lördag 22 april 2017

Gnälligt idag

Gnälligt och lite halvtråkigt inslag  idag. Inte deppigt men segt, så jag tar och gnäller lite. Det varma vädret man väntar på kommer ju aldrig så det är svårt att vara annat än seg och det är svårt med blogguppslag. Dessutom har jag ont i ryggen.

På spinningen i onsdags fick jag sämsta cykeln där styret inte går att justera och sadeln lutar framåt så man nästan glider av sadeln. Det sabbade ryggen så veckan har varit extra seg, men nu käkar jag Ipren ett tag. 

Föreställningen med kören i torsdags blev också extra seg när ryggen krånglade. Man ska ju stå rätt länge och dessutom se glad ut, det går inte ihop riktigt när ryggen krånglar.  

I går, fredag, tänkte vi åka till stugan när vi var klara med dagens jobb och spring och skubb, men i det trista vädret var det lätt att ångra sig när det kändes så segt, vi åker dit idag i stället. Idag är vi pigga! 

Actic-träningen i går var inte heller någon höjdare (ryggen) och jag blev så trött när jag kom hem att jag nickade till en stund på soffan efteråt. Deklarationerna var inte alltför roliga men snabbt fixade och nu börjar vi spara direkt till årets restskatt. Och vi ökade på skatteavdraget lite till fr.o,m, nu för nästa års deklaration. Nån gång ska man väl slippa restskatt. Och regeringen har aviserat sänkt pensionärsskatt 2018..  

Så pratade vi om PG Gyllenhammar i bastun igår, nog går han lite gubbigt kunde man se på TV i veckan. Han är runt 10 år äldre än de flesta av oss träningskamrater på Actic men han går lite väl knackigt, bredbent och framåtlutad. Är det en sån gångstil man har att se fram mot nu allt som Mitt Sjuttital rullar på?

Inget positivt alls? Jo idag blir det sommarstugan i fint väder, jag kommer att få massor gjort i stugan. Och med ett par piller så känns ryggen bara bra. Men ibland är det fint att få gnälla lite. Slutgnällt! 
       
                             
  

fredag 21 april 2017

Krafttag mot klotter

Det är väl inte det allra största problemet i tider av bilbränder och skolbränder, men allvarligt nog. Fint att stan tar krafttag för att minska på klottret, och allt hänger ihop tror jag.

Visst kunde det vara fint med lite färg
Vår tunnel under Cityringen är som en tratt för många norrifrån på väg ner mot stan, massor av folk går just i vår tunnel. Dygnet runt och det är lite väl populärt att klottra lite med färgburken när man går hem i natten. Nu är ju väggarna visserligen rysligt grå och trista i sig och skulle må bra av lite färg, men det är nog inte bara sura gamla gubbar som tycker det också är trist med klotter. Om nån målar en snygg figur så kommer snart nog nästa parvel och drar några tags över bilden och på någon vecka är det bara klotter kvar.

Låta ungdomarna själva måla några fina konstverk? Jo, det är ju en jättefin idé och kanske etablerade konstnärer också kunde göra en grå och tråkig tunnel lite trevligare, men skulle väggarna få vara ifred bättre då?

Krafttag mot klotter? Dom är rätt snabba att sanera, men det görs ju inte varje dag som det egentligen skulle behövas för att trötta ut ungdomarna. Men det räcker nog inte det heller, och det blir väl för dyrt. Sen tänker man väl på kameror, lite trist det också, men vad kan stan göra mer. Bättre belysning? Nån beläggning på väggarna som inte sprayfärgen fäster på?

En bagatell med lite klotter i tunneln? Jo, men det ser skräpigt och nedgånget ut och bidrar inte till trivseln precis i området.                    

Grått är riktigt snyggt....
20/4 kl 12.00 var saneringsfirman där igen. Nu är allt grått igen och det bidrar kanske inte heller till trivseln, men som den sure gamle gubbe jag är så tycker jag det är skönt att slippa klottret i vår tunnel och på murarna utanför.

Här kommer jag att ange tiden när jag ser det första klottret efter den här saneringen: _____


         

torsdag 20 april 2017

Kontokortet på drift

Tre kort + kortet till bibblan borde
man kunna hålla koll på
Jag har aldrig haft så bra ordning på pengar och kontokort som sen jag la av med plånbok och samlade kort och pengar i mobilfodralet. Jag behöver sällan springa och leta. Ändå gör jag några missar ibland.

Det är fint att bara har en sak att tänka på när man ska ut och det är viktigt att ha koll på sina kort. Med alla bedrägerier och stölder man läser om borde man väl vara ännu mer försiktig, men det blir väl inte förrän man själv råkar illa ut som man riktigt skärper sig, och det har inte hänt än.

Jag handlar förstås på nätet och tror att det är säkert, men man kan bli mörkrädd när man läser om hur det handlas med kortnummer, pinkoder och lösenord i tusentals varje dag av skurkar och bedragare. Men jag har klarat mig än så länge.

I går var COOP-kortet borta. När ett kort fattas, och det händer mig lite för ofta, blir man först orolig. Nån som över axeln sett koden och fingerfärdigt snott kortet och tömt matkontot?

Det var enklast att gå ner till affärn och fråga, och dom hade en bra bunt med kvarglömda kort i kassan där mitt låg överst så det löste sig snabbt och bra den här gången.

Men det ger en tankeställare, jag måste bli noggrannare. Och jag är alldeles för godtrogen och går ofta med mobilen i bakfickan, lätt att bli av med. Så det här är ett löfte till mig själv: ingen mobil i bakfickan längre. Och kolla en extra gång att kortet kom med hem när du handlat. Men det här känns bekant, jag har nog skrivit något sånt här tidigare.

Vi äldre tror gott om folk, så jag är inte förvånad att vältaliga skurkar kan lura sig in till oss, ett alltför vanligt och lömskt brott. Men det ska jag aldrig gå på. Tror jag.

onsdag 19 april 2017

Halvtid

Den här lite märkliga bloggracet, #blogg100, har redan nått halvvägs. Och utan halvtidsvila tuffar jag väl vidare tror jag. Som Lisa Nilsson sjöng: "Utan varken mening eller mål... säg varför blir det alltid så?"

Ja ett konkret mål i det här projektet är förstås att skriva på sin blogg i 100 dagar i ett sträck, men det där med "mening?" Varför? Jo, jag har ju min långsiktiga plan att skriva till 2024, och då kan det väl vara så att man får sig en spark i baken av ett sånt här jippo, men det verkar som vi blir allt färre #blogg100-bloggare och det är inte precis nån uppsluppen karnevalsstämning bland #blogg100-kamraterna. Vi stretar på i tysthet var och en på sin kant.

Inga virala succéer i år. Mest läsare fick jag med rubriken "körsång och rock'n'roll" sen var det nåt om feminism och bastubaletten som också gick rätt bra men det mesta blåser över i tysthet.

Bland profiler i racet utmärker sig Sven med sin "Sven tycker", Sveriges äldsta blogg. Varje dag sen 2006 har han skrivit sina inlägg som alla är minst 10 gånger så långa som mina.

En annan profil utom tävlan är Enn som också skriver långa långa inlägg varje dag. Dom här två brukar jag läsa och så Dagny förstås, hon är också utom tävlan.

Sen är det blandat och jag har lite tappat kollen på några jag följde i början. Åsså är det jag. Jag måste tänka ut några snaskiga ämnen att skriva om så jag får upp läsarsiffrorna.
      

tisdag 18 april 2017

Skam

Super-super-populära norska TV-serien Skam har jag förstås kollat jag också. Jag har ju också varit ung....
Tur att vi hade den här radiostationen

Om mig själv först så var vi 40-talister ju den första tonårsgenerationen. Vi hade Blå Tummen, Bildjournalen och Larsan Sörenson på Radio Nord. Rullbandspelare, Radio Luxemburg och en ung Elvis.

Skutt på Hallskolan då Arne Schiötts band spelade. Men då hade vi tränat foxtrot först i skrivsalen på danskurs hos Maj-Britt Lundberg. Vänster-höger-vänster-ihop. Och jodå, vi hade allt finnar och kärleksbekymmer vi också.

Ett gäng med relationer
Nu har jag bara sett två avsnitt av Skam, det allra första från säsong ett och det första från säsong fyra så jag gör absolut ingen pretentiös recension men visst förstår jag att programmet är populärt bland ungdomar och skänker dom en tanke att dom verkar ha himla jobbigt i gymnasiet nu med alla kärleksproblem. Jobbigare än vi hade. Dom är mer försigkomna om man säger så och mer frispråkiga, men om dom pratar om annat än bara sina egna kärleksproblem vet jag inte, har sett för lite. Världsproblemen? Krig och miljö?

Smart drag av NRK med en ungdomsserie när ungdomarna numera slutar kolla på TV. Och ett nytt drag om jag förstått det rätt med appar och dagliga uppföljningar av skådespelarna på Instagram och Facebook. men av nån anledning är det här sista säsongen. Men naturligtvis inte sista ungdomsserien, vartenda TV-bolag sitter väl och planerar nåt liknande. Som när SVT och "Expedition Robinson" en gång skapade nåt nytt för hela världen att ta efter. Det blir nog samma sak med Skam. Ungdomarna tar över TV-tittandet!

Men Robinson och allt som kom efter (Baren, Big Brother, Farmen etc etc) blev inget jag fastnade för och jag ser nog inga fler Skam heller, det får tonåringarna och tonårsföräldrarna ha för sig själva.

Kanske om det kommer en webbaserad relationsserie om kärlek, svek och vänskap om hur det är att vara pensionär idag. "Skam extra allt för fullvuxna". Ett tips till trendkänsligt folk på SVT.

måndag 17 april 2017

Jag ska inte ha nån jävla epost!

Nog känns det bra när det till sist blir som man föreslagit . Speciellt om man fått motstånd.

Jag ger mig ofta för lätt och gjorde det också den där gången för 6-7 år sen i vägföreningen. Nej, att kalla till möten med epost som jag föreslog  var inte populärt den gången, varför ändra på hur det alltid varit. En annons i Sala Allehanda får räcka! "Jag ska inte ha nån jävla epost" var en lite oväntad reaktion den gången, det var så dumt att det var riktigt roligt. Det blev ett uttryck jag ofta kört med när folk är lite tröga att ta till sig nyheter och ändra på det man alltid gjort.

Men idag kom ett mail från vägföreningen! En kallelse till årsmötet! Ett mail med några bilagor. Dra mig baklänges på en gammal vagn! Vare sig det var mitt gamla förslag som gett frukt eller inte så kan jag i år gå på årsmötet för första gången efter att haft stugan i 34 år. Jag läser ju inte Sala Allehanda regelbundet.

Hoppas föreningen bjuder flott! 
Klart att man inte ska ge sig så lätt. Det är säkert en dålig sida hos mig, men ofta får jag ändå rätt till slut utan att vara så pushig.

Jag har använt epost sen 70-talet på jobbet och sen 95 privat, Och epost är fortfarande bra i en vägförening och hänger nog kvar länge än, och jag kommer inte att föreslå Messenger o sånt än på länge.

Hoppas dom bjuder på smörgåstårta. Om inte ska jag i alla fall föreslå det till nästa årsmöte.

söndag 16 april 2017

Ungdomliga vanor

Jag har varit mot det tidigare. Tyckt att det sett lite töntigt ut.

Snygga lurar
Aldrig att jag går och pratar i telefonen på stan. Nej ringer det så stannar jag en stund i ett gathörn och drar mig undan och pratar lite mer diskret. Och inte lyssnar jag så mycket på musik heller ute på stan.

Inte ens när jag är ute och springer lyssnar jag på musik, man vill ju inte bli överkörd av bilar man inte hör. Men idag testar jag en ungdomlig stil. Spotify i luren på promenaden!

Varför då? Jo, jag är så himla trött på det här eviga skramlandet i vänsterörat. Min tinnitus blir bara allt värre och enda tipset man får är ju att lyssna på lite musik för att skramlandet inte ska märkas så tydligt. Så man får lite annat att tänka på. Hemma är det väl OK men det​ kanske känns fånigt på stan, men nu har jag provat.

Fungerar det då? Jo, skramlandet blir inte så påtagligt, men jag vet inte ändå. Man måste ju ha rätt högt ljud i lurarna för att överrösta stålverket och det blir man väl också trött av. Och jag som mest lyssnar till gamla dansvänliga godingar såg väl lite skum ut med plötsliga danssteg på trottoaren på väg till stan.

Ella Fitzgerald skulle blivit 100 nästa vecka så det har varit mycket  Ella idag. All världens musik i hörlurarna, vad ska man välja?

"Can anyone explain the thrill of a kiss, no no no" sjöng Ella, Lois Armstrong och jag unisont på promenaden längs Engelbrektsgatan. Grattis Ella till dina 100, och min tinnitus tänkte jag inte på, så det fungerar väl!