Nya vänner och gamla

Man ska vara rädd om sina vänner är ett talesätt som håller i alla tider. Men man ska inte vara rädd att skaffa nya vänner heller.

Hemma från dagens morronträning på Actic var det en tanke som slog mig samtidigt som jag slog på datorn för dagens betraktelse. Ett visdomsord från en som varit med ända sen andra världskriget.

Jakobsbergsskolan i Västerås på 50-talet.
Johan och jag var minst i klassen men
han växte till sig och blev en lång drasut.     

Det här blir en personlig betraktelse om mina vänner. När Johan för 7-8 år sen fick tag på epostadresserna till alla oss som gick i första klass 1951 i Jakobsbergsskolan för den stränga Ebba Hjelm, då var det väldigt kul att på sekunden prata lättsamt med Johan och dela skolminnen, men så försvann Johan till Malta i samma vända och epostandet upphörde. Synd, men har man en gång varit vän med nån så är det livslångt tror jag.

Så är det med andra också från anno dazumal, man får nya vänner men stöter man på en gammal vän så tar det bara en sekund innan man är på samma våglängd igen. Så har det rasslat på genom livet med nära vänner från jobbet och i föreningar och några lite mer perifera. Några har man tom glömt namnet på och det kan ju vara pinsamt att erkänna när man stöter på dom,

På sista tiden har vi fått massor av nya vänner genom våra nya föreningar och aktiviteter och dom gamla hinner vi inte riktigt vårda när vi lämnat några föreningar bakom oss, och vi har flyttat och lämnat våra grannar. Dom är inte glömda för den skull, men lite lagom öppna så har vi fått nya vänner i stället. Nya grannar och genom föreningarna vi är aktiva i kommer man i kontakt med mycket folk. På promenad på stan är det alltid folk från kören man hejar på, fast det är bara några tiotal jag kan namnet på och inte känner jag igen alla än. I mina grupper på Actic är det ett 50-tal jag svettas tillsammans med och pratar med varje vecka. Nya vänner.        

På Actic idag sa jag först "Hej!" till en tjej, "Kul att se ett nytt ansikte i gruppen" sa jag men Margareta förklarade att det var en gammal granne från villatiden. Det var ingen nära granne och det var mest Margareta som kände henne så sånt händer.

Vad var poängen med det här inlägget då? Möjligen ett snusförnuftigt konstaterande att det är bra att ha vänner runt i kring sig som man kan växla några ord med. Nya vänner berikar och gamla vänner är alltid vänner även om man tappat den regelbundna kontakten. Bra tänkt?