Varning! Känsliga läsare bör inte läsa detta inlägg!

Vi fick oönskat besök igår. En riktig tjockis men inget att hetsa upp sig över.

Ormar finns i hela Sverige, det är bara att gilla läget, dom ska finnas dom också. Lite vanligare i skärgården och saknas i fjällen annars kan man dyka på dom överallt men knappast nåt man behöver vara rädd för, det kryllar ju inte av dom precis. Jag går barfota på sommarn utan att vara rädd och på 35 sommarstugesomrar har jag väl sett 5-6 huggormar, mer är det inte.

"Slå ihjäl'an" skrek grannfrun en gång åt sin man när dom fick oönskat besök av en huggis, men om han gjorde det den gången minns jag inte men det hade i så fall inte varit riktigt fint gjort mot en liten fridlyst krabat, Nej då rekommenderar jag min metod i stället.

Svår att se? Här är hon glad att hon återfått friheten. 

Visserligen gör huggormar en del nytta som musfångare, men det är klart att man inte vill ha orm på tomten så jag tar helt enkelt och fångar dom i en hink och kör iväg dom några kilometer och släpper ut dom i en skogsbacke. Huggormar är rätt lätta att fånga, inte alls så snabba och rätt skraja så dom rullar bara ihop sig och fräser lite. Lättfångade men ändå lite spännande.

Det här var tredje gången jag fångade en orm och bjöd på biltur, och den här var allt den största jag fångat. Och den tjockaste. Var det en hona kanske med ormungar i magen?

Men nej, jag hade aldrig nån tanke på att slå ihjäl den här krabaten . Hon kunde ju inte rå för att hon var född till orm, och jag tror hon får det bra där uppe i skogen.