Jan Guillous tionde och sista del i hans "Det stora århundradet" kom ut just i dagarna med sista delen "Slutet på historien". Har inte hunnit läsa den än, men den slutar visst med 11 september 2001 som så radikalt förändrade världen. Så kom Coronan 2020 och återigen förändrades världen. Lika radikalt? Återstår att se, men von oben kan man allt eftersom se svaret här i Mitt Sjuttital.
Hur världen förändras i det stora kan andra göra bättre analyser av än jag, men för en gammal pensionär, 76 på det 77:e har jag några funderingar, pessimistiska eller realistiska?
Känns som att inga av mina nuvarande aktiviteter just nu har nån lysande framtid. Jag rör ju mig mycket bland äldre, ska man kasta in handduken?
Min Pro-förening har en intressant utomhusaktivitet snart som jag ska anmäla mig till men så mycket mer blir det kanske inte i höst och inte på länge. Alla där är ju 70+
Min rockkör har en påtänkt utomhusaktivitet men det blir inget drag i sången utomhus och med två meters lucka. Konstgjord andning och alla där är ju 70+ så så kan man ju inte hålla på i längden.
Mitt gym kör på men utan grupper för 70+ och inte står jag inte där och flåsar längre bland oss 70+.
Bio och teater, restaurang, resor, bastusnack med gubbarna, fester och festivaler, trängas i affärer, träffa nya vänner och hälsa gamla vänner med en kram och allt annat man gör i livet. Det mesta kommer jag nog för alltid att vara lite reserverad till.
Vaccinering våren 2021 kanske hjälper lite men inte tror jag man kan börja hälsa på folk med ett handslag bara tack vare det. Inom kort kommer FHM med nya rekommendationer för oss 70+, men frågan är om det nånsin kommer att bli ett "Slutet på historien" för Coronan. Vi 70+are får nog finna oss i att en del av vår frihet försvann 2020. Hur det går med pensionärsföreningar, körsång, gruppträningar och andra senioraktiviteter återstår att se.
Fortsättning följer i Mitt Ljuva Sjuttital.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar