onsdag 21 juni 2017

På autopilot.

Onsdag idag och jag går sen i söndags på autopilot, jag bara hänger med till nästa arbetsuppgift och nästa och nästa.


  
Under Wild Kids, den årliga sommarveckan, räcker tiden bara till att just hänga med i kidsens fart, dom har så mycket spring i benen: Ebbe 3, Selma 6, Nelly 8, Natan 10,  Clea 13, Ellen 17. Nionde året i rad nu med en tävlingsvecka med plats för glass och bad också, men nåt bloggande är det inte tal om.

Ont om egen tid alltså. Och nyheter på TV, vad är det? Med sex hyresgäster i stugan räcker inte tiden till till Rapport så jag får väl se efter Midsommar om det hänt nåt speciellt.

Men det är en ynnest att samla gänget på det här sättet, spela vår signaturmelodi Marsch Pannkaka och få många nya minnen och efter midsommar ska vi pusta ut, kanske t.o.m. ta en liten tur.

Så här roligt tyckte Ebbe det var idag:

lördag 17 juni 2017

Krylbo Central

Så det kan bli. Jag kan väl hoppa alla detaljer och gå direkt på finalen. Picknick på perrongen på Krylbo Central!

Så många gånger man åkt där förbi under åren till och från nordliga mål och så under mina sista 10 år på jobbet till och från stålverket i Avesta, men inte ofta jag varit inne där i den där fina stationen. Men så hamnade vi alltså där idag på utflykt med goda vänner.

Riktigt varför det blev just där kan vi strunta i men det kändes fint! Eftermiddagssolen värmde och restaurangen var som tur var stängd så det fanns gott om lediga restaurangbord  på perrongen. Vi la beslag på det bästa. Så dukades det upp en himla massa gott som reseledarna tagit med sig. Klart folk funderade vad vi var för konstigt sällskap som satt på Krylbo Central och inte var helt ljudlösa. En Annalisa Ericson-text passar bra för den som kan sin revyhistoria: "bröder och svägerskor från Sodom och Gomorra..."

För som final till efterrätten blev det tom dans där på perrongen till Cool Candys Krylbo Central. Riktigt bra dansgolv! Om nån är danssugen ställer jag upp på en repris där på perrongen. Men om det är riktigt enligt regelboken att äta och dricka och dansa på det här sättet på Krylbo Central är jag osäker på, så det är onödigt att föra det här vidare. Vi håller det bara mellan dig och mig:

Men nog rycker det lite i benen;

.

torsdag 15 juni 2017

När jag var en ung caballero

Som ung caballero var måhända
midjemåttet något mer distinkt.
Evert Taube har surrat i huvudet på mig idag där jag svingat mig på tak och stegar. "Jag levde för kärlek och solsken och sång" sjöng Evert. Och idag sjunger jag alltså så jag också.

Juni är inte mer än halvvägs men är redan den mest tempofyllda juni jag nånsin varit  med om. "En till sån här juni och jag är förlorad" hade väl den gamle kungen Phyrrus sagt, han körde ju med såna uttryck om sina segrar, men fullt så illa är det väl inte för mig. Det är snarare rätt bra att det är lite drag.

Men vi behövde ett par dar för oss själva mellan varven för att hämta andan och det är mycket att fixa på ett fritidshus och mycket att förbereda inför resten av juni. Så det var fint att ha några dar innan stormen.  Till eftermiddagskaffet idag satt vi och lyssnade på fåglarna och på tystnaden. Ja, jag har det ju aldrig riktigt tyst med min tinnitus men fågelsången hörde jag.

Några dar till kan vi jobba med förberedelserna sen blir det fullt hus  på Stentorpet. Först under Wild Kids-veckan och sen till Midsommar blir det överfullt, då åker tälten upp, men nu börjar  vi i alla fall bli förberedda.

Och kanske jag kommer på nån annan passande Taube-låt tills dess. T.ex. "Så länge skutan kan gå"  med tanke på gamle gubben Widmark som nu trallar vidare på "kärlek och solsken och sång, pling plong"




onsdag 14 juni 2017

Vad ska vi ha för mat?

Normalt bara två vid matbordet men ändå är det  problem.  Vad ska vi äta?

Jag bidrar så lite till matlagningen mer än att jag kommer med bra förslag som idag. Matjessill och färskpotatis. Vilken gudagåva till mänskligheten!

Matjessill kan jag i och för sig äta året om, och det gör vi också. Men veckorna från pingst fram t.o.m. midsommar är den bästa tiden. Gräddfil och gräslök.

OBS. Jag öppnade i alla fall burken.

Första gången Margareta bjöd på matjes minns jag fortfarande. Jag var tveksam för jag hade en massa fördomar mot sill, men det tog inte många sekunder den gången innan jag var fast.

Jansson är också en gudagåva året om, men den får jag vänta  med tills julafton. Men mer sill blir det. Få se vad våra tyska gäster i midsommar säger om matjessillen.

torsdag 8 juni 2017

Målgång 2017

100 dagar, 100 inlägg och femte året i rad. Nästan imponerande. Dessutom som Nestor och Altmeister.

En tongivande #blogg100-profil men vem bryr sig. Jag borde satsa på en karriär som videobloggare i stället, det är där pengarna och uppmärksamheten finns har jag förstått och dom har ju Guldtuben att hoppas
på.

Femte året i rad alltså och i år har jag nog tagit rätt lätt på utmaningen. Lite kortare texter i år tror jag, lite enklare ämnen. Men 100 geniala inlägg som jag står för, 100 ämnen dissekerade och genomlysta i folkbildningens tjänst, "med utmärkt beröm godkänt", kanske tom AB+.
Desillusionerad bloggare framför sin skärm

100 dagar är rätt lång tid och mycket har hänt i världen. Jag skrev först här en sammanfattning men den blev både lång och tråkig så jag tryckte Delete på hela klabbet säger bara Tack till dig som kanske läst nåt inlägg.

Det var roligare första året när #blogg100-utmaningen avslutades med föreläsningar och mingel och uppmärksamhet i press och TV.

Nu är det ingen längre som bryr sig.

onsdag 7 juni 2017

Slutet är nära

Bloggpost nr 99 levereras idag redan till morronkaffet.

I morrn blir det kanske en summering av just det här året om det inte dyker upp nån mer intressant tanke och idag får det bli en fundering om själva bloggandet. Och om #blogg100.

Det här var femte året jag var med och jag har så klart klarat av'et varje år, i år också, och jag har varit nestor i det här jippot varje år. Men sitta och knacka på datorn/mobilen till vilken nytta? Värt besväret att göra sig löjlig?

Jomenvisst är det värt besväret. Det finns många sätt att hålla sig frisk på och det här är ett sätt. Pressa sig lite, planera, prioritera, tänka och fantisera. Och våga lägga ut det till allmän beskådning. För tid och evighet.

Men enklast är det om man skriver mer som en dagbok, " först gjorde jag det och sen det", men jag vill gärna ha det lite mer allmänt. Det kan vara lite knepigt ibland och det hade varit lättare med lite tvåvägs diskussioner och lite drag under galoscherna från andra men jag har ändå envetet stretat på. Egoistiskt och egotrippat.

Men #blogg100 har överlevt sig självt för min del. Tanken med initiativet är bara att sätta en blåslampa i baken på bloggare som tappat farten, men om inte konceptet utvecklas till nästa år så blir det här året mitt sista i #blogg100.

Jag fortsätter Mitt Sjuttital i egen regi.  Och imorgon skrivs sista kapitlet i mitt deltagande i #blogg100.
.

tisdag 6 juni 2017

Was ist das? Das ist vass.

Gute heute alle leute. Bei mir bist du schön - bär ner mig till sjön... etc.etc. Vi svenskar tycker vi är roliga med våra tyska ordvitsar men tyskarna tycker bara det är larvigt.

Näcken är påklädd och med lie
i stället för att sitta naken med fiol  
T.o.m. Strindberg försökte:"Sehr schön. Ja, såklart man ser sjön!"

Men nu gällde det vass. Årets första årensning i Hedeby-stil och i lite kyligt väder. Viksbergsån var för inte så länge sen utmärkt i broschyrer som en kanotled, men nu underhålls den inte alls. Mer än bitvis då av ambitiösa stugägare.

Nu är det nästan omöjligt att ta sig fram på några ställen har jag hört. Bävrarna.

Tyvärr har jag dåligt med kort från ån från tiden när vi var nya här, för 35 år sen, men jag har en känsla av att ån växer igen allt mer för varje år. Vi kan fortfarande bada utan problem, men det skulle behövas ett rejält underhåll av hela ån från Olof Jons Damm ner till Långforsen innan ån blir mer till en bäck eller en rännil. Långt ifrån en kanotled. Men sånt underhåll finns det inte pengar till numera. Trist och märkligt.  

Men nu är i alla fall vår lilla bit uppsnyggad och det blir nog en årensning till längre fram i sommar.