Vår nya bil

Det kanske snart blir omodernt att ha egen bil till förmån för andra gemensamma lösningar, men vi såg inget annat alternativ än att krossa spargrisen och köpa oss en ny bil när vi så oplanerat blev utan. I onsdags var vi och hämtade vår sprillans nya Kia Niro. 

Många knappar är det!

Lite större än vår förra med bra mycket fler funktioner, det kommer att ta ett bra tag innan vi blir bekväma med vår nya kamrat. Det är som när man köper ny mobil, ny dator och sånt, hur mycket ska man orka lära sig här i Mitt Sjuttital? Flera funktioner, flera knappar, nya förkortningar. Instruktionsboken är tjock som en tegelsten, ändå stod det inte ett ord om hur GPS-en fungerade! Det tyckte väl ingenjörn var för självklart att behöva förklara.    

Ratten, med inbyggd värme, satt på vanliga stället och gasar gör man på vanligt sätt så premiärturen till stugan gick helt OK utan att vi stötte ihop med några älgar. Säkert är det mesta på vår  Kia Niro bättre än vår förra Citroën C4 och den tog det ju också en god tid att lära sig så det här blir nog bra med tiden. Och tanken är att vår nya bil också blir vår sista bil så jag har gott om tid att lära mig mer.  

Och vi fick en blombukett av säljaren, det var ju snällt! 

                      

Vår lilla bil är på service

Vi kom drygt 100 körsångare per buss från Sundsvall i går eftermiddag och bra många blev hämtade med bil från stationen,. Bra många har bra stora bilar fast de flesta i vår ålder oftast är två i familjen.

Det är ju ett fritt val, har man råd och tycker det är värt pengarna gör man ju som man vill, men när vi köpte nytt den här hösten så var det självklart att vi skulle ha en lite mindre bil. Som nästan är lika rymlig som vår förra, så himla mycket skiljer det inte, men billigare i de mesta, skatt, däck, drivmedel etc. Och smidigare att köra och parkera. Den här storleken är rätt för oss. Och nu är vår lilla kamrat på service.

Första turen är man alltid lite extra mallig. 

Inget allvarligt, tvärtom, en högst naturlig hälsokontroll. Efter 150 mil var det dags att kolla så allt är bra och så ska vår lilla fransyska få ett nytt oljefilter, allt enligt instruktionerna. "Den här bilen ska vi sköta" säger man alltid när man bytt bil, men efter en tid blir det väl som vanligt lite slappare. Första verkstadsbesöket skötte jag förstås idag, och vi är så glada för vår lilla nya familjemedlem.

Möjligen kan jag tycka att de flesta bilar ser rätt lika ut, inget som riktigt sticker ut längre, det är lite småtråkigt. Alla fabrikat har bilar i "vår" klass.  Kia, Opel, Hyundai, VW etc och man kan knappt skilja dom från varandra. Ja, Citroën C4 är snyggast förstås, men resten. Och inga spektakulära roliga funktioner som sticker ut, same, same och lite marginellt different. Alla kombibilar ser mer eller mindre lika ut.

Nej, det var allt mer karaktär på bilar förr som Volvo Amazon och Helgonets P1800, vår första bil Ford Anglia och en liten Saab - alla hade sin egen stil en gång i tiden. Och framför allt Citroëns Paddan som kom redan 1955, en sån skulle jag vilja ha!

Nu är allt alltså så lika, fantasibilarna blir aldrig verklighet. Men självkörande bilar pratar man ju om, det förstår jag inte hur det  kan fungera, men det kan ju bli nåt. På en lyxbil i Saudi (tror jag det var) öppnade man inte dörrarna på vanligt sätt, dom gled in under bilen på något sätt, det var rätt fräckt. Varför inte luftkudde förresten så slapp man vinterdäck och det blev mindre vägslitage.

Egentligen ser ju bilar fortfarande ut som den första T-forden, ratt fram till vänster och 4-5 passagerarplatser. Dom har blivit bättre förstås och blir allt säkrare, men lite fler roliga funktioner skulle jag gilla. Men vi med Cittra har vårt lilla kylskåp i handskfacket, det är lite ovanligt.

Nästa bil om det blir nån har jag inte hunnit fundera på än, men nåt kul ska väl ingenjörerna kunna hitta på.