Min världsbild i gungning

Ibland tänker jag att jag lever i en bubbla här i Mitt Sjuttital utan alltför stora bekymmer utan att inse vart vi är på väg. Men så läser man rubriker och ser på nyheter om världen utanför oss på femte våningen. En känsla av gråsolkig dystopi kommer över mig.

Det mesta kanske ändå är rätt OK, hoppas oron är överdriven, men brevbärarna går inte säkra längre läser jag. I skolan säger smågrabbarna "Fuck up" till fröken och föräldrar hotar lärarna med stryk om inte lille Kalle får godkänt i matte. Svenska Akademin är solkad av lägenhetsaffärer och sexskandaler och #metoo rullar vidare med historier om hur vi karlar beter oss mot kvinnor.

Butiksdöden utarmar städerna där varorna i stället finns på glassiga hemsidor och i grå lagerlokaler varsomhelst. I Morgongåva, i Kina eller varsomhelst. I Ryssland fuskar själva staten med doping av sina idrottsmän som DDR oblygt gjorde en gång. Egoism och girighet. Och Trump... 

Hur kunde det bli så här? Jag som tycker att alla ska vara snälla, så ser det ut i min världsbild där kultur, bildning och solidaritet är ledorden. Ingen är förmer än nån annan och jag kan avstå från en förmån för att min granne ska ha det bra för jag vet att han inte heller tar för sig och brer ut sig i onödan.

Barnsliga tankar! "Vilket århundrade lever du i?" tänker man väl om nåt så här dumt. Och i ärlighetens namn är det väl lite skenheligt över det här inlägget. Låtsas vara Moder Teresa.. Jojo.

Nu är det snart jul och allting ordnar sig till det bästa. Sen kommer 2018 och alfahannen är död och saknad av ingen, kvinnorna slipper bli sexuellt trakasserade, klimatet blir allt bättre och miljardärerna är glada att bidra till skatten i Sverige. Den där dystopin kom av sig, allt blir bättre!

Hoppas jag.