söndag 29 mars 2020

Dag 13 - Social Distans

Under senaste veckan på Stentorpet har vi växlat några ord med två grannar under en promenad på skogsvägen till Svassla, det är allt. Och några grannar har jag sett på håll. Men nu har vi åkt hem till stan och kan sitta i fönstret och räkna bilar på Cityringen.

Nu är det bara dag 13 än men så läser man om Italienarna som suttit isolerade dubbelt så länge och maten börjar ta slut. Och pengarna. "Det blir revolution" sa nån. Oj vad den här krisen kommer att diskuteras och skärskådas hur folk hanterade den här krisen när den gått över.

Ska jag "ta corona-tempen" på mig själv, så är det ingen psykologisk kris hos mig än. Långt ifrån. Jag har fullt förtroende för FHM och samhället och följer alla påbud. Typiskt svenskt? Kliar i fingrarna att göra nåt, men så är det det där med åldern och Social Distans. Handlar kl.7 på morgonen i folktomma affärer, men jag avstår från mitt dagliga besök på Clas Olson, det är lite jobbigt. Dom kan ju ha fått in nån ny sladd jag kunde behöva.

Så är det det där gamla vanliga man brukar säga att "kris" på kinesiska också betyder "möjlighet", helt självklart nånting jag tänkt på i den här krisen. Nu har dagarna fått lunka på ett tag och det ska dom få göra ett tag till tills jag är klar med det akuta jobben på Stentorpet men sen kommer mitt dagsschema att även innehålla ett dagligt pass med nån intressant onlinekurs. Det finns massor av gratiskurser som jag är intresserad av.

Kris => Möjlighet. Möjlighet att passa på att lära sig nåt spännande!

Och Social Distans innebär egentligen Fysisk Distans hörde jag idag så jag kanske inte ska vara så rädd att prata med mina grannar på lite lagom håll i alla fall.   

lördag 28 mars 2020

Dag 12 - Alla dessa dagar

Carl Bildt har gjort det. Och Kjell Olov Feldt. Inspirerats av författaren Stig Johanssons dikt. Och en himla massa bloggar använder det där uttrycket och jag också idag:

"Alla dessa dagar som kom och gick
 inte visste jag att de var livet"

Det är hela dikten.  Och diktens budskap är förstås större än känslan efter bara just 12 dagar av Social Distans, men ändå. Lite så känns det nu att dagar bara kommer och går. Visserligen med ett försök till struktur, planering och fysiska aktiviteter för oss men ändå är det lite som i en dimma eller labyrint. När ska man hitta ut? När blir det som vanligt och dom där dagarna inte bara kommer och går? När ska jag få brottas med barnbarnen? Ellen, Clea och Casper går kanske säkra men Natan, Ebbe, Selma och Nelly kan behöva en omgång. Ja, Natan slipper nog också, han är ju boxare i AIF.

En annan av Staffans Stollar
Här på Stentorpet har vi det lite småtråkigt men naturligtvis rätt bra jämfört med miljoners miljoner andra världen över i som har hamnat i plötslig tomgångskörning. Man läser om otäcka signaler från kvinnojourer i Italien t.ex.

Idag har jag grävt en grop och i morgon ska jag fylla den med något jag inte kan nämna här men som ledtråd kan jag nämna att man måste tvätta händerna efteråt och har man munskydd kan man gärna sätta det över näsan. Det finns som tur är alltid nåt att göra, jag var just på väg till nästa jobb, men så kom jag att tänka på min favorit bland Staffans Stollar. Träffsäkert:

"Jag ska ta en fil kand, men först ska jag ta en kopp kaffe"

Man får hushålla på jobbet för vem vet hur länge dimman ligger kvar! Jag ska ta en kopp kaffe, men först tar jag nog en tupplur.

fredag 27 mars 2020

Dag 11 - Bastu med dopp

Såklart att jag borde att ha skrivit ett inslag på Facebook om gårdagen. Eller åtminstone Instagram.

En bra sak på Sociala Medier är ju att framhålla sina egna bedrifter och stärka egot, men jag glömde det i går, tar det nästa gång i stället. Men det är lite jobbigt med dom där skriver hela tiden och tom måste lägga ut ett Gonatt varje kväll och så har jag några som i stället måste säga Gomorron på morgonkvisten, men det kan ju vara en sorts trygghet för dom. Själv borde jag bli lite mer social på nätet och inte vara så blygsam. Ska skärpa mig.

Bastun i går kväll var ovanligt skön och otroligt fint att ha en vedeldad bastu på tomten. Skönt när det är kallt ute, skönt på sommaren tom i värmeböljan.
Frestande!

Som om inte det var nog har vi bryggan och ån! Skönast på sommaren men fint även under en bastukväll i mars. Jag borde fått prestationen på bild och mallat mig på Facebook. Om någon här undrar så var vattentempen 3+ så det hade varit värt ett inslag.

Och så precis när jag sitter och skriver det här kommer nya påbud och varningar från Regeringen och FHM, så rimligen blir vi kvar här ett bra tag till, blir nog fler tillfällen till uppfriskande bad i Viksbergsån.         


torsdag 26 mars 2020

Dag 10 - Rena träningslägret


"Stormen är här" sa man på TV igår och vi håller hårt på vår karantän.

"70+ är som trotsiga tonåringar" läste jag häromdan om oss som grupp där många inte gillar att vi inte får vara med som vanligt, men här på Stentorpet framhärdar vi i vår karantän.

Många 70+ jobbar ju fortfarande (det borde jag också göra men det är ju ingen som vill ha mig) och för dom som jobbar är det säkert extra kämpigt med Social Distans förstås. "Vi som är så friska" säger man som försvar när man struntar i sin Sociala Distans. 

Bastun står där och lockar
Och nu är det redan 10 dagar av Social Distans och jag har inte pratat med en enda människa förutom Margareta. Dag 1 bytte jag däck hos Rogers Däck och sa väl Hej och Tack till däckkillen och på Coop har jag nog sagt Hej till nån av personalen, det är nog allt. Och grannarna här har jag bara skymtat på 100 meters avstånd.

Trist? Javisst! Men vi avreagerar oss med motion. Första passet redan kl 8 då vi kör Actics onlineträning med en engelsk instruktör. Så pustar vi en stund och uppdaterar oss med senaste nytt och så kl 9.40 har SVT:s Sofia ett 20-minuterspass. Sen, som idag, har vi trädgårdsarbete och efter lunch blir det en promenad när jag skrivit färdigt det här. Kommer jag bara ihåg att ta med löpardojorna så kan det bli lite skubbande ibland också.

Och som de idrottsatleter vi är så tänder vi bastun på kvällarna som rehab så att man klarar av morgondagens pass också här på träningslägret.

Och det är väl stor risk att vår Sociala Distans och träningslägret fortsätter ett tag så om vi nu blir osociala i vår ensamhet så blir vi väl i alla fall vältränade. 

onsdag 25 mars 2020

Dag 9 - 50-talsrebell

Vi 70-plussare verkar vara svårkontrollerade. Kvar i den gamla rocklåten kanske där vi  "öser på för fullt i stan som en 50-talsrebell".  "Vi över 70 kan ju inte bara lägga oss ner och dö", sa en 70+ i tidningen.

Några vänner tänker att det är synd om dom sitter ensamma, och det är det förstås, och vill att vi tar med dom ut på en cykeltur med kaffekorg och sätter oss i solen i en skogsbacke och lyssnar på vårfåglarna och har det trevligt. Tveksamt när man pratar om Social Distans!

Amelia Adamo kände sig pigg och ville tuta på som vanligt tills hon fick mothugg och ändrade sig och karantänar nu, men jag ser att en av mina kompisar gett sig in i debatten och också känner sig pigg och inte heller vill karantäna.

Vi kanske är för försiktiga i vår karantän, och man kommer säkert långt med att bara tvätta händerna och undvika folksamlingar i den här virusepidemin, men utvecklingen får visa om vi är för försiktiga där vi sitter och ugglar i stugan och praktiserar Social Distans.

Och på tal om 50-talsrebell: idag har vi våffeldagen och jag har blandat till en läcker våffelsmet. Och plockat fram våffeljärnet från 50-talet! Snart nog 70 år gammal fungerar det fortfarande hur bra som helst!

Det var inte slit och släng på den tiden, och nu är järnet snart varmt. Smaklig måltid.

tisdag 24 mars 2020

Dag 8 - Vicken tur! Och en sån osis.

Såg en film om Jerome Kern igår, "Look for the Silver Lining"  sjöng dom. "Whenever clouds appears in the blue". Jag snöar lätt in på texter ur The American Songbook

Och fast det är lite mörkt och trist ibland här i karantänen finns det ljusglimtar!

Vicken tur tänkte jag att jag hann gå till frisörn precis innan Coronan slog till, jag klarar mig nog ett par månader. Och tur att jag hann fixa ögonen i vintras och ingen tandläkartid på gång, sånt som kan vara lite kinkigt numera.     

Tur att jag hann få på sommardäcken och en sån tur att vi hade fritidshuset att åka ut till, man är ju lite friare här, ingen risk för folksamlingar.

Elfelet häromdan var a cloud in the sky, men sån tur att jag hittade felet så snabbt. Kräver elektriker, men en sån tur att han lovat komma i slutet av veckan.

Tur att vi har ved till bastun och att det är isfritt i ån så man kan svalka sig. E-böcker och ljudböcker från biblioteket och filmer från lite varstans, Facetime så man inte glömmer hur barnbarna ser ut. Spotify med miljoners miljarder låtar.

Det finns en massa fler "silver liningar", det här var bara några exempel.

Osis då? Jo det var osis att vi var två veckor sena med rockkonserten som vi fick ställa in när reglerna om stora evenemang kom. Två veckor, annars hade vi hunnit. Men tur att det så snabbt blev ett nytt datum och fint att ingen verkar vilja lämna tillbaka sina biljetter! Och osis var det att det inte blev nån semla idag, men tur att då kan jag ta två nästa vecka istället

Så där kan man hålla på. Sjung med tillsammans med Chet Baker:

So always look for the silver lining and try to find the sunny side of life!   


måndag 23 mars 2020

Dag 7 - Filmtajm

Måndag hemma i stan med tvättstuga och matlagning. Några matlådor för mikron om det tar tid att få elproblemet i Sala fixat. Elektrikern skulle ringa så vi avvaktar.

Stefan Löfven höll TV-tal i går. Ingen får chansa! Allvar nu. Personligt ansvar. Bra tycker nog de flesta nu när det är borgfred, men SD-svansen på Twitter viftar vidare om Löfven, FHM och speciellt Anders Tegnell. Nån hoppades att han skulle dö av Corona-viruset.

Skidentusiasterna i Åre med sitt After Ski visar dåligt personligt ansvar liksom 70-plussarna som inte accepterar social distans. Stockholmarna som packar in sig på överfulla bussar och smittar ner varandra är inte heller så begåvade.

Vi borde nog också skärpa oss och inte handla mat i butiken. Vi har annars gjort det nu två gånger och då i folktomma butiker precis när man öppnat. Tänker mig att det är personligt ansvar, men vi borde nog beställa matkassar i stället.

Stig Järrel i en karaktärsroll
Och sitta hemma och se på TV. Serien "Hillary" har vi avverkat och även om hon också kanske har sina brister så är det himla synd att Trump blev president. Hillary hade varit 1000 gånger bättre.

Men nu är det alltså måndag och eftermiddagsfilm på SVT! Tradition sen massor av år, men jag missar det nästan alltid. Men nu ska jag se måndagsfilmen  med Stig Järrel när advokaten Målbrott ärver godset Skumborg. "Spöke på semester" heter filmen. Gösta Bernhard regisserar.               

söndag 22 mars 2020

Dag 6 - Inställd rockkonsert

Söndag 22 mars, den dagen hade jag och alla körsångare i Rock Everybody sett fram mot.

220 sångare som hade nött texter, 10 musiker som hade filat på sina noter och herr körledare hade lagt ner massor, massor av jobb och tankemöda. Och hans fru hade sytt en röd fin kavaj till honom som vi var så nyfikna att se när ouvertyren skulle öppna konserten. Men så blev det inte.

Jag satt hemma hos goda vänner 11/3 och såg nyheten på mobilen om förbud mot stora folksamlingar och förstod direkt. Redan dan efter ställde vi in och stängde kören tills vidare. Men the show must go on.
Inställd konsert

Lite imponerad hur en liten förening snabbt kan ställa om. På några dagar var ett nytt datum bestämt, lokal ombokad och banden ändrade i sina kalendrar. Marknadsföringsavdelningen uppdaterade körens hemsida, Facebook och Instagram och Informationsavdelningen skickade mail och SMS till alla berörda och tidningen kontaktades. Dom som ville ha pengar tillbaka fick mail om våra rutiner. 

Gräddan i kören, kräm de la kräm som det heter i Grönköping, har agerat snabbt, men för att ändå tänka på alla säkerhetsaspekter och inte riskera att någon rockentusiast i vår beundrarskara står oförstående och rycker i dörren på ett folktomt Carlforsska så skickade gräddan ut en gräsrot med en affisch att sätta på dörren med den tråkiga nyheten.   

Faktiskt var det en som bara för några dagar sen blev förvånad över att vi ställt in så lite sugen är jag att stå där framåt tre!

 
         
          

lördag 21 mars 2020

Dag 5 - på Stentorpet

Karantänen på Stentorpet är nästan lite småmysig. Jag har t.ex. inget dåligt samvete när jag sitter och småduttar på mobilen.

Och lite intressant är att jag inte går och småäter speciellt mycket. Vi tar en macka eller en frukt när vi tar en gemensam paus vid brasan men inte så där närsomhelst som jag annars brukar göra. Lite märkligt och med promenader och STC-gymmet så ska vi väl inte behöva lägga på oss alltför mycket vikt.

På nätet följer jag några andra insöade figurer som tex min vän på Malta, den karismatiske reseledaren och mångsysslaren JS. Visserligen SD:are men rätt trevlig ändå. Skojfrisk. Han sitter inte bara i karantän utan tom i husarrest skriver han i sina rapporter. Maltas regler är hårda då han kom tillbaka från en utlandsvistelse. Lite rebell som han är gick han ut med soporna en kväll och riskerar nu böter påstår han. Jag snor hans bild där han sitter på sin balkong och mallar sig.   

Sol på Malta och fint väder på Stentorpet också men lite kyligt. Jag är egentligen arbetssugen men det är lite onödigt kallt och blåsigt så jag spar det till en annan dag.

Lurar lite på att åka in till HK i eftermiddag, får höra vad sekreteraren säger. Hon har vilat middag lite onödigt länge nu, får nog sätta på Spotify.

Sommardäcken är på och snart börjar sommartiden (nästa helg?). Kommer bara värmen också är karantänen uthärdlig!


fredag 20 mars 2020

Dag 4 - och fredagsmys

Dag 4. Dagarna rullar på, äntligen fredag!

Som tur är sover vi så bra här på Stentorpet, bloggredaktionens lokalkontor i Sala, men det blir för tråkigt om man inte har lite ordning under dan. Det känns som det är viktigt att ha ordning och reda och lite tider att hålla sig till.

Nytt nu är att vi i brist på träning på Actic börjar dagen med en egen träning i ATC-stil, cirkelträning. Vi har hantlar och några olika gummiband, det är otroligt mycket man kan göra med så enkla grejer En bra matta att träna på har vi och idag vi körde vi vårt första pass, STC Stentorpet Training Circuit. Man minns ju också Nelson Mandela som varje dag sprang några kilometer i sin cell.

Bra TV-underhållning!
Så blir det kaffe med favoritprogrammet på Svt Play, Guldbron. Just idag är det extra spännande och normalt skulle jag nog tagit en tur till Stockholm för att kolla att allt blir bra med Slussen, men det är ju förstås helt uteslutet nu. Slow TV äär perfekt så att jag hinner med att förstå och jag ser fram mot nästa Slow TV-satsning hos SVT. Den stora älgvandringen börjar sändas 15 april. Spännande.  

Efter lunch, från kl 13, tänker jag sköta mina åtaganden som informationsgeneral för rockkören Rock Everybody. Gå igenom och svara på mail, uppdatera hemsidan och hålla körens medlemmar informerade om läget. Kanske skriva nåt dumt på Facebook också.

Eftermiddagspromenad blir det nog också, sen är man rätt slut när fredagsmyset börjar.

Kan bli en tidig kväll efter en sån här dag.



torsdag 19 mars 2020

Dag 3 - i vår ofrivilliga isolering

Rapport från dag 3 av Corona-isoleringen.

Först är det väl tur i oturen att den här pandemin har då snyggt namn  vem minns inte "svininfluensan" t.ex. Corona har en helt annan klang!

Med det sagt får jag erkänna att jag var på bibblan i går! Men lugn - innan jag blir utdömd som samhällsfarlig: Jag petade bara in min lånebok i inlämningslådan. Utifrån!

Gröna woken är ett bra matställe
Och inte nog med det, på kvällen tog jag mig till ett matställe. Rätt harmlöst det också. Lite Thaimat från en lucka hos Gröna Woken.

Men jag ska inte trängas i folksamlingar, det är ett bra råd, men inte kan jag isolera mig till 100% och det har redan blivit lite långa dagar.

Så idag, dag 3, lämnade vi huvudkontoret och tog oss till lokalkontoret i norra delen av länet. Är det lugnt hemma så är det ännu lugnare här. Vi kanske kan få lite arbetslust här i fritidshuset.

Våra gympass är avbokade t.v. men då blev jag lite fundersam när jag såg att alla seniorpass på Actic kör som vanligt och är fullbokade med kö! Jag antar att några tycker den här ofrivilliga isoleringen är lite överdriven, men att så många tycker det var förvånande. "Vi gör ren redskapen extra ofta" säger Actic "och vi håller avstånd mellan varandra". Vad säger Folkhälsomyndigheten om det? OK för 70-plusare?   

onsdag 18 mars 2020

Dag 2 - Dagarna bara rusar iväg

Redan inne på dag 2 av vår isolering. Frivillig isolering eller sitter vi i karantän?

Nej så heter det väl inte än, men man är ju angelägen om att inte dra på sig nåt dumt, så vi håller oss inne.     

Men nog finns det att göra! Som att stå i fönstret och räkna bilar t.ex. Ta en smörgås. Spela Vänd-tia. Städa i skrivbordslådan. 

En ommöblering har vi hunnit med men vi möblerade ganska snart tillbaka. Och så har vi tagit fram en lista på TV-serier vi ska beta av även om vi inte betalar några streamingkanaler än, men det finns ju massor på Play och Öppet Arkiv. Och så får vi väl överväga Netflix och HBO mm om det blir tråkigt.

Men himla snygg är den, vår nya kamrat!
Städa i källaren lockar också, det ska jag roa mig med nästa vecka och veckan därpå kanske tom städa bilen, jag får se.

"Karantän" betyder annars 40 dagars isolering läste jag just så om det är "karantän" det är frågan om för oss så gäller det nog att städa lite långsamt om det kan ta så lång tid.

Och lite kryp i benen har jag allt nu på dag 2, tar nog en promenad nu i alla fall.

tisdag 17 mars 2020

Dag 1 - Civil olydnad light

Den här tiden i Mitt Sjuttital kommer att sticka ut som den märkligaste tid som jag varit med om.

Vi äldre, man drog gränsen vid 70 år, blev igår uppmanade att hålla oss inne och undvika onödiga sociala  kontakter, tom undvika att gå ut och handla mat! Så att vi inte skulle bli smittade.

Jag kommer att följa alla rekommendationer och göra allt för att hålla mig borta från Corona och har bokat av alla träningspass på Actic. Alla körövningar är inställda och även årsmötet i nästa vecka. Årsmötet i vägföreningen i kväll avstår jag från och vi, Margareta och jag har härmed dragit oss tillbaka till lägenheten här på 5:e våningen där vi kommer att hålla till lite halvt isolerade. Besök undanbedes.

Men så såg jag att det var ju tisdag idag... Dom 5 procenten som Coop erbjuder oss tisdagshandlare var oviktiga, men semlor då?

Risken att bli smittad var inte större idag på morgonen än igår tänkte jag, så jag var lite olydig, gick upp tidigt för en snabb promenad till Coop på Igor och köpte våra semlor. Men som en den samhällsnyttige  PK-medborgare jag är och aldrig hamstrar blev det bara två semlor, en till oss var. Och nu håller jag mig hemma.

Ost är svårt att vara utan, kanske jag smyger ut
nån sen kväll om det skulle ta slut hemma. 
Annat då? Borde jag inte köpt mer toapapper i alla fall? Och hamstrat vadå...? Nej, vi har som alltid ett rätt hyfsat förråd i frysen så vi klarar oss allt!

Men en konstig tid är det.

       



       

söndag 15 mars 2020

I Coronatider

Jag har upplevt andra världskriget (visserligen som ettåring) och en massa andra kriser och dramatiska händelser, men den senaste tiden och Corona-pandemin är nog det märkligaste.

Från första indikationen i slutet av november 2019 i Wuhan i Kina till att idag, 15 mars 2020, ha spritts över hela världen är ofattbart tom för en så begåvad gammal gubbe som jag! Ganska snart efter utbrottet i Kina läste jag att 80% av jordens befolkning beräknades få smittan, Covid-19. Dumheter tänkte jag, men det blir väl så. Jag kommer säkert inte undan jag heller!

Redan spritt till de flesta länder. 900 smittade i Sverige och 2 dödsfall. Kina, Iran,  Europa är värst drabbade än så länge. 160.000 smittade, 6.000 döda och 75.000 har tillfrisknat. Inte så allvarliga symptom har jag förstått men riktigt farligt för riskgrupperna som t.ex. äldre.....

Jag tvättar händerna extra noga nu medan jag sjunger sången: "Tvätta, tvätta liten hand, bort med smuts och bort med sand..." 

Vår show i rockkören Rock Everybody fick vi ställa in. Trist och nu vet jag inte vad som händer. Går det att ladda om, eller är det slut nu? Resor och evenemang ställs in, hela länder sätts i karantän, gränser stängs.

Sista rullen i butiken!
Lite extra kanske vi har handlat hem om utifall, men nån hamstring är det inte tal om. Men många hamstrar allt möjligt och det märkligaste är väl att toapapper ligger i topp!

En märklig tid är det nu i Mitt 70-tal, den märkligaste tiden jag varit med om. Nu får vi se till att tvätta händerna extra noga och hålla oss friska, det är bara det man kan göra.

Och hushålla på toapappersrullarna!       
 

söndag 1 mars 2020

Har Gretaeffekten avtagit?

Tror aldrig så många av mina vänner varit ute och flugit som just nu.

Nord och Sydamerika, Thailand, Vietnam och lite varstans i Europa. Enligt en SIFO-undersökning som redovisades idag har de flesta inte påverkats nämnvärt av Greta-demonstrationerna, åtminstone inte resandet.

Häromdan pratade jag med en kompis som älskar badresor till Medelhavet, men han såg inte ut att fatta vad jag menade när jag sa att jag var lite tveksam nu att resa. Visst blir vi också sugna att ta en tur ibland så vi får väl se hur länge vi ska vara "Greta-ädla" eller göra som alla andra. YOLO!

Får väl se, men häromdan tog vi i alla fall en tur till Sala och fick på köpet en återblick av resan till Venedig. Hittade en film från 2007, och redan då tänkte vi på flygresandet som en miljöbov och tog i stället tåget till Verona och Venedig! 13 år sen och kul att se filmen. Mycket hade vi glömt, man borde filma mera.

Jag filmade en hel del en gång och la ut några på DVD, som Venedig-filmen, men alla andra filmer, var är dom tänkte jag. Och letade och hittade dom. En hel låda med kassetter!

Jag har säkert fler semesterfilmer där i högen vi kan roa oss länge med. Klimatsmart, då tjänar vi ju in några semesterresor och kan kolla våra filmer i stället. Men ska jag organisera, redigera, registrera mm så har jag att göra hur länge som helst. Film är kanon, men man ska nog ta hand om filmerna direkt, nu vet jag inte hur mycket jag orkar.

Men en liten kort film från Venedig kan jag bjuda på, filmat från TV-bilden igår. Margareta har köpt en hatt för 100 kr. Mycket folk redan då, nu vill dom ju inte ha dit fler turister! Tur att vi hann se Venedig innan det blir stopp. 





onsdag 19 februari 2020

Småstadskänsla i Västerås

Västerås bara växer. Mest positivt för det betyder väl att folk har jobb och kanske också trivs här. Men lite synd om småorterna runtomkring får det knackigt.

Men även om stan växer har jag ofta den där fina småstadskänslan här där jag bor. Mitt i City.

Igor, stans enda riktiga varuhus. 
Jag tänkte så när jag gick ner till Coop på Igor för att handla. En bit ner på vägen mötte jag grannen som var ute och rastade hunden. Hon är alltid glad och jag stannade och pratade hund en stund. "Det är mycket att lukta på" sa jag och menade hunden förstås. Utanför Coop stod Stig som var på väg till eftermiddagsbion. Frun hade kompisar hemma så Stig fick ledigt och hade gott om tid att skoja ett tag.

I mataffären ser jag ofta nån körsångare från "min" rockkör, den här gången var det prästen som sjunger så bra. Han hade fått med sig en lång matlista och vi kunde prata en stund om texterna vi tränar på. Vi hade båda svårast med "Sommarnatt", ingen struktur, inget att hänga upp inlärningen på var vi överens om.

Engelbrektsgatan där jag ofta stöter på några grannar
På Clas Ohlson blev det ett extra "Hej" på dom expediter där som känner igen mig (de flesta) och från kaféet kom Monica från kören utspringande när hon fick syn på mig. Hon fikade med några kompisar som ville köpa biljetter till rockkörens show på Carlforsska i mars.

Det här må vara fler folk än vanligt som jag stöter på, men lite så där är det när jag går ner på stan. Positiv småstadskänsla.

Sen utanför Igor stötte jag också på burkplockarn som faktiskt också var med i kören en gång innan nånting hände med honom. Varför gick det utför? Han vill inte prata med mig och han kanske inte ens känner igen mig, jag vet inte.

fredag 14 februari 2020

Västerås Folkets Park

Jag tog en promenad till parken idag, tar knappt 20 minuter, och nog saknar jag gamla tiderna innan Västerås Folkets Park las ner och det byggdes bostäder där i stället. 20 år sen nu.

Dit gick jag med mamma o pappa en gång, t.ex. på 1:a maj. Som ungdom var det sen musikartister och shower man hade råd att lyssna på. Som Snoddas och Lill-Babs. Och Paul Anka och Count Basie! Teater. Och dans på dansbanan och i Rotundan. Och senare egna barnen på måndagsträffar mm. Och Valborg.

Men så klart det håller inte längre, Folkparkseran är förbi, antagligen för evigt. Det blev för sossigt nu när marknaden styr. Det ska vara så märkvärdigt numera.

Tänk om man kunnat käka lite enkelt på Rotundan på lördagskvällen och dansa lite. Umgåtts och träffat andra pensionärer. Nej, det kommer inte att hända. Men några gamla skyltar från förr fanns kvar i parken som minne, tack för det! Och bostäderna och skolorna behövs förstås när Västerås växer alltför fort.


Numera skola 
    

torsdag 13 februari 2020

Örjan eller Göran?

Normalt är det viktigt att kalla folk vid sitt rätta namn och stava namnet rätt.

Några av mina vänner envisas med att kalla mig Göran, och fast jag inte egentligen bryr mig känns det lite slött. Folk man känt sen uppåt 10 år, kanske mer.

Jag brukar säga till lite lätt, men så om några veckor hör man igen: "Hörru Göran, läget?"

Ingen stor sak, men slött och ointresserat. Hörde det igen i går så det här råkar nog alla vi Örjan ut för ibland. Sån tur att Jojje Wadenius skrev den här låten! 






tisdag 11 februari 2020

Personligt rekord i TV-serier

Nu är vi där och maratontittar på TV-serier vi också, modernt och trendigt som man hört hur ungdomar ser på TV numera.

Vi festade loss igår med med 5-6 timmar framför TV-n. Vi har haft fyra-fem serier på gång, men såg slut på några förra veckan, nu hade vi tre serier kvar. Och vi sa oss att det är svårt att hålla ihop handlingen och personer med en vecka emellan programmen. Måndagen blev en bra dag att bänka sig och lite charmlöst men effektivt titta slut på serierna vi hade på gång.

Började runt lunch med sista avsnittet av Överklassmördaren, ett mord i New York från 80-talet som uppmärksammats i fem avsnitt! Ingen serie man behövt följa, men intressant där försvaret fick det till att mordoffret varit för lössläppt och drivit den ovanligt snygge mördaren till dådet, #Metoo. Och nu är jag klar med den serien och mördaren fick 5-15 år för dråp, inte mord alltså, men har senare gjort nya brott och sitter fortfarande i finkan som 60-åring.

Så blev det en eftermiddag med Kalifat. Vi såg avsnitt fem i söndags och hade svårt att minnas alla namn och intrigen så vi spottade i nävarna och kollade mer eller mindre i ett sträck avsnitt sex, sju och det dramatiska slutet i avsnitt åtta. Rätt jobbig eftermiddag med tre avsnitt, nästan tre timmar,  men vi hängde med bra och hade lättare att hålla isär alla personer, det var ju bra. Och nog fanns det en öppning för en fortsättning.

Lite utmattade sa vi att det är lika bra att titta slut på Tsunami också, också dramatisk och jobbig förstås. Lite lättare att hänga med i intrigen, men vi tog ett par timmar här också och såg slut på den serien.

Nytt personligt rekord! Nästan sex timmar framför TV:n med TV:serier. Visst har TV:n stått på längre nån gång då man följt nån direktsändning av nån aktuell katastrof som Palmemordet, Utöya och liknande, men så här att följa filmer är lite ovanligt.

Förra rekordet kan vara sommaren 2018 och fem-timmarsversionen av Fanny o Alexander  när TV firade Ingmar Bergman 100 år.

Nästa projekt?

Och nu då. Kanske är slut ett tag med TV-serier, känns så, men så hörde jag häromdan ett tips om The Day, en belgisk serie i 10 avsnitt om ett misslyckat bankrån. Hela serien utspelas på en och samma dag, The Day, men 'måste ses' sa recensenten! Jag får se. Ska den också ses på en och samma dag som titeln anger så blir det i alla fall ett nytt svårslaget personligt igen.               

söndag 2 februari 2020

Skrivkramp

Nä nu börjar tangentbordet krångla och gå allt trögare. Jag borde ha ett kvartssamtal med mig själv och fundera på framtiden!

169 på Bokus
Jag tror fortfarande att det är nyttigt att ljuga en halvtimme om dan vid datorn, men... Lite imponerad på min körkompis Willy Berg. Imponerad, inspirerad men absolut inte avundsjuk! Han skrv en bok som blev klar för 2-3 månader sen, Harrys Garage, som nu finns där böcker säljs. Adlibris - Bokus - Akademibokhandeln...  Grattis Willy! Vilket jobb! Riktigt bra! Vare sig du blir August- nominerad och förmögen på boken eller inte så hoppas jag du är riktigt nöjd. Du är duktig att skriva.

Och så jag då. Det händer så mycket hela tiden man kan ljuga ihop nåt om - t.ex. simtävlingen igår med Nelly, min egen träning och bastun, promenaden idag, Mello, kören, vädret,  ja bara man går och handlar händer det alltid nåt man kan analysera, men det måste ju kännas roligt. Jag kanske ska hitta på nåt annat att förspilla min ungdom på.

Willy Berg skriver Haikudikter också, bra sådana. Jag kan också Haikudikta, men räknar bara stavelser 5-7-5:

Skrivkrampen härjar
Orden fattas, tagit slut
Nu vänder jag blad

Men till sist blev jag glad när jag just nu råkade se en snygg uppställning av min blogg.

            Kolla här!   (Snyggast på datorn)

torsdag 30 januari 2020

Erkänner: Jag ser mycket på TV

"Bara skit på TV" sa man ofta förr, men det är tvärtom tycker jag. Jag hinner inte med allt jag skulle vilja se.

Sista tiden har jag avverkat massor av TV-serier, och det räcker gott och blir över det som finns på SVT och TV4 och deras playtjänster.

I går såg vi färdigt på Min fantastiska väninna, 5 plus! Intressant med det italienska svårmodet , det var riktigt oväntat. Jag trodde alla italienare sjöng, skrattade och dansade för jämnan, men det var bara på bröllopet i slutet när vinet flödade som  det var riktigt glatt. Intressant!

Den kommer i en säsong 2 senare ser jag, det ser jag fram mot. Redan 10 februari. I HBO Nordic... Provabonnemang igen...?

Här är ett axplock på annat vi sett sista tiden

Kalifat sänds just nu. Finns på play men vi ser den på tablåtiden. Den är för spännande för att kolla på i sträck på play, man vill suga lite på det. 5 plus den också.

Äkta Billgrens   småtrevlig men sånt kan man väl var utan. Missar jag ett avsnitt så gör inte det nåt.

World on fire en krigsserie i sju avsnitt! Krigsserie! Tom det har vi sett och väntar ivrigt på nästa säsong.

Chernobyl såg vi förstås. Ett provabonnemang hos HBO så nu med Min fantastiska väninna åker vi väl på att betala några månader om dom inte kör den i SVT
.

Badhotellet - det bästa TV4 visat!
Hemligheten Spänning i kristen miljö såg vi för några veckor sen och förstås Vår tid är nu för en tid sen, men där kommer det inga fler säsonger mer än nåt enstaka program i jul. 

Badhotellet på TV4 gick i 6 eller sju säsonger men där kommer inte heller några fler säsonger.

Julkalendern kanske inte räknas som en TV-serie, men såklart följde vi dramatiken där!  

Men en del serier överlever sig själva. Som senaste avsnitten av Leif o Billy,  Solsidan och några till. Dom mår nog bäst att läggas i malpåse ett tag.

Uj-uj-uj så mycket bra TV-serier ändå ser vi inget på Netflix och sånt.

Och på måndag börjar Tsunami på Svt, då sitter vi i TV-fåtöljerna!
     

måndag 20 januari 2020

Jag har syndat, nu kom straffet!

Lite synd att jag syndat så länge, i stort sett livslångt. Och syndat allt mer på sista tiden.

Straffet kom plötsligt. Jag hade satt mig upp i sängen och fått ner fötterna på golvet när nåt small till i mellangärdet. Hjärtat sitter inte där så det var lugnt ändå och jag orkade precis sträcka mig efter morgonrocken och stappla ut i köket utan att Margareta märkte nåt. Kände direkt att jag inte ville prata.

Så snurrade jag runt i vardagsrummet på alla fyra på golvet, hängde över fåtöljen, försökte ligga på rygg, på mage, stående igen för att hitta nåt bra läge men inget hjälpte. Ingen värk men en intensiv kramp på höger sida under revbenen. Illamående. Till slut provade jag sängen igen till Margaretas förskräckelse, jag såg väl inte så alert ut. Skulle vi behöva ringa 1177? 

Dåligt medicinskt kunnig som jag är var det ändå rätt lätt att sätta diagnosen själv: Njursten!

Och efter nån timme släppte det och sen har skammens rodnad övergått till högrött! Jag skulle förstås lyssnat på Margaretas tjat om vatten tidigare, men vi syndare vaknar ju sent. Det är VIKTIGT att dricka mycket vatten, jaja jag förstår, och extra viktigt antar jag om man motionerar mycket och badar bastu mycket. 3 liter om dan står det för oss som har njurstenar som skramlar i magen.

3 liter! Kommer jag att klara det? Och det får ju andra konsekvenser, men det är sånt man får ta, det var ingen höjdare att få ett njurstensanfall! Nu står tillbringare framme på bordet, så jag har inget att skylla på.                       
 

söndag 19 januari 2020

Gymkort på Actic - vilken lyx!

Lördagseftermiddag och det rycker i benen. Klart det blir en tur till Actic.

Dansbanan är relaxyta där Actic alltid bjuder på kaffe!! 
Några kilometer på löpbandet (inte mil, det är lättare utomhus) och sen några längder i bassängen. Det är banne mig en lyx att ha ett gymkort på ett så fint gym som Actic på Kristiansborg, speciellt nu när badet har öppnat på nytt.

I bastun pratade jag med en kille från Actic i Stockholm på helgbesök i Västerås: "Ett sånt här gym skulle vi ha i Stockholm" suckade han. Han jobbade mot Actic i Tyskland och Österrike också, men så här fint gym fanns inte där heller. Men i Västerås! Fem minuter från där vi bor!

Lägg till bildtext
Tom omklädningsrummet med 50-talsskåpen är extra fina. Så extra fina att en reklamfirma var här för några veckor sen för att spela in en reklamfilm. Och bassängen har gått hela hösten i en annan reklamfilm.

Actic på Kristiansborg!         



onsdag 15 januari 2020

Den här veckan är jag riktigt nöjd med

Lite självskryt kanske, men starten på den här veckan är jag nöjd med.

Söndag förmiddag en joggingrunda för mig och Margareta promenerade samma bana, faktiskt gick hon tom lite längre än vad jag sprang. 5 km är lite kort för en joggingtur, men det fick räcka den här gången. Massor av folk på Björnön, så jag springer nog hellre på andra ställen en solig söndag.

Högtidlig nyöppning av Kristiansborgsbadet
Så på tisdagen körde vi ett tufft pass på Actics cirkelträning då Margareta var kvar en timme extra efteråt för ett yoga-pass, men med min obefintliga balans är det inte ens idé att försöka sig på yoga. Och så idag, onsdag, hade vi vårt vanliga spinningpass och idag stannade jag kvar ett tag efteråt för att nypremiärsimma i Kristiansborgsbadet som öppnar idag efter att ha varit stängt ett halvår.

Varierande träning minst sagt: jogging, promenad, cirkelträning, yoga, spinning, simning! Fyra pass var!

Och körträning däremellan så vi sitter verkligen inte bara vid ett vattenhål som ett par gamla elefanter och väntar på döden som Hasse o Tage sjöng en gång. Kan vara på sin plats att ta en repris på den klassiska låten från 88-öresrevyn! Och BTW: Hela revyn finns på Öppet Arkiv. Måste se den igen.
Den här veckan är jag nöjd med!

          

torsdag 9 januari 2020

Musiksmak ska man inte diskutera

Det må så vara att min musiksmak, 50-60-70-talsrock,  en gång kommer att vara utdöd och bortglömd, men här och nu håller den fortfarande efter uppåt 70 år!

Numera finns det ju så många musikstilar så dagens musiksmak blir nog mer kortlivad, kanske inte Asap Rocky spelas så ofta 2090. Det kommer nya musikstilar allt oftare och självklart tycker unga idag 2020 att Presley är rena stenåldern men all musik kan man väl lyssna på ibland, även stenkakor från slutet av 1800-talet. Man behöver väl inte älska det för att ibland kunna lyssna på det.

Den här börjar vi med, få se om massorna köar upp på biljettexp. 

Med det sagt är det ett stort nöje för marknadsföringschefen i rockkören Rock Everybody att få meddela att vi idag på Facebook annonserar ett högintressant evenemang med en doft från den ursprungliga rockvärlden på 50-talet. En konsert med 150-160 körsångare i Rock Everybody tillsammans med 50-60 körsångare i Generationskören i Arboga och det populära bandet The Ryders toppat med ungdomsbandet från Kulturskolan, 5 grabbar i 16-17-årsåldern som kämpar med rockrytmer som dom inte är vana med. Men en föreställning utöver det vanliga!

Två föreställningar med 500 pers per föreställning och redan idag när kampanjen för evenemanget drar igång på allvar är mer än hälften sålt. Och jag är nyfiken på hur många av mina jämnåriga kamrater på Facebook, IRL och från bastun på Actic och andra jag känner som dyker upp. Arbetskamrater etc. Gamle chefen kanske? Nej, knappt någon är tipset.

Det känns lite som det där att ingen blir profet i sin hemstad. Men en bra föreställning blir det!   

onsdag 8 januari 2020

Folk är för bekväma

Jag hörde det gamla vanliga i går på TV hur allt fler rör på sig allt mindre. Tar bilen till jobb och affären fast det bara är nån kilometer.

Men jag har gott om exempel också på vänner som inte är för bekväma utan ofta låter bilen stå och som jag gillar långpromenader. Ibland kan väl jag vara lite för bekväm jag också, men  när jag pratade med ett par körvänner härom veckan som i princip aldrig åkte bil i stan, då blev jag påverkad att i första hand promenera om det passar. Vardagsmotion!

Så idag när jag lämnat bilen på verkstan, hur skulle göra. Mörkt och kallt. Lite lätt regn men ett rejält blåsväder, halv storm kändes det som. Busshållplatsen alldeles i närheten och kanske lånebilen var ledig? Men så tänkte jag på alla mina vandrarvänner. Jag går hem.

Halv storm alltså men det var rätt skönt att dra upp kapuschongen över huvudet, bita ihop och börja traska. Försökte först lyssna lite på radions P1, men jag hade inga lurar och i blåsten var det svårt att höra  mobilen.

Några reflexreflexioner: Jag mötte rätt många morgonvandrare på väg till jobb, skolor och busshållplatser, men väldigt få hade orkat ta på en reflex. Och rätt många cyklister, men de flesta av dom körde nedsläckt. Ju närmre centrum jag kom ju fler hade inget lyse, det kan man ju fundera lite över varför det var så.

Pappa Sven åkte aldrig buss, en principsak. Men det var då bensinen var billig och man inte pratade miljö som idag så han tog helst bilen.

Nej jag tar nog en promenad till i eftermiddag, det tog bara en timme att ta sig hem från bilverkstan så det är inget att skryta över om jag går tillbaka också.

Om det nu är svårt att få folk till gym och motionsspåret borde det vara enkelt att få folk att gå till bilverkstan. Och ren förtjänst, bussbiljetten går på 12 kronor!

onsdag 1 januari 2020

Ännu ett decennium

Född på 40-talet gick jag i natt in i mitt nionde decennium!

Det är låga odds för att jag inte ska få uppleva ett tionde också, i så fall då som 85-åring. Det tror jag jag ska klara, men sen blir det väl lite mer osäkert.

Men för att travestera Eyvind Johnsson så håller jag i hästarna: Nu var det 2020! Jag håller mig där.

Stadshuset i Västerås
Traditionsenligt nyår på tu man hand, men  själva 12-slaget firade vi på stan med lasershow och en himla massa folk. Och idag, nyårsdagen satt vi traditionsenligt och tittade på nyårskonserten från Wien. Lika fint som alltid, men det var också traditionsenligt fortfarande väldigt få kvinnor i orkestern, 5-6 stycken bara av kanske 80-90 musiker! Sånt reagerar man för. Harpa och ett par fioler.

Nytt år, men nyårslöften? Nej, jag håller mig till mitt uppåt 25 år gamla löfte med motion. Livslångt löfte, men när jag vägde in mig i morse såg jag att jag måste ta löftet lite mer på allvar. Inte så farligt men en 3-4 kilo ska väck om joggingformen ska bli tillräckligt bra för att kunna klämma en mara igen.

Björlingska Kyrkogården
Började direkt efter TV-konserten med en snabb, riktigt snabb, promenad genom Västerås City som var fint uppstädad efter nattens folkmassor. Jag trivs i Västerås och kommer nog aldrig flytta härifrån. Och ganska ofta hamnar jag i slutet av mina stadspromenader i kvarteren runt min gamla skola. Grundat 1623 och firar snart 400 år så jag måste vara med i intresseföreningen tills dess så jag får vara med på jubileumsfesten. 200 kr/år får det vara värt.

Upploppet in mot skolgården 
Grusgången i allén på Björlingska kyrkogården är gräsmatta nu, men där mellan gravstenarna sprang jag från 10-11-årsåldern livrädd i höst och vintermörkret på väg till skolan, jagad av spöken och döingar, men kunde andas ut när jag kom in på skolgården och hade överlevt ännu en dag. Och sen var det samma sak på väg hem när vintern var som mörkast. Inte undra på att man blev som man blev.

Nyårsönskningar då? Hälsa och sånt förstås för mina närmaste, men annars skulle det kanske vara att Sverigedemokraterna skulle genomskådas som det parti det egentligen är.