Social på nätet är Coronasäkert

Nu träffar jag knappt en kotte IRL. 

Mamman i lägenheten ovanför är  lättsam, vi skojade och skrattade några minuter i trapphuset igår när hon gick ut med hunden och Nisse i tvåan pratade jag nog tio minuter med häromdan. Han hade cancer berättade han och vi skulle behöva prata mer kändes det som. Övriga grannarna är inte så pratsugna, jag får mest bara ett HEJ.

En kokt med bröd, rena hälsomaten

En f d granne stötte jag på på vägen till affären, där blev det nog också tio minuter och med nån körsångarkompis har det också blivit några minuter i affären, men mina gamla arbetskamrater  och ungdomsvänner är det svårt att hålla kontakten med. Och kontakten med bastukompisarna från Actic har fryst inne. 

Jag skulle så gärna träffa folk i levande livet, men just nu går ju inte det. Vad gör man då?      

Social på nätet. Så självklart att man inte behöver säga mer. Coronasäkert. Men jag är så himla trött på mina vänner som inte törs vara med och "lämna spår" på Facebook o Instagram. Vad tror dom ska hända? Men jag såg ett inlägg från Torsten i morse på Facebook, han var vissen sist vi sågs så jag messade honom. Men Börje, Lasse, Turken, Ingvar mfl från förr, dom har jag ingen aning om hur dom mår. "Vi hörs på Facebook" brukar jag säga om man ses men då ser dom bara besvärade ut. 

Och idag lämnade jag ett spår på Facebook till medlemmarna i rockkören, rätt ofarligt! Ett internt skämt i rockkören och obegripligt här, men korven var så god och nyttig så jag tar med den här också som ett exempel på att vara social på nätet.