fredag 20 oktober 2017

Två olika personligheter

Så trillade jag dit på höstförkylningen till sist så fredagsträningen på Actic fick jag ställa in. Och kom i stället att tänka på träningen förra fredan.

På cirkelträningen då satt jag med min träningskamrat en stund i jägarvilan. Vi kör 2*45 sekunder och det är jobbigt men överkomligt. En av mina favoritgrenar på cirkelträningen och i Mästarnas Mästare har Magdalena Forsberg rekordet, hon klarade 12.59, ett par minuter mer än Stenmark..

Nog ska man väl klara 2 minuter?
På en träningsmaskin alldeles bredvid mig satt en riktigt luggsliten figur och kämpade med biceps. Jag låtsades oberörd och kunde inte låta bli att skoja lite med honom och sa åt honom att komma med i gruppträningen i stället för att sitta och slita alldeles för sig själv. Han skulle fundera på´t sa han.

Så hamnade vi senare i bastun, jag, min träningskompis och den nya killen. Så olika folk är, min träningskompis på fredagspasset är negativ till det mesta och vet alltid bäst, men den här nya killen jag aldrig sett tidigare var lättpratad och intresserad. Han berättade några kul episoder, och var intresserad när jag kom med nånting. Med följdfrågor och kommentarer så att det blir ett samtal.

Det där händer rätt ofta att jag tänker att folk är så olika. Jag har haft arbetskamrater i 10-tals år jag knappt pratat med, andra är man på samma våglängd med direkt. Varför blir det så?

Kanske hittar jag några bra svar i boken jag började med i går, "Omgiven av idioter - hur man förstår dem som inte går att förstå" . Sånt där är jag lite intresserad av, personligheter, dålig kommunikation, psykologi etc. jag ska kanske jobba med nåt sånt i mitt nästa liv. Eller så ska jag bli kändis, få se.

I stället för gymmet blev det stugan och en bok om idioter framför brasan. Trevlig helg

torsdag 19 oktober 2017

No particular place to go

En stund för sig själv på stan  är lite vardagslyx. Bara traska runt lite och nynna Chuck Berrys gamla höjdarlåt från min ungdom. Ta en fika, men absolut inte shoppa! Kanske ett museum.

Fin utsikt. Vinflaskan är vanligt kranvatten.
Jag hade några timmar i Stockholm igår för mig själv och hamnade på Fotografiska Museet. "Hit kan väl ingen hitta nu"   tänkte jag när jag kryssade förbi ombyggnaden av Slussen och rejält hungrig tog jag mig först till restaurangen, "Dagens Varma" för 165 kr. Ugnskokt kummel med mycket grönsaker och fast det är så bökigt att ta sig dit var det massor med folk där en onsdag lunch men det är det väl alltid  där.

Fina utställningar av duktiga fotografer, men det blir nästan för mycket att titta på. Roligast kanske "Last night i Sweden" där Donald Trumps uppmärksammade tal gick non-stop på en TV och vardagsbilder från Sverige visades på väggarna men jag traskade rätt snart tillbaka mot City lite på några bakgator där vi normalt inte rör oss. Så där skulle man ta sig tid att göra då och då. Åka till Sthlm och traska runt. Bara stå och kolla en stund på Slussenbygget kan vara kul det också. Blir det nånsin färdigbyggt i Stockholm?


Fler museer? Livrustkammaren har jag faktiskt aldrig varit in i och det var ju mycket fint att se där. Moderna brukar vara kul och jag hade några andra på listan också, men vädret var så fint så jag struntade i fler museer, kul att bara trava runt och kolla på folk. With no particular place to go.

Men ingen shopping! Lagom till att kaffetarmen började suga stötte jag ihop med Margareta som haft annat för sig. Långfika är också en vardagslyx.

Och jodå, då blev det väl trots allt lite shopping men jag brukar oftast hänga utanför affärerna medan Margareta letar nåt snyggt. För mig räcker det gott att ta en tur till Dressmann när jag behöver nya strumpor eller en ny skjorta. Och det behövde jag inte igår.


 

 

tisdag 17 oktober 2017

Jubileum idag!

3000 blogginlägg, och alla av samma höga kvalitet. En litterär kulturskatt.

Idag kan jag luta mig tillbaka en stund och begrunda utvecklingen inom den här konstformen. Och det är nog så att utvecklingen har sprungit ifrån oss stenåldersbloggare.

Det var ett visst skimmer över bloggeriet den första tiden. Bloggar diskuterades i Kulturradion, det var så jag började, och redan första veckorna fick jag några intressanta kommentarer och ur ett av mina allra första inlägg hamnade ett slagfärdigt citat på hemsidan hos ett bokförlag som reklam för en bok jag recenserade.

Men det var då det, nu lagom till jubileet har den här typen av bloggar gått i stå. Inte bara den här kanalen, det verkar vara likadant för alla oss traditionalister, vi som visar upp oss i #blogg100 varje vår. Lika för alla, men vi plitar på i samma hjuöspår.

Men här är en som kör lite nytt: Grattis idag till Angeliqa Mejstedt från Västerås som driver Vandringsbloggen och igår fick ett fint pris tillsammans med Morakniv. Dom vann "Årets Samarbete" för jobbet att driva "Kvinnliga Äventyrare". Grattis, och jag är så okunnig att jag inte vet mer än det jag just skrivit här, jag hade innan idag inte hört talas om Angeliqa, men jag ska kolla lite mer nu hur hon gör med sitt skrivande och sitt vinstgivande samarbetet med Morakniv. Är det också en blogg?

Ungdomarna i Rockabeat har växt upp numera
I så fall kan ju Mitt Sjuttital också skryta med ett samarbete. Med bloggen Rockabeat som efter att legat i träda ett år nu kommer ut varje söndag för att dokumentera jobbet inför ett stort arrangemang för rockkören Rock Everybody i mars. Kanske det här samarbetet kan ge några poäng inför nästa års nominering till "Årets Samarbete". Det är kanske med samarbete som bloggandet ska bedrivas numera. Om det nu räknas att samarbeta med sig själv. Vi har ju samma bloggredaktör, men det kan man ju mörka med.                 

måndag 16 oktober 2017

Inte så dumt med buss

Vi gamlingar har bestämda platser
Ett par tre gånger om året åker jag buss, knappt jag minns mellan gångerna hur man gör. Men det fungerar bra med VL:s app och nästan varje gång blir det en notis i bloggen, men så himla märkvärdigt är det ju inte, men idag är jag lite trött och       gör det enkelt för mig..

Jag åker oftare med pendeln i Stockholm än buss i Västerås  men till bilverkstan blir det buss här i stan. Och egentligen kunde jag väl ta bussen lite oftare, kostar bara 12 kronor. Skulle man klara sig utan bil brukar jag tänka ibland. Den dan kommer väl men inte under Mitt Sjuttital hoppas jag men bilen kostar lite väl mycket ibland, nu några veckor har det blivit nästan 10.000 i service o underhåll. Servicen idag gick på över 4.000, lämnade in i morse och är redan klart nu på förmiddan. Undrar om dom verkligen gjorde allt på listan.

Jag gör ingenting med bilen numera mer än tankar och fyller på spolarvätska och tvättar den alltför sällan. Kollade bilpool just nu, det finns en parkering alldeles i närheten, fem minuters promenad hemifrån. En dryg tusenlapp för en liten Volvo en hel dag och 25 mils körning och mycket billigare om man blir medlem och betalar en månadsavgift, det verkar intressant när den dagen kommer.

Men nu tar jag bussen igen till Nyströms. Stora plånboken är med.

söndag 15 oktober 2017

Upsala Simsällskap

Efter några dar i Uppsala med bl.a. några turer till Fyrishov måste det bli en fundering.

Det är imponerande med alla föreningar i Sverige med ideellt arbetande funktionärer som gör så mycket för ungdomar. Det finns 1000-tals bra föreningar, den ena bättre än den andra, men i helgen var jag alltså hos Upsala Simsällskap, världens äldsta simförening sägs det. Från 1796 står det på deras T-shirt.

Grattis Nelly till första tävlingen
Först var jag på en träning med 8-9-åringar. Med ledare i 15-16-årsåldern (!) som hanterade 20-30 adepter där alla barnen visade respekt och bjöd till under hela träningen. Inte tillstymmelse till tjafs. "På edra platser"  sa Alva innan startsignalen. Inga tjuvstarter och tidtagning med 100-delar av en sekund.

Imponerande. Dels hur barnen, simmarna, tog information och instruktionerna och var skärpta hela timmen simträningen höll på. Uppvärmning, träning längd efter längd och avrundning efteråt. Men ska man bli duktig så måste man ju ha kul också, och det hade alla barnen helt klart på den här träningen och inga föräldrar la sig i. Det räckte med ledare i 15-årsåldern!

Sen idag var jag på en klubbtävling, Nellys första i US. Imponerande det också. Så många barn, så många klasser. Pojkar, flickor, 25 meter, 50, 100, bröstsim, rygg, frisim etc. Samling redan kl 8 och Nelly var inte klar förrän efter 12 då vi kunde åka hem och då återstod ändå många klasser. Vilket arrangemang för en "enkel" klubbtävling.

Vattnet kokar av ungdomar
Och strikta regler. Om man gjorde nåt fel vid starten eller vid målgången blev man diskad och det hände då och då, men så är reglerna. Redan från yngsta åldern kör man med OS-regler!

Jag blev imponerad över US och räknar med att VSS hemma i Västerås är lika duktiga dom också och förresten det är nog andra idrottsklubbar och föreningar också. Liksom i sångkörer, dansklubbar, scouter, orkestrar mm mm som håller igång på ungdomarna där tyvärr alltför många med svaga föräldrar inte kommer med. Det är en utmaning att få med dom ungdomarna!

Det var dagens fundering här i Mitt Sjuttital.     

onsdag 11 oktober 2017

Sverker och surgubbar

Sverker Olofsson är fortfarande en auktoritet i samhället och senast hade han på News55-siten en fundering om surgubbar. Vad nu surgubbe betyder, det är ju viktiga frågor vi irriterar oss på.

Här är vår partiledare i FIS på ovanligt gott humör
Sverker har gått igång på stora frågor. Verkligt väsentliga samhällsproblem som sillburkar (etiketten går inte att få bort) IKEA:s påslakan (saknar hål i hörnen) och SVT:s alla trailers för kommande TV-program.

Och det har egentligen inget med "surgubbe" att göra att irritera sig på sånt, det visar snarare att man engagerar sig i samhället. Jag hör dessutom till stödtrupperna i ett intressant parti, FIS (Förbannat irriterande surgubbar) som kommer att bli att räkna med inför valet nästa år, och det är stora frågor som diskuterats i  FIS Facebooksgrupp där i första hand det hägrande partistödet driver partiledningen och ofta diskuteras. Dagsnoteringen är 967 medlemmar med en och annan kändis som frontfigur.

Så här i Mitt Sjuttital med klimatförändringar, masskjutningar i USA, Trump i största allmänhet, flyktingfrågan, Katalonien, Syrien, IS, kärnkraft - listan kan göras hur lång som helst med diskussionsämnen men då är det tacksamt att få diskutera etiketterna på sillburkar ibland. Bra tänkt Sverker! Vi är ju inte surgubbar fördenskull och kan behöva ett litet partistöd (eller gärna ett stort).

tisdag 10 oktober 2017

Släpp taget!

Det är inte alltid att jag känner att jag förstår  "ekonomipriset till Nobels minne" och inte alltid jag gillar litteraturpristagaren, men i år var det rätt OK.

Ekonomipriset gick till Richard H Thaler som är inne på just min idé, kanske jag kunde ha fått en slant jag med. Vad sägs om mitt inlägg i söndags: "håll inte kvar vid allt gammalt. Rensa i pärmarna åtminstone. Och i källarförrådet."   Det är ju bra nära mina och Rickys teorier och nåt sånt kommer Ricky (som vi kallar honom) att säga i talet 10 december. "Och läs inte ut en tråkig bok, sälj dåliga aktier"   Att inte läsa ut tråkiga böcker ska jag ta tag i direkt, det har jag hållt fast vid alltför länge. Bra vardagsråd av Ricky, men rent ekonomiska råd och idéer blir nog lite värre, jag är så dålig på sånt. Men jag ska försöka.

Litteraturpriset då. Satt uppe en stund på nattkvisten inatt och passade på att låna hem en e-bok från bibblan till mobilen,. Det fick bli "Återstoden av dagen" där en superkorrekt butler år 1956 hamnar på sitt livs första semesterresa i bil genom England. Butlern är hyperengelsk, hyperkorrekt, hyperlojal mot chefen. Engelsmän är i det här fallet som ett annat folkslag, det kanske var lika bra att dom lämnade EU. Men fast jag bara kommit de första 20-30 sidorna så är det här helt klart en bok jag kommer att läsa ut. Nobelvinnarklass? Ja, sånt kan ju inte jag bedöma mer än att den här var lättläst och bra. Fast den än så länge egentligen inte handlar om just nånting.

Och jag blev intresserad att sätta mig in lite mer i Rickys teorier. "Släpp taget" får bli mitt nya ordspråk och höjdpunkten på årets Nobelvecka. Det kan vara bra att ta till när man inte har något att vinna på att bara hålla fast vid det gamla.