75-årsfirande i fyra månader!

Uppvaktning undanbedes brukar jag försöka med, men det blev tvärtom!

Kanaltur med mat i aktersalongen

75-årsdan firade vi "i stillhet" på Tyrol med det fantastiska Mamma Mia-partyt och så fick det bli en tårtbit på Midsommarafton i stället för klanen. Men vad händer sen?

Jo, först en kanaltur på Hjälmare Kanal. En riktigt fin tur som jag gärna gör om en annan gång igen. Fin natur, bra mat, rymligt, avkopplande. Tänk att jag knappt visste om att den här turen fanns.

Guldpennor med stil

 
Så blev jag också presentad med fina guldpennor. Min kollega i körbranschen,
Kjell Lönnå, stoltserar alltid med två guldpennor i bröstfickan, det hade Annika observerat och tyckte att jag borde vara lite värre, tre stycken!
En Caran dÁche 849 och två 407:or, nu kan jag alltid glänsa lite extra.

Uppsala Kulturmaraton

Men jag blev lite fundersam när Elisabeth bjöd in mig till en lämplig halvmara. "Finns det egentligen  någon lämplig sån"   tänkte jag, jag slutade ju att springa för över tre år sen. Jo hon lurade visserligen med mig på ett millopp härom året, men nog har jag sett min löparkarriär som avslutad. "Lämplig halvmara" skrev hon... "Får väl se" tänkte jag jag.

Så gick några veckor när jag funderade på saken innan jag tog fram mina nerslitna joggingskor. En tvåkilometersrunda till mossen på drygt 9 minuter per kilometer. Pinsamt.

Men efter drygt två månaders träning var jag ändå hjälpligt startklar. Halvmaran på Uppsala Kulturmaraton. Två 40-talister. en 50-talist och resten 60-70-80-90-talister. Katt bland hermelinerna.

Jag var riktigt nöjd med min insats när jag gick i mål efter en fin, lite plågsam, resa genom Uppsala centrum ända ut till högarna. Riktigt riktigt nöjd, en sån tur att Elisabeth drog iväg mig på det här.

Jo, jag kom sist med råge och den andra 40-talisten kom näst sist, men en sån förmån att fortfarande kunna springa två mil i gamla slitna joggingskor.

Nu sliter jag med frågan om jag ska kosta på mig ett par nya Asics och börja träna på allvar.