måndag 20 januari 2020

Jag har syndat, nu kom straffet!

Lite synd att jag syndat så länge, i stort sett livslångt. Och syndat allt mer på sista tiden.

Straffet kom plötsligt. Jag hade satt mig upp i sängen och fått ner fötterna på golvet när nåt small till i mellangärdet. Hjärtat sitter inte där så det var lugnt ändå och jag orkade precis sträcka mig efter morgonrocken och stappla ut i köket utan att Margareta märkte nåt. Kände direkt att jag inte ville prata.

Så snurrade jag runt i vardagsrummet på alla fyra på golvet, hängde över fåtöljen, försökte ligga på rygg, på mage, stående igen för att hitta nåt bra läge men inget hjälpte. Ingen värk men en intensiv kramp på höger sida under revbenen. Illamående. Till slut provade jag sängen igen till Margaretas förskräckelse, jag såg väl inte så alert ut. Skulle vi behöva ringa 1177? 

Dåligt medicinskt kunnig som jag är var det ändå rätt lätt att sätta diagnosen själv: Njursten!

Och efter nån timme släppte det och sen har skammens rodnad övergått till högrött! Jag skulle förstås lyssnat på Margaretas tjat om vatten tidigare, men vi syndare vaknar ju sent. Det är VIKTIGT att dricka mycket vatten, jaja jag förstår, och extra viktigt antar jag om man motionerar mycket och badar bastu mycket. 3 liter om dan står det för oss som har njurstenar som skramlar i magen.

3 liter! Kommer jag att klara det? Och det får ju andra konsekvenser, men det är sånt man får ta, det var ingen höjdare att få ett njurstensanfall! Nu står tillbringare framme på bordet, så jag har inget att skylla på.                       
 

söndag 19 januari 2020

Gymkort på Actic - vilken lyx!

Lördagseftermiddag och det rycker i benen. Klart det blir en tur till Actic.

Dansbanan är relaxyta där Actic alltid bjuder på kaffe!! 
Några kilometer på löpbandet (inte mil, det är lättare utomhus) och sen några längder i bassängen. Det är banne mig en lyx att ha ett gymkort på ett så fint gym som Actic på Kristiansborg, speciellt nu när badet har öppnat på nytt.

I bastun pratade jag med en kille från Actic i Stockholm på helgbesök i Västerås: "Ett sånt här gym skulle vi ha i Stockholm" suckade han. Han jobbade mot Actic i Tyskland och Österrike också, men så här fint gym fanns inte där heller. Men i Västerås! Fem minuter från där vi bor!

Lägg till bildtext
Tom omklädningsrummet med 50-talsskåpen är extra fina. Så extra fina att en reklamfirma var här för några veckor sen för att spela in en reklamfilm. Och bassängen har gått hela hösten i en annan reklamfilm.

Actic på Kristiansborg!         



onsdag 15 januari 2020

Den här veckan är jag riktigt nöjd med

Lite självskryt kanske, men starten på den här veckan är jag nöjd med.

Söndag förmiddag en joggingrunda för mig och Margareta promenerade samma bana, faktiskt gick hon tom lite längre än vad jag sprang. 5 km är lite kort för en joggingtur, men det fick räcka den här gången. Massor av folk på Björnön, så jag springer nog hellre på andra ställen en solig söndag.

Högtidlig nyöppning av Kristiansborgsbadet
Så på tisdagen körde vi ett tufft pass på Actics cirkelträning då Margareta var kvar en timme extra efteråt för ett yoga-pass, men med min obefintliga balans är det inte ens idé att försöka sig på yoga. Och så idag, onsdag, hade vi vårt vanliga spinningpass och idag stannade jag kvar ett tag efteråt för att nypremiärsimma i Kristiansborgsbadet som öppnar idag efter att ha varit stängt ett halvår.

Varierande träning minst sagt: jogging, promenad, cirkelträning, yoga, spinning, simning! Fyra pass var!

Och körträning däremellan så vi sitter verkligen inte bara vid ett vattenhål som ett par gamla elefanter och väntar på döden som Hasse o Tage sjöng en gång. Kan vara på sin plats att ta en repris på den klassiska låten från 88-öresrevyn! Och BTW: Hela revyn finns på Öppet Arkiv. Måste se den igen.
Den här veckan är jag nöjd med!

          

torsdag 9 januari 2020

Musiksmak ska man inte diskutera

Det må så vara att min musiksmak, 50-60-70-talsrock,  en gång kommer att vara utdöd och bortglömd, men här och nu håller den fortfarande efter uppåt 70 år!

Numera finns det ju så många musikstilar så dagens musiksmak blir nog mer kortlivad, kanske inte Asap Rocky spelas så ofta 2090. Det kommer nya musikstilar allt oftare och självklart tycker unga idag 2020 att Presley är rena stenåldern men all musik kan man väl lyssna på ibland, även stenkakor från slutet av 1800-talet. Man behöver väl inte älska det för att ibland kunna lyssna på det.

Den här börjar vi med, få se om massorna köar upp på biljettexp. 

Med det sagt är det ett stort nöje för marknadsföringschefen i rockkören Rock Everybody att få meddela att vi idag på Facebook annonserar ett högintressant evenemang med en doft från den ursprungliga rockvärlden på 50-talet. En konsert med 150-160 körsångare i Rock Everybody tillsammans med 50-60 körsångare i Generationskören i Arboga och det populära bandet The Ryders toppat med ungdomsbandet från Kulturskolan, 5 grabbar i 16-17-årsåldern som kämpar med rockrytmer som dom inte är vana med. Men en föreställning utöver det vanliga!

Två föreställningar med 500 pers per föreställning och redan idag när kampanjen för evenemanget drar igång på allvar är mer än hälften sålt. Och jag är nyfiken på hur många av mina jämnåriga kamrater på Facebook, IRL och från bastun på Actic och andra jag känner som dyker upp. Arbetskamrater etc. Gamle chefen kanske? Nej, knappt någon är tipset.

Det känns lite som det där att ingen blir profet i sin hemstad. Men en bra föreställning blir det!   

onsdag 8 januari 2020

Folk är för bekväma

Jag hörde det gamla vanliga i går på TV hur allt fler rör på sig allt mindre. Tar bilen till jobb och affären fast det bara är nån kilometer.

Men jag har gott om exempel också på vänner som inte är för bekväma utan ofta låter bilen stå och som jag gillar långpromenader. Ibland kan väl jag vara lite för bekväm jag också, men  när jag pratade med ett par körvänner härom veckan som i princip aldrig åkte bil i stan, då blev jag påverkad att i första hand promenera om det passar. Vardagsmotion!

Så idag när jag lämnat bilen på verkstan, hur skulle göra. Mörkt och kallt. Lite lätt regn men ett rejält blåsväder, halv storm kändes det som. Busshållplatsen alldeles i närheten och kanske lånebilen var ledig? Men så tänkte jag på alla mina vandrarvänner. Jag går hem.

Halv storm alltså men det var rätt skönt att dra upp kapuschongen över huvudet, bita ihop och börja traska. Försökte först lyssna lite på radions P1, men jag hade inga lurar och i blåsten var det svårt att höra  mobilen.

Några reflexreflexioner: Jag mötte rätt många morgonvandrare på väg till jobb, skolor och busshållplatser, men väldigt få hade orkat ta på en reflex. Och rätt många cyklister, men de flesta av dom körde nedsläckt. Ju närmre centrum jag kom ju fler hade inget lyse, det kan man ju fundera lite över varför det var så.

Pappa Sven åkte aldrig buss, en principsak. Men det var då bensinen var billig och man inte pratade miljö som idag så han tog helst bilen.

Nej jag tar nog en promenad till i eftermiddag, det tog bara en timme att ta sig hem från bilverkstan så det är inget att skryta över om jag går tillbaka också.

Om det nu är svårt att få folk till gym och motionsspåret borde det vara enkelt att få folk att gå till bilverkstan. Och ren förtjänst, bussbiljetten går på 12 kronor!

onsdag 1 januari 2020

Ännu ett decennium

Född på 40-talet gick jag i natt in i mitt nionde decennium!

Det är låga odds för att jag inte ska få uppleva ett tionde också, i så fall då som 85-åring. Det tror jag jag ska klara, men sen blir det väl lite mer osäkert.

Men för att travestera Eyvind Johnsson så håller jag i hästarna: Nu var det 2020! Jag håller mig där.

Stadshuset i Västerås
Traditionsenligt nyår på tu man hand, men  själva 12-slaget firade vi på stan med lasershow och en himla massa folk. Och idag, nyårsdagen satt vi traditionsenligt och tittade på nyårskonserten från Wien. Lika fint som alltid, men det var också traditionsenligt fortfarande väldigt få kvinnor i orkestern, 5-6 stycken bara av kanske 80-90 musiker! Sånt reagerar man för. Harpa och ett par fioler.

Nytt år, men nyårslöften? Nej, jag håller mig till mitt uppåt 25 år gamla löfte med motion. Livslångt löfte, men när jag vägde in mig i morse såg jag att jag måste ta löftet lite mer på allvar. Inte så farligt men en 3-4 kilo ska väck om joggingformen ska bli tillräckligt bra för att kunna klämma en mara igen.

Björlingska Kyrkogården
Började direkt efter TV-konserten med en snabb, riktigt snabb, promenad genom Västerås City som var fint uppstädad efter nattens folkmassor. Jag trivs i Västerås och kommer nog aldrig flytta härifrån. Och ganska ofta hamnar jag i slutet av mina stadspromenader i kvarteren runt min gamla skola. Grundat 1623 och firar snart 400 år så jag måste vara med i intresseföreningen tills dess så jag får vara med på jubileumsfesten. 200 kr/år får det vara värt.

Upploppet in mot skolgården 
Grusgången i allén på Björlingska kyrkogården är gräsmatta nu, men där mellan gravstenarna sprang jag från 10-11-årsåldern livrädd i höst och vintermörkret på väg till skolan, jagad av spöken och döingar, men kunde andas ut när jag kom in på skolgården och hade överlevt ännu en dag. Och sen var det samma sak på väg hem när vintern var som mörkast. Inte undra på att man blev som man blev.

Nyårsönskningar då? Hälsa och sånt förstås för mina närmaste, men annars skulle det kanske vara att Sverigedemokraterna skulle genomskådas som det parti det egentligen är.