Bortkastat år

Lite tillspetsat kanske, men det känns lite så ibland. Så mycket som inte blev gjort 2020. Och i den här åldern har man ju inte hur mycket tid som helst, men ändå: Det är orättvist mot själva livet att inte vara tacksam för det man ändå har. Mycket har varit  bra och många har haft det otroligt mycket värre. Nästan lite religiöst är jag ändå tacksam för 2020.  Långt ifrån bortkastat.

En riktig tomte

Ingen av mina närmaste har varit drabbade av Covid-19. Vi hade det fint i stugan ända från mars, jag vann ett par joggingskor och vi klarade älgkrocken utan minsta skråma. Dessutom kunde vi köpa en ny bil, elbil tom, det hade jag inte trott skulle bli av under min livstid. Och på årets sista dagar fick klanen en ny medlem, Kira 8-9 veckor. Ridgeback. Skulle jag se 2020 som ett bortkastat år? Dumheter.

Jag missade nog en semesterresa den här vintern, det hade nog i normala fall varit läge för en månad i Portugal eller Italien igen i år. Och jag har missat några konserter, teater och restaurangbesök och missat simträningarna med Almungeungarna, det var ju synd. En himla massa bastusnack blev aldrig snackat, men där är det ju mycket dösnack också, så so what? Strosa runt i Stockholm lite planlöst saknar jag och en himla massa annat, men allt det här finns ju kvar, och jag har långt kvar till 100!

En av Povel Ramels vackraste visor,  Följ mig bortåt vägen  slutar 

               Det du inte gör idag kan du göra bra, tids nog längre fram 

Dagny, min bloggarkollega, fyller 109 i år och skriver fortfarande dagligen på sin blogg så jag räknar med att jag har tiden för mig. Missade jag lite i år så var inte det hela världen.

         Det finns ingenting som ej låter ordna sig, tids nog längre fram 

Nu börjar vaccineringen

Första laddningen räcker till 4900 personer. Men det kommer mera och jag räknar med att min första dos kommer under januari och att jag får den andra senast 28/2. För optimistiskt kanske, men sen är jag fri!

Lussekatter och risgrynsgröt

Julaftonen firade vi utomhus i Almunge så länge det var ljust och på kvällen träffades alla var och en hemifrån sig i en Teams-session framför sina datorer. Vi fick tom på distans närvara när tomten kom till Almunge! För en gångs skull sken solen på oss, lite blek och var väl inte så värmande men det blev ju trevligare så.

Glögg och hamburgare i trädgårn

Juldagen åt vi lunch utomhus i Stentorpet.  Hamburgare med bröd, är kanske inte traditionsenlig juldagsmat men smakade suveränt där vi 70+-are fick sitta fint under tak i korgstolarna. 

Ovanligt julfirande 2020. Återstår att se 2021 och framöver om det här är en återkommande tradition. Kanske så här man firar jul i världen fr.o.m. nu?

Tomten kom till Almunge

Nej,  till nästa år redan är det nog mer som vanligt när alla är vaccinerade. Med ett undantag:

Teams, Zoom och sånt som man nu använder allt mer på jobbet används nog också allt mer även för oss andra. Fint om vädret är dåligt eller om tiden inte räcker till.    

Vår  klan har skött sig så bra man kan begära. Skulle vi åka på en Covid-19-smitta nu innan vi har fått våra sprutor känns det orättvist.

Dag 281 i Coronaåret 2020

Under 281 dagar har jag inte tagit en enda människa i hand! Möjligen knackat nån närstående på axeln och några barnbarn har fått en vänskaplig klapp över ryggen om jag fått chansen. Men inte en enda har jag tagit i hand! Och inga kramar.

Och inga besök hos vänner. Ett par dar innan Dag 1 satt vi hemma hos några vänner, drack kaffe och läste om de första restriktionerna. Idag på Dag 281 var vi hos våra vänner igen, nu med en julblomma, men vi stod bara utomhus på trappen på behörigt avstånd och pratade en stund utan kaffe. Att sitta till bords med vänner och dricka kaffe och bullar gjorde man förr i tiden!

I januari 2020 kunde det se ut så här 

För att inte tala om hur härligt det var att få trängas i folksamlingar som man kunde göra förr i tiden. Som körrepet med över 200 körsångare på bilden. 

Once in every lifetime, comes a love like this sjöng vi i en Cliff Richard-låt, var just den här gången min sista lifetime-chans? Även om jag blir 100 som jag tänkt? Kommer jag nånsin mer att kunna trängas så här?

Positivt i dag var annars att nu ska man börja strukturera om äldreomsorgen i Sverige. Neddragningarna inom äldrevården har gått för långt. Vid 76 är man såklart orolig för framtiden, även för vad som kommer efter pandemin.     

Coronasmittan bara ökar

Senaste nytt i min Corona-bevakning är att i  England har en ny variant av viruset dykt upp, 70% mer smittsamt än det "vanliga". Flyg från England blir antagligen stoppade under dagen, så nu får dom hålla sig hemma på sin ö och just nu precis då Brexit slår till utan att förhandlingarna är klara. Risk för matbrist i England 2020!

Idag når vi i Sverige över 8000 döda, tragiska siffror.      

I skuggan av dom siffrorna kan man inte förvänta sig nån riktig julstämning i år. Men kanske lite grann i alla fall? Stugan i Stentorpet är pyntad med både stake i fönstret och ljusslinga i busken och banne mig står det inte en liten tysk trädgårdstomte på trappen. Så påkostat!

Den tyske tomten är inte så stor, knappt synlig här på bilden, men ändå. Willy heter han och bevakar ägorna när inte vi är där. Skönt att ha nån som tittar till ägorna.  

Vi håller oss borta från stugan i jul, men när katterna är borta så dansas det där ändå.

Corona och Covid-19 bara ökar nu med mutationer, Brexit, klimatförändringar med 7-8 plusgrader i julveckan, det är ingen riktig julstämning i år.

Hemmagympa med Sofia

Knäna böj!

 När man inte törs träna på Actic så är det tur att vi har Sofias Hemmagympa  på Svt. 

Sen ser jag att Actic fortfarande kör sina seniorpass, tom dubbla pass ibland. Otroligt att mina seniorkamrater törs. Dumt och så onödigt när vi har Sofia på TV och promenader i friska luften.

Tio över nio varje morgon, en stol kan vara bra för att hålla balansen och nån gång ska man ha en vikt eller som idag en pinne, jag tog vandringsstaven. Sen är det 20 minuter i eget tempo i Sverigetröjan och cykelbyxor. Svettigt ibland och alltid skoj, Sofia är en riktig tillgång för Svt. Kanske tuffare på Actic då man kämpar mer med grupptrycket där, här är det ju bara vi två. 

Men Kors i krösamoset. Med 20 minuter nästan varje morgon börjar jag få ordning på min onda axel! Att lyfta för tungt har bara gjort det onda värre, då är det bättre att träna lugnt varje dag.

Mest lite enkel skolgymnastik, men Sofia på TV har blivit en positiv effekt av Coronan. Så många soffpotatisar som aldrig tidigare tränat är igång. Populärt, det här får SVT svårt att sluta med!

Jag blir nog inte smittad av Corona

Det kanske är stöddigt, men jag tror jag klarar mig från Covid-19, Corona.

Jag har inte haft munskydd en enda gång men visst har jag någon gång kommit lite väl nära någon och  tom glömt tvätta händerna extra noga någon enstaka gång och det skulle väl vara det då, att man har maximal otur just vid såna tillfällen men jag är så till 99,9% noga så det vore orättvist. Kommer inte att hända, jag kommer inte at få Corona.

Gott om parkering

Vi har hittills handlat i tidiga morgonen och tänkt att det är bra, men vi har sett att fler och fler tänker så. Det är inte så lugnt på morgnarna längre, så igår ändrade vi rutinerna. Nu handlar vi åtta-halv nio på kvällen. Mycket bättre!

Lugnt på Stora Coop på Stenby igår så det här är bättre än att morgonhandla.  Det var bara lite segt att sitta och vänta på att det skulle bli kväll så vi kunde åka till affären nån gång.  

Vi glöggfikade inomhus häromdan med några grannar, riskabelt? Inga symptom och vi satt på 3-4 meters avstånd. Viss risk förstås men känns ändå OK nån enstaka gång. 

 

Det här är för trångt. Nej tack!

Di Spagna, vår närmaste restaurang, ser inbjudande ut när jag varje dag går förbi den på väg till stan. Så trångt det var där en gång, nu är det så glest mellan borden. Vi är så sugna att prova men törs man? Söndagar är en dålig utedag i Västerås eller bra i Corona-tider. Eller är det för riskabelt?

Och utomhus på stan, där kan man väl inte bli smittad? Om man ser till att aldrig komma för nära någon? För visst rör vi oss utomhus på stan. Eller är det bara som jag tror? Att det är riskfritt alltså.

Jag har fått för mig att jag blir nog inte smittad av Corona. Och i januari blir jag vaccinerad!  

På spaning efter julstämningen

Snöfri jul i år också verkar det som, plus 3 på julafton är prognosen. Nu saknar jag snön på riktigt! Och vänner. 

Vasaparken

På promenaden idag kollade jag lite extra efter julstämning. Vi har en gran på tomten, och det finns en på torget och gatubelysningen i City är fin men  skulle jag hitta något mer? 

I Vasaparken lyser några hjortar, det är ju fint, men neråt sjön var det rätt magert. 

Restaurangerna där hade pliktskyldigast några ljusslingor utanför entrén och mellan husen var det rätt magert. På de stora balkongerna var det bättre, det är nog fint på kvällarna. Men ingen is på Mälaren förstås och blir det som förra året blir det isfritt i år också. 

Mycket folk promenerar längs vattnet, men det brukar vara kul att ta sig ut på isen. Sitta och sola på Utter Inn mitt ute i sjön.

Till sist stötte jag på en gran i alla fall. Utan belysning men ändå! The Steam Hotel. 

Det fick bli höjdpunkten på min spaning efter julstämningen så här en vecka före julafton.    

Julhandeln i Coronatiden

Nej, inte har jag trängts i affärer i år, jag har förstås skickat efter en  hel del i år. Och köat på ICA i stället, men där har det varit bra ordning.

Men några gånger har det varit enklast att kila ner till affärerna i City och då har jag alltid hängt på låset och i  alla fall sett till att det varit lugnt med folk och inga köer. Om jag tänker efter har jag nog inte stått i en folksamling vare sig inomhus eller utomhus på hela det här året efter att vi slutade med körträningarna.

Men idag var det nära. Extrapris på handskar på Åhlens, 99 kr mot ordinarie pris 349! Men vi var först på plan som vanligt, bara en gumma framför som visserligen tog lite väl god tid på sig innan hon bestämt sig för sina 5-6 par som billiga julklappar, men vi lämnade lång lucka. jag provade min storlek och bestämde mig på 10 sek, Margareta köade för betalning och jag gick ut på gatan.

Kön gick långt ut på gatan

Kön in till disken med handskarna handskarna bara växte, men det var bra disciplin och det var ju bra pris på handskarna. 

Jag blev nöjd, rätt Corona-säkert tror jag, men inte är det väl läge att vara alltför petnoga när det är mycket folk i affären. 

Över 7000 nu

Jag måste notera den här siffran i min Corona-dokumentation, men jag ville inte skriva 7000 döda i rubriken, det lät för brutalt, men det var det jag menade, en ny gräns, ett nytt rekord. Fortfarande känner jag personligen ingen som dött av Corona, inte ens blivit sjuk av det men man är ju så isolerad och har så lite kontakter, så vad vet man när man inte längre träffar folk? Bara promenerar.

Trångt i mitten

Vi testade gymmet utomhus några veckor men inomhus kändes inte bra, det hoppade vi av. Jag jobbar hemifrån nu skrev jag till Actic när vi frös korten igen. 250 kr kostade det att frysa korten, dumt. Det är ju en insats för samhället vi gör att inte gå på gym. Bara promenerar.

Promenerar, promenerar. Vanliga rundan, nya rundor. Det var inte så begåvat att köpa ny bil i november under en Corona-pandemi, bilen bara står där i garaget  och samlar damm. Vi hade kunnat tjäna en hel del lusidorer på att vara utan bil i vinter men jag går ner och sätter mig en stund i bilen ibland och läser instruktionsboken. Det är också en slags hobby.

Jag ska klara av'et till slut

Skärmen med GPS, radio och all körstatistik har så mycket funktioner att jag skulle behöva en lärarledd kurs, inget för självstudier för mig. Undrar vad mina grannar tänker när dom ser mig sitta där nere i garaget och riva mig i håret. En gång räckte det att lära sig hur växlarna låg och var choken satt.

Och inte är det nån vidare julstämning heller. Nog skulle det vara kul med lite snö i år. Kanske inte som i Gävle 1998, århundradets snöstorm, men jag håller tummarna för lite lagom mycket.

Gävle 5 dec 1998

Vår dagliga promenad i mina kvarter

Cityringen runt, ner till stan, hamnen och Mälaren, norra stadsdelarna, östra, västra, uj vad vi traskar runt. "Vår dagliga promenad, giv oss idag" säger vi, men vart ska vi gå idag? Nu i Corona-tiderna verkar folk promenera allt mer och vi vill gärna gå där det är lite lugnt. Björnön undviker vi.

Vi börjar ofta längs Cityringen där det nästan alltid är mycket trafik. Och sen blir det gärna en sväng uppåt mina gamla kvarter på väster. Alltid har jag så många gamla minnen jag kan berätta, men Margareta har förstås hört dom 100 ggr förut och blundar väl med öronen.

Sen Djäkneberget, förstås, min lekplats året om en gång i tiden. 29 möh sa alltid min biologilärare Ljusterdahl när han skulle vara rolig.

"Var hellre fri än annans träl emedan du kan dig röra" står det på stenen med gammal fornordisk stavning. 

Idag gick vi längs ån också och avslutade med att kolla Viktor Nilsson Lindelöfs hus på Blåsbo. Han får nära till Arosvallen när han flyttat in och tröttnat på Manchester.

5-6 kilometer och nu efter lunch är det dags igen. Bregottet var plötsligt slut.

Imorrn blir det en ny Corona-promenad.

Ljuset i tunneln

Lördagsförmiddag och vanliga promenaden till Igor. Coop och Clas Ohlson.

Ljuset i tunneln

Jag hann inte längre än ner till vägtunneln innan jag såg ljuset! Ljuset i tunneln! Banne mig, inte ska jag gå och gräva ner mig! Det har varit lite väl mycket upp och ner ett tag, slut med det. Positivt tänkande.

Lördag förmiddag och vanliga promenaden till stan. Mataffärn först, alltid nåt som fattas i kylskåpet. Och så Clas Ohlson, alltid nåt man inte behöver men som kan vara bra att ha ändå, Och så ett Hej och lite snack med några körkompisar på Igor, "snart kommer ljuset" sa vi.

Lugnt med folk på Coop

Ljusstakarna och julstjärnan lyser upp i fönstren, och ljusslingan på balkongen lyser nu över hela Engelbrektsgatan. På mamma Karins och pappa Svens grav lyser också nu ett ljus och Margareta bjöd sen på nybakade lussekatter till kaffet och att vi glömt köpa glögg gjorde ingenting. 

Min 90-årige(!) vän bor så fint men han sitter ensam sen länge. Han fick en uppmuntran till sin Facebook och jag har nog fler vänner som kan behöva ett Hej!

Vår högst upp lyser klarast tror jag

Biograferna är stängda, men man kan väl se på film ändå. Hemma på TV:n. Det är ett obegränsat utbud, men jag är lite sugen på filmen om Greta i kväll. SF Anytime för 129 kronor. Det är ju bråttom att rädda klimatet, men Gretas engagemang är ju också i högsta grad nån slags ljus i tunneln. Heja Greta!

Det är lite berg o dalbana med humöret nu i Corona-tiden så nån dipp får det väl bli ibland, men "från mörkret stiga vi mot ljuset" låter väl bra, så bra att man kunde ha med det i nån sång!

Men visst ja, det är ju redan gjort.

Stress i Corona-tider

Senaste nytt om Corona: 6622 döda och antal smittade ökar! Enl. prognosen kommer smittan att öka ett par veckor till för att sen plana ut och sakta minska under vintern. Vaccineringen kan börja under januari, och jag har tänkt klara Corona-krisen! Jag ju tänkt bli 100! Stressigt.

För övrigt: I mogen ålder blir man lätt stressad av lite av varje och så klart Coronan gör att man blir extra stressad och dessutom har det varit lite mycket ett tag. Det är så mycket vi ska fixa och så himla mycket man ska lära sig och klara av och ingen på nära håll att fråga. Och jag är ju "äldre äldre" tror jag, eller är det när man passerat 90?  

Blocket!

Nya bilen försöker jag lära mig. Vi blev av med däcken till den gamla igår och nya bilen lär jag mig bättre och bättre dag för dag, men det är massor kvar att lära och allt kommer jag inte att orka med, jag inser det. Det är så himla mycket finesser, men vi får skylla oss själva. Vi brukar alltid köpa budgetmodellen, här blev det tvärtom. Återkommer med lite tips när jag lärt mig mer. Så många knappar! Det är så mycket man ska kunna.  

Emely är flink med saxen 

Så fick jag hem en ny dator igår. Det känns lite mer hemtamt men mycket att lära sig där också. Det var suveränt att få rensa upp gamla synder, rensa och slänga allt gammalt skräp jag sparat på mig under 11 år. Nu vänder jag blad och börjar om från noll. Det mesta fungerar så jag behöver nog inte stressa upp mig över den. Tvärtom fungerade direkt på den nya några problem jag tidigare haft med den gamla. Fint, det är så mycket man ska kunna.    

Förresten  har jag inte ens lärt mig alla finesser med vår smart-TV vi köpte förra året, det får jag nog ta tag i. Röststyrning t.ex.

Men skönt och lite avstressande var det idag att gå ner till Emely på Klippstugan. Vi var helt ensamma hon och jag på den Corona-säkra tiden innan dom öppnar. 

Ställ in, boka av, skjut upp

Stefan Löfven höll tal till nationen igår. Ett bra och allvarligt tal.   

Men såklart ska folk surra om "inget nytt, dubbla budskap, det var inte så värst, det där vet väl alla, felriktat" och en massa sånt trams, det är väl bara att tugga i sig! Ställ in, boka av, skjut upp.

Folk, vi också, var lite slappa ett tag i början på hösten när vi trodde faran var över. Nu behövdes allt några allvarsord. Ett bra tal med ett bra budskap. Inget att kritisera och misstänkliggöra. 

Det är Black Friday på fredag 27/11 och jag planerade tidigt i höstas in ett köp av en pryl jag är i akut behov av, tänkte att jag kunde spara några kronor. Men det var lätt att inse att nån Black Friday blir det inte för mig! Redan i förra veckan beställde jag i stället min pryl till tillräckligt bra pris och får den levererad hem i morrn.

Kanske hade jag kunnat tjäna nån extra tusing om jag trängts på El-Giganten på fredag, men lite omdöme måste man ju ha.  

Ska bli intressant att se om det blir kaos på fredag i Black Friday-hysterin. Ställ in, boka av, skjut upp!              

Social på nätet är Coronasäkert

Nu träffar jag knappt en kotte IRL. 

Mamman i lägenheten ovanför är  lättsam, vi skojade och skrattade några minuter i trapphuset igår när hon gick ut med hunden och Nisse i tvåan pratade jag nog tio minuter med häromdan. Han hade cancer berättade han och vi skulle behöva prata mer kändes det som. Övriga grannarna är inte så pratsugna, jag får mest bara ett HEJ.

En kokt med bröd, rena hälsomaten

En f d granne stötte jag på på vägen till affären, där blev det nog också tio minuter och med nån körsångarkompis har det också blivit några minuter i affären, men mina gamla arbetskamrater  och ungdomsvänner är det svårt att hålla kontakten med. Och kontakten med bastukompisarna från Actic har fryst inne. 

Jag skulle så gärna träffa folk i levande livet, men just nu går ju inte det. Vad gör man då?      

Social på nätet. Så självklart att man inte behöver säga mer. Coronasäkert. Men jag är så himla trött på mina vänner som inte törs vara med och "lämna spår" på Facebook o Instagram. Vad tror dom ska hända? Men jag såg ett inlägg från Torsten i morse på Facebook, han var vissen sist vi sågs så jag messade honom. Men Börje, Lasse, Turken, Ingvar mfl från förr, dom har jag ingen aning om hur dom mår. "Vi hörs på Facebook" brukar jag säga om man ses men då ser dom bara besvärade ut. 

Och idag lämnade jag ett spår på Facebook till medlemmarna i rockkören, rätt ofarligt! Ett internt skämt i rockkören och obegripligt här, men korven var så god och nyttig så jag tar med den här också som ett exempel på att vara social på nätet.   

Dag 246 - Nu är det allvar!

Om det nu kändes hoppfullt under sommaren med måttlig smittspridning så känns det inte så nu. Restriktionerna blev allt tuffare igår. "Gå inte på gym! Gör ingenting du inte måste! Det kommer att bli värre! Max 8 pers! Etc etc" 

Kul avbrott!

Nästan lite krigskänsla som i boken jag just läst, "Klar Himmel". Man bara håller i och håller ut. I boken tar kriget slut och en del överlever. I Corona-tiden läser jag böcker, promenerar och håller avstånd och tänker att jag ska överleva och klara av den här händelselösa tiden där tvättstugan varannan måndag är ett kul avbrott.

Ett positivt besked i förrgår var i alla fall att några vaccin nästan är klara och ger 90-95%-igt skydd. Jag tar en spruta direkt när man får! 

Och i väntan på det köade vi idag för vaccinering mot säsongsinfluensan. Konstigt att kön var så kort bara, har alla redan hunnit vaccinera sig?           

Till sist ser jag redan nu fram mot våren, vintern får bara passera med böcker och promenader. Antal smittade och döda ökar oroväckande men jag gör så gott jag kan för att inte komma med i den statistiken. 

I boken jag läste från kriget drack man  surrogatkaffe och hade knappt med mat medan vi har färskbryggt Zoegas Dark Temptation, bullar och kakor och allt man saknar i frys och kyl finns i mataffären. Såklart man håller ut.

Och pensionen kommer i morgon!     

Nödvändig resa

Duggregn

Senaste restriktionerna: Inga onödiga resor och ingen alkohol efter 22. Alkohol efter 22 är inga problem, men en resa till stugan är alltid nödvändig.

Stugan är öppen hela vintern för att koppla av där, och alla förberedelser är klara nu. Utevattnet är avstängt, snöskyfflarna framställda, gräsklipparn och fincyklarna inställda, gräset räfsat och utemöblerna undanställda. Med mycket mer och 38:e säsongen är avslutad. 

Det är rätt mycket jobb på hösten men så himla skönt nu att ta några dar i stugan mellan varven och bara elda i kaminen, äta gott, kura skymning, läsa böcker och se på film och TV när det är lite väl ruggigt. Annars promenera och kanske tom åka skidor. Resor till stugan är alltid nödvändiga resor, och vi håller ju oss inom regionen.

Däremot är det rätt lite jobb under vintern. lite målning inne bara i år, men i år kanske vi åker på att skotta själva. Fredde har sagt upp sig som snöskottare och kommer den nya ta på sig att skotta våran väg? Jag hade inte räknat med att behöva skotta mer. 

Uj så mycket vatten i ån!

Och det blir som vanligt rätt mycket jobb i vår sen när 39:e säsongen börjar men det är ju roligare än att stänga på hösten. Och blir det en Coronavår så startar säsongen i stugan tidigt.

 

Dag 240 - Dagarna bara går och ingen mår nog riktigt bra längre

Dagarna bara går och smittan bara ökar. 

Vi skulle träffats idag, några grannar, för en stunds Corona-säkert snack, men vi ställde in. I nästa vecka har vi tänkt att samla några körsångare runt korvgrillen, men alltför många är svältfödda på sociala kontakter och vill komma så jag tror inte jag törs vara med, vi blir för många. Dagarna bara går, jag tror jag sover middag idag.

Det var trist i mars när smittan bröt ut men också lite spännande när vi isolerade oss i stugan framför TV:n och kaminen, följde nyheterna och allt blir väl bra till påsk tänkte man. Ett par månader möjligen, men sen gick sommaren och nu hösten. Nu är jag inte optimist längre, realist och pessimist.

Som pensionär har man inte all tid i världen, varje dag räknas och är värdefull men entusiasmen är inte på topp just nu när smittan bara ökar. Vi har testat gymmet några veckor och det har känts helt Corona-säkert utomhus men kanske inte inomhus fast vi är så få där, det är nog en onödig risk. 

Sven Wollter, 86, höll sig isolerad tills han nyligen gjorde ett besök i Stockholm, fick Covid och dog i går.

Min dagliga promenad hit är livsviktig

Vår nya bil har gått 24 mil på 14 dar och står i garaget. Man är inte sugen ens att ta en biltur!

Prognos: Coronapandemin ökar länge än och vi får fortsätta vårt socialt distanserade liv på två man hand tills vi nån gång under våren vaccinerar oss och ja, jag tror jag kommer att våga ta en spruta. Jag har inte tänkt att drabbas av Covid, och det är ju mycket upp till mig själv att vara försiktig, men jag glömmer lite för ofta att tvätta händerna, det är dumt. 

Blir det snö i vinter kanske vi bor en tid under vintern i stugan eller åtminstone senast från påsk, man är friare där. Julen blir speciell, kanske tom att vi måste sitta ensamma i stugan som vi fick göra en gång när vinterkräksjukan slog till i klanen. 

Det är en prövning att inte ha så många planer, jag har inte all tid i världen och skulle vilja gå några kurser och lära mig mer men jag börjar dega ihop nu när dagarna bara går. Banne mig börjar jag inte bli lite dummare i huvudet som det här virriga inlägget indikerar, men en Coronasäker promenad till Clas Ohlson brukar pigga upp, det tror jag jag vågar.  

Posttraumatisk stress

Jag vet inte riktigt kriterierna för posttraumatisk stress så jag kanske ska kalla det för "post-älgisk stress" i stället, men båda symptomen ligger säkert rätt nära varandra. Har man råkat ut för något så dramatiskt som en bilolycka är man långt ifrån oberörd, men jag får tröst av Nat "King" Cole den här gången:   

Pick yourself up, take a deep breath, dust yourself off, start all over again!

Snart en månad nu sen vår krock med en älg och man kan ju bli lite filosofisk om ödet, det kunde gått värre och sånt. Ljudet av bromsar, smällen, bilden av älgen på framrutan, backspeglarna som flög all världens väg och bilden när älgen rullade ner i diket, alla billjus och senare alla blåljus, sånt där sitter på näthinnan och spelas fortfarande upp. Man hinner tänka en hel del under de där korta sekunderna! Och skotten när poliserna sköt ihjäl älgen!

Sen har det varit lite omtumlande med stress och dålig sömn och vaknar tidigt, men som tur är har vi haft presidentvalet i USA att tänka på. Vi är lite nyhetsnarkomaner och fint att ha nåt spännande att följa. Och jag förstår lite hur Trump mår nu, han har nog också lite posttraumatisk stress han också. Han borde också lyssna på Nat King" Cole:                    

Presidentvalet i USA

Politiken i Mitt Sjuttital brukar jag inte skriva så mycket om även om det finns hur mycket angeläget som helst att tycka till om. Kriget i Jemen, diktatorn i Belarus, Jeltsin, Kina och Hong-Kong etc. Och inrikespolitiken hos oss förstås med högerkonservativa gänget, M-KD-SD som oroar.

Utrikes är presidentvalet i USA extra intressant i år och jag tror aldrig jag hoppats så mycket där att just min kandidat ska vinna. Amerikanerna får väl annars förstås sköta sitt och välja den vinnare dom helst vill ha men för dokumentationens skull i Mitt Sjuttital vill jag skriva några rader dagen innan det här märkliga valet.  

Konstigt är det att så många miljoner, hälften av alla amerikaner, hejar på en kvinnofientlig mobbare, narcissist som splittrar landet och kommer undan med vilka okvädningsord som helst om motståndare och journalister och till och med hånar handikappade. Rena lögner bara får passera. Svårt för en normalbegåvad svensk pensionär att förstå hur amerikanska samhällsdebatten fungerar, hur amerikaner tänker. Omöjligt att sätta in i ett svenskt sammanhang.   

I bara TVÅ debatter har Trump och Biden mötts, resten är bara kampanjmöten inför sina egna och hysterisk TV-reklam. Hur informativ är TV-reklamen om ideologier och framtiden? Verkar mer vara smuts och påhopp. Lokala möten och valarbetare kanske sköter informationen? Tja - lite skumt känns det hur amerikaner går till val.

Hur går det då? Det mesta pekar på att Demokraterna och Biden som ligger bäst till också vinner och att det sen blir protester och obstruktioner från Republikanerna och Trump som kommer att hävda valfusk och kanske vägra godkänna valresultatet. Sägs det.  

Jag sticker ut hakan och satsar en tia på det resultatet. På onsdag morgon vet vi!           

  

Vår nya bil

Det kanske snart blir omodernt att ha egen bil till förmån för andra gemensamma lösningar, men vi såg inget annat alternativ än att krossa spargrisen och köpa oss en ny bil när vi så oplanerat blev utan. I onsdags var vi och hämtade vår sprillans nya Kia Niro. 

Många knappar är det!

Lite större än vår förra med bra mycket fler funktioner, det kommer att ta ett bra tag innan vi blir bekväma med vår nya kamrat. Det är som när man köper ny mobil, ny dator och sånt, hur mycket ska man orka lära sig här i Mitt Sjuttital? Flera funktioner, flera knappar, nya förkortningar. Instruktionsboken är tjock som en tegelsten, ändå stod det inte ett ord om hur GPS-en fungerade! Det tyckte väl ingenjörn var för självklart att behöva förklara.    

Ratten, med inbyggd värme, satt på vanliga stället och gasar gör man på vanligt sätt så premiärturen till stugan gick helt OK utan att vi stötte ihop med några älgar. Säkert är det mesta på vår  Kia Niro bättre än vår förra Citroën C4 och den tog det ju också en god tid att lära sig så det här blir nog bra med tiden. Och tanken är att vår nya bil också blir vår sista bil så jag har gott om tid att lära mig mer.  

Och vi fick en blombukett av säljaren, det var ju snällt! 

                      

Nödvändigt med bil?

Vi blev plötsligt utan bil för ett par veckor sen. Helt oplanerat. Hur gör man då?

Köpa ny eller begagnad? Bilpool? Byta märke? Privatleasing? Vara helt utan och hyra från gång till gång, eller tom sluta köra bil helt och hållet och åka taxi? Hybrid, el, bensin, diesel. Utsläpp, klimatet. Lurigt, vi har haft några tuffa dar. Mycket att tänka på och jag som är så ointresserad av bilar, svårt nog att välja färg.  

Enklast vore att skippa bilen, så mycket pengar man kunde spara, men svårt så länge vi har stugan i Sala. Jag testade buss dit häromdan och det gick helt OK, från dörr till dörr på en dryg timme, men det går ju inte i längden. Segt att släpa bräder och blomjord på bussen. Så bil skulle det bli bestämde vi.

Visst är det kul

Och jag är realist. Nu vid 76 så blir det kanske inte så många fler bilköp. I snitt har vi nog haft våra bilar i 10-12 år så med en bra bil slipper vi såna här bekymmer mer. Kör jag bil vid 86-88? Jo, det gör jag nog och en ny bil idag går nog att köra uppåt 20 år om älgarna håller sig i skogen.

Vårt beslut var måhända inte det mest klimatsmarta men vi håller ju i alla fall igen på en massa annan onödig konsumtion och med det här beslutet i Mitt Sjuttital tar jag avstamp ända in Mitt Ljuva Åttital och tom in i Mitt Ljuva Nittital! Sen är jag osäker om jag kör bil. I morgon får vi nycklarna.        

"Oj va de är skoj att åka bil" sjöng man på en gammal stenkaka minns jag.

Enjoy yourself, it's later than you think

Jag låg ensam i bastun i källaren idag och lyssnade på min veckolista på Spotify och fick en kick av Doris Day. Född 1922 och blev nästan 100. Hon hörde absolut inte till min ungdomsmusik men det här kunde jag inte motstå. 

Lite pinsamt att erkänna kanske, inte bra för min maskulina image, Doris Day! Hade hon levt idag hade hon säkert varit ärkerepublikan och Trumpnissa, men när nästa låt också hade Doris Day-anknytning, Young at heart... Det måste vara ett järtecken när den här trallvänliga trudelutten nådde ner till mig i bastuvärmen.

The years go by as quickly as a wink
Enjoy yourself, while you are in your pink (nåja)
Enjoy yourself, enjoy yourself, it's later than you think

Visdomsord från Doris Day passar alla, inte minst en äldre gentleman in his seventies.

Här har du den som Karaoke:

Dramatik i Vedyxa

Väg 282 vid Vedyxa

I Mitt Sjuttital lever vi för det mesta helt vanligt vardagsliv med små vardagliga händelser. Pensionärsliv och nu i Corona-tiden är det extremt sparsamt med "livets goda" som kultur och kontakter med andra. 

Extra lugnt pensionärsliv och lite småtråkigt ibland, det händer ju ingenting! Man kan inte ens skjutsa och sitta med på barnbarnens simträningar. 

Men plötsligt! På älgjaktens första dag fällde jag i landsvägsmörkret hem från Almunge min första älg! Stor dramatik, glassplitter och blåljus! En erfarenhet jag gärna hade kunnat få slippa, men nu kan jag bocka av den erfarenheten också.     

Lite stökigt i vår fina bil

Lite ödmjukt och eftertänksamt kan man tycka att vi trots allt hade en himla tur, och en sån effektiv räddningsoperation med räddningskåren, polisen, bärgare, ambulans och en himla massa blåljus. Och alla hjälpsamma medtrafikanter.

Älgen klarade sig inte och bilen klarade sig inte heller, men vi själva klarade oss utan minsta skråma.

Så nu har vi förgyllt vardagslunken en tid med försäkringsärenden och bilfunderingar.

Sens moral skulle jag kunna komma med att ta det lugnt i trafiken, men goda råd till älgarna är lönlöst.

Rätt skönt med hösten

Hemma i stan nu sen några veckor efter sju månader i stugan, rätt skönt det också.

Och helt utan bil för första gången på över 55 år. Tar nog bussen till stugan i veckan, hur kommer det att fungera? Handla mat får man göra på lite oftare så man slipper bära så tungt och det har jag inget emot. Alltid träffar man nån bekant så man får en pratstund. Men en ny bil får det nog bli. 

Min stil

Vår o sommar är väl skönast, men hösten är allt lite lugnare. Vi  roade oss med att möblera om hemma och det kanske blir några nya möbler, promenader i stan för att se allt nytt som hänt när vi bott i stugan och gymmet kör utomhusträningar och senare inomhus i små grupper. Söndagslunch på stan.

Och så får vi fundera över det där med bil. Skulle vara kul med nånting fräscht och ovanligt.  

 

Alla Dessa Dagar

Dagens bloggtitel är ingen repris av en gammal fundering med den bloggtiteln jag använt några gånger tidigare men igår, 14 oktober, var det Räkmackans Dag, det är värt en notering om några temadagar.

Kanelbullens dag den 4:e missade jag, i dag 15 oktober är det Grynkorvens dag och den 16:e är det Världshungerdagen. En del dagar är mest på skoj, andra mer allvarliga men det är väl inget jag följer så noga.  Pizzadagen 1/1, FN 24/10, Kvinnodagen 8/3, Kladdkakan 7/11, Wienerbrödsdagen 22/11 etc. Och vår egen dag 21 aug, Pensionärernas dag.

Men igår då, Räkmackans Dag, den fick vi lov att uppmärksamma. Vi behövde en uppmuntran i höstkylan tyckte vi och köpte hem varsin räkmacka från Coop Igor. 

Gammalmodig bloggare!

"Det fanns en gång nåt som hette bloggar" sa experten på TV i går när Instagram fyllde 10. Anno dazumal. Så gammal jag kände mig, nästan 77.

Omodern!

Annars är jag rätt nöjd med min gammalmodiga "Dag 1-202"-bloggserie över våren-sommaren-hösten 2020, kanske kan jag sätta samman serien på nåt lämpligt sätt när jag får lust. Jag hade tom 4 läsare på senaste inlägget så jag klagar inte på intresset.  

Jag dricker på gammalmodigt sätt kaffe framför TV:n på kvällen och ser program ur TV-tablån jag aldrig skulle valt ut ur Play-menyn. 

Jag handlar gärna i affärer där man fysiskt går in genom en dörr, jag föredrar Facebook framför Snapchat, och jag gillar Kålpudding, Jansons Frestelse och Raggmunk.

Jag sparar inte så mycket på börsen, bryr mig inte om mikrobryggerier och har väl inte de modernaste kläderna precis.

En gammal stöt rätt och slätt!

Dag 202 - Alla kan drabbas av Corona

Nej ingen går säker! Boris Johnson i UK och Bolsonaro i Brasilien är dom mest kända innan Donald Trump åkte dit för ett par dar sen. Mitt i slutspurten inför valet om en månad. I Aftonbladet idag läste jag om ytterligare några politiker som fått Covid-19. Alla kan drabbas av Corona. 

Mest dramatiskt just nu är förstås Donald Trump! Man kan tycka vad som helst om honom, och han har varit så stöddig och okunnig i sin Corona-politik så det kanske inte var så oväntat, men såklart hoppas man att han inte ska bli alltför sjuk och gärna friskna till. Men skulle vara fint om han inte blev omvald. Ett säkert tips: Biden, 77!, kommer att bli nästa president i USA. 

Så här kan jag inte göra hemma i stan

Och nu efter 202 dagar med Coronafri social distansering i fritidshuset har vi styrt hem till Västerås. Jag har gjort några summeringar tidigare och kan väl bara göra nån slags slutsummering.

Det har varit otroligt bekymmersfritt och aldrig varit  långsamt. Men lugnt. Och i en sån här kris med en smittsam virussjukdom är det självklart enklare att hålla sig frisk på landet än i stan. Bil underlättar och det har vi förstås, men med bara 5 km ner till Sala och tom gratis buss och mindre än 150 meter till busshållplatsen så skulle man tom klara sig utan bilen! Och av och till har vi haft besök.

Nackdelar att bo på landet då? Ja jag går väl lite väl säckigt klädd ibland. Skägget växer lite ostyrigt och har man inte sett en kotte på några dar kan man bli lite sällskapssjuk. I stan tar man promenaden till affären och kanske träffar nån man kan prata lite med, på landet får man planera lite mer. 

Men annars väger det mesta med råge över till fritidshuset! Och nu verkar det som Coronan kommer att fortsätt härja kanske framåt nästa höst, så vi får nog ställa in oss på fritidshuset nästa år också.

Det här inlägget avslutar DEL 1 i min dokumentation över hur Coronan slog ner och ruskade om Mitt Sjuttital och ALLA inlägg här har haft med Coronan att göra.  

Nu börjar DEL 2 av Corona-eran. Om jag orkar och har lust så skriver  jag vidare,  men det blir inte Corona, Corona hela tiden.  Coronan har blivit ren vardag, nu måste jag tänka på annat också!              

Dag 199 - Corona och klimatet

Coronan har ändrat livet för hela världen men klimatkrisen kommer att ha ännu större inverkan på världen men det är nästan som den krisen tagit en paus. Nej så klart rullar den på, det är väl bara det att huvudnyheten hela tiden är Coronan. Antal smittade, antal döda, restriktioner etc, Just idag hävs besöksförbudet på äldreboende t.ex. Dagens huvudnyhet.

Men klimatet då:  

Vintern 2020 var mild och helt snöfri bortsett från några snöfall i december då en bekant hade sån otur att ramla och bryta benet i vinterns enda snöfall. Hos oss på Stentorpet kom inte en enda flinga. 

Mars-April var också snöfria men blåsiga och rätt kyliga. Vi satt mest inne i stugan och eldade i kaminen,

Sommaren var lite blandad med rekordvärme i juni, lite mer normal i juli och två rejäla värmeböljor under augusti. Tre rekordvarma perioder under samma sommar var rekordjobbigt för vår kyl/frys som tackade för sig och la av. Nu finns det Rut-avdrag för att laga kylen men så roligt skulle han inte ha. Han åkte ut med huvudet före och Elon fick leverera en ny!

Hösten så här långt har varit varm och ligger över genomsnittstabellen. Jag tog tom ett dopp i ån igår men nu är det kanske slutbadat. 

Fortsätter hösten att vara varm så blir säkert 2020 ett nytt rekordvarmt år, klimatförändringarna fortsätter med milda vintrar och varma somrar och riktigt kortsiktigt och egoistiskt är det rätt skönt, men det är ju fel! Såklart det ska vara snö på vintern.

Och Corona-effekten på klimatet kan vara intressant att se analyserad, minskade resandet t.ex. vad betyder det?

Dag 195 - Lugnt med Corona på landet

I min exil på landet håller jag den oönskade Coronan på avstånd men ute i den stora världen tar pandemin ny fart, senaste dagarna framförallt i Stockholm och Dalarna men också i Västmanland.  

 

Nya restriktioner i Norge, Danmark, England, Spanien ja i stort överallt. Karantäner, nedstängningar,  munskydd, trängsel, nya smittorekord. Nu kör det igång igen. Men fastän antal smittade ökar i hela världen verkar ändå dödsfallen minska, både negativt och positivt alltså. Antal smittade i Sverige 90800, döda 5880. Nu har jag tröttnat på att följa de här siffrorna, men jag håller i och håller ut och håller avstånd ett tag till! Skulle ju vara kul att få hänga med ett tag till och få  se hur världen efter Coronan ser ut! 

Skön värme

Samma dag vi flyttade ut till stugan satte jag på sommardäcken på bilen och idag efter 195 dagar börjar det nästan bli dags att skifta däcken igen! En halv vår, en hel sommar och en halv höst på vischan, skulle lätt kunna vara kvar över vintern också! Men OK då, vintern hemma i stan så blir det väl stugan nästa år igen, vilken tur att vi har stugan kvar.

Men det här är helt säkert också en Corona-effekt som kommer att bli vanligt, att bosätta sig i sina stugor på landet alltså. Lite trickigt för barnfamiljer kanske och ett bra internet är en förutsättning om man arbetar men för en pensionär kan ett halvdåligt 4G vara Good Enough. Nästan så det känns lockande och så billigt man skulle kunna leva. Kanske ha höns?

Eller är det en tragisk tanke att på ålderdomen gå som en folkskygg tomte på torpet och samla kottar till kaminen?

To be continued.   

Dag 190 - Corona och vikten

Jag läste häromdan att folk under den här tiden har ätit mer och motionerat lite mindre.
Stämmer nog på mig också men så vill jag inte ha det!

Dagens frukost

Min motion har oftast begränsat sig till "Sofia på SVT" varje morgon och promenader men det räcker inte och matkontot ligger på en tusing mer per månad än innan Coronan. Det kändes lite trist i våras så vi skippade 5:2 ett tag och kom aldrig igång mer, men efter söndagspizzan i går så kom jag att tänka på Galenskaparnas husvagnstruddelutt:

"I hundranitti dar idag har magen min fått svälla
Nu är är det nya regler här hos oss som måste gälla 
Så just i dag sa jag till frugan, vänligt men bestämt
Nu börjar vi att femtvåa igen och därmed jämnt!"

Trots lite oroliga Coronatider: 

En spartansk frukost, en obefintlig lunch och tillräcklig kalorik middag för att komma upp till dagens kaloriintag på 5-600 kCal. 

Och längre och snabbare promenader. Lev Livet Leende!

Dag 185 - Coronan förändrade världen

  

Jan Guillous tionde och sista del i hans "Det stora århundradet" kom ut just i dagarna med sista delen "Slutet på historien". Har inte hunnit läsa den än, men den slutar visst med 11 september 2001 som så radikalt förändrade världen. Så kom Coronan 2020 och återigen förändrades världen. Lika radikalt? Återstår att se, men von oben kan man allt eftersom se svaret här i Mitt Sjuttital.

Hur världen förändras i det stora kan andra göra bättre analyser av än jag, men för en gammal pensionär, 76 på det 77:e har jag några funderingar, pessimistiska eller realistiska? 

Känns som att inga av mina nuvarande aktiviteter just nu har nån lysande framtid. Jag rör ju mig mycket bland äldre, ska man kasta in handduken?

Min Pro-förening har en intressant utomhusaktivitet snart som jag ska anmäla mig till men så mycket mer blir det kanske inte i höst och inte på länge. Alla där är ju 70+ 

Min rockkör har en påtänkt utomhusaktivitet men det blir inget drag i sången utomhus och med två meters lucka. Konstgjord  andning och alla där är ju 70+ så så kan man ju inte hålla på i längden.

Mitt gym kör på men utan grupper för 70+ och inte står jag inte där och flåsar längre bland oss 70+. 

Bio och teater, restaurang, resor, bastusnack med gubbarna, fester och festivaler, trängas i affärer, träffa nya vänner och hälsa gamla vänner med en kram och allt annat man gör i livet. Det mesta kommer jag nog för alltid att vara lite reserverad till.

Vaccinering våren 2021 kanske hjälper lite men inte tror jag man kan börja hälsa på folk med ett handslag bara tack vare det. Inom kort kommer FHM med nya rekommendationer för oss 70+, men frågan är om det nånsin kommer att bli ett "Slutet på historien" för Coronan. Vi 70+are får nog finna oss i att en del av vår frihet försvann 2020. Hur det går med pensionärsföreningar, körsång, gruppträningar och andra senioraktiviteter återstår att se.   

Fortsättning följer i Mitt Ljuva Sjuttital.

Dag 178 - Corona för oss 70+ på landet

178 dar! 6 månader! Fortfarande kvar i fritidshuset där hösten kryper på med blåst och regn ibland blandat med varma dagar i höstsolen, tom i T-shirt ibland. Hyfsat Corona-säkert.

Men man måste lätta lite på handbromsen ibland. Den här veckan träffar jag andra 70 plusare två gånger inomhus med rejäla avstånd i små grupper och häromdan några barnbarn inomhus. Är man lite försiktig så måste man börja ta dom riskerna och jag tror att jag snart tom borde våga skjutsa dom små barnbarnen till skolan om dom är friska. Tror jag - jag lyssnar på Folkhälsomyndigheten.

6 månader i fritidshuset! Vi har allt här. El och vatten och dusch, ved till kaminen och bastun med badbrygga, internet och TV, kyl och frys och 47 kvadratmeter. Vilket lyxliv, inte skulle jag ha det bättre på t.ex. 247 kvadratmeter. I natt brann flyktinglägret på Lesbos där 13000 flyktingar blev utan tak över huvudet och här sitter jag och mår bra. Trots Corona. Tragiskt för flyktingar men jag kan väl inte ha dåligt samvete för att det är bra på Stentorpet. Och jag inbillar mig att jag lever rätt klimatsmart.

Utsikten från verandan  

Biblioteket i Västerås har varit stängt men öppnade igen den här veckan, men att det varit stängt har jag inte ens märkt av. Jag har hela sommaren lånat böcker hos biblioteket på nätet och läst eller lyssnat i mobilen. Och vill jag se en film hyr jag en till TV:n eller nöjer mig med gratisfilmerna hos SVT-play. Och musik har man ju obegränsad tillgång till på Spotify. Och bara 5 km ner till det brusande stadslivet i Sala.

Kanske tryter samtalsämnena ibland i den här tvåsamheten i fritidshuset men det är märkligt att man alltid har nåt att göra. Alltid. Just nu ser jag att gräset borde klippas och det är några reglar som ska upp i köket. Lite panel ska jag köpa nästa vecka och sätta upp och så kan jag säkert rensa lite mer sly längs med ån. Det är positivt att det finns nåt att göra så man uppskattar dom där regniga dagarna när man med gott samvete kan sitta med sin bok framför brasan eller ta en tupplur.

6 månader i fritidshuset blir kanske 7 innan vi flyttar hem eller ska vi övervintra här? 

Dag 169 - Corona och fritidshus

Redan pratar man om vaccination mot Covid-19. Rekordsnabbt framtaget och efter nyår står vi 70+  först i kön för att få en spruta om vi nu törs. Jo, jag kommer säkert att våga.

Första september idag och sommarn är i princip slut men vi har nog en månad kvar här i fritidshuset om vädret blir OK.  Siktar på oktober. Det hade vi inte den minsta tanke på när vi drog oss undan i mars.

Vi har 8-10 rishögar som ska eldas!

Och det har varit en kraftig ökning av priserna på fritidshus under Corona-tiden. Genomsnitt 21% upp står det med rekordet 55% i Dalarna. Hrm...  Stentorpet är nästan Dalarna... Say no more!

Men nu är inte Stentorpet för dagen till salu och i sensommarvärmen är vi uppriktigt tacksamma för vårt fritidshus som gjort att vi haft en bra sommar trots Corona-tider. Alla i klanen har fått vara här men nu när kvällarna är mörka och kyliga och man måste vara mer inomhus går inte det längre.

En hel del jobb är det förstås med fritidshus, men det är ingen nackdel. Blåbären hann vi inte med , men  nu ska vi ta oss tid att plocka lingon och kanske kolla våra svampställen. Och så ser jag fram mot eldningssäsongen i oktober då rishögarna ska eldas upp, alltid lika kul jobb.

Här är några visdomsord från hr Stentorparen