Fritid betyder hårt arbete

Anders uppe i Alen  

Det finns 7851 fritidshus i Västmanland, och ett av dom finns här på Stentorpet i Sala. Där har det varit full arbetsstyrka ända sen i onsdags. Fritid betyder ofta hårt arbete.

Alla ungdomarna har ställt upp. Hela klanen har jobbat med det här projektet som vi pratat om så länge och som jag hoppas kommer att hinna slutföras innan #blogg100 är avslutat men som här bara redovisas i allmänna ord. Första punkten, projektstarten, fick Anders äran att fixa då han högst upp på stegen tog ner några grenar som växte lite dumt. Det hörde till projektet.

Elisabeth, Natan, Casper, Anna, Anders 

Sen var det grävjobb, några buskar skulle bort, rätt enkelt tänkte jag, men det var tuffa rötter. Och de buskar vi fick upp lätt, för det fanns en del såna också, passade vi på att plantera om på andra ställen på tomten. Projektet är igång, nästan hela dan gick åt. Som vanligt tar allt längre tid än man tänkt, men som sagt vi är igång.

Vilken tur att vi har den här arbetskraften, vi orkar inte hur mycket som helst längre själva! Och fint att vi får plats i vårt fritidshus! Vi var 11 personer som skulle ha sovplats och plats runt matbordet så mycket diskande blir det. Det är min favoritsyssla eller i alla fall en syssla jag klarar av. Nu så här i halvtid under långhelgen har ett skift lämnat stugan och ett nytt skift hakat på, nu är vi 10 personer resten av helgen. Inom parentes: Anders gäng åkte hem för att Anders ska springa Lida Ultra Marathon 9 mil efter några arbetsdagar på Stentorpet så det är inga latoxar i klanen!

Några buskar hamnade på ny plats

Men i ärlighetens namn så visst känner jag att det är lite högt tempo för mig här i sjuttitalet. Det är skönt att sitta så här en stund vid datorn och när projektet är genomfört kommer det att bli gott om tillfällen att dra ner på tempot. Tom Annika som kom i går sa nånting om högt tempo när Elisabeths tre små skulle nattas. Med två tonåringar som hon är van med är det lite lugnare och dom sköter ju sig själva förstås.

Alla barn har också hjälpt till en hel del, släpat grenar, grävt och varit allmänt glada, och hunnit leka en hel del också. Och fiska. Selma, 4, fick upp den största abborre jag nånsin sett och Natan och Nelly fick också några riktiga baddare. Jag glömde ta kort, men tro mig, det är inte bara en dålig fiskehistoria.