Det dåliga minnet kan man ju skratta åt, jag gick tex i timmar i går och letade efter vår gröna trädgårdsslang innan jag bestämde mig för att den var stulen. En gammal slang för en hundring, nån av våra grannar som varit i riktigt desperat behov av en trädgårdsslang? En sista runda innan jag gav upp, och ooops, där hängde en brunaktig slang.... Javisst ja, jag bytte ju färg härom året.
Hemma hos vänner i går em, "vad heter han nu, han på Ecuadors ambassad?" Vi satt där två mogna män och letade namn i minnet och innan vi fick ge upp och fråga Margareta. Det där var ju inte så allvarligt, det kan man skoja om, men annat är lite tråkigare. Jag som var bäst i klassen i gymnastik kan inte hålla balansen på ett ben längre. Och ska man ställa sig på en stol känner man sig riktigt gammal. Knyta skorna på morgnarna, jag kommer inte ner till skon.
Ännu värre är det när vänner man tycker om blir riktigt dåliga, då stannar tiden till och man får sig en tankeställare om vad som är viktigt. På TV och i lite perifera bekantskapskretsar hör man om unga människor med sjukdomar, dom klarar nog också sin vardag med lite svart humor men från sidlinjen är det svårt att se nån humor.Idag har jag lite tappat taget men jag tar mig min morgonjogg och är glad för den och "i morgon är en annan dag" som Christer Björkman sjöng.
Dag 35 i #blogg100
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar