Dags för final i hockey-VM

Det tog slut mot Ryssland

Det var rätt skönt att Sverige åkte ut ur VM i kvarten.

Jag hade inte tänkt se en enda match i år, har för mycket att göra, men så blev jag sittande. Jag älskar idrott och inser att idrott har ett jättestort värde i samhället och att det verkligen inte bara är nånting för sportfånar att syssla med som man brukar säga lite överlägset. "22 man som springer efter en boll" som man brukar säga om fotboll är otroligt obegåvat talesätt.    

Men jag tänkte alltså inte se årets VM, men så började jag ändå kolla Sveriges matcher. Och blev fast. Sport är spänning, dramatik, glädje och sorg om vartannat, som aldrig går att lära den som inte begriper. Man kanske själv måste ha pluggat resultat och serietabeller, stått med autografblocket framför idolerna och frusit på läktaren i regn och blåst.

Filip Forsberg, VM:s stora stjärna 

Senaste åren har det mest varit framför TV:n får jag erkänna, och med det här utbudet som är nu på TV i tjogvis med kanaler och på webben så har det blivit allt svårare att vara sportintresserad, jag ser allt mer sällan hela matcher och allt mer sällan hockey. Desto oftare bara några korta klipp och spektakulära mål men så börjar man följa en turnering och då är man fast i spänningen och blir sittande match efter match. Som ett återfall till gamla tider. Men det är pinsamt hur få spelare jag känner till, dom försvinner ju så fort till NHL. Rolle Stoltz, Tumba, Nisse Nilsson.... dom blev kvar här hemma och blev folkkära. Filip Forsberg, årets stora stjärna kände jag knappt till innan VM.
     
Det var skönt att Sverige åkte ut i VM-kvarten, jag tjänade lite dyrbar tid. Men antagligen tittar jag lite förstrött på kvällens VM-final.