På stadsvandring

Född i Västerås, uppväxt här, jobbat här, pensionärslivet i sjuttiotalet här - kom jag ingenstans här i livet?

Vattenpolobassäng

Jodå, inte är jag rädd för utmaningar eller rädd för förändringar, men jag är lite kräsen. Jag blev kvar i Västerås och aldrig ångrat det, speciellt inte i den här sköna majkvällen. På stadsvandring.

Jag har ju gått där många många 100-tals gånger, men man ser alltid nåt nytt. Och jag plågar jämt Margareta med mina berättelser hur det såg ut där, vad jag gjorde där osv.

Favoritmotiv

Vid Svartån tänker jag ofta på vattenpolomatcherna där strax innan Turbinbron. Vi satt tusentals i publiken på läktarna längs ån och hejade på Västerås SS. Missade inte en match. Nån som hette Bertil tror jag var duktig och så en som hette John Stinesen tror jag. Spännande var det i alla fall. Och längre upp längs Svartån har vi den där klassiska bilden med korsvirkeshuset och trähusen. Restaurangen Nom har planer på att bygga ett restaurangdäck där rakt över ån.

Proban blev kvar.

På väg hem kom vi förbi Proban, det gamla skolfängelset för Läroverket där bråkiga elever fick sitta och skämmas på 16-1700-talet? Ja, det var förstås avskaffat vid min sejour på Läroverket 55-63. Då kom jag också att tänka på de idiotiska planerna man hade på 60-talet att riva Proban för att dra en bilväg där i stället. Det var så man gjorde på 60-talet när alla stadskärnor i hela landet revs för att bygga Domus-varuhus i stället. Rivningen av Proban stoppades av engagerade elever från Läroverket.