torsdag 14 januari 2021

Minnet sviker

Det bästa för mig med min pandemiblogg är att kunna titta tillbaka på den här dramatiska tiden och hjälpa till att komma ihåg dramatiken, dramatisk för hela världen. För uj vad man glömmer.

Jag har inte ens 100% koll på aktuella restriktioner där det senaste är att man kan få böter om man bryter mot pandemilagen så jag ska genast uppdatera mig. Nu är jag ändå inte i riskzonen för ev. böter, vi är så distanserade att vi inte kan göra några större fel. 

Jag har t.ex. glömt, är det åtta eller fyra man får vara på restaurangen? Men so what? Vi är ju bara två och så går vi inte ens på restaurang. Men jag ska uppdatera mig om aktuella restriktioner.

Det är som tur är inte förbjudet än att gå till Clas Ohlson. Så här glest var det där idag, ingen trängsel, coronasäkert.

Mer om minnet: 

I går fick jag ett FB-hej från en klasskamrat på 60-talet, 60 år sen, sånt gillar jag - Facebook ÄR fantastiskt. Då insåg jag att jag totalt glömt att vi inte förrän på gymnasiet hade tjejer i klassen! Inget minsta minne av den uppdelningen, bara finniga grabbar. Men min tjej-klasskamrat från gymnasiet mindes jag och hittade några bilder på henne och några andra ungdomar på Vlt:s Facebook från en stillsam men effektiv skolprotest 1963. Det hade inget med Corona att göra, bara ett minnesexempel.

söndag 10 januari 2021

Dag 300 - Pandemilagen införs

Under Spanska sjukan 1918-1919 dog 35.000 i Sverige, fram tom idag  har nästan 10.000 avlidit i Sverige under Coronan. Dramatiskt och i dag är det dag 300 i min räkning och den nya pandemilagen införs.

Den nya lagen behövs säkert så att inte Corona-siffrorna drar iväg okontrollerat. Skönt så länge vi inte behöver hårda nedstängningar och inte ens får gå ut, jag hoppas det här räcker och att kurvorna börjar peka neråt snart.

På promenaden igår värmde nästan solen och det kändes som bättre tider och att vi redan går mot vår, men så idag kom snön och blåsten, än så är det långt till vår, innan rönn i blomma står. Ännu lättare att vara socialt distanserad idag i snövädret.

Också intressant att nämna här dramatiken i USA där Capitolium intogs av Trump-mobben häromdan och veckan som kommer får väl visa om Trump blir ställd inför riksrätt. Fem människor dog.

Men USA är landet som är hårdast drabbat av Corona med fram tills nu 373.000 döda, det är ännu värre och nåt Trump till stor del är ansvarig för, dom borde också ha en pandemilag. 

Första dagen av pandemilagen i Sverige ägnar vi åt social distansering i lägenheten  och kanske en eftermiddagsfilm.

måndag 4 januari 2021

En dag i pensionär Widmarks liv

Minns ni Solzjenitsyns bok om En dag i Ivan Denisovitjs liv? Jag får nog inget Nobelpris för det här inlägget men så här intressant var en dag i pensionär Widmarks liv i januari 2021 under en pågående pandemi.  

Blir så lätt stökigt
Vaknade runt sju som vanligt. Utsövd. Kvar i sängen ett tag med mycket att läsa på mobilen. Börjar oftast med TextTv-appen som  är färskast sen betar jag av mina kanaler, Aftonbladet, SVT Nyheter, SMHI Väder, DN etc. 

Inget intressant i Vlt, mest gamla nyheter och inga dödsanonser idag. 2388 kr för e-tidningen, värt priset?

På Facebook o Instagram blev det några kommentarer och på Twitter läste jag nattens nyheter inför några viktiga datum nu i veckan i USA där Trump gjort bort sig igen. Kollade banken så att alla räkningar är betalda och OK, sen var det dags att kliva upp och snygga till sig.   

Frukost framför TV-n med Nyhetsmorgon och morgongympa med Sofia innan tvättstugan kl 10. Läste nån timme i julklappsboken, Familjen av Johanna Bäckström, lunch, läste några artiklar i senaste Vi. 

Måndag = ny "Discover Weekly"-lista med min musik från Spotify. Listan började med Emmylou Harris och If I needed you, fortsatte med italiensk restaurangmusik från Gypsy Café.  Hörde tom Tennessee Waltz och It`s now or never, rockkörens repertoar, sen var det lätt att städa på skrivbordet. 

Skymningen kommer tidigt, vid tre började det bli mörkt. Och jag var inte sugen på nån promenad. Tog en smörgås och skrev det här i stället. Snart kvällsmat och Rapport. 

Så gick den här dagen, hann knappt börja, ska det va´ så här? skulle Sverker Olofsson sagt. Det finns dom i min ålder som jobbar, driver företag, skriver böcker, föreläser, är influencers... Och jag städade på skrivbordet! I morrn åker jag nog till stugan. Vattnet ska stängas av. Det kan ta lite tid.

söndag 3 januari 2021

Pandemin 2021

Isfritt på Mälaren
Årets första pandemirapport: ingen ljusning i sikte. Mer än att solen för några korta timmar visade sig på vår dagliga promenad.

Nya mutationer som är extra smittsamma, ökade smittspridningssiffror och dödstal som inte minskar. Håll i och håll ut!

Stökigt nyårsfirande, jätteköer på systemet och uppmärksammade och omdömeslösa resor till Medelhavet har man läst om senaste dagarna. Folk verkar fortfarande inte begripa att det är en pandemi som drabbat världen. Jo, de flesta kanske förstår, men det är lätt att hitta ursäkter för att tulla lite på restriktionerna. Lite uppgivet.

Men dagens promenad i den bleka solen ner till Mälaren följde till 100% alla restriktioner.


torsdag 31 december 2020

Bortkastat år

Lite tillspetsat kanske, men det känns lite så ibland. Så mycket som inte blev gjort 2020. Och i den här åldern har man ju inte hur mycket tid som helst, men ändå: Det är orättvist mot själva livet att inte vara tacksam för det man ändå har. Mycket har varit  bra och många har haft det otroligt mycket värre. Nästan lite religiöst är jag ändå tacksam för 2020.  Långt ifrån bortkastat.

En riktig tomte
Ingen av mina närmaste har varit drabbade av Covid-19. Vi hade det fint i stugan ända från mars, jag vann ett par joggingskor och vi klarade älgkrocken utan minsta skråma. Dessutom kunde vi köpa en ny bil, elbil tom, det hade jag inte trott skulle bli av under min livstid. Och på årets sista dagar fick klanen en ny medlem, Kira 8-9 veckor. Ridgeback. Skulle jag se 2020 som ett bortkastat år? Dumheter.

Jag missade nog en semesterresa den här vintern, det hade nog i normala fall varit läge för en månad i Portugal eller Italien igen i år. Och jag har missat några konserter, teater och restaurangbesök och missat simträningarna med Almungeungarna, det var ju synd. En himla massa bastusnack blev aldrig snackat, men där är det ju mycket dösnack också, så so what? Strosa runt i Stockholm lite planlöst saknar jag och en himla massa annat, men allt det här finns ju kvar, och jag har långt kvar till 100!

En av Povel Ramels vackraste visor,  Följ mig bortåt vägen  slutar 

               Det du inte gör idag kan du göra bra, tids nog längre fram 

Dagny, min bloggarkollega, fyller 109 i år och skriver fortfarande dagligen på sin blogg så jag räknar med att jag har tiden för mig. Missade jag lite i år så var inte det hela världen.

         Det finns ingenting som ej låter ordna sig, tids nog längre fram 

lördag 26 december 2020

Nu börjar vaccineringen

Första laddningen räcker till 4900 personer. Men det kommer mera och jag räknar med att min första dos kommer under januari och att jag får den andra senast 28/2. För optimistiskt kanske, men sen är jag fri!

Lussekatter och risgrynsgröt

Julaftonen firade vi utomhus i Almunge så länge det var ljust och på kvällen träffades alla var och en hemifrån sig i en Teams-session framför sina datorer. Vi fick tom på distans närvara när tomten kom till Almunge! För en gångs skull sken solen på oss, lite blek och var väl inte så värmande men det blev ju trevligare så.

Glögg och hamburgare i trädgårn
Juldagen åt vi lunch utomhus i Stentorpet.  Hamburgare med bröd, är kanske inte traditionsenlig juldagsmat men smakade suveränt där vi 70+-are fick sitta fint under tak i korgstolarna. 

Ovanligt julfirande 2020. Återstår att se 2021 och framöver om det här är en återkommande tradition. Kanske så här man firar jul i världen fr.o.m. nu?

Tomten kom till Almunge
Nej,  till nästa år redan är det nog mer som vanligt när alla är vaccinerade. Med ett undantag:

Teams, Zoom och sånt som man nu använder allt mer på jobbet används nog också allt mer även för oss andra. Fint om vädret är dåligt eller om tiden inte räcker till.    

Vår  klan har skött sig så bra man kan begära. Skulle vi åka på en Covid-19-smitta nu innan vi har fått våra sprutor känns det orättvist.

tisdag 22 december 2020

Dag 281 i Coronaåret 2020

Under 281 dagar har jag inte tagit en enda människa i hand! Möjligen knackat nån närstående på axeln och några barnbarn har fått en vänskaplig klapp över ryggen om jag fått chansen. Men inte en enda har jag tagit i hand! Och inga kramar.

Och inga besök hos vänner. Ett par dar innan Dag 1 satt vi hemma hos några vänner, drack kaffe och läste om de första restriktionerna. Idag på Dag 281 var vi hos våra vänner igen, nu med en julblomma, men vi stod bara utomhus på trappen på behörigt avstånd och pratade en stund utan kaffe. Att sitta till bords med vänner och dricka kaffe och bullar gjorde man förr i tiden!

I januari 2020 kunde det se ut så här 

För att inte tala om hur härligt det var att få trängas i folksamlingar som man kunde göra förr i tiden. Som körrepet med över 200 körsångare på bilden. 

Once in every lifetime, comes a love like this sjöng vi i en Cliff Richard-låt, var just den här gången min sista lifetime-chans? Även om jag blir 100 som jag tänkt? Kommer jag nånsin mer att kunna trängas så här?

Positivt i dag var annars att nu ska man börja strukturera om äldreomsorgen i Sverige. Neddragningarna inom äldrevården har gått för långt. Vid 76 är man såklart orolig för framtiden, även för vad som kommer efter pandemin.