torsdag 16 november 2017

Idag är ingen vanlig dag!

Idag är det min 26.832:e levnadsdag! Det har jag inte varit med om förut.

Och visserligen har bra många av dom där 26.832 dagarna varit av "grå vardag"-typ men det här blir en alldeles speciell dag.

Började redan innan soluppgången. Vaknade utsövd ovanligt tidigt, redan före sex och var väl inte helt ljudlös så Margareta vaknade hon också och redan vid halv sju satt vi med frukosten, det är ovanligt när vi inte har nån speciell anledning att gå upp tidigt.

Men resten av den här dagen i Mitt Sjuttital blir måhända mer av "grå vardag"-typ: tvätta, handla mat, influensavaccinering, promenad, döstädning, läsa i boken....  Låter trist? Absolut inte. Det kallas "livet" och inte vet jag om det kommer att hända nåt stort under dagen.

Men jag undrar om tanten på Coop igår inte hade kört fast i tillvaron. Extrapris på Prästost, 49,90/kg  Alla bitar c:a 0,75 kg och damen stod i minst 10 minuter och kollade ostbitarna. 0,752 kg, 0,743 kg, 0,761 kg, 0,755 kg.... Ingen dög. Det blev ingen ost. Lite intresserad av hur folk beter sig övervakade jag det hela - det förgyller min "grå vardag". Undrar om nån nånsin kollar in mig och mina "tics" eller vad man ska kalla det. Jag tog demonstrativt en ostbit utan att tveka för att hjälpa damen på traven i sin beslutsångest.

Men nu ligger dag 26.832 öppen för nya äventyr och jag är nyduschad. Och banne mig skiner inte solen!

         

tisdag 14 november 2017

Fotboll ett bra samtalsämne

Sverige till VM! Efter en nagelbitare mot Italien har Sverige biljetterna klara till Ryssland i juni!

"Vem bryr sig" säger några och ser det som en principsak att vara ointresserad av just fotboll. Dumt, för det är ett himla bra sätt att få igång ett samtal även om man inte är så intresserad. Det är väl roligare än att prata väder med obekanta. Jag pratar gärna om invandrare, om #metoo och om skatter men kan vara lite jobbigt ibland. Men fotboll funkar alltid. 

Igår på lunchen kom vi att prata fotboll med damen vid bordet bredvid. Av den ointresserade sorten, men fotboll fungerade och jag såg direkt att man kunde skoja med henne. "Du har tiden för dig, det blir nog ordning på dig också" sa jag och hon skrattade. Man kan skoja om fotboll.

Idag på Actic började Eddie med "Du gamla du fria" och sen tränade vi till fotbollssånger, och det finns många. Champione, Gräva guld, Mera mål etc. i all oändlighet. Och vi kunde skoja om fotboll.

I bastun satt en lättpratad kille från Uruguay. Fotbollssnack förstås. Hans grabb spelade i Gefle IF men själv hade han åkt på en skada redan vid 18 år. Han hade svårt nu vilket lag han skulle hålla på, men hoppades att Uruguay inte skulle möta Sverige i VM i Ryssland.   

Bäckis var Fotbollförbundets spion mot Tyskland vid VM 90 och 94 hade mycket historier att komma med, fotboll är ett bra samtalsämne vare sig man är intresserad eller inte, vare man kan så mycket eller inte.

Jag tror Eddie på Actic missade den allra första(?) fotbollslåten på dagens träningspass, Nacka Skoglunds "Vi hänger med" från 1958, men den går att avnjuta här:


   
     

måndag 13 november 2017

Västerås by the sea

Steam Hotel
Det har blivit väldigt fint längs Mälaren där allt var stängt i min ungdom av industrier och lagerlokaler. Fina promenadvägar nu när man öppnat för bostäder.

Till vintern är det fina skridskoisar också, men idag blev det förstås landbacken, en solig promenad för att hitta ett lunchställe, och såna finns de gott om därnere.

Det var i första hand Steam Hotel vi tänkt oss och deras lunchbuffé, men det var så mycket folk där så vi hoppade maten där. Det var första gången jag var in där och det är imponerande hur dom fått till det i det gamla kraftverket. Dom har bevarat en massa gamla detaljer, balkar, tegelväggar, rostiga element etc. men förstås modernt och trendigt. Lockande och inte så farligt dyrt att ta en hotellweekend där!

Vi gick i solen ut till Notuddsparken och kollade hur långt man kommit med Kajstaden. Många originella stilar på husen, var det inte tom grästak på ett par av husen. Ligger lite tätt, men många vill bo nära vattnet. Vi också? Tja...

Lillåudden
Lite hungriga drog vi tillbaka mot restaurangerna inåt stan och hamnade på Zeyton på Lillåudden med lite orientalisk stil på maten. Men det finns fler matställen, A-Grill, Kajens Café, Kajplats 9, Carlsson på Kajen, Pråmen (den lyxigaste) och kanske några till. Och snart är nog Sjökrogen igång igen efter att ha byggts upp igen efter branden. Vi har bara en kilometer ner till Mälaren men det ska väl vara sol och fint för att man ska ta sig ner dit på promenaden.


Gamla Hamnen
Det blev österut idag, men det är fina promenadvägar längs vattnet västerut också, det får bli nästa gång även om det inte är lika restaurangtätt åt det hållet.

Den gamla piren ut till fyren är under ombyggnad, där gick jag ofta en gång och kollade på båtar, till våren kan jag göra det igen!

Västerås - Mälarstaden.
 
   



           

.



söndag 12 november 2017

Fars Dag och släktforskning

Nåt firande har för egen del aldrig varit aktuellt den här dagen, "all ev. uppvaktning undanbedes".

Däremot slog det mig just nu en seriös fundering om tidens gång, alla andra farsor före mig i mitt släktträd, den lilla bit jag känner till. Men jag kommer i alla fall till 1700-talet och självklart har jag fått ärva gener, bra eller dåliga från dom där grabbarna. Det kom jag att tänka på idag, pappor i släktträdet före mig.

Jonas - Olof - Carl-Alfred - Sven är papporna som kom före mig. Och så jag... Det är en hel del deras fel att jag blev som jag blev. Eller "tack vare dom" i någon enstaka egenskap. Och förstås generna från deras fruar också, Anna - Sofia - Ann och Karin. Tål att tänka på, man är bara ett litet blindskott i släktträdet.     

Jonas, född 1808, var lite väl vild i sin ungdom och fick en reprimand för fylleri men "bättrade sig sedemera" står det i kyrkoböckerna. Kanske för att han gifte sig med Anna, född 1798 och alltså 10 år äldre än Jonas, var det hon som fick honom att bättra sig? Han blev gammal, över 80 år, ovanligt gammalt på den tiden, speciellt efter ett liv som soldat.

Olof (farfars far) känner jag inte till alls, men att Carl-Alfred (farfar) och Sven (min egen pappa) var bra pappor  är helt klart. Carl-Alfred var lång och ståtlig, pappa Sven också, men själv blev jag inte mer än en tvärhand hög. Genen för min längd kom inte från den grenen av släktträdet, den kom från min mammas sida, helt klart.       

Nån släktforskare kommer jag inte att bli, bara kul att några namn och gubbar att tänka på speciellt en sån här dag. Kvinnorna får vänta till Mors Dag.

Så har jag sett en kampanj för att med ett DNA-test spåra sitt ursprung. Seriöst eller humbug? 99 euro kostar det, lite väl dyrt för att prova. Jag nöjer mig med grabbarna från Vingåker och Märsta som jag redan känner till.       

lördag 11 november 2017

Min mest aktive vän på nätet

Lite trist att ingen, faktiskt ingen, av mina gamla vänner är på samma våglängd som jag, har inte samma humor, inte samma nyfikenhet på det här mediet t.ex. eller annat jag ägnar mig åt i Mitt Sjuttital.   

Dom är säkert engagerade och aktiva var och en på sitt håll, men man tappar ju lätt bort dom man inte har en naturlig kontakt med. Och mina försök att få  naturlig kontakt med barndomsvänner och gamla arbetskamrater har gått trögt, väldigt trögt. Men så klart förstår jag att alla har fullt upp med sitt. Och man får ju nya vänner som tur är.

Flera jag ofta möter IRL får man nästan dagliga energikickar av i spontana samtal. Grannen i huset bredvid har jag bara känt i ett par år men vi stannar alltid och skrattar och kollar vad som hänt sen sist. Och gymmet är lika viktigt socialt som fysiskt.     

Här är en ny vän, ja egentligen inte en "riktig" vän, men som jag varje dag har ett visst utbyte av. Vår reseledare på Malta minns mig och vet vad jag sysslar med. Lite egotrippad, det håller han säkert med om själv om han skulle råka se det här. Författare med en ocean av anekdoter att berätta om från sitt händelserika liv. Grundare av biltestverksamheten i Arjeplog och han har byggt en upp en hel by i södra Afrika, gjort TV-program i Ryssland etc etc. Inte konstigt om man blir lite ego. Han har tom klämt en bärs i Mordor.

Och han driver många kanaler på Facebook som jag följer och i går la han in mig i sin hemliga grupp också, rockgruppen  Route 45. Det är nog rocksångare den här mannen egentligen helst skulle ha velat blivit. Dottern sjunger i Maltas Mello.

I morse var en annan av mina vänner på TV. Har ni hört det förut att jag är "Janne" med riksklenoden Malmsjö, och det tog honom inte fem minuter under intervjun innan han hade berättat att han sprungit New York marathon två gånger. Han hade nog helst blivit löpare på heltid tolkar jag det som.

Och jag som spillde bort min ungdom på att bära pärmar, hade inte jag passat bättre jag också som rockartist kombinerat med löparlegend med några OS-medaljer i guld.        

           

torsdag 9 november 2017

Nyheter på återbruket

Det är dålig stil på folk. Slarviga. Bryr sig inte. Återbruken måste ta till nya regler såg vi idag. Och det är inte typiskt pensionärsgnäll att bråka om sånt här, det här läser man ofta om i bladet.   

Lugnt idag på Återbruket på Stenby 
Jag är väl inte felfri jag heller men hör absolut till dom som sköter sig riktigt bra, nästan perfekt. Men folk källsorterar så dåligt så den praktiska containern, "Brännbart", som fanns tidigare, den har man blivit tvungen att ta bort. Alltför många slängde alltför mycket just i den utan att sortera och slapp  tänka det minsta själva.   

Och vid stationerna där man ska lämna  förpackningar, där  hamnar matavfall, soffor, kylskåp och vad som helst. I vårt soprum ser man ofta trasiga leksaker, lampor mm. Vad som helst. Vilken ålder det är på dom  som syndar mest har jag misstankar mot, men inga bevis så det får vara.

Idag hade jag en himla massa wellpapp och kartong som skulle slängas och det hade jag ju kunnat lämna i soprummet, men då hade det blivit fullt där så mina grannar inte kunnat få i ett endaste mjölkpaket, så det körde jag förstås iväg med själv till återbruket som en god och skötsam granne.

Och kom igår att tänka på att vi missade en passus i "flytta hemifrån"-kontraktet när barnen flyttade ut i världen. Nog borde vi väl haft en jour-regel att när man släpar hem tunga paket från IKEA och sitter timmavis och monterar, då skulle man ha ett par barn hemma som hjälper till att bära och skruva, eller hur. Typiskt sånt som vi hade tänkt att barnen skulle supporta sin ålderstigna föräldrar med.

Men äh, det är klart vi klarar det än även om det tog några timmar att få ihop gårdagens köp hos IKEA. Värst var att det var så tungt, träningen på gymmet räckte nästan inte till.         

onsdag 8 november 2017

Gymmet blir kvar!

I Mitt sjuttital cirklar mycket kring motion och frågan har hängt i luften, "hur ser framtiden ut för gymmet? Kommer det att förtätas bort" har vi funderat.

I nästa kvarter
Lite motsägelsefullt kanske har vi varit oroliga för extramotionen på cykel till nya Lögarängen om Actic skulle lägga ner vårt gym vi har på promenadavstånd. Men nu blir både badet och gymmet kvar. Med annan ägare visserligen och hur det blir med priset efter ombyggnad får man ju se och stökigt kommer det att bli under ombyggnaden, men gymmet blir kvar som Actic, det är det viktigaste just nu.

Men parkeringsplatsen utanför gymmet, som idag var knökfull, ryker för några bostadshus. När stan förtätas försvinner parkeringsplatser och det är OK för oss som har bilen i garaget men visst är det lurigt för andra, var ska folk parkera? Det blir säker ett P-hus också för badet, gymmet, Arosvallen och skolorna i området och för de nya bostadshusen.

Utsikt från mitt fönster
I kvarteret bredvid där vi bor förtätas det friskt. Pizzerian fick vika för två 5-våningshus och på en rätt stor parkeringsplats är det nu en byggarbetsplats för 3-4 hus. Från mitt fönster ser jag just nu en förtätning på höjden, 3-våningsuset över takåsarna blir snart 4 våningar.

Det ligger i tiden, många vill bo centralt och Västerås växer i ytterområdena också.

Gymmet blir kvar men alltså på bekostnad av förtätning på P-platsen utanför, men det finns förtätningar där man går väl långt. Som t.ex. ett sjuvåningshus på en liten plätt stor som en sandlåda precis längs en väg där man totalt skymmer den fina utsikten för grannhuset 25 meter bort.