söndag 17 december 2017

Thailand över jul

Visst förstår jag att värmen och solen lockar. Och upplevelser och äventyr.

Ända sen Sällskapsresan (1980) och tidigare ändå har ju folk rest bort över jul och nu är det väl oftast Thailand och länderna därikring som lockar oss svenskar mest. Tror jag. Ja Kanarieöarna ligger väl fortfarande i topp och många åker ju till Florida också. Och Maldiverna, Seychellerna och allt vad det heter.

Men inte vi, vi håller oss hemma. Nu när mörkret är som värst skulle jag väl inte ha nåt emot att plocka fram badbyxorna, men det får bli en annan gång. Först ska jag försöka ompröva min lite trista PK-syn i ämnet om långa flygresor och klimatet. Och tills dess kan jag ju vinterbada på Kristiansborgsbadet.

Själva julandet är vi inte så där jättenoga med, det kanske jag nämnt nån gång. Ingen gran, inte så värst mycket tomtar och i år glömde vi tom adventsstaken, det var ju dåligt. Det kom Margareta  på i dag, 3:e advent, så det får vara, men lussebullar, julmust och elektriska ljusstakar är alltid något.

Innan Annika, Calle och Ellen drog iväg för julfirande i Thailand och några grannländer blev det i alla fall lite vegetarisk julmat med julstämning, det var fint. Och så byggde barnen ett veganskt pepparkakshus garnerad med veganska karameller, helt i den nya tidens julanda.Vi traditionalister väntar till julafton med sill, skinka och Jansson.

Och när vi som vanligt håller oss hemma över jul kan man ju ändå få hoppas på lite lagom bra väder med lite lagom mycket snö  och lite extra mycket sol.

lördag 16 december 2017

Lilla Selma och jag

Jag skrattade riktigt högt igår när polletten ramlade ner och det första jag tänkte var just "Lilla Selma och jag".

Nu hade jag visserligen fel på det också, "Lilla Fridolf och jag" hette det ju i den där gamla 50-talsfilmen om Fridolf och Selma men strunt samma, vi ska ta varandra i hand och bilda klubb nån gång Selma och jag när vi båda har tvättat öronen.

Frida i fredagsfinalen. Baka om och om igen?    
Varje fredagsträning på Actic slutar med en sång där jag i över ett år inte fattat texten, och våran Selma, 6 år, har fortfarande den där lite gulliga felsjungningen i Hej tomtegubbar: "en liten tid, vi leva här, med mycke' möbler och stort besvär"  sjunger Selma. Hoppas hon fortsätter med det länge än!

Och jag då, jo vi slutar alltså fredagen med en sång. Så här har jag sjungit fram till igår: "Det är fredag, vi ska baka, har du öppnare så kan kalaset starta. Och på lördag ska vi köra, vi ska baka om och om och om igen".

Ett himla bakande men Frida är väl småbarnsmamma har jag tänkt, men visst har jag tyckt att det var konstigt med så mycket bullar till helgen. Men det var ju inte min sak och jag har sjungit på!

Tills som sagt polletten ramlade ner i går. Jag googlade. Tablå! Och tänkte direkt på Selmas "möbler" för att få lite moraliskt stöd, men nu vet jag och här bjuder jag på hela sången, men parta försiktigt:


  
       

fredag 15 december 2017

Turalleri turallera

En av Evert Taubes sämre sånger och samtidigt en av hans mest sjungna är väl "Turalleri Turallera". Men sällan sjungs originaltexten, här ska det sjungas egna texter mer eller mindre roliga, jag har nog skrivit nån tramsig text till den melodin nån gång jag också.

Revisor Bidén 
Det är inget fel med allsång och inget egentligt fel med tramsiga Turalleri-låtar, till bröllop och födelsedagsfester kan dom vara bra att få igång ett sällskap som är lite segt, att skratta lite åt några fåniga skämt alltså. Som en katalysator. Jag var på en fest häromdan där vi drog en sån här variant men det jag mest tänkte var vilket genomslag #Metoo har haft, det var som var kul igår är hopplöst mossigt idag.

Karlarna var gärna ute på vift sjöng vi, men det var rätt OK svarade kvinnan som ju ändå blev gift osv, bara lite oskyldiga texter, men så mossigt det känns nu efter den här hösten. Rödpennan är nog framme i en del allsångshäften. Och vilka snapsvisor kan folk sjunga numera? Där har "dom som nyttjar" nåt att tänka på, eller i det läget kanske det inte är så noga.       

På festen i går kväll blev det ingen allsång, "tur var väl det, hurra!" som man sjunger i en del varianter. Men jag har alltså inget emot allsång och en del texter kan vara fyndiga, jag nynnar fortfarande t.ex. ibland på Andreas text från uppvaktningen av Margareta på Lanzarote en gång för länge sen. "Klappad av en kung..." fick han med, men det var inte fråga om några sexuella trakasserier, Gustav VI Adolf var en gentleman och Margareta var så liten.

En Turalleri-text sticker ut och är nåt extra, Povel Ramels "Bladbergeri och Son". Finns tyvärr inte på Youtube, men jag minns den som igår ändå. Revisor Bidén hade skrivit en lysande text till 50-årsjubiléet som han framförde lite förvirrat, "Bladbergeri, Bladbergera och son", och kunde samtidigt  inte låta bli att flirta  lite oskyldigt med "lilla fröken Carleman" på firman.

Turalleri, hursa!

torsdag 14 december 2017

Höj pensionsåldern!

Dagens politiska huvudnyhet på hemmaplan var det blocköverskridande förslaget att höja pensionsåldern till 64-69. Det är nog alldeles nödvändigt, bara man inte tar ut det retroaktivt.

Men att höja pensionsåldern är inte bara ett politiskt beslut, man måste höja statusen på äldre också och inse att det inte bara gäller att springa så fort som möjligt. Det kommer att vara svårare att få in det tänkandet i företagen och bland de yngre, att lugn och erfarenhet är ett bra komplement till ungdomlig entusiasm. Men jag tror inte jag ställer mig till arbetsmarknadens förfogande även om jag just idag, liksom de flesta torsdagar,  är så sysslolös att jag gott kunnat knutit slipsen och cyklat till jobbet. Men vilodagen ska helgas så jag får försöka fördriva tiden på annat sätt.

Och vad sägs om den här vilodagen: Dammsugning av hela lägenheten! Även under sängarna sa Margareta. Sen tar jag en tur ner i garaget för att hälla i spolarvätskan jag köpte i går men glömde hälla i behållaren. Ja, det var väl allt för idag. Kanske att jag behöver gå ner till Clas Ohlson också och kolla om dom fått in nåt nytt, jag får se om tiden räcker.

Tufft schema för en yngling i begåvningsreserven. Jag borde klippa håret också, men det skjuter jag nog upp till nästa vecka.

Och som avslutning på den här torsdagen vattenkammar jag mig med mittbena och tar en promenad ner till Pitchers för ett After Work där jag och mina ålderskamrater får prata av oss några timmar över en kall pilsner om julstressen och det hårda tempot vi har.

Oj, nu är klockan 10 på förmiddan! Fikadags med lussekatt.
         


 

måndag 11 december 2017

Still around guys, still around!

Efter att World Trade Center rasat 11 september kom en kille stapplande ut ur bråten och ropade till fotograferna. Still around guys!  Det där har visats 100-tals gånger på TV och har fastnat i min förvirrade hjärna. Det känns som jag måste dra till med det idag efter att ha sett min Facebook-årsredovisning för 2017. Jag verkar ju inte ha gjort nånting 2017, men "jag är still around, guys"

Jag knappar ju på min blogg mest varje dag inför tomma läktare men jag har varit väldigt anonym på mina andra kanaler i år, tack Facebook för påminnelsen. Ska skärpa mig 2018!

Det är kul att folk skriver en rad på sina Sociala Medier om man gjort nåt bra, och annars också. Kanske får lite medhåll eller tom beröm. Men jag har bekanta som önskar Gomorron och Gokväll mest varje dag, dom har jag satt i karantän för det är ju lite mycket, och andra har dagliga visdomsord, ja flera gånger om dagen, att man ska vara snäll och glad, dom hamnar också i utvisningsbåset, så plockar jag med dom efter några månader om dom lugnat ner sig. Varje dag orkar jag inte få dåligt samvete.

Lifs falukorv i ugn
Men självklart: till 100% bestämmer man själv hur och vad man vill kommunicera. Kul att se några semesterbilder eller en kommentar till nåt aktuellt i samhällsdebatten. En bild från vad man gjorde igår eller delning av ett bra inlägg nån annan gjort, kanske kan man tom påverka andra.

Skrytsamt skryt gillar jag inte, men lagom.... 1000-kronorschampagne såg jag häromdan, det känns onödigt, lagom är bäst. Matbilder uppskattar jag särskilt när Västeråsprofilen Anders Lif visade sin lunch, Falukorv i ugn blev det när han hade hand om maten! Blev påverkad, det ska jag bjuda Margareta på så blir hon glad. Lite skrytigt kanske, men klassisk 70-talsmat.   

2018 ska bli mitt genombrottsår på Sociala Medier. Då firar mitt bloggande 10 år och jag ska bli lite mer aktiv på mina andra kanaler också Still around guys!

                           

lördag 9 december 2017

Ny jacka, var det verkligen nödvändigt?

Jag tar mig aldrig till en klädaffär på eget initiativ. Faktiskt aldrig. Men när jag väl hamnar där så är jag inte så förskräckligt priskänslig.

Ny jacka, behövde jag det egentligen? Som tur är har Margareta rätt bra koll på mina kläder och hon tyckte det, annars hade jag aldrig kommit på tanken att köpa ny jacka i år. Jag har ju redan ett par stycken, men OK, då, en till kunde ju vara bra. Så vi gick runt härom veckan och kollade. Men plötsligt var jag kräsen, köper inte vad som helst.

Dressmann Fashion
Om jag nu skulle ha en ny jacka skulle den väl vara lite olik dom jag redan har annars kunde jag ju damma av nån gammal som hänger kvar i källaren. Vi avverkade de flesta klädaffärerna men jag höll emot ända tills vi kom till Dressmann, min huvudleverantör av kläder.

Snyggt!
Jag borde ha börjat där. Provade allt dom hade med kapuschong som Margareta tyckte jag skulle ha på jackan. Men en var för lång i ärmarna. En var för trång. En var lite säckig. En hade fel färg. Jag försökte få slippa.

Till slut frågade försäljaren: "Är du priskänslig?" "Nja, bara sisådär" svarade jag och han plockade fram en jacka som jag föll för direkt!

Eller det var faktiskt ingen jacka. En rock som jag inte haft på evigheter. Och inte var den speciellt dyr heller, förstår inte vad expediten menade med sin fråga om priskänslig. Margareta var lite tveksam, men jag visade var skåpet ska stå och slog till direkt.

Det roliga är att så många av mina bekanta kommenterat rocken med positiva omdömen. En enkel rock från Dressmann, men det är väl inte så vanligt att vi killar har rock längre som vi ofta hade i tonåren. Med kragen uppfälld på rocken så man kände sig lite cool. Jag kan inte låta bli att visa bilden ur VLT från april-63 veckan innan studentexamen. 18 år, tuff hatt, (en tärning(!)) och naturligtvis en snygg rock!

Och idag sa Margareta spontant när vi tog förmiddagspromenaden ner till stan att "det är en riktigt snygg rock du köpte!"  Det blev till sist godkänt alltså men det är tveksamt ändå om jag går till klädaffärn på eget initiativ, men skulle det blir aktuellt så börjar jag hos Dressmann med deras fräcka kläder.           

fredag 8 december 2017

Min världsbild i gungning

Ibland tänker jag att jag lever i en bubbla här i Mitt Sjuttital utan alltför stora bekymmer utan att inse vart vi är på väg. Men så läser man rubriker och ser på nyheter om världen utanför oss på femte våningen. En känsla av gråsolkig dystopi kommer över mig.

Det mesta kanske ändå är rätt OK, hoppas oron är överdriven, men brevbärarna går inte säkra längre läser jag. I skolan säger smågrabbarna "Fuck up" till fröken och föräldrar hotar lärarna med stryk om inte lille Kalle får godkänt i matte. Svenska Akademin är solkad av lägenhetsaffärer och sexskandaler och #metoo rullar vidare med historier om hur vi karlar beter oss mot kvinnor.

Butiksdöden utarmar städerna där varorna i stället finns på glassiga hemsidor och i grå lagerlokaler varsomhelst. I Morgongåva, i Kina eller varsomhelst. I Ryssland fuskar själva staten med doping av sina idrottsmän som DDR oblygt gjorde en gång. Egoism och girighet. Och Trump... 

Hur kunde det bli så här? Jag som tycker att alla ska vara snälla, så ser det ut i min världsbild där kultur, bildning och solidaritet är ledorden. Ingen är förmer än nån annan och jag kan avstå från en förmån för att min granne ska ha det bra för jag vet att han inte heller tar för sig och brer ut sig i onödan.

Barnsliga tankar! "Vilket århundrade lever du i?" tänker man väl om nåt så här dumt. Och i ärlighetens namn är det väl lite skenheligt över det här inlägget. Låtsas vara Moder Teresa.. Jojo.

Nu är det snart jul och allting ordnar sig till det bästa. Sen kommer 2018 och alfahannen är död och saknad av ingen, kvinnorna slipper bli sexuellt trakasserade, klimatet blir allt bättre och miljardärerna är glada att bidra till skatten i Sverige. Den där dystopin kom av sig, allt blir bättre!

Hoppas jag.