torsdag 21 april 2016

Napoli-känsla

Jag gillar Italien. Lättsamt, god mat och fint väder. Snygga kläder. Vespan och vacker musik. Opera.

I Napoli har jag aldrig varit, men bara namnet låter vackert. Jag skulle vilja gå där i gränderna om jag nu vågade, det är gott om ficktjuvar där har jag hört. I Napoli föddes pizzan vet jag. Och så har dom gott om sopor, det är den känslan som har kommit till oss här på Karlsdal.

Vårt soprum väntar på restkollektörerna!  
Jag förstår att det inte kan vara som förr när kommunen skötte allt helt perfekt som sopor, vägar, idrottsplatser allt sånt som man vill ha i ett samhälle, men det blev för dyrt, det skulle konkurrensutsättas. Antagligen en bra tanke, det kanske blev lite ineffektivt när det inte blev nån konkurrens. Så nu är det konkurrens.

Jag är inte påläst i alla detaljer, tar gärna emot mothugg från den som vet mer, men i tidningarna läste man härom året att en uppstickare hade lämnat ett väldigt attraktivt bud för att få avtalet för sophämtningen här i stan. Hur billigt som helst för kommunen som i stället kunde satsa på gedigen äldrevård och bra skola, vem kan tycka det är fel.

Bara det att soptunnorna blev utan tömning i början, det fattades både sopbilar och personal för företaget som vann upphandlingen, men det måste väl ha löst sig för sen avtog insändarna eller om sopkunderna vande sig. Och inte blev väl äldrevården och skolan så mycket bättre heller.

Så läste jag för en tid sen att ett sopbolag konkat och tänkte väl inte mer på det, men nu ser jag i vårt soprum hur sopberget bara växer. Det är våra sopgubbar som gått i konkurs!

Konkurrens, lägsta anbuden vinner, kvaliteten sjunker, patienter drabbas, soptunnor blir inte tömda. Tanken är ju bra, men verkligheten blir lite väl ofta en annan. I går hörde vi om skyddsombuden som blev omplacerade på Mall of Scandinavia. det är lite i samma stil. Underleverantörer som anlitar underleverantörer som i sin tur anlitar underleverantörer så att inga regler längre gäller.

På 2015-talet satsade vi på lägsta anbuden, och då får man finna sig i att allt inte fungerar.

Dag 52 i #blogg100

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar