Dag 240 - Dagarna bara går och ingen mår nog riktigt bra längre

Dagarna bara går och smittan bara ökar. 

Vi skulle träffats idag, några grannar, för en stunds Corona-säkert snack, men vi ställde in. I nästa vecka har vi tänkt att samla några körsångare runt korvgrillen, men alltför många är svältfödda på sociala kontakter och vill komma så jag tror inte jag törs vara med, vi blir för många. Dagarna bara går, jag tror jag sover middag idag.

Det var trist i mars när smittan bröt ut men också lite spännande när vi isolerade oss i stugan framför TV:n och kaminen, följde nyheterna och allt blir väl bra till påsk tänkte man. Ett par månader möjligen, men sen gick sommaren och nu hösten. Nu är jag inte optimist längre, realist och pessimist.

Som pensionär har man inte all tid i världen, varje dag räknas och är värdefull men entusiasmen är inte på topp just nu när smittan bara ökar. Vi har testat gymmet några veckor och det har känts helt Corona-säkert utomhus men kanske inte inomhus fast vi är så få där, det är nog en onödig risk. 

Sven Wollter, 86, höll sig isolerad tills han nyligen gjorde ett besök i Stockholm, fick Covid och dog i går.

Min dagliga promenad hit är livsviktig

Vår nya bil har gått 24 mil på 14 dar och står i garaget. Man är inte sugen ens att ta en biltur!

Prognos: Coronapandemin ökar länge än och vi får fortsätta vårt socialt distanserade liv på två man hand tills vi nån gång under våren vaccinerar oss och ja, jag tror jag kommer att våga ta en spruta. Jag har inte tänkt att drabbas av Covid, och det är ju mycket upp till mig själv att vara försiktig, men jag glömmer lite för ofta att tvätta händerna, det är dumt. 

Blir det snö i vinter kanske vi bor en tid under vintern i stugan eller åtminstone senast från påsk, man är friare där. Julen blir speciell, kanske tom att vi måste sitta ensamma i stugan som vi fick göra en gång när vinterkräksjukan slog till i klanen. 

Det är en prövning att inte ha så många planer, jag har inte all tid i världen och skulle vilja gå några kurser och lära mig mer men jag börjar dega ihop nu när dagarna bara går. Banne mig börjar jag inte bli lite dummare i huvudet som det här virriga inlägget indikerar, men en Coronasäker promenad till Clas Ohlson brukar pigga upp, det tror jag jag vågar.