Förr och nu

I min egotrippade vandring genom sjuttitalet tänker jag ibland på mina prylar och vanor jag omger mig med nu. Prylarna blir allt fler, har det blivit bättre? Hur klarade jag mig förr? Först tänkte jag på musiken i tonåren.

Jag umgicks dygnet runt med min grammofon och min bandspelare. Tandberg hade vi inte råd med, jag fick en Philips, rullband förstås med lite halvdålig kvalitet. Lånade skivor och spelade in musik, rattade in Radio Luxemburg och spelade in, sorterade mina egna skivor i lämplig ordning och spelade in, vi gjorde små radioprogram med mellansnack och spelade in. Skrev listor och förteckningar. Och lyssnade sen på musiken dygnet runt. Positivt för kreativiteten tror jag och ungdomarna nu för tiden kan ju inte rå för att dom har all världens musik två sekunder bort i sina mobiler utan ansträngning men det magra utbudet vi hade var nog inte negativt, vi blev kanske lite med tacksamma. Och nu är jag tacksam för att jag också till sist har all världens musik i mobilen och slipper spela in och slipper att skriva förteckningar.  

En vårutflykt till Stockholm
Vi parkerade alltid på Norra Bantorget

När TV:n kom med myrornas krig i en enda svartvit kanal var det stort och det är ju samma sak här, ungdomarna nu kan inte rå för att dom inte förstår att det fanns en tid när man inte kunde se vilken film som helst när som helst var som helst, tex i mobilen. Kanske man har en annan attityd när man varit med om tiden innan TV:n. Just nu har jag över 100 kanaler på TV:n, en hel del i HD-kvalitet, men som tur är är 90% av dom bara på prov och försvinner inom kort. Inte saknar jag myrornas krig, men det var härdande och ger lite perspektiv om vad som är viktigt.
      

Den här hade jag haft nytta av för att
märka upp mina skivor t.ex. 

Kopiator och skrivare hemma
det kunde man inte ens drömma om förr men skrivmaskinen för 3000 kr runt 1980 den var ett ju ett lyft. Kamera? Nej inte förrän som vuxen, det kan jag tycka är synd. Absolut ingenting finns plåtat från min ungdom mer än de årliga skolkorten. Bilden på Margareta och mig är ett sällsynt kort på mig, jag 19 kanske, Margareta 17?    

Med träskidor blev det inte mycket slalom, cykel med växlar hade ingen då, det är roligare nu med 20-30 växlar. Flyga gjorde jag första gången i 30-årsåldern men i stället minns jag så bra tågresorna till Västkusten, bussresan till Oslo etc. Ger också lite perspektiv och ödmjukhet kan jag tro. Men trist att det inte gick att blogga. Det hade varit kul att läsa vad man tyckte då, det skulle dagens unga tänka på.

Märkapparat använder jag mycket, exempel på en liten pryl jag skulle haft nytta av när jag sorterade i min skivsamling som ung, faktum är att det var när jag knappade på den lilla manicken häromdan jag igen kom att tänka på det här med förr och nu. Ett ständigt återkommande ämne i sjuttitalet.