torsdag 22 augusti 2019

Morgonpromenad på Djäkneberget

Vaknade extra tidigt idag för idag skulle dödsannonsen vara införd i tidningen.

Fina promenadvägar
Min barn och ungdomskompis och vän omkom i en fallolycka för två veckor sen och det har varit en omtumlande tid sen dess. En sån onödig olycka. Att snubbla på en sten med ett så katastrofalt resultat. Begravningen blir om ett par veckor stod det.

Så efter frukosten behövde vi en promenad och gick en vända på Djäkneberget där jag och mina barndomskompisar lekte året om på 50-talet. Klättrade i bergen, sparkade fotboll, spelade bandy, cowboys... Djäknebergets högsta punkt är 29 meter över havet berättade ofta min humoristiske biologilärare Ljusterdahl.

Nu är Djäkneberget en härlig oas på några stenkasts håll från oss där vi ofta promenerar och extra fint var det idag när sensommarsolen värmde och vi kunde prata lite om min kompis som även var en nära vän till Margareta. En fin restaurang finns också där där vi ofta äter och där samlade jag många barndomskompisar för en lunch härom året och förstås även min nu avlidne kompis.

Trappen var min skolväg under många år.

Djäkneberget var lite slitet ett tag, men underhålls bra numera. Morgonpromenaderna tar jag gärna i fortsättningen på Djäkneberget och minns några hyss vi grabbar gjorde där när vi var små och skänker en extra tanke till min kompis som gick bort alldeles för tidigt.   


         

fredag 16 augusti 2019

Skriva är en bra terapi

Jag skriver för lite numera på min blogg och mina andra Soc.Med.-kanaler. Men nu måste jag ha en stunds återhämtning och skriver några rader som terapi.

De flesta män har som jag, till skillnad från många kvinnor, ingen riktig vän där man kan prata om allt. Jo jag har vänner förstås som man kan diskutera politik, idrott och väder med, men inget djupare. Det hade inte min kompis heller sa han när hans son gick bort häromåret. Vi hade ett bra samtal då och han mådde för ett tag bättre, men vi män har svårt att öppna oss riktigt från djupet. Man läser ibland om kändisar med fantastiska karriärer, men även dom kan sakna den där riktiga vännen man kan prata om allt med. Äkta hälften blir aldrig samma sak.

Min kompis  hade de senaste åren ett par livskriser som jag inte var rädd att prata med honom om och våra samtal kanske gav honom något lite i alla fall, men nu när jag själv skulle behöva prata lite med honom och få lite stöd går inte det. Han finns inte kvar längre.

Som grabb hade jag många kompisar, men framför allt var vi tre grabbar som alltid höll ihop. Så gick en bort härom året, Alzheimer, och nu fick jag ett samtal för ett par dar sen: min andra barndomskompis hade omkommit i en tragisk olycka. Jag skulle behöva prata av mig med honom nu om hur dumt det var att han förolyckades och lite mer om våra gamla gemensamma minnen, men nu är det bara jag kvar.

Men skriva är en bra terapi. Skriva i första hand för sig själv. När jag började med den här bloggen tänkte jag inte bry mig om ev läsare och jag inser att jag inte heller kommer att få några läsare i någon större omfattning, men jag kommer ändå att vara lite flitigare med skrivandet framöver.

För min egen skull. Terapi.

Jag är inne på andra halvan av Mitt Sjuttital. Mina två närmaste barndomskompisar kom inte så långt i livet som jag så jag får vara tacksam att jag fick chansen att "streta" vidare genom livet ett tag till i med och motgångar i min fina familj och bland mina vänner.

tisdag 16 juli 2019

Filma mera!

När jag var 24  år köpte jag min första filmkamera och vardagen blev rätt bra dokumenterad på film.

Lite väl mycket filmer från semester och födelsedagskalas, men jag fick med en del vardag också, det som skulle vara det viktigaste hade jag tänkt, och dom scenerna är nästan roligast att se nu 40-50 år efteråt. Men några av mina filmprojekt blev aldrig av och jag filmade inte så mycket jag först tänkt, det blev för dyrt.

En billig kamera utan ljud. Dyra super 8-filmer, 3 minuter långa och 50 kronor, som under många, många långa kvällstimmar klipptes och klistrades ihop till 15-minutersfilmer som vi nu har tittat igenom igen.  Våra tidigaste år är dokumenterade och överförd till 6 timmar på DVD.

Nu har varenda kotte, jag med, en filmkamera i fickan med hundra gånger så bra kvalitet som min 60-talskamera och det filmas som aldrig förr. Men där jag satt och klippte och klistrade kan man numera redigera med suveräna program i datorn och mobilen., lägga på texter och effekter mm.

Men jag tror inte folk har tid längre att filma, även med moderna program tar redigeringen sin tid, men jag har nu sen en tid tagit tag i nya projekt och satt ihop några filmer. Med ljud!

Gratisprogram för redigeringen får räcka, Microsofts Foto är svårt nog för mig.

Men så motig! Jag tänkte sätta ihop en film här stugan idag, men vårt 4G hos Telia och Margaretas gamla bärbara dator räcker inte till, okörbart! Filmen får vänta tills jag kommer hem till Västerås.

Och bredbandet vi ska få i Sala har man inte ens börjat gräva - det var väl minst 5 år sen Telia klippte vårt  ADSL och IPOnly lovade fiber till Stentorpet! Nej nån filmstudio blir det inte än på länge här på Stentorpet, men en liten vacker sång kan jag väl få bjuda på! 15 sekunder från Tik Tok.




Och du som har ditt snabba bredband, bra mobil och en suverän dator. "Filma mera!"

fredag 12 juli 2019

Resfeber

En regnig dag i stugan får jag väl erkänna att det kliar lite i resnerven med en lätt feberkänning.

Så här ser det ut för våra vänner i klanen idag och under 3-4 veckor framåt:

Jo, vi tog en båttur till Strömskär häromdan. Det var kul.  

  • Tyskland
  • Polen
  • Estland
  • Lettland
  • Skåne
  • Frankrike
  • Italien
  • Schweiz
  • USA
  • Bali
  • Kanske Tjeckien och Litauen också
  • .......
Vad säger man?  Vi planerar en tur till Sätra Brunn och Stockholm och möjligen Gnesta!

Det regnar rätt friskt just nu men jag eld i kaminen. Tar mig en smörgås till tröst och en tupplur så kanske resfebern lindras


söndag 7 juli 2019

Var är alla bin?

Att fåglarna tystnar efter midsommar är ju vanligt, men det är en oroväckande brist på bin.

Andra insekter är det en oroväckande brist på också tycker jag. Kanske för att vädret har varit lite kyligt ett tag, men det känns lite konstigt. Inga änder i år, det är också skumt. Inga andungar att mata, inte en enda and simmar i ån eller ligger och vilar och skitar ner på bryggan. Inte en enda! Skumt.

Stackars getingarna drunknade
Vi har inte behövt lägga nät över jordgubbarna, inga fåglar hackar på gubbarna, det är också skumt. Det enda som det är gott om är getingarna. Dom som varit lite obetänksamma och byggt sina bon på dumma ställen har fått ångra sig, men jag vet förstås att getingar också behövs så stör dom inte får dom vara kvar.

Men getingoptimisterna som byggde bo i sandlådan fick inte bo kvar. Det kostade mig tre stick och Margareta ett, men med vattenslangen och krattan fick vi bort deras bo.

Dom får bygga på ett bättre ställe, men jag undrar fortfarande varför bina och änderna har försvunnit.

Ska man vara orolig?   

       

fredag 5 juli 2019

Satsa på dig själv

Man tänker så mycket på  en joggingtur. SAF:s gamla slogan från 80-talet dök upp i huvudet på mig under den senaste rundan.

Jag har för mig att det den gången handlade det om att minska på  det gemensamma i samhället, minska på skattetrycket till förmån för privata lösningar, Lill-Pröjsarn och ABBA:s Frida var med i kampanjen minns jag, men mig kunde dom inte locka. Egoism är absolut inte min melodi.

Men nu halvvägs in i Mitt Sjuttital och med en annan vinkel passar det precis. Möjligen lite väl sent.

Så "satsa på dig själv", tänkte jag alltså där jag flåsade på vägen till Svassla. Prioritera det som är kul och det du själv har nytta av du också som det känns som allt fler gör numera.

Och just idag, 7 juli, är det 30 år sen Seinfeld sändes första gången, TV-serien om fyra självupptagna, ibland odrägliga figurer som var och en satsade på sig själv i första hand.  Jag kollar fortfarande ibland på repriser från den serien, och jag har sett det flesta avsnitten.

Kanske borde jag bli lite som George Costanza? Eller Elaine?

Nu satsar jag på mig själv, men först ska jag ta en kopp kaffe!

tisdag 2 juli 2019

Semester i stugan

Luggsliten 75-åring
2:a juli, förmiddag, regn och 10 grader. Helt OK för en semesterdag i stugan.

Jag har redan tagit ett morgondopp från bryggan och haft en skön långfrukost med TV-nyheter från Morgonstudion , och snart nog slutar nog regnet så jag kan ta en tur ner till stan. Kanske en joggingtur, tex  Sjöborundan, eller en promenad. Och lite grillat till kvällen. Semester.

Andra må ha andra semesterrutiner, och möjligen kan någon tycka att det verkar lite oföretagsamt med en semester i stugan, men det här räcker bra för mig! Och kanske får vi tid att krydda några sommardar med nån liten tur, t.ex. för lite havsbad eller fjällutsikt och så har vi ju chansen i stället till en tur till värmen i höst om nu lusten faller på. Då är det inte lika trångt att resa när den värsta ruschen är över - får väl se.

Så jag lutar mig tillbaka en stund i favoritfåtöljen med semesterdeckaren så får andra vara ute och jaga på vägarna och flyg!

Trevlig semester!