till numera. Trist och märkligt.  

Men nu är i alla fall vår lilla bit uppsnyggad och det blir nog en årensning till längre fram i sommar.

måndag 5 juni 2017

Mission completed

Påläggskalvar på löparbanan
Rätt nöjda tände vi brasan på måndagskvällen i stugan och kopplade av efter några aktiva tjänstgöringsdagar.

Inte mer än rätt att vi får tjänstgöra ibland. Vad ska man ha barnbarn till om man inte får göra en insats ibland för dom när det krisar. Eller så klart behöver det inte inte bara vara vid kris, vi ställer alltid upp när vi får.

I helgen har vi passat vovven och sett till att dom mellanstora barnbarnen kom till start på sitt millopp. Och tog emot dom vid målgång och dom är nu på god väg att ta över farfars lite malätna löparmantel. Milen i tuff terräng gick över förväntan.

Pampig avslutning på dansföreställningen
Sen har vi ett par dar skjutsat dom minsta till olika aktiviteter och vi har fått sitta som publik och titta på fina dansföreställningar. Så passade vi också på att hjälpa till i trädgården mm. Och inte minst att leka med dom små, Margareta hoppade tom studsmatta! Och att läsa godnattsagor och sånt. Det fanns massor att göra och det är viktigt så här i Mitt Sjuttital att göra en insats så länge man orkar. Vi har en fin stuga alldeles för oss själva att hålla till i när vi hjälper till hos dom minsta:

Här sover man bra!


Jo så länge man orkar är det fint att få göra en insats men nu pustar vi ut ett par dar. Men inom kort har vi invasion av barnbarnen här på Stentorpet för ett nytt uppdrag:

Den föräldrafria Wild Kids-veckan!

söndag 4 juni 2017

Pingsthelgen är rätt anonym.

Tidigt uppe på Pingstdagsmorgonen för skjuts av en artist till Uppsala Stadsteater.

Vadå Pingstdag? Och Pingstafton igår, helt bara så där, märkte den knappt. Jo det var stängt på Coop i Almunge redan kl 16, mer var det inte. Och idag på Pingstdagen var Pressbyrån på Kungsgatan stängd. Är det verkligen nån som firar pingst längre? Och Annandagen har blivit arbetsdag.

Nej, det var ett nerköp som man gjorde när man på pingstens bekostnad införde Nationaldagen. Minns inte hur debatten gick, var vi kanske avundsjuka på Norges 17 maj, men så nationalistiskt kommer vi aldrig att fira 6 juni och bra det. Den dagen var kul nog att ha som Svenska Flaggans Dag när vi i skolan marscherade till Djäkneberget och fick hurra och sjunga några sommarsånger.

Men även om pingsten är lite anonym numera så visst känner jag mig lite hänryckt där jag sitter på Coffehouse by George på Uppsala Centralstation och väntar på dom andra.

Sen ska vi se Selma på Stadsteaterns stora scen. I hänryckningens något förkortade helg.


Selma hade fjärilar i magen men det går nog bra! 





lördag 3 juni 2017

Jag fick hundvakten

Hundvakten har jag inte haft sen lumpen när man var på övning och man låg åg i tält.

Men nu är det på allvar. Jag ska sköta Zuri någon timme på eftemiddan och och är lite nervös. Hundvakt en hel timme. Vad som helst kan hända!

Nej, jag är ingen hundmänniska och inte kattmänniska heller för den delen, men nu är det alltså Zuri, Rhodesian Ridgeback. Valp.

Den här omgången ab #blogg100 kom lite olyckligt. Jag har för mycket runt mig för att göra nåt bra av mitt bloggande just nu. Oktober/november hade passat bättre.

Nej, nu rullar jag bara lite uppgivet i mål. Det är visst  fem dar kvar.

Trevlig helg!

fredag 2 juni 2017

Två pärlor alldeles bakom knuten

Man behöver en spark i baken ibland för att komma sig för. Nästan så jag skäms att vi inte gjort den här turen förut.

Vi har ju så nära dit och ännu närmre från stugan i Sala till trakten runt Virsbo. Nu  hängde vi med PRO Kultur dit där min gamle klasskamrat Kjell och hans Solveig tog emot. Jag har nästan aldrig förr ens varit i Virsbo.

Först Virsbo Konsthall: Håller till i hela övervåningen i en övergiven industrilokal och har konstutställningar, musikkvällar med bl.a. jazz och folkmusik, kurser i måleri och föreläsningar mm. Vilken aktivitet! I lilla Virsbo. Och dom har ett fik med bra priser.

Nu förberedde man för fullt en fotoutställning med svartvita bilder, Jazz Street Tango. 4-25 juni. Fotograferna hängde upp sina bilder.

Värt ett besök! Virsbo Konsthall rekommenderas. Dom har både hemsida och Facebook-sida!

Nästa programpunkt var Hälleskogsbrännan som vi bara tangerat lite i utkanten tidigare. Nu finns det nyanlagda vägar rakt genom hela området som nu är ett naturreservat.

31 juli 2014 startade Sveriges största skogsbrand åtminstone sen 1950-talet. Nu börjar naturen komma tillbaka och det är ju ett unikt tillfälle att följa vad som händer i naturen efter en brand. Hela naturreservatet tillgängligt och det finns bilvägar och promenadvägar, grillplatser, och informationsskyltar och en bra karta från Länsstyrelsen.

Värt ett besök! Hälleskogsbrännan är värt ett besök!

Och vi kommer att göra regelbundna återbesök!            


torsdag 1 juni 2017

Morgonrapport från huvudkontoret i Västerås

Vi lämnar inom kort centralredaktionen för en utflykt idag så det blir inget bloggande idag. Men kanske något på Instagram eller Facebook, så håll utkik!

Och jag vet inte nu när jag kommer tillbaka upp till stugan, om jag får tid att göra mitt dagliga inlägg i #blogg100, så det får bli en morgonkortis idag, det är allt vi kan bjuda på den här soliga men lite kyliga och blåsiga dagen.

Dagens stora fråga blir om Trump bryter Paris-avtalat och satsar på sin kolbrytning i stället. Klockan 21 ger han besked på Twitter. Sist han skrev nåt där handlade det om Cofeve, ingen vet vad han menade. Somnade han mitt i en tweet? Cofeve?

Jag går och funderar på beskedet kl 21.00 och återkommer i morgon fredag från lokalkontoret i Sala.

Snart går bussen!
    

onsdag 31 maj 2017

Så vänder vi på bladet och vad hittar vi väl där?

Ja, vad hittar vi där?

I livets bok står det nu sidnummer 73.

Fullt med oskrivna blad nu men några visdomsord från stora tänkare börjar det här kapitlet med:

Som Pastor Jansson och Hasse Alfredsson:

Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något. Ja, det kan vara som ett drag också... Och en karamell var det visst också och lite annat också.

"Klockaren" tror jag sketchen hette.

Och Ol' Blue Eyes sa så här:
That's life, that's what all the people say
Riding high in April and shot down in May
But I'm gonna change that tune
When I'm back on top in June

Och en tanke från en mer nutida poet:

Det är inte all'des givet
att du får det bra i livet
Om du  lever får du se
När du nått till 73

Kungen vände blad och gick vidare. Jag tar hjälp av Owe Thörnqvist att vända blad. Det var länge sen jag hörde den här låten:

Så vänder vi på bladet:





tisdag 30 maj 2017

Bästa tiden på året?

Eller värsta? Man har ju så svårt att få tiden att räcka till så här i maj?

Nej, det är väl ingen tvekan. 30 maj idag och hela sommarn är kvar. Det brukar kännas fint när vi flyttar hem till stan framåt hösten också, men det här är allt en bra tid, OK den bästa.
Gäststugan färdigmålad
Igår blev sommarens första målningsprojekt klart, och den som var gladast för det var sädesärlan, vår hyresgäst i takvåningen på gäststugan under nockplåten. Hon har varit så irriterad hela tiden vi målat där, riktigt irriterad.

Då tänker man en tanke. Varje år bor det sädesärlor där på taket, är det samma pippi år efter år som letar sig tillbaka till oss från Afrika? Eller är det kanske nån av ungarna? Jag har försökt läsa på lite hur det fungerar men hittar inget bra svar så jag spekulerar fritt. Och räknar förstås med att det är samma pippi som förra året.

Ovanför mitt sovrumfönster har jag nog också en pippi och i holkarna också, men dom är ju så snabba så jag hinner aldrig se vad det är för sort men den som tog sig in i snickarbon idag var allt en rödhake. Tur att han hittade ut.

Paddorna man ser ibland (jag körde tragiskt ihjäl en vid senaste gräsklippningen) bor väl permanent här på tomten året om och änderna kommer troget och hälsar på varje dag för att få lite att äta. Det är väl bara getingarna som inte direkt är välkomna att bo hos oss, speciellt inte efter att redan har två blivit stungna. Dom verkar extra giftiga i år!

Och nu börjar jag se slutet på #blogg100, så det är allt en bra tid på året!

Sädesärlan går och mallar sig på taknocken



måndag 29 maj 2017

Mot nya djärva mål

På lördag går Stockholm Marathon och för första gången det här årtusendet är inte hr Widmark med som löpare och inte ens som publik. Så publiken kommer att undra! "När kommer han?"
Avesta nästa

Men idag tog jag i alla fall en morgonrunda. Kanske joggingglädjen kommer tillbaka med tiden.

Tog turen bortåt Svassla idag som jag gjort ett oräkneligt antal gånger tidigare men oftast då fortsatt ut över slätten. Nu fick det räcka till bron över vägen mot Avesta.

Och så får det väl bli några nya djärva mål om jag får upp farten, men inte blir det nån mer mara, det fick räcka med 22 st. Men ett lämpligt millopp kan det nog bli. När farten är lite bättre.

söndag 28 maj 2017

Mors dag

Vi hör till den där generationen som försökte avskaffa Mors Dag.

Det gick inte. Och tur var det, idag åt vi en Mors Dag-tårta.

Men krafterna räcker inte till mer än bara att konstatera just det och jag vill även understryka att tårtan var riktigt god. Sommargod!





lördag 27 maj 2017

Bensinbilen slut inom åtta år

Det låter som en dramatisk profetia. Kommer att dö under Mitt Sjuttital sa man på nyheterna idag.

Då är bensinbilen död och då finns det bara elbilar. Självkörande!

Det ärt svårt att sia om framtiden, men jag gör som Herbert Söderström gjorde om persondatorer, jag tvivlar. Jag säger som Herbert om persondatorer: "Jag kan inte se någon nytta av självkörande bilar men för all del, vill man ha en så köp en, men jag tvivlar!"

Herbert fick fel och Inez Uusman som tvivlade på internet fick också fel, det gick snabbare än man nånsin kunde tro.

Men att bensinbilen skulle försvinna inom åtta år, har man hört nåt så dumt!!! Eller...?






fredag 26 maj 2017

Torget i Sala håller stilen

Torget i Sala har mer aktivitet än torget i Västerås
Stora Torget i Västerås ska göras lite trevligare med mer liv sägs det. Det kommer aldrig att bli som på den gamla goda tiden med torghandel och fullt med folk, men nog kan det bli trevligare än nu.

Lite som i Sala kanske? Det är visserligen inte som förr där heller, men rätt trevligt i alla fall. Mer torghandel här än hemma i Västerås och så är det gott om sittplatser mitt på torget om man vill sitta och kolla in något snyggt.

Här i hörnet låg busshållplatsen och korvkiosken
I gamla tider fanns där korv-och glasskiosk, busshållplats och raggarrundan gick förbi torget så det var ungdomar där långt in på sena kvällen. Nu är det rätt tomt när affärerna stänger.    

En delegation kommunpolitiker från Västerås är på väg till Paris för att studera parker och snart nog åker nog ett gäng ut i världen för att kolla torg också, som Röda Torget i Moskva kanske. En tur till Sala kanske kunde räcka och ge några bra uppslag det också för Västerås.

torsdag 25 maj 2017

Elsas Konditori i Norberg

Hur ett kondis har blivit en turistattraktion är förstås lite märkligt men så är det och det var förstås extra trist  när det brann ner häromåret.

Vi liksom tusentals andra har tittat in där ibland och ätit en bit av tangotårtan, men så var det alltså slut med det

Men så stort var suget efter att ta en kopp kaffe på Elsas att kondiset är uppbyggt på nytt och nyinvigdes för ett par veckor sen.

Idag tar vi en tur dit och för att mina läsare ska få lite spänning i sin tillvaro gör jag det här inlägget. Fortsättning följer när vi är tillbaka framåt eftermiddagen/kvällen, men det går redan nu att börja spekulera. Hur stor var tillströmningen av kunder? Fick vi plats? Var tangotårtan slut? Var bullarna nybakade?

Många knuttar i kön. Det var MC-väder
Stora frågor. Svaret kommer här nedan senare under dagen.


Nu har vi varit i Norberg och kan rapportera:

Och jodå, Elsas Konditori ser ut som förut. Nästan precis som förut.

Invigt 7 maj 1916, nedbrunnet och återuppbyggt och återinvigt på dagen efter 101 år, 7 maj 2017. Och lika populärt som förut, Eller fel: ÄNNU populärare. Det var lång kö utanför som rörde sig långsamt framåt. Så långsamt att vi bestämde oss för att göra ett återbesök en vardag i sommar i stället så att vi får avnjuta vår Tangotårta i lite lugnare miljö.

Tobbe Malm
Kr. h.färdsdag, röd dag i fint väder, klart att det var mycket folk där, det förstod jag innan vi åkte dit, men det var kul ändå att se hur det såg ut där, speciellt var vi nyfikna på kringlan över entrén.

Tillverkad av Tobbe, kusin Sven-Eriks grabb. Tobbe  är uppvuxen i Norberg och är smed i Norge där han har gjort sig ett namn med designen och tillverkningen av Utöya-rosen till minne av den katastrofen. Det har uppmärksammats över hela världen och när han dessutom är skicklig tangodansare kunde man inte fått en lämpligare smed att tillverka kringlan.

Vi kommer tillbaka till Norberg för en kopp kaffe och fikade på Erik-Larsgården i Brovallen i stället. Räkmacka o kaffe 100 kr/st, det var gott det också.

onsdag 24 maj 2017

Målningsjobb tar aldrig slut

Med sex hus på tomten (rätt små) är det alltid nåt som ska målas. Nu är vi nästan klara med årets första projekt.

Margareta justerar mina misstag
Vår största gäststuga är visserligen inte så stor, men vi har fått slita rätt bra. Nästan en kamp mot klockan när det gäller att bli klar innan växterna i rabatterna växer sig för stora. Och kaprifolen klippte vi ner helt för att komma åt bättre och för att den kunde få ta nya tag och växa upp på nytt, men den blev så sur så jag tror den helt enkelt dog.

Man tjänar nog på att inte vänta alltför länge innan man målar om ett hus, och det här huset var det faktiskt 17 år sen(!) vi målade senast. Alldeles, alldeles för länge även om vi kör med Demidekk. "Slurp" säger det när man stryker på färg som bara försvinner in i träet.

Jag tog hand om det vita. Minsta ytorna och som jag trodde också var enklast så fick Margareta ta de röda, stora ytorna. Men vad händer? Jag blev rätt snabbt klar, långt före Margareta men fick bakläxa på nästan allt! Så när jag hade ett ärende in till Västerås och var borta 3-4 timmar så målade Margareta om nästan allt det jag målat. Hon är så himla noga och jag erkänner att jag är rätt värdelös på att måla. Kladdar ner mig själv och droppar färg på allt, men snart är den här stugan ändå klar mest tack vare Margareta.

Stora huset målade Margareta helt själv för 6-7 år sen och den håller sig några år till men där törs jag nog inte hjälpa till när det blir dags. Hon är så himla noga. (Självklart en bra egenskap).

Men jag fick beröm att jag skaffat hem allt vi behövde, penslar i alla varianter, täckpapper och sånt. Och så sköter jag supporten rätt bra. Sa hon... Alltid något.

Och ett tips: Räkna högt på priset när du ska köpa färg, då känns det riktigt billigt i färgaffären. Så blev det för mig, halva priset mot vad jag räknade med. Så jag är väl inte så bra på att göra kalkyler heller.

tisdag 23 maj 2017

Gomorron alla mina småfåglar!

När solen skiner på morronen är jag lite barnslig och kliver ut på verandan drar till med ett ljudligt "Gomorron" till alla mina småfåglar.

"Gomorron världen" är ju upptaget av Sveriges Radio, men ibland när det är en extra magisk sommarmorgon kan det bli ett "Gomorron chefen". Det skadar inte att fjäska lite om man nu på något sätt är övervakad uppifrån, men idag fick det räcka med småfåglarna.

Så sätter vi oss framför TV:n med en kopp kaffe för att kolla i nyheterna, det hör oftast till morgonrutinen, och så har det hänt igen. Bomb i Manchester den här gången med 22 döda. Och här sitter jag en så fin majmorgon med mitt frukostkaffe.

Terror fanns när jag växte upp också, jag var tex väldigt påverkad av Suez-krisen och Sovjets invasion i Ungern 1956. Jag minns fortfarande några drömmar när ryska soldater marscherade utanför fönstret där jag bodde och jag vaknade kallsvettig. 12 år då och tillräckligt gammal för att börja tänka.

Ariane Grande, artisten som sjöng på konserten som drabbades av en självmordsbombare igår kväll i Manchester,  är visst extra  populär bland barn och vid attacken blev många barn drabbade. Vi vuxna kan logiskt tänka hur liten risken är att själv bli drabbad, men barn har nog svårare att se det.

Det är nog många barn som drömmer mardrömmar nu. Men mina småfåglar kvittrar vidare och solen skiner.

måndag 22 maj 2017

Idolen och Tre Kronor

Sen pressläggning idag men stugägarna har inte legat på latsidan, och "Idolen", vem då?

Jo "Lasse Lönndahl - idol och gentleman". Vi hade glömt att kolla det där SVT-programmet när det sändes häromdan, och igår innan VM-finalen i hockey blev det dags till slut.

Lika snäll som han ser ut
Av en slump tänkte jag på Lönndahl så där i förbifarten härom veckan, "lever han fortfarande, det har varit tyst så länge" och så kommer ett sånt här nostalgipiller på TV. Vilket sammanträffande. Och han presenterar sig fortfarande vid 88 lite skämtsamt som "Idolen", bl.a. på sin telefonsvarare. Han har humor, gubben.

Jag är väldigt svag för det mesta från tiden när jag var yngre, musiken, TV-programmen, profilerna, tidsandan, filmerna. Inte så att det var så mycket bättre då, nej för det mesta tvärtom, och just Lönndahl var aldrig nån idol för mig men ändå har jag alltid gillat honom, han har alltid funnits. Jag brukar framhålla Sinatra som en sångare som man alltid hörde vad han sjöng, här är en till som alltid sjunger så man hör texten. Och den evige tonåringen bjöd inte på så många skandaler. Snäll och omtänksam och sjunger bättre än de flesta, nästan så att han till sist kan bli lite av idol för mig på gamla dar. Jag ska i alla fall lyssna lite på Lasse Lönndahl på Spotify ett tag. Men den här musiken kommer aldrig tillbaka, hör till en annan tid.    

Så blev det ishockey med VM-guld, så det blev ju en bra fortsättning på kvällen igår. Och hur spännande det än har varit alla andra gånger jag sett Sverige vinna så har det väl aldrig varit sånt tempo i en match, jag hann nästan inte med att titta. Det blev en osökt parallell mellan de här två programmen.

Sverige klara världsmästare
Musiken förr, i Lönndahls stil, var lite snällare än nu och likadant med hockeyn, den var också lite snällare åtminstone gick spelet lite långsammare då så att man hann med att följa spelet, nu är alla spelare så duktiga och det smäller hela tiden. Tom efter slutsignalen åkte Sveriges målvakt på en riktig smäll.

Idrott är riktigt kul när det egna laget vinner, och förlåt, men det är extra kul när Kanada får på nöten, dom är lite väl stöddiga.
   

söndag 21 maj 2017

Fattas på IKEA

IKEA, sprunget ur det mörkaste Småland, har ju haft en viss framgång med att saluföra det mesta som man kan behöva i hemmet, men ändå är det ett viktigt platt paket jag saknar i deras sortiment.

Hur fattigt det än må ha varit i Småland på Karl-Oskars och Kristinas tid, så fanns det inte ett enda hemman som saknade en sån. Jag har också en sån, men den är slut, jag behöver en ny. Nog borde småländska IKEA sälja en högst normal huggkubbe i ett platt paket, gärna småländsk design. Det är ju ändå 2017.

Inte mycket kvar av huggkubben
Nu är det kanske inte så många längre i Sverige som hugger sin ved med yxa men jag håller på den urgamla traditionen som säger att "Ved ska med yxa huggas". Vare sig i de djupaste skogarna i Kanada, på slätterna i det mest avlägsna delarna av Sibirien eller på Andernas höjder i Chile, vart man sig i världen vänder så är det yxa och huggkubb som gäller. Vilken affärsmöjlighet för IKEA om dom hade varit lite på tå.

Tills jag får tag på en ny får min gamla duga men då kommer jag till nästa klagomål, mitt gym Actic har också stora brister.

195 kr per månad tar dom och tre gånger i veckan är jag där på Actic och spänner musklerna men inte blir jag starkare för det. Vid huggkubben t.ex. räcker det inte med klyvyxan, jag får jag kämpa med handsläggan också för att klyva veden, det ska man väl som medlem på Actic inte behöva. Nån form av styrkegaranti borde dom erbjuda.

Efter att ha klagat på både IKEA och Actic kan jag runda av med att vara lite positiv och skryta lite över grabbarna på Audio Video i Sala. Margaretas mobil hade lite hyss för sig och jag satt i telefonkö till supporten till Tre både länge och väl tills jag gav upp och åkte ner till Sala City. Tomt i butiken, killen blev uppriktigt intresserad och hjälpte mig och gav mig dessutom några bra råd. På ett par minuter var det klart, det hade ingen telefonsupport kunna hjälpt mig med och kanske inte heller grabbarna hemma i Västerås.

Använd Audio Video i Sala om du vill ha snabbt och korrekt svar på din fråga!

lördag 20 maj 2017

Ovanligt tidig sommarstart

Fast våren har varit så kall flyttade vi ändå extra tidigt ut till stugan i år. Det hade ju plötsligt blivit över 25 grader i luften och då vill man passa på! Men bara 12 grader vid badbryggan men badtempen stiger fort.
 
Det blir väl som vanligt i sommar, grillkvällar, mycket bad, cykelturer och med tiden plockar vi jordgubbar, hallon, blåbär, lingon och svamp. Och några restaurangkvällar på Måns-Ols och nån lunch i Gruvan, Enahanda? Konstigt att man inte tröttnar. Så här har ju somrarna varit nu rätt länge,

Så i år ska vi banne mig ta några fler dagar hemma i stan mellan varven. Några semesterdagar på hemmaplan med gratis boende alltså. Kanske tar vi en biltur lite oftare. Jag får väl erkänna att man blir lite offside här ibland. För en energisk bloggare kan det också bli lite dåligt med uppslag när det inte händer så himla mycket.  

Lite ledbruten i dag efter en dag på målarbocken nöjer jag mig med det här och konstaterar bara att nu är vi installerade på Stentorpet, Sala och sommaren kan få börja.

Men för att inlägget inte ska bli alltför kort kan jag visa en bild från restaurangen på Västerås Slott där vi åt lunch innan vi packade bilen för sommaren 2017. Bra lunch på slottet men det var riktigt folktomt där den här gången. 109 kronor för fetaostbiffar inkl. ett välfyllt dessertbord.

Här i Sala tar vi nog en och annan lunch på Tinget och som sagt i Gruvan. Kanske finns det några nya ställen att prova också.

fredag 19 maj 2017

Min finpenna är återfunnen!


80% av #blogg100 avklarat, ska bli rätt skönt att slå handen i kaklet om några veckor, och jag har hittat min finpenna! En riktigt stor sak för mig! En glädjens dag skulle jag kunna säga.

Fin, men jag siktar på guld!
Och det är inte bara jag som har snöat in på finpennor,  Kjell Lönnå är likadan, men han kostar på sig guld. Alltid två stycken guldpennor i bröstfickan.

Det var nog 4-5 år sen Margareta köpte mig en finpenna till en födelsedag har jag för mig. Rätt trött på reklampennor av dålig kvalitet ville jag har en lite finare och hon fick tag på en riktigt fin penna i matt stål och förstämningen  var stor när den för en tid sen försvann. Men så igår hittade Margareta den i fickan på en tröja jag inte haft på länge. Så glad man blir, jag trodde den var förlorad.

Känslan för finpennor började nog på en Dale Carnegie-kurs för 30 år sen där vi elever fick finpennor i pris när vi höll kvällens bästa föredrag. Jag lyckades vinna tre pennor, en röd, en vit och en svart som jag sen använde på jobbet och glömde nånstans eller tappade, dom försvann efterhand. Synd, men sen dess har jag haft ett gott öga till finpennor.

Som är svåra att få tag på numera och jag är sen en tid ute efter en guldpenna. Eller varför inte två som Lönnå kör med.

Och tills dess kommer jag att vara riktigt rädd om min finpenna i matt stål.

torsdag 18 maj 2017

Jag börjar verka macho, Banne mig!

Jag tror att folk tycker jag är lite mesig men skenet bedrar.

"En tuff kille i lyxförpackning" skulle Lill-Babs sagt med anspelning på min fräsiga outfit och Lill Lindfors hade suckat att "han ser ut som en karl, och han rör sig som en karl ska". Lite åt Clint Eastwood?

Och Claes-Göran Hederström ha skulle sjungit:

"I går förmiddag sa jag plötsligt nej till tanterna,
när dom ville - stjäla tvättid!"


"Javisst" har jag sagt förut när dom stått där med sin tvättkorg och frågat om dom får börja lite tidigare, men igår sa jag alltså ifrån i tvättstugan. Hela dan var ledig i tvättstugan så kommer en kärr... förlåt en kär granne menade jag och vill komma in en halvtimme innan min tvättid var slut så att jag var klar, men hon fick lite snopen vända i dörren med sin tvättkorg. Man är väl ingen mes!

Men det där med jämförelsen med Clintan var nog inte så lyckat. Vem blir imponerad? Trumpanhängare och han blir 87 just på min födelsedag, en gubbe! Ska jag jämföra mig med nån får det väl vara nån yngre,  högst 80 tänker jag.

Och varför inte Claes-Göran från 1968 med lite mesigare text, Det verkar likna kärlek sjunger han men jag kör mitt Det verkar likna macho... Jaja.. Men snygga kläder.


onsdag 17 maj 2017

Det sämsta jag gjort

Jag tog en långpromenad i går fm alldeles solokvist, det kändes fint. Margareta var på gymmet och jag hade glömt att boka.

Efter målgång på Stadion i juni 2016
"Långpromenad" är ett relativt mått men en dryg timme i skaplig fart blev det i alla fall genom stan och längs Mälaren. Riktigt vackert. Badstranden vid Löga var fortfarande tom förstås och bygget av det nya badhuset är i full gång. En sån här vända borde man ta oftare. En timmes rask promenad.

Det allra sämsta jag gjort är säkert nåt som jag aldrig kommer att basunera ut i det här forumet för så öppen behöver man ju inte vara, men nånting riktigt riktigt dåligt jag gjort, bland det sämsta, är att trappa av löpningen.

För mindre än ett år sen sprang jag Stockholm Marathon på ett helt OK sätt men sen gick liksom luften ur och jag har bara helt sporadiskt motiverat mig till att löpträna. Nu har nog tåget gått.

Varför gick luften ur då? Jo, jag har ju alltid tränat ensam och aldrig haft några stadiga joggingkamrater så det är rätt bra ändå att springa ett helt varv runt jorden som det har blivit sen 17 april 1997 då min marathonkarriär började. Men det hade varit enklare om vi varit ett par tre gubbar som jagat på varandra, då hade jag nog varit ute på mitt andra "Jorden Runt"-varv nu.
 
Men kan man inte komma igen då? Jag har inga krämpor att skylla på, men det är himla segt. Nej, det blir nog svårt utan motivation. Men Margareta tjatar jämt "Ut och spring" så jag får väl se.

Ett av det bästa jag gjort var att börja löpträna i milspåret på Rocklunda 17 april 1997 och ett av det sämsta var att runda av löpningen på Stockholm Marathon 4 juni 2017.

Men dagens promenad var rätt fin, det är motion det också.

tisdag 16 maj 2017

Jag måste få kommentera vädret

Den ultimata livlinan i alla sammanhang är väl vädret. För att få slut på en pinsam tystnad inte minst.

I Mitt Sjuttital tar jag också till vädret ibland när fantasin tryter, men idag är inte dålig fantasi eller skrivkramp orsaken, det känns helt enkelt bara angeläget att dokumentera vädret våren 2017. Den här våren ska vi aldrig glömma.

Fortfarande 16 maj är det omväxlande kallt och kallare blandat med kyligt och ännu kyligare. Och nästan drägligt nån enstaka dag men det här var nog den kallaste våren jag varit med om. Mellan varven kommer det lite snö också.

"Värmen kommer till helgen" har det hetat länge nog nu, men så kommer helgen och kylan är kvar. Runt första maj var det visst nån dag som var dräglig men sen blev det ännu värre ett tag, riktiga snöfall. Igår 4-5-grader och ett kyligt regn men något varmare idag. Hopp om livet?

Ja vad är det jag ser - "Värmen kommer till helgen!!" Har man hört det förut men det måste väl bli normalt nån gång. Stämmer det den här gången?

Hoppas det, och tusan så behändigt i så fall! Jag är i målartagen och är dessutom "for once in my life" riktigt målarsugen och det tråkiga och jobbiga förarbetet med att tvätta väggarna är vi klara med! Det här blir en fin veckända för nog kan man väl "for once in my life" lita på SMHI den här helgen?

Det firar jag med att låta Stevie Wonder sjunga sin höjdarlåt "For Once In My Life" och SMHI prickade in helgvädret rätt. Eller.....?

.  
   

måndag 15 maj 2017

I Jordskottland

Omgång 2 av Jordskott är inspelad har jag läst, men jag har inte hört om Sala är inblandad den här gången.

Det är ett skumt hål i stenhögen, men jag vågade inte titta ner.
Vi tog promenaden genom Jordskottland i går hem till Stentorpet och det är verkligen en speciell känsla i den där skogen. Man känner närvaron av Muns.

På stenhögen på bilden låg den lilla flickan som var lockbete och som försvann i underjorden, vilken dramatik! Men det var lugnt i går.

För säkerhets skull var vi beväpnade med varsin stadig pinne. Inte för att det hjälpt mot Muns, men det är ju inte bara Muns man får passa sig för, vi har ju den folkilskna tjädern också. Titta gärna på den dramatiska filmen på min Youtube-kanal. Men nu säger ryktet att tjädern har blivit påkörd och är en numera f.d. tjäder, men säker kan man inte vara i den här skogen.

Jordskott II kommer till hösten, få se om det blir samma succe som första omgången. Jag ser fram mot premiären. Moa Gammel och Göran Ragnerstam är med i år också:     

   

söndag 14 maj 2017

Jag tar ansvar för Sveriges natur!

Jag slog mig lite malligt för bröstet igår i ett inlägg om nedskräpning. Fysisk nedskräpning med glas och burkar och sånt, där är det ju enkelt att sköta sig, men hur är det med CO2-utsläppen. Jag orsakar säkert för stora CO2-utsläpp men ändå hyfsat låga hoppas jag, men jag vet inte riktigt.

I en dramatisk serie i Svt för några månader sen såg man effekten på andra sidan jorden av alltför stora utsläpp här i vår del av världen. Andra får lida av hur vi lever.  

I partiledardebatten i kväll tar man inte ens upp miljön, det är ingen het fråga längre och Miljöpartiet har allt sämre siffror. Miljön och MP på väg ut ur politiken?

En insats för biologiska  mångfalden i Sveriges natur
Transporter? Vi har bensinbil, men en liten en med låga utsläpp, och vi kör inte mycket i onödan, men jag hade gärna haft en elbil. Men i Sverige går elbilar i stort sett bara som tjänstebilar, 80%. Men en riktad skatteväxling för pensionärer hade kunnat hjälpt oss att få råd med elbil. Långresor på flyg gör vi inte så ofta och vi köper väl inte alltför mycket onödigt, sliter gärna ett år till på kläderna och jag återanvänder tom ett och annat blogginlägg, men ändå kan vi säkert minska CO2-utsläppen. Men hur beräknar man sin påverkan och vad är en acceptabel siffra? Man borde ha en siffra att hålla sig till.

Maten är en stor bov. Inte helt enkelt att alltid välja rätt, men mindre kött och mer grönt och närproducerat är ju bra. Men det räcker inte heller. Jag hörde häromdan om öppna landskapen. Biologiska mångfalden i naturen hotas när kossorna blir färre, arter försvinner ur vår natur och landskapen växer igen!

Det kan jag inte tillåta! Jag tar ansvar för HELA Sveriges natur! Så jag lägger med gott samvete en köttbit på grillen för att bevara den biologiska mångfalden.  

Men är mångfalden så himla viktig då? Och kossorna går ju och fiser och förstör sägs det. Tja, nu har jag läst några artiklar i ämnet från Naturvårdsverket och känner att jag i alla fall inte är helt fel ute, Men lite konstigt att inte miljön kommer upp i debatten i kväll.

lördag 13 maj 2017

Man ska inte skräpa ner uti naturen.

Edvard Perssons gamla låt från förr är fortfarande aktuell. Men jag sköter mig och det känns alltid fint när man källsorterar.

Nån slags inre tillfredsställelse av att man gjort en liten samhällsinsats. Mycket sopor blir det.

Dagens skörd
Fortfarande år 2017 stöter jag på folk som inte riktigt fattat det här med återvinning och man läser om sorteringsstationer som får stänga för att det skräpas ner då vilka grovsopor som helst slängs på återvinningsstationen, inte bara förpackningar. Men här på bilden ser det fint ut.

Och här är en sedelärande film om nedskräpning till Edvard Perssons gamla sång (som säkert fåt en topplaceing i European Song Contest på 1940-talet)


fredag 12 maj 2017

I must go on

Esc-finalen i Kiev i morron, nedräkningen har börjat.

"I must go on" sjunger Robin. Tips: han kommer sjua och Portugal vinner.

"Jag är inte intresserad", säger folk, "sömnpiller, bara skräp". Ändå sitter så många och tittar, självklart jag också. Så här tycker jag:

Det är ju en av de största showerna som finns i världen så det är klart att jag kollar om jag har chansen. Lite fisförnämt att rynka på näsan och låtsas vara kulturell. Även om det mesta inte är min musik, det spelar ingen roll, ESC hör till allmänbildningen. Jag har ju för resten inte utvecklat min musiksmak sen 60-talet och kan ju inte räkna med att dom gamla låtarna håller längre så var det bra med det. I must go on!

Pratade häromdagen med ett par kompisar om ESC i gamla tider. När Alice Babs sjöng i folkdräkt. Jag fick lov att skratta lite, tyckte dom verkligen att det var bättre än dagens shower? Hylands hörna och sånt. Jag fick inte riktigt klart för mig hur dom menade, men stämningen blev lite tryckt när jag pläderade för att we must go on!

Heja Robin och Portugal!

torsdag 11 maj 2017

En dyrgrip?

Dags för några kortare inlägg några dagar pga vårstressen, men det här kan ju vara intressant:

Gammal vinyl kan ju ha ett otroligt stort värde och nu blev jag lite nyfiken, sitter jag på ett guldägg?

The Boppers gör sin jubileumsturné i sommar berättade dom häromdan, 40 år!

Och jag tänkte: "har inte jag en av deras skivor?" Gick och kollade i LP-högen och dra mig baklänges, där allra överst låg The Boppers premiäralbum. "The Boppers No. 1"

Måste ju vara värt hur mycket som helst. Starta budgivningen i kommentarerna här nere.

OBS innehåller "Goodnight Sweetheart" som numera regelbundet framförs av en känd rockkör i Västerås-trakten.

  

onsdag 10 maj 2017

Var är alla mina gamla vänner?

Jag har bra många hundra vänner som liksom jag har yrkeslivet bakom sig. Men var håller dom hus?

Jag som så ofta promenerar runt i vårt city, jag tänker att man nästan varje gång borde stöta på nån av dom på stan, nån gammal granne eller nån arbetskamrat. Eller nån från föreningar man varit med i men nix pix. Några kanske man visserligen inte känner igen längre, och folk gör sig väl inte besvär att ta sig ner till stan, men ändå lite konstigt. En gammal granne från 1971 var i alla fall i tidningen igår och när jag tog den vanliga turen till stan och Clas Ohlson sa jag i alla fall hej till några stycken av mina nyare bekanta. Alltid kul att få surra en stund.

För på gymmet har vi lärt känna många nya vänner och det var just några av dom jag stötte på igår. Dom pratglada tjejerna som alltid äter lunch efter träningen och sen promenerar hem till sitt område. Och ett annat par från gymmet bor rätt nära mig men har bytt gym, dom blev också glada att få prata lite och såg rätt vältränade ut.

Så var det kusinbarnet som berättade senaste nytt om min äldsta kusin, en bit över nittio! Där fick jag som vanligt inte en syl i vädret, han har alltid så mycket han vill berätta om sin mamma när vi ses och jag bara lyssnar.

Den här funderingen är inte ny, jag har skrivit så här förr, men med så många hundra gamla bekanta här i stan är lite konstig att man så sällan stöter på nån. Inte på gymmet, inte i rockkören, inte ens i den jättestora föreningen där jag var datalärare. Inte på bio och inte när vi går ut och äter. Var håller dom hus?

Men jag såg den lokala kändisen som idag var lite väl rund under fötterna. Hölls i ett stadigt grepp av frun, jag säger inget mer om det. "Diskretion hederssak" sa man en gång när man skickade efter på postorder.

Men som sagt, var är alla mina gamla vänner. Jo Eva fyller år idag, hon fick ett grattis på Facebook, där har jag i alla fall ett troget gäng.

tisdag 9 maj 2017

What if

Alla har väl tänkt så nån gång. "Tänk om" jag hade gjort det eller det valet i skolan i stället, "tänk om" jag tagit en annan väg och inte råkat träffa henne, "tänk om" jag inte hade snubblat på den där stenen och slagit sönder nyllet... What if...? Det kan man inte veta.

Anders konstverk. Målat på julafton 1984.    
Idag är det 35 år sen som vi kollade vårt fritidshus för första gången. Solen sken majsommarvarmt och vi slog direkt till innan vi ens gått ur bilen. "Den här stugan ska vi ha!" . What if vi inte hade sett annonsen i tidningen den där dagen kan man fundera?

Meningslösa funderingar egentligen men då hade vi väl bott kvar i villan och rustat och underhållit den i stället. Bott billigt nu med lånen betalda och haft gott om pengar men i stället hade vi ju missat otroligt många träffar med hela gänget. Och långbord i pergolan eller på verandan på somrarna eller annars inne i stugan.

Alla bad i ån eller vid badplatsen i sjön hade inte blivit av och Wild Kids-veckan med barnbarnen hade inte blivit samma sak i stadsmiljö. Alltid när jag tänker på den här "What if"-funderingen tänker jag att det var allt en himla tur att vi åkte dit och kollade just idag för 35 år sen.

Andra "what if's" jag brukar tänka på är yrkesval som tex mitt eget. Tillfälligheter. Rena rama turen och en uppmärksam mamma som såg en annons i tidningen, det hade jag senare aldrig förstånd nog att tacka henne för. Och hade inte göteborgstjejen på Sardinien uppmuntrat mig hade det nog inte blivit nån körsång. Osv i all oändlighet. Nu kan det bli tjatigt om jag drar fler exempel men jag har massor fler exempel i "Tänk om"-stil.

Och tänk om jag valt en annan Trisslott, den som gav 5 miljoner i stället för min vanliga nitlott. Och tänk om vi hade startat det där rockbandet vi pratade om en gång Olle, Lasse och jag med våra donnor i doa-kören. Då hade vi gjort succe som grupp, splittrats efter en tid och avverkat våra solokarriärer och nu kunde vi återförenas i en häftig turné för utsålda hus och leva high life runt om i världen. What if vi hade startat bandet?  

Poängen är att visst kan det vara framgångsrikt att planera och göra strategiska överväganden, kalkylera tänkbara resultat, följa upp, analysera och korrigera etc. etc. men som livsfilosofi är det där kamerala rätt trist. Ta chansen!

Det ostartade rockbandet grämer mig mest men ÖLO kanske inte var så slagkraftigt namn på ett rockband. Det föll på det.

måndag 8 maj 2017

Det värsta med att bli gammal

Den här rubriken har jag använt några gånger förr för min egen del så att jag kan titta tillbaka på läget som en temperaturmätning för att se om det bara blir värre i utförsbacken. Blir inlägget för långt så struntar du i att läsa det här!

OCH OBS! Jag är inte på depparhumör, tvärtom, men så här i Mitt Sjuttital är det en naturlig tanke som kommer till mig ibland. Kanske speciellt när jag sett så mycket ungdomlig entusiasm som de senaste dagarna här i stugan. Och jag vill gärna dela med mig av min gedigna livserfarenhet. En del saker är värst men det finns ju sånt som är bäst också. så jag börjar med det bästa:

Det bästa är att man överhuvudtaget fått förmånen av bli gammal. Jag tickar snart upp en siffra till i rubriken till den här bloggen och våndas inte över det, det är alltför många som inte kom så långt. Och att jag än så länge får vara så här frisk är också bäst. Och allra, allra bäst är förstås det där med barnbarn. Jag fick sova med två av dom i natt i lilla stugan där jag läste ett par avsnitt i Kalle innan vi av ren utmattning somnade ifrån tidningen alla tre, man kan bli salig för mindre. Att man sen får bli gammal i ett land som Sverige är också bäst. Ordnad pension och rabatt hos frisörn är också bäst. Och så är det bäst att man inte bryr sig så mycket om man skulle råka säga nåt dumt eller skriva nåt fånigt på sin blogg.
Somnade i fåtöljen när barnbarnen lämnat stugan


Värst då? Man blir ju så himla trött, det är både dumt och värst. Ledbruten och ont i ryggen av att bara kliva lite på en stege. Och balansen ska man inte prata om, jag som var så vig en gång. En trist syn att se hr Widmark försöka ta sig upp på målarbocken. Att man blir lite väl skrynklig i ansiktet är också värst men dels är jag ju redan gift dels och så bryr man ju sig inte så mycket om utseendet längre. Sen är det det värsta också att den dagen sjukdomarna kryper på och man får svårt att klara sig själv verkar det inte vara klockrent att allt ordnar sig till det bästa. Då sitter man väl ensam i sin lägenhet och får matleveranser från hemtjänsten. Och sen är det värst att Moderaterna är igång igen med pensionärsskatten. KD tänkte avskaffa den med 12 miljarder men M förvärrar den med 20 miljarder, så Alliansen är inget att hoppas på.

Sen är det också värst med att man blir lite grinigare, lite otåligare, lite glömskare, lite......


söndag 7 maj 2017

Tillökning i klanen.

Lite oväntat blev det häromveckan tillökning i Solnagrenen av klanen. Vi hade inte märkt nånting!
Välkommen! Kul att ses!

Och nu i helgen hade vi första besöket av den lilla nykomlingen här på Stentorpet. En afrikan, det var lite exotiskt. Eller en afrikanska om det ska vara korrekt men född i Dalarna. 2 procent lejon säger lillhusse, men jag vet inte riktigt. Lejonfärgad i alla fall och på Wikipedia står det att den används vid lejonjakt, men inget att vara rädd för. Den här lilla nya klanmedlemmen var en trevlig bekantskap.

Margareta och​ jag är inga hundmänniskor men vi fick bra kontakt direkt tycker jag. Vi har aldrig haft djur själva, inte ens akvariefiskar, men det är lätt att förstå att man fäster sig vid såna här kamrater som en familjemedlem.

Rodhesian Ridgeback jar många bra egenskaper har jag förstått och är bra att ha med på joggingturen, springer gärna flera mil, intresserade och nyfikna och inte skälliga, en trevlig ny bekantskap.

Och jag ska försöka lära mig lite mer om hundar. Och det kanske är de afrikanska  generna som gör att hon helst ligger i solen.  Zuri har gjort sitt första besök i Sala och Stentorpet!


lördag 6 maj 2017

Livlinan igen.

Att underhålla en blogg med dagliga inlägg med nån slags mening är inte helt enkelt när det händer för mycket.

Idag gör jag i stället ett reklaminslag och slår ett slag för den lilla stegen som också kan användas som bock att stå på om man tänkt sig att måla om en liten stuga! 799 kr på Clas Ohlson är klart prisvärt. Rekommenderas!

Gårdagen var så jobbig så jag nöjer mig med det här och ber att få återkomma, men risken är att det blir några dar med mediokra funderingar. Några bilder i stället kanske.

fredag 5 maj 2017

Varning! Känsliga läsare bör inte läsa detta inlägg!

Vi fick oönskat besök igår. En riktig tjockis men inget att hetsa upp sig över.

Ormar finns i hela Sverige, det är bara att gilla läget, dom ska finnas dom också. Lite vanligare i skärgården och saknas i fjällen annars kan man dyka på dom överallt men knappast nåt man behöver vara rädd för, det kryllar ju inte av dom precis. Jag går barfota på sommarn utan att vara rädd och på 35 sommarstugesomrar har jag väl sett 5-6 huggormar, mer är det inte.

"Slå ihjäl'an" skrek grannfrun en gång åt sin man när dom fick oönskat besök av en huggis, men om han gjorde det den gången minns jag inte men det hade i så fall inte varit riktigt fint gjort mot en liten fridlyst krabat, Nej då rekommenderar jag min metod i stället.

Svår att se? Här är hon glad att hon återfått friheten. 
Visserligen gör huggormar en del nytta som musfångare, men det är klart att man inte vill ha orm på tomten så jag tar helt enkelt och fångar dom i en hink och kör iväg dom några kilometer och släpper ut dom i en skogsbacke. Huggormar är rätt lätta att fånga, inte alls så snabba och rätt skraja så dom rullar bara ihop sig och fräser lite. Lättfångade men ändå lite spännande.

Det här var tredje gången jag fångade en orm och bjöd på biltur, och den här var allt den största jag fångat. Och den tjockaste. Var det en hona kanske med ormungar i magen?

Men nej, jag hade aldrig nån tanke på att slå ihjäl den här krabaten . Hon kunde ju inte rå för att hon var född till orm, och jag tror hon får det bra där uppe i skogen.

torsdag 4 maj 2017

Det var snällt att du ringde!

Telefonsäljaren från Bredbandsbolaget skrattade gott åt mig fast jag så bestämt tackade nej till hans fantastiska erbjudande.

"Jag ser att du har några rabatter du inte utnyttjar" började han. "Men först, vad gillar du bäst, film eller sport?" fortsatte han för att lägga över initiativet på mig. Tur att man varit med förr.

Jag är aldrig otrevlig när jag pratar med telefonsäljare, men det är sällan (aldrig) jag blir övertalad att köpa nåt jag inte vill ha. Det har hänt några gånger tidigare när man gett efter i samtalet och till slut sagt "ja" fast man inte vet hur det gått till, men nu bara skrattar jag lite och rundar av samtalet så smidigt som möjligt utan att bli arg. "Jag förstår att det är ett fint erbjudande" kostade jag på mig att säga "men även om det vore gratis är det inte intressant, men det var snällt att du ringde!"

Så skrattade han till och sa hejdå. Så hade nog ingen sagt till honom tidigare.

Igår läste jag om hot och hårda ord mot parkeringsvakter och problemet finns ju i skolan och lite varstans nu, och förstås även mot telesäljare.

Dum metod. Jag ställer inte upp på att vräka ur mig invektiv. Minns den där gången säljaren i mobilaffären förgäves försökte sälja på mig en dyr surfplatta med ett dyrt abonnemang. Det slutade med att han skrattade och skakade hand med mig och liksom tackade för matchen fast han förlorade.

"Tack för att du ringde, men Nej Tack" Det är min metod.

onsdag 3 maj 2017

Körsång och rock'n'roll

Har jag sagt det förut? Jag är imponerad hur mycket text man kan lära sig utantill. I går fick vi en ny låt till och den kan jag redan.

Vi har nästan 50 låtar på repertoaren i rockkören Rock Everybody. Kanske inte alla sitter 100%-igt och några håller vi för fullt på med att plugga in. Och det är väldigt olika hur lätta eller svåra dom är och den senaste var nog den enklaste vi haft.

Några låtar är ju sånt man redan kan ordagrant som Diana, i andra låtar är man i alla fall säker på refrängen. Och några sjunger våra suveräna solister då vi andra bara fyller i i vissa verser.

Våra två Abba-låtar har mycket text och det har några Fogerty-låtar också och några låtar är riktiga tungvrickare som man får träna hårt på men igår fick vi en som jag gillade direkt. Och dom där låtarna med enkla texter ska man inte förakta, dom gör sig bra när kören är igång och när det blir lite växelsång mellan killar och tjejer i kören. Nej det är OK även om det inte är högprosa med en djup mening. Även en så här enkel sång från 1963 kommer det att bli stuns i när vi repeterat färdigt.

Men lite skrattade jag i går åt "Yes, my heart stod still - Yes his name was Bill - Oh when he walked me home, Da do ron ron" Tonårskärlek på 60-talet.

Det fina med Mello-låtarna nu för tiden är ju att man inte hör vad artisterna sjunger för det är nog inga djupare tankar i dom heller och det ska det väl inte nödvändigtvis vara heller i underhållningslåtar. Det är mer hos Frank Sinatra och Cole Porter man kan hitta låtar med mening.

Men lyssna och njut och kolla speciellt danstjejerna bakom The Crystals, vi ska lägga in några såna steg i scenversionen av "Da Do Ron Ron"

     

tisdag 2 maj 2017

Världsförälder och UNICEF

Så "trillade jag dit" till slut på galan hos TV4.

Det är så många som vill att man ska bli månadsgivare, Cancerfonden, Röda Korset, Läkare utan gränser, Hjärtfonden, Greepeace, Amnesty i all oändlighet. I annonser och folk på gatan med sina pärmar som man låtsas inte se och går förbi så fort som möjligt. Man kan ju inte hjälpa alla.

UNICEF har jag ofta stött när jag köpt deras grejer och med pengar vid​ insamlingar och jag lämnar gärna pengar till insamlingar som känns bra. Men man kan ju inte hjälpa alla även om man skulle vilja.

Världens barn har jag ofta lämnat pengar till och alltid i deras  kampanj i SVT varje år i oktober. På andra TV-galor där det samlas in pengar blir det också oftast några hundralappar men jag har alltså trillat dit nu med Autogiro till UNICEF som världsförälder. Så många barn far illa.

Dom blev glada sa dom i tackmailet och man får väl hoppas att det lilla man gör ändå tillsammans med alla andra som också gör en liten insats bidrar till nåt bra. Men tiggarna utanför affären har fått lite mindre senaste tiden.

Sen är jag ju månadsgivare till svenska staten och som pensionär är jag extra frikostig, det är ju fint. Det är många som behöver hjälp.

måndag 1 maj 2017

Första maj och värmen kom till sist

Ebbe var först uppe till frukost och samtidigt kom våren till sist efter den här kyliga april.

På Valborg, kvällen innan, tog Ebbe årets första dopp i ån efter bastun.

Bra gjort Ebbe! Det var så bra att det får räcka för idag!





Gomorron Ebbe!

söndag 30 april 2017

Vägs ände

Ett år till håller dom har vi sagt nu senaste 10 åren, men nu är det slut.  Nu lägger vi dom på brasan.

Tack för gott arbete, vi har haft många kaffepauser på dom här stolarna köpta på IKEA för kanske 40 år sen. Om blåsten mojnat hamnar dom på brasan i kväll.

Trevlig Valborg!!!!

lördag 29 april 2017

Sidan 377, nördarnas heliga Graal

Det är inte mitt uttryck, det är Aftonbladets Marcus Leifby läser jag som sagt så och får väl tro på det.

300, 330, 377, det ligger förväntning och oro bakom dom siffrorna. Ibland törs man inte knappa in dom men man bara måste, hur har det gått? Glädjevrål eller ska man dra täcket över huvudet och gråta en skvätt.

Långt innan vi hade internet och nyhetsflashar i mobilen, 40 år sen nu! fick vi Text-TV. BBC var först men SVT och Sverige var det andra landet i världen läser jag idag när Mr Texttv, Torbjörn Jacobsson, går i pension. Jag har aldrig hört hans namn tidigare, men oj så mycket från honom jag har läst! Tack Torbjörn och dina kompisar.

Hemma från jobbet på 80-90-talet hade jag ofta den här rutinen: På med TV:n och kolla sid 100 för senaste nytt. Senare under kvällen: Hur går det i matchen? Kolla 377. Hur gick ekonomin idag? Kolla 200. Hur blir vädret i morgon? Kolla 400. Har det hänt nåt i matchen sen sist? Kolla 377 igen. Och igen om fem minuter. Och igen om fem minuter till. Bra rutin då och nu också, men nu kör man förstås med TextTV-appen i mobilen.

Just 377 är fortfarande det snabbaste sättet att få sportresultat trots alla mobilappar och det är lite fantastiskt att Text-TV fortfarande har runt två miljoner läsare dagligen!

En annan genial sida är 199 som vi använder väldigt mycket, textningen på svenska. Numera hör man ju inte orden artisterna sjunger som på Frank Sinatras tid, men det fixas lätt: På med sidan 199! Och i dramatiska filmer när man omväxlande viskar och skriker eller överröstas av bakgrundsmusiken: På med sidan 199! Och när folk mumlar eller pratar för fort. Sidan 199!

Det är klart att jag numera kollar diverse nyhetsappar och tar del av flashar och pushnotiser och bläddrar förbi reklamen som kommer på köpet, men SVT:s Text-TV släpper jag inte!

Idag har Trump avverkat 100 dagar som president och jag har avverkat 60 dagar i årets #blogg100. Vem som varit mest framgångsrik får historien visa, mern Trumpen och jag stretar vidare på var sin kant.

fredag 28 april 2017

Ur minnenas arkiv

Jag drog till med "nöjesprofil" häromdan och nämnde Carlforsska. Då påminde Margareta mig direkt om några andra shower som jag måste nämna här så dom inte bleknar bort i glömskan. Det här hade jag nästan glömt! Tänk vad vi varit med om. Ur minnenas arkiv:

Vi har t.ex. uppträtt i Spegelsalen på Grand Hotel, i Rikssalen på Uppsala Slott och på färjan till Fredrikshamn, en kanonförställning en sommarkväll på Strömsholms Slott med mycket mycket mera. På 100-tals ställen i stort och smått. Wienermusik på Stadshotellet. Så vi har hållit på!

Men av alla framträdanden var nog november-82 det roligaste. Västerås konsertsal låg då på Carlforsska och var betydligt större än det är nu, plats för 8-900 pers och det var fullsatt.

Stor orkester och vår dansgrupp deltog med två olika program och med tidstypiska kläder. 1700-tal före pausen och 1800-tal efter pausen. Mycket träning och mycket jobb med kläder. Och inte ett öre i ersättning förstås.

1700-tal, vi längst till höger
I ett album hittade jag några bilder tagna från långt håll i salongen. Minns inte av vem? Både färgen och minnet börjar flagna, men det fanns några artiklar i Vlt som jag klippt ut och också lite bilder, tur att jag sparat en del, det här hade jag nästan glömt.

Inga filmer finns kvar, inga spår på Youtube eller Facebook. Synd!

Efter pausen åkte alltså fracken på och det blev Strauss och sånt. Vad var det mer? Jag har nog lite papper i nån låda i källarn, kanske jag kollar nån gång.

Så här höll vi alltså på en gång och nu har jag i alla fall gjort en liten återblick för att friska upp mitt minne. Vid det här tillfället hade jag inte fyllt 40... Those were the days, jag kanske borde skriva mina memoarer?
 
Lägg särskilt märke till det tjusiga paret näst längst till vänster.....


torsdag 27 april 2017

Ombytta roller

Paradigmskifte är ett fint ord som jag inte vet riktigt betydelsen av och hur man ska använda det, men det känns som jag kan köra med det idag. Vi har just i dag bevittnat ett paradigmskifte, Margareta och jag.

"En allmän tro och en allmän uppfattning" står det i ordboken och det gäller hos oss att det varit varit herrn i huset som ska ha den modernaste tekniken och att frun i huset får överta det som blivit över. Men den naturlagen gäller inte from idag. är inte det att betrakta som ett paradigmskifte så säg. Här i Mitt Sjuttital är det from idag Margareta som tagit den tekniska täten och som i sin tur får lotsa mig vidare i nya landvinningar. lite bekvämt för mig att ha nån att fråga,

OK då, lite avis är jag på hennes nya, moderna mobil som har en hel del finesser som inte finns på min, men det blev så den här gången. Inte mer än rätt, och det fina är att det inte kostade just nånting, vi sa upp några onödiga utgifter så det gick jämnt upp den här gången.

Ny mobil, nya möjligheter, nya funktioner, nya problem.... Den piper och låter så det är allt en hel del kvar att ställa in. Vi har till en början samarbetat rätt bra med inställningarna och att skräddarsy miljön i den nya mobilen men nu får allt Margareta som har den nyaste mobilen ta ansvar själv för fortsättningen.

Augmented Reality t.ex. som Frida Boisen berättade om i morse, det ska Margareta få sätta sig in i och förklara för mig. Är det t.ex. nån skillnad mot Virtual Reality. Så fint att jag får hjälp nu, det kommer på köpet när man får familjens modernaste pryl. Här berättar Mark Zuckerberg på ett möte förra veckan om Facebooks 10-årsplan med en massa fantastiska tankar. "A world without screens" pratar han om. Vad ska man då med mobilen till? Jag fattar noll, får fråga Margareta.
Mark Zuckerberg har visst köpt ny T-shirt
         

onsdag 26 april 2017

Kulturarbetare tillika nöjesprofil

Det var när jag för en tid sen läste om bloggens betydelse i kulturlivet som jag la till "kulturarbetare" till mitt CV. Och inte utan stolthet kompletterar jag med "nöjesprofil" också.

Jag kunde lite egotrippat dra till med författare, idrottsprofil, narcissist mm också, jag har inga hämningar i Mitt Sjuttital, men "nöjesprofil" kändes naturligt. Hur mycket profil man nu är i en kör med över 200 körkamrater kan ju diskuteras, men ändå.
Västerås konserthus

Det jag tänkte på idag var det här:

Västerås har nästan 150.000 invånare och många har förstås varit som publik på Västerås konserthus, men även många har aldrig ens satt sin fot där.

Och hur många har sen stått på scenen och uppträtt?

Det kan väl inte vara alltför många tusen och av dom som uppträtt, hur många har stått på scenen två gånger? Eller tre? Eller tom fyra gånger? Som bloggägaren i detta forum. I all blygsamhet (jojo) kan jag berätta att i höst är det dags igen att inta scenen på Västerås konserthus. För fjärde gången! Tillsammans med mina körkamrater förstås, det blev klart idag på styrelsemötet i kören. Fjärde gången på stans bästa scen!

Inte nog med det. Den gamla konsertscenen, Carlforsska, är inte heller okänd mark, där har vi redan uppträtt två gånger och bestämde oss på mötet idag för att det blir en tredje gång till vintern. Det är rätt imponerande med så här mycket material till sitt CV! Och det bästa är att hela kören Rock Everybody har samma historia, nöjesprofiler är vi allihopa. Allt på 3,5 år!

Idag är jag mest lite mallig för hela körens räkning, och det kommer att finnas mycket material för kommande inlägg i detta forum!  

tisdag 25 april 2017

ÄÄÄÄH!!

Idag måste jag stjäla ett statement rakt av. ÄÄÄÄH!! Genialt i sin enkelhet. Alla kan väl hålla med.

Filosofiskt lagd
Det var det första jag såg i dag när jag slog upp ögonen. Eller åtminstone plirade jag lite med det ena. Jag vill inte väcka Margareta när jag vaknar tidigt och börjar oftast dan med Vlt i mobilen, men idag blev det Facebook först där jag läste det där lite ångestladdade inlägget med stora bokstäver i en FB-grupp jag dagligen följer, FIS, Förbannat Irriterande Surgubbar. Man förstår precis och jag hade inte kunnat säga det bättre själv.

FIS är partiet där jag just nu har en provperiod för att se om jag pallar för trycket inför valåret 2018 och ska jag vara ärlig har jag inte riktigt förstått partiprogrammet tidigare, men dagens inlägg säger väl allt! Möjligen lite väl stor norrlandsinriktning i partiet, men det lämnar ju fältet friare för den som vill göra karriär i partiet  här lite mer söderöver.

En osalig blandning av medlemmar där jag känner igen en och annan så man får allt köra med både armbågar och stå på så många tår som möjligt om man vill ta sig fram till köttgrytan och den här filosofen blir svår att ta sig förbi. En stark kandidat till partiordförandeposten och nyckeln till partikassan.

Övrigt intressant i dagens Facebook var inslaget från kareokekvällen i går på Zozi's på Malta där operasångaren Gaetano kommit hem från en turné i Förenade Arabemiraten och sjöng O Sole Mio för vår Maltabekant Angela. Ska försöka länka filmen senare under dagen, jag misslyckades i en hast nu på morgonen.

Kanske fungerar med den här länken annars är filmen rysligt kort så det var inte så viktigt men Gaetano är en duktig sångare som kunde platsa i Rock Everybody. Vi har den engelska versionen  på programmet.

Btw: Bruno Anderhage från Stig-Helmer-filmerrna och Nyberg från Wallander känns väl igen. Ja tom från Fanny o Alexander. Och nu aktiv i FIS på väg uppåt.

Men dagens behållning blir alltså ÄÄÄÄH!!