tisdag 25 april 2017

ÄÄÄÄH!!

Idag måste jag stjäla ett statement rakt av. ÄÄÄÄH!! Genialt i sin enkelhet. Alla kan väl hålla med.

Filosofiskt lagd
Det var det första jag såg i dag när jag slog upp ögonen. Eller åtminstone plirade jag lite med det ena. Jag vill inte väcka Margareta när jag vaknar tidigt och börjar oftast dan med Vlt i mobilen, men idag blev det Facebook först där jag läste det där lite ångestladdade inlägget med stora bokstäver i en FB-grupp jag dagligen följer, FIS, Förbannat Irriterande Surgubbar. Man förstår precis och jag hade inte kunnat säga det bättre själv.

FIS är partiet där jag just nu har en provperiod för att se om jag pallar för trycket inför valåret 2018 och ska jag vara ärlig har jag inte riktigt förstått partiprogrammet tidigare, men dagens inlägg säger väl allt! Möjligen lite väl stor norrlandsinriktning i partiet, men det lämnar ju fältet friare för den som vill göra karriär i partiet  här lite mer söderöver.

En osalig blandning av medlemmar där jag känner igen en och annan så man får allt köra med både armbågar och stå på så många tår som möjligt om man vill ta sig fram till köttgrytan och den här filosofen blir svår att ta sig förbi. En stark kandidat till partiordförandeposten och nyckeln till partikassan.

Övrigt intressant i dagens Facebook var inslaget från kareokekvällen i går på Zozi's på Malta där operasångaren Gaetano kommit hem från en turné i Förenade Arabemiraten och sjöng O Sole Mio för vår Maltabekant Angela. Ska försöka länka filmen senare under dagen, jag misslyckades i en hast nu på morgonen.

Kanske fungerar med den här länken annars är filmen rysligt kort så det var inte så viktigt men Gaetano är en duktig sångare som kunde platsa i Rock Everybody. Vi har den engelska versionen  på programmet.

Btw: Bruno Anderhage från Stig-Helmer-filmerrna och Nyberg från Wallander känns väl igen. Ja tom från Fanny o Alexander. Och nu aktiv i FIS på väg uppåt.

Men dagens behållning blir alltså ÄÄÄÄH!!


måndag 24 april 2017

Jag strejkar idag. Ingen idé att läsa detta inlägg.

Grått o trist 
Jag har aldrig strejkat. Det närmaste jag kom var övertidsblockaden som vi hade en gång så att vi fick förlägga några möten till Örebro när Stockholmare, Västeråsare och Göteborgare skulle samlas. Från Örebro hann alla hem under ordinarie arbetstid. Men nu tror jag att jag strejkar till sist.

Men vad ska strejken gå ut på. Vem är motpart. Ja, det är själva livet i år som inte kan prestera bättre än att ge mig kyla, snålblåst och blötsnö 24 april. Visst heter det "aprilväder", men då har ju april nåra dagar i alla fall varit hyfsat varma. Det är inte ovanligt att några dagar tom bjudit på kortbyxväder för joggingrundan, det har det inte varit tal om iår.

Nej kära livet, så länge det är på det här sättet så orkar jag inte anstränga mig, inte ens för att skriva nåt intressant i Mitt Sjuttital. Jag lägger mig tidigt i kväll. Jag tyar inte!

söndag 23 april 2017

Ett äkta vårtecken

Alla människor lämnar spår efter sig. En del mer påtagliga spår än andra lite mer abstrakta och det är inte precis det roligaste jag vet att ta hand om den här typen av spår, men det är skönt att få det gjort. Hör våren till och nu är det äntligen klart för i år. Jag var riktigt sugen i morse att komma igång, och som så många gånger förr under Mitt Sjuttital måste det noteras i detta forum.

När nästa generation en gång tar över på Stentorpet är det väl slut på den här proceduren, "tänk så gammalmodigt dom hade det förut",  men jag håller på Separett som det mest miljövänliga alternativet. Och det hör alltså våren till på Stentorpet. Men när flyttfåglarna kommer till Sverige 4,5 dagar tidigare numera än för några 10-tals år sen så är den här proceduren är nästan en månad senare än förra året, det var väl intressant.
Gropen är grävd.

Många har hjälpt till under året med förarbetet. Vi kan ju lätt vara 10-15 personer här ibland och alla efterlämnade spår ska tas om hand nu på våren enligt mitt geniala system som är utarbetat med stor omsorg. Någon har skändligen antytt att det är ett krångligt och svårt system som är svårt att förstå, men det säger mer om fattningsförmågan hos den som inte tagit till sig mitt system än hos mitt system som dessvärre inte fått något namn än, men jag tänker på´t.
 

Till sist kan erkänna att jag själv har svårt att förstå hur lite det blir kvar till slutförvaring efter en hel årsproduktion. På bilden ovan är det bara grävt ett par decimeter djupt, det räcker! Och det blir bra jord när det fått ligga till sig några år.

     

lördag 22 april 2017

Gnälligt idag

Gnälligt och lite halvtråkigt inslag  idag. Inte deppigt men segt, så jag tar och gnäller lite. Det varma vädret man väntar på kommer ju aldrig så det är svårt att vara annat än seg och det är svårt med blogguppslag. Dessutom har jag ont i ryggen.

På spinningen i onsdags fick jag sämsta cykeln där styret inte går att justera och sadeln lutar framåt så man nästan glider av sadeln. Det sabbade ryggen så veckan har varit extra seg, men nu käkar jag Ipren ett tag. 

Föreställningen med kören i torsdags blev också extra seg när ryggen krånglade. Man ska ju stå rätt länge och dessutom se glad ut, det går inte ihop riktigt när ryggen krånglar.  

I går, fredag, tänkte vi åka till stugan när vi var klara med dagens jobb och spring och skubb, men i det trista vädret var det lätt att ångra sig när det kändes så segt, vi åker dit idag i stället. Idag är vi pigga! 

Actic-träningen i går var inte heller någon höjdare (ryggen) och jag blev så trött när jag kom hem att jag nickade till en stund på soffan efteråt. Deklarationerna var inte alltför roliga men snabbt fixade och nu börjar vi spara direkt till årets restskatt. Och vi ökade på skatteavdraget lite till fr.o,m, nu för nästa års deklaration. Nån gång ska man väl slippa restskatt. Och regeringen har aviserat sänkt pensionärsskatt 2018..  

Så pratade vi om PG Gyllenhammar i bastun igår, nog går han lite gubbigt kunde man se på TV i veckan. Han är runt 10 år äldre än de flesta av oss träningskamrater på Actic men han går lite väl knackigt, bredbent och framåtlutad. Är det en sån gångstil man har att se fram mot nu allt som Mitt Sjuttital rullar på?

Inget positivt alls? Jo idag blir det sommarstugan i fint väder, jag kommer att få massor gjort i stugan. Och med ett par piller så känns ryggen bara bra. Men ibland är det fint att få gnälla lite. Slutgnällt! 
       
                             
  

fredag 21 april 2017

Krafttag mot klotter

Det är väl inte det allra största problemet i tider av bilbränder och skolbränder, men allvarligt nog. Fint att stan tar krafttag för att minska på klottret, och allt hänger ihop tror jag.

Visst kunde det vara fint med lite färg
Vår tunnel under Cityringen är som en tratt för många norrifrån på väg ner mot stan, massor av folk går just i vår tunnel. Dygnet runt och det är lite väl populärt att klottra lite med färgburken när man går hem i natten. Nu är ju väggarna visserligen rysligt grå och trista i sig och skulle må bra av lite färg, men det är nog inte bara sura gamla gubbar som tycker det också är trist med klotter. Om nån målar en snygg figur så kommer snart nog nästa parvel och drar några tags över bilden och på någon vecka är det bara klotter kvar.

Låta ungdomarna själva måla några fina konstverk? Jo, det är ju en jättefin idé och kanske etablerade konstnärer också kunde göra en grå och tråkig tunnel lite trevligare, men skulle väggarna få vara ifred bättre då?

Krafttag mot klotter? Dom är rätt snabba att sanera, men det görs ju inte varje dag som det egentligen skulle behövas för att trötta ut ungdomarna. Men det räcker nog inte det heller, och det blir väl för dyrt. Sen tänker man väl på kameror, lite trist det också, men vad kan stan göra mer. Bättre belysning? Nån beläggning på väggarna som inte sprayfärgen fäster på?

En bagatell med lite klotter i tunneln? Jo, men det ser skräpigt och nedgånget ut och bidrar inte till trivseln precis i området.                    

Grått är riktigt snyggt....
20/4 kl 12.00 var saneringsfirman där igen. Nu är allt grått igen och det bidrar kanske inte heller till trivseln, men som den sure gamle gubbe jag är så tycker jag det är skönt att slippa klottret i vår tunnel och på murarna utanför.

Här kommer jag att ange tiden när jag ser det första klottret efter den här saneringen: _____


         

torsdag 20 april 2017

Kontokortet på drift

Tre kort + kortet till bibblan borde
man kunna hålla koll på
Jag har aldrig haft så bra ordning på pengar och kontokort som sen jag la av med plånbok och samlade kort och pengar i mobilfodralet. Jag behöver sällan springa och leta. Ändå gör jag några missar ibland.

Det är fint att bara har en sak att tänka på när man ska ut och det är viktigt att ha koll på sina kort. Med alla bedrägerier och stölder man läser om borde man väl vara ännu mer försiktig, men det blir väl inte förrän man själv råkar illa ut som man riktigt skärper sig, och det har inte hänt än.

Jag handlar förstås på nätet och tror att det är säkert, men man kan bli mörkrädd när man läser om hur det handlas med kortnummer, pinkoder och lösenord i tusentals varje dag av skurkar och bedragare. Men jag har klarat mig än så länge.

I går var COOP-kortet borta. När ett kort fattas, och det händer mig lite för ofta, blir man först orolig. Nån som över axeln sett koden och fingerfärdigt snott kortet och tömt matkontot?

Det var enklast att gå ner till affärn och fråga, och dom hade en bra bunt med kvarglömda kort i kassan där mitt låg överst så det löste sig snabbt och bra den här gången.

Men det ger en tankeställare, jag måste bli noggrannare. Och jag är alldeles för godtrogen och går ofta med mobilen i bakfickan, lätt att bli av med. Så det här är ett löfte till mig själv: ingen mobil i bakfickan längre. Och kolla en extra gång att kortet kom med hem när du handlat. Men det här känns bekant, jag har nog skrivit något sånt här tidigare.

Vi äldre tror gott om folk, så jag är inte förvånad att vältaliga skurkar kan lura sig in till oss, ett alltför vanligt och lömskt brott. Men det ska jag aldrig gå på. Tror jag.

onsdag 19 april 2017

Halvtid

Den här lite märkliga bloggracet, #blogg100, har redan nått halvvägs. Och utan halvtidsvila tuffar jag väl vidare tror jag. Som Lisa Nilsson sjöng: "Utan varken mening eller mål... säg varför blir det alltid så?"

Ja ett konkret mål i det här projektet är förstås att skriva på sin blogg i 100 dagar i ett sträck, men det där med "mening?" Varför? Jo, jag har ju min långsiktiga plan att skriva till 2024, och då kan det väl vara så att man får sig en spark i baken av ett sånt här jippo, men det verkar som vi blir allt färre #blogg100-bloggare och det är inte precis nån uppsluppen karnevalsstämning bland #blogg100-kamraterna. Vi stretar på i tysthet var och en på sin kant.

Inga virala succéer i år. Mest läsare fick jag med rubriken "körsång och rock'n'roll" sen var det nåt om feminism och bastubaletten som också gick rätt bra men det mesta blåser över i tysthet.

Bland profiler i racet utmärker sig Sven med sin "Sven tycker", Sveriges äldsta blogg. Varje dag sen 2006 har han skrivit sina inlägg som alla är minst 10 gånger så långa som mina.

En annan profil utom tävlan är Enn som också skriver långa långa inlägg varje dag. Dom här två brukar jag läsa och så Dagny förstås, hon är också utom tävlan.

Sen är det blandat och jag har lite tappat kollen på några jag följde i början. Åsså är det jag. Jag måste tänka ut några snaskiga ämnen att skriva om så jag får upp läsarsiffrorna.