Maskarna på Vasagatan

En lätt omskrivning av Håkan Nessers "Maskarna på Carmine street".

Vad Nessers maskar hade för roll i hans story minns jag inte, men nu gäller det alltså maskarna på Vasagatan.

Vasagatan in the morning. Bra joggingväder

Det regnade rätt rejält i går morse, och det kanske hade regnat hela natten också, och jag som tänkt mig en joggingtur. Väderappen i mobilen lovade uppehåll mellan 9 och 11, och banne mig slutade det inte att regna just klockan 9. På med joggingskorna och ut och spring!

Egentligen hade jag tänkt mig en långrunda, men det var fin lunchmusik på Växhuset kl 12 (Världsorkestern Work) och så hade jag möte kl 13 så det fick bli den vanliga Vallbyrundan, och då hann jag ju hem innan regnet kom tillbaka.

Den långa Vasagatan är inte alltid inbjudande, men jag hade vinden i ryggen så den var rätt OK. Men vad gjorde alla maskarna på cykelbanan. I tusental slingrade dom där på väg ut mot bilvägen. Hur tänkte dom där?

Det här grubblade jag över hela joggingturen och det var likadant hela vägen. Fortsättningen längs Norrleden och ner genom Vallby och Cityringen hem. En dryg mil med maskar, maskar, maskar. Har det regnat så mycket så att dom drunknar i sina hål om dom ligger kvar under jorden? Eller är det kanske varmare uppe på asfalten så att dom därför riskerar livet på cykelbanan och ute vägen. Eller...?

Såna där stora tankar rör sig i huvet på en joggare så här i #blogg100-tider, man tager vad man haver för att få till ett blogginlägg.

Jo, jag kunde förstås skrivit lite om andra kräldjur i Panama-härvan som Islands statsminister och Nordea-ekonomerna t.ex men då blir jag så upprörd, så jag håller mig till "Maskarna på Vasagatan"
  
Dag 38 i #blogg100