Jag har aldrig varit på maskerad

Jag kan inte minnas någon enda gång jag varit utklädd till vare sig spöke eller Zlatan.

Möjligen cowboy när jag var liten, jag garderar mig med det, men annars har jag aldrig uppträtt inkognito, alltid tagit full ansvar för min uppenbarelse. Det är såna tankar som kommer till mig nu när jag i städivern sorterar mina gamla kläder.

En mörkröd kavaj jag gillade väldigt mycket en gång (25-30 år sen minst) tänkte jag att jag kunde börja använda igen, men sorry, den skulle jag bara kunna använda på maskerad i så fall. 80-talsmaskerad.  Men har jag aldrig tidigare varit på maskerad så blir det nog ingen nu heller. Det blir Myrorna så får jag väl gå dit och köpa tillbaka den om det nu blir nån maskis.

Bryggarfrack m63

Men min bryggarfrack då som jag fortfarande har kvar. I mockaskinn som jag fick till min student-63 och som jag sen hade jämt till långt fram på 70-talet. Specialbeställd, 48:ans axlar och 46:ans ärmar minns jag och det skröt jag jämt med. Att jag var så axelbred alltså, inte att jag hade korta armar... Men den är ju så stor och bylsig nu så det får bli Myrorna. Tyvärr, vi som varit med om så mycket, jag och min bryggarfrack. Jag tar en sista selfie i den innan vi tar adjö.

Jag har säker tappat nån centimeter i längd  sen min ungdom och kompenserat det med några centimeter i midjan, men så konstigt att kläderna från förr är så bylsiga. Inte minns jag att modet var så frikostigt mot några extra kilo? Maskeradkläder!

Nej det var inte mycket gamla kläder jag kunde använda efter klädgallringen mm mer än som maskeradkläder men selfien ser så pass bra ut så bryggarfracken från april 1963 får allt hänga kvar ett tag till i källaren av sentimentala skäl. Och den andra, riktiga, fracken får också hänga kvar i källaren i väntan på nån fin utmärkelse.

Eller så kanske jag till sist kommer på maskerad där en frack kan passa.