fredag 15 mars 2019

Bra medicin mot Alzheimer och Thank you for the music!

I yngre år skämtar man ofta om Alzheimer, men det är inte lika roligt för oss äldre.

Men så fint då att det finns sätt att minska risken för den sjukdomen. Här är receptet:

Korsord - Körsång - Teaterbesök! Jag måste lösa mer korsord!

Två av tre är redan klara och på bokrean köpte jag "Stora Korsordsboken" så nu är jag helgarderad! Herr Alzheimer är inte välkommen.

Nina Lizell och Matti Koskinen
I unga år läste jag om jazzmusiker som spelade och var aktiva fast dom fyllt 70! Det kändes obegripligt att spela i den åldern minns jag att jag tänkte men jag minns inte vad jag tyckte att gamlingarna i stället borde göra, antagligen bara att dom borde hålla sig undan.

Så fint då att det inte är så längre. Nina Lizell är jämnårig med mig, snart 75 och var megastor i Tyskland på 60-70-talet med 100-tals skivor. Nu har hon en ny karriär på gång och har på nytt en topplåt på Tysklands hitlistor (just nu tvåa eller trea). Och tacksam att hon fortfarande är på plan och med lite ödmjuk framtoning sjöng hon häromdan tillsammans med en av killarna i "min" rockkör på våran hemmaplan på Växhuset i Västerås, det var fint.

Och en utvikning till Vladimir Vysotskij, 1938-80. Vi lyssnade på hans fanastiska sånger på en lunchkonsert häromdan. Hans liv blev för kort av alkohol och droger, 42 år. Det är ju dumt men han slapp ju Alzheimer förstås... Härliga texter om livet i Sovjet med kärlek, fylla och slagsmål, översatta av Fria Proteatern och framförda av Trio Kontrast, tre gentlemen i 70-årsåldern. Nu lyssnar jag på Vysotskij på ryska på Spotify.

En sån vecka! Thank you for the music! Nina o Matti, Trio Kontrast och Vysotskij. Och körsång i rockkören Rock Everybody! 

lördag 9 mars 2019

Välkommen i klubben, Jon Henrik Fjällgren

Det är roligt när man känner samhörighet med andra men inte alltid kul att hälsa nya medlemmar välkomna till just den här klubben. Man måste kvalificera sig för medlemskapet och Jon Henrik Fjällgren kvalificerade sig för fem veckor sen läser jag. Jag firar snart 20 år som medlem.

Rätt vanligt, en femtedel av svenskarna är ofrivilliga medlemmar i klubben där vi som drabbats motvilligt har samlats. Tänk, så vanligt och så jobbigt och det finns ändå absolut ingenting att göra åt det, det känns lite motigt, men som uppmuntran så jag unnar dig, Jon Henrik, en framgång i kväll, du ska få fem hjärtröster av mig.

Men en bra sak med Tinnitus är att man normalt inte tänker så mycket på det. Det hörs ALLTID, men man tänker på det mest när man ska sova, men det är illa nog: IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII. I 20 år....

Visst tror man att man ska bli tokig ibland, men det är så färskt än för dig Jon Henrik, det kanske går över, då får du räkna med att bli utesluten ur klubben.

Men som tröst har du alltså mina fem hjärtröster.












Och Grattis nu efter programmet, det gick hyfsat för Jon - Fyra!

     

fredag 8 mars 2019

Leif GW Persson och jag

Vi hade samma utgångsläge han och jag en gång. Vem lyckades bäst?

Som 3-åringar stod vi båda med två tomma händer och livet framför oss och dessutom hade vi det gemensamt att vi båda redan kunde läsa. Riktigt bra.

På väg till bibliotekshyllan
I skolan sen hade vi ingen glädje varken han eller jag av att vi var tidiga med läsandet. Våra resp. fröknar satte oss att långsamt ljuda m-o-r ä-r r-a-r och sånt där för att effektivt döda känslan av att vara duktig. Han med utåtstående öron kallades Wille Vingmutter och jag, glasögonprydd, fick heta Professorn. Där låg jag alltså en kort tid som professor tom före GW!   

Lätt att lära oss utantill fick vi båda ofta viktiga teaterroller på  avslutningar i skolan, men nånstans på vägen  tog våra vägar olika inriktning. GW verkar ha varit så målmedveten och självsäker under skoltiden medan jag alltid hållit mig i bakgrunden och räckte inte upp handen i onödan.  Han har alltid haft sitt mål klart för sig och strävat efter att bli Mästerdetektiv medan jag tog det väl lite mer som det kom.

Idag går jag till biblioteket och lämnar tillbaka hans bok om sitt liv som Mästerdetektiv och så klart att jag är imponerad över hans framgångar. Men jag får vara nöjd ändå med min insats, inte alltför misslyckat.

Och kanske jag trots allt har kommit ifatt honom nu och tom gått om så här på upploppet! Han har ju kört rätt hårt med sin kropp och är inte så stolt över sin hälsa skriver han, men jag är hyfsat nöjd med min!

Så vem som lyckades bäst kan man diskutera.

onsdag 6 mars 2019

Just idag är jag stark, just idag mår jag bra!

På min Facebook råkade det bläddra förbi ett inlägg idag med förslag på musik som man kan välja till sin begravning. Det är på INGET SÄTT aktuellt för dagen och inget jag ens funderat över men så klart blev jag nyfiken.

Spellistan på Spotify heter "Min Begravning" och återigen, det är INTE aktuellt, bara intressant vilken musik man plockat ihop. Vacker musik som Bridge Over Troubled Water, Gabriellas Sång, Jag Vill Tacka Livet etc. Och Bruces version av Dancing In The Dark, men ska det var den ska det vara Sinatras version, den som vi alltid hade på våra FF-fester i tonåren. Och så var det Kentas Just idag är jag stark! Otippat!

Jag får lyssna lite till i spellistan innan jag bestämmer mig, men jag bestämde mig direkt att fr,.o.m. nu börjar jag varje morgon med att väcka Margareta med Kentas härliga låt så sjunger vi den tillsammans till grannarnas glädje, jag kanske kan få hela trappen att sjunga med!

"Jag har väntat så länge på just den här dan, det är skönt när den äntligen kommer" kommer att höras från trapphuset i 4 A. Varje morgon, för varje morgon är ju unik med en massa möjligheter. "Jag ser fram emot härliga tider!"

Också nåt för min bloggarkollega Dagny Karlsson, 106, som nu otroligt nog någorlunda verkar vara på benen igen. Hon var på månadsmöte hos sin pensionärsförening igår två månader efter att hon blivit påkörd i trafiken och nästan omkommit.

Och får jag igång Margareta och alla grannar här i trappen och Dagny också så kanske jag kan få igång mina bloggläsare också. Sjung med här och texten får du i filmen!

Väntat så länge på just denna dag, Den ger lust när den kommer!

     

onsdag 27 februari 2019

Bastusnack

Tänk förr när jag var ung, i 72-73-årsåldern, då hade jag tid att knappa på min blogg nästan dagligen. Men nu vid 74 är jag glad om jag hinner med ett par inlägg i månaden.Träningen däremot är prioriterad och bastusnacket efter träningen är alltid intressant.

 Igår var det först han som jobbat inom vården, missbruksvården bl.a., och nu volontärade på ett äldreboende som allt i allo. Jag är rätt bra på att fråga och är egentligen intresserad av allt.

Sen pratade jag språk med argentinaren som egentligen hade katalanska som modersmål. Intressant hur han lärde sig svenska, allt är intressant. Språket i Baskien visste han en hel del om.

Så jag försökte fortsätta med Tik Tok som jag testade för ett par dar sen och sociala medier i allmänhet, men då blir det nån slags obegriplig låsning. "Jag är inte intresserad av sånt".  Men allt kan väl vara intressant att prata om tycker jag. Man kan ju åtminstone låtsas.

Som fotboll t.ex. som avhandlades idag. I dagens gäng är alla kunniga i fotboll, en har t.ex. tränat både allsvenska herrlag och damlandslaget. Jag är väl inte så kunnig, men allt är intressant och jag kan ju alltid ställa nån fråga.

Men så råkade vi komma in på körsång, och banne mig blev det inte ett visst intresse! Men bara "ett visst", snart nog tog han som spelat i ett band i ungdomen över. Som vanligt. Försökte få mina kamrater att kolla in på Facebook eller hemsidan, men det bet inte.

Förra veckan var det släggkastarn, 85 nu, som hörde till Sverige-eliten när jag var ung. Han var pigg på att berätta om sin idrottskarriär, hur den tunga idrottsgrenen slet på kroppen t.ex. Allt är intressant att prata om. 

Och själv är jag en bra lyssnare och jag lärde mig en hel del av senaste bastusnacket.

Och här kommer snart en snutt från Rockabeaty på Tik Tok när jag testat färdigt:


måndag 11 februari 2019

Min kollega, Dagny Karlsson

Jag är lite orolig för min bloggarkollega, Dagny Karlsson, 106

Normalt alltid så alert och går rakare i ryggen än vad jag själv gör, men hon är inte riktigt på topp för dagen. En dryg månad nu sen hon på trottoaren blev påkörd av en tjej som visserligen skjutsade hem henne efteråt men som vad jag förstår svagt nog inte uppgav sitt riktiga namn. Sen har det varit gipsförband, lunginflammation och sängläge så hon är inte på topp.

Kunde gått värre
Hon längtar till att komma upp och få äta lite god mat, men bloggandet har hon skött riktigt bra. Sängliggande hade hon lite svårt med dagar ett tag och svårt att hitta nåt att skriva om och hon kunde bara använda ett par fingrar på ena handen att med skriva första tiden, men ändå har den här senaste månadens bloggar nästan varit hennes mest intressanta. 106 år - påkörd och gipsad och ändå ihärdig att knappa på datorn, strongt. Nu läser jag hennes rader varje dag intresserad av hur hon hanterar den här krisen, och hoppas att hon trotsar oddsen och reser sig på nio!

Född 1912 och fortfarande (innan olyckan) så alert att hon är underhållande i pratprogram, det är helt unikt. Fler och fler blir över hundra numera men att dessutom kunna föra sig i TV-intervjuer och hantera sin dator...

Påkörd vid 106 med en luftfärd upp på motorhuven, men kan nån klara det så är det väl Dagny som jag unnar en god matbit på favoritrestaurangen när hon är på benen igen!

             

måndag 4 februari 2019

Bohemian Rhapsody

Det engelska rockbandet Queen hade sin storhetstid när min småbarnstid var som mest intensiv. Så jag missade dom. Rockbandet alltså. Barnen prioriterades.

I min rockkör, Rock Everybody, sjunger vi Queens "We Will Rock You" och deras "We are the champions" känner alla till, men det var allt för min del. Jo, Freddie Mercury i vit undertröja också förstås. Men "Bohemian Rapsody" hade jag aldrig hört. När den kom stressade jag på jobbet och sjöng vaggvisor på kvällen istället.

Men så gick vi på bio igår och såg filmen med samma namn, "Bohemian Rhapsody" och jag blev helsåld. På filmen i första hand, 5 Oscarsnomineringar, men såld även på bandet och deras musik. Lite tuffare rock än den musik jag lyssnade på i ungdomen, men nu när jag växt till mig och småbarnstiden är över och ungarna har lämnat boet för 20-30 år sen kan det vara dags. Nu har jag Queen i spellistorna på Spotify.

Mångsidiga, från pop till hårdrock och heavy metal sägs det! Vad kommer Margareta och mina grannar gilla min nya musiksmak? Kommer jag som Freddie Mercury klä i vit undertröja? Frågorna hopar sig. Dom är på USA-turné i år, kommer jag att få biljett eller ska jag vänta tills dom kommer till Folkets Park i Sala?

Men det är intressant att man över en natt, eller under en långfilm, kan utveckla sin musiksmak. Det är ju inte bara oväsen! Som ett tecken från högre makter råkade dom just nu när jag skriver detta spela "See what a fool I've been" på Spotify! Spooky.

Filmen "Bohemian Rhapsody", en klockren Oscarsvinnare om några veckor, börjar och slutar med Live Aid-galan från 1985, men inte tog jag mig tid att sitta vid TV:n då den gången. Jag var i stugan minns jag och tyckte väl det var viktigare att klippa gräset! Skandal! Men deras 20 minuter på Wembley 13 juli 1985 finns på Youtube, den ska jag kolla ikväll!

Kolla Bohemian Rhapsody på Live Aid här, Freddie Mercury till vänster och filmens Rami Malek till höger: