söndag 17 december 2017

Thailand över jul

Visst förstår jag att värmen och solen lockar. Och upplevelser och äventyr.

Ända sen Sällskapsresan (1980) och tidigare ändå har ju folk rest bort över jul och nu är det väl oftast Thailand och länderna därikring som lockar oss svenskar mest. Tror jag. Ja Kanarieöarna ligger väl fortfarande i topp och många åker ju till Florida också. Och Maldiverna, Seychellerna och allt vad det heter.

Men inte vi, vi håller oss hemma. Nu när mörkret är som värst skulle jag väl inte ha nåt emot att plocka fram badbyxorna, men det får bli en annan gång. Först ska jag försöka ompröva min lite trista PK-syn i ämnet om långa flygresor och klimatet. Och tills dess kan jag ju vinterbada på Kristiansborgsbadet.

Själva julandet är vi inte så där jättenoga med, det kanske jag nämnt nån gång. Ingen gran, inte så värst mycket tomtar och i år glömde vi tom adventsstaken, det var ju dåligt. Det kom Margareta  på i dag, 3:e advent, så det får vara, men lussebullar, julmust och elektriska ljusstakar är alltid något.

Innan Annika, Calle och Ellen drog iväg för julfirande i Thailand och några grannländer blev det i alla fall lite vegetarisk julmat med julstämning, det var fint. Och så byggde barnen ett veganskt pepparkakshus garnerad med veganska karameller, helt i den nya tidens julanda.Vi traditionalister väntar till julafton med sill, skinka och Jansson.

Och när vi som vanligt håller oss hemma över jul kan man ju ändå få hoppas på lite lagom bra väder med lite lagom mycket snö  och lite extra mycket sol.

lördag 16 december 2017

Lilla Selma och jag

Jag skrattade riktigt högt igår när polletten ramlade ner och det första jag tänkte var just "Lilla Selma och jag".

Nu hade jag visserligen fel på det också, "Lilla Fridolf och jag" hette det ju i den där gamla 50-talsfilmen om Fridolf och Selma men strunt samma, vi ska ta varandra i hand och bilda klubb nån gång Selma och jag när vi båda har tvättat öronen.

Frida i fredagsfinalen. Baka om och om igen?    
Varje fredagsträning på Actic slutar med en sång där jag i över ett år inte fattat texten, och våran Selma, 6 år, har fortfarande den där lite gulliga felsjungningen i Hej tomtegubbar: "en liten tid, vi leva här, med mycke' möbler och stort besvär"  sjunger Selma. Hoppas hon fortsätter med det länge än!

Och jag då, jo vi slutar alltså fredagen med en sång. Så här har jag sjungit fram till igår: "Det är fredag, vi ska baka, har du öppnare så kan kalaset starta. Och på lördag ska vi köra, vi ska baka om och om och om igen".

Ett himla bakande men Frida är väl småbarnsmamma har jag tänkt, men visst har jag tyckt att det var konstigt med så mycket bullar till helgen. Men det var ju inte min sak och jag har sjungit på!

Tills som sagt polletten ramlade ner i går. Jag googlade. Tablå! Och tänkte direkt på Selmas "möbler" för att få lite moraliskt stöd, men nu vet jag och här bjuder jag på hela sången, men parta försiktigt:


  
       

fredag 15 december 2017

Turalleri turallera

En av Evert Taubes sämre sånger och samtidigt en av hans mest sjungna är väl "Turalleri Turallera". Men sällan sjungs originaltexten, här ska det sjungas egna texter mer eller mindre roliga, jag har nog skrivit nån tramsig text till den melodin nån gång jag också.

Revisor Bidén 
Det är inget fel med allsång och inget egentligt fel med tramsiga Turalleri-låtar, till bröllop och födelsedagsfester kan dom vara bra att få igång ett sällskap som är lite segt, att skratta lite åt några fåniga skämt alltså. Som en katalysator. Jag var på en fest häromdan där vi drog en sån här variant men det jag mest tänkte var vilket genomslag #Metoo har haft, det var som var kul igår är hopplöst mossigt idag.

Karlarna var gärna ute på vift sjöng vi, men det var rätt OK svarade kvinnan som ju ändå blev gift osv, bara lite oskyldiga texter, men så mossigt det känns nu efter den här hösten. Rödpennan är nog framme i en del allsångshäften. Och vilka snapsvisor kan folk sjunga numera? Där har "dom som nyttjar" nåt att tänka på, eller i det läget kanske det inte är så noga.       

På festen i går kväll blev det ingen allsång, "tur var väl det, hurra!" som man sjunger i en del varianter. Men jag har alltså inget emot allsång och en del texter kan vara fyndiga, jag nynnar fortfarande t.ex. ibland på Andreas text från uppvaktningen av Margareta på Lanzarote en gång för länge sen. "Klappad av en kung..." fick han med, men det var inte fråga om några sexuella trakasserier, Gustav VI Adolf var en gentleman och Margareta var så liten.

En Turalleri-text sticker ut och är nåt extra, Povel Ramels "Bladbergeri och Son". Finns tyvärr inte på Youtube, men jag minns den som igår ändå. Revisor Bidén hade skrivit en lysande text till 50-årsjubiléet som han framförde lite förvirrat, "Bladbergeri, Bladbergera och son", och kunde samtidigt  inte låta bli att flirta  lite oskyldigt med "lilla fröken Carleman" på firman.

Turalleri, hursa!

torsdag 14 december 2017

Höj pensionsåldern!

Dagens politiska huvudnyhet på hemmaplan var det blocköverskridande förslaget att höja pensionsåldern till 64-69. Det är nog alldeles nödvändigt, bara man inte tar ut det retroaktivt.

Men att höja pensionsåldern är inte bara ett politiskt beslut, man måste höja statusen på äldre också och inse att det inte bara gäller att springa så fort som möjligt. Det kommer att vara svårare att få in det tänkandet i företagen och bland de yngre, att lugn och erfarenhet är ett bra komplement till ungdomlig entusiasm. Men jag tror inte jag ställer mig till arbetsmarknadens förfogande även om jag just idag, liksom de flesta torsdagar,  är så sysslolös att jag gott kunnat knutit slipsen och cyklat till jobbet. Men vilodagen ska helgas så jag får försöka fördriva tiden på annat sätt.

Och vad sägs om den här vilodagen: Dammsugning av hela lägenheten! Även under sängarna sa Margareta. Sen tar jag en tur ner i garaget för att hälla i spolarvätskan jag köpte i går men glömde hälla i behållaren. Ja, det var väl allt för idag. Kanske att jag behöver gå ner till Clas Ohlson också och kolla om dom fått in nåt nytt, jag får se om tiden räcker.

Tufft schema för en yngling i begåvningsreserven. Jag borde klippa håret också, men det skjuter jag nog upp till nästa vecka.

Och som avslutning på den här torsdagen vattenkammar jag mig med mittbena och tar en promenad ner till Pitchers för ett After Work där jag och mina ålderskamrater får prata av oss några timmar över en kall pilsner om julstressen och det hårda tempot vi har.

Oj, nu är klockan 10 på förmiddan! Fikadags med lussekatt.
         


 

måndag 11 december 2017

Still around guys, still around!

Efter att World Trade Center rasat 11 september kom en kille stapplande ut ur bråten och ropade till fotograferna. Still around guys!  Det där har visats 100-tals gånger på TV och har fastnat i min förvirrade hjärna. Det känns som jag måste dra till med det idag efter att ha sett min Facebook-årsredovisning för 2017. Jag verkar ju inte ha gjort nånting 2017, men "jag är still around, guys"

Jag knappar ju på min blogg mest varje dag inför tomma läktare men jag har varit väldigt anonym på mina andra kanaler i år, tack Facebook för påminnelsen. Ska skärpa mig 2018!

Det är kul att folk skriver en rad på sina Sociala Medier om man gjort nåt bra, och annars också. Kanske får lite medhåll eller tom beröm. Men jag har bekanta som önskar Gomorron och Gokväll mest varje dag, dom har jag satt i karantän för det är ju lite mycket, och andra har dagliga visdomsord, ja flera gånger om dagen, att man ska vara snäll och glad, dom hamnar också i utvisningsbåset, så plockar jag med dom efter några månader om dom lugnat ner sig. Varje dag orkar jag inte få dåligt samvete.

Lifs falukorv i ugn
Men självklart: till 100% bestämmer man själv hur och vad man vill kommunicera. Kul att se några semesterbilder eller en kommentar till nåt aktuellt i samhällsdebatten. En bild från vad man gjorde igår eller delning av ett bra inlägg nån annan gjort, kanske kan man tom påverka andra.

Skrytsamt skryt gillar jag inte, men lagom.... 1000-kronorschampagne såg jag häromdan, det känns onödigt, lagom är bäst. Matbilder uppskattar jag särskilt när Västeråsprofilen Anders Lif visade sin lunch, Falukorv i ugn blev det när han hade hand om maten! Blev påverkad, det ska jag bjuda Margareta på så blir hon glad. Lite skrytigt kanske, men klassisk 70-talsmat.   

2018 ska bli mitt genombrottsår på Sociala Medier. Då firar mitt bloggande 10 år och jag ska bli lite mer aktiv på mina andra kanaler också Still around guys!

                           

lördag 9 december 2017

Ny jacka, var det verkligen nödvändigt?

Jag tar mig aldrig till en klädaffär på eget initiativ. Faktiskt aldrig. Men när jag väl hamnar där så är jag inte så förskräckligt priskänslig.

Ny jacka, behövde jag det egentligen? Som tur är har Margareta rätt bra koll på mina kläder och hon tyckte det, annars hade jag aldrig kommit på tanken att köpa ny jacka i år. Jag har ju redan ett par stycken, men OK, då, en till kunde ju vara bra. Så vi gick runt härom veckan och kollade. Men plötsligt var jag kräsen, köper inte vad som helst.

Dressmann Fashion
Om jag nu skulle ha en ny jacka skulle den väl vara lite olik dom jag redan har annars kunde jag ju damma av nån gammal som hänger kvar i källaren. Vi avverkade de flesta klädaffärerna men jag höll emot ända tills vi kom till Dressmann, min huvudleverantör av kläder.

Snyggt!
Jag borde ha börjat där. Provade allt dom hade med kapuschong som Margareta tyckte jag skulle ha på jackan. Men en var för lång i ärmarna. En var för trång. En var lite säckig. En hade fel färg. Jag försökte få slippa.

Till slut frågade försäljaren: "Är du priskänslig?" "Nja, bara sisådär" svarade jag och han plockade fram en jacka som jag föll för direkt!

Eller det var faktiskt ingen jacka. En rock som jag inte haft på evigheter. Och inte var den speciellt dyr heller, förstår inte vad expediten menade med sin fråga om priskänslig. Margareta var lite tveksam, men jag visade var skåpet ska stå och slog till direkt.

Det roliga är att så många av mina bekanta kommenterat rocken med positiva omdömen. En enkel rock från Dressmann, men det är väl inte så vanligt att vi killar har rock längre som vi ofta hade i tonåren. Med kragen uppfälld på rocken så man kände sig lite cool. Jag kan inte låta bli att visa bilden ur VLT från april-63 veckan innan studentexamen. 18 år, tuff hatt, (en tärning(!)) och naturligtvis en snygg rock!

Och idag sa Margareta spontant när vi tog förmiddagspromenaden ner till stan att "det är en riktigt snygg rock du köpte!"  Det blev till sist godkänt alltså men det är tveksamt ändå om jag går till klädaffärn på eget initiativ, men skulle det blir aktuellt så börjar jag hos Dressmann med deras fräcka kläder.           

fredag 8 december 2017

Min världsbild i gungning

Ibland tänker jag att jag lever i en bubbla här i Mitt Sjuttital utan alltför stora bekymmer utan att inse vart vi är på väg. Men så läser man rubriker och ser på nyheter om världen utanför oss på femte våningen. En känsla av gråsolkig dystopi kommer över mig.

Det mesta kanske ändå är rätt OK, hoppas oron är överdriven, men brevbärarna går inte säkra längre läser jag. I skolan säger smågrabbarna "Fuck up" till fröken och föräldrar hotar lärarna med stryk om inte lille Kalle får godkänt i matte. Svenska Akademin är solkad av lägenhetsaffärer och sexskandaler och #metoo rullar vidare med historier om hur vi karlar beter oss mot kvinnor.

Butiksdöden utarmar städerna där varorna i stället finns på glassiga hemsidor och i grå lagerlokaler varsomhelst. I Morgongåva, i Kina eller varsomhelst. I Ryssland fuskar själva staten med doping av sina idrottsmän som DDR oblygt gjorde en gång. Egoism och girighet. Och Trump... 

Hur kunde det bli så här? Jag som tycker att alla ska vara snälla, så ser det ut i min världsbild där kultur, bildning och solidaritet är ledorden. Ingen är förmer än nån annan och jag kan avstå från en förmån för att min granne ska ha det bra för jag vet att han inte heller tar för sig och brer ut sig i onödan.

Barnsliga tankar! "Vilket århundrade lever du i?" tänker man väl om nåt så här dumt. Och i ärlighetens namn är det väl lite skenheligt över det här inlägget. Låtsas vara Moder Teresa.. Jojo.

Nu är det snart jul och allting ordnar sig till det bästa. Sen kommer 2018 och alfahannen är död och saknad av ingen, kvinnorna slipper bli sexuellt trakasserade, klimatet blir allt bättre och miljardärerna är glada att bidra till skatten i Sverige. Den där dystopin kom av sig, allt blir bättre!

Hoppas jag. 

torsdag 7 december 2017

T-ordet förenar

Vaknade tidigt i natt, redan strax efter tre så jag har haft gott om tid att kolla hur mina amerikanska vänner har det med mr T.

Tydligt att dom förlitar sig mycket på högre makter och möjligt att det är därför dom drar sig för att skriva ut ordet Tinnitus, dom nöjer sig oftast med ett stort T. Och förutom den högre makten är det många som hoppas på mediciner av olika slag. "Hjälper det" frågar nån men Nix! Onödigt tycker de flesta som ändå knaprar på med sina piller. "Det är mest doktorn som har nytta av dom" tyckte någon.

Inatt var det en som fått ett positivt meddelande: "I'll be quiet for you today, babe" hade mr T meddelat på Messenger! Annars är det mest klagolåtar men dom som beklagar sig allra värst och som ser riktigt drastiska lösningar på sina problem får inte vara med i FB-gruppen, sånt ansvar kan man inte lägga över på andra, men att klaga lite är förstås OK och tänka att dom andra verkar ha det värre.

En stackare missade sin tenta som han inte orkat plugga tillräckligt för, men det är ju bra att ha något att skylla på också.

Min T är nog rätt medioker, det är väl bara  såna här nätter man legat vaken som det är irriterande, men fint att vara med i en grupp likasinnade. No big deal för mig, jag sover bättre i morgon natt och det finns många som har det värre.

Saknar en svensk liknande FB-grupp, jag lägger nog upp en sån och agerar lite expert här på hemmaplan.

Nu är det dags för dagens jobb och spring och skubb!

måndag 4 december 2017

I mina kvarter

Lite tuffligt kanske att erkänna att jag bor mindre än en kilometer ifrån huset där jag i sovrummet i en liten tvåa med navelsträngen runt halsen såg dagens ljus för 73,5 år sen. En kilometer från där jag bor nu, längre har jag inte kommit på alla år!

Drottninggatan 30
På mina promenader går jag gärna och stryker i mina gamla domäner som idag när jag kom förbi det andra huset jag bodde i, huset där jag växte upp. Det är inte så mycket längre dit än till mitt första hus, ett par kilometer och en fin promenad så dit går jag gärna.

"I reminisce about the days of old" 
sjunger vi lite nostalgiskt i en truddilutt i rockkören och här runtikring är det mycket att reminissa om. Huset har fått snygga balkonger, ny färg och gott om parkeringar. Fint område!

Men Pettersbergs Centrum blev jag lite besviken på. Längesen jag var där, men jag trodde det var lite mer än bara en ICA-affär och en pizzeria. Hade för mig att det var ombyggt, men mer än det var det inte. En populär frisör ska visst finnas där, men jag såg inget.

Hemåt över Djäkneberget, det är en fin miljö i den delen av stan, och innan dess gick jag förbi Jakobshöjden, det kanske är nåt för oss? Börjar det bli dags att ta sig tillbaka till Jakobsberg? Vi står längst fram i kön och det är rätt fint där men utsikten matchar inte den vi har nu.

Fin promenad i mina gamla kvarter en solig decemberdag. Än har inte snön kommit. 

   



       

söndag 3 december 2017

Musikfilmer rockar fett

Eller det där "rocka fett" det kanske är för länge sen dött, känns inte riktigt modernt. Vad säger ungdomarna nu? Äger, men dt är väl också gammalt? Trenderna tar sig inte ända upp hit till 5:e våningen på Karlsdal.

Men poängen är att jag gillar musikfilmer även om det inte är så trendigt. Desto gladare blev jag i går när jag plötsligt kom på att jag har ju inte sett La La Land, en av få musikfilmer det här årtusendet känns det som, men det beror mest på att jag inte hänger med bland nya musikfilmer. Klart det finns andra musikfilmer, men La La Land var den enda på min lista. 

Exempel på en höjdarfilm
Sinatra o Kelly
Den hade slutat gå på stans biografer förstås, men fanns på SF Anytime för 49 kr. Kanonfilm, bara inledningsscenen var värd priset. sen var den måhända lite väl lång men glad att jag inte missade den.

Men jag har missat massor av bra musikfilmer ser jag när jag kollar i en lista. Massor. Finns det nån filmtjänst där man kan hitta filmer från 60-70-80-90-talet? Musikfilmer i första hand. Tom dom där från 50-talet vill jag gärna se, dom var ofta färgsprakande och överdådiga. Det fick gärna kosta då när folk gick på bio och konkurrensen var mindre.

Så har jag botaniserat lite på Youtube och inser att det finns inte en chans att jag ska kunna se ens en bråkdel av en bråkdel av filmerna jag skulle vilja se, jag har väntat för länge. Tåget har gått. 

West Side Story var länge sen jag såg. Fred Astaire och Gene Kelly - mossigt kanske men rockar fortfarande fett! On the town från 1949 med Bernsteins musik har  jag sett många gånger, Porgy and Bess (Gerswin). Och allt finns gratis på Youtube.

And so little time... Tur att jag hann kolla La La Land i alla fall.

lördag 2 december 2017

Traditionella traditioner

Första december i går - klart man tänker på traditioner.

Julstjärnan på plats i fönstret
Men fy så tråkig jag är egentligen. Det finns nästan inga traditioner som är som ett måste för mig. Möjligen julkalendern på TV i så fall, där sitter jag klistrad 07.15 på vardagar och 8.45 på helger, barnasinnet? Och så klart vi julpyntar en del hemma. Julstjärnan kom upp igår, 1:a december och lite lampor på balkongen är en tradition vi håller på. Och närmare jul dyker väl några tomtar upp på hyllorna, Och stearinljus och julblommor. Lite lagom mycket pynt får räcka som traditioner.

Och när det blir så dags så såklart jag kommer att uppskatta julmaten, julskinkan, sill  och Jansson men det är rätt praktiskt att vi rationaliserat bort julgranen. Den kan man väl sakna lite grann, att klä granen när barnen var små var väl julens absoluta höjdpunkt en gång jämte tomtens entré. Kalle Anka kl 15 tittar jag gärna på tillsammans med barn, men jag borde väl hålla tyst om att jag tycker att man gott kunde sluta med den traditionella progampunkten. Det tycker väl bara tråkmånsar.

Traditioner är mest viktiga för barn och kanske  kan jag skärpa till mig och uppskatta traditioner mer eller åtminstone borde jag det,. Lite hyckleri att vara så noga med traditionen att man inte får börja med semlor förrän på semmeldagen t.ex. men vara så ointresserad av så många andra traditioner. Jag kanske kan lära mig att uppskatta andra traditioner också.

Och förresten, den nya traditionen med saffranssemlor till jul kanske inte är så dum. Men nån julgran blir det inte!

torsdag 30 november 2017

Skämskudde?

Grammofonen står och samlar damm hemma hos mig.


De flesta av mina skivor är digitaliserade på datorn, men dom lyssnar jag aldrig på. Men så fick jag ett ryck idag och bläddrade bland LP-skivorna och la på en platta, Och vad blev det?

Jo, den allra första skivan blev: "Cellsamt fängslande" med Dalapolisens spelmän! Hoppas inte ryktet sprids bland mina vänner i Rock Everybody, då får jag säkert flytta längst bak i kören, eller nöja med att hämta pilsner till körledaren...

Dalapolisens spelmän och gammeldans, har man hört! Finns det plats för sånt nuförtiden? Jag Googlar: Jodå, fortfarande aktiva och går snart in i 43:e verksamhetsåret! Lite mindre grupp nu än på min skiva från -78, men imponerande att dom fortfarande spelar och är efterfrågade! Den musik dom spelar spelas ju aldrig i radio eller på TV, eller det kanske är just därför dom är fortfarande är efterfrågade.

Töntigt! Fiolgnäll och knätofs. Var är avstängningsknappen! Och utgången! Fram med skämskudden!

Efter mina år som kulturarbetare och bloggskribent har jag väl redan så dåligt rykte så att det inte kan bli sämre och Margareta stack just in nosen och bad mig dämpa, men jag står på mig:

Jag saknar gammeldansen, undrar om den nånsin kommer tillbaka annat än som kuriosa bland dom närmast sörjande, eller kanske några grönavågen-entusiaster tar upp det om det nu finns några såna kvar förstås. Eller veganer och vegetarianer som vill vara lite extra präktiga?

Må vara hur som helst. Precis nu gick skivan slut. Till tonerna av en stark låt, "Mazurka efter Lovisa Olsson", avslutar jag det här inlägget, "Sätt inte på den där skivan igen" sa Margareta, men hon vänjer sig nog med tiden. Dalapolisen är hård men Rättvik!

Här är dom i en snoa i en ganska färsk inspelning:

 

   

tisdag 28 november 2017

På sängbordet

Just nu har jag tre böcker på gång samtidigt. Ingen särskild anledning, det bara blir så ibland.

Ett par friskusar
Den jag började med igår köpte jag i helgen till ett bra pris i bokaffärn, faktiskt samma pris som på nätet så då handlar jag förstås på stan. Men den kanske är onödig, den påstår precis sånt jag redan tycker och tycker att jag kan.

Redan på första sidan stod bokens budskap: "rör på dig och ät bra". Jamen, den boken hade jag ju kunnat skriva själv. Men OK då, den här skrevs av en biokemist och en molekylärbiolog, så jag kommer förstås att lära mig en hel del. Men jag fastnade direkt för deras marknadsföring i TV när dom sa att "socker är inget gift och kolhydrater är inte farliga" och dom slog även hål på några andra fördomar. 

"Frisk utan flum" heter boken skriven av Maria Ahlsén och Jessica Norrbom. Jag hoppas att jag kommer att ta till mig en del ny kunskap och kanske t.o.m. ändra på en del i min livsföring, jag behöver lite nytändning. Marginellt visserligen när man är så perfekt som jag.... Men ändå. Och så klart är socker inget gift, men jag vet inte om jag törs tala om det för en av mina kompisar.

Sen kändes Malin Persson Giolito så sympatisk på TV härom veckan så det fick bli en av hennes böcker också, en ebok från bibblan. Hon är mer sympatisk än pappa GW Persson och hon skriver bättre än han också men ändå är det inte riktigt min smak, varken GW eller Giolito. Svårt att veta vad som är fel, dialogen tror jag. Men tillräckligt bra för att jag ska läsa ut den, och det är praktiskt med en bok i mobilen.

Och så på sängbordet i stugan ligger Hasse Alfredssons En Ond Man. En sån där bok jag plockat fram från bokhyllan och läser om, det är ju också praktiskt.

Jag har egentligen tänkt sluta köpa nya böcker och bara använda biblioteket och gamla böcker i bokhyllan, men det är svårt att låta bli att köpa nytt ibland. Guillous 1968 måste jag väl köpa även om den visst fick lite dålig kritik, det får bli nästa bok när den kommer som pocket.

Periodvis läser jag ingenting, men nu är jag inne i ett stim.

söndag 26 november 2017

Allt är verkligen inte bättre numera

T.ex. postade jag ett brev idag, kommer det fram i morgon? Tveksamt.

Förr kunde man lägga ett brev på lådan ända till sena kvällen en söndag och vara helt säker på att brevet kom fram under måndan. Hur tågen alltid kom i tid förr förstår jag inte, men dom kanske var sena då också, vi kanske bara har glömt hur det egentligen var.

Jag är inte teknikfientlig och det går ju inte att stoppa rationaliseringar, och nästa gång vi käkar ute ska vi testa Pinchos där man sköter allt från appen i mobilen., Bokar bord i en ledig time-slot, beställer mat och betalar. Man behöver inte prata med en själ, det låter väl trevligt. Jag återkommer med en recension.

Kontanter försvinner, det har jag inget emot, men man får ju ingen känsla för pengars värde om det bara är siffror på ett konto. Måste vara svårt för barnen att lära sig pengar åtminstone.

Men stressen bara ökar numera, stopp i trafiken, parkeringsproblem, tågförseningar, trängsel i affären, knökfullt på restaurangen. Råkar man tveka i vägkorsning tutar nån och på gymmet måste man hänga på låset för att hinna boka en plats. Inte undra på att man blir glömsk och sur. Och vill man gå på teater gäller det att boka biljett ett halvår före.

Som tur för mig har jag ju den här stunden vid datorn. Man kanske skulle blivit författare och suttit i lugn och ro i sin skrivarstuga, men då hade man väl haft stressiga deadlines som hängt över en.     

Jaja, och att bli buddistmunk är väl inte heller en lösning, men kanske.... 

            

fredag 24 november 2017

Jag är oskyldig!

Som kulturarbetare vill jag med eftertryck klargöra att jag inte är den "kulturprofil" man skriver om nu.

Jaja, ett dumt skämt men bara en start på inlägget om att ingen är anonym längre, det tog mig mindre än 20 sekunder nu på morgonen att hitta hans namn, kulturprofilen som nu är avslöjad med byxorna nere, och det är bara att hoppas att han får lämna tillbaka medaljen han fick härom året. Och epitetet "kultur-" kan han glömma och får finna sig i andra benämningar.

Sen är det en idrottskille också som väntar på att bli avslöjad, men hans namn hittade jag inte i all hast, men han är säkert avslöjad under dagen. Ingen man vill heja på om han nu fortfarande är aktiv, och han blir säkert åtalad för det han gjort mot Moa Hjelner. Hoppas han hamnar i finkan.

Mycket handlar om #metoo den här hösten och fint att dom som inte kan sköta sig blir avslöjade även om man inte ska glömma att höra båda sidor innan  man dömer. Med Sociala Medier går det så snabbt att hänga ut och döma, katastrof om det blir fel.

Men att kulturprofilen får gå till arbetsförmedlingen är OK och idrottskillen kommer inte till OS, det var också för väl.

torsdag 23 november 2017

Grotesco - vilken timing!

Grotescos Sju Mästervek som SVT visar nu är det bästa jag sett på evigheter, inte sen Galenskaparna var som bäst har man sett nåt så här bra.

Musikalen om flyktingkrisen har jag redan sett tre gånger och fredagsprogrammet när Emma Molin försökte ta plats i manusgruppen kändes närmast genial den också. Och så precis i tiden när förminskandet av kvinnor är så aktuellt i debatten. Genialt! Politiskt och roligt. Och att det råkade sammanfalla med dagarna när #metoo stormar som värst, det var ju lite märkligt. 

På fredag blir det också spännande, Grotesco om moralpanik. Moralpoliser vill vi knappast ha men inte heller stereotypa, mossiga gamla åsikter så få se hur Grotesco tacklar moralpanik, deras program spelades ju in långt före #metoo.

Men så fort allt ändras, på bara några veckor. Musikerna jag lyssnade på igår hade som mellansnack just dom där vanliga gamla stereotypa historierna som väl kan ha sina poänger nån gång, men som känns otroligt mossiga i dom här dagarna. Och man har ju hört dom förut.

Man får ju skoja om allt brukar det heta, och nu tar jag mig ut på tunn is och tycker att stänga av Paulo Roberto från Facebook var väl närmast löjligt när han skojade om #metoo. Få se om Google stänger ner den här kanalen nu, men "R2 #metoo", inte var väl det skäl att stänga ner hans Facebook-konto. Jag visste inte ens vad R2 var, men det här var alltså allvarligt tycker många kvinnor. Vart är vi på väg?

Moralpanik - få se om det här var mitt sista inlägg och jag blir svartlistad av Google nu efter att ha försvarat Roberto, i så fall får jag tacka för den här tiden.             

I Grotescos musikal dansade Stefan Löfven på bordet och sjöng: "nu är det dags att vända kappan efter vinden, så att jag får behålla min makt" . Intelligent satir, det skrattade nog Löfven och hela regeringen åt. Liksom regeringen på 90-talet gjorde till Galenskaparna då man skulle vinna över oppositionen och behålla makten med en häftig stepp. En klassisk dansscen och fyndig text:

       
     
 

onsdag 22 november 2017

Trivialiteter och bagateller

Jag skäms lite ibland för nivån på mina inlägg. Jag borde jobba mer för att förbättra världen istället för för att dilla om ostpriser och döstädning och sånt.

Men "vadfanfårjag-Östling" har jag kritiserat och han avgick idag och i går avgick Mugabe som jag också har tagit i örat, så lite påverkan på världen har jag allt. Och jag har nämnt de flesta  aktuella hashtaggar i svallvågorna efter #metoo, den senast jag såg idag från fackföreningsrörelsen #ickeförhandlingsbart. Nån har jag säkert missat, men här är dom i snabbrepris:

#metoo #tystnadtagning #medvilkenrätt #teknisktfel #närmusikentystnar #imaktenskorridorer #visjungerut och nu alltså #ickeförhandlingsbart. Sen kan mina läsare titta vidare på alla berättelser.

Tillbaka till några bagateller:

Jag hade glömt förmiddagsföreställnigen med Monica Zetterlund-låtar igår när Margareta ringde från gymmet och tyckte vi skulle ses där när hennes gympass var klart. Oj - direkt från gymmet i träningskläder lite småsvettig till Teatersalen på Växhuset! Det blev jag imponerad över och på väg hem smög vi in på kinarestaurangen och tog en lunch också. En förebild för dom som är allergiska mot motion när vi äldre rör oss på stan i svettiga motionskläder!

Where everybody knows your name...(Cheers)
Och vid ett tillfälle idag hade jag anledning att hälsa på kille som så väl känner igen mig. Ett kort Hej åtminstone! Men helt omöjligt! Surmule! Han kämpade hårt för att ignorera mig. Jag förstår, jag är inte fin nog. Sånt kan också hända i Mitt Sjuttital. Men vem bryr sig! 

Viskleken i praktiken: Berättade för några kompisar om vår Anders motionsrunda runt Mont Blanc, 17 mil på 42 timmar. Den historien har berättats vidare med muntlig tradition och var en gång Mount Everest runt och senast idag var det 42 mil på 17 timmar, det hade varit 42 världsrekord på raken, ingen liten bagatell.

Nu är det utrett och nu går jag på After Work på Pitchers. 

tisdag 21 november 2017

Jag har aldrig varit på maskerad

Jag kan inte minnas någon enda gång jag varit utklädd till vare sig spöke eller Zlatan.

Möjligen cowboy när jag var liten, jag garderar mig med det, men annars har jag aldrig uppträtt inkognito, alltid tagit full ansvar för min uppenbarelse. Det är såna tankar som kommer till mig nu när jag i städivern sorterar mina gamla kläder.

En mörkröd kavaj jag gillade väldigt mycket en gång (25-30 år sen minst) tänkte jag att jag kunde börja använda igen, men sorry, den skulle jag bara kunna använda på maskerad i så fall. 80-talsmaskerad.  Men har jag aldrig tidigare varit på maskerad så blir det nog ingen nu heller. Det blir Myrorna så får jag väl gå dit och köpa tillbaka den om det nu blir nån maskis.

Bryggarfrack m63
Men min bryggarfrack då som jag fortfarande har kvar. I mockaskinn som jag fick till min student-63 och som jag sen hade jämt till långt fram på 70-talet. Specialbeställd, 48:ans axlar och 46:ans ärmar minns jag och det skröt jag jämt med. Att jag var så axelbred alltså, inte att jag hade korta armar... Men den är ju så stor och bylsig nu så det får bli Myrorna. Tyvärr, vi som varit med om så mycket, jag och min bryggarfrack. Jag tar en sista selfie i den innan vi tar adjö.

Jag har säker tappat nån centimeter i längd  sen min ungdom och kompenserat det med några centimeter i midjan, men så konstigt att kläderna från förr är så bylsiga. Inte minns jag att modet var så frikostigt mot några extra kilo? Maskeradkläder!

Nej det var inte mycket gamla kläder jag kunde använda efter klädgallringen mm mer än som maskeradkläder men selfien ser så pass bra ut så bryggarfracken från april 1963 får allt hänga kvar ett tag till i källaren av sentimentala skäl. Och den andra, riktiga, fracken får också hänga kvar i källaren i väntan på nån fin utmärkelse.

Eller så kanske jag till sist kommer på maskerad där en frack kan passa.



                       

måndag 20 november 2017

Slit och släp

Senaste dagarna har det varit "slit och släp".

Den som inte kopplar "slit och släp" till Sven Delblanc och Anders Nyström är för ung, men vi mogna män och kvinnor kopplar direkt. Tänker på sommar och sol och en pilsner i gräset vid åkanten. Slit och släp! Men men alla åldrar har ju sina uttryck, det är mycket som vi inte kopplar.

Men slit och släp har det varit med vår pågående källarstädning, "typ dö",  och det är trist att erkänna att styrkan i armarna avtar med kvadraten på dagarna i Mitt Sjuttital trots all bicepsträning på Actic. Pengarna tillbaka!

I går blev jag t.ex. överfallen av en normaltung plastback som kom farande från översta hyllan och som jag inte orkade hålla emot. Damp ner strax bredvid mig och sprack så den går till tippen direkt utan att jag ens kollar innehållet.

Trist, men det är som vanligt bara att gilla läget. Då är det däremot fantastiskt att se alla kvinnor som inte gillar läget nu hösten 2017.

#metoo #tystnadtagning #teknisktfel #närmusikentystnar - hashtaggarna duggar tätt och man hör fantastiska berättelser hur kvinnor har det. Gilla inte läget! Och så här har det väl alltid varit, pigor som blivit med barn med greven och så, men nog måste det här ha blivit värre på senare år. Eller..? Ja inte vet jag, men fint att tjejerna inte gillar läget längre. Och i Ryssland finns inte problemet har Putin sagt, en sån tur för kvinnorna där.

#medvilkenrätt #imaktenskorridorer #visjungerut är några andra exempel ses jag.

En som inte gillar läget men som nu inom några timmar allt får lov att göra det är Mugabe i Zimbawe. 93 år gammal och världens äldsta president/diktator vägrar han att sluta men man kommer alldeles strax att lyfta bort honom ändå. Vare sig det blir nån demokrati efter honom eller inte så var det på tiden!

Nu spottar jag i nävarna och tar nya tag i källarn! Slit och släp.

söndag 19 november 2017

Snart buddistmunk?

Jag kommer inte åt resväskan
längst upp längst in!
En buddistmunk får bara äga tre saker har jag hört. Eller var det åtta? Eller var det förr dom var så asketiska? Jag har t.ex. hört sägas att dom numera sitter och porrsurfar, men det hoppas jag bara är ont förtal.

Hur  som helst så minskar mina ägodelar i rasande fart ner mot en mer måttlig nivå. Idag var det Bokens Dag hos oss. Ett par kubik med böcker (en lätt överdrift) hamnade i containern på Ängsgärdet idag och samtidigt fick jag ett bra träningspass för rygg och biceps. Böcker är fruktansvärt tunga. Och jag slängde kläder också, och lite annat.

Det är ingen nackdel att ha begränsat med utrymme, tvärtom, annars sparar man så lätt för mycket som man aldrig kommer att använda. I vårt källarförråd ska jag nu i första hand rensa ut en byrå, tre skrymmande fotpallar, två soffbord, ett matbord, ett jalusiskåp, mera böcker, grammofonskivor och kassettband, kläder, serietidningar, tapeter och gamla ointressanta papper och "bra att ha"-prylar.

Men tyvärr är det inte många överraskningar jag stöter på när jag rensar, inte många fynd. Vi har rensat  förr och jag hade bra koll på allt onödigt men ett par ungdomsböcker sparade jag den här gången. Jag älskade "Tvillingdeckarna" som grabb så jag ska ta och läsa ett par av dom.

Tvillingdeckarna träffar Sven Jerring - spännande?
Sälja på Blocket? Jo tjena! Vårt försök har gett noll men Stadsmissionen kanske vill ha? Myrorna?

Få se om jag hittar nån som vill ha våra fotpallar, annars blir det containern på Ängsgärdet!

Operation Döstädning är inte avslutat förrän vi har blivit buddistmunk och buddistnunna!   


   

torsdag 16 november 2017

Idag är ingen vanlig dag!

Idag är det min 26.832:e levnadsdag! Det har jag inte varit med om förut.

Och visserligen har bra många av dom där 26.832 dagarna varit av "grå vardag"-typ men det här blir en alldeles speciell dag.

Började redan innan soluppgången. Vaknade utsövd ovanligt tidigt, redan före sex och var väl inte helt ljudlös så Margareta vaknade hon också och redan vid halv sju satt vi med frukosten, det är ovanligt när vi inte har nån speciell anledning att gå upp tidigt.

Men resten av den här dagen i Mitt Sjuttital blir måhända mer av "grå vardag"-typ: tvätta, handla mat, influensavaccinering, promenad, döstädning, läsa i boken....  Låter trist? Absolut inte. Det kallas "livet" och inte vet jag om det kommer att hända nåt stort under dagen.

Men jag undrar om tanten på Coop igår inte hade kört fast i tillvaron. Extrapris på Prästost, 49,90/kg  Alla bitar c:a 0,75 kg och damen stod i minst 10 minuter och kollade ostbitarna. 0,752 kg, 0,743 kg, 0,761 kg, 0,755 kg.... Ingen dög. Det blev ingen ost. Lite intresserad av hur folk beter sig övervakade jag det hela - det förgyller min "grå vardag". Undrar om nån nånsin kollar in mig och mina "tics" eller vad man ska kalla det. Jag tog demonstrativt en ostbit utan att tveka för att hjälpa damen på traven i sin beslutsångest.

Men nu ligger dag 26.832 öppen för nya äventyr och jag är nyduschad. Och banne mig skiner inte solen!

         

tisdag 14 november 2017

Fotboll ett bra samtalsämne

Sverige till VM! Efter en nagelbitare mot Italien har Sverige biljetterna klara till Ryssland i juni!

"Vem bryr sig" säger några och ser det som en principsak att vara ointresserad av just fotboll. Dumt, för det är ett himla bra sätt att få igång ett samtal även om man inte är så intresserad. Det är väl roligare än att prata väder med obekanta. Jag pratar gärna om invandrare, om #metoo och om skatter men kan vara lite jobbigt ibland. Men fotboll funkar alltid. 

Igår på lunchen kom vi att prata fotboll med damen vid bordet bredvid. Av den ointresserade sorten, men fotboll fungerade och jag såg direkt att man kunde skoja med henne. "Du har tiden för dig, det blir nog ordning på dig också" sa jag och hon skrattade. Man kan skoja om fotboll.

Idag på Actic började Eddie med "Du gamla du fria" och sen tränade vi till fotbollssånger, och det finns många. Champione, Gräva guld, Mera mål etc. i all oändlighet. Och vi kunde skoja om fotboll.

I bastun satt en lättpratad kille från Uruguay. Fotbollssnack förstås. Hans grabb spelade i Gefle IF men själv hade han åkt på en skada redan vid 18 år. Han hade svårt nu vilket lag han skulle hålla på, men hoppades att Uruguay inte skulle möta Sverige i VM i Ryssland.   

Bäckis var Fotbollförbundets spion mot Tyskland vid VM 90 och 94 hade mycket historier att komma med, fotboll är ett bra samtalsämne vare sig man är intresserad eller inte, vare man kan så mycket eller inte.

Jag tror Eddie på Actic missade den allra första(?) fotbollslåten på dagens träningspass, Nacka Skoglunds "Vi hänger med" från 1958, men den går att avnjuta här:


   
     

måndag 13 november 2017

Västerås by the sea

Steam Hotel
Det har blivit väldigt fint längs Mälaren där allt var stängt i min ungdom av industrier och lagerlokaler. Fina promenadvägar nu när man öppnat för bostäder.

Till vintern är det fina skridskoisar också, men idag blev det förstås landbacken, en solig promenad för att hitta ett lunchställe, och såna finns de gott om därnere.

Det var i första hand Steam Hotel vi tänkt oss och deras lunchbuffé, men det var så mycket folk där så vi hoppade maten där. Det var första gången jag var in där och det är imponerande hur dom fått till det i det gamla kraftverket. Dom har bevarat en massa gamla detaljer, balkar, tegelväggar, rostiga element etc. men förstås modernt och trendigt. Lockande och inte så farligt dyrt att ta en hotellweekend där!

Vi gick i solen ut till Notuddsparken och kollade hur långt man kommit med Kajstaden. Många originella stilar på husen, var det inte tom grästak på ett par av husen. Ligger lite tätt, men många vill bo nära vattnet. Vi också? Tja...

Lillåudden
Lite hungriga drog vi tillbaka mot restaurangerna inåt stan och hamnade på Zeyton på Lillåudden med lite orientalisk stil på maten. Men det finns fler matställen, A-Grill, Kajens Café, Kajplats 9, Carlsson på Kajen, Pråmen (den lyxigaste) och kanske några till. Och snart är nog Sjökrogen igång igen efter att ha byggts upp igen efter branden. Vi har bara en kilometer ner till Mälaren men det ska väl vara sol och fint för att man ska ta sig ner dit på promenaden.


Gamla Hamnen
Det blev österut idag, men det är fina promenadvägar längs vattnet västerut också, det får bli nästa gång även om det inte är lika restaurangtätt åt det hållet.

Den gamla piren ut till fyren är under ombyggnad, där gick jag ofta en gång och kollade på båtar, till våren kan jag göra det igen!

Västerås - Mälarstaden.
 
   



           

.



söndag 12 november 2017

Fars Dag och släktforskning

Nåt firande har för egen del aldrig varit aktuellt den här dagen, "all ev. uppvaktning undanbedes".

Däremot slog det mig just nu en seriös fundering om tidens gång, alla andra farsor före mig i mitt släktträd, den lilla bit jag känner till. Men jag kommer i alla fall till 1700-talet och självklart har jag fått ärva gener, bra eller dåliga från dom där grabbarna. Det kom jag att tänka på idag, pappor i släktträdet före mig.

Jonas - Olof - Carl-Alfred - Sven är papporna som kom före mig. Och så jag... Det är en hel del deras fel att jag blev som jag blev. Eller "tack vare dom" i någon enstaka egenskap. Och förstås generna från deras fruar också, Anna - Sofia - Ann och Karin. Tål att tänka på, man är bara ett litet blindskott i släktträdet.     

Jonas, född 1808, var lite väl vild i sin ungdom och fick en reprimand för fylleri men "bättrade sig sedemera" står det i kyrkoböckerna. Kanske för att han gifte sig med Anna, född 1798 och alltså 10 år äldre än Jonas, var det hon som fick honom att bättra sig? Han blev gammal, över 80 år, ovanligt gammalt på den tiden, speciellt efter ett liv som soldat.

Olof (farfars far) känner jag inte till alls, men att Carl-Alfred (farfar) och Sven (min egen pappa) var bra pappor  är helt klart. Carl-Alfred var lång och ståtlig, pappa Sven också, men själv blev jag inte mer än en tvärhand hög. Genen för min längd kom inte från den grenen av släktträdet, den kom från min mammas sida, helt klart.       

Nån släktforskare kommer jag inte att bli, bara kul att några namn och gubbar att tänka på speciellt en sån här dag. Kvinnorna får vänta till Mors Dag.

Så har jag sett en kampanj för att med ett DNA-test spåra sitt ursprung. Seriöst eller humbug? 99 euro kostar det, lite väl dyrt för att prova. Jag nöjer mig med grabbarna från Vingåker och Märsta som jag redan känner till.       

lördag 11 november 2017

Min mest aktive vän på nätet

Lite trist att ingen, faktiskt ingen, av mina gamla vänner är på samma våglängd som jag, har inte samma humor, inte samma nyfikenhet på det här mediet t.ex. eller annat jag ägnar mig åt i Mitt Sjuttital.   

Dom är säkert engagerade och aktiva var och en på sitt håll, men man tappar ju lätt bort dom man inte har en naturlig kontakt med. Och mina försök att få  naturlig kontakt med barndomsvänner och gamla arbetskamrater har gått trögt, väldigt trögt. Men så klart förstår jag att alla har fullt upp med sitt. Och man får ju nya vänner som tur är.

Flera jag ofta möter IRL får man nästan dagliga energikickar av i spontana samtal. Grannen i huset bredvid har jag bara känt i ett par år men vi stannar alltid och skrattar och kollar vad som hänt sen sist. Och gymmet är lika viktigt socialt som fysiskt.     

Här är en ny vän, ja egentligen inte en "riktig" vän, men som jag varje dag har ett visst utbyte av. Vår reseledare på Malta minns mig och vet vad jag sysslar med. Lite egotrippad, det håller han säkert med om själv om han skulle råka se det här. Författare med en ocean av anekdoter att berätta om från sitt händelserika liv. Grundare av biltestverksamheten i Arjeplog och han har byggt en upp en hel by i södra Afrika, gjort TV-program i Ryssland etc etc. Inte konstigt om man blir lite ego. Han har tom klämt en bärs i Mordor.

Och han driver många kanaler på Facebook som jag följer och i går la han in mig i sin hemliga grupp också, rockgruppen  Route 45. Det är nog rocksångare den här mannen egentligen helst skulle ha velat blivit. Dottern sjunger i Maltas Mello.

I morse var en annan av mina vänner på TV. Har ni hört det förut att jag är "Janne" med riksklenoden Malmsjö, och det tog honom inte fem minuter under intervjun innan han hade berättat att han sprungit New York marathon två gånger. Han hade nog helst blivit löpare på heltid tolkar jag det som.

Och jag som spillde bort min ungdom på att bära pärmar, hade inte jag passat bättre jag också som rockartist kombinerat med löparlegend med några OS-medaljer i guld.        

           

torsdag 9 november 2017

Nyheter på återbruket

Det är dålig stil på folk. Slarviga. Bryr sig inte. Återbruken måste ta till nya regler såg vi idag. Och det är inte typiskt pensionärsgnäll att bråka om sånt här, det här läser man ofta om i bladet.   

Lugnt idag på Återbruket på Stenby 
Jag är väl inte felfri jag heller men hör absolut till dom som sköter sig riktigt bra, nästan perfekt. Men folk källsorterar så dåligt så den praktiska containern, "Brännbart", som fanns tidigare, den har man blivit tvungen att ta bort. Alltför många slängde alltför mycket just i den utan att sortera och slapp  tänka det minsta själva.   

Och vid stationerna där man ska lämna  förpackningar, där  hamnar matavfall, soffor, kylskåp och vad som helst. I vårt soprum ser man ofta trasiga leksaker, lampor mm. Vad som helst. Vilken ålder det är på dom  som syndar mest har jag misstankar mot, men inga bevis så det får vara.

Idag hade jag en himla massa wellpapp och kartong som skulle slängas och det hade jag ju kunnat lämna i soprummet, men då hade det blivit fullt där så mina grannar inte kunnat få i ett endaste mjölkpaket, så det körde jag förstås iväg med själv till återbruket som en god och skötsam granne.

Och kom igår att tänka på att vi missade en passus i "flytta hemifrån"-kontraktet när barnen flyttade ut i världen. Nog borde vi väl haft en jour-regel att när man släpar hem tunga paket från IKEA och sitter timmavis och monterar, då skulle man ha ett par barn hemma som hjälper till att bära och skruva, eller hur. Typiskt sånt som vi hade tänkt att barnen skulle supporta sin ålderstigna föräldrar med.

Men äh, det är klart vi klarar det än även om det tog några timmar att få ihop gårdagens köp hos IKEA. Värst var att det var så tungt, träningen på gymmet räckte nästan inte till.         

onsdag 8 november 2017

Gymmet blir kvar!

I Mitt sjuttital cirklar mycket kring motion och frågan har hängt i luften, "hur ser framtiden ut för gymmet? Kommer det att förtätas bort" har vi funderat.

I nästa kvarter
Lite motsägelsefullt kanske har vi varit oroliga för extramotionen på cykel till nya Lögarängen om Actic skulle lägga ner vårt gym vi har på promenadavstånd. Men nu blir både badet och gymmet kvar. Med annan ägare visserligen och hur det blir med priset efter ombyggnad får man ju se och stökigt kommer det att bli under ombyggnaden, men gymmet blir kvar som Actic, det är det viktigaste just nu.

Men parkeringsplatsen utanför gymmet, som idag var knökfull, ryker för några bostadshus. När stan förtätas försvinner parkeringsplatser och det är OK för oss som har bilen i garaget men visst är det lurigt för andra, var ska folk parkera? Det blir säker ett P-hus också för badet, gymmet, Arosvallen och skolorna i området och för de nya bostadshusen.

Utsikt från mitt fönster
I kvarteret bredvid där vi bor förtätas det friskt. Pizzerian fick vika för två 5-våningshus och på en rätt stor parkeringsplats är det nu en byggarbetsplats för 3-4 hus. Från mitt fönster ser jag just nu en förtätning på höjden, 3-våningsuset över takåsarna blir snart 4 våningar.

Det ligger i tiden, många vill bo centralt och Västerås växer i ytterområdena också.

Gymmet blir kvar men alltså på bekostnad av förtätning på P-platsen utanför, men det finns förtätningar där man går väl långt. Som t.ex. ett sjuvåningshus på en liten plätt stor som en sandlåda precis längs en väg där man totalt skymmer den fina utsikten för grannhuset 25 meter bort.

måndag 6 november 2017

#vadfanfårjag

Jag får väl erkänna att jag tycker det är rätt kul när folk som borde veta bättre gör magplask.

När Svenskt Näringslivs Leif Östling drar till med "vad fan får jag" när han blev trängd i en  fråga om Paradise Papers var det ett riktigt magplask. Han har pudlat lite lätt och kommer nog över det här men det var ju inte så begåvat, och rätt kul att följa den här hashtaggen på Twitter. Nån enstaka tar honom i försvar, men han fick uppsträckningar av desto fler. Carl Bildt t.ex. Jo det var ett väldigt obegåvat uttalande.

Twitterstormar är rätt kul. Som #stuffmoderaternadid efter Sofia Arkelstens klavertramp om moderaternas stordåd i Syd-Afrika och kvinnlig rösträtt etc. Och Trumps #covfefe var underhållande och höll i sig ett bra tag, men kan förstås inte klassas riktigt som en Twitterstorm. #metoo är intressant hur det utvecklats. 

Men jag är inte så aktiv på Twitter. Kanske innan jag släcker lampan att jag bläddrar igenom dagens Twitterstorm och #vadfanfårjag har nog inte slutat än. Men jag lägger mig inte i så mycket, läser mest andras kommentarer.

Det var allt för idag. Två möten på samma dag är tufft i Mitt Sjuttital, och Leif, jag betalar inte 20-30 miljoner i skatt, men min restskatt jag betalade i går gjorde jag om inte med glädje så i alla fall med omtanken om dom som har det lite knapert. 
               

söndag 5 november 2017

Kaffe och bullar gör mig glad

I min resa genom Mitt Sjuttital blir det naturligt funderingar ibland hur sjuttitalet såg ut för mina föräldrar och svärföräldrar och kanske andra innan dom också.

Men ingenting jag skriver som mitt tidsfördriv gör anspråk på att vara heltäckande och i allt helt historiskt korrekt om jag nu gör några egna tolkningar och minns fel. Men så här en söndag i allhelgonahelgen var det nog en runda med kaffe och bullar, så enkelt allt var en gång.

Det hade säkert blivit kaffe och mandelkubb hos svärmor om man ska precisera och svärfar kom aldrig in i sitt sjuttital. Och så fick hon spela lite kort med barnbarnen, Sniff var populärt.

Kaffe och bulle är underskattat. Och gott. Alltför sällan man numera tittar in till nån på en kopp kaffe numera i Mitt Sjuttital.

Årets restskatt är betald idag. Pengar tillbaka på skatten har jag aldrig fått sen jag blev pensionär. Jag säger som Tage i sången nedan, "då hjälper det med en påse gott". Och förstås en kopp kaffe. 

Den här sången har jag haft med förr. Men den är lika bra ändå. Kopp!


lördag 4 november 2017

Döstädning

Allhelgonahelg och jag har tänt det obligatoriska ljuset på graven. Och blev inspirerad till ett pass med döstädning.

Häromdan lyssnade jag på radion om döstädning, ett svenskt uttryck och det finns en bok för den som vill ha tips, "Döstädning, ingen sorglig historia". Och det är inte sorgligt, bara skönt att göra sig av med sånt man inte behöver, och barnen vill inte längre ha gamla möbler och grejor från föräldrarna som var normalt förr. Bort, bort!

Rätt enkelt, sånt jag inte använt på många år, inte kommer att använda och inte ens minns att jag hade - bort, bort! Det har jag inga problem med.

Idag hängde döstädningen också ihop med en liten ommöblering för att ge plats för att kunna köpa en ny möbel, så det var inte nåt uppgivet och negativt med dagens döstädning. Och idag var det mest Margareta som fick bestämma vad som skulle slängas. Porslin vi aldrig använder, minnessaker man knappt minns varifrån dom kommit, bort, bort! 

Gamla tidningsmagasin man aldrig tittar i slängde vi, men lite fegt så hamnade några överflödiga möbler och lampor i källarförrådet så får jag väl slänga därifrån senare. Och så har vi ju alltid stugan där lite väl mycket hamnar. Döstädning är ett ständigt pågående projekt som vi hållit på med nu alltsen vi lämnade villalivet då man sparade på allt. Men det är absolut inte akut, nej det är helt enkelt en bra sysselsättning man alltid kan tag i.

Ett lexikon på engelska från 1968 i 23 band? Ett lexikon från Bra Böcker i 24 band? Dom ryker nästa gång jag röjer, men den här gången rök alla gamla modem och kablar även fungerande PC-prylar och förstås teleprylar till fasta telefonen, den har vi ju inte kvar längre. Ett helt lass elektronik till återbruket, men där får man ju dåligt samvete när man tänker på bidraget till skrotberget som hamnar i Nigeria (är det så fortfarande) och bidrar till miljöförstöringen därnere.

Döstädning, ett helgdagsnöje för folk som ser framåt!

   

          

fredag 3 november 2017

Namnbyte ligger i tiden

Arosvallen går jag förbi flera gånger i veckan. Måtte den bli kvar i dessa förtätningstider och få heta det den alltid hetat. Men på parkeringsplatsen utanför står det snart nog ett höghus.

Det har just blivit lättare att byta både för- och efternamn och idrottsanläggningar byter namn nu allteftersom nya finansiärer dyker upp. Västeråshallen blev Bombardier Arena t.ex.

Hoppas Halmstad klarar sig kvar i  Allsvenskan
Swedbank Park på Rocklunda har redan bytt namn till något jag glömt. Varför inte nåt med Rocklunda? Efter googling ser jag: Solid Park Arena. Är det ett namn på en idrottsarena? Solid, vad är det för firma? Semesterresor till Solkusten? Nej, Arosvallen, Örjans Vall, Kopparvallen, Eyravallen, Gavlevallen etc är fina namn som direkt hänger ihop med fotboll. Men gammalmodiga, Park och Arena är trendigare. I Västerås både Park och Arena för säkerhets skull.

Och Örjans Vall i Halmstad ger en självklar tanke, borde jag själv byta namn? Örjan är ju inte det allra trendigaste namnet och speciellt i min rockkarriär kunde jag nog behöva ett mer slagkraftigt namn. Dessutom är det ju ofta problem utomlands när man ska förklara stavningen: "An O with two pricks" brukar jag säga, men det verkar som folk inte förstår det.

Nåt rockigt på A, B eller C skulle jag kunna tänka mig.  Andrew-Brooklyn-Charlie....? Eller lite franskt som framhäver min kulturella sida? Italiensk eller spanskt, jag är ju rätt eldig.... Grekiskt? Aristoteles eller Arkimedes?

I skolan var det opraktiskt med ett namn på Ö, att alltid nervöst vänta till sist när man skulle hålla föredrag. Och nästan lika illa var när fröken ibland gick på efternamnet.

Andrew Brooklyn Widmark funderar jag på om jag får till en snygg autograf.

torsdag 2 november 2017

Läslov

Jag försöker sköta mig nu när det är läslov och umgås nu med en tegelsten. Ett boktips på Svt för 279 kr på Akademibokhandeln eller som ebok för 141 på Adlibris?

Jag vill ha min bokhandel kvar så jag fördelar mina bokinköp mellan bibblan, Adlibris och en hel del i bokaffärn på hemmaplan och den här gången fick det bli bokaffärn. En fördel där är ju att man får den i handen direkt.

Att slänga böcker är lite känslosamt, kanske har med nazisternas bokbål att göra, men ändå har vi rensat rätt friskt i våra bokhyllor hemma och i stugan. Slängt en hel del så det finns plats i bokhyllorna att börja på att fylla på igen.   

NIX är en bok på 684 sidor och tung att hålla i, lättast att läsa sittande i läsfåtöljen. Att börja med en tegelsten är lite speciellt. Det tar emot lite och man måste vara i fysisk och psykisk bra balans när man börjar, för man vet ju inte. Man kan bli fast flera månader innan man kommer till slutet. Rekordet för mig är ett helt år en gång, men den tegelstenen läste jag om några år senare på en månad.

Av en slump (?) har mina tre senaste tegelstenar rört sig i amerikansk nutidsmiljö, alla efter boktips på Svt och alla har varit riktigt bra, klockrena fem plus allihopa. Dom var så bra att dom kunde inte vara kortare, tcksam att det var tegelstenar. Så finns det dom, alltför många, som skriver alldeles för långa böcker. Helt i onödan blir det 7-800 sidor där 2-300 hade räckt. Som t.ex. Leif GW Perssons longörer som jag har tröttnat på.

Men nu är jag alltså igång och får nog dra ner på farten lite. Jag är ingen snabbläsare, men redan efter några dar är jag redan på sidan 180. Man vill se hur det går, hur hänger det ihop, men samtidigt vill man ju inte att det ska ta slut alltför fort.

Torsdagseftermiddag nu, jag sätter på lite kaffe och tar en session i läsfåtöljen. Just nu är det ett dramatiskt ögonblick Det är 2011 och Samuel ska just träffa sin mamma som han inte sett sen hon försvann när han var liten. Varför har hans mamma attackerat den amerikanske presidentkandidaten? Hur ska det här utvecklas?

Jag sätter nog på tre koppar kaffe minst.

söndag 29 oktober 2017

Gilla läget!

Jag gillar indisk mat. Tandoori Chicken Sizlar t.ex.

Så vi knallade ner till stan på lördagseftermiddan för en matbit. Vi  (jag) glömde boka bord, men klockan sex är det nog lugnt tänkte vi, vi får nog plats på Laxmi, annars får det bli grekiskt, det är också gott.

Det var tjuvtjockt med folk i restaurangen och bara ett bord ledigt närmast kassan, men vi var glada att få plats. Bara två tjejer i kassa och servering och kö i kassan av folk som beställer hämtmat, det var högt tempo på restaurangen om man säger så. Det var lätt att se att det här kunde ta tid, men nu hade vi gott om tid så då tänker jag bara: Gilla läget!

I väntan på maten
Och jodå, vi fick beställa rätt snart, tandoorimarinerad kyckling och tog in varsin indisk öl, en Kingfisher och en Cobra. Dom är ju jättestora, 650 ml, men det behövs till indisk mat och då gick det ingen nöd på oss där vi väntade på kycklingen, inget problem att gilla läget.

Men aldrig nånsin har jag sett sån fart på serveringspersonalen. 10 meter mellan serveringsluckan och kassan och tjejerna bokstavligen sprang den biten för att tjäna nån sekund, mat ut till borden, och så ringde det i kassan, språngmarsch för att svara och ta emot en hämtmatbeställning, språngmarsch till luckan igen, in i köket ett ärende, så ringer det igen, snabba fötter till kassan. Tjejerna borde inte gilla läget, dom var två personer kort, och som kund så gillar inte heller alla läget om man nu ska ut och äta och koppla av och får sitta i vinddraget av joggare, men inget blir ju bättre för stunden av att gnälla på tjejerna som joggande skötte ruljansen. Dom gjorde ju så gott dom kunde.

Vi fick vår mat efter att ha väntat ett bra tag, men efter omständigheterna i alla fall inte överdrivet länge. Och den som väntar på nåt gott etc.... och indisk mat på Laxmi är alltid gott. Vi gillade läget den här gången men kanske väljer ett lugnare tillfälle nästa gång vi går dit.

Och man får hoppas att tjejerna i serveringen inte gillar läget utan ser till att bli fler som serverar!                             

lördag 28 oktober 2017

Jag missköter jobbet som kulturarbetare

Tur att jag frilansar och inte heller har jag nån inkomst på jobbet, så det gör inte så mycket.

Men i mitt hårda tempo i Mitt Sjuttital får bloggen stå åt sidan ibland för viktigare uppdrag. Men så idag, lördag fick jag en stund över och kan ta upp nåt intressant. Kan börja med kaffebryggar'n.

Brygger utmärkt kaffe
Köpte en ny häromdan och valde länge och väl på Elgiganten. Fanns så många modeller. Och dyrt eller billigt - vilket är bäst? Så slog vi till i mellanklassen. 4-500 tror jag den skulle kosta och kommer till kassan: 199 kronor ville dom ha.

Hur gör man? Det var förstås nån som flyttat om bland kartongerna, men det fick bli ett snabbt beslut, vi tog den, det fick bli en billig kaffebryggare. Och den är jättebra, Melittas billigaste, rekommenderas. Det blev ett bra köp och jag ser att ICA säljer den för 300 så då blev köpet ännu bättre. Rekommenderas!

En miniräknare är bra att ha i skrivbordslådan, min köpte jag för 25-30 år sen på OK: Billig, under 25-35 kr har jag för mig, Utan batterier, går på solceller och funkar fortfarande. Roade mig att googla och banne mig, den finns fortfarande att köpa på nätet på en site med lite retroprylar. 300 kr vill dom ha nu så den här behåller jag tills priset gått upp några 100% till. Den här rekommenderas också. Ja, jag vet att det finns i mobilen, men det här är bättre.

Så till sist några ord om vittnesidentifikation. "Den där långa killen som stod bredvid dig förut, vart har han tagit vägen"  frågade ett par tjejer i kören mig igår. Jag visste inte vem så dom fick beskriva honom mer, och det enda dom kom med var att han var sååå lång. Sjöng högt och bra också sa dom. Vi funderade tillsammans och jag hittade honom som en Facebook-vän: Lång? Tja 180, inte så förskräckligt långt va? Men att han var helt kal på huvudet, blankpolerad, det hade inte tjejerna tänkt på. Inte heller att han saknar några tänder. Men han var väldigt, väldigt lång - det berodde förstås på att han brukade stå bredvid mig (167) på träningarna. Men beskrivningar ska man ta med en nypa salt.           

tisdag 24 oktober 2017

95%-ig idag

OK, jag erkänner. jag har allt sämre motståndskraft mot virus och baciller numera än när jag var yngre. Och det har varit segt ett par dar med hosta, huvudvärk och rinn i näsan. Men nu är jag 95%-ig.

Tur det - jag har inte tid att vara vissen och framför allt måste jag vara 100%-ig till fredan då det är showtime för rockkören igen. För sjätte gången sjunger vi på Västerås konserthus och det vill jag inte missa!

Några träningar på Actic ficka jag skippa och klassträffen med RIVc i Sthlm bokade jag av och jag är extra noga att tvätta händer för att inte dra på mig kräksjukan och formen har så sakta kommit tillbaka. För  som sagt, fredagsshowen vill jag inte missa, en hel timmes rockmusik med Rock Everybody på Västerås konserthus! På en intern fest där Andreas Weise har den otacksamma, närmast hopplösa uppgiften att försöka toppa vårt program, han sjunger efter oss.

Som artist i rockbranschen är det rösten jag mest oroar sig för, man vill ju inte stå och flämta och kraxa. Och hur går det med  lufttrycket när vi kommer till Pavarotti-momentet i vår Elvislåt. Jag har så många bekanta i publiken den här gången, Aktiva Seniorer, så det måste gå bra. 

För att visa hur seriöst jag ser på problemet gjorde jag i helgen en test med vår lilla uppsjungningsmelodi som vi ofta börjar en körträning med. Jag tänkte hoppa av direkt när jag hörde hur det lät och räknade med startförbud.

Men jag har ändrat mig. Jag rakar mig och har i lite Brylcreme i håret och hoppas på kvällsträningen i kväll. Är rösten tillbaka så tränar jag på alla texter så blir det succe på freda på Västerås konserthus.

Veckan i korthet: Början i moll och finalen i dur! 100-ig avslutning. 

söndag 22 oktober 2017

Veckan som var - #metoo

Det var fantastiskt vilket genomslag #METOO fick.

1000-tals kvinnor har vittnat om sexuella trakasserier och övergrepp. En amerikansk filmproducent anklagas för sexuella trakasserier, sen lanserade en amerikansk skådespelare som varit drabbad #METOO på Twitter 15/10 och redan idag 22/10 är det manifestationer runt hela Sverige från kvinnor som tröttnat på sexuella kränkningar. 1000-tals kvinnor har berättat sina historier och många män som betett sig svinaktigt och olagligt har avslöjats och fått sina karriärer körda i diket. Vilket genomslag för en hashtag.

Så tänker jag själv på skoltiden på 50-60-talet, hur blev flickorna behandlade då? Jag kan inte påminna mig några problem i det här häradet. Att tjejer var utsatta och så, aldrig nånsin, men det kan ju vara att man inte pratade om det. Inte på mina jobb heller hörde jag nånsin talas om nåt som kan gå under #METOO-hashtaggen, men jag vet ju inte om sånt som mörkats.

Däremot på mitt senaste jobb körde alla med interna skämt i en jargong man inte borde ha på en arbetsplats. En "klassens clown"-typ slog an tonen och alla, både tjejerna och killarna körde i samma stil. Utom jag då och ett par till som var 10-20 år äldre än alla andra. Men när ingen brydde sig brydde inte jag mig heller mer än att jag tyckte det ibland var lite obegåvat och ovärdigt.

Det flesta exemplen man hört senaste dagarna är självklart sånt som inte ska förekomma och som inte flickor och kvinnor ska behöva utsättas för. Klandervärda och ofta åtalbara saker har man hört.

Men så är det några som berättar att dom fått en lite för inbjudande blick, nån råkade ut för att nån stötte på henne lite för ihärdigt. Tur att man inte är ute i svängen om det blir alltför känsligt hur ett frieri ska gå till.

Men den här kommentaren kanske är en typisk kommentar av en gammal stöt som inget begriper hur kvinnor har det numera. En ännu äldre gammal stöt, en kompis på FB, 85 år, delade en skämtbild där man drev med #METOO, det var dumt och det sa jag till honom. Klart det här är allvar för tjejerna, men frågan är: Vände det här med sexuella trakasserier av kvinnor i vecka 42 år 2017. Eller går allt tillbaka och blir som vanligt? Jag får se längre fram i Mitt Sjuttital. Årliga avstämningar i vecka 42 allt framgent.

#METOO som hashtag fick ett fantastiskt genomslag. Nu lanserar jag  #ROCKENLEVER och hoppas på bra genomslag där också. Vad uppropet syftar till kommer att visa sig under vintern.

fredag 20 oktober 2017

Två olika personligheter

Så trillade jag dit på höstförkylningen till sist så fredagsträningen på Actic fick jag ställa in. Och kom i stället att tänka på träningen förra fredan.

På cirkelträningen då satt jag med min träningskamrat en stund i jägarvilan. Vi kör 2*45 sekunder och det är jobbigt men överkomligt. En av mina favoritgrenar på cirkelträningen och i Mästarnas Mästare har Magdalena Forsberg rekordet, hon klarade 12.59, ett par minuter mer än Stenmark..

Nog ska man väl klara 2 minuter?
På en träningsmaskin alldeles bredvid mig satt en riktigt luggsliten figur och kämpade med biceps. Jag låtsades oberörd och kunde inte låta bli att skoja lite med honom och sa åt honom att komma med i gruppträningen i stället för att sitta och slita alldeles för sig själv. Han skulle fundera på´t sa han.

Så hamnade vi senare i bastun, jag, min träningskompis och den nya killen. Så olika folk är, min träningskompis på fredagspasset är negativ till det mesta och vet alltid bäst, men den här nya killen jag aldrig sett tidigare var lättpratad och intresserad. Han berättade några kul episoder, och var intresserad när jag kom med nånting. Med följdfrågor och kommentarer så att det blir ett samtal.

Det där händer rätt ofta att jag tänker att folk är så olika. Jag har haft arbetskamrater i 10-tals år jag knappt pratat med, andra är man på samma våglängd med direkt. Varför blir det så?

Kanske hittar jag några bra svar i boken jag började med i går, "Omgiven av idioter - hur man förstår dem som inte går att förstå" . Sånt där är jag lite intresserad av, personligheter, dålig kommunikation, psykologi etc. jag ska kanske jobba med nåt sånt i mitt nästa liv. Eller så ska jag bli kändis, få se.

I stället för gymmet blev det stugan och en bok om idioter framför brasan. Trevlig helg

torsdag 19 oktober 2017

No particular place to go

En stund för sig själv på stan  är lite vardagslyx. Bara traska runt lite och nynna Chuck Berrys gamla höjdarlåt från min ungdom. Ta en fika, men absolut inte shoppa! Kanske ett museum.

Fin utsikt. Vinflaskan är vanligt kranvatten.
Jag hade några timmar i Stockholm igår för mig själv och hamnade på Fotografiska Museet. "Hit kan väl ingen hitta nu"   tänkte jag när jag kryssade förbi ombyggnaden av Slussen och rejält hungrig tog jag mig först till restaurangen, "Dagens Varma" för 165 kr. Ugnskokt kummel med mycket grönsaker och fast det är så bökigt att ta sig dit var det massor med folk där en onsdag lunch men det är det väl alltid  där.

Fina utställningar av duktiga fotografer, men det blir nästan för mycket att titta på. Roligast kanske "Last night i Sweden" där Donald Trumps uppmärksammade tal gick non-stop på en TV och vardagsbilder från Sverige visades på väggarna men jag traskade rätt snart tillbaka mot City lite på några bakgator där vi normalt inte rör oss. Så där skulle man ta sig tid att göra då och då. Åka till Sthlm och traska runt. Bara stå och kolla en stund på Slussenbygget kan vara kul det också. Blir det nånsin färdigbyggt i Stockholm?


Fler museer? Livrustkammaren har jag faktiskt aldrig varit in i och det var ju mycket fint att se där. Moderna brukar vara kul och jag hade några andra på listan också, men vädret var så fint så jag struntade i fler museer, kul att bara trava runt och kolla på folk. With no particular place to go.

Men ingen shopping! Lagom till att kaffetarmen började suga stötte jag ihop med Margareta som haft annat för sig. Långfika är också en vardagslyx.

Och jodå, då blev det väl trots allt lite shopping men jag brukar oftast hänga utanför affärerna medan Margareta letar nåt snyggt. För mig räcker det gott att ta en tur till Dressmann när jag behöver nya strumpor eller en ny skjorta. Och det behövde jag inte igår.


 

 

tisdag 17 oktober 2017

Jubileum idag!

3000 blogginlägg, och alla av samma höga kvalitet. En litterär kulturskatt.

Idag kan jag luta mig tillbaka en stund och begrunda utvecklingen inom den här konstformen. Och det är nog så att utvecklingen har sprungit ifrån oss stenåldersbloggare.

Det var ett visst skimmer över bloggeriet den första tiden. Bloggar diskuterades i Kulturradion, det var så jag började, och redan första veckorna fick jag några intressanta kommentarer och ur ett av mina allra första inlägg hamnade ett slagfärdigt citat på hemsidan hos ett bokförlag som reklam för en bok jag recenserade.

Men det var då det, nu lagom till jubileet har den här typen av bloggar gått i stå. Inte bara den här kanalen, det verkar vara likadant för alla oss traditionalister, vi som visar upp oss i #blogg100 varje vår. Lika för alla, men vi plitar på i samma hjuöspår.

Men här är en som kör lite nytt: Grattis idag till Angeliqa Mejstedt från Västerås som driver Vandringsbloggen och igår fick ett fint pris tillsammans med Morakniv. Dom vann "Årets Samarbete" för jobbet att driva "Kvinnliga Äventyrare". Grattis, och jag är så okunnig att jag inte vet mer än det jag just skrivit här, jag hade innan idag inte hört talas om Angeliqa, men jag ska kolla lite mer nu hur hon gör med sitt skrivande och sitt vinstgivande samarbetet med Morakniv. Är det också en blogg?

Ungdomarna i Rockabeat har växt upp numera
I så fall kan ju Mitt Sjuttital också skryta med ett samarbete. Med bloggen Rockabeat som efter att legat i träda ett år nu kommer ut varje söndag för att dokumentera jobbet inför ett stort arrangemang för rockkören Rock Everybody i mars. Kanske det här samarbetet kan ge några poäng inför nästa års nominering till "Årets Samarbete". Det är kanske med samarbete som bloggandet ska bedrivas numera. Om det nu räknas att samarbeta med sig själv. Vi har ju samma bloggredaktör, men det kan man ju mörka med.                 

måndag 16 oktober 2017

Inte så dumt med buss

Vi gamlingar har bestämda platser
Ett par tre gånger om året åker jag buss, knappt jag minns mellan gångerna hur man gör. Men det fungerar bra med VL:s app och nästan varje gång blir det en notis i bloggen, men så himla märkvärdigt är det ju inte, men idag är jag lite trött och       gör det enkelt för mig..

Jag åker oftare med pendeln i Stockholm än buss i Västerås  men till bilverkstan blir det buss här i stan. Och egentligen kunde jag väl ta bussen lite oftare, kostar bara 12 kronor. Skulle man klara sig utan bil brukar jag tänka ibland. Den dan kommer väl men inte under Mitt Sjuttital hoppas jag men bilen kostar lite väl mycket ibland, nu några veckor har det blivit nästan 10.000 i service o underhåll. Servicen idag gick på över 4.000, lämnade in i morse och är redan klart nu på förmiddan. Undrar om dom verkligen gjorde allt på listan.

Jag gör ingenting med bilen numera mer än tankar och fyller på spolarvätska och tvättar den alltför sällan. Kollade bilpool just nu, det finns en parkering alldeles i närheten, fem minuters promenad hemifrån. En dryg tusenlapp för en liten Volvo en hel dag och 25 mils körning och mycket billigare om man blir medlem och betalar en månadsavgift, det verkar intressant när den dagen kommer.

Men nu tar jag bussen igen till Nyströms. Stora plånboken är med.