fredag 18 augusti 2017

Visst lämnar vi lugnet i Stentorpet ibland.

Vi tog t.ex. en cykeltur igår genom skogen.  Sol och varmt, lugnt och långt långt borta från all stress. Ja vi pinnade visserligen på rätt bra så det skulle kännas som motion, men mest lyssnade vi på tystnaden i skogen på väg mot Järndammen.

Sen blev det kvällsmat i solnedgången i pergolan där vi hörde änderna som plaskade tryggt i ån innan vi kollade kvällsnyheterna och såg att det hänt igen - terrorattack i en storstad, 13 döda och flera 100 skadade på La Rambla i Barcelona. Vilken kontrast!

Folkvagn Passat - låter inte så häftigt kanske
Visst är den egna risken att råka illa ut i terrordåd hur liten som helst, men oavsiktligt har man nog ändå blivit lite försiktigare. Vi skulle ner i Stockholms city häromveckan just när Pridetåget skulle marscheras in mot city, ett typiskt tillfälle när nåt obehagligt skulle kunna hända tänkte vi, så vi rörde oss i andra delar av stan i stället, SOFO.

Vi är säkert inget undantag, och nog tror jag folk är lite försiktigare numera och tänker sig för lite mer. Fast riskerna är mindre än minimala att just man själv skulle råka illa ut.


Tesla
På vårt Stockholmsbesök härom veckan hamnade vi till slut på MOS, Mall of Scandinavia. Som om det nu skulle vara bättre för att undvika trängsel, men då skulle vi behövt hålla oss hemma på Stentorpet helt och hållet i stället och så kan man ju inte tänka. På MOS tjänade jag 51000 kronor utan att anstränga mig. Kollade på en VW Passat och frågade säljar'n rakt på sak: " Vad tar du för'n"  "500.000  som den står " "Får tänka en stund"  svarade jag, och kollade lite på vad som ingick och såg att priset egentligen var 551.000 kronor så jag fick alltså bra rabatt. Sen kollade jag lite på Tesla också och fick svårt att bestämma mig. Funderar fortfarande.

Bilen får nog vara och och man ska väl inte skämta bort oron för terrordåd som man väl alltid har lite av numera på resor och i folksamlingar. Så det har blivit.

Idag regnar det i Stentorpet så vi har innedag, tom eld i kaminen.

tisdag 15 augusti 2017

Vi bor på landet!

Som vanligt har vi bott i sommarstugan hela sommaren. För vilken gång i ordningen?

Redan när vi jobbade båda två bodde vi här hela somrarna. Tidigt uppe och åkte in till stan före sju och snabbade oss tillbaka hit så snart vi jobbat färdigt. Och så nu då - 4 månader varje år i en sommarstuga och bara någon enstaka gång åker vi in till stan.

Nyklippt gräsmatta
Visst har vi tänkt ibland att skaffa oss nya vanor och nån gång har vi tyckt att vi bott färdigt här i stugan och att det vore bättre att lägga pengarna och arbetet på nåt annat i stället. Men så tänker man till, det skulle inte vara en riktig sommar utan Stentorpet. Inte en enda långtråkig dag.

Några jag känner är bara i sina fritidshus några helger då och då och då bara några dar i taget och nån annan bor aldrig själv i fritidshuset utan hyr regelbundet ut det med bra förtjänst.  Man gör ju som man själv vill men vi är nog fast här så länge vi orkar. Vi bor ju nästan lika mycket här som hemma i lägenheten numera.

Nackdelar? Jo, jag erkänner att vi ibland missar en del av det som händer hemma i stan och visst är det lite väl mycket att göra här ibland och nån gång i framtiden har vi väl till sist "bott färdigt" här, men det dröjer länge än!

Nu börjar det bli mörkt på kvällarna och snart drar vi väl hemåt igen, det blir också fint. Lite bekvämare och närmare till Clas Ohlson så då får Stentorpet bli weekendresan.

Men blir september varm bor vi allt kvar på landet ett bra tag till.

fredag 11 augusti 2017

Sommarvädret 2017

För en gångs skull hade jag lite ork kvar när kvällen kom så jag kan väl runda av en fin sommardag med några tankar om vädret. Lagom jobbigt.

Hur har sommarn 2017 egentligen varit? Vi har pratat ibland om det Margareta och jag och vi har allt haft lite olika åsikter. De flesta tycker nog det varit en rätt dålig sommar, men jag tycker allt att så himla eländigt har det väl inte varit.

Jo, det har väl aldrig varit över 30 grader på hela sommaren och bara några enstaka dar över 25 och några tar kanske det som ett bevis på en dålig sommar men det har väl inte heller varit så många riktigt kalla dar, nedåt 15-16 eller så. Inte heller så mycket regn hittills, lite "mittemellanväder" hela sommarn. Rätt OK tycker jag. Lite för blåsigt kan jag gå med på, och visst kunde det väl ha varit några fler ljumma kvällar, men jag vidhåller min åsikt, rätt OK sommar.

Söderöver i Europa har man läst om stekande sol och 35-40-45 i flera veckor i sträck, "Lucifer". Folk har ju dött av värmen! Nej då har vi haft det bra mycket bättre i Sverige, rätt OK sommar.

Och blir det några fler varma dagar i det som är kvar av sommaren så kommer jag att ändra "rätt OK sommar" till "riktigt bra sommar".

Halva augusti kvar och halva september också, sen är väl sommaren slut. Så slutgiltig summering av sommaren 2017 blir 15/9.

fredag 4 augusti 2017

Throwback Öland

Kryddträdgården bakom hotellet var imponerande
Googles Photos, Facebook o Microsofts Onedrive är bussiga och påminner nästan varje dag om nåt gammalt kul man varit med om. För fem år sen var det det här, jag blev sugen på en repris.

Vi hamnade i Borgholm den gången, idag för fem år sen. Vi hade lite mankemang med vår bokning, hade bokat ett lite enklare ställe utanför Borgholm men blev ombokade hit i stället, en riktig vinstlott för vi hamnade på Karin Franssons Hotell Borgholm.

Hotell Borgholm brann ner 2004, återuppbyggdes och Karin Fransson, "känd från radio och TV" är kökschef där numera så det är ingen snabbmat precis. Vi åt "finsmakarmenyn" den gången, också det nån slags kompensation för missen i bokningen. Fem rätter den ena godare än den andra och det är inte underligt att Hotell Borgholm fick en stjärna hos Michelin föra året. Man kan inte äta en godare middag.

Herr o fru Fransson
Men smakar det så kostar det och jag ser att priserna har gått upp en del men banne mig ska vi inte unna oss en middag igen hos Karin Fransson på Hotell Borgholm, gärna "Finsmakarmenyn".

Tack Google Photos för den här återblicken och nu gäller bara att hitta nåt som vi har anledning att fira, eller det kanske räcker med att det var fem år sen vi åt den där "Finsmakarmenyn" senast.

onsdag 2 augusti 2017

Lost in Örebro

"Skulle vara kul att kolla in Wadköping" sa jag till Margareta när vi ändå var i närheten. Så vi tog en måttlig omväg ner till Örebro på väg hemåt häromdan.

Örebro. En stad jag tidigare bara åkt förbi på väg mot Värmland och andra ställen, aldrig varit in i stan tidigare. En fika på Svampen minns jag sen tidigt 60-tal, det är allt jag haft med Örebro att göra, men nu skulle vi alltså kolla Wadköping. Med GPS i mobilen är det ju lätt att hitta numera.

Margareta hade varit i Wadköping med jobbet en gång och tyckte det inte så där märkvärdigt att se men OK, då. Dom hade gått från slottet så vi började där. Parkerade bilen på Stortorget, det kände jag igen från TV på den tiden Närke och Västmanland delade lokal-TV, Tvärsnytt. Vi hade tappat vägskyltarna mot Wadköping men det var väl inte så långt att gå tänkte vi och parkerade i centrum.

Wadköping i Örebro
Vi började vid slottet. Örebro Slott är rätt fint och ligger fint mitt i Svartån men kändes lite mindre än när man ser det på TV. Ligger finare mitt i stan än vårt slott i Västerås som ju ligger lite vid sidan om. Men upp med mobilen och och knappa in "Wadköping" och fick ett par förslag. Jag tog det första. Men Margareta tyckte det kändes fel direkt, men inte kan väl Google Maps ha fel! Så vi travade iväg fast jag också tyckte det kändes fel, men vi följde mobilen.

"Jo det måste var fel hos Google, eller gör jag nåt fel med mobilen"  Jag blev lite lätt stressad, nog borde man väl kunna hitta i Örebro. Gick tillbaka till Slottet och började om. Inte skulle vi väl behöva gå in på Turistbyrån för att hitta Wadköping så vi tog ett varv till och följde GPS:en till 100 procent. Och kom till "Wadköping Örebro", ett cykelgarage längs med järnvägen! Jag kastade in handduken!

Vi gick tillbaka till bilen och tog en fika för att lugna nerverna, knappade in Wadköping igen och valde den andra träffen jag fick på mobilen och tog bilen till det "riktiga" Wadköping. Som var fint och välskött men möjligen uppskattade jag det inte så där riktigt efter att ha irrat runt en dryg timme i Örebro.

Det där cykelgaraget hade man väl kunnat ge ett annat namn och inte lägga ut såna här villospår. Det dröjer innan jag kommer tillbaka.

måndag 31 juli 2017

Opera på Skäret

Madama Butterfly, Operan på Skäret 
Opera på Skäret i Kopparberg är ett
Virkesförråd som numera är ett
Operahus med fin akustik
Där sjungs det och spelas vacker musik

Madame Butterfly, Giacomo Puccini
Hela ensemblen sjöng bra och var fin  i
Op'ran vi såg där på Skäret i kväll
Fem plus med råge, exceptionell!

Jag har inte sett så många operaföreställningar och är en riktig operanovis så det här är inget expertutlåtande, ingen recension, bara några reflexioner efter att ha varit på premiären av årets Opera på Skäret i söndags. Men jag var så i gasen efter föreställningen så jag kunde inte låta bli att rimma lite i bilen på väg ner till Hults Säteri där vi övernattade och åt middag på söndagskvällen. Och här är alltså några rader om någon vill veta lite mer om Opera på Skäret:
Vackert. Brandbilen i bakgrunden svarar för säkerheten. 

Skäret ligger ett par km utanför Kopparberg i ett gammalt virkesmagasin där man spelar opera varje sommar. Alldeles vid kanten av sjön Ljusnaren blir det en väldigt unik miljö för ett operahus en sommarkväll. Att det dessutom går direkttåg från Stockholm med en egen station är ju också helt unikt. "Opera fisförnämt?" Nej, knappast i en sån här miljö.

 Operaintroduktionen
"Man hör ju inte vad dom sjunger" sägs det. Vi började med "Operaintroduktionen" där man berättade om Skäret, om bakgrunden till Madama Butterfly och om handlingen i föreställningen. Bra idé att börja med introduktionen och extra bra för oss som noviser. Och sen under föreställningen var all sång textad så inte var det några problem att hänga med i handlingen. Och man sjöng på italienska så man har nytta av textningen!

"Dom bara skriker ju" hör man också ibland. Sånt är ju så dumt sagt så det borde man inte ens bemöta, men ändå: Där i virkesförrådet på Skäret blir ljudet så mjukt och fint så du som ev. tycker så dumt borde se en föreställning på Skäret så kommer du ändra dig! Garanterat.

Själva storyn var ett kärleksdrama från början av 1900-talet med kulturkrockar, Japan o USA, men där finns det ju ständigt aktuella paralleller i nutid. Med tragiskt slut förstås, men det är det väl i alla operor. Till Operan på Skäret kommer bara toppartister, både svenska och utländska, och om nu t.ex. Wagner kan vara tungt och kräva att man är både uthållig och påläst (tror jag) så är Madama Butterfly absolut en opera som även en novis kan tycka om.

Musik o sång i toppklass av alla och en imponerande insats även av lille Dolore, en absolut favorit i föreställningen, han som sitter på armen på Pinkerton på bilden till vänster. Han var ju så liten att han kunde sätta sig på tvären inför en så stor publik men han gjorde allt rätt. Sjöng inget men hör till handlingen och var jätteduktig.

Här var det grönt ljus att plåta!
Ingen fotografering under föreställningen men efteråt kom alla ut ur operahuset/virkesmagasinet så man kunde plåta de fina dräkterna. Det är nog inte heller så vanligt på La Scala och i Sydney men där på Skäret är allt lite mer otvunget.

Om jag blir operafrälst återstår att se, men nog kommer vi tillbaka till Skäret igen, kanske en årlig tradition. Kom du också så kanske vi ses där nästa år, och då är vi allt lite sugna att ta direkttåget från Stockholm.

Här är hemsidan till Opera på Skäret. Och hör av dig till mig om du vill veta mer, annars ses vi på Skäret 2018!

torsdag 27 juli 2017

En ovanlig dag

Om jag nu ska fortsätta att förspilla min ungdom ett tag till i det här forumet måste jag förstås notera den här dagen som var så speciell 2017-07-27. Det kanske inte blir nån mer sån här dag under resten av Mitt Sjuttital då tre ministrar samtidigt skulle tvingas bort av oppositionen.

Får sluta i september?
Vad skulle Statsministern säga på pressträffen kl 10.00? Alliansen och Sverigedemokraterna skulle väcka misstroende mot tre ministrar på en och samma gång och Löfven och regeringen måste förstås agera. Avgå? Nyval? Eller? Och vad gör oppositionen? Regeringskris?

Jag tycker ofta det är kul när det händer nåt spännande i politiken och det här var ju så unikt så vi satt bänkade vid TV:n på förmiddan. Jag är inte så kunnig i det formella med den konstitutionella ordningen och sånt men experterna hade målat upp 3-4 möjliga alternativ, vilket skulle Löfven välja?

Så kom han med ett eget alternativ som kändes riktigt elegant. Två ministrar fick gå men Peter Hultqvist fick vara kvar, elegant. "Med vilken rätt trotsar du riksdagen" frågade en reporter och fick ett skarpt och tydligt svar av Löfven.

Inte många vill egentligen ha bort Hultqvist så det var elegant att låta Alliansen nu ta ansvaret att avsätta honom. För Alliansen är rätt så enig att han ska bort men ändå inte riktigt enig verkar det, det kan dyka upp ny information garderar dom sig med.

Nu är den här dagen noterad i det här forumet och risken finns att det blir så här i framtiden för minoritetsregeringar när oppositionen blir fartblind och tar i så dom spräcker livstycket. Eller tar Alliansen in Sverigedemokraterna i värmen efter nästa val med rejäl majoritet, är det så dom tänkt.

Regeringskrisen blev avvärjd men en intressant dag var det som kommer att påverka politiska klimatet länge och regeringen sitter kvar till ordinarie val nästa år, Hultqvist också åtminstone tills riksdan öppnar.

Men vad det hela handlade egentligen om, outsourcing av känslig information, är det för lite diskussion om än så länge.

måndag 24 juli 2017

King of the Hills

Anders besteg Mount Everest i söndags. I Knattebo, Sulvik i skogarna utanför Arvika.

Jag hade ju tänkt lägga bloggen Mitt Sjuttital i träda en tid, men så hände det nåt så här remarkabelt i söndagsmorse som gör att jag måste kommentera och tillfälligt göra ett inlägg. Mount Everest i Knattebo?

Själv började jag mitt motionerande lite väl sent, vid 53-54, men är rätt nöjd ändå med det jag hunnit med så här långt en bit in i Mitt Sjuttital. En Svensk Klassiker, en massa maraton, en hel del Lidingölopp mm mm, tom några vintriga ultramaror, men det är klart att tiderna för min del blev rätt mediokra. Att börja sin karriär efter 50 var väl inte helt optimalt.

King of the Hills
Men kanske mitt långskubbande påverkade Anders att också börja långskubba och att så klart vara värre än mig, så det blev ultramaror för hela slanten för honom: 5 mil, 8 mil, 12 mil, 16 mil. Det ena loppet värre än det andra. I snö och kyla, på steniga stigar, i gassande sol, långa kyliga nätter.

Och nu i Knattebo 8 mil bara uppför. 80 m stigning varje varv och 112 varv blir 9000 meter och Mount Everest är bestiget. Det vet alla hur jobbigt det är att gå i en trappa, här var det uppför i 21,5 timme! 112 nedförsbackar också, men i löpning kostar det på utför också. Start lördag morgon, gassande sol hela dagen och målgång söndag morgon klockan 04:30.

Hur många av de startande klarade av det här loppet? Jo EN, Anders Widmark från Solna! Nu var det inte så många startande, men  prestationen är lika stor ändå. Snart börjar VM i friidrott i London, inte många där skulle klara en sån här insats. Jag var tvungen att göra det här inlägget fast jag lovat att inte skriva på ett tag.

Upp - upp - upp
Och om det här var tufft väntar ännu tuffare utmaningar och backar längre fram i sommar i Frankrike, men det får jag kanske tillfälle att återkomma till här i Mitt Sjuttital.

Och jag blev så inspirerad själv att jag tog en milrunda på en så pass anständig tid att jag nog anmäler mig till Lidingöloppet i höst.

Sjuttioårsklassen...

onsdag 19 juli 2017

Det går bra att låta bli att blogga

Det är bara att acceptera, det är svårt att
tränga igenom bruset.  Och det kanske är så att Sociala Medier är överskattat.

Det tycker jag visserligen  inte, men nu är jag inte motiverad längre. Bloggen Mitt Sjuttital kommer nog inte att uppdateras på ett tag.

Jag hade tänkt att inte bry mig om att ingen läser bloggen, men så är det förstås inte.

Nu tar gubben ledigt och kanske återkommer om lusten faller på och abstinensen blir för svår annars går jag vidare i livet på annat sätt.

Tills dess Trevlig Sommar!

tisdag 11 juli 2017

I väntans tider.

Det är många gånger man gått och väntat på hantverkare och på andra besked som aldrig kommer. Den här sommarn har vi gått och väntat på en kyl/frys senaste månaderna en kyl/frys som aldrig kom.

Lite Tödde o Mödde känsla har det varit. "På torsdag kommer den". När den sen inte kom på torsdag så blev det "Nästa torsdag" när jag ringde och frågade. Sen blev det "Nej, men den ska finnas hos dom som kör ut den. Dom ringer säkert nästa vecka."  Dom försökte väl hålla modet uppe hos den frustrerade kunden och alla killar och tjejer jag pratat med har varit trevliga och uppmuntrande tills Elgigantens Kundtjänst också gav upp efter nästan två månader och erkände att man inte kunde veta när vår kyl/frys skulle komma. Var visst strejk i Göteborg, det är där vår kyl/frys står sa Tobias! Det har jag inte koll på, men OK då, han lät trevlig så det är väl så.  

Men man kan ju inte gå och vänta hur länge som helst. Numera är det ju oftast jättesnabba leveranser, annars skulle ju inte internethandeln funka så bra, men här var det ett "inte standard"-skåp vi köpt så det fick väl ta lite tid. Och strejk på det. Men vi tröttnade igår. Och åkte in till affärn.

Och det fixade sig direkt, pengarna tillbaka förstås och ett "plåster på såren"-presentkort från Tobias. No hard feeling, hoppas strejken i Göteborg löser sig både för hamnarbetarnas skull och Elgigantens kunder och jag får hoppas på bättre tur vid nästa köp för vi är i behov av en ny kyl/frys.

söndag 9 juli 2017

En stor dag idag!

Solen har lyst som den ska göra 9 juli och jag har suttit på pass vid telefonen.

Jo, jag har bevakat mina andra kanaler också som Facebook och Snapchat och haft ett öga på mailen och Twitter också men än så länge har det varit lugnt. Men det är fortfarande långt kvar på dan.

Min gamle chef och namne däremot fick sig ett Grattis alldeles nyss av mig på vår gemensamma namnsdag, det hoppas jag att han uppskattade. Örjan hade sin storhetstid vid mitten av 1900-talet men väntar ett tag till på en ny storhetstid. I den inte helt aktuella statistiken ser jag att 2003 fick 7 grabbar det namnet men ingen av dom fick det som tilltalsnamn. Men mycket kan hända än. Om 50 år är det lika populärt med Örjan som det är med Oscar och Lukas i år. Det var omöjliga namn att döpa grabbar till när jag föddes och smaken ändras ju över tid.

Örjan är huvudperson i några böcker som ödla och örn t.ex. och några duktiga idrottsmän fanns en gång och så har vi ju Örjan Ramberg. Men vi kunde gott vara fler. Och när kommer den riktiga renässansen för dubbelnamn? Britt-Marie, Sten-Åke och sånt.

Men nu har jag inte tid att skriva mer, telefonen kan ringa i vilket ögonblick som helst så att jag får sätta på kaffepannan.






fredag 7 juli 2017

Trots allt hade vi lite tur i midsommarhelgen

Innan jag lägger midsommar 2017 bakom mig så gör jag en slutsummering.

I midsommarveckan på Stentorpet hade vi 83 övernattningar och lika många frukostar, luncher och middagar. Nu är det förstås många som jobbar med maten men visst är det imponerande siffror! Det mesta fungerade bra men Anders åkte på en onödig reparation på midsommaraftonen, en reparation som han sluppit om jag hunnit sköta det normala underhållet inför sommaren, men det kunde lätt ha varit värre.

Tack för att du höll över midsommaren!
Det har ju varit så ovanligt kallt i vår och vi har haft ovanligt dåligt med tid att vara i stugan den här våren för att se till allt underhåll som behövs inför en så här stor anstormning så jag var ovanligt nervös den här gången och hade lite dåligt samvete för allt jag inte hunnit förbereda.

Skulle toaletterna räcka? Frysen? Vi väntar på en ny som inte hann komma i tid, skulle den gamla orka med? Vårt mediokra avlopp, skulle det krångla etc. Jag var allt lite orolig.

Jo det mesta funkade riktigt bra, tom den gamla grillen som behövdes nu för att få plats med all mat, den funkade som den skulle den också. Tills idag när jag bara skulle flytta på den lite, då brakade den ihop. Tänk så förargligt om det hänt på midsommaraftonen. Riktig tur att den inte brakade ihop förrän nu. Nu åker den på tippen,

Och idag har jag gått igenom allt underhåll jag alltså borde ha gjort innan midsommar och det var på gärsgår'n i något fall att det klarade sig. Stentorpet har några svaga punkter som är överkomliga bara man ser till att underhålla dom och med lite tur och Guds försyn så gick det hyfsat i midsommarhelgen fast jag slarvat.

tisdag 4 juli 2017

Allsång, typiskt svenskt?

Allsång på Skansen, Allsång på Gränsen, Lotta på Liseberg, Allsång i Sala Stadspark, Allsång på Vallby, Allsång på Kajen.... Varenda TV-kanal och varenda bonnhåla har väl en allsångskväll.

Lite töntigt ibland kanske med tramsiga allsånger på festen, men i stort tycker jag om allsånger på lite typiskt svenskt manér. Men kroka arm i "Ju mer vi är tillsammans" som man gjort alltför många gånger, det vill jag gärna få slippa. Däremot så här års våra svenska sommarschlagers, kanske nån Taube-låt och i kväll på Skansen blev det en hel del Sven-Erik Magnusson. Per Gessle med sina fina låtar och Orsa Spelmän med en riktigt, riktigt fin låt. Lättsamt och bra.

Men på typiskt svensk manér (?) en del gnäll också på programledaren och artisterna som man inte gillar. Det går aldrig att göra alla nöjda, och för ungdomar duger väl bara just deras musik. Då är det rätt skönt att vara så pass gammal att man inte behöver skämmas för att tycka att det är helt OK med en allsångskväll på Skansen. Jag blev sugen ikväll att ta mig dit nån tisdagskväll i sommar, det var så länge sen sist.

Eller varför inte en allsångskväll hemma i Västerås? Som rocksångare (nåja) har jag lite sångabstinens nu när Rock Everybody har sommaruppehåll.        

lördag 1 juli 2017

Opera på Skäret

Klart vi skulle titta förbi häromdan när vi ändå kom vägen förbi Kopparberg. Tänk att vi aldrig varit på Opera på Skäret!

Ett märkligt operahus
Opera på Skäret grundades 2004 och är Sveriges största operafestival. Helt osannolikt med opera i ett gammalt virkesmagasin!

Världens enda operahus med egen järnvägsstation! Direkttågen från Stockholm till Opera på Skäret är alla fullsatta men man har satt in extra vagnar. Om det finns lediga platser där i extravagnarna vet jag inte och inte heller om det öht finns biljetter kvar till föreställningarna. 12 föreställningar kör man i juli och augusti och det är populärt, så "de' tål ve' å passa på" om man ska ha biljett till Madama Butterfly av Giacomo Puccini.

Operafiket fylldes snabbt på, men vi var först.
Vi stannade alltså till en stund när vi ändå var så nära och råkade komma precis i kaffepausen. Repetitionerna pågår för fullt och folk vällde ut ur virkesmagasinet/operahuset på väg mot Operafiket men vi var snabba och kom först i kaffekön! Men vad var detta, där på fiket fick alla sångarna snällt stå i kö och beställa och själva betala sitt kaffe med wienerbröd eller kanelbulle, jag såg inte till några divalater alls! Tom Madama Butterfly själv stod där och trängdes i kön. "Sverige är fantastiskt" som man brukar säga.

Jag är rätt okunnig när det gäller Opera. Jag har väl bara sett Verdis Aida på utomhusscenen i Verona och så var det nån barnföreställning på Operan jag såg i skolan, det är nog allt. Jo, en gång på Drottningholmsteatern en varm julikväll för 20 år, men vad hette förställningen? Man sjöng på engelska minns jag, men titeln?

Om jag nån gång kommer att se nån förställning där på Operan på Skäret i Kopparberg så blir det säkert en rättvisande recension här i mitt forum.

fredag 30 juni 2017

Selmas spa

Jag har aldrig varit på ett spa. Förrän nu.

För att sprida lite allmänbildning så kommer Spa från den Belgiska orten Spa där man var tidig med kurbad och vi har ett Spa på bara ett par stenkasts avstånd från oss, i Sätra Brunn, men vi tog ändå Selmas Spa i Sunne.

Efter en intensiv midsommarvecka och helg var det alldeles nödvändigt med några dar att hämta andan och här är en liten recension av två dagar hos Selma i Sunne:

Fräscht och fint och ett bra pris om man använder Coops Hotellpremie. Ett väldigt bra pris. En trogen gäst jag pratade med i bastun blev verkligt förvånad över priset.

Frukostvåffla
Dom har en massa olika program som massage, spinning och diverse gruppträningar, men vi var rätt nöjda med att bara bada i bassängerna, bubbelpoolerna och bastun. Dom har en del regler med tider när barn får bada och det är bra. Även om vi älskar barn så blir det lite väl stimmigt med bomben i bassängen. Nu kunde vi simma lite och slappa i vilstolarna vid bassängkanten.

Bra mat i restaurangen även om vi den första kvällen fick vänta lite väl länge på maten och fick påminna om drycken. Men jag är alltid snäll, det kanske var inkörningsproblem så här tidigt på säsongen. Och har man sett Fawlty Towers vet man hur det kan gå till i ett restaurangkök och andra kvällen fanns inget att klaga på. Tvärtom.

Och all personal är så där riktigt värmländskt trevlig så det nästan är jobbigt. Ett trevligt spa, rekommenderas. Och kanske vi provar Sätra Brunn nästa gång.

tisdag 27 juni 2017

Vicken helg!

En Wild Kids-vecka klarar inte vilka som helst. Vi hade jättebra hjälp av äldsta kidset, Ellen 17, annars hade det nog inte gått men det tar rätt bra ändå på ett äldre par i 70-årsåldern.

Grattis till Clea som tog hem'et, men alla fick välförtjänta medaljer med texten Winner.

Jo det gick bra och Selma sa bestämt att när hon får egna barn ska hon också har ett Wild Kid så det här kommer att leva vidare långt efter att vi stämplat ut.

Efter WK-veckan ökades det på till Midsommarhelgen så vi blev 17 pers + en hund på alldeles för liten yta.

Men med tålamod och hjälpsamhet och trots allt hyfsat  väder så blev det en riktigt bra Midsommar på Stentorpet i år igen . Och det är ett helt år till nösta Midsommar!

Trevlig sommar!







onsdag 21 juni 2017

På autopilot.

Onsdag idag och jag går sen i söndags på autopilot, jag bara hänger med till nästa arbetsuppgift och nästa och nästa.


  
Under Wild Kids, den årliga sommarveckan, räcker tiden bara till att just hänga med i kidsens fart, dom har så mycket spring i benen: Ebbe 3, Selma 6, Nelly 8, Natan 10,  Clea 13, Ellen 17. Nionde året i rad nu med en tävlingsvecka med plats för glass och bad också, men nåt bloggande är det inte tal om.

Ont om egen tid alltså. Och nyheter på TV, vad är det? Med sex hyresgäster i stugan räcker inte tiden till till Rapport så jag får väl se efter Midsommar om det hänt nåt speciellt.

Men det är en ynnest att samla gänget på det här sättet, spela vår signaturmelodi Marsch Pannkaka och få många nya minnen och efter midsommar ska vi pusta ut, kanske t.o.m. ta en liten tur.

Så här roligt tyckte Ebbe det var idag:

lördag 17 juni 2017

Krylbo Central

Så det kan bli. Jag kan väl hoppa alla detaljer och gå direkt på finalen. Picknick på perrongen på Krylbo Central!

Så många gånger man åkt där förbi under åren till och från nordliga mål och så under mina sista 10 år på jobbet till och från stålverket i Avesta, men inte ofta jag varit inne där i den där fina stationen. Men så hamnade vi alltså där idag på utflykt med goda vänner.

Riktigt varför det blev just där kan vi strunta i men det kändes fint! Eftermiddagssolen värmde och restaurangen var som tur var stängd så det fanns gott om lediga restaurangbord  på perrongen. Vi la beslag på det bästa. Så dukades det upp en himla massa gott som reseledarna tagit med sig. Klart folk funderade vad vi var för konstigt sällskap som satt på Krylbo Central och inte var helt ljudlösa. En Annalisa Ericson-text passar bra för den som kan sin revyhistoria: "bröder och svägerskor från Sodom och Gomorra..."

För som final till efterrätten blev det tom dans där på perrongen till Cool Candys Krylbo Central. Riktigt bra dansgolv! Om nån är danssugen ställer jag upp på en repris där på perrongen. Men om det är riktigt enligt regelboken att äta och dricka och dansa på det här sättet på Krylbo Central är jag osäker på, så det är onödigt att föra det här vidare. Vi håller det bara mellan dig och mig:

Men nog rycker det lite i benen;

.

torsdag 15 juni 2017

När jag var en ung caballero

Som ung caballero var måhända
midjemåttet något mer distinkt.
Evert Taube har surrat i huvudet på mig idag där jag svingat mig på tak och stegar. "Jag levde för kärlek och solsken och sång" sjöng Evert. Och idag sjunger jag alltså så jag också.

Juni är inte mer än halvvägs men är redan den mest tempofyllda juni jag nånsin varit  med om. "En till sån här juni och jag är förlorad" hade väl den gamle kungen Phyrrus sagt, han körde ju med såna uttryck om sina segrar, men fullt så illa är det väl inte för mig. Det är snarare rätt bra att det är lite drag.

Men vi behövde ett par dar för oss själva mellan varven för att hämta andan och det är mycket att fixa på ett fritidshus och mycket att förbereda inför resten av juni. Så det var fint att ha några dar innan stormen.  Till eftermiddagskaffet idag satt vi och lyssnade på fåglarna och på tystnaden. Ja, jag har det ju aldrig riktigt tyst med min tinnitus men fågelsången hörde jag.

Några dar till kan vi jobba med förberedelserna sen blir det fullt hus  på Stentorpet. Först under Wild Kids-veckan och sen till Midsommar blir det överfullt, då åker tälten upp, men nu börjar  vi i alla fall bli förberedda.

Och kanske jag kommer på nån annan passande Taube-låt tills dess. T.ex. "Så länge skutan kan gå"  med tanke på gamle gubben Widmark som nu trallar vidare på "kärlek och solsken och sång, pling plong"




onsdag 14 juni 2017

Vad ska vi ha för mat?

Normalt bara två vid matbordet men ändå är det  problem.  Vad ska vi äta?

Jag bidrar så lite till matlagningen mer än att jag kommer med bra förslag som idag. Matjessill och färskpotatis. Vilken gudagåva till mänskligheten!

Matjessill kan jag i och för sig äta året om, och det gör vi också. Men veckorna från pingst fram t.o.m. midsommar är den bästa tiden. Gräddfil och gräslök.

OBS. Jag öppnade i alla fall burken.

Första gången Margareta bjöd på matjes minns jag fortfarande. Jag var tveksam för jag hade en massa fördomar mot sill, men det tog inte många sekunder den gången innan jag var fast.

Jansson är också en gudagåva året om, men den får jag vänta  med tills julafton. Men mer sill blir det. Få se vad våra tyska gäster i midsommar säger om matjessillen.

torsdag 8 juni 2017

Målgång 2017

100 dagar, 100 inlägg och femte året i rad. Nästan imponerande. Dessutom som Nestor och Altmeister.

En tongivande #blogg100-profil men vem bryr sig. Jag borde satsa på en karriär som videobloggare i stället, det är där pengarna och uppmärksamheten finns har jag förstått och dom har ju Guldtuben att hoppas
på.

Femte året i rad alltså och i år har jag nog tagit rätt lätt på utmaningen. Lite kortare texter i år tror jag, lite enklare ämnen. Men 100 geniala inlägg som jag står för, 100 ämnen dissekerade och genomlysta i folkbildningens tjänst, "med utmärkt beröm godkänt", kanske tom AB+.
Desillusionerad bloggare framför sin skärm

100 dagar är rätt lång tid och mycket har hänt i världen. Jag skrev först här en sammanfattning men den blev både lång och tråkig så jag tryckte Delete på hela klabbet säger bara Tack till dig som kanske läst nåt inlägg.

Det var roligare första året när #blogg100-utmaningen avslutades med föreläsningar och mingel och uppmärksamhet i press och TV.

Nu är det ingen längre som bryr sig.

onsdag 7 juni 2017

Slutet är nära

Bloggpost nr 99 levereras idag redan till morronkaffet.

I morrn blir det kanske en summering av just det här året om det inte dyker upp nån mer intressant tanke och idag får det bli en fundering om själva bloggandet. Och om #blogg100.

Det här var femte året jag var med och jag har så klart klarat av'et varje år, i år också, och jag har varit nestor i det här jippot varje år. Men sitta och knacka på datorn/mobilen till vilken nytta? Värt besväret att göra sig löjlig?

Jomenvisst är det värt besväret. Det finns många sätt att hålla sig frisk på och det här är ett sätt. Pressa sig lite, planera, prioritera, tänka och fantisera. Och våga lägga ut det till allmän beskådning. För tid och evighet.

Men enklast är det om man skriver mer som en dagbok, " först gjorde jag det och sen det", men jag vill gärna ha det lite mer allmänt. Det kan vara lite knepigt ibland och det hade varit lättare med lite tvåvägs diskussioner och lite drag under galoscherna från andra men jag har ändå envetet stretat på. Egoistiskt och egotrippat.

Men #blogg100 har överlevt sig självt för min del. Tanken med initiativet är bara att sätta en blåslampa i baken på bloggare som tappat farten, men om inte konceptet utvecklas till nästa år så blir det här året mitt sista i #blogg100.

Jag fortsätter Mitt Sjuttital i egen regi.  Och imorgon skrivs sista kapitlet i mitt deltagande i #blogg100.
.

tisdag 6 juni 2017

Was ist das? Das ist vass.

Gute heute alle leute. Bei mir bist du schön - bär ner mig till sjön... etc.etc. Vi svenskar tycker vi är roliga med våra tyska ordvitsar men tyskarna tycker bara det är larvigt.

Näcken är påklädd och med lie
i stället för att sitta naken med fiol  
T.o.m. Strindberg försökte:"Sehr schön. Ja, såklart man ser sjön!"

Men nu gällde det vass. Årets första årensning i Hedeby-stil och i lite kyligt väder. Viksbergsån var för inte så länge sen utmärkt i broschyrer som en kanotled, men nu underhålls den inte alls. Mer än bitvis då av ambitiösa stugägare.

Nu är det nästan omöjligt att ta sig fram på några ställen har jag hört. Bävrarna.

Tyvärr har jag dåligt med kort från ån från tiden när vi var nya här, för 35 år sen, men jag har en känsla av att ån växer igen allt mer för varje år. Vi kan fortfarande bada utan problem, men det skulle behövas ett rejält underhåll av hela ån från Olof Jons Damm ner till Långforsen innan ån blir mer till en bäck eller en rännil. Långt ifrån en kanotled. Men sånt underhåll finns det inte pengar till numera. Trist och märkligt.  

Men nu är i alla fall vår lilla bit uppsnyggad och det blir nog en årensning till längre fram i sommar.

måndag 5 juni 2017

Mission completed

Påläggskalvar på löparbanan
Rätt nöjda tände vi brasan på måndagskvällen i stugan och kopplade av efter några aktiva tjänstgöringsdagar.

Inte mer än rätt att vi får tjänstgöra ibland. Vad ska man ha barnbarn till om man inte får göra en insats ibland för dom när det krisar. Eller så klart behöver det inte inte bara vara vid kris, vi ställer alltid upp när vi får.

I helgen har vi passat vovven och sett till att dom mellanstora barnbarnen kom till start på sitt millopp. Och tog emot dom vid målgång och dom är nu på god väg att ta över farfars lite malätna löparmantel. Milen i tuff terräng gick över förväntan.

Pampig avslutning på dansföreställningen
Sen har vi ett par dar skjutsat dom minsta till olika aktiviteter och vi har fått sitta som publik och titta på fina dansföreställningar. Så passade vi också på att hjälpa till i trädgården mm. Och inte minst att leka med dom små, Margareta hoppade tom studsmatta! Och att läsa godnattsagor och sånt. Det fanns massor att göra och det är viktigt så här i Mitt Sjuttital att göra en insats så länge man orkar. Vi har en fin stuga alldeles för oss själva att hålla till i när vi hjälper till hos dom minsta:

Här sover man bra!


Jo så länge man orkar är det fint att få göra en insats men nu pustar vi ut ett par dar. Men inom kort har vi invasion av barnbarnen här på Stentorpet för ett nytt uppdrag:

Den föräldrafria Wild Kids-veckan!

söndag 4 juni 2017

Pingsthelgen är rätt anonym.

Tidigt uppe på Pingstdagsmorgonen för skjuts av en artist till Uppsala Stadsteater.

Vadå Pingstdag? Och Pingstafton igår, helt bara så där, märkte den knappt. Jo det var stängt på Coop i Almunge redan kl 16, mer var det inte. Och idag på Pingstdagen var Pressbyrån på Kungsgatan stängd. Är det verkligen nån som firar pingst längre? Och Annandagen har blivit arbetsdag.

Nej, det var ett nerköp som man gjorde när man på pingstens bekostnad införde Nationaldagen. Minns inte hur debatten gick, var vi kanske avundsjuka på Norges 17 maj, men så nationalistiskt kommer vi aldrig att fira 6 juni och bra det. Den dagen var kul nog att ha som Svenska Flaggans Dag när vi i skolan marscherade till Djäkneberget och fick hurra och sjunga några sommarsånger.

Men även om pingsten är lite anonym numera så visst känner jag mig lite hänryckt där jag sitter på Coffehouse by George på Uppsala Centralstation och väntar på dom andra.

Sen ska vi se Selma på Stadsteaterns stora scen. I hänryckningens något förkortade helg.


Selma hade fjärilar i magen men det går nog bra! 





lördag 3 juni 2017

Jag fick hundvakten

Hundvakten har jag inte haft sen lumpen när man var på övning och man låg åg i tält.

Men nu är det på allvar. Jag ska sköta Zuri någon timme på eftemiddan och och är lite nervös. Hundvakt en hel timme. Vad som helst kan hända!

Nej, jag är ingen hundmänniska och inte kattmänniska heller för den delen, men nu är det alltså Zuri, Rhodesian Ridgeback. Valp.

Den här omgången ab #blogg100 kom lite olyckligt. Jag har för mycket runt mig för att göra nåt bra av mitt bloggande just nu. Oktober/november hade passat bättre.

Nej, nu rullar jag bara lite uppgivet i mål. Det är visst  fem dar kvar.

Trevlig helg!

fredag 2 juni 2017

Två pärlor alldeles bakom knuten

Man behöver en spark i baken ibland för att komma sig för. Nästan så jag skäms att vi inte gjort den här turen förut.

Vi har ju så nära dit och ännu närmre från stugan i Sala till trakten runt Virsbo. Nu  hängde vi med PRO Kultur dit där min gamle klasskamrat Kjell och hans Solveig tog emot. Jag har nästan aldrig förr ens varit i Virsbo.

Först Virsbo Konsthall: Håller till i hela övervåningen i en övergiven industrilokal och har konstutställningar, musikkvällar med bl.a. jazz och folkmusik, kurser i måleri och föreläsningar mm. Vilken aktivitet! I lilla Virsbo. Och dom har ett fik med bra priser.

Nu förberedde man för fullt en fotoutställning med svartvita bilder, Jazz Street Tango. 4-25 juni. Fotograferna hängde upp sina bilder.

Värt ett besök! Virsbo Konsthall rekommenderas. Dom har både hemsida och Facebook-sida!

Nästa programpunkt var Hälleskogsbrännan som vi bara tangerat lite i utkanten tidigare. Nu finns det nyanlagda vägar rakt genom hela området som nu är ett naturreservat.

31 juli 2014 startade Sveriges största skogsbrand åtminstone sen 1950-talet. Nu börjar naturen komma tillbaka och det är ju ett unikt tillfälle att följa vad som händer i naturen efter en brand. Hela naturreservatet tillgängligt och det finns bilvägar och promenadvägar, grillplatser, och informationsskyltar och en bra karta från Länsstyrelsen.

Värt ett besök! Hälleskogsbrännan är värt ett besök!

Och vi kommer att göra regelbundna återbesök!            


torsdag 1 juni 2017

Morgonrapport från huvudkontoret i Västerås

Vi lämnar inom kort centralredaktionen för en utflykt idag så det blir inget bloggande idag. Men kanske något på Instagram eller Facebook, så håll utkik!

Och jag vet inte nu när jag kommer tillbaka upp till stugan, om jag får tid att göra mitt dagliga inlägg i #blogg100, så det får bli en morgonkortis idag, det är allt vi kan bjuda på den här soliga men lite kyliga och blåsiga dagen.

Dagens stora fråga blir om Trump bryter Paris-avtalat och satsar på sin kolbrytning i stället. Klockan 21 ger han besked på Twitter. Sist han skrev nåt där handlade det om Cofeve, ingen vet vad han menade. Somnade han mitt i en tweet? Cofeve?

Jag går och funderar på beskedet kl 21.00 och återkommer i morgon fredag från lokalkontoret i Sala.

Snart går bussen!
    

onsdag 31 maj 2017

Så vänder vi på bladet och vad hittar vi väl där?

Ja, vad hittar vi där?

I livets bok står det nu sidnummer 73.

Fullt med oskrivna blad nu men några visdomsord från stora tänkare börjar det här kapitlet med:

Som Pastor Jansson och Hasse Alfredsson:

Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något. Ja, det kan vara som ett drag också... Och en karamell var det visst också och lite annat också.

"Klockaren" tror jag sketchen hette.

Och Ol' Blue Eyes sa så här:
That's life, that's what all the people say
Riding high in April and shot down in May
But I'm gonna change that tune
When I'm back on top in June

Och en tanke från en mer nutida poet:

Det är inte all'des givet
att du får det bra i livet
Om du  lever får du se
När du nått till 73

Kungen vände blad och gick vidare. Jag tar hjälp av Owe Thörnqvist att vända blad. Det var länge sen jag hörde den här låten:

Så vänder vi på bladet:





tisdag 30 maj 2017

Bästa tiden på året?

Eller värsta? Man har ju så svårt att få tiden att räcka till så här i maj?

Nej, det är väl ingen tvekan. 30 maj idag och hela sommarn är kvar. Det brukar kännas fint när vi flyttar hem till stan framåt hösten också, men det här är allt en bra tid, OK den bästa.
Gäststugan färdigmålad
Igår blev sommarens första målningsprojekt klart, och den som var gladast för det var sädesärlan, vår hyresgäst i takvåningen på gäststugan under nockplåten. Hon har varit så irriterad hela tiden vi målat där, riktigt irriterad.

Då tänker man en tanke. Varje år bor det sädesärlor där på taket, är det samma pippi år efter år som letar sig tillbaka till oss från Afrika? Eller är det kanske nån av ungarna? Jag har försökt läsa på lite hur det fungerar men hittar inget bra svar så jag spekulerar fritt. Och räknar förstås med att det är samma pippi som förra året.

Ovanför mitt sovrumfönster har jag nog också en pippi och i holkarna också, men dom är ju så snabba så jag hinner aldrig se vad det är för sort men den som tog sig in i snickarbon idag var allt en rödhake. Tur att han hittade ut.

Paddorna man ser ibland (jag körde tragiskt ihjäl en vid senaste gräsklippningen) bor väl permanent här på tomten året om och änderna kommer troget och hälsar på varje dag för att få lite att äta. Det är väl bara getingarna som inte direkt är välkomna att bo hos oss, speciellt inte efter att redan har två blivit stungna. Dom verkar extra giftiga i år!

Och nu börjar jag se slutet på #blogg100, så det är allt en bra tid på året!

Sädesärlan går och mallar sig på taknocken



måndag 29 maj 2017

Mot nya djärva mål

På lördag går Stockholm Marathon och för första gången det här årtusendet är inte hr Widmark med som löpare och inte ens som publik. Så publiken kommer att undra! "När kommer han?"
Avesta nästa

Men idag tog jag i alla fall en morgonrunda. Kanske joggingglädjen kommer tillbaka med tiden.

Tog turen bortåt Svassla idag som jag gjort ett oräkneligt antal gånger tidigare men oftast då fortsatt ut över slätten. Nu fick det räcka till bron över vägen mot Avesta.

Och så får det väl bli några nya djärva mål om jag får upp farten, men inte blir det nån mer mara, det fick räcka med 22 st. Men ett lämpligt millopp kan det nog bli. När farten är lite bättre.

söndag 28 maj 2017

Mors dag

Vi hör till den där generationen som försökte avskaffa Mors Dag.

Det gick inte. Och tur var det, idag åt vi en Mors Dag-tårta.

Men krafterna räcker inte till mer än bara att konstatera just det och jag vill även understryka att tårtan var riktigt god. Sommargod!





lördag 27 maj 2017

Bensinbilen slut inom åtta år

Det låter som en dramatisk profetia. Kommer att dö under Mitt Sjuttital sa man på nyheterna idag.

Då är bensinbilen död och då finns det bara elbilar. Självkörande!

Det ärt svårt att sia om framtiden, men jag gör som Herbert Söderström gjorde om persondatorer, jag tvivlar. Jag säger som Herbert om persondatorer: "Jag kan inte se någon nytta av självkörande bilar men för all del, vill man ha en så köp en, men jag tvivlar!"

Herbert fick fel och Inez Uusman som tvivlade på internet fick också fel, det gick snabbare än man nånsin kunde tro.

Men att bensinbilen skulle försvinna inom åtta år, har man hört nåt så dumt!!! Eller...?






fredag 26 maj 2017

Torget i Sala håller stilen

Torget i Sala har mer aktivitet än torget i Västerås
Stora Torget i Västerås ska göras lite trevligare med mer liv sägs det. Det kommer aldrig att bli som på den gamla goda tiden med torghandel och fullt med folk, men nog kan det bli trevligare än nu.

Lite som i Sala kanske? Det är visserligen inte som förr där heller, men rätt trevligt i alla fall. Mer torghandel här än hemma i Västerås och så är det gott om sittplatser mitt på torget om man vill sitta och kolla in något snyggt.

Här i hörnet låg busshållplatsen och korvkiosken
I gamla tider fanns där korv-och glasskiosk, busshållplats och raggarrundan gick förbi torget så det var ungdomar där långt in på sena kvällen. Nu är det rätt tomt när affärerna stänger.    

En delegation kommunpolitiker från Västerås är på väg till Paris för att studera parker och snart nog åker nog ett gäng ut i världen för att kolla torg också, som Röda Torget i Moskva kanske. En tur till Sala kanske kunde räcka och ge några bra uppslag det också för Västerås.

torsdag 25 maj 2017

Elsas Konditori i Norberg

Hur ett kondis har blivit en turistattraktion är förstås lite märkligt men så är det och det var förstås extra trist  när det brann ner häromåret.

Vi liksom tusentals andra har tittat in där ibland och ätit en bit av tangotårtan, men så var det alltså slut med det

Men så stort var suget efter att ta en kopp kaffe på Elsas att kondiset är uppbyggt på nytt och nyinvigdes för ett par veckor sen.

Idag tar vi en tur dit och för att mina läsare ska få lite spänning i sin tillvaro gör jag det här inlägget. Fortsättning följer när vi är tillbaka framåt eftermiddagen/kvällen, men det går redan nu att börja spekulera. Hur stor var tillströmningen av kunder? Fick vi plats? Var tangotårtan slut? Var bullarna nybakade?

Många knuttar i kön. Det var MC-väder
Stora frågor. Svaret kommer här nedan senare under dagen.


Nu har vi varit i Norberg och kan rapportera:

Och jodå, Elsas Konditori ser ut som förut. Nästan precis som förut.

Invigt 7 maj 1916, nedbrunnet och återuppbyggt och återinvigt på dagen efter 101 år, 7 maj 2017. Och lika populärt som förut, Eller fel: ÄNNU populärare. Det var lång kö utanför som rörde sig långsamt framåt. Så långsamt att vi bestämde oss för att göra ett återbesök en vardag i sommar i stället så att vi får avnjuta vår Tangotårta i lite lugnare miljö.

Tobbe Malm
Kr. h.färdsdag, röd dag i fint väder, klart att det var mycket folk där, det förstod jag innan vi åkte dit, men det var kul ändå att se hur det såg ut där, speciellt var vi nyfikna på kringlan över entrén.

Tillverkad av Tobbe, kusin Sven-Eriks grabb. Tobbe  är uppvuxen i Norberg och är smed i Norge där han har gjort sig ett namn med designen och tillverkningen av Utöya-rosen till minne av den katastrofen. Det har uppmärksammats över hela världen och när han dessutom är skicklig tangodansare kunde man inte fått en lämpligare smed att tillverka kringlan.

Vi kommer tillbaka till Norberg för en kopp kaffe och fikade på Erik-Larsgården i Brovallen i stället. Räkmacka o kaffe 100 kr/st, det var gott det också.

onsdag 24 maj 2017

Målningsjobb tar aldrig slut

Med sex hus på tomten (rätt små) är det alltid nåt som ska målas. Nu är vi nästan klara med årets första projekt.

Margareta justerar mina misstag
Vår största gäststuga är visserligen inte så stor, men vi har fått slita rätt bra. Nästan en kamp mot klockan när det gäller att bli klar innan växterna i rabatterna växer sig för stora. Och kaprifolen klippte vi ner helt för att komma åt bättre och för att den kunde få ta nya tag och växa upp på nytt, men den blev så sur så jag tror den helt enkelt dog.

Man tjänar nog på att inte vänta alltför länge innan man målar om ett hus, och det här huset var det faktiskt 17 år sen(!) vi målade senast. Alldeles, alldeles för länge även om vi kör med Demidekk. "Slurp" säger det när man stryker på färg som bara försvinner in i träet.

Jag tog hand om det vita. Minsta ytorna och som jag trodde också var enklast så fick Margareta ta de röda, stora ytorna. Men vad händer? Jag blev rätt snabbt klar, långt före Margareta men fick bakläxa på nästan allt! Så när jag hade ett ärende in till Västerås och var borta 3-4 timmar så målade Margareta om nästan allt det jag målat. Hon är så himla noga och jag erkänner att jag är rätt värdelös på att måla. Kladdar ner mig själv och droppar färg på allt, men snart är den här stugan ändå klar mest tack vare Margareta.

Stora huset målade Margareta helt själv för 6-7 år sen och den håller sig några år till men där törs jag nog inte hjälpa till när det blir dags. Hon är så himla noga. (Självklart en bra egenskap).

Men jag fick beröm att jag skaffat hem allt vi behövde, penslar i alla varianter, täckpapper och sånt. Och så sköter jag supporten rätt bra. Sa hon... Alltid något.

Och ett tips: Räkna högt på priset när du ska köpa färg, då känns det riktigt billigt i färgaffären. Så blev det för mig, halva priset mot vad jag räknade med. Så jag är väl inte så bra på att göra kalkyler heller.

tisdag 23 maj 2017

Gomorron alla mina småfåglar!

När solen skiner på morronen är jag lite barnslig och kliver ut på verandan drar till med ett ljudligt "Gomorron" till alla mina småfåglar.

"Gomorron världen" är ju upptaget av Sveriges Radio, men ibland när det är en extra magisk sommarmorgon kan det bli ett "Gomorron chefen". Det skadar inte att fjäska lite om man nu på något sätt är övervakad uppifrån, men idag fick det räcka med småfåglarna.

Så sätter vi oss framför TV:n med en kopp kaffe för att kolla i nyheterna, det hör oftast till morgonrutinen, och så har det hänt igen. Bomb i Manchester den här gången med 22 döda. Och här sitter jag en så fin majmorgon med mitt frukostkaffe.

Terror fanns när jag växte upp också, jag var tex väldigt påverkad av Suez-krisen och Sovjets invasion i Ungern 1956. Jag minns fortfarande några drömmar när ryska soldater marscherade utanför fönstret där jag bodde och jag vaknade kallsvettig. 12 år då och tillräckligt gammal för att börja tänka.

Ariane Grande, artisten som sjöng på konserten som drabbades av en självmordsbombare igår kväll i Manchester,  är visst extra  populär bland barn och vid attacken blev många barn drabbade. Vi vuxna kan logiskt tänka hur liten risken är att själv bli drabbad, men barn har nog svårare att se det.

Det är nog många barn som drömmer mardrömmar nu. Men mina småfåglar kvittrar vidare och solen skiner.

måndag 22 maj 2017

Idolen och Tre Kronor

Sen pressläggning idag men stugägarna har inte legat på latsidan, och "Idolen", vem då?

Jo "Lasse Lönndahl - idol och gentleman". Vi hade glömt att kolla det där SVT-programmet när det sändes häromdan, och igår innan VM-finalen i hockey blev det dags till slut.

Lika snäll som han ser ut
Av en slump tänkte jag på Lönndahl så där i förbifarten härom veckan, "lever han fortfarande, det har varit tyst så länge" och så kommer ett sånt här nostalgipiller på TV. Vilket sammanträffande. Och han presenterar sig fortfarande vid 88 lite skämtsamt som "Idolen", bl.a. på sin telefonsvarare. Han har humor, gubben.

Jag är väldigt svag för det mesta från tiden när jag var yngre, musiken, TV-programmen, profilerna, tidsandan, filmerna. Inte så att det var så mycket bättre då, nej för det mesta tvärtom, och just Lönndahl var aldrig nån idol för mig men ändå har jag alltid gillat honom, han har alltid funnits. Jag brukar framhålla Sinatra som en sångare som man alltid hörde vad han sjöng, här är en till som alltid sjunger så man hör texten. Och den evige tonåringen bjöd inte på så många skandaler. Snäll och omtänksam och sjunger bättre än de flesta, nästan så att han till sist kan bli lite av idol för mig på gamla dar. Jag ska i alla fall lyssna lite på Lasse Lönndahl på Spotify ett tag. Men den här musiken kommer aldrig tillbaka, hör till en annan tid.    

Så blev det ishockey med VM-guld, så det blev ju en bra fortsättning på kvällen igår. Och hur spännande det än har varit alla andra gånger jag sett Sverige vinna så har det väl aldrig varit sånt tempo i en match, jag hann nästan inte med att titta. Det blev en osökt parallell mellan de här två programmen.

Sverige klara världsmästare
Musiken förr, i Lönndahls stil, var lite snällare än nu och likadant med hockeyn, den var också lite snällare åtminstone gick spelet lite långsammare då så att man hann med att följa spelet, nu är alla spelare så duktiga och det smäller hela tiden. Tom efter slutsignalen åkte Sveriges målvakt på en riktig smäll.

Idrott är riktigt kul när det egna laget vinner, och förlåt, men det är extra kul när Kanada får på nöten, dom är lite väl stöddiga.
   

söndag 21 maj 2017

Fattas på IKEA

IKEA, sprunget ur det mörkaste Småland, har ju haft en viss framgång med att saluföra det mesta som man kan behöva i hemmet, men ändå är det ett viktigt platt paket jag saknar i deras sortiment.

Hur fattigt det än må ha varit i Småland på Karl-Oskars och Kristinas tid, så fanns det inte ett enda hemman som saknade en sån. Jag har också en sån, men den är slut, jag behöver en ny. Nog borde småländska IKEA sälja en högst normal huggkubbe i ett platt paket, gärna småländsk design. Det är ju ändå 2017.

Inte mycket kvar av huggkubben
Nu är det kanske inte så många längre i Sverige som hugger sin ved med yxa men jag håller på den urgamla traditionen som säger att "Ved ska med yxa huggas". Vare sig i de djupaste skogarna i Kanada, på slätterna i det mest avlägsna delarna av Sibirien eller på Andernas höjder i Chile, vart man sig i världen vänder så är det yxa och huggkubb som gäller. Vilken affärsmöjlighet för IKEA om dom hade varit lite på tå.

Tills jag får tag på en ny får min gamla duga men då kommer jag till nästa klagomål, mitt gym Actic har också stora brister.

195 kr per månad tar dom och tre gånger i veckan är jag där på Actic och spänner musklerna men inte blir jag starkare för det. Vid huggkubben t.ex. räcker det inte med klyvyxan, jag får jag kämpa med handsläggan också för att klyva veden, det ska man väl som medlem på Actic inte behöva. Nån form av styrkegaranti borde dom erbjuda.

Efter att ha klagat på både IKEA och Actic kan jag runda av med att vara lite positiv och skryta lite över grabbarna på Audio Video i Sala. Margaretas mobil hade lite hyss för sig och jag satt i telefonkö till supporten till Tre både länge och väl tills jag gav upp och åkte ner till Sala City. Tomt i butiken, killen blev uppriktigt intresserad och hjälpte mig och gav mig dessutom några bra råd. På ett par minuter var det klart, det hade ingen telefonsupport kunna hjälpt mig med och kanske inte heller grabbarna hemma i Västerås.

Använd Audio Video i Sala om du vill ha snabbt och korrekt svar på din fråga!

lördag 20 maj 2017

Ovanligt tidig sommarstart

Fast våren har varit så kall flyttade vi ändå extra tidigt ut till stugan i år. Det hade ju plötsligt blivit över 25 grader i luften och då vill man passa på! Men bara 12 grader vid badbryggan men badtempen stiger fort.
 
Det blir väl som vanligt i sommar, grillkvällar, mycket bad, cykelturer och med tiden plockar vi jordgubbar, hallon, blåbär, lingon och svamp. Och några restaurangkvällar på Måns-Ols och nån lunch i Gruvan, Enahanda? Konstigt att man inte tröttnar. Så här har ju somrarna varit nu rätt länge,

Så i år ska vi banne mig ta några fler dagar hemma i stan mellan varven. Några semesterdagar på hemmaplan med gratis boende alltså. Kanske tar vi en biltur lite oftare. Jag får väl erkänna att man blir lite offside här ibland. För en energisk bloggare kan det också bli lite dåligt med uppslag när det inte händer så himla mycket.  

Lite ledbruten i dag efter en dag på målarbocken nöjer jag mig med det här och konstaterar bara att nu är vi installerade på Stentorpet, Sala och sommaren kan få börja.

Men för att inlägget inte ska bli alltför kort kan jag visa en bild från restaurangen på Västerås Slott där vi åt lunch innan vi packade bilen för sommaren 2017. Bra lunch på slottet men det var riktigt folktomt där den här gången. 109 kronor för fetaostbiffar inkl. ett välfyllt dessertbord.

Här i Sala tar vi nog en och annan lunch på Tinget och som sagt i Gruvan. Kanske finns det några nya ställen att prova också.

fredag 19 maj 2017

Min finpenna är återfunnen!


80% av #blogg100 avklarat, ska bli rätt skönt att slå handen i kaklet om några veckor, och jag har hittat min finpenna! En riktigt stor sak för mig! En glädjens dag skulle jag kunna säga.

Fin, men jag siktar på guld!
Och det är inte bara jag som har snöat in på finpennor,  Kjell Lönnå är likadan, men han kostar på sig guld. Alltid två stycken guldpennor i bröstfickan.

Det var nog 4-5 år sen Margareta köpte mig en finpenna till en födelsedag har jag för mig. Rätt trött på reklampennor av dålig kvalitet ville jag har en lite finare och hon fick tag på en riktigt fin penna i matt stål och förstämningen  var stor när den för en tid sen försvann. Men så igår hittade Margareta den i fickan på en tröja jag inte haft på länge. Så glad man blir, jag trodde den var förlorad.

Känslan för finpennor började nog på en Dale Carnegie-kurs för 30 år sen där vi elever fick finpennor i pris när vi höll kvällens bästa föredrag. Jag lyckades vinna tre pennor, en röd, en vit och en svart som jag sen använde på jobbet och glömde nånstans eller tappade, dom försvann efterhand. Synd, men sen dess har jag haft ett gott öga till finpennor.

Som är svåra att få tag på numera och jag är sen en tid ute efter en guldpenna. Eller varför inte två som Lönnå kör med.

Och tills dess kommer jag att vara riktigt rädd om min finpenna i matt stål.