Hej, mitt vinterland!

Med några undantag är det är väl så här det är numera. Vintern kommer allt senare och varar allt kortare.

Klimatförändringar eller naturliga vädervariationer? Tja, men på promenaden idag behövdes inga broddar men kanske i februari - får väl se. 6-7 plus med två dagar kvar till jul - ingen vit jul i år! Men skönt promenadväder när man slipper frysa.

Svartån var rekordbred och brunare än vanligt av allt regnande som drar med sig lera från åkrarna norrut. Sen tog vi oss upp på Djäkneberget där det var lika fint som vanligt. Min gamla lekplats från när jag var grabb. Välskött och populärt, alltid mycket folk där.

Groddammarna är tömda för att få bort guldfiskarna tror jag det var. Guldfiskar som folk tröttnat på släppes ut i groddammarna och hotar grodorna som leker där varje vår och äter upp grodrommen. Men grodorna var där först, fiskarna måste flytta!       
Jag har alltid trivts på Djäkneberget. Promenera, sitta och filosofera i solen, lunch på restaurangen, lekparken med barnbarnen, kolla grodorna..... Dom vita paviljongerna är fina. Och utsikten från Djäkneberget har jag alltid haft med i rubriken till den här bloggen. 

Så tog vi vägen genom stan hem och stötte på några gamla vänner och fick en pratstund, och så där i slutet av Engelbrektsgatan ligger vårt snygga hus! En fin promenad och nästan lite blått på himlen!