Åldersnoja vid 75?

Nu är det dags för en milestone igen. Men åldersnoja? Nix!

75 år idag. Det kan man inte tro!

Vid 30-40-50 må så vara att man började känna sig gammal, men nu när räkneverket slår över till 75 är det inte så noga lägre. Inte mycket att oroa sig för men inte heller så mycket att fira.

En hyfsad pension ryker nu vid 75, får dra åt ett par hål i svångremmen och se glad ut ändå. Och visst går jag lite långsammare för varje år, men åldersnoja? Nix! Minnet blir väl lite sämre, tänker lite långsammare, vaknar tidigare, några fler rynkor har jag väl fått och ryggen bråkar lite mer men åldersnoja? Nix!

Som tur är kör jag bil allt bättre (?) och lite rynkor i ansiktet gör ju bara att man blir snyggare. Så tvärtom finns det ju flera skäl att fira, men hur? En långresa tänkte vi ett tag men som pensionärer har man inte all tid i världen, och det är extra ont om tid just den här tiden på året, så nej, vi firar lite lugnt på tu man hand i stället.

Idag är det dag 31 i eran Magnificum och jubilaren med sitt entourage är på hemlig ort. Men blommor och presenter kan läggas utanför dörren på 5:e våningen där pekuniära gåvor för säkerhets skull kan stoppas in i brevlådeinkastet. Swish går också bra att använda.

Det är svårt att vara ödmjuk när man blir vackrare för varje år!