Dag 281 i Coronaåret 2020

Under 281 dagar har jag inte tagit en enda människa i hand! Möjligen knackat nån närstående på axeln och några barnbarn har fått en vänskaplig klapp över ryggen om jag fått chansen. Men inte en enda har jag tagit i hand! Och inga kramar.

Och inga besök hos vänner. Ett par dar innan Dag 1 satt vi hemma hos några vänner, drack kaffe och läste om de första restriktionerna. Idag på Dag 281 var vi hos våra vänner igen, nu med en julblomma, men vi stod bara utomhus på trappen på behörigt avstånd och pratade en stund utan kaffe. Att sitta till bords med vänner och dricka kaffe och bullar gjorde man förr i tiden!

I januari 2020 kunde det se ut så här 

För att inte tala om hur härligt det var att få trängas i folksamlingar som man kunde göra förr i tiden. Som körrepet med över 200 körsångare på bilden. 

Once in every lifetime, comes a love like this sjöng vi i en Cliff Richard-låt, var just den här gången min sista lifetime-chans? Även om jag blir 100 som jag tänkt? Kommer jag nånsin mer att kunna trängas så här?

Positivt i dag var annars att nu ska man börja strukturera om äldreomsorgen i Sverige. Neddragningarna inom äldrevården har gått för långt. Vid 76 är man såklart orolig för framtiden, även för vad som kommer efter pandemin.