söndag 24 maj 2020

Dag 69 - Hur mår vi egentligen?

Det är inget riktigt normalt liv det här, 69 dagar på tå. Dagsnoteringen är 3992 döda och vi fortsätter att tvätta händerna, byter sida om det står folk på trottoaren, åker inte hiss om det är nån annan i hissen, håller avstånd, undviker affärer. Ensamma i stugan, inga övernattningar i gäststugorna. Träffar andra bara utomhus på avstånd. Hur mår man egentligen?

Vi satt i solen som för en gångs skull värmde häromdan och frågade oss hur vi egentligen mådde i den här onormala tiden. Alla tar väl Corona-tiden på olika sätt och det finns väl ingen som är helt oberörd. Ensamhet, psykisk ohälsa, dålig ekonomi, inställda operationer mm. Sånt hör man, inte ska väl vi klaga när andra har så mycket värre sa vi.
Verandaräcket snart ommålat

Men ändå, hur mår vi egentligen?. Jo nog är jag allt mer stressad och tröttare på kvällen. Magkatarren spökar lite oftare och min tinnitus ökar stadigt och gör det lite svårare att hålla huvudet klart. Men OK då, andra har det ju värre...

Det bästa är att ha nåt att göra och vi fick hem en dunk färg härom dan, tack Annika o Calle. Kändes genast bättre.

Man blir mindre stressad när man har nåt att göra och vi kom igång rätt bra med verandaräcket. Skyddspapp, räcket skrapat, några längder av räcket var målat så vi tog en kaffepaus. Vi mådde allt rätt bra sa vi och solen värmde där vi satt och filosoferade. Så ska man aldrig säga, det är då man blir prövad. Färgburken blåste omkull och grundfärgen rann ut på trallen. Karma? Världsligt men ändå. Vi som mådde rätt bra.

Många har det värre och alltför många har det riktigt, riktigt svårt och vi har det fortfarande rätt OK, men gu' vad jag hoppas att komma tillbaka till ett någorlunda normalt liv igen. Vad säger FHM om Midsommar?

onsdag 20 maj 2020

Dag 65 - Nostalgifrossa

En hittills okänd bieffekt av Social Distans verkar vara en dramatisk ökning av nostalgi på Facebook.

Nu är ju själva idén med FB-grupperna "Du vet att du är från ....."  just nostalgi, men nog har febern stigit rejält åtminstone i mina grupper, både Västerås-gruppen och Sala-gruppen. Och det är säkert likadant i alla andra liknande grupper och varenda avkrok i Sverige har väl en sån där "Du vet"-grupp med nostalgifrossa. 

Fröken Lundeheim var omtyckt
Gamla gruppbilder trendar i Västerås och härom dagen såg jag en bild på mig som sexåring på barnträdgården.

På bilden från 1950 kände jag lätt igen 6-7 stycken och det roliga är ju om det blir nån annan som också känner igen sig så man kan surra en stund digitalt. Sån tur hade jag inte den här gången men några blev klasskamrater senare och någon har jag stött på av och till på stan, men ingen jag har kontakt med längre.




Gamla Skarpskyttebron


I går kväll hittade jag sen bilden på gamla Skarpskyttebron i FB-gruppen. Min gamla bro hade jag inte sett på bild tidigare, men såg den verkligen så där skruttig ut? Jag gick över den varje dag till och från skolan under hela skoltiden och den revs inte förrän  några år efter min skoltid, 66-67 kanske, för att ersättas av Nya Skarpskyttebron.

Gustavsgatan 13
Det var ett uppmärksammat inslag där många kände igen sig och där blev det en hel del digitalt surrande. Min gamle chef hade några synpunkter och storasystern till en barndomskompis hörde av sig. Ett av de inslag i Västerås-gruppen som fått störst uppmärksamhet.

Nostalgin fortsatte under kvällen med bilden på vårt hus i Stallhagen och nostalgifrossan har fortsatt i dag också med fler gamla bilder i all oändlighet. Vi har ju tid att bläddra bland gamla bilder nu och dela med oss på Facebook.

Nostalgifeber har inte Anders Tegnell pratat om! 

söndag 17 maj 2020

Dag 62 - Mot nya djärva mål

Två månader! Det är bara att spotta i nävarna och gå vidare men först en resumé:
Han provar skateboard,
jag kör Tik Tok

När viruset slog till hamnade vi direkt i sommarstugan 45 minuter utanför stan. Trots rekommendationerna att hålla sig hemma kändes det OK och där har vi hållit oss undan sen dess.

Det gör vi fortfarande. Vi handlar mat själva och har bara som hastigast varit in i någon annan affär, som när jag akut behövde en VVS-koppling t.ex. Försökte en gång handla mat på nätet men det blev för krångligt, men lite annat smått har vi näthandlat och hämtat i postluckan i matbutiken.

Utemat = 0, men McDonalds Drive Thru och Thai i luckan hos Gröna Woken fungerar bra. På Facebook ser jag åldersvänner som ogenerat går på puben och restauranger och nån åker till Koster läste jag. Kanske FHM och Socialstyrelsen är för stränga, men vi gör som dom säger men det kryper i kroppen efter två månader..

Så nu spottar jag i nävarna och lyfter blicken MOT NYA DJÄRVA MÅL!

Jag friskar upp mitt Tik Tok-konto, Rockabeaty, som legat nere några år, det får i all sin anspråkslöshet bli MITT NYA DJÄRVA MÅL, att glädja min läsekrets med 15 sekundersfilmer. Moget!

Nu i de här tiderna av social distans är det allt viktigare att våga ha självdistans och självironi. Folk tar sig själva på så löjligt stort allvar och TV-nyheterna uppmärksammade häromdan några 70+ som också hamnat på Tik Tok. Det gjorde ju jag redan för ett par år sen så det var inget scoop precis som SVT Nyheter kom med men nu fick jag anledning att ta nya tag.

Mina FB-vänner har redan sett ett par filmer, här kommer en till från mina första försök för ett par år sen. Under veckan ska jag sedan gå vidare mot mina nya djärva mål!     





onsdag 13 maj 2020

Dag 58 - Jag har trendat på Twitter !!!!!

Min Gonatt-ritual varje kväll hamnar ofta en stund hos Twitter. Visserligen trist med allt svammel där från SD-klientelet, men det berör ju aldrig mig. Men intressant annars att skanna igenom dagens nätdebatter, aktuella ämnen och se vad som trendar i debatten.

Trump är alltid hett, och Löfven, Greta, Covid-19 och sånt. Ibra eller Zlatan trendar ofta och just idag ligger Jesus bra till.

Men igår, tisdag den 12 maj, trendade jag! Klockan var kanske 23 när jag kikade in på Twitters topplista och där ÖVERST före alla politiker och allt om Corona och Covid, där allra högst upp hittar jag ÖRJAN. Det hade tydligen spridits en del rykten om aktieaffärer, företagsköp och samarbete med Ibra. Kommentarerna flödade och några fattade ingenting skrev dom.

Efter en halvtimme hade trenden blåst över och allt var som vanligt igen men lite kul var det att få trenda på Twitter om än bara en Corona-kväll. Min stund.

Hur ryktet om mig o Ibra och mina aktieaffärer har kommit ut får jag gå till botten med. SD-trollen skulle säkert skylla invandrare,  Löfven eller Anders Tegnell.

Örjan är ju ett rätt ovanligt namn så det råder förstås inte minsta tvivel att det är mig det handlar om och om du mot förmodan inte har koll på Twitter-trenderna bjuder jag på några skärmdumpar.

tisdag 12 maj 2020

Dag 57 - Tisdag kl 14.00, repetition i Rock Everybody

Så här dags, nån timme före två på tisdagarna, var det normalt dags att snygga till sig lite för körsången under pre-corona-eran. Så var det under nästan sju år innan Covid-19 slog till.

Rock Everybodys körsång inställt
Och för den delen hade jag massor av andra hålltider också under veckan en gång i tiden, men det är lite tommare i kalendern nu. För alla.

Och inte har vi så mycket att skriva om i våra dagböcker heller. Malin Persson Giolito t.ex. berättade idag om hur hon skriver dagbok, men det händer ju inget nu sa hon, inget att skriva om. "Jo, hunden blev sjuk en gång"  kom hon att tänka på. Men jag tror hon bara var lite klädsamt blygsam, hon har säkert nåt på gång.

På en PRO-kurs för några år sen fick vi av Torgny Karnstedt, författare och föreläsare, rådet att skriva lite varje dag, åtminstone 10 minuter, en kvart eller så. Aldrig har väl det rådet passat bättre än nu, för tid har vi,  och även om inget händer så mår hjärnan bra av att jobba och fantisera lite.

Och nu när tisdagsrepet i rockkören ligger nere så vad passar bättre än att sjunga lite på egen hand.

Skriv 10-15 minuter om dan och sjung minst lika länge! Träna med Sofia varje förmiddag på SVT och spring Länge Leve Loppet-loppet med jogg.se på söndagarna. Fina råd jag bjuder på gratis och det är bra tider att lägga in i kalendern.

Och så missar du inte Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap på SVT varje vardag kl 14.00. Tomt i kalendern, va? 

söndag 10 maj 2020

Dag 55 - En observation om digital kommunikation

Olov Jons Damm, men idag regnade det i Sala.
We'll be back när det blir fint igen  
Söndag - hemma i lägenheten några dar för veckotvätten som nu mer blivit 14-dagarstvätt. Och så kan jag stå i fönstret och räkna bilar ibland om jag har långsamt, på byvägen i stugan är det inte samma trafik. "Mycket tyder på att alla kommer förr eller senare kommer att drabbas av viruset" läser jag i dag på Aftonbladet. Jag också alltså! När då? Hur ska man egentligen bete sig? Hur sjuk kommer just jag att bli?   

I pre-corona-tiden pratade jag varje vecka med säkert över 100 personer. De flesta kanske bara fick ett "Hej" och ibland ett "Hur är läget?". Andra lite mer över en kopp kaffe eller "den nakna sanningen" i bastun. På körträningen, grannen ute på gården och nån bekant i affären. Muntlig kommunikation.

Nu är den muntliga kommunikationen rätt mager och den digitala kommunikationen som kommer mig till del är förvånansvärt mager den också. Jag hittar t.ex. väldigt få av mina bastubröder i mina digitala kanaler; vad gör dom nu? Hur mår dom? Drar runt på stan och skiter i FHM eller sitter dom nervöst nere i källaren och häckar och bevakar sin personliga integritet? Vilka TV-serier följer dom? Kollade dom reprisen av VM-94 på SVT? Dom är ju fotbollsfreaks allihopa. Kunde vara kul att surra lite digitalt.   

Såklart har alla rätt att vara anonyma, och dagens observation i dag 55 av Social Distans under Corona, visar att de flesta av mina vänner inte är så mycket för digital kommunikation. Alla dom som i pre-corona-tiden var så verbala och kunde berätta halsbrytande historier i all oändlighet och kunde kommentera vad som helst i politiken, dom har visat sig väldigt obekväma med att kommunicera digitalt. Det är som det är, och det har inte jag nåt med att göra. 

Annars är det ju läge nu i den sociala distansen att vara lite öppen digitalt tycker jag, åtminstone bjuda på en kort kommentar på Facebook.

Tycker en oförbätterlig förespråkare av digital kommunikation Och som vanligt blev det här inlägget för långt, men ring så tar jag det muntligt!. 
        

fredag 8 maj 2020

Dag 53 - Grattis Dagny 108 år idag!

Nästan 25.000 smittade och över 3000 döda idag. Och vi är kvar i vår distansering i stugan. Och Dagny Carlsson fyller år. Det gör min vän Bengt också.

Grattis till Bengt! Samma årgång som jag men tyvärr sjuk sen länge och grattis till Dagny också, 108 år idag! Fortfarande hyfsat frisk. Så olika det kan bli.

Grattis!
Dagny delar varje dag med sig av sina funderingar på sin blogg, det är kanske det som håller henne så pass frisk som hon är. Klarade en trafikolycka för två år sen och lunginflammationen på det. 22 år  äldre än jag! För 22 år sen hade jag inte ens börjat löpträna, det ger lite perspektiv. Hon skaffade datorn vid 99 och började med sin blogg året efter men idag får hon dricka champagnen ensam skriver hon.

Min egen födelsedag närmar sig också, och vi får väl dela tårtan på två, Margareta och jag,. fortfarande för tidigt att ta emot besök? Dag 53 och man blir lite uppgiven. Jag skulle kunna jobba mer på tomten, men drar mig för att springa på Bygg-Max och köpa bräder. Då är det lättare att ta en kopp kaffe och sen en tupplur. Oroväckande.

Jag har inte Dagnys energi.

söndag 3 maj 2020

Dag 48 - En rättelse och I had a dream

Fångar räknade en gång dagar med streck på väggen i cellen har man sett och andra har mer moderna sätt men det kan bli fel ändå. Jag kunde inte hålla rätt på mina dagar så jag rättar mig. Inte förrän idag är det Dag 48 i min karantän min Sociala distans.

För oss äldre är det allt svårare att hålla rätt på dagar och helt omöjligt nu när man inte har nåt att hänga upp dagarna på och jag ska vara mer noga med att hålla rätt på mina karantändagar. Hjärngymnastik om inte annat.

Söndagar i karantän är också viktiga dagar att hålla rätt på: "Länge Leve Loppet"-dagen.

Mina trogna kamrater blir allt snabbare
Så här långt är de här raderna skrivna i mobilen på rygg i min säng. Jag vaknade nu för 10 minuter sen mitt i en dröm som kan vara värd att notera för en analys, men först kom jag ihåg  LLL-loppet, börjar med det. Återkommer.

::::: Ute i skogen ::::::::::::::::::

Tillbaka från skogen, vilken morgon! Två glas vatten, en liten macka och en halv kopp kaffe sen jogging genom skogen. Och bad i ån är stärkande och hälsosamt. Nu fortsätter jag:

I ett upprop häromdan efterlystes drömmar om Corona. Det kan visa hur vi tänker, hur vi blivit påverkade var tanken. Minns inte hashtaggen så jag noterar här i stället. I had a dream last night:

För första gången på länge drömde jag om körsång. En liten grupp ur kören, bara 5-6 pers, sjöng och allt gick bra ända till finalen när vi skulle sjunga: "Tvätta, tvätta liten hand, bort med smuts och bort med sand!" Melodi Blinka lilla stjärna. Jag tog i för fullt men valde fel melodi: "California here I come, right back where it started from". Jag fick skäll av tjejen bredvid mig och vaknade svettig.

Lämnar den till Corona-forskarna.

fredag 1 maj 2020

Dag 48 - Lite TBT och lite BTF

Det hör till att det ska vara miserabelt väder på sista april och sen ska solen skina  på första maj, så har det alltid varit. Men nu är det ju ingen ordning på nånting, vi har innedag idag på första maj.     

Semesterskägget kom tidigt
Senaste nytt om Corona och Covid-19 är att man pratar om år (2 år står det i dagens AB) och en prognos om 8-20.000 döda i Sverige och diverse annat. Härom dan såg jag en rubrik om matransonering så det är inte så konstigt om man är lite fundersam. Ingenting blir väl som förr. Så då tänker man på gamla tider när allt var som förr.

Som när ungdomarna kunde ge sig iväg utomlands som utbytesstudenter. Elisabeths show från USA-året 97-98, Andew Loyd Webbers:s "Josef", mm hamnade på Youtube igår, det var kul att se och jag kom tillbaka till min egen skolgång med lite meningslöst vetande. Derivator, integraler och sinuskurvor är som bortblåsta, men Jakobs söner satt som en smäck: Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Assar, Isaskar, Sebulon, Josef och Benjamin. Historien om Jakobs söner minns jag inte men namnen sitter där. Varför? Proffsig show med bra dansare i Luxemburg High School 1998 och nu vet jag mer om Josefs öde.

Men det finns gott om egna minnen att ta till om det blir för tråkigt, jag har har ju mina egna bloggar tex ända från 2008 I ungdomstiden i mitt sextital finns gott om ämnen för en TBT ser jag nu när jag läst en stund och grottat ner mig i mina resonemang. Så mycket visdom!

Men BTF! Back To the Future. Om det blir nån. Vi kanske får vara nöjda med att bo kvar här i stugan, lämna ifrån oss lägenheten och skriva oss här. Några fler resor är det inte säkert att det blir, inte ens en tur till Skansen där allsången väl blir inställd i år. Rockkonserten i oktober skjuts kanske upp på obestämd tid.

Det kanske beror på vädret idag att det blev lite deppigt, men bilden i inlägget är extra snygg idag.

lördag 25 april 2020

Dag 40 - I karantän

I Venedig fick båtarna en gång ligga på redden i karantän i 40 dar för att visa att dom inte hade pesten. Nu har vi också suttit i karantän i 40 dagar men vi får fortsätta med vår karantän.

Runt 3 miljoner smittade i världen och uppåt 200.000 döda, i Sverige 18.000 resp. 2.100 döda så här långt. Såna här siffror tar man del av varje dag, och dom ökar för varje dag och vi har inte tänkt att själva behöva räknas in i den statistiken. Här är min slutsummering:

Ett strävsamt gammalt 70+-par
Vi har skött vår karantän strikt men i jämförelse med världen i övrigt har den ändå varit rätt liberal och några erfarenheter från våra hittills 40 dagar är noterade dag för dag under de här dagarna i Mitt sjuttital.

Omställningen från ett liv i full fart till Social Distans i fritidshuset var så snabb att man knappt hann fatta vad som hände. Redan Dag 1 flyttade vi ut till stugan och tänkte att det blir väl några veckor, men nu Dag 40 ser vi i närtid inget slut på det här livet ensamma i stugan. Men vi stretar på.

Vi har från början försökt ha fasta rutiner och planerat tiden så gott det går, men det är svårt att tänka längre fram än ett par dar i taget. Vi har ägnat mycket tid till motion och är i nästan lika bra fysisk form som Dag 1 tror jag och till humöret är det oftast rätt OK också. Men det där att inte veta hur länge det ska fortsätta med att hålla sig distanserad känns rätt motigt och stressigt. Och närmast overkligt.

Tandläkarn avbokad, frisörn får vänta, ingen shopping, ingen utemat eller barnbarn. De första 40 dagarna har varit omställningsperioden och den är dokumenterad och gick rätt bra för oss. Det har förstås skrivits och skrivs massor av dagböcker, bloggar och berättelser om den här historiskt unika tiden. Det kommer att göras filmer och skrivas böcker och det kommer att forskas i det oändliga hur folk klarade av den här tiden. Hur den nu kommer att sluta, för nog ska väl livet bli normalt nån gång?

Det här var min berättelse av våra 40 dagar i karantän, Social Distans. Distansen kommer att pågå länge än, vi har fler prövningar framför oss och kantänkas att det blir fler noteringar här i Mitt 70tal framöver också om det händer något värt att bevara i släktkrönikan, annars rundar jag av här och  tack till dig som läst något inlägg!

Snipp Snapp Snut, så var sagan slut.

fredag 24 april 2020

Dag 39 - Corona och Sociala Medier och sånt

Sociala Medier och Smartphone hade vi 70+-are inte när vi var unga, men så fint att vi har det nu när vi sitter hemma socialt distanserade i Corona-krisen.

Idag gick antal döda i Sverige över 2000 och smittan har inte börjat minska än, vi 70+ bör allt fortsätta att hålla oss hemma och vi som törs använda Sociala Medier har det allt lite lättare. 

Jag har alltid brunnit för att få med min generation i det här med att vara social på nätet och visst är det lite kul att på datorn, paddan eller mobilen hålla kontakt med vänner och andra med för den delen som t.ex. i den här bloggen göra en berättelse över Corona-karantänen och kanske få nån respons hur andra har det.

Och som exempel innan jag ens gick upp i morse hade jag i sängen en FB-konversation med en körkamrat och i ett FB-inlägg en liten ordväxling med en för mig helt okänd tjej. Bagateller, men sitter man distanserad, speciellt om man är ensam, är man lite mindre distanserad då. Och från barnbarnen kommer en Snapchat med nåt kul. Min storasyster fick en kommentar på sitt Instagram.

Dagens promenadbild hamnade på Instagram
Sociala Medier har bara funnits i 15 år! Uj så fort det gått och man kan bara tänka hur det kommer att utvecklas framöver!

Och visst är det fantastiskt att i kören med pensionärer jag sjunger i är nästan 80% med på Facebook! Extra bra i Corona-tider att kunna säga Hej till varandra digitalt. 


torsdag 23 april 2020

Dag 38 - Social Distans och vårvärme

Det var tuffa besked idag för oss äldre, det kommer att dröja innan vi kan träffa barnbarnen. Vi blir socialt distanserade här i stugan bra länge än.

Runt Grossmossen blir det kantareller i höst
I vårsolen och snart sommarsolen kan det vara frestande att börja träffa sina vänner igen men vi håller på distansen. Men i går lättade vi helt ofarligt på distansen, vi hade besök! Första besöket på de här 38 dagarna.

Älgjakt i oktober


I vårsolen satt vi flera meter från varandra ute i trädgården och fikade IRL. Det behövs lite snack med andra än bara vi två och så kommer vi säkert att göra fler gånger, det kändes 100%-igt säkert. Men jag blir lite upprörd när jag ser och hör att andra i min ålder går på restaurang, tom med kompisar! Parmiddag på restaurang med 70+-are! "Man måste ju få ha lite trevligt". 

Stefan Löfven försökte skärpa tonen idag: "Håll avstånd i glasskön" och Anders Tegnell på FHM säger naturligtvis samma sak. "Tänk månader"

Så nu tänker jag månader - det blir en konstig sommar!

onsdag 22 april 2020

Dag 37 - Promenader, TV och röjning av snickarbon

Efter 37 dagar börjar dagsrutinen i mitt Socialt distanserade liv stabilisera sig.

Lite enahanda kan tyckas och mitt Corona-index höjs allt mer. Allt från 17 mars, vår Dag 1, har den här kanalen dokumenterat övergången från ett aktivt pensionärsliv med hundratals sociala kontakter varje vecka till ett helt annorlunda liv med Social Distans. Från en dag till en annan.

Jag är rätt nöjd att jag tänkte tanken, redan dag 1, att den här omställningen är värd att dokumentera och inte bara låta dagarna rulla på och nu känns det som projektets första fas snart är i mål och rätt bra dokumenterad. Får nog tänka över målsättningen med dokumentationen.

Morgonpromenad till Svassla
Promenader (och all övrig form av motion) har vi alltid gillat och jag är riktigt nöjd att det alltid varit vår stil, vilken nytta vi har av det idag. Man väljer ju själv och dom som väljer bort motionen tror väl på sitt, men jag håller på mitt och nu ska jag snarare öka på den här dosen.

TV har det blivit för mycket av, men jag tänker att det får väl vara så ett tag. Vi har avverkat en massa filmer och en himla massa serier. Jag har varit lite för okoncentrerad för att läsa böcker, några ljudböcker har gått lättare, men den vanliga boken som jag egentligen gillar bäst går lite segt just nu, men nu ska jag börja läsa mer och välja bort en och annan film.


Boring!
Och så är det det där evighetsprojektet att röja i snickarbon. Det är så tråkigt och tar aldrig slut. Jag är så okoncentrerad och har sugit på det jobbet, röjer en halvtimme då och en kvart då och skjuter gärna upp till i morgon. Men nu har jag en plan så snickarbon ska bli klar innan midsommar i alla fall.

Ja, så här kommer det väl att rulla på under maj och framåt midsommar för ett strävsamt gammalt pensionärspar.

Men jag undrar som Churchill en gång gjorde, är vi "in the beginning of the end" eller "in the end of the beginning"? Kanske bara "in the beginning of the beginning" ? Men en bit på väg i alla fall, men snart nog är den här dokumentationens första fas completed.
     

tisdag 21 april 2020

Dag 36 - Det går bra på distans

Det börjar rycka lite i folk nu verkar det som, trångt på uteserveringarna hör man. Hrm... Svårt med distans.

Men vi håller ut, det går bra på distans. Vi hade t.ex. fika på distans häromdan.

Först lite tekniskt strul med ljudet så vi fick köra parallellt med ljudet i ett vanligt telefonsamtal, men sen satt vi i våran stuga och fikade när Annika och Calle satt i sin nere i Sörmland och till kaffet fick vi en bildvisning från Portugalresan, en långresa som abrupt fick avbrytas för en snabb hemresa just dom där dagarna 12-13 mars. Nästan två timmar tog fikapausen med Microsoft Teams.

Och med WhatsApp, Skype, Messenger, Facebook, Instagram, etc går det också bra på distans. Man är inte ensam.

I eftersnacket till "One world"-showen i går natt var många lite besvikna att man inte utnyttjade  tekniken mer, de enda som var lite på hugget var The Rolling Stones (70++) som körde sitt program i fyra fönster, var och en hemma hos sig. Mer sånt!

Funderar på om man kunde få till nåt med rockkören på distans, men vi är ju 200. Tveksamt.

Jag deltog, på distans, i ett webseminarium om livevideo och sånt i förra veckan men inser att jag faller för åldersstrecket, jag brydde mig inte ens om fortsättningen. Men dom enklare programmen kanske jag kan prova, man har ju tid nu.

I stället lägger jag mig platt för dom här talangerna, lika duktiga som Stones. Erik, den lille krabaten i högra hörnet hör till Margaretas sida av släkten. Distansvisan - Det går bra på distans!         
       

måndag 20 april 2020

Dag 35 - Länge Leve Loppet

Det är glest med löptävlingar den här Corona-våren, men igår sprang jag äntligen årets första tävling!

Jag har under vintern mest koncentrerat mig på Actic och arm-musklerna inför Beach 2020, men nu när den är uppskjuten till Beach 2021 kan jag nog tänka mer på joggingen ett tag.

Dåligt löptränad tvekade jag inför vilken sträcka jag skulle välja igår i "Länge Leve Loppet"-loppet, det enda lopp som går just nu i Sverige med obegränsat deltagarantal.
Cool kille, typ macho

I min klass var vi runt 330 deltagare och jag var antagligen äldst men långt ifrån sist så nu lurar jag på att flytta upp en klass till nästa söndag. Ett suveränt lopp, "spring där du är och rapportera in resultatet". Jättebra med söndagstävlingar för min falnande joggingmotivation.

Och ett dopp i ån efter målgång var jättebra för min machoutstrålning. Plus 7 i vattnet om någon undrar.

Motion - Motion - Motion!  Nåt jag brinner för i Corona-tider, men annars också. Jag tror det är otroligt viktigt att röra på sig och Margareta tog en snabb promenad medan jag sprang. Det gör ju inte oss immuna mot Covid-19, men rimligtvis ökar det chansen för oss att klara oss bra i Corona-krisen.

Och som lite bonus letade vi på eftermiddan efter några av Sala OK:s stolpar, den här gången runt Ekeby damm.

söndag 19 april 2020

Dag 34 - One world: Together at Home

Jag ställde min interna klocka i hjärnan på 02.00 och vaknade på sekunden för att få se nattens show.

Lady Gaga inledde sen har vi hälsat på hos Elton John, Paul McCartney, Steve Wonder etc.

Margareta vaknade också  och var med och tittade en stund. Showen håller på hela natten, få se hur länge jag orkar vara med, men det blir sovmorgon Dag 34!

One World: Together at Home.

Nu tittar jag vidare.

.............   

Och såklart - jag såg hela showen - Gomorron!

lördag 18 april 2020

Dag 33 - En riktig mellandag

Det måste väl bli så ibland. I karantän i stugan är man annars hyfsat aktiv, men idag var det knappt styrfart.

Kallt och blåsigt tog jag mig inte ut förrän framåt lunch och då var det ju ingen idé att göra så mycket innan jag skulle in och äta. Lite småjobb på eftermiddan sen var det snart dags att  tända i kaminen och tänka på kvällsmaten. Nedbrytande.

Några grannar har dykt upp, Stockholmare, men jag har bara morsat på håll och dom åker snart hem igen.

Idag har jag inte lämnat tomten men ändå kunnat vara utomhus, lätt att förstå hur eländigt det måste vara i en trång lägenhet och vara förbjuden att gå ut.

Jag har just läst en massa berättelse från runt om i världen, intressant att läsa hur folk har det och så många har så mycket större problem än vad vi har.

Dag 33 var en blåsig lite nedbrytande mellandag men:

så länge solen ler,
så länge lusten ger och tar
i morgon är en annan dag!

Text och musik Christer Björkman får väl passa idag! 



fredag 17 april 2020

Dag 32 - Slow TV rules

Idag har Coronan hållit oss här på landet i vårkylan i en hel månad, drygt det till och med. Man undrar hur andra 70-plussare har det, men rimligtvis sitter de flesta lite extra framför TV:n.

Vi ser på SVT Play framför allt, serier och filmer. Jag är inte så kräsen och har en rätt enkel filmsmak. Gärna nåt lättsamt i dom här tiderna, komedier - spänning - musik. Minst en film om dan tror jag vi sett.

I går hamnade vi i en engelsk film med intriger och dramatik och en himla massa namn att hålla rätt på, så många att till slut fattade vi ingenting. Den här 70+-hjärnan har sin begränsning när det går för fort och händer för mycket, då tar man till Slow TV.

Det började med Guldbron, TV när den är som näst bäst. Spännande att se när bron skulle på plats, skulle den passa? Jag ser fram mot att se den på plats efter Coronan.

Bra TV
Och nu den allra bästa TV-underhållningen, Den Stora Älgvandringen! Perfekt i Corona-tider. Som en rörlig tavla när TV:n står på. Jag satt idag framför TV:n och läste min bok och tittade upp ibland och vilade ögonen på svanarna. Några älgar har jag inte sett än, men dom kommer och då ska jag kolla mer uppmärksamt. Bra TV där man hinner fatta handlingen.

Extra mycket TV är det nu, men idag ska jag lämna TV-soffan ett tag och leta stolpar i "hittaut"-projektet för att få ut soffpotatisarna ut i skogen. Jag har 10-15 stolpar i Hyttskogen och säkert en och annan älg också.

torsdag 16 april 2020

Dag 31 - Svårplanerat

Under mina 75 år har jag även innan Corona varit med om ett och annat omskakande. både i världen och privat. Men den här krisen är ju minst sagt lite speciell. Plats för nya perspektiv.

Hittills 1200 döda i Sverige och 12000 är smittade. Vi i 70+-gruppen hör till riskgruppen bara genom vår ålder och bör hålla oss undan. När sån här information om döda, smittade och hålla sig undan är vardagen, då kan väl ingen normal människa vara helt oberörd. Mitt Corona-index stiger lite för varje dag. Jag mår inte hundra. Även om man antydde en försiktig optimism på presskonferensen igår.

Och jag kommer att klara mig bra, om jag nu inte blir smittad förstås då vet man ju aldrig, men annars så klarar jag den här krisen, nåt annat alternativ finns inte, det har jag bestämt.

Men livet är lite svårplanerat just nu. Igår dog Adam Alsing, 51 år av Covid-19. Vad jag minns det första kändisnamnet i Sverige som avlidit i den här pandemin.

Tomt
Och vi planerar just ingenting just nu. Städar, rensar, gräver och tar en promenad. Kanske borde jag måla lite nu när det blir lite varmare. Såga och spika nånting. Röja i källaren har alltid stått på listan, det kanske jag ska ta tag i. Ja, jobb för att fylla dagen är inget problem, men nån riktig planering skulle jag behöva. Ett datum i kalendern att se fram mot.

Skulle vara fint att få putsa skorna och gå på fest. Men nu är kalendern tom. Helt tom.

onsdag 15 april 2020

Dag 30 - Coronastämning

Engelbrektsgatan
På morgonpromenaden  i stan känner man riktigt av Corona-stämningen. I skogen i stugan är det ju alltid lugnt en tisdagsmorgon men det här var lite spöklikt. Man skulle kunna tro att det är en pandemi som härjar...

Nu har vi ju inte stängt helt i Sverige så jag får ta en tur på eftermiddan också och kolla men jag hoppas det är hyfsat lugnt då också.

1033 döda nu i Sverige. Och så hörde jag idag nånting om "året ut"! December! Julafton i karantän?

Lugnt här också
Vi har visserligen firat jul helt ensamma en gång när vinterkräksjukan gick i släkten och bara Margareta och jag klarade oss, men det vill jag inte ens tänka på idag.

Tomt på stan och inte många man möter. Jag vet inte hur försiktig man egentligen behöver vara utomhus, men nog lämnar jag ett rejält mellanrum till dom jag möter, byter gärna sida.

Smedjegatan

Att köpa mat har gått rätt bra än så länge med självskanning i en tom butik kl 07.00, men idag beställde jag matkasse för leverans utanför butiken på måndag. För säkerhets skull.

Men "året ut"! Jag och Margareta. Vad ska vi prata om till slut?

      
Till sist kom jag förbi Växhuset på morgonpromenaden. Tisdag men körövningen i Rock Everybody är inställd. Men dom håller på och jobbar med gården utanför i alla fall, det blir fint när vi är igång igen! 



tisdag 14 april 2020

Dag 29 - Påskhelg i Coronastil

Så här brukar det inte vara. Tvärtom brukar man vara alldeles slut efter påskhelgen, men i år hade vi inte så många besök.

Hoppas de flesta av mina 70+-kamrater också sköter sig, håller sig hemma och håller sig på distans till sina barnbarn. Vi har skött oss bra men ändå kunnat säga Glad Påsk till sex av barnbarnen, vi missade bara Ellen som jobbade hela helgen.

Först träffade vi Clea och Natan som hastigast på parkeringsplatsen hemma i stan och dom såg ut som vanligt. Fint att i alla fall säga Hej, men nån kram fick jag inte.

Lite märkligt ser det ut. Men vi fick samma mat. 
Och så på påskafton tog vi mod till oss och tog en liten tur fast jag vet:

RES INTE BORT I PÅSK!

Men FHM kanske inte behöver veta och det var ju bara en liten tur.

I Almunge var vi socialt distanserade till ett eget bord men kunde ändå känna gemenskapen på påskmiddagen, grillat förstås.

Nelly, Selma, Ebbe, Casper och hans Maira fick sitta vid huvudbordet, men vi två var nöjda med undantaget på behörigt avstånd.

Sex barnbarn av sju var ändå rätt bra i Corona-tider. Och vi höll distansen 100%-igt den här påskhelgen i Coronastil.
 

måndag 13 april 2020

Dag 28 - Motion

Alla vet att det är bra,  men vilken motion passar oss  +70  bäst? Det är enkelt: det är den som utförs. Extra viktigt i Corona-tider med social distansering.

Den senaste träningsappen jag laddat ner  har jag inte hunnit prova än, Försvarsmaktens träningsapp. Den appen kanske är lite väl tuff och "Sofia på TV" räcker rätt bra för oss varje morgon, men det är fint att prova fler program. Och så har jag Actic-appen

Och igår började jag Stolpjakten.  Finns över hela landet, orienteringsklubbarnas försök att få ut folk i skogen. Inte bara i Corona-tider, men extra bra just nu. Jag köpte förstås Sala-kartan och vilken service av Sala OK en Påskdagsmorgon:

9.15   Sms-beställde en karta och swishade 20 kr.
9.30   Sala OK tackade. "Det fixar vi"
10.00 Sms: "Kartan ligger i din brevlåda!"

Jag tycker det är underbart med entusiaster som på Påskdagsmorgonen tar en cykeltur och levererar till oss i Corona-riskgruppen så att vi slapp hämta kartan på stan, service helt i min egen stil.


Första stolpen. 99 kvar.







söndag 12 april 2020

Dag 27 - Lätta på plånboken

Så många har knackig ekonomi nu. Men vi som inte kommer åt att göra av med våra pluringar på Clas Ohlson längre kan ju kosta på oss att vara lite extra generösa mot arrangörer och småföretag som saknar inkomst nu.

Som exempel betalade jag entrén till bandyfinalen som spelade för tomma läktare för några veckor sen fast jag blev kvar i TV-soffan. Ja, jag tog virtuellt även med mig Margareta till Studenternas i Uppsala. Hon hade aldrig varit på bandy men blev extra glad över att VSK-tjejerna vann den spännande matchen.

Bra kvalitet. Prisvärt.
Som världsförälder passade det bra att öka månadsbidraget till UNICEF. Ökningen på mitt lilla bidrag kanske gör nån liten extra nytta och jag fick ett tackbrev från dom.

Till och med Wikipedia fick ett bidrag idag. Dom har frågat förr och nu var det läge. Dom blev glada skrev dom i tackmailet.

Och det blev förstås ett par hundra till Radiohjälpen under "En kväll tillsammans" i går.

Jag prioriterar lokalt och i veckan blir det nog ett stödköp hos "Fiket i Färnebo", ett par lunchmatlådor tror jag. Kanske köper jag hämtmat hos nån annan restaurang också, inte bara pizza, kanske Måns Ols behöver ett stödköp. Ångbageriet har gott bröd, där kan man köa utomhus och släpps in en och en.

Och i Almunge har vi stödköpt div. grejor för Danmarks skola, klass 5, och på köpet fick Thomas Ravelli ett litet bidrag. Kalsonger och T-shirts. Nästa stödköp där är visst kaffe, "typ lyx" sas det.

Jag kan inte hjälpa till så mycket i den här krisen (70+) mer än hålla mig undan, och då kan jag ju i alla fall försöka göra lokala stödköp.   


lördag 11 april 2020

Dag 26 - Stop the world, I want to get off

Det var inte alltför uppmuntrande nyheter igår när jag hörde att toppen på Coronakurvan för Västmanland verkar komma om 4-5 veckor! Om 30-40 dagar kommer toppen och så länge ska vi väl hålla oss undan. Och det är är inte slut där!

För vad händer sen? 2-3 månader medan smittan klingar av? Ska vi hålla oss undan i stugan så länge? Då är man ju framme i augusti-september om jag räknar rätt. Med mataffären kl 7.00, TV-gympa med Sofia kl 9.10, promenader och FHM-rapporten på TV kl 14.00!    HELA SOMMARN!

Stoppa världen, jag vill kliva av! Gärna med Jan Malmsjö, eller här med samma tema in countrystyle:

 

fredag 10 april 2020

Dag 25 - Nästan som ett jubileum

I december tror jag det var jag först hörde talas om ett nytt virus. Långt bort i Kina, berör inte mig! Men så på bara några månader är hela världen drabbad! Idag har jag hållit mig undan i 25 dagar.

25 dagar i stugan tillsammans med Margareta utan att ha pratat med en enda annan människa! Jo, ett par minuter med en granne och nåt Hej och några korta fraser med nån man mött på promenaden. Overkligt.

Ändå sa vi i morse att vi har det egentligen inte så eländigt. Vi har mat i kyl och frys och vi har värme i kaminen. Vi har gott om plats på tomten och i stugan, och även om vårt internet är långsamt så fungerar det i alla fall rätt bra.

Anders Tegnell är frontfiguren från FHM
Igår skulle vi varit på teater i Stockholm med Ellen, Spelman på Taket, och härom veckan skulle jag sjungit i körens rockkonsert. Trist att det fick ställas in, men det var värre för Tokyo som fick ställa in olympiska spelen. Och det är värre för alla som blivit sjuka, dom som fått problem med skola och sånt. Dom som fått operationer inställda. Blivit arbetslösa. Etc etc.

Den som har läst mer än ett inlägg i den här bloggserien i Corona-tider har förstått att vi så här långt inte har så mycket att klaga på.

Och idag en tur hem till lägenheten och tillbaka för att hämta ett par saker och skulle vädret bli alltför trist så bor vi hemma i stan ett tag. Vi är inte ens fast på bara ett ställe.

Nej, de här första 25 dagarna har gått riktigt fort men jag har lite dåligt samvete för att jag gör så lite, håller mig bara undan. Man vill ju göra nytta! Som all vårdpersonal, FHM och som så många andra.       

torsdag 9 april 2020

Dag 24 - Mina barn kommer aldrig och hälsar på mig

Dag 24 och fortfarande på tu man hand på Stentorpet där den Sociala Distanseringen  fortsätter.

Rätt naturligt att man kommer att tänka på Hasse Alfredssons monolog Gamle Man från nån gång på 60-talet. "Mina barn kommer aldrig och hälsar på mig" sa den gamle mannen som var på rymmen från ålderdomshemmet. Visserligen skulle det vara kul med ett besök i påsk, men vi är tacksamma om vi slipper ett tag till. För säkerhets skull.

Nej vi fortsätter med promenader och arbete på tomten. Mataffären med självskanning kl 7.00 i en rätt tom mataffär. Och igår hängde jag på låset när bygghandeln öppnade och köpte som första och enda kund i affären en VVS-koppling. Vi är försiktiga, men tänker att möjligen hör vi inte till den allra mest riskfyllda gruppen, så nån liten risk får man väl tal. Som ett morgonbesök i en folktom affär.

Riktigt vackert och ett paradis för tranor.
Visst är det trist ibland, och kanske samtalsämnena tryter ibland när det bara är vi två här på Stentorpet, men vi har våra rutiner och fina promenader nästan varje dag. Och rätt fina saker att se här också kom jag att tänka på idag. Som Grossmossen. Miljoners miljoner människor har trängts på turistmålen jorden runt, men hur många har sett Grossmossen? Och en liten bit längre bort ligger Älgudden.

Turistattraktioner som bara en bråkdels bråkdel av jordens befolkning ens hört talas om, och vi har  tillgång till dom varje dag. Duger bra för oss. Och Grossmossen har potential.

678 svenskar döda fram till idag så det är en överkomlig uppoffring för oss att avstå från barnbarnsbesök på Stentorpet ett tag till. Det här tar slut till sist.

onsdag 8 april 2020

Dag 23 - Allting handlar om Corona.

Från att man vaknar genom hela dan. Nyhetssändningar, tidningarna, radion, Facebook  ja allt! Sporten, kulturen etc. Allt handlar om Corona. Allt.

Såklart det är ju det största som är på gång i världen just nu, men ibland är det som man inte orkar mer. "Är det konstigt att man längtar bort nån gång" sjöng Lena Andersson.

Dag 23 idag och fan vet, kommer det här att hålla på över dag 123? Hur kommer man att må då i så fall? Så här långt mår jag fortfarande bra, men mitt Corona-index ökar så sakta, Uppåt 11 tror jag . Skulle vara fint att bara käka en Dagens Lunch på Måns Ols för att få lite omväxling. Fika nere i Stadsparken. Jag har inte så stora krav.

På promenaden igår mötte vi en gumma på cykel som stannade till och skarpt bad om 2 meters avstånd innan vi fick passera. Jag makade på mig lite till även om det säkert redan var 4 meters avstånd, men sån är stämningen. Kusligt.

Men i Kungsträdgården roade man sig obekymrat i Aktuellt. Hur ska man få Stockholmare att fatta? Utegångsförbud?

Men man behöver ha lite kul nu, och då var det ju kul att jag för första gången på 10-12 år fick pengar tillbaka på skatten. Ung. så mycket att det skulle kunna räcka till en kort tågresa nånstans.

Men det går ju inte - Corona. Kanske det här i stället?

tisdag 7 april 2020

Dag 22 - Jobba hemifrån

En uppmaning i Corona-tider är att jobba hemifrån om man kan. Vilken tur att så många kan det nu med snabba bredband, nästan som att sitta på jobbet.

Skyltarna står och bleknar
Men här på landet är det tvärnit, där får fiberbolagen skämmas. Det är i praktiken ofta omöjligt att jobba hemifrån med långsamma uppkopplingar när utbyggnaden av fibernätet går så pinsamt dåligt. Jag hörde nån siffra igår hur långt utbyggnaden kommit, men har glömt, men det var inget att skryta med. Utbyggnadstakten tom minskar.

Bristvara på landet
Här i Stentorpet står skyltarna lite varstans framför stugorna där man väntar på sin fiberkabel men skyltarna börjar se lite ledsna ut. "Ip Only, Fibernät för framtiden." Säljarna var väldigt pådrivande när man skulle skriva på för framtidens fibernät men sen hände inte mycket

Det blir i en avlägsen framtid! Än har jag inte sett spår av vare sig grävare eller kabelrullar. Det är nu den snabba fiberkabeln skulle ha behövts.

måndag 6 april 2020

Dag 21 - Res inte bort i påsk

Nu är det fokus på att undvika onödiga resor inför påskhelgen. Löfven sa det med skärpa för någon vecka sen och i kväll sa Kungen samma sak i ett TV-tal. Res inte bort i påsk.

Nästan lika gammal som jag.
Men nog ser väl jag yngre ut? Eller?
Det var ju ett bra budskap, och hr Kungen fick beröm på Twitter som "lysande, fantastisk" och sånt blandat med sakliga, rättstavade kommentarer från republikaner (till skillnad från alltför många av hr Statsministerns kritiker). Jag har inget emot att rojalisterna får sitt och det var inget större fel på budskapet, men riktiga rojalister är bland det löjligaste jag vet.

Du borde ha kunnat lite mer utantill, men det var bra ändå, hr Kungen, jag håller med dig. Res inte bort i påsk.

Men ojdå, hur räknas vi, Margareta och jag? Vi sitter ju och häckar i sommarstugan i Sala, 4 mil från  bostaden i Västerås kanske hela påsken! Räknas det som att vi rest bort? Ett moraliskt dilemma när man läser om div. myndighetspersoner som blir ertappade och kritiserade på väg till sina fritidsställen.

Men det är väl helt OK i vårt fall? Se det som en fråga till FHM.

söndag 5 april 2020

Dag 20 - Hur mår folk egentligen

Hur många ska bli sjuka idag. Kommer någon av mina närmaste att bli sjuk. Jag själv? När är det här eländet över och hur mår folk egentligen av att sitta isolerade och fundera?

För första gången drömde jag i natt om genomskinliga visir och munskydd och kände en obehaglig stämning. På nyheterna hörde jag om att man ser tecken på att spelberoendet ökar. Om ekonomin är dålig så lockas man att satsa sin sista tusing på rött och det är säkert troligt att alkoholproblemen också kommer att öka när man tänker så mycket på sjukdomar och dödssiffror.

Men för egen del har jag inte hunnit bli så orolig. Det är  helt otänkbart att jag skulle få Corona-smittan. Dumt att tänka så, kanske jag slarvar nån olycklig gång med handtvätten och då kan det var kört, men ändå - jag är inte det minsta orolig att jag ska få Corona-smittan.

Om nu folk börjar må dåligt så är jag glad så länge jag själv inte gör det. "If I live to be a hundred"  sjunger Harry Belafonte i sin Scarlet Ribbons, och jag har tänkt mig nåt sånt. Jag är inte intresserad av Corona-viruset.

NEJ TACK.

lördag 4 april 2020

Dag 19 - Elektriker och karantän

Så snart vi distanserade oss socialt till Stentorpet fick vi ett elproblem där. Typiskt.
Trasigt såg tom jag!

Men med lite tur och skicklighet fick jag igång elen nästan helt OK fram till Dag 19, då blev det tvärstopp. Spisen och varmvattnet utslaget. Lite stressad blir man, men vilken tur att Sverige inte har stängt ner helt och hållet.

Ringde elfirman: "Ta några bilder på felet och messa så kommer det upp en kille innan lunch" sa Per och efter nån timme kom en tekniker och försökte laga felet. Men han såg rätt snart att det var inget vanligt fel, det var nåt för nätoperatören.  

Sala Heby Energi - världsklass!
Jag hann ringa nätoperatören också innan lunch men skulle vi få hjälp idag? Fick inget löfte så vi satt och funderade ett tag hur vi skulle göra. Skulle vi ha problem över påsk t.o.m.? 

Elskåp från 50-talet
Men så ringer killen från Sala Heby Energi och frågar ett par saker. "Tror du du kan komma idag" undrar jag. "Jag står redan på gården" säger han! 

Det var lite knepigt att laga, tog en stund och han var tvungen att jobba med spänningen på(!) men så var det klart! Så säker att allt var OK att han bara sa Hej och åkte utan att ens testa. Skickligt! Och så klart fungerade allt!

Jag vet förstås inte hur det skulle ha fungerat i andra länder med karantän och utegångsförbud men här i Sverige fungerade servicen perfekt. 

Elektriker kan inte jobba hemifrån!

fredag 3 april 2020

Dag 18 - Guldkant

Vi hade en skön vårpromenad i går, men vaknade till snö och snålblåst idag, dags för ett par dar hemma i stan igen?. Det är en slags guldkant i den här trista tiden och lite variation.

Gryning på Stentorpet.
Tomt i gäststugan
För det behövs, det är inte så mycket som är muntert nu. Det är ju så märkligt att min enda uppgift i samhället just nu är att hålla mig undan. Don´t do nothing!

När man alltså inte ska göra nånting mer än hålla sig undan kan man väl vara extra glad åt det som är positivt. Som när Selma kör sitt "Tja!" på Snapchat. Eller när vårfåglarna dyker upp på gården. När elden i kaminen värmer så där riktigt skönt eller framför allt när vårsolen kommer att värma nästa vecka.

Mitt Corona-index (dvs hur jag mår) som började på normalvärdet 10,0 har nog stigit till 10,2 idag, kryp i benen, det saknas nåt. Men när bokstavligt talat hela jordens befolkning är drabbad inser jag förstås att jag än så länge ändå inte har alltför mycket att klaga på.

Lyx och överflöd har aldrig lockat, jag har alltid hållit mig till guldkanten i det lilla. Som tex mina "finpennor". Min körkollega, Kjell Lönnå, kör ju med sina guldpennor i bröstfickan. Har alltid två stycken hörde jag i en intervju. Så nu för att förgylla tiden på Stentorpet tog jag med en finpenna hit, ger lite guldkant i det lilla när man ska skriva matlappen.

Och banne mig, när jag satt och skrev det här tittade solen fram på ängen på andra sidan ån. Vad var det jag skrev härom dan? Favorit i repris! Som Chet Baker sjöng:

So always look for the silver lining and try to find the sunny side of life! 

torsdag 2 april 2020

Dag 17 - Nordiska Museet

När nåt som Corona-viruset händer är det inte så dumt att dokumentera vad det var som hände.

I all anspråkslöshet blir "Mitt Ljuva Sjuttital" en dokumentation av mina erfarenheter under den här tiden. Redan har jag kommit till dag 17 men jag vill inte spekulera över om den här serien kommer att bli tresiffrig. Hoppas inte. Men den blir bra för det egna minnet i första hand och kanske även någon annan kan ha glädje av att att ta del av den. En daglig dokumentation av en världshändelse! Kanske kan bli en bok? Och nåt för framtidens forskare att gräva ner sig i.

Nu ska jag inte skena iväg men jag har tidigare, för ett 10-20-tal år sen, bidragit med berättelser till Tekniska Museet och bilder till Moderna Museet i olika projekt, nu är det Nordiska Museet som är på tå och vill ha berättelser om hur vi upplever vår situation och såklart har jag lämnat in ett bidrag.

Allt för vetenskapen och forskningen i en avlägsen framtid

Vår "Sociala distans" är friare här på Stentorpet än hemma i stan. Promenader går visserligen bra i stan också, men här möter man ju inte en kotte. Jo, några grabbar som cykeltränade och ett par Kanadagäss såg vi, det var allt.  Lite kyligt fortfarande, blir väl annorlunda om några veckor när värmen kommer. Men en riktigt fin promenad hade vi och det var väldigt tomt i stugorna. Så här tomt brukar det inte vara.

Kl 14  kommer den dagliga rapporten från FHM, hur många fler är smittade? Hur många fler har dött? Det sånt man tänker på framför TV:n.

Nordiska Museet väntar på fler berättelser från oss som var med. Lämna in din du också!

Bastun och badbryggan. Plus 3 i vattnet. 

onsdag 1 april 2020

Dag 16 - Bastusnack

Som pensionär, när man inte längre har diskussionerna med arbetskompisarna på fikapausen, har bastun på Actic varit viktig för att hålla diskussionen igång och för att kunna lösa världsproblemen. Där kommer den nakna sanningen fram men nu har jag inte ens det.

Magda och jag diskuterar den
senaste utvecklingen
I den vedeldade bastun i stugan har jag suttit några gånger nu och idkat social distans tillsammans med Margareta, men där är det ju samma snack som vid matbordet och grannarna törs jag inte bjuda in till en diskussion.

I går satt jag i bastun i källaren hemma i stan och det blev inte mer sagt där, jag fick sitta alldeles solokvist och jag fick inte igång något riktigt bra samtal med mig själv, satt mest och molteg.

I stället lyssnade jag på radion om det senaste om Coronakrisen, min diskussionskamrat Magdalena Andersson pratade om ekonomin. Rätt deprimerande, men kortsiktigt bekymrar jag mig inte så mycket, jag har ju min pension. Men såklart går det åt pipsvängen till sist om man inte handlar nåt för pengarna. Mina fonder är inte så mycket att skryta över just nu, men å andra sidan dröjer det väl ett tag innan jag behöver använda dom till nåt. Om det nu kommer att finnas nåt kvar när krisen är över.

Nej, bastusnacket har tagit stor skada av Corona-viruset, men man får gilla läget. Jag petar in en pinne i brasan i morgon och då får jag i alla fall sista ordet i diskussionen.       

tisdag 31 mars 2020

Dag 15 - Nu börjar det bli tråkigt

Det har hållit på rätt länge nu, det börjar kännas.

Vi håller oss undan både för vår egen skull och för att inte riskera att belasta vården som FHM och regeringen säger att vi ska göra. En uppmaning jag håller med om, folkvett tycker jag. Inget att uppstudsigt sätta sig upp mot.

Men det känns att det har hållit på rätt länge, redan efter 15 dagar. Visst - vi tar promenader, vi motionerar med Sofia och Actic framför TV:n, vi läser, lyssnar på ljudböcker och tittar på TV. Varierar lägenheten med stugan i Sala. Men man behöver mer.

Det är viktigt att äta på restaurang, biblioteket, gå på bio och rockkonsert, IKEA och Clas Ohlson. Barn o barnbarn, kören och After Work med PRO-kamraterna. Bara 15 dagar, men jag kände i går kväll när jag släckte lampan att situationen börja påverka även mig.

Trots att vi är två och har gott om plats både i lägenheten och i stugan så börjar Corona-tempen påverkas. Den här dokumentationen ser ut att behöva fortsätta länge, så av och till ska jag ta min Corona-temp och notera den här. Vad kan hända? När närmar sig kokpunkten? När börjar jag tulla på folkvettet?

Corona-tempen är hyfsat normal idag och jag ska försöka hålla den där och hoppas den inte stiger alltför mycket,. Från normalvärdet 10,0 steg den igår  till 10,1. Långt kvar till kokpunkten. 


  
           

måndag 30 mars 2020

Dag 14 - Gott om Corona-experter

På Twitter finns massor av självutnämnda experter och häromdan fick jag i mitt FB-flöde se ett "Tal till nationen". En riktig tomte, en seriös filmare som höll ett tal i en film där han ifrågasatte hela den här "masshysterin" inom citationstecken.

Om Sverige, FHM och regeringen gör rätt kommer att visa sig och så klart har alla sin åsikt. Och inte konstigt om man behöver ändra åsikt alltefter hur Corona utvecklas, men än så länge håller jag på FHM och regeringen.

Hur ska man tolka det här? Nattligt möte med Stefan Löfven!
Men nu i dag 14 verkar det som jag undermedvetet känner mitt samhällsansvar. Jag hade ett möte med Stefan Löfven i natt, minns inte vad vi pratade om, men det var ett lugnt, positivt samtal minns jag. Men så vaknade jag med ett ryck kl 5.19 av att nån riktigt skrek att jag måste upp. "Det är allvar nu" sa ju Löfven härom dan, det kanske var den polletten som till sist ramlade ner.

Men, nej det var lugnt i huset, min insats behövdes inte. Men då mindes jag gårdagsdrömmen. Gösta Bohman, klädd i överrock och kostym, hade tappat nyckeln till sitt kassaskåp och hade lite bråttom, men jag hade nyckeln och kunde låsa upp och hjälpa honom.

Det här måste väl vara tecken på att jag, en enkel pensionerad pärmbärare, måste ta mig i kragen och kasta mig in i samhällsdebatten. Kanske är det jag som har nyckeln till den här Corona-krisen och borde hålla ett "Tal till nationen" som en riktig Corona-expert. 
      

söndag 29 mars 2020

Dag 13 - Social Distans

Under senaste veckan på Stentorpet har vi växlat några ord med två grannar under en promenad på skogsvägen till Svassla, det är allt. Och några grannar har jag sett på håll. Men nu har vi åkt hem till stan och kan sitta i fönstret och räkna bilar på Cityringen.

Nu är det bara dag 13 än men så läser man om Italienarna som suttit isolerade dubbelt så länge och maten börjar ta slut. Och pengarna. "Det blir revolution" sa nån. Oj vad den här krisen kommer att diskuteras och skärskådas hur folk hanterade den här krisen när den gått över.

Ska jag "ta corona-tempen" på mig själv, så är det ingen psykologisk kris hos mig än. Långt ifrån. Jag har fullt förtroende för FHM och samhället och följer alla påbud. Typiskt svenskt? Kliar i fingrarna att göra nåt, men så är det det där med åldern och Social Distans. Handlar kl.7 på morgonen i folktomma affärer, men jag avstår från mitt dagliga besök på Clas Olson, det är lite jobbigt. Dom kan ju ha fått in nån ny sladd jag kunde behöva.

Så är det det där gamla vanliga man brukar säga att "kris" på kinesiska också betyder "möjlighet", helt självklart nånting jag tänkt på i den här krisen. Nu har dagarna fått lunka på ett tag och det ska dom få göra ett tag till tills jag är klar med det akuta jobben på Stentorpet men sen kommer mitt dagsschema att även innehålla ett dagligt pass med nån intressant onlinekurs. Det finns massor av gratiskurser som jag är intresserad av.

Kris => Möjlighet. Möjlighet att passa på att lära sig nåt spännande!

Och Social Distans innebär egentligen Fysisk Distans hörde jag idag så jag kanske inte ska vara så rädd att prata med mina grannar på lite lagom håll i alla fall.   

lördag 28 mars 2020

Dag 12 - Alla dessa dagar

Carl Bildt har gjort det. Och Kjell Olov Feldt. Inspirerats av författaren Stig Johanssons dikt. Och en himla massa bloggar använder det där uttrycket och jag också idag:

"Alla dessa dagar som kom och gick
 inte visste jag att de var livet"

Det är hela dikten.  Och diktens budskap är förstås större än känslan efter bara just 12 dagar av Social Distans, men ändå. Lite så känns det nu att dagar bara kommer och går. Visserligen med ett försök till struktur, planering och fysiska aktiviteter för oss men ändå är det lite som i en dimma eller labyrint. När ska man hitta ut? När blir det som vanligt och dom där dagarna inte bara kommer och går? När ska jag få brottas med barnbarnen? Ellen, Clea och Casper går kanske säkra men Natan, Ebbe, Selma och Nelly kan behöva en omgång. Ja, Natan slipper nog också, han är ju boxare i AIF.

En annan av Staffans Stollar
Här på Stentorpet har vi det lite småtråkigt men naturligtvis rätt bra jämfört med miljoners miljoner andra världen över i som har hamnat i plötslig tomgångskörning. Man läser om otäcka signaler från kvinnojourer i Italien t.ex.

Idag har jag grävt en grop och i morgon ska jag fylla den med något jag inte kan nämna här men som ledtråd kan jag nämna att man måste tvätta händerna efteråt och har man munskydd kan man gärna sätta det över näsan. Det finns som tur är alltid nåt att göra, jag var just på väg till nästa jobb, men så kom jag att tänka på min favorit bland Staffans Stollar. Träffsäkert:

"Jag ska ta en fil kand, men först ska jag ta en kopp kaffe"

Man får hushålla på jobbet för vem vet hur länge dimman ligger kvar! Jag ska ta en kopp kaffe, men först tar jag nog en tupplur.

fredag 27 mars 2020

Dag 11 - Bastu med dopp

Såklart att jag borde att ha skrivit ett inslag på Facebook om gårdagen. Eller åtminstone Instagram.

En bra sak på Sociala Medier är ju att framhålla sina egna bedrifter och stärka egot, men jag glömde det i går, tar det nästa gång i stället. Men det är lite jobbigt med dom där skriver hela tiden och tom måste lägga ut ett Gonatt varje kväll och så har jag några som i stället måste säga Gomorron på morgonkvisten, men det kan ju vara en sorts trygghet för dom. Själv borde jag bli lite mer social på nätet och inte vara så blygsam. Ska skärpa mig.

Bastun i går kväll var ovanligt skön och otroligt fint att ha en vedeldad bastu på tomten. Skönt när det är kallt ute, skönt på sommaren tom i värmeböljan.
Frestande!

Som om inte det var nog har vi bryggan och ån! Skönast på sommaren men fint även under en bastukväll i mars. Jag borde fått prestationen på bild och mallat mig på Facebook. Om någon här undrar så var vattentempen 3+ så det hade varit värt ett inslag.

Och så precis när jag sitter och skriver det här kommer nya påbud och varningar från Regeringen och FHM, så rimligen blir vi kvar här ett bra tag till, blir nog fler tillfällen till uppfriskande bad i Viksbergsån.         


torsdag 26 mars 2020

Dag 10 - Rena träningslägret


"Stormen är här" sa man på TV igår och vi håller hårt på vår karantän.

"70+ är som trotsiga tonåringar" läste jag häromdan om oss som grupp där många inte gillar att vi inte får vara med som vanligt, men här på Stentorpet framhärdar vi i vår karantän.

Många 70+ jobbar ju fortfarande (det borde jag också göra men det är ju ingen som vill ha mig) och för dom som jobbar är det säkert extra kämpigt med Social Distans förstås. "Vi som är så friska" säger man som försvar när man struntar i sin Sociala Distans. 

Bastun står där och lockar
Och nu är det redan 10 dagar av Social Distans och jag har inte pratat med en enda människa förutom Margareta. Dag 1 bytte jag däck hos Rogers Däck och sa väl Hej och Tack till däckkillen och på Coop har jag nog sagt Hej till nån av personalen, det är nog allt. Och grannarna här har jag bara skymtat på 100 meters avstånd.

Trist? Javisst! Men vi avreagerar oss med motion. Första passet redan kl 8 då vi kör Actics onlineträning med en engelsk instruktör. Så pustar vi en stund och uppdaterar oss med senaste nytt och så kl 9.40 har SVT:s Sofia ett 20-minuterspass. Sen, som idag, har vi trädgårdsarbete och efter lunch blir det en promenad när jag skrivit färdigt det här. Kommer jag bara ihåg att ta med löpardojorna så kan det bli lite skubbande ibland också.

Och som de idrottsatleter vi är så tänder vi bastun på kvällarna som rehab så att man klarar av morgondagens pass också här på träningslägret.

Och det är väl stor risk att vår Sociala Distans och träningslägret fortsätter ett tag så om vi nu blir osociala i vår ensamhet så blir vi väl i alla fall vältränade. 

onsdag 25 mars 2020

Dag 9 - 50-talsrebell

Vi 70-plussare verkar vara svårkontrollerade. Kvar i den gamla rocklåten kanske där vi  "öser på för fullt i stan som en 50-talsrebell".  "Vi över 70 kan ju inte bara lägga oss ner och dö", sa en 70+ i tidningen.

Några vänner tänker att det är synd om dom sitter ensamma, och det är det förstås, och vill att vi tar med dom ut på en cykeltur med kaffekorg och sätter oss i solen i en skogsbacke och lyssnar på vårfåglarna och har det trevligt. Tveksamt när man pratar om Social Distans!

Amelia Adamo kände sig pigg och ville tuta på som vanligt tills hon fick mothugg och ändrade sig och karantänar nu, men jag ser att en av mina kompisar gett sig in i debatten och också känner sig pigg och inte heller vill karantäna.

Vi kanske är för försiktiga i vår karantän, och man kommer säkert långt med att bara tvätta händerna och undvika folksamlingar i den här virusepidemin, men utvecklingen får visa om vi är för försiktiga där vi sitter och ugglar i stugan och praktiserar Social Distans.

Och på tal om 50-talsrebell: idag har vi våffeldagen och jag har blandat till en läcker våffelsmet. Och plockat fram våffeljärnet från 50-talet! Snart nog 70 år gammal fungerar det fortfarande hur bra som helst!

Det var inte slit och släng på den tiden, och nu är järnet snart varmt. Smaklig måltid.