Dyrare än jag trodde

Jag råkade se den här listan idag, nu måste jag bli försiktigare!

Framför allt är det den tredje raden jag tänker på. 1000 kr i böter om man inte stannar vid stopptecken. På väg till stan på cykel passerar jag ett stopptecken i en korsning med flervägsstopp där INGEN cyklist någonsin stannar, men det kostar alltså 1000 kronor att strunta i stoppet.

Jo, jag har stannat där en enda gång när jag råkade komma samtidigt som en polisbil! Vilken ögontjänare!

Cykla mot rött är ännu dyrare, men det gör jag ytterst sällan, eller aldrig kan jag gott säga. Cykla utan lyse gör jag inte heller och dom böterna var alldeles för låga, det skulle ju lätt vara minst 1000 kr. Att inte ge tecken t.ex. kostar 500, där är mitt samvete långt ifrån rent.

Läser jag listan så är bötesbeloppen mycket högre än jag kunnat tro, men hur ofta åker vi cyklister på att behöva betala kan man undra. Men även om risken att åka dit inte är så stor är det dumt att inte stanna för ett stopptecken. Skärpning Örjan!

Jag har frågat chans på Hillary

Ur mitt Twitterflöde

Hur långt det räcker och om tycke uppstår återstår att se, men jag har tagit ett första steg.

Barack har i alla tider följt mig på Twitter. Hur mycket mina inlägg där har påverkat världspolitiken är en uppgift för historiker att bedöma men man vet ju aldrig. Några av hans bättre beslut har han säkert läst sig till i mitt Twitter-flöde.

Men nu när Barack börjar gå mot slutet av sin period vore det nog bra för världen om Hillary och jag kunde börja samarbeta lika bra. Jag har tipsat henne på Twitter och det är klart att partiapparaten inom Demokraterna vill fortsätta samarbetet med deras utpost här i Norden.

Sen tror jag Hillary och jag kan komplettera varandra på ett personligt plan också. Världsvan som jag är skulle det nog vara tryggt för henne att ha någon att vända sig till på sina resor världen över. En bra årgång är hon också -47, den årgången har jag en flerårig erfarenhet att luta mig tillbaka på. Allt passar så Hillary och världspolitiken skulle vara i säkra händer om hon vände sig till mig.

Hon ser ut att överväga mitt förslag grundligt

Vad säger Bill då? Och Margareta? Ja, jag hade inte tänkt mig någon romans eller så, strikt politik så det går nog bra. Kanske vi kan gå ut och jazza One Night in Bangkok förstås om vi lyckas skaka av oss säkerhetsfolket, mer än så blir det inte. Och Bill kanske kunde ha lust att sitta på vår balkong och spela lite på sin saxofon för Margareta ibland. Det löser sig.

Förutom Barack och nu förhoppningsvis Hillary har jag i alla fall några andra kända namn som följare på Twitter. T.ex. Bengt Hansell. reporter på Ekot som bevakar nyheter från Hovet. Förutom Madeleine, Sofia och det gänget han har också koll på mig. En annan av mina följare är Jytte Guteland i EU. Hon blir nog minister en gång om hon vill så hon har absolut en hel del att lära sig av att följa mig.

Jag ser det som en ren formsak, men nu väntar jag ett snabbt svar från fru Hillary Clinton.

Nu blir det skåpmat och munsbitar

Det här #Blogg100-racet kräver sin man/kvinna, vi noterar nog det flesta av oss ett något ökat bloggläsande så att vi av och till lägger ner lite extra jobb på att få ihop något läsbart. Men när jag går mot helg inser jag att nu blir det tufft några dar, kortkorta inlägg. Att få tid vid datorn och få egen tid är inte alltid så lätt.

Då börjar jag Valborgshelgen med att bara konstatera att årets Valborgsbrasa på Stentorpet gick av för tidigt. Vårbrasan är jag alltid skraj för, lite rädd för att den torra vassen längs ån ska 

ta eld och så förstås tanken att man tar livet av djur som kan finnas i rishögen. 

Den var rätt liten så jag ruskade om så mycket jag kunde, flyttade grenar och stimmade. Igelkott har vi inte haft på evigheter på Stentorpet men kanske fågelbon? Inte ens ormar vill jag elda upp i onödan. Larver? Dom håller väl hellre till i vårt larvhotell, men man vet ju aldrig.

När jag så tyckte att det inte var nån större fara så fick brasan brinna men en liten krake råkade illa ut. När brasan nästan var uppbrunnen låg det en liten rackare i kanten och sprattlade. En liten ödla hade kanske dragits till brasan av ljuset eller värmen, hur vet vad man hur en ödla tänker, men han blev kokt direkt. På en sekund fick jag bort honom när jag såg den prekära belägenheten han hamnat i, men det var för sent. Han var redan på väg till ödlehimlen.

I vår brasa eldar vi förstås inte det som kan komposteras och grenar och sly borde man väl egentligen köra ner till återbruket, men det är rätt kul att elda. Vassen längs ån klarade sig, årets första brasa är borta men börjar redan fyllas på till nästa och en ödla fick sätta livet till. På torsdag står man väl som vanligt och huttrar i kvällskylan vid en Valborgsbrasa.

Första maj välkommen!                      

Jag ställer upp!

Det är nog ingen större skillnad mot förr och nu, det har nog alltid varit svårt att få folk att ställa upp. Men ändå, antagligen lite värre nu.

Typiskt var ju det där med klassföräldrar i skolan en gång som många försökte få slippa och när det blir städdag på området höll dom sig borta. Discovakt på skoldansen i 6:an, där var vi oftast samma föräldrar. Så har det nog alltid varit, men jag har ju dels svårt att säga "Nej" men också tycker jag man alltid ska försöka ställa upp, det bara är så. Så jag har genom åren hamnat i många styrelser som ordförande, sekreterare eller vad som helst. Bubbat bord på fester, klistrat kuvert och sånt. Kursen i Spanska hade jag svårt att hoppa av när vi var så få och den skulle ju få läggas ner om jag slutade, men det var ju lite dumt. Kursen kostade rätt mycket och gav mig inget. Nån måtta får det väl vara.

Gubbhyllan fylls på

Men när vår kör ska ha sin sedan länge inplanerade föreställning och det visar sig att vi är bara en handfull killar som vill vara med så är det klart att jag ställer upp även om jag hellre skulle vilja vara på åttaårskalas i Stockholm. Det kan ju tänkas att mina kamrater i killsektionen har fullt upp den här dagen så ingen skugga på dom, men några fler borde vi väl vara. Några fler så att jag kunde få äta tårta i stället. Jag får väl se.

Men det blir förstås aldrig som förr. Ideella organisationer tappar medlemmar. Folk är inte längre engagerade i politiska partier på samma sätt, inte jag heller. Men jag var kassör i föreningen på Bäckby några år och röstandet i allmänna val är väl fortfarande är rätt högt i Sverige.

Tiderna förändras och det är positivt i alla fall att många åtminstone engagerar sig i protestgrupper och upprop på Facebook. Och jag röstar ofta på Aftonbladets frågor om rätt låt vann osv.

Och när rockkören Rock Everybody har föreställning försöker jag alltid vara med, speciellt när gubbhyllan eller killsektionen blir för tunn.
           
                                          

        

Cykel-TRIM 2015

Nu ska den bara putsas upp inför säsongen 2015 

Idag kom han ut ur källaren i stugan för en ny säsong, min Nishki Pro SL som blev min för drygt 10 år sen. 

Jag hade stora planer för den då 2004, planer som aldrig blev av, det är så mycket man ska hinna och just dom planerna blev inte prioriterade, men jag har haft så mycket glädje av den ändå. En av mina bästa vänner. 

Det här är min "fincykel" som jag har i stugan, hemma i stan kör jag Kronan. Inte dum den heller men min Nishiki är fräsigare. Och det är klart att Margareta ocjså skulle ha en Nishiki när hon köpte en ny cykel för några år sen.

Margareta kör också Nishiki

Häromdan köpte jag Vandrarringens cykelkarta, Cykel-TRIM 2015 (60 kr) så nu är planen att vi tar vi hem våra Nishki då och då till stan när vi ska cykla runt här hemma med den här kartan på styret. 

30 kontroller ska man ta sig till i stans alla hörn, och fast jag bott här i stan hela livet ser jag att vi kommer att komma till ställen jag aldrig varit på än. Så ska man svara å luriga frågor där man måste vara på platsen för att kunna svara rätt som t.ex. färgen på en bänk och vad det står på skylten i hörnet etc. Och klart det är roligast om vi tar hem fincyklarna några gånger i sommar.

Mina planer då som aldrig blev av? Jo, jag hade tänkt göra några långturer på cykel, riktiga långturer, och det är väl inte försent än, men i den här åldern har man så ont om tid, det är så mycket man ska hinna med! Så just nu är inte planerna högre ställda än att klara av Cykel-TRIM 2015 och de trettio frågorna.  Kan jag så vinna första pris, 5000 kronor, blir jag extra glad!                      

  

Västeråsare fick träffa Svennis

Jag hittade ett gammalt tidningsurklipp när jag rensade i lådorna igår. Värt ett omnämnande som ett Throwback från mitt också rätt så ljuva sextital! Ur Minnenas Arkiv en utflykt till Leicester april 2011.  Och en uppgift för läsarna att lösa.  

Svennis berättar

Ja, för precis fyra år sen gjorde vi spinninggubbar o gummor från Actic en fotbollsresa till Leicester och fick träffa Sven-Göran Eriksson där han då var stor pamp. Leicester slog Burnley med 4-0 och var på väg mot Premier League men misslyckades sen att ta sig upp. Svennis hamnade i kylan men oss tog han emot med sin vanliga ödmjukhet och ägnade några timmar åt oss med berättelser och guidning under en träning med laget.

Innan resan skaldade jag den här dikten, den får gå i repris även om den inte är riktigt aktuell idag. Observera det där ordet i femte versen, det är jag stolt över att jag fick in så passande. I vilken välkänd sång har du hört det ordet? Nåt att fundera över! Korrekta svar ska få ett hedersomnämnande här i mitt sjuttiotal.

Här är dikten jag läste för resesällskapet innan match på Walkers Stadium.

Ulrika är coachen, vi tränar hos Actic

Vareviga onsdag så spinner vi loss

Hon hojtar och härjar: Ni spinner fantastiskt!

Då ökar vi tempot, vi tror’na förstås

Uppför en backe med bitande motvind

Seniorer och panschis, det kan man knappt tro       

Och svetten den rinner man blir nästan fartblind

Seniorspinningpass – backens topp dagens clou

Vi pustar en stund sen med kaffe och macka

Vi surrar om hur dagens träning har gått

Lite bastu på det, man ber att få tacka

En kanonstart på onsdagen har vi allt fått

Och på fredag så far hela gänget till Leicester

det blir fotboll i England hos Svennis och Grip

Vi gubbar får oss en spinningsemester

och skoj ska vi ha, det är vår grundprincip

Spännande match - Burnley ska sänkas

massor med folk ska vi trängas me’  

huliganer, supportrar och någon kan tänkas   

municipalsamhälls-jeunesse-doréetore  

På onsdag sitter vi åter och spinner

På cykeln hos Actic på Kristiansborg  

Hoppas nu bara att grabbarna vinner

The Foxes in Leicester:  Don’t give us no sorg.                   

Simma lugnt!

Medieföretagen hör nog till dom får mest skäll. Telebolagen, internetleverantörer och sånt. Men jag simmar lugnt, det ordnar sig alltid!

Min senaste leverantör har jag haft kontakt med sen i tisdags och trots ett problem är jag rätt nöjd. Här i huset fick vi nu Bredbandsbolaget så jag läste lite på Twitter vad folk tycker om dom och jag vet ju inte om BB gjort skäl för allt skäll, för det är inte klokt va folk vräker ur sig. Det är nog ofta SBS som vi sa en gång på jobbet, Skit Bakom Spakarna, jag simmar lugnt och är rätt nöjd än så länge.

Internet bara fungerade, låg ner fem minuter sen var det igång igen. Vårt problem var TV-kanalerna. Vi tittar bara på SVT och ibland TV4, men nu skulle vi få ta del av hela utbudet gratis en tid, men där var det något fel. Mailade dom en sen kväll runt 21.30 och fick några tips direkt och fick några nya tips på morgonkvisten dan därpå. När inget hjälpte ringde jag dom och blev lovad ett nytt programkort på posten, det var något fel på mitt. Ett ovanligt fel som man inte kan fixa per telefon. men nu är det åtgärdat, kortet kom idag. Det blir dyrare med Bredbandsbolaget, det är förstås en sak som är dumt.

Några av mina kära grannar som fått ny utrustning vid bytet fick några problem där jag hade glädjen att kunna hjälpa till. men så är det ju alltid när man ska koppla in något nytt, hamnade kabeln i rätt uttag? Vilken knapp ska jag trycka på nu? Osv.


Tidigare hade vi Tele2 som alltså var billigare och funkade helt OK för oss, jag var rätt nöjd med dom också. Ibland hade vi korta avbrott på förmiddagarna, men det vet jag ju inte om BB sköter sig bättre. Tele2 får också en massa skäll.

Telia har jag i stugan och är förstås nöjd, jag hetsar sällan upp mig. Lite dyra men har bra funktioner. Telia hade en konflikt härom veckan då dom stängde några kanaler men efter en vecka var allt igång igen, jag hetsade inte upp mig. Nu är TV4 och Comhem visst i luven på varandra och kanaler ska släckas, men det berör inte mig, men jag ser att många är upprörda, invektiven haglar.

Min mobiloperatör 3 och jag kommer rätt bra överens även om jag fick säga till två gånger när mitt abonnemang skulle ändras för någon månad sen, sånt händer väl, men så har jag en bekant som bara har negativa erfarenheter, han skulle nog också simma lite lugnt.

Det var måhända enklare men inte bättre en gång när vi bara hade Televerket att skälla på, men det är andra tider nu, pengarna styr, det finns så många aktörer och det är bara att gilla läget. Jag må vara blåögd, men min åsikt är att dom här stora bolagen inte försöker lura skjortan av oss och är man bara vänlig mot tjejerna och killarna på supporten så fixar det sig!  

 

Jag har väl annat att göra, sa Göran

Jag måste spinna vidare på det där Göran sa och som jag kommenterade i gårdagens inlägg. "Jag har väl annat att göra"

Innan jag började knappa ner det här inlägget skannade jag igenom några dokument om äldre på nätet, ett intresse för mig, och har jag rätt eller har jag rätt. Det finns utredningar, projekt, dokument etc. som berättar om fördelar, och så finns det äldre som berättar om nackdelar. "Jag har väl annat att göra" 

Nej tack! Jag har väl annat att göra!

Även om jag slutat med kurser om Sociala Medier för äldre och inte längre missionerar för äldre om att vara aktiva på nätet så kan jag inte låta bli att fråga mina kompisar ibland om dom är med på Facebook t.ex., och just det där svaret är nog det vanligaste. "Jag har väl annat att göra" .

"Inte intresserad, inte min grej, verkar otäckt, inte intresserad om grannen bytt gardiner, jag är för gammal"  är några andra vanliga kommentarer. "Varför ska jag sitta och glo på Facebook hela dagarna" säger min lillebror, 10 år yngre än jag. Det är nog kört, vi är en förlorad generation när det gäller att vara sociala på nätet. Men många betalar i alla fall räkningar på nätet, det är ju vackert så.

Göran som är engagerad i en samfällighetsförening där han inte får med de yngre i styrelsen och i verksamheten skulle förstås använda Facebook för att få fart på dom yngre. Åtminstone för att basunera ut när det är städdag på området.

Min gamla dansförening har en hyfsad hemsida, det hade vi inte på min tid då fick vi skicka brev, men dom har en väldigt blygsam verksamhet på Facebook trots att det verkar finnas många yngre medlemmar, men kanske verksamheten går lika knackigt som aktiviteten på¨Facebook vittnar om.

Mina gamla kompisar runt om i Sverige som jag av och till fått kontakt med vill inte vara med, dom har väl annat att göra som det heter. Undrar vad dom gör som är så viktigt.

Det här är ett uttjatat ämne jag alltför ofta kommer tillbaka till och Margareta tycker säkert att jag sitter vid datorn lite väl mycket, men det är motion det också, för huvudknoppen. Men nu har jag motionerat färdigt för det här inlägget.

Vanliga ämnen i vår lokaltidning och i mitt sjuttital

Det slog mig i morse att två ämnen är extra vanliga i vår lokaltidning, Vlt. Motion och sjukvård.

Sjukvård är inte så vanligt här i min spalt, det får jag väl ta när det en gång blir mer aktuellt, däremot är min egen vända i ungdomen detaljerat beskriven i en annan av mina bloggar men just nu har jag inget intressant att komma med för egen del. Men det Vlt ofta skriver om är ju brister i sjukvården, ont om pengar, personalfrågor och sånt och där kan ju alla ha synpunkter. Återkommer med en analys.

Göran och jag i dragkamp där ingen vill ge sig

Men då ligger ju motion närmre till hands och det ämnet återkommer ju allt som oftast i mitt sjuttital. Jag tar en sån vända idag.

Marathon först: Jag springer inte i Stockholm i år, och nu vet jag inte hur arrangörerna tänkt, har dom tänkt ta död på det fina loppet? I går läste jag att bara nordiska löpare får ta del av prispengarna - vad är det för rasism? Eller har jag fattat fel?

Yogalates läste jag om idag, en blandning  av Yoga och pilates. Passar oss äldre när vi fått lite krämpor här och var. Jag gillar speciellt reportage om motion för äldre och man blir imponerad av alla nya träningsformer man hittar på. Yoga, som Margareta är med på, kan visst vara väl jobbigt, då var det här nån slags kompromiss.

Sen är det inte dumt i sitt sjuttital att vara aktiv på nätet också, huvudknoppen behöver också lite motion, det sa jag till Göran igår när jag hittade bilden därovan på Actics Facebooksida, men han har inte vågat sig ut på Facebook än. "Jag har väl annat att göra" säger han. Han hade några kilo till att lägga bakom vår dragkamp som han måhända vann med någon tiondels poäng.

Margareta är iväg på sin Zumba idag, det har jag inte vågat mig på än - bara tjejer. Jag tar joggingskorna och tar Vallbyrundan, mycket motion i bloggen och i Vlt.

Dagens Dubbel - snackis nummer 2

Den andra snackisen de senaste veckorna här i Västerås finns det inga motsättningar om, vem gillar inte grodor!

Groddammen

Fridlysta små krabater som invaderar dammarna på Djäkneberget varje vår och vi har tom stängt av vägar där och byggt om för att dom ska må bra. Dom fanns säkert där på min tid också fast jag inte visste om dom då, men häromdan skulle jag så se om jag fick syn på någon. Jag har ju hört hur vattnet kokar av grodor, men det gjorde det inte när jag var där.

Rom fanns det gott om. Runt hela dammaen. 

Kanske dom är mer aktiva på kvällen eller tidigt på morgonen för först såg jag inte röken av något enda liv, men dom hade i alla fall lämnat spår efter sig, massor av rom glittrade i solskenet.

Men så till sist såg jag i alla fall två krabater, men innan jag fick upp kameran dök dom under vattnet, och fast jag väntade både länge och väl låg dom kvar där under vattnet och tryckte.

Hur länge kan en groda hålla andan?

Så jag får ta en ny grodexkursion till Djäkneberget så kanske jag kan få lite roligare bilder.

Hänt under dagen i fallet om det blå tältet. Kommunen verkar stå på sig och kommer att be herr torghandlare byta ut sitt tält.Ja, han visste ju vad som gällde men nu får nog Vlt trycka en extrabilaga med insändare.

Dagens Dubbel - Två snackisar i Västerås

Det får bli två inlägg idag om våra lokala snackisar men först en kommentar om gårdagens inlägg: Shared Space!

En ny trafikregel som INGEN jag pratat med hört talas om, diskussion idag i bastun. Blandar bilar och andra trafikanter utan direkta regler som ju finns vid lågfartsområden. Jag ska läsa på och göra en utläggning. Men utan skylt --- hur vet man att det är ett Shared Space? Och varför har Trafikverket valt ett engelskt uttryck?

Vitt är godkänt,
blått står inte på listan 

Den första lokala snackisen är annars dramatiken om vilken färg torghandlaren får ha på sitt torgstånd. Insändarspalten fylls och alla står på torghandlarens sida. Så det känns fint att vara lite motvalls. Förutsättning:

Kommunen har bestämt diverse regler om hur ska det se ut med torgstånden, var får man stå, när får man smälla upp sina stånd och vad hyran är. Inget konstigt med det och det kan säkert finnas regler som borde ändras och kostnaden kanske borde diskuteras. Självklara regler i samhälle för det offentliga rummet samtidigt som det ligger i tiden att ibland luckra upp gammalmodiga regler och kanske tom Shared Space är ett tecken i tiden.

Torghandlarn till höger blev glad när han kom på bild  

Men då herr torghandlaren som är en ambitiös och populär person i Västerås tycker att reglerna han skrivit på inte är nåt han behöver följa utan att han kan göra som han vill fick han förstås motstånd och blev tillsagd att följa reglerna, men då tog det fart i Västeråsarna, vi ställer upp mangrant till torghandlarens försvar fast den blå färgen var inte en godkänd färg. Nu kallas politiker och tjänstemän för "betonghäckar", ska den blågula svenska flaggan förbjudas, maktmissbruk, sossegrått etc. etc.

Inte för att det spelar mig nån roll om torgståndet är blått eller vitt, och en gissning är att han får ha kvar sitt blåa tält, men jag tycker att herr torghandlare gjort fel och att han borde rätta sig efter reglerna. Det offentliga rummet tillhör ju alla och jag håller på att alla kan inte göra som dom själva vill, det är OK för mig om det finns en regelbok. Som ses över regelbundet och luckras upp ibland och skärps ibland.

Nästa snackis kommer i kväll.                

I trafikutbildningens tjänst.

Hur många av mina läsare känner till uttrycket "Shared Place" i trafiken?

Margareta var lite orolig idag när hon gick upp. Min intervju skulle publiceras i Vlt idag och hade jag sagt något dumt? Och just idag för första gången på evigheter var det tomt på hallgolvet!

Vi tittade in på nätet i stället och det såg rätt bra ut, bilden OK och i texten kunde man läsa att Engelbrektsplan är en "Shared Place", det uttrycket hade jag aldrig hört och det har nog inte många andra heller är min gissning.

Engelbrektsplan är en yta där bilar, cyklar och gående ska samsas men det är inte ett lågfartsområde som jag trodde. Där får bilar max köra 7 km/tim, det här är något liknande men inte riktigt samma.

Vad gör man när vägen slutar så här?

Ingen skylt finns det och varje dag stannar bilar och vänder när dom kommer fram till Engelbrektsplan om inte jag råkar komma samtidigt, då brukar jag lotsa upp dom där den vita bilen på bilden kör. En trafiklösning som bara vi boende i närheten känner till och möjligen nu några fler nu efter dagens artikel i Vlt. Där jag fick medhåll av några trafikexperter som också tyckte att det enklaste vore att ta bort biltrafik helt och hållet från Engelbrektsplan.

I sammanhanget är det lite roligt att Engelbrektsplan från 40-talet, en femvägskorsning med rondell, var designad av vår Annikas Calles farfar. Jag har en fin bild på hur den såg ut en gång, men hittar den inte i en hast. Jag kanske får anledning att återkomma.

Men glöm inte Shared Place! Trafikregler finns på Trafikverkets hemsida för den som vill läsa på.

Jordskott är slut.

Jordskott på SVT hade vi sett fram mot ända sen i somras, vi visste att den skulle börja visas i februari.

Inspelad i Sala-trakten var det förstås spännande att se om man skulle känna igen sig och vad serien skulle handla om. Efter första avsnittet var jag lite besviken, det där var egentligen inte min tekopp, gränslandet mellan det som är verkligt och övernaturligt är normalt inte något jag gillar. Men så fortsatte vi att titta och jag tyckte mer och mer om alla figurerna även om en del scener var lite väl läbbiga, men då fick jag hålla Margareta i handen.

Och när man blev van med det övernaturliga blev det helt OK. Jag har ju läst en hel del av Murakami. han rör sig ju också i olika världar. Jag ger mig!                          

Inspelningen i somras var förstås uppmärksammad i Sala och fortsätter det nästa sommar så blir väl det så här somrarna fortsätter i Silverhöjd/Sala, att det är normalt att det sitter s.k. kändisar på Johanssons Café alltså. En bra sak är att vi äntligen förstått var Kalkbrottet ligger, det populära badet som vi hört tals om men aldrig varit vid. dit blir det nog folkvandring till i sommar, men törs man bada där? Risk för att man blir bortrövad? Och törs man bada i våran å eller törs man ens plocka lingon ute på Älgudden längre?

Jordskott ska visas i England har jag läst och säkert i andra länder också. Det är slut på den stilla småstadslunken i Sala nu, i sommar väller Jordskottsturisterna in! Och vi ska själva gå på de Jordskottsvandringar på inspelningsplatserna som jag sett att man planerar där i Silverhöjd alternativt Sala!

Kvar i sängen, andra halvlek

Måndagsmorgon och jag vaknade tidigt. "Kvar i sängen" var ett populärt radioprogram på 50-talet och det är inte dumt att köra på den stilen i #blogg100-tider.

Tänk så många gånger man löst problem på jobbet just när man vaknat till och tankarna inte hunnit störas av annat, och just den här morgonen rann det över mig en skrälldus med bra bloggämnen att analysera i #blogg100-racet. Det är fint att ta det lite lugnt på morgonen.

Hoppas andra halvleken blir bättre än första.

Det värsta är att jag glömmer så snabbt mina geniala ämnen, så den här morgonen nöjer jag mig med en kommentar under genomsnittet och bara påpekar att idag går #blogg100 in på andra halvleken. Det var många färre med i den här utmaningen i år, runt 400 har jag läst, hur många har hoppat av?Men det är klart att jag ska fortsätta till målgången. Det här var alltså inte något av ämnena som kom till mig i morse, men bara för statistikens skull är det värt att nämnas. För #blogg100 borde det här vara mitt inlägg nr 51, men det blir nr 63, jag ligger över snittet i år pga besvärande skrivklåda.

Kvantitet före kvalitet lyser igenom ibland, men så här är det: Sen jag började mitt bloggeri har jag i och med detta inlägg skrivit 2164 inlägg, alla mina småbloggar oräknade så 3000 kanske är det rätta, men låt gå för 2164. Det är klart allt kan inte vara guld, men några enstaka inlägg under åren är jag nöjd med och jag brukar rekommendera alla som gillar att skriva att prova. Nej man når inga massor, Nej man tjänar inga pengar men Ja, man håller i gång tankebanorna.

Andra halvlek är igång.        
             

      
   

Uppvisning

Nåt som jag alltid gillat är uppvisningarna med barn och barnbarn jag fått vara med om.

Nellys grupp var "Höst"   

Och som tur är fortfarande får vara med om. Idag hade GF Uppsalaflickorna uppvisning. Det var Nelly den här gången i 5-6-årsgruppen som skulle visa lite konster. Idrottshallen på Fyrishov var fylld både på läktarna och på golvet, massor av ungar i alla åldersklasser, imponerande! Bra organiserat.

För våra egna barn en gång i tiden var det mycket musik, ofta i Flickgardet. Och det var fotboll och gymnastik mm. Dans, scouterna, mm mm. Dom var aktiva alla tre.

En selfie på läktaren.
Eller Groupie i det här fallet. 

Med barnbarnen har vi bl.a. kollat på volleyboll med Ellen, fotboll med Casper och simhopp med Clea och Natan. Och så förstås alla Tippe-tippe-tipp-tapp när barnen är i den åldern på Luciatablåer och sånger på skolavslutningar. Vi har gjort besök på scoutläger. Och en massa annat. Jazzdans har vi sett och Roller Derby med Clea ser vi fram mot att få se och härom året fick lyssna på Casper när han höll avslutningstalet i nian för sin skola!

Alla barn tycker det är roligt att visa upp sig. Kul med de där små barnen som försöker få syn på mamma och pappa på läktaren för att få vinka nerifrån golvet, och så fort det är nåt på gång vill vi vara med och kolla vad barnbarnen kan för konster!

Grattis på födelsedagen, mademoiselle

18:e april är en stor dag för oss med bl.a. bemärkelsedagen för vår hjälpreda, vår fransyska som troget transporterar oss när vi vill ta oss nånstans. Hon blev 13 år idag. Hur gammal kan en fransyska bli?

Födelsedagsfika

Så här länge har vi aldrig haft en bil - 13 år! Och rekordlångt har vi kört den. Sex varv runt jorden. Problem med den? Reparationen av kopplingen var det dyraste men sånt kan man väl råka ut för under en så lång resa, annars är det normala utlägg vi haft som bromsar, ljuddämpare, däck etc. Jo, ett dörrhandtag fick vi byta en gång och den löjligaste reparationen var nog när jag för några år sen fick lämna in den för att vi skulle kunna öppna dörren.

Säkerhetsbältet hade fastnat i en dörrspringa på ett omöjligt sätt så dörren satt stenhårt fast. Nästan en tusing kostade det att fixa minns jag, men vad gör man?

Här har vi umgåtts
hon och jag sen 18/4 2002 

Vi hade lite annat att fira idag också så det fick bli wienerbröd till eftermiddagskaffet  och mademoiselle har vi hurrat för på franska och så fick hon en full tank med hennes favoritbensin.

Och dagen till ära blev det både dammsugning och puts av interiören. Fransk kvalitet är värt att vårda! Citroën C5.               

Nä nu får du ge dig, sa Margareta

Ja, nu kan ju inte jag rå för att Vlt hör av sig titt som tätt, men visst har det varit lite mycket senaste åren. Lite väl mycket tycker Margareta

Jag är ju skamlöst öppen på Sociala Medier och gillar att kommentera här och var och när man efterlyst någon som vill kommentera en fråga så har jag aldrig sagt nej. Senaste åren har det varit vårt 5:2-ande som skulle förklaras i Vlt, men då var det Margareta som fick ta huvudrollen. Sen var det 70:årsfirandet och en gång NY-maran också mm. Aktiva äldre verkar vara intressanta.

Produktionsgruppen Rock Everybody

TT-intervjun var lite kul när jag fick kommentera en undersökning bland äldre även om många andra kunnat lagt ut texten bättre än jag. Och så skickade jag in en trafikfråga till Vlt för några veckor sen, det vill dom göra ett litet reportage om. Med intervju och bild... "Gärna det" sa jag förstås. Kommer i tidningen nu i veckan.

En gång ville TV4 fråga vad jag tyckte om de för något år sen nya passreglerna. "Gärna det"  sa jag när dom fått "Nej tack" av några före mig i kön. Inte gör det mig nåt. Radiointervjun på Historiska Museet härom året om bloggning blev jag inte nöjd med, men vem minns min dåliga insats där nu längre? Nej, jag kan inte säga Nej, och inte tycker jag att man ska göra det heller.

Och precis nu skickade jag själv in en bild till till Vlt, det var då Margareta suckade. En gruppbild den här gången och det var dom andra i produktionsgruppen för Rock Everybody som sa att skulle göra det, och jag tycker ju inte om att säga Nej. Få se nu bara om Vlt tar in bilden.

Och jag skriver kanske för mycket på bloggen.        
 

Det sämsta jag är på

Fredag och träning på Kristiansborg. Cirkelträning för seniorer, ATC = Actic Training Circuit. Nu är träningen avklarad och helgen kan börja.

Det är rätt tufft. Efter en stunds uppmjukning kör vi 8-9 olika stationer med ett par minuter på varje station. En paus i halvtid sen kör vi ett varv till. Hela tiden peppade av rockmusik, och idag hade vi Tina som instruktör. Fredrik kör på lite annat sätt och Simon har sitt sätt.

De flesta av oss är i åldern 65-75 och vårt pass är tillräckligt tufft för att folk långt yngre än vi kan få hyfsad träningsvärk. Jag kan inte låta bli att tänka på mina föräldrars generation när dom var i den här åldern, det är en himmelsvid skillnad.

Några övningar är jag hyfsad på och nu vet jag att det går att bygga muskler även vid 70, jag borde tagit en bild på mina biceps men det blir lite skrytigt, jag avstår. Armarna är OK, benmusklerna och konditionen är förstås bra, ryggen behöver jag träna mer men det jag är urusel på är den minst ansträngande övningen. Det är samtidigt en av de viktigaste för oss i åldern runt 70 och uppåt: Balansen!

Stå på ett ben i 30-60 sekunder, kanske böja och sträcka lite på benet, lyfta armarna över huvudet... Helt omöjligt för mig! Viktig övning och det skulle jag kunna träna på 10 gånger om dan hem i lägenheten. Jättesvårt. Vissa dagar klarar jag uppåt 15 sekunder, medan Margareta och några till i gruppen lätt klarar en minut.

Titta långt fram, spänn av - man får många bra tips och ändå är det här det jag har svårast att lära mig. Stå på ett ben och titta på TV kanske är bra så man glömmer vad man gör.

Jaha, kanske nån tänker, inte undra på att han druttade på näsan flera gånger förra året, och det kanske hänger ihop även om jag inte tror det själv. Men vad vet jag?

They never come back

Förlåt för det här inlägget. Det verkar lite väl egotrippat kanske att visa upp sin medaljskörd, men det där gamla uttrycket i rubriken om tungviktsboxare som gått i golvet slog mig idag. Gäller det marathonlöpare också? Har jag inkasserat min sista medalj?

Ingemar Stenmark, Carolina Klüft och Sarah Sjöström har måhända både fler och finare medaljer än vad jag har, men jag har också en rejäl bunt. Det ena ger det andra och när jag möblerade om på min medaljhylla idag efter att Margareta hade putsat dom allihopa så slog en fundering  mig, har jag tagit min sista medalj?

Gubben med studentmössan övervakar skatten

Stockholm Marathon 2015 går av stapeln utan min medverkan! Kommer publiken att undra vart den där smidige äldre gentlemannen tagit vägen?

På ett undantag när har jag sprungit där varje år sen 1998, så marathonmedaljerna är flest men en hel skrälldus från Lidingöloppet har jag också och så en massa från det roliga Rösjöloppet som blev lite av ett familjelopp då när vi var 4-5 stycken i familjen som sprang det varje år i början av maj.

Medaljerna från Klassiker-tävlingarna är jag extra stolt över och Klassiker-diplomet hänger på väggen där också diplomet från New York Marathon 2002 har fått en plats. Att det inte blev något diplom från New York 2014 kan man ju gräma sig över, men det var inte mitt fel. Jag var i kanonform men blev nersprungen av en annan löpare och blodig som den värsta slaktare blev jag plockad av banan strax innan Bronx med gott om krafter kvar.

New York 2002 överst
Klassiker 2000 under

Silvermedaljen på Lidingöloppet smäller också högt liksom 10-årsmedaljen från Stockholm Marathon. Broloppet från pingsten 2000 och Jubileumsmaran 2012 är ett par andra lopp som sticker ut.

Och så klart Riks70-loppet i Sala 2008 där hela klanen var inblandad. Resultaten hittar jag inte riktigt mer än att Anders kom 3:a i kvartsmaran, Calle sprang halvmaran och gjorde säkert en kanontid. Casper, då 10 år, sprang milen så bra att han kom in som 21:a! Helt otroligt, själv var jag långt efter. Sen var det flera i klanen som gick, och några sköt barnvagnar, alla var med. Den medaljen uppskattar jag också lite extra.

Men tog min karriär verkligen slut i ett sjukvårdstält på First Avenue strax innan Bronx en kylslagen söndagseftermiddag i november 2014?

Efter dagens joggingrunda är jag inte säker på att gubben är slut än. Tiden på dagens mil var visserligen bedrövligt dålig, men så ser jag att de sista kilometerna gick snabbare och snabbare.

"Jag är egentligen ingen löpare"  sa jag till några kamrater på seniorträningen igår, simmare som fortfarande simmar och tävlar i VM för oldboys och har flera SM-rekord i sin åldersklass, 71-75 år. Men dom frågade om mina kvalifikationer och undrade vem som då kan kalla sig löpare...

Floyd Patterson var den första tungviktsboxaren som kom tillbaka, jag får väl tänka på honom ibland.

Vårbudgeten

Vinnare eller förlorare? Det är klart att jag måste ge en kommentar till den här regeringens första budget.

Jag har väl inte varit överdrivet politisk här i bloggen mer än att jag regelbundet gnällt på alliansens riktade skattesänkningar, att man gjort skillnad på folk och folk, på dom som yrkesarbetar och dom andra, dom sjuka och arbetslösa och oss pensionärer. Inget konstigt med det, klassisk högerpolitik men blir det bättre nu då?

Nu har jag inte sett så mycket än, men det är väl inga sensationer, det händer säkert mer i höst. Men fint att arbetslösa får det bättre, taket i A-kassan höjs och gratis medicin till barn under 18 är också fint. Inget jag har nytta av men det är bra åtgärder. Mer personal i äldreomsorgen har jag inte heller nytta av än, men det är också bra. Snart nog är man väl där...

Pensionärsskatten som varit min stötesten i 8 år ska man börja åtgärda nästa år och det är ju bra, men jag har inte så stora förhoppningar. Mycket annat är viktigare som ungdomsarbetslösheten.

Bensinskatten då? "Unga arga män" på Facebook är minst sagt upprörda, men jag simmar lugnt och skulle det bli för dyrt med bilen får jag väl cykla lite mer. Rut-avdraget för poolrengöring försvinner och det kan ju vara surt, och sänkningen av Rot-avdraget också, men det är ju gigantiska bidrag som staten sprätter ut till kreti och pleti, till grevar och baroner, till alla utom till oss som bor i hyresrätter. Där finns det mer att göra, det fuskas ju hej vilt med både Rot och Rut vad jag kan förstå.

Så i all hast var det väl en förväntad första budget. Hoppas dom fortsätter prioritera nya jobb och med tiden göra någon liten åtgärd som även jag kan räkna hem på pluskontot.
                                                                

Pinsamt firande, och jag fick medhåll!

Jag har retat mig länge på det där fåniga champagnesprutandet som framför allt motorfolket håller på med varje gång dom vunnit ett lopp. Bratsen runt Stureplan är ännu värre om dom nu fortfarande håller på och vaskar som man har hört. Häller varannan champagneflaska direkt i vasken. Eller är det en skröna?

Men nu gäller det alltså motorsporten.  

Jag förstår förstås att det är mycket som står på spel i motorsporten, miljarder och miljoner i reklam och i motorer och i prispengar och hela alltihopa, är det egentligen en sport? Och dom som vinner ska förstås vara glada, men så åker champagneflaskan fram på prispallen. Den ska skakas och så ska det sprutas på varandra. Pinsamt!

Lewis Hamilton visar sitt skämtlynne

Jag har aldrig läst något kritiskt om det, aldrig hört eller läst något negativt. Motorjournalisterna är väl så imponerade av de tävlande att dom inte inser det fåniga i det här med champagnen. Minns att det var en finne som otippat inte drack alkohol. Han viftade med en flaska mjölk i stället när han vann, det var ju lite roligt.

Men häromdan blev det till sist lite kritik. Lewis Hamilton, världsmästaren och den nu största stjärnan gav sig på en kinesisk värdinna och får nu berättigad kritik, sexism kallar man det också. Men inte tror jag att mr Hamilton och hans kollegor förstår hur dumt det ser ut, pinsamt och fånigt. Det är så här dom är.
                 
Jag är måhända en sur gammal gubbe, men den här gången fick jag i alla fall lite medhåll. Jag var tvungen att dela Aftonbladets inlägg på Twitter, och ser till min glädje att jag blev favoritmarkerad av ett par killar som höll med mig och fick på köpet ett par nya Twitter-följare.

Då vet jag att vi i alla fall är ett par tre stycken som tycker att det är ett pinsamt firande att spruta champagne på varandra när man är lite uppåt.      

En kväll till minne av Tomas Tranströmer, del 2

Minnesgoda läsare minns mitt inslag för ett tvåtal dagar sen (tvåtal = Grönköpingska) inför minneskvällen på Västerås Stadsbibliotek i går, kanske man även minns att jag i ett högstämt epos uppmanade besökarna att komma tidigt till bibblan. Jag varnade för lapp på luckan.

Jag vågade inte tränga mig före

Till min oförställda glädje inser jag att budskapet i bloggen lästs av och gått fram till stadens innevånare, när vi själva kom till bibblan var kön redan lång, skulle vi ens själva få plats?

Hörsalen var fullsatt

Jodå, fast bänkraderna fyllts så var det tomt på extrastolarna längs med väggen så vi gled ner där och fick plats allra längst fram! Har jag chansen så sitter jag gärna långt fram och här satt jag nästan på scenen! "Västerås Kulturelit var där" skriver Vlt idag, men syftar dom på publiken så räknar jag mig absolut inte dit, men det kanske var de medverkande dom syftade på och då har dom absolut rätt.

Maria af Malmborg och Torbjörn Grass

Huvudnumret var möjligen Maria af Malmborg, som länge haft ett Tranströmerprogram tillsammans med Torbjörn Grass och i kväll bjöd dom på en halvtimme ur det programmet, och det är riktigt stämningsfullt när en riktig skådespelerska läser texter och det mellan texterna spelas vacker gitarrmusik. Sen hade hon många personliga minnen av Tranströmer som hon delade med sig av.

Maria och Torbjörn hade den sista delen av programmet, men dessförinnan hade vi fått föra mycket annat fint också. Ola Sandström spelade gitarr o sjöng tonsatta dikter. Här är ett exempel. Och alla medverkande, även Ola, hade många personliga minnen och anekdoter att dela med sig av. Mest drag var det när Andras Kullberg o Niklas Sandström spelade sina tolkningar av Tranströmer, rockigt, rytmiskt och fullt ös på trummor och piano.

Sen var det också några korta inslag från några byråkrater och projektledare som också berättade några Tranströmerhistorier. En riktigt fin kväll till minne av Tomas Tranströmer

Celebert folk får sina tulpaner efter väl förrättat värv i Hörsalen på Västerås Stadsbibliotek

Men med rodnande kinder måste jag erkänna att jag inte har så stor egen erfarenhet av Tranströmer mer än att vi har en diktsamling av honom i bokhyllan som jag börjat läsa lite i på senare tid. Han var inte så dum på Haiku-dikter, vad skulle han sagt om den här:

Tomas Tranströmer
levde här i Västerås
värd sitt Nobelpris

Prövningens tid för tablå-TV-tittare

Vi är visst en glesnande skara. De sista entusiasterna kanske. Och så ändrar dom i rutinerna!

Börjar 18.13 from idag! 

Ja, nog tittar jag mycket på andra kanaler också, beställer film på nätet, kollar playkanaler och sånt. Öppen kanal på SVT är ju suverän, där tittar jag just nu bl.a. på Macken-programmen som just släppts där. Men är vi hemma en kväll så börjar nästan alltid kvällen med TV-nyheter och Go'kväll kl 18.00.

Pensionärsvarning? Ja vadå... jag hör ju dit nu och inte skäms jag för det! Och för den skull är det gott om intressanta inslag där som böcker, filmer och intervjuer så det passar allt de flesta utom kanske kräsna tonåringar, men det är långt ifrån de där Café-programmen man sände så där dags för några 10-tal år sen. Men det är för mycket matlagning på TV tycker jag, speciellt på våra "två-dagar".

Idag blir det nya tider att hålla rätt på. Kulturnyheterna och lokala nyheterna kommer före Go'kväll eller som idag "Fråga doktorn"! Spännande, kan det verkligen fungera? Skämt åsido så blir det säkert problem hos dom som har väldigt inrutade rutiner, men det är klart att vi klarar oss, så pass flexibla är vi. Men nog tittar vi mycket på TV på kvällen, framför allt faktiskt just den där tiden på kvällen, sen är det lite mer si och så. Dom där programmen som går i all evighet orkar vi inte se längre, Mästarnas Mästare, Let's Dance mm. Max fem år kunde väl vara en lagom gräns som långkörare.

Tja, det är nog mest bra att TV-bolagen ändrar om i tablåerna ibland så att vi tablåtittare får hålla oss alerta. Och jag kan inte tro annat än att tablå-TV alltid kommer att ha sin plats. Eller...?

En bra förändring nu är att "SVT Nyheter, Västmanland" ersätter Tvärsnytt, men premiären på SVT just idag kommer jag att missa.

En kväll till minne av Tomas Tranströmer

Jag såg i bladet att det blir ett program i morgon, 13/4, på Västerås Stadsbibliotek. "En kväll till minne av Tomas Tranströmer".  

Bäst att vara på plats tidigt, det blir säkert knökfullt. Här är min hyllning till Tranströmer som vi här i stan mest ser som Västeråsare. Det var ju här han skrev sina flesta dikter (utgår vi ifrån) och vi har alla en Tranströmer i bokhyllan. 

Men käre Tomas:   

Tomas Tranströmer i all ära
att rimma var inte hans grej
han hade mycket kvar att lära
tom en del utav mig

Men i morrn på Bibblan är nånting på gång
då ska Tranan kommas ihåg
Han ska minnas med tal med musik och med sång
De här raderna blir min prolog

Bibl'otekets hörsal, behövs ingen biljett!    
Mången celibritet pratat där  
Och vore jag inte så blygsam till sätt
Jag nämnde att till och med "Widmark was there" 

   

Maria af Malmborg är en som är me’
hon ska säkert sjunga en sång
Ni minns hon serverade som Desiré
I Goda Grannar på TV en gång

Torbjörn Grass har säkert hand om musiken
Och bra många fler och alla är bäst!
På bibblan i morron blir ingen besviken
En kväll för vår Tomas, nästan en fest

Men Tranströmer fattas, det har blivit ett glapp
Men klart vi får höra hans diktade ord
Halv sju, kom dit tidigt för på luckan blir lapp!

Nobelklass förstås, på mitt hedersord    

     

Om jag vunne en miljon

Den där ständiga funderingen kommer man ofta tillbaka till. Nu var det Glenn Hysén som gjorde att jag tänkte den tanken igen. En riktigt hypotetisk fråga, men de flesta har har nog tänkt tanken nån gång.

Glenn Hysén kanske blev felciterad och nu var det "bara" 50.000 han vann, men han skulle köpa sprit för pengarna stod det. Vilken pajas.

De flesta som får frågan ska skänka till välgörenhet säger dom, dela med sig och göra allmänt ädla saker. Fan tro't. Jo jag skulle nog gärna hjälpa nån i släkten att förverkliga några drömmar och vara lite snäll men, nej jag tror jag gör så här:

En liten röd sportbil tror jag jag skulle satsa på. Italienare. Cab förstås med ett bagageutrymme lagom för våra necessärer och kontokortet, det räcker. Skulle vara skönt att inte vara så präktig nån gång. Men för guds skull, det är inte aktuellt idag, jag har inte köpt nån trisslott än, det var bara den där rubriken om Glenn Hysén som drog igång det här.    

Den här dikten har jag kört med tidigare tror jag. Jag minns inte om jag läst den nånstans eller om jag skrivit den själv, men:

Om jag vunne en miljon
Köpte jag mig en kanon
Sköt med den en stor salut
Sen var nog miljonen slut

Ja, inte gjorde jag som Glenn Hysén i alla fall.

Och så här skulle Mikael Ramel göra: