söndag 25 november 2018

Ljumma höstvindar i Sorrento - summering

Vädret höst o vinter i Sverige inbjuder till en utlandstur. Vi åker mer sällan utomlands under sommarhalvåret, men några veckor, nån månad eller mer under november-mars är mums. Mindre trängsel och inte så plågsamt varmt.

Hotel Capri, Sorrento
Vi har tidigare så här års valt tex Portugal, Malta, Spanien, Italien och Florida för våra höst- o vinter-resor. Nu blev det Italien igen med tillräcklig värme, 18-21 i november är helt OK. Längre utlandsresor gör vi inte längre, och bad i havet är inte det viktigaste längre när man reser utan småbarn.

Då är det mer intressant med natur och kultur och bara strosa runt och koppla av utan några tider att passa. En av de bättre resorna vi gjort var en månad med Grand Tours till Alvor i Portugal härom året där vi bara hade 2-3 aktiviteter gemensamt med andra svenskar, den här gången blev det fjorton dagar med Albatros till Sorrento med lite fler gemensamma aktiviteter. Rätt bra det också, det finns så mycket att se i Kalabrien och tiden var ju lite knappare så vi hade inte hunnit hälften om vi jagat allt själva under våra två veckor.

Parmiddag på hotellet med intressanta samtal
På gruppresor kan man alltid hålla sig lite för sig själv också om man vill, men en bra sak är just alla möten och samtal med andra. Jag har aldrig varit med om att surdegar har förstört trivseln och inte heller den här gången. Den här gången hade vi samtal med olika par varje dag först till frukosten och sen till kvällen. Intressanta och roliga vuxensamtal.   

Ljust o sobert i lobbyn




Där var paret som älskade Italien och alltid åkte dit, till olika delar av landet varje gång. Ett par kände väl till Västerås och vår trakt, vi hade tom gemensamma Facebook-vänner! Vi fick lära oss om Göta Kanal och fick råg i ryggen av doktorn som tyckte att vår 5:2-metod absolut har stora fördelar. Pratade lite om växter, tandläkarn var äldst med sina 85 men var ungdomlig ändå. Vi  pratade sport med några och barn o barnbarn med alla. En kände Figo (googla), någon hade eget företag men de flesta var som vi pensionerade. Flera hade varit i Sorrento-trakten som unga och var där för att minnas.

Först till frukost! Äntligen lugnt i matsalen!
Och alla reste hur mycket som helst så det blev mycket prat om resor förstås. Jag försökte någon gång lite diskret nämna att flyg kanske inte är så bra för miljön, men så klart bara i förbigående, jag ville inte förstöra stämningen. Ett par hade Interrailat en sommar, det var intressant och många hade nästa resa redan inplanerad. Ett par snorklar redan om en vecka i Röda Havet, nån skulle kryssa i vinter och företagar'n spelar redan idag golf i Portugal osv. Men en tjej tyckte som jag att nu får det räcka på ett tag, det är rätt jobbigt också det här med resor. Vi var nöjda med det vi hunnit se sa både hon och jag. 

Många hade rest med Albatros tidigare, resor allt från Californien till New Zeeland och vi kan nog också tänka oss det, men inte så långt både av miljöskäl och för att det finns mycket kvar att se i Europa.

Hotel Capri var rätt fint,  maten inte så märkvärdig men OK. Resan med Albatros till Sorrento kan absolut rekommenderas!

Och till sist_ Här sjunger Enrico Carouso Sorrentos egen sång, med Napolitansk dialekt:


    

tisdag 20 november 2018

Ljumma höstvindar i Sorrento - vecka 2

Vår höstresa med Albatros till Sorrento och Kalabrien började med en vecka full av aktiviteter och utflykter. Så det var rätt skönt när vecka 2 började med en "ledig" dag och sovmorgon.

Obligatorisk badbild
Så klart att man inte måste vara med på alla ordnade aktiviteter och sköta sig själv i stället så nu tog vi några dar på egen hand. "Nu börjar semestern" skojade vi. Sorrento ligger högt uppe på en klippa och har ingen strandpromenad, det är faktiskt lite jobbigt att ta sig ner till vattnet, men så klart man måste känna på vattentemperaturen, skulle det gå att bada? Trappor ner till Marina Piccolo med båtarna till Capri och en krokig smal gågata ner till Marina Grande med fiskrestaurangerna.

Och gott om små gränder med restauranger och affärer upp i stan. Fin semester det också att bara ströva runt och kolla. En cappuccino i solen, tittade in i kyrkan, kollade en fotoutställning med Sophia Loren, och en cappucino till. En lunchfirre på fiskrestaurangen. Bra semester!

Och såklart ett dopp i havet. Den allmänna stranden var lite skuggig men det gick att bada från bryggan med fiskrestaurangen så att matgästerna hade nåt snyggt att titta på, Säkert 20 grader i vattnet men det imponerade ändå på alla andra i resesällskapet.

Buss och tåg var både billigt och lättillgängligt så en dag tog vi tillsammans med 8-10 andra bussen upp till en liten bergsby för en vandringstur. Utrustade med en bra vandringskarta hade vi hittat ett par bra turer där några skulle gå en kortare vända men vi provade den lite längre. Som inte var så lång den heller, en knapp mil, men som skulle visa sig vara rejält strapatsrik.

Upp. upp, upp
Började med en lätt, gammal väg som romarna byggde, man känner historien av alla som trampat där. Solen och utsikt hela tiden över havet och Capri. Bara den biten var värd pengarna för resan. Efter en halvtimmes fin promenad vände turen uppåt, och uppåt, och uppåt i flera timmar. En knagglig stig där man behövde händerna lika väl som fötterna, men värt allt jobb med den utsikten! Lite seg i benen tog jag ett snedsteg, ramlade bakåt och Margareta fångade upp mig, annars hade jag väl hamnat i vattnet igen. Specialistläkarn i gruppen var snabbt framme med plåster och hans unga fru blåste  på såret så värken gick över och  vi kunde traska vidare upp mot kullens högsta topp!


Lunch inkl. nackmassage
Lite enklare tur nedåt till en liten lunchrestaurang längs med vägen. En annan höjdpunkt för resan där Margareta fick nackmassage av tandläkaren lagom till kaffet efter maten. Kul att resa i grupp.

Det ryker i vulkanen!







En gemensam utflykt till hann vi med, också det en av resans höjdpunkter, Vesuvius skulle bestigas! Vesuvius är så dominant i området på många mils omkrets och efter några stopp på vägen dit för att se på pastatillverkning och lunch på en agrotourism hamnade vi på c:a 1000 meters höjd på vulkanen. De sista 200 höjdmetrarna upp till 1280 meter fick vi traska själva. Rätt jobbigt men utsikten över Neapel och Medelhavet....







Pendeltåget till Napoli
Sista dagen tog vi tåget, en halvtimme till Castellammare, en stad med en liten strandpromenad. Tåget går ända till Napoli på en dryg timme och kostade 2 Euro till Castellammare. Fredag och oroväckande många daglediga gubbar på strandpromenaden. Skräpiga gräsytor och badförbud, här skulle det kunna bli riktigt fint om man rensade, men det kanske är så förorenat av industrierna så att det inte går.




Så gick två semesterveckor i Sorrento med omgivningars ljumma höstvindar. Det blir ett inlägg till om några dar med lite mer summeringar, men tills dess måste jag bjuda på lite Dean Martin med Vesuvius i bakgrunden:


         

måndag 19 november 2018

Ljumma höstvindar i Sorrento - vecka 1

Albatross la ut några förföriska annonser på Facebook som vi nappade på. Två veckor med halvpension i Sorrento.

November kanske är lite på gränsen för "ljumma höstvindar" men vi hade tur och det var mer dragning åt sommarvärme. Mycket att se i den delen av Italien och bekvämt med reseledare och ordnade utflykter, frivilliga förstås. Man sparar en massa tid när man slipper jaga sevärdheterna själv och man får en massa information hela tiden. Det var första gången vi reste med Albatross och vi åker gärna numera på det här sättet. Frukost och middag på hotellet och egen lunch i egen regi på lite olika sätt.
Sorrento, en gammal stad byggd på en bergskant

Sorrento först: en stad med 16-17000 invånare, på en hög klippa 5-6 mil söder om Neapel där vi hamnade på Hotel Capri mitt i stan längs med huvudgatan, Corso Italia.  Ett litet hotell med 34 rum som blev fullbelagt av 34 svenskar och 34 norrmän.

Enda problemet med fullt i matsalen var väl att ljudnivån blev lite väl hög ibland, men det är ALLTID trevligt, lättpratat folk på såna här resor, inga problem alltså att hitta samtalsämnen på middagen där det blev 14 parmiddagar med nya par mest varje kväll.  Naturligt nog så här års många pensionärer, men inte bara äldre, några lite yngre hade tagit en sen höstsemester.

En av huvudgatorna
Det finns många sevärdheter i världen som jag extra mycket skulle vilja besöka, och just här runt Sorrento finns några riktiga höjdare som jag haft på listan sen länge. Här är lite av vad vi hann med första veckan:

Vi började med en utflykt till Pompeji. Imponerande förstås och nåt man måste se själv för att riktigt förstå dimensionerna och vad som hände då år 79. Två stora huvudgator gick genom stan med affärer, bagerier, tavernor och tom snabbmatställen.  Amfiteater, badanläggningar och på några sidogator fanns några mer tveksamma inrättningar. Mer accepterat då kanske? Och allt detta för 2.000 år sen! Jag måste allt läsa på lite mer om Pompeji!

Pizza Speciale
Amalfikusten är riktigt spektakulär med en slingrande väg längs klippkanten och en liten fin stad, Amalfi. I Sorrento gjorde vi bl.a. ett besök på en olivodling strax utanför stan och mitt i stan (!) fanns en stor citronodling där man tillverkade Limoncello. Provsmakning och en minikurs om man skulle vilja prova själv.

Och Pizza förstås - där fick vi också en liten kurs med provsmakning. Jag blir väl ingen pizzabagare, men rätt kul och värt att göra ett försök.

Avslappnat i Napoli 
Det här var några av de första aktiviterna första veckan och mellan det så var det mycket promenerande.

Jo, vi tog en tur till Neapel också. Dom har några riktigt fina museum där, men vi kände mest bara lite på stadsmiljön. Och vi fick en rejäl kram av servitören efter vår cappucino, både jag och Margareta, när han fick ett par Euro i dricks. Dom är rätt spontana, napolitanarna.

Och första veckan hann vi också med resans kanske största höjdpunkt, Capri. Och oundvikligt att man nynnade på den gamla schlagern "Det var på Capri vi mötte varandra" 

 
Capri ligger en halvtimme utanför Sorrento, med båt, och visst har jag känt till den svenske läkaren Axel Munthes livsverk San Michele och som svensk är det lite extra kul att på plats få se en sån skapelse.

"Mitt hem ska vara öppet för sol och vind och havets röster - liksom ett grekiskt tempel - och ljus, ljus, ljus överallt" skrev Munthe 
 
Sfinxen som bevakar San Michele har Munthe
hämtat hem från Egypten

På en klippa högt över staden Capri byggde han sin fantastiska skapelse och så mycket har sagts och skrivits om San Michele att jag bara noterar att det är fantastiskt kul att ha varit där. Munthes bok om hans gärning och om hans livsverk ska jag läsa så snart jag kan. Och märkligt nog har Sverige ett konsulat där vägg i vägg med Munthes hus!

En båttur runt hela ön var också värt pengarna där man kunde se att Mussolinis palats högt uppe på en klippa hade ett bra läge. Till Salu sas det.


Det här var några korta nedslag på vår första vecka i och runt Sorrento där höstvindarna snarast var sommarvindar. Och så klart måste jag bjuda på sången från det kändistäta Capri där alla jetsetare varit och många av dom har väl också sina egna små stugor där.

Så här sjöng Sinatra en gång:


   
Vecka 2 utkommer inom kort.
        

 

lördag 3 november 2018

Trevlig resa!

Nu är det dags igen. Jag tar och bidrar lite till att försämra klimatet, jag också.

Att resa borde i första hand vara lustfyllt, men jag tänker alltid i första hand på klimatet och mina barnbarn, jag undrar hur dom som flyger jämt tänker. Thailand, USA och Kanarieöarna stup i ett. Och alla affärsresor... Men jag har så många klimatförnekare bland mina vänner, både IRL o på FB så det kanske är dom som har rätt? Det kanske bara är dumt att oroa sig när andra tom drar ner till Thailand för några korta dagar på höstlovet.

"Upp o prova dina vingar" sjunger vi
på Skansens Allsång i sommar 
Men en liten tur ibland piggar upp i hösttristessen och vi flyger så sällan och aldrig så långt så jag har inget dåligt samvete. Nästan två år sen sist, och november är en bra tid på året att göra en resa. Trångt och mycket folk är det ju jämt, men lite lugnare så här års än i den värsta semesterrusningen. Tror jag.

Jag har inget emot sol och bad och det kanske blir några dopp i år också, men oftast blir det lite annat på våra resor. I år hoppas vi få se några fina vyer och några historiska platser och för övrigt bara koppla av och äta gott. Promenera. Sällan vi har dagarna inplanerade i förväg, och som vi har blivit lite lata med åren är det värt pengarna att åka på en ordnad resa där man visserligen sköter sig själv, men har några aktiviteter gemensamt med övriga resesällskapet. För övrigt tar vi väl dagarna som dom kommer.

Bra väder vill man ju ha, och det blir säkert helt OK. Långtidsprognosen verkar hyfsad, men härom veckan var det storm och busväder på resmålet med nedfallna träd och skador så man är ju aldrig säker.

Idag avstår jag från att tycka nåt om flygskatten. Som jag btw inte sett specificerad nånstans, ingår i priset hos reseföretaget? Eller kommer det en räkning? Hade jag tagit upp det hade jag skrivit nånting om progressiv skatt, högre för varje resa t.ex. Men jag återkommer i ämnet.

Just nu är det Take Off från Arlanda om nu inte flyget blev försenat. Jag återkommer säkert med en rapport senare under veckan om nu någon läst detta och är intresserad eller en summering efter hemkomsten.

Incheckning hemifrån var ett äventyr där Lufthansa verkar ha en alldeles egen standard hur mobilnummer ska skrivas, där tar redaktionen tacksamt emot tips. Tur att jag är van att vara flexibel med hur datanissarna tänker. Eller inte tänker...

Med lite möda och stort besvär fick jag i alla fall våra boardingkort så släpp handbromsen, piloten, och tryck gasen i botten!

onsdag 31 oktober 2018

5:2 bästa dieten

Vi vann! Fyra par fick på TV prova var sin diet under en månad, 5:2 - LCHF - vegan -livsmedelsverkets, och 5:2 "vann" Förstås. Fina värden. 

5:2-fastan vann!
Jag har tappat räkningen på åren sen vi började med 5:2, 5 år? Men vi har varit lite slappa senaste tiden. Blivit allt mer 6;1 eller ibland 7:0, men nu fick vi blodad tand igen. Så nu, lagom till julstressen kör vi igång igen lite mer strikt, kanske tom väger maten. 5:2 och livsmedelsverkets rekommendationer på 5-dagarna är helt klart våran grej!

Sen verkar det vara våran grej att hamna på stans dyraste villagator. Det har vi ingen nytta av alls mer än att det var lite kul när jag läste om de 25 dyraste gatorna i stan.

Uppväxt på Drottninggatan, den kom på plats 4. Så bor vi nu på Katrinelundsvägen, den kom på plats 8. Född på Vegagatan, plats 17. Dessutom hade vi nästan 10 år på Gustavsgatan som borde komma ännu högre upp, men där säljs så få villor så den gatan räknas inte. Bara våra 25 år på Stålverksgatan avviker, men den var bra den också även om den inte platsar här. Men lite kul var det det.

Så kan man darra lite inför framtiden. En hyresrätt på Katrinelundsvägen, vad händer med den om olyckan skulle vara framme och M och KD tar över och börjar skramla med marknadshyror. Då är det inte så glassigt att ha hamnat på plats nummer 8 på den här fina listan.

I värsta fall får vi dra in på matkontot och gå över till 2:5           



 

fredag 26 oktober 2018

Fair Trade på Dressmann, min huvudleverantör av kläder.

Jag går inte gärna i affärer, köper bara lite motvilligt nya kläder, så jag går väl ofta klädd som en lufs kanske en del tycker. På stan hamnar jag alltid hos Clas Ohlson eller Kjell & Co men aldrig aldrig går jag och kollar senaste nytt i klädaffären.

Möjligen att jag kollar in några skor ibland, där har jag en bestämd smak. När jag häromdan behövde några nya T-shirts tog jag hjälp av min personlige assistent som jag anlitar vid klädköp. Vi började i en sportbutik och jag var på vippen att köpa den första T-shirt jag provade men tänkte efter. För billig, 2 för 120 kronor. Och för sladdrig i tyget. Och ett fånigt tryck. Men jag gör ju alltid så här, jag köper oftast den först jag först hittade.

Vanliga T-shirts med bra kvalitet.
Jag gick vidare och hamnade som vanligt på Dressmann där jag träffade på en riktigt trevlig expedit. Och vad ser jag? T-shirts som är Fair Trade-märkta! Bra gjort Dressmann! Klart jag köpte dom! Fair Trade har jag aldrig sett förr på T-shirts. 

"Dressmann blir världens största modeaktör inom Fairtrade-märkt bomull" står det i en nyhetsartikel och "Herrmode gör skillnad för indiska bomullsodlare" skriver en annan tidning. Man blir lite varm om hjärtat. Inte behöver jag köpa det allra billigaste där bomullsodlare och sömmerskor har urusla villkor för sina arbeten.      

Precis när jag sitter och skriver det här gjorde jag ett avbrott för att kila ner på stan och tänkte köpa mig en Fair Trade-tröja också på Dressmann. Nu har jag kommit hem, men så trist, dom har inte Fair Trade-tröjorna i butikerna än, finns bara på nätet än så länge.

Men jag var taggad i butiken och köpte en tröja ändå även om den inte var Fair Trade, men räknar med att Dressmann sett till att villkoren är OK för sina andra tröjor också. Nästa gång blir det en Fair Trade-tröja och dom har Fair Trade-jeans också i sin nätbutik, kommer kanske snart i butiken på stan också.

Snyggt Dressmann och jag fick 50 kronor i bonus som trogen Dressmann-kund!

torsdag 18 oktober 2018

Dessa jobbiga ungdomar

Det är skönt att få avreagera sig ibland. Det var lite upprört i bastun igår.

Det började med vikarien på spinningpasset. Hon var visserligen både trevlig och bra och körde hårt med oss, trodde kanske vi var jämnåriga med henne. Men just det var bra, vi är rätt vältränade och orkade rätt bra hennes tuffa träningspass. Men hon pratade ju så fort så man hann inte med att lyssna. Sen var vi igång.

P3 lyssnar jag på ibland där ungdomarna, programledarna, också pratar så otroligt fort och i mun på varandra så man hänger inte med. Och i bastun bredvid vår satt smågrabbarna, 11-12-åringar, och skrek på rätt hög volym. (som väl 11-12-åringar egentligen ska göra) men onödigt just när vi belevade gentlemen njuter i vår bastu.

Annat jag irriterar mig över är mammor med barnvagn som oblygt trippar förbi mig när jag är ute och joggar, sånt svider. Samtidigt som dom pratar i mobilen!

En var irriterad på ungdomarna (OK en del äldre också) som på familjeparkeringen närmast mataffärens entré alltid parkerar bilen närmast entrén medan vi "årsrika" förstås parkerar där man ska och bär matkassarna en bit.

Blå Stetsonhatt,  sidenkravatt o gabardinkostym...
Ungdomar på cykel fick ett eget kapitel. Där råkade jag ut för en incident så sent som i går morse. Men dålig cykelkultur har ju inte bara ungdomar om jag ska vara ärlig, men jag överdriver lite och säger att dom är värst i alla fall. Nedskräpning? Jag känner att jag måste ha lite mer på fötterna innan jag spinner vidare på den tråden.

Men när vi avreagerat oss en stund sa vi som Hasse o Tage i sin låt "Blå Stetsonhatt" att vi är nog bara lite avundsjuka för att dom verkar ha så roligt dom där långhåriga sakerna som pratar så fort.

"Man får väl vänta vid sitt vattenhål på döden som en gammal elefant
eller måste man till Sundbyberg och dansa tango med en tant" sjöng Hasse o Tage.