Målningsjobb tar aldrig slut

Med sex hus på tomten (rätt små) är det alltid nåt som ska målas. Nu är vi nästan klara med årets första projekt.

Margareta justerar mina misstag

Vår största gäststuga är visserligen inte så stor, men vi har fått slita rätt bra. Nästan en kamp mot klockan när det gäller att bli klar innan växterna i rabatterna växer sig för stora. Och kaprifolen klippte vi ner helt för att komma åt bättre och för att den kunde få ta nya tag och växa upp på nytt, men den blev så sur så jag tror den helt enkelt dog.

Man tjänar nog på att inte vänta alltför länge innan man målar om ett hus, och det här huset var det faktiskt 17 år sen(!) vi målade senast. Alldeles, alldeles för länge även om vi kör med Demidekk. "Slurp" säger det när man stryker på färg som bara försvinner in i träet.

Jag tog hand om det vita. Minsta ytorna och som jag trodde också var enklast så fick Margareta ta de röda, stora ytorna. Men vad händer? Jag blev rätt snabbt klar, långt före Margareta men fick bakläxa på nästan allt! Så när jag hade ett ärende in till Västerås och var borta 3-4 timmar så målade Margareta om nästan allt det jag målat. Hon är så himla noga och jag erkänner att jag är rätt värdelös på att måla. Kladdar ner mig själv och droppar färg på allt, men snart är den här stugan ändå klar mest tack vare Margareta.

Stora huset målade Margareta helt själv för 6-7 år sen och den håller sig några år till men där törs jag nog inte hjälpa till när det blir dags. Hon är så himla noga. (Självklart en bra egenskap).

Men jag fick beröm att jag skaffat hem allt vi behövde, penslar i alla varianter, täckpapper och sånt. Och så sköter jag supporten rätt bra. Sa hon... Alltid något.

Och ett tips: Räkna högt på priset när du ska köpa färg, då känns det riktigt billigt i färgaffären. Så blev det för mig, halva priset mot vad jag räknade med. Så jag är väl inte så bra på att göra kalkyler heller.