Varje dag är unik, jag fyller 27.241 dagar idag, och ser inte ut som en dag äldre än 27.240. Nu siktar jag närmast mot 30.000, 40.000 kanske känns lite väl girigt.
I praktiken börjar det ett nytt år varje dag, en ny 365-dagarsperiod, men såklart är det lite speciellt med 31/12 och 1/1 och passande nog hörde jag på TV idag om ny bok som kommer i dagarna. En bok om nyårslöften. Det är nu man ska bli en bättre människa. Boken heter "Tio i tolv".
Eller mer att det är nu det är dags att komma igång med nya vanor. Det kan man ju visserligen göra när som helst under året för varje dag är ju som sagt unik, men behöver man en spark i baken är det inte så dumt i samband med nyår. Och fler nyårslöften än man tror håller hyfsat i sig under året.
I år har jag ett par tre saker på gång som jag vet att jag kommer att lyckas med, men här nöjer jag mig med ett handfast löfte som samtidigt har varit ett dåligt samvete under hela året:
Året kommer att börja med ett engångslöfte, jag ska städa och röja i källaren. Och möjligen kan jag formulera löftet så att röjningen kommer att vara månatligen återkommande och efter hand utökas till att omfatta klädkammaren, skrivbordslådorna etc och möjligen även diskutrymmet på datorn.
Ja, vi har en övergångsregering förstås men ingen "riktig" regering än.
I morrn kanske talmannen kommer med nästa steg, och jag kommer med min analys redan idag.
Låta SD ha inflytande eller inte, det är frågan. C o L var ju så 100%-igt bestämda i valrörelsen att inte ge SD inflytande så det borde ju var lätt: S-Mp-C-L är ju självklart det logiska första alternativet
Eller kanske snarare S-Mp med stöd av C o L. Vad som helst utom SD. Hur går förhandlingar till när man inte kan komma fram till nåt så självklart, det borde man kommit fram till redan efter ett par veckors förhandlingar.
En jättebra artikel igår i SVD, "Naivt att inte se SD:s plan för Sverige", bara den artikeln som en liberal politiker skrivit borde vara nog för att C o L skulle ge sig och inte tänka tanke på att låta SD ha nåt inflytande. Visserligen har över en miljon röstat på SD, men det är ju inget riktigt vanligt parti.
Men hela soppan har ju förvärrats av att KD o M med aktivt stöd av SD och (möjligen passivt men ändå) stöd av C o L, så vad säger man. En riktig högerbudget. Så är det det som kommer att komma ut av det här?
Sverige behöver en mittenregering med satsningar på jämlikhet och klimatet inte en högerregering med jobbskatteavdrag och avskaffade miljöpolitiska förslag. Men nu undrar jag om det inte trots allt blir så. M o KD med stöd av C, L och SD! Aktivt eller passivt kan man diskutera, men stöd blir det.
Vädret höst o vinter i Sverige inbjuder till en utlandstur. Vi åker mer sällan utomlands under sommarhalvåret, men några veckor, nån månad eller mer under november-mars är mums. Mindre trängsel och inte så plågsamt varmt.
Hotel Capri, Sorrento
Vi har tidigare så här års valt tex Portugal, Malta, Spanien, Italien och Florida för våra höst- o vinter-resor. Nu blev det Italien igen med tillräcklig värme, 18-21 i november är helt OK. Längre utlandsresor gör vi inte längre, och bad i havet är inte det viktigaste längre när man reser utan småbarn.
Då är det mer intressant med natur och kultur och bara strosa runt och koppla av utan några tider att passa. En av de bättre resorna vi gjort var en månad med Grand Tours till Alvor i Portugal härom året där vi bara hade 2-3 aktiviteter gemensamt med andra svenskar, den här gången blev det fjorton dagar med Albatros till Sorrento med lite fler gemensamma aktiviteter. Rätt bra det också, det finns så mycket att se i Kalabrien och tiden var ju lite knappare så vi hade inte hunnit hälften om vi jagat allt själva under våra två veckor.
Parmiddag på hotellet med intressanta samtal
På gruppresor kan man alltid hålla sig lite för sig själv också om man vill, men en bra sak är just alla möten och samtal med andra. Jag har aldrig varit med om att surdegar har förstört trivseln och inte heller den här gången. Den här gången hade vi samtal med olika par varje dag först till frukosten och sen till kvällen. Intressanta och roliga vuxensamtal.
Ljust o sobert i lobbyn
Där var paret som älskade Italien och alltid åkte dit, till olika delar av landet varje gång. Ett par kände väl till Västerås och vår trakt, vi hade tom gemensamma Facebook-vänner! Vi fick lära oss om Göta Kanal och fick råg i ryggen av doktorn som tyckte att vår 5:2-metod absolut har stora fördelar. Pratade lite om växter, tandläkarn var äldst med sina 85 men var ungdomlig ändå. Vi pratade sport med några och barn o barnbarn med alla. En kände Figo (googla), någon hade eget företag men de flesta var som vi pensionerade. Flera hade varit i Sorrento-trakten som unga och var där för att minnas.
Först till frukost! Äntligen lugnt i matsalen!
Och alla reste hur mycket som helst så det blev mycket prat om resor förstås. Jag försökte någon gång lite diskret nämna att flyg kanske inte är så bra för miljön, men så klart bara i förbigående, jag ville inte förstöra stämningen. Ett par hade Interrailat en sommar, det var intressant och många hade nästa resa redan inplanerad. Ett par snorklar redan om en vecka i Röda Havet, nån skulle kryssa i vinter och företagar'n spelar redan idag golf i Portugal osv. Men en tjej tyckte som jag att nu får det räcka på ett tag, det är rätt jobbigt också det här med resor. Vi var nöjda med det vi hunnit se sa både hon och jag.
Många hade rest med Albatros tidigare, resor allt från Californien till New Zeeland och vi kan nog också tänka oss det, men inte så långt både av miljöskäl och för att det finns mycket kvar att se i Europa.
Hotel Capri var rätt fint, maten inte så märkvärdig men OK. Resan med Albatros till Sorrento kan absolut rekommenderas!
Och till sist_ Här sjunger Enrico Carouso Sorrentos egen sång, med Napolitansk dialekt:
Vår höstresa med Albatros till Sorrento och Kalabrien började med en vecka full av aktiviteter och utflykter. Så det var rätt skönt när vecka 2 började med en "ledig" dag och sovmorgon.
Obligatorisk badbild
Så klart att man inte måste vara med på alla ordnade aktiviteter och sköta sig själv i stället så nu tog vi några dar på egen hand. "Nu börjar semestern" skojade vi. Sorrento ligger högt uppe på en klippa och har ingen strandpromenad, det är faktiskt lite jobbigt att ta sig ner till vattnet, men så klart man måste känna på vattentemperaturen, skulle det gå att bada? Trappor ner till Marina Piccolo med båtarna till Capri och en krokig smal gågata ner till Marina Grande med fiskrestaurangerna.
Och gott om små gränder med restauranger och affärer upp i stan. Fin semester det också att bara ströva runt och kolla. En cappuccino i solen, tittade in i kyrkan, kollade en fotoutställning med Sophia Loren, och en cappucino till. En lunchfirre på fiskrestaurangen. Bra semester!
Och såklart ett dopp i havet. Den allmänna stranden var lite skuggig men det gick att bada från bryggan med fiskrestaurangen så att matgästerna hade nåt snyggt att titta på, Säkert 20 grader i vattnet men det imponerade ändå på alla andra i resesällskapet.
Buss och tåg var både billigt och lättillgängligt så en dag tog vi tillsammans med 8-10 andra bussen upp till en liten bergsby för en vandringstur. Utrustade med en bra vandringskarta hade vi hittat ett par bra turer där några skulle gå en kortare vända men vi provade den lite längre. Som inte var så lång den heller, en knapp mil, men som skulle visa sig vara rejält strapatsrik.
Upp. upp, upp
Började med en lätt, gammal väg som romarna byggde, man känner historien av alla som trampat där. Solen och utsikt hela tiden över havet och Capri. Bara den biten var värd pengarna för resan. Efter en halvtimmes fin promenad vände turen uppåt, och uppåt, och uppåt i flera timmar. En knagglig stig där man behövde händerna lika väl som fötterna, men värt allt jobb med den utsikten! Lite seg i benen tog jag ett snedsteg, ramlade bakåt och Margareta fångade upp mig, annars hade jag väl hamnat i vattnet igen. Specialistläkarn i gruppen var snabbt framme med plåster och hans unga fru blåste på såret så värken gick över och vi kunde traska vidare upp mot kullens högsta topp!
Lunch inkl. nackmassage
Lite enklare tur nedåt till en liten lunchrestaurang längs med vägen. En annan höjdpunkt för resan där Margareta fick nackmassage av tandläkaren lagom till kaffet efter maten. Kul att resa i grupp.
Det ryker i vulkanen!
En gemensam utflykt till hann vi med, också det en av resans höjdpunkter, Vesuvius skulle bestigas! Vesuvius är så dominant i området på många mils omkrets och efter några stopp på vägen dit för att se på pastatillverkning och lunch på en agrotourism hamnade vi på c:a 1000 meters höjd på vulkanen. De sista 200 höjdmetrarna upp till 1280 meter fick vi traska själva. Rätt jobbigt men utsikten över Neapel och Medelhavet....
Pendeltåget till Napoli
Sista dagen tog vi tåget, en halvtimme till Castellammare, en stad med en liten strandpromenad. Tåget går ända till Napoli på en dryg timme och kostade 2 Euro till Castellammare. Fredag och oroväckande många daglediga gubbar på strandpromenaden. Skräpiga gräsytor och badförbud, här skulle det kunna bli riktigt fint om man rensade, men det kanske är så förorenat av industrierna så att det inte går.
Så gick två semesterveckor i Sorrento med omgivningars ljumma höstvindar. Det blir ett inlägg till om några dar med lite mer summeringar, men tills dess måste jag bjuda på lite Dean Martin med Vesuvius i bakgrunden:
Albatross la ut några förföriska annonser på Facebook som vi nappade på. Två veckor med halvpension i Sorrento.
November kanske är lite på gränsen för "ljumma höstvindar" men vi hade tur och det var mer dragning åt sommarvärme. Mycket att se i den delen av Italien och bekvämt med reseledare och ordnade utflykter, frivilliga förstås. Man sparar en massa tid när man slipper jaga sevärdheterna själv och man får en massa information hela tiden. Det var första gången vi reste med Albatross och vi åker gärna numera på det här sättet. Frukost och middag på hotellet och egen lunch i egen regi på lite olika sätt.
Sorrento, en gammal stad byggd på en bergskant
Sorrento först: en stad med 16-17000 invånare, på en hög klippa 5-6 mil söder om Neapel där vi hamnade på Hotel Capri mitt i stan längs med huvudgatan, Corso Italia. Ett litet hotell med 34 rum som blev fullbelagt av 34 svenskar och 34 norrmän.
Enda problemet med fullt i matsalen var väl att ljudnivån blev lite väl hög ibland, men det är ALLTID trevligt, lättpratat folk på såna här resor, inga problem alltså att hitta samtalsämnen på middagen där det blev 14 parmiddagar med nya par mest varje kväll. Naturligt nog så här års många pensionärer, men inte bara äldre, några lite yngre hade tagit en sen höstsemester.
En av huvudgatorna
Det finns många sevärdheter i världen som jag extra mycket skulle vilja besöka, och just här runt Sorrento finns några riktiga höjdare som jag haft på listan sen länge. Här är lite av vad vi hann med första veckan:
Vi började med en utflykt till Pompeji. Imponerande förstås och nåt man måste se själv för att riktigt förstå dimensionerna och vad som hände då år 79. Två stora huvudgator gick genom stan med affärer, bagerier, tavernor och tom snabbmatställen. Amfiteater, badanläggningar och på några sidogator fanns några mer tveksamma inrättningar. Mer accepterat då kanske? Och allt detta för 2.000 år sen! Jag måste allt läsa på lite mer om Pompeji!
Pizza Speciale
Amalfikusten är riktigt spektakulär med en slingrande väg längs klippkanten och en liten fin stad, Amalfi. I Sorrento gjorde vi bl.a. ett besök på en olivodling strax utanför stan och mitt i stan (!) fanns en stor citronodling där man tillverkade Limoncello. Provsmakning och en minikurs om man skulle vilja prova själv.
Och Pizza förstås - där fick vi också en liten kurs med provsmakning. Jag blir väl ingen pizzabagare, men rätt kul och värt att göra ett försök.
Avslappnat i Napoli
Det här var några av de första aktiviterna första veckan och mellan det så var det mycket promenerande.
Jo, vi tog en tur till Neapel också. Dom har några riktigt fina museum där, men vi kände mest bara lite på stadsmiljön. Och vi fick en rejäl kram av servitören efter vår cappucino, både jag och Margareta, när han fick ett par Euro i dricks. Dom är rätt spontana, napolitanarna.
Och första veckan hann vi också med resans kanske största höjdpunkt, Capri. Och oundvikligt att man nynnade på den gamla schlagern "Det var på Capri vi mötte varandra"
Capri ligger en halvtimme utanför Sorrento, med båt, och visst har jag känt till den svenske läkaren Axel Munthes livsverk San Michele och som svensk är det lite extra kul att på plats få se en sån skapelse.
"Mitt hem ska vara öppet för sol och vind och havets röster - liksom ett grekiskt tempel - och ljus, ljus, ljus överallt" skrev Munthe
Sfinxen som bevakar San Michele har Munthe
hämtat hem från Egypten
På en klippa högt över staden Capri byggde han sin fantastiska skapelse och så mycket har sagts och skrivits om San Michele att jag bara noterar att det är fantastiskt kul att ha varit där. Munthes bok om hans gärning och om hans livsverk ska jag läsa så snart jag kan. Och märkligt nog har Sverige ett konsulat där vägg i vägg med Munthes hus!
En båttur runt hela ön var också värt pengarna där man kunde se att Mussolinis palats högt uppe på en klippa hade ett bra läge. Till Salu sas det.
Det här var några korta nedslag på vår första vecka i och runt Sorrento där höstvindarna snarast var sommarvindar. Och så klart måste jag bjuda på sången från det kändistäta Capri där alla jetsetare varit och många av dom har väl också sina egna små stugor där.
Nu är det dags igen. Jag tar och bidrar lite till att försämra klimatet, jag också.
Att resa borde i första hand vara lustfyllt, men jag tänker alltid i första hand på klimatet och mina barnbarn, jag undrar hur dom som flyger jämt tänker. Thailand, USA och Kanarieöarna stup i ett. Och alla affärsresor... Men jag har så många klimatförnekare bland mina vänner, både IRL o på FB så det kanske är dom som har rätt? Det kanske bara är dumt att oroa sig när andra tom drar ner till Thailand för några korta dagar på höstlovet.
"Upp o prova dina vingar" sjunger vi
på Skansens Allsång i sommar
Men en liten tur ibland piggar upp i hösttristessen och vi flyger så sällan och aldrig så långt så jag har inget dåligt samvete. Nästan två år sen sist, och november är en bra tid på året att göra en resa. Trångt och mycket folk är det ju jämt, men lite lugnare så här års än i den värsta semesterrusningen. Tror jag.
Jag har inget emot sol och bad och det kanske blir några dopp i år också, men oftast blir det lite annat på våra resor. I år hoppas vi få se några fina vyer och några historiska platser och för övrigt bara koppla av och äta gott. Promenera. Sällan vi har dagarna inplanerade i förväg, och som vi har blivit lite lata med åren är det värt pengarna att åka på en ordnad resa där man visserligen sköter sig själv, men har några aktiviteter gemensamt med övriga resesällskapet. För övrigt tar vi väl dagarna som dom kommer.
Bra väder vill man ju ha, och det blir säkert helt OK. Långtidsprognosen verkar hyfsad, men härom veckan var det storm och busväder på resmålet med nedfallna träd och skador så man är ju aldrig säker.
Idag avstår jag från att tycka nåt om flygskatten. Som jag btw inte sett specificerad nånstans, ingår i priset hos reseföretaget? Eller kommer det en räkning? Hade jag tagit upp det hade jag skrivit nånting om progressiv skatt, högre för varje resa t.ex. Men jag återkommer i ämnet.
Just nu är det Take Off från Arlanda om nu inte flyget blev försenat. Jag återkommer säkert med en rapport senare under veckan om nu någon läst detta och är intresserad eller en summering efter hemkomsten.
Incheckning hemifrån var ett äventyr där Lufthansa verkar ha en alldeles egen standard hur mobilnummer ska skrivas, där tar redaktionen tacksamt emot tips. Tur att jag är van att vara flexibel med hur datanissarna tänker. Eller inte tänker...
Med lite möda och stort besvär fick jag i alla fall våra boardingkort så släpp handbromsen, piloten, och tryck gasen i botten!
Vi vann! Fyra par fick på TV prova var sin diet under en månad, 5:2 - LCHF - vegan -livsmedelsverkets, och 5:2 "vann" Förstås. Fina värden.
5:2-fastan vann!
Jag har tappat räkningen på åren sen vi började med 5:2, 5 år? Men vi har varit lite slappa senaste tiden. Blivit allt mer 6;1 eller ibland 7:0, men nu fick vi blodad tand igen. Så nu, lagom till julstressen kör vi igång igen lite mer strikt, kanske tom väger maten. 5:2 och livsmedelsverkets rekommendationer på 5-dagarna är helt klart våran grej!
Sen verkar det vara våran grej att hamna på stans dyraste villagator. Det har vi ingen nytta av alls mer än att det var lite kul när jag läste om de 25 dyraste gatorna i stan.
Uppväxt på Drottninggatan, den kom på plats 4. Så bor vi nu på Katrinelundsvägen, den kom på plats 8. Född på Vegagatan, plats 17. Dessutom hade vi nästan 10 år på Gustavsgatan som borde komma ännu högre upp, men där säljs så få villor så den gatan räknas inte. Bara våra 25 år på Stålverksgatan avviker, men den var bra den också även om den inte platsar här. Men lite kul var det det.
Så kan man darra lite inför framtiden. En hyresrätt på Katrinelundsvägen, vad händer med den om olyckan skulle vara framme och M och KD tar över och börjar skramla med marknadshyror. Då är det inte så glassigt att ha hamnat på plats nummer 8 på den här fina listan.
I värsta fall får vi dra in på matkontot och gå över till 2:5
Jag går inte gärna i affärer, köper bara lite motvilligt nya kläder, så jag går väl ofta klädd som en lufs kanske en del tycker. På stan hamnar jag alltid hos Clas Ohlson eller Kjell & Co men aldrig aldrig går jag och kollar senaste nytt i klädaffären.
Möjligen att jag kollar in några skor ibland, där har jag en bestämd smak. När jag häromdan behövde några nya T-shirts tog jag hjälp av min personlige assistent som jag anlitar vid klädköp. Vi började i en sportbutik och jag var på vippen att köpa den första T-shirt jag provade men tänkte efter. För billig, 2 för 120 kronor. Och för sladdrig i tyget. Och ett fånigt tryck. Men jag gör ju alltid så här, jag köper oftast den först jag först hittade.
Vanliga T-shirts med bra kvalitet.
Jag gick vidare och hamnade som vanligt på Dressmann där jag träffade på en riktigt trevlig expedit. Och vad ser jag? T-shirts som är Fair Trade-märkta! Bra gjort Dressmann! Klart jag köpte dom! Fair Trade har jag aldrig sett förr på T-shirts.
"Dressmann blir världens största modeaktör inom Fairtrade-märkt bomull" står det i en nyhetsartikel och "Herrmode gör skillnad för indiska bomullsodlare" skriver en annan tidning. Man blir lite varm om hjärtat. Inte behöver jag köpa det allra billigaste där bomullsodlare och sömmerskor har urusla villkor för sina arbeten.
Precis när jag sitter och skriver det här gjorde jag ett avbrott för att kila ner på stan och tänkte köpa mig en Fair Trade-tröja också på Dressmann. Nu har jag kommit hem, men så trist, dom har inte Fair Trade-tröjorna i butikerna än, finns bara på nätet än så länge.
Men jag var taggad i butiken och köpte en tröja ändå även om den inte var Fair Trade, men räknar med att Dressmann sett till att villkoren är OK för sina andra tröjor också. Nästa gång blir det en Fair Trade-tröja och dom har Fair Trade-jeans också i sin nätbutik, kommer kanske snart i butiken på stan också.
Snyggt Dressmann och jag fick 50 kronor i bonus som trogen Dressmann-kund!
Det är skönt att få avreagera sig ibland. Det var lite upprört i bastun igår.
Det började med vikarien på spinningpasset. Hon var visserligen både trevlig och bra och körde hårt med oss, trodde kanske vi var jämnåriga med henne. Men just det var bra, vi är rätt vältränade och orkade rätt bra hennes tuffa träningspass. Men hon pratade ju så fort så man hann inte med att lyssna. Sen var vi igång.
P3 lyssnar jag på ibland där ungdomarna, programledarna, också pratar så otroligt fort och i mun på varandra så man hänger inte med. Och i bastun bredvid vår satt smågrabbarna, 11-12-åringar, och skrek på rätt hög volym. (som väl 11-12-åringar egentligen ska göra) men onödigt just när vi belevade gentlemen njuter i vår bastu.
Annat jag irriterar mig över är mammor med barnvagn som oblygt trippar förbi mig när jag är ute och joggar, sånt svider. Samtidigt som dom pratar i mobilen!
En var irriterad på ungdomarna (OK en del äldre också) som på familjeparkeringen närmast mataffärens entré alltid parkerar bilen närmast entrén medan vi "årsrika" förstås parkerar där man ska och bär matkassarna en bit.
Blå Stetsonhatt, sidenkravatt o gabardinkostym...
Ungdomar på cykel fick ett eget kapitel. Där råkade jag ut för en incident så sent som i går morse. Men dålig cykelkultur har ju inte bara ungdomar om jag ska vara ärlig, men jag överdriver lite och säger att dom är värst i alla fall. Nedskräpning? Jag känner att jag måste ha lite mer på fötterna innan jag spinner vidare på den tråden.
Men när vi avreagerat oss en stund sa vi som Hasse o Tage i sin låt "Blå Stetsonhatt" att vi är nog bara lite avundsjuka för att dom verkar ha så roligt dom där långhåriga sakerna som pratar så fort.
"Man får väl vänta vid sitt vattenhål på döden som en gammal elefant eller måste man till Sundbyberg och dansa tango med en tant" sjöng Hasse o Tage.
Alla behöver en klapp på axeln nån gång. Det är bristvara för oss luggslitna pensionärer, men fint med egotrippad blogg så jag kan ge mig en klapp själv i alla fall. Jag är rätt nöjd med senaste insatsen.
Installera en ny TV var lite småtrickigt även för 30-40 år sen, men nu skulle det vara busenkelt sa videofilmen jag kollade innan jag bubbade hem en ny häromdan. Bara att slå på strömmen så hittar TV:n nätverket och gör hela jobbet själv...
Jo, visst gjorde TV:n en massa själv, men det var massor jag inte fattade ett dugg av och man har ju inga pedagogiska handböcker längre att följa, allt ska man förstå själv. Och vad är egentligen en Smart-TV, jag var inte helt säker när jag började. "Är du färdig snart? Rapport börjar 19.30!" Det tog några dar, nästan en vecka faktiskt, men nu är nya kablar dragna, snyggt dragna, och allt fungerar på ett bra sätt. Några mindre skönhetsfel ska jag ta itu med när jag inte har nåt annat för mig, återkommer.
Några andra saker som jag också är rätt nöjd med återkommer jag också till när jag är trött på motvinden och behöver en klapp på axeln.
Och det händer att jag lyssnar på Povels mästerstycke ibland. Han gjorde också bra saker!
Sommarlovet är oändligt för en tioåring, tid existerar inte, men pensionärslivet för en sjuttiofyraåring är bara ett enda stressande.
Jag var tex igång rätt bra att springa och kom på några korta veckor ner på inte alltför skämmiga kilometertider, men träningen blev bortprioriterad ett tag. Och bloggskrivandet också. Jag vet alla fördomar om tid och pensionärer, men ska vi tex springa så kan man inte fixa det "på lunchen" när man råkar ha en timme ledigt som man kunde en gång.
Filma med mobilen - en gratiskurs för den som har tid
På mina gruppträningsdagar på Actic räcker inte orken till att ta ett milpass med jogging också och på fastedagen är det inte heller så lätt att orka löpträna. Inte heller på helgen med jobb på fritidshuset så vad gör man? Avstå från det sociala på gymmet eller...?
Jo, lösningen är torsdagarna. I morgon har jag planerat in en träningsmil, kanske jag ökar till 15 kilometer. Men ett orosmoln, jag skippade Actic-träningen idag för att mota Olle i grind, halsen är inte helt OK och jag är lite tjockskallig också. Det måste bli bra tills i morgon kl 9.30 då jag tänker ge mig iväg. Kanske får bli bastun ikväll.
En prioriterad dag i veckan helt utan några förpliktelser behövs. För hårklippning, Clas Ohlson, skrivbordsstädning, kabeldragning, bokföring, biblioteket, bilen, källarstädning, hemsidan och en massa annat som jag inte hunnit med senaste veckorna. Och tid för en joggingrunda.
En gratiskurs jag tog häromveckan, "Filma med mobilen" ska jag försöka få tid att laborera med. Dom är på mig och försöker sälja betalvarianten också, "bara 5.000 kr". Skulle gärna vilja ta den men den gör jag förstås inte. Lite för dyrt och jag skulle inte hinna engagera mig så mycket som skulle behövas.
Ulf Kristersson må ha tidsproblem och en tuff uppgift i veckan med att försöka få till en regering, men jag spelar i en högre division.
Jag körde klimattestet på Klimatkontot.se i dag. Helt OK tror jag. I alla fall nästan.
Avancerad inkoppling
Men jag fick några anmärkningar. Jag flyger 5-6 timmar per år skrev jag, men det var lite mycket tyckte man. 5-6 timmar.... Kör bilen 13-1400 mil på bensin, det var också i överkant, borde ha elbil! Men maten fick jag godkänt på, möjligen kanske jag borde ta ett par köttbullar mindre nästa gång. Nån grad kallare i lägenheten var ett annat förslag. Men jag är rätt nöjd med min klimatpåverkan som i alla fall ligger i underkant för oss svenskar såg jag i en tabell.
Ska jag radikalt minska hur många ton jag producerar får jag nog leva ett helt annat liv och avstå tom från årets enda flygresa... Men med svenska mått mätt skäms jag alltså inte så mycket.
"Slit o släng" sa man en gång, det är ju sällsynt dumt. Så jag lagar gärna så länge det går. Med tape, lim etc. Eller med ett par böcker som tex det jag använder till vår TV så att den ska fungera. För att det inte ska bli glapp i kontakten har jag ett par böcker som håller kabeln på plats. Lite dumsnålt kanske och det har väl inte direkt med pengar att göra, vad kostar en ny TV? Vi har inte plats för mer än en 40 tummare och en sån är ju inte så dyr, 4-5000 kanske? Men min konstruktion fungerar rätt bra och ger pluspoäng hos Klimatkontot.
Är det kanske lite osolidariskt mot ekonomin i samhället att vara en så här dålig konsument? Jag är lite kluven och kollar reklamen om Tv-apparater från El-Giganten och Media Markt ibland. Och jag behöver ju inte tala om allt jag gör för Klimatkontot.se.
Vilken höst! Äppelträden i hela Sverige har fått fnatt och ger hur mycket frukt som helst.
Vi har fyllda kassar på balkongen och äter så mycket vi orkar. Och fyller frysen med mos. Det får bli mycket gröt och pannkaka i höst med all det här moset.
Vi pratade lite om äpplen i bastun idag. "Jodå, jag äter gärna äpplen, tar ett skalat äpple varje kväll vid TV:n." Vad är det för frökenaktig stil! En annan åt inte så mycket äpplen "för det är ju bara socker". Så lite folk vet, tragiskt. By the way: jag åt äppelkräm som efterrätt idag.
Då kom jag att tänka på Äppelkriget, Svenska Ords fina film om Änglamarken. Längesen jag såg filmen och hittade den på Cmore. Jag får väl kosta på mig ett gratis, prova-på-abonnemang hos C-more och se den. En fin film med miljöaspekter som ju är högaktuellt för jämnan.
Inte minst intressant har jag för mig att slutet av filmen är, när Evert Taube sjunger sin "Änglamark" och hela ensemblen dansar mer eller mindre nakna i äppellunden som dom räddat från den girige tyske miljonärens skumma planer att göra nöjesfält av hela konkarongen.
Här är en liten aptitretare från Youtube sen ska jag kolla hela filmen och käka lite äpplen!
Övernaturligt - osannolikt - oförklarligt. För inte beror det väl på att jag är slarvig som saker bara försvinner. Här är två skrämmande exempel.
Nu var det min jacka. Min svarta favoritjacka som jag köpt alldeles själv, bara det! Men nu är det en fd jacka.
Himlen var becksvart när jag körde ner bilen i garaget. Becksvart som varslade om att nåt otäckt skulle hända. Jag tog väskan och jackan men prick när jag kom ut ur garaget vräkte molnet ur sig allt regn i en enda skur, skyfall är ett för blekt ord. Även om jag tog en språngmarsch 25 meter till första trapphuset för att ta källarvägen till mitt trapphus så blev jag dyngsur.
Inte mer med det, jag torkade upp under kvällen och på morgonen tänkte jag ta jackan för en promenad, men galgen var tom. Min jacka var en fd jacka! Kvar i bilen? Nix! Tappat den under 25-meterssprångmarschen så att den ligger nånstans? Nix. Jackan finns inte kvar i sinnevärlden!
Spooky! Inte kan väl någon av mina trevliga grannar tagit hand om och lagt beslag på en i så fall dyngsur jacka liggande på backen! Nej då tror jag snarare på nåt övernaturligt. Det är mer troligt.
Som det övernaturliga när min pyjamas försvann! Jag ska väl inte bli alltför privat, men jag sliter inte ut så många pyjamasar så får ni väl tänka själva, men när jag trots allt har, eller har haft, en sån är det väl konstigt att den plötsligt är helt borta den också. Fd pyjamas. Lika spooky det också.
Glömt nånstans? Nej ett så vidlyftigt leverne har jag inte så att jag kan ha glömt den där jag inte borde ha glömt den. Så det är allt nåt övernaturligt det också.
Tyvärr kan jag inte av naturliga orsaker visa i bild det som jag av övernaturliga orsaker blivit av med, men visst är det intressant att jag är med om så mycket över övernaturligt.
Finns nog nån klämmig förening, spiritualism, jag borde gå med i för att hitta min jacka och nattskjorta?
Rätt skönt att strosa omkring i Stockholm "utan varken mening eller mål" som det heter i en låt.
Vilken?
Snygga spårvagnar och skumt - det ser ju folktomt ut!
Hur som helst så gjorde jag det häromdan och insåg att det var länge sen. En massa nya hus var på gång och utanför Åhléns var biltrafiken borta. Blir Stockholm City nånsin färdigt? Jag rör mig oftast bara där i själva city, Gamla Stan och möjligen över en bit på Söder, och en himla massa människor är det överallt. Fint med alla muséer i Stockholm. Moderna och Medeltidsmuséet fick det bli, men jag gillar mest att trava runt och vila benen ibland på nåt café. Började med en kaffe på Strömkajen utanför Grand för att titta på båttrafiken och andra turister.
För jag får väl kalla mig turist jag också. Kaffe och bulle för 77 kronor på Strömkajen är lite turistigt men helt OK i den miljön och jag unnar mig så sällan en sån här strosardag och vädret var perfekt.
Rätt folktomt här också - på Konserthustappan.
Då är det värre med lunch i centrum. Nu behöver man ju inte äta just 12-13, men även en strosare kan bli hungrig men det var tjyvtjockt överallt. Jag tittade in i säkert 10 ställen, populära förstås och inget för mig. Det är säker så att det är OK för "folk i farten" med trängseln och ljudnivån och jag hade gott kunnat vänta nån timme för att det skulle lugna ner sig men jag tog mig i stället lite vid sidan om där lunchen inte kostade mycket mer än Strömkajs-bullen. Inte för att jag var snål, men så blev det och det var rätt tyst i restaurangen.
Det får väl bli en strosardag till snart, jag hänger inte med i allt nytt som händer. Jag gjorde tom nåt fel med Access-kortet på pendeln så jag blev tillrättavisad både på väg till och från stan så jag får väl göra en sån här tur lite oftare. Som träning.
Vill ju inte att folk ska skaka på huvet och muttra om bönder i stan!
Hjärtat dunkar och vill nästan hoppa ut ur bröstet. Fötterna knappt snuddar marken.
Eliud Kipchoge
Kipchoge slog nytt världsrekord på marathon i går i Berlin. Undrar om inte min löpning påminner lite om honom och hans spurt genom Brandenburger Tor. Jo, jag tror det. Det känns så.
Svetten rinner från pannan ner i ögonen. Svider. Fartvinden lägger kalufsen bakåt. Svisch sprang jag om en gubbe som var ute och gick. "Heja" ropar en annan på cykel.
"5 km, speed 7.56" säger rösten i mobilappen och jag ökar och svetten rinner ännu mer. "6 km, speed 7.34".
Närmare stan ökar trafiken så mobilrösten hörs inte längre eller är det fartvinden som brusar allt mer? Här skulle nästan Kipchoge ha svårt att hänga med känns det som och jag trycker på lite extra. Bara en kilometer kvar längs cityringen, sen är jag hemma. Sitter hjärtat kvar i bröstet ända hem?
Jag hade tur med båda rödljusen så jag behövde inte dämpa farten in mot målet. Några unga mammor med barnvagn jag mötte skrattade lite och tänkte nog på sina egna farfarsor och framme vid hissen kunde jag stoppa klockan och kolla tiden.
Jag var lite för långsam första kilometrarna men ökade allt eftersom. På slutet 7.56-7.34-7.42 etc och fick en snittid på 8.06! Men vackert Stickan! Snart framme vid första målet, 8.00 minuter per kilometer!
Jojo, jag vet - vi killar vill alltid vara bäst, så det där är väl inget att komma med. 8.06 - löjligt.
Men kom igen när ni börjar gå mot 75 och liksom jag springer som Kipchoge!
Ena jubileet efter det andra, nu är det rockkören.
Vi firar internt med tårta om några dar, men i kväll visar vi upp oss för allmänheten under Kulturnatten med ett riktigt bra program. Vår musikkultur är väl värd att låta både unga och gamla ta del av.
Starten 2013 uppmärksammades av Vlt
Så slår det mig en tanke.
5 år och kanske 5 framträdanden om året, 20-25 gånger har vi stått på nån scen här i Västerås. Vid varje tillfälle har jag tipsat mina FB-bekanta, mailat några som oförklarligt nog inte håller sig med Facebook, gjort reklam för mina träningskamrater i bastun etc. Inte ens grannarna har kommit undan. Och gamla arbetskamrater förstås.
Inte alltför pushigt. Jag vet att man blir lite avvaktande om man är för ihärdig. Man vill ju inte låta sig påverkas. Men det är lite märkligt hur svårt det är att få sina kontakter att bli publik på våra shower. Typiskt svenskt eller vad?
Men nu i kväll är det Kulturnatten, så alla är väl ute på stan, jag ska kolla lite extra om jag ser någon av dom jag tänker på. Kanske jag har några groupies som smyger i bakgrunden och inte vågar sig fram till artisterna?
Få se i kväll om jag har komplett fel i min analys, då ska jag äta upp min hatt eller nåt sånt.
"I can feel a glowing sensation taking place" sjunger vi
Ett års uppehåll och en massa muskelmassa är omvandlat till fettdepåer. Det finns lite att ta itu med.
Norra Vallby
Muskelfästen, höft- fot- och knäleder osv hur mycket som helst har dammat igen och jag var nog lite byxis när jag drog till med några tuffa målsättningar för min nya löparkarriär. Kunde ju gå käpprätt åt pipan.
Lite påverkad av #runforkim, loppet för att hedra Kim Wall, började jag mitt återtåg till joggingspåret, och just idag en månad senare ska mördaren få sitt livstidsstraff bekräftat. Och jag sprang samma dag min första mil på över ett år!
Och vilken mil sen! Jag missade visserligen drömmilen med 4,5 minut men jag är tillbaka på löparbanan!
Lidingöloppet 2017 på 1,18.24 kunde vara ett riktmärke tänkte jag så första målet fick bli milen på 1.20 och idag i strålande höstsol men lite motvind blev det 1.24.30 på premiärmilen! Snabbaste kilometern 8.06 och långsammaste 8.45 med ett snitt på 8.26 ska ner till ett snitt på 8.00 min/km. Inte lätt, men så klart det ska gå!
Det är en bedrövlig syn att se hr Widmark kravla sig upp ur sängen på morgnarna med sin stela rygg, och det är en bedrövlig syn när han går i sin egen värld när tinnitusen är som värst, men det är en fröjd att se hr Widmark susa fram och knappt nudda marken på joggingturen.
När Roger Bannister klarade den omöjliga drömmilen 1954 klarade sen alla drömmilen, så blir det för mig också. När drömgränsen 1.20 är sprängd finns inga gränser kvar! Tankens kraft.
Nu lägger jag undan partipolitiken ett tag efter gårdagens rysarval.
Det finns så många experter som säger ungefär samma sak så jag har ingen uppgift där att fylla, och tittar jag på min prognos för några veckor sen så stämmer den förstås bra, inga stora överraskningar. Jag är lika stor expert som de flesta andra.
Sossarna (trots katastrofval) ökade rejält och SD fick inte så stor framgång som det pekade på i min prognos för några veckor sen. KD gick bättre och Mp sämre annars var min prognos rätt begåvad.
Valvakan följde jag på SVT och var inte imponerad på grafiken med staplar och jämförande siffror, jag fick sitta själv och räkna procent och vår 32-tumsTV räckte inte till att göra alla siffror synliga (jo, jag överdriver lite, men....) Ingen vill ha tillbaka sifferexercerandet på gamla valvakor, men jag kunde allt komma med några bra förslag. Hör av er! Kanske det var bättre på TV4 eller var det som vanligt mest matlagning där?
Men frågan kvarstår: Vem vill egentligen bli statsminister och varför? Nu blir det väl förstås Ulf Kristersson eller Stefan Löfven, men vilket jobb om det inte blir några majoriteter.
Och SD ska inte släppa fram nån regering där inte SD får inflytande nu bli det taktik och svikna vallöften eller skärper man till sig och tar ansvar? Dramatiskt - valet gick trots allt inte så himla dåligt som man kunnat tro efter en helt unik valperiod med helt unika händelser och 180-graderssvängningar.
Politik är intressant få se vad det blir för regering. En spaning är att i längden kommer man inte kunna hålla SD, främlingsfientligt och rasistiskt, utanför politiskt inflytande om man inte håller sig på vänsterkanten.
Nu har jag muttrat färdigt och får väl köpa större TV till nästa väl.
Jag är imponerad på Stefan Löfven. Och alla andra partiledarna också i och för sig, men mest Stefan Löfven. Hur orkar han och dom?
Ett sånt här valtempo med dagliga TV-debatter utan minsta marginal att säga nåt dumt. Inte vara för rolig, inte för tråkig. Inte bli alltför arg men inte heller alltför mesig. Absolut inte gäspa i en TV-sänd debatt eller för en sekund tänka på nåt privat så att man missar ett påhopp. Aldrig tveka på en siffra, 13 miljarder dit, 10.000 fler poliser och en ökning på 15 %, allt ska sitta utan minsta tvekan.
Proffspolitikerna som skolats in sen ungdomsåren har ett försprång, dom kan ju hålla ett oförberedda föredrag en timme om en cykelpump men Stefan Löfven har ju inte den bakgrunden och inte den svadan, men han klarar sig rätt bra ändå.
Palme bisittare och snyggar till kalufsen 1960
Slutdebatt i går i två timmar, stående utan toapaus, imponerande. Det man kunde sakna var några skyltar med siffror och kurvor som går upp eller ner, det hör väl till en TV-debatt. En kolbit eller nåt annat att vifta med för att visa hur rätt man har.
Förr satt man och debatterade med cigaretten i mun, ofta med bisittare lite bakom som tog fram siffror och argument. Nu ska dom klara allt själva, alla siffror, alla argument. På bråkdelar av en sekund.
Stefan o jag
Lite konstig uppställning av pulpeterna var det igår, alla på en rad. Naturligare med en halvcirkel kan man tycka, idag har nog alla partiledarna nackspärr.
Slutdebatt igår ändå blir det en duell ikväll mellan Löfven och Ulf Kristersson, imponerande att dom orkar och jag är mest imponerad på Stefan Löfven.
Och båda vill bli statsminister - blir dom snuvade på titeln? Tjejerna är på hugget.
"Vad har du för kilometertid på joggingrundan?" frågande Calle häromdan men jag krånglade mig ur frågan utan att svara. I klass med att fråga efter kvinnors ålder och vikt sa jag.
Men nej, så känsligt är det förstås inte, inte ens för en avdankad marathonlöpare som försöker sig på en comeback, och fast det är oviktigt så får jag skylla mig själv. Jag skrev ju själv om mina närmaste mål häromdan och där kan man lätt räkna ut att ett delmål under september är att komma ner på 8 min/km för att när vintern är slut klara 7 min/km. Meningslösa mål men jag har ju själv skrivit så.
Idag på en knapp mil klarade jag 8:41 så jag är på rätt väg i alla fall. Men meningslösa mål - att öht orka springa en mil är viktigare.
Men vi killar - män - gubbar är hopplösa, vi ska alltid jämföra oss och visa att vi är bäst. Minns killen som frågade om en marathontid en gång, 4.19 sa jag och han bara garvade, "det hade jag den där gången jag skadade mig och gick sista milen" sa han - "du ska inte tro att du är nåt!" betydde det.
Gråsosse
Val på söndag, där är det normalt viktigare med diskretion, men inte för mig - jag gör som mina kamrater Henrik Schyffert och Leif GW Persson och är offentlig hur jag röstar. Henrik, GW och jag har inga problem med att heja på Stefan Löfven. Och jag av samma anledning som herrar Leif o Henrik.
Men valhemligheten är förstås viktig och jag är rätt ointresserad av andras partival. Mer än om någon säger sig stödja Sverigedemokraterna, dom skulle jag vilja klämma på pulsen ordentligt.
"Mitt" parti gör antagligen ett katastrofval i år, men jag hoppas att det är för tidigt än att räkna bort sossarna ut svensk partipolitik även om det blåser högervindar nu och främlingsfientliga partier är på frammarsch.
Och räkna inte bort hr Widmark från löparbanorna än även om kilometertiderna inte matchar tiderna från de fornstora dagarna. Men "lite under 8 minuter" tror jag jag kommer att hamna på med rätt matchning av min träningscoach. 7 minuter kanske blir för tufft...
10 år i allmänhetens tjänst! Utsikt från torpet, diverse andra Utsikts-bloggar, Mitt Sjuttital m.fl, m.fl.
Ett par tegelstenar med livserfarenheter är publicerade i huvudsak inom Googles sfär för nuvarande och kommande generationer att ta del av.
Mitt Öppet Hus-firande börjar exakt nu och pågår till midnatt med ett avbrott kl 13.15-17.00 för en sittning jag har med mina 200 groupies i kören. Sång och musik förstås. Intressant hur den hyllningen kommer att bli med specialskrivna hyllningssånger!
Menyn idag blir naturligtvis mina favoriter. Buffébordet står dukat med:
HALLONSODA
ÄPPLEN
ÄNNU MERA ÄPPLEN
OCH EN OST. Herrgårds.
Hallonsoda, äpplen och ostsmörgås. Jag bjuder flott när jag firar!
Nu är klockan 10.00 här på 5:e våningen och portarna öppnas.
Alla har väl sina datum som betyder lite extra. Bortsett från födelsedagar, bröllopsdagar och sånt. Nu tänker jag mer på andra typer av viktiga datum. Här är ett urval av mina:
7 juni, 7 november, 2 november, 12 maj, 20 augusti m.fl. Kanske 23 april också. Till alla datum hänger ett årtal också förstås.
Det är sällan jag uppmärksammar dom här datumen och slår på stort med flaggor och musik, mer att jag noterar mina framgångar lite tyst för mig själv, man ska ju inte förhäva sig fick man läa sig på 50-talet. Du ska inte tro att du är nåt!
Men nu vankas klang och jubelfest i morgon, den 4:e september. Jubileernas jubileum. Festernas fest!
Inbjudan har tidigare gått ut där intresserade fått meddela önskemål att få deltaga på festen, men då ansökningarna varit svåra att prioritera har sekretariatet inte kunnat hantera ansökningarna, så förutsättningarna är ändrade!
SAMTLIGA intresserade vänner och ovänner är välkomna till ett Öppet Hus på 5:e våningen här på Karlsdal tisdagen den 4:e september. För att i någon mån hantera besökarskarorna har vi två slots, 10-13.15 och 17.30-24.00. Efter midnatt drar vi gemensamt ut på stan för att rulla hatt och måla stan röd, så det är lämpligt att ta med nödvändiga attiraljer, dvs hatt och rödfärg.
Presenter mottages gärna och som alternativ om fantasin tryter går det bra att swisha!
Väl mött med sång och tal på mitt 10-års-jubileum! Vad det handlar om skrev jag häromdan, men har du glömt vad det handlar om är du extra välkommen. Då har du lika dåligt minne som jag så vi kan ta varandra i hand och bilda klubb som man sa en gång i tiden, har glömt när!
Lite rebellisk gick jag till röstlokalen på Stadsbiblioteket igår. För första gång röstade jag i kortbyxor och T-shirt. Nog var det mer stil förr när slips och nystruken skjorta var obligatoriskt i röstlokalen.
Träffade som vanligt några andra förtidsröstande bekanta och som vanligt körde vi det där skämtet att det är bra att vara ute i tid om man skulle trilla av pinn innan valdagen. Det kommer väl inte att hända men hur blir det med valresultatet?
Väljarna är så rörliga numera så det kan väl hända saker in i det sista, men så här nån vecka innan verkar det peka åt nåt sånt här:
Ja nu kommer det nya mätningar varje dag, men ungefär så här har det låtit:
S 24-26% - katastrofval,
SD 19-23% -katastrof det också men en otrolig ökning för SD,
M 18-20% - dåligt
V 8-11% - dom blir glada
C 8-10% - ganska glada
Mp 5- 7% - rätt glada dom också
L 5-6% . - mediokert
KD 3-5% - får dom över 4 blir dom glada. Stödröster från M som vanligt?
En vecka kvar, men nu ska jag sätta ut hakan och tippa hur det kommer att bli till slut:
S ökar nog lite sista veckan efter sitt senaste förslag om föräldraledighet, och SD, C och Mp hamnar nog i överkant av min prognos, kanske KD också men de övriga hamnar i mitten eller underkant på prognosen. Det är bara min känsla
S-förslaget om mera ledigt för barnfamiljer är säkert välkommet för dom familjerna men "i min ålder" är det annat jag skulle vilja prioritera. Men jag brukar ställa upp när dagis är stängt, kanske ersättningen kan fördelas vidare? Annars tänker jag naturligtvis mer på pensionärsskatten, äldrevård och sånt.
Men tärningen är kastad - valkuvertet är igenklistrat och nu avvaktar jag valresultatet! Få se om det det blir stora överraskningar från prognoserna.
Vecka 36 blir en enda klang och jubelfest men nu är det vecka 35. Den här veckan kör jag några ord om eftertankens kranka blekhet.
Först vet jag inte riktigt vad Shakespeare egentligen menade, men det låter ju bra och seriöst. Var det Hamlet själv som sa det? Tage Danielsson skojade till det med "Först när helvetet gör stjärten stekhet, kommer eftertankens kranka blekhet". Tage, så där får man väl inte säga, vad skulle Wille tänkt.
Men för att ta fasta på Tages spaning är det väl bra att vara eftertänksam lite tidigare än när lågorna i underjorden kommer alltför nära så det är nog rätt tid just idag att vara lite eftertänksam.
Vi tog en runda på Erikslund idag, Jag tittad bl.a. in på MediaMarkt för att kolla lite teknik, men jag är frånåkt, jag fattar inte förkortningarna på prylarna längre. Travade runt på IKEA och en massa andra affärer också men jag blev alldeles slut. Efter 3,5 timme styrde vi hemåt när v i inte orkade längre och hade knappt handlat ett dugg, min fantasi och köplust har sinat.
Nu är klockan halv tre och jag borde lägga mig och sova middag en stund för inte bara köplusten utan också orken har också sinat. Det är ingen riktig fart på gubben längre.
Det skulle pigga upp med en joggingrunda, det vet jag, men det är inte som förr att bara ge sig ut. Nu måste jag allt sova en stund först. Jag trodde jag skulle vara utvilad efter sommaren, men....
OK, det är vanligt att det känns lite segt just när sommarn är slut och det blir snart bättre. En tupplur, sen fortsätter planeringen inför jubileumsveckan. Och till helgen blir det en utflykt så nu känns det redan bättre.
Jubileumsveckan närmar sig! Och redan idag är det lite av ett jubileum - prick 10 år sen jag såg den första Mamma Mia-filmen, nu har jag sett tvåan, Mamma Mia - here we go again! Har inspelningen av trean börjat redan?
Mina förberedelser går enligt plan, eller snarare överträffar planen, men pga stressen inför jubileet blir det idag bara ett kort konstaterande att det kommer att bli ett minnesvärt jubileum.Jag hinner inte skriva mer.
Och betr. filmen så rekommenderas alla musikälskare att se filmen. Det görs för få musikfilmer numera.
Så till Björn o Benny: Thank you for the movie - and the music.
Spanarna i P1 höststartade igår och jag startar min spaningssäsong idag. Tre exempel och en slutledning. Jag har spanat in 600.000 som har en speciell betydelse för mig. Tre exempel:
Det finns 600.000 körsångare i Sverige, och jag är en av dom. Dessutom, utan mig hade det bara varit 599.999 så jag är dessutom en betydelsefull körsångare.
Björnöns brantaste backe
Det finns 600.000 fritidshus varav jag har ett. Delat med Margareta visserligen men ändå. Småaktiga räknenissar kan kanske anmärka att den rätta siffran bara är 575.000 men då ska du veta att jag räknat i ett antal svartbyggen så jag har torrt på fötterna.
Och idag på motionsrundan sprang jag 600.000 centimeter. Här är mina tre exempel, jag är förföljd av talet 600.000.
Googlar man på 600.000 ser man att det är det högsta beloppet man får låna med Bankid utan säkerhet. Det är inte aktuellt för dagen, men kan ju vara intressant ändå att veta.
Dagens 600.000 centimeter i joggingspåret var egentligen tänkta att bara bli 500.000, men min lata kropp är inte van längre att springa, magen reagerade. Så det blev att antal avstickare ut i terrängen när magen blir orolig av allt skumpande. Seriöst borde en joggingrunda vara det första en läkare ordinerar till patienter som har en krånglande mage.
Och seriöst är jag imponerad på mig själv i joggingspåret. Backiga spåret på Björnön och jag gick inte en meter! I den brantaste backen susade en tjej förbi och utan att tappa fart fick jag upp mobilen och fick en suddig bild på henne längst uppe på krönet samtidigt som jag höll undan för ett ungt par som flåsade mig i nacken. Imponerande, men just det kanske inte hade med dagens spaning att göra men ändå.
600.000 på lönekontot kan jag inte skryta med och inte heller 600.000 inlägg på mina bloggar, men dyker jag på något mer exempel återkommer jag och vill någon vara med i 600.000-klubben så går det bra.
Men slutledning då? Jo 600.000 är ett rätt bra tal helt enkelt. Tex 600.000 sekunder delat med 60 sekunder blir 10.000 minuter, det är sånt vi funderar på vi medlemmar i 600.000-klubben, så välkommen med din ansökan. Vi finns snart på Facebook.
Framgångarna bara fortsätter! I min videoblogg, "In my seventies" har jag vid ett tvåtal tillfällen haft två gilla och någon gång tom fler och nu i min pensionärsblogg "Mitt Sjuttital" ser jag att på bara några dar ökade antal besökare med över 30 procent! Framgångarna bara fortsätter!
Klart att det finns ett behov av bloggar för äldre och jag har under ett helt decennium svarat för den tjänsten för mina ålderskamrater men en 33-procentig ökning av antalet besökare på en vecka har jag aldrig varit med om.
Jag säger som King Louie: "Jag har nått opp, till högsta topp, men ändå är jag ej nöjd!"
Besökarsiffrorna är en sak, men det jag alltid saknat är en återkoppling till besökarkretsen, men jag känner på mig att nu, när jag är så etablerad kommer det att lösa sig. I och med valet 2018 kommer jag att ha ett extra stort ansvar att förklara politiska frågeställningar, trösta och muntra upp dom som gått på pumpen med sitt parti och höra med segrarna hur dom ser på livet. Och förutom politiken finns det så mycket annat som trycker mina ålderskamrater.
Sjuttitalister! Förenen eder! Prenumerera på er vägvisare genom livet mot okänt mål, läs och följ dessa rader så kommer vägen att vara lättare för er att streta fram på!
Spännande nu: Förra inlägget började lite trevande med 3 läsare, jag själv och Margareta som läste inlägget två gånger. Så plötsligt hade inlägget fått en läsare till och alltså ökat med 33 procent! Nu är jag spänd över att se om utvecklingen håller i sig.
Snart, om några veckor, har jag mitt 10-årsjubileum som pensionärsbloggare. Förväntningarna här på redaktionen är uppskruvade inför festen. Vill du vara med på festen så kan du göra en notering i kommentarsfältet i det här inlägget och ange varför just du vill vara med och fira. En lycklig vinnare kommer att utses!
Prata inför folk är den värsta utmaningen för många men det var länge sen det var en utmaning för mig. Ja, en jättepublik skulle jag nog vara lite byxis för och det finns en hel del annat jag är tveksam att jag skulle kunna klara. Men nu står jag banne mig inför den tuffaste utmaningen av dom alla.
Vid övermogen ålder, 74 år, och inte löptränat på nästan ett helt år är jag igång att springa igen. Start 10/8 med en två-kilometersvända (!!). Så kort har jag väl aldrig sprungit tidigare och det var rätt jobbigt. Segt men ändå rätt OK. Fick lite ont i knät på slutet - hade jag hållit upp för länge?
Idag dubblade jag till fyra kilometer med nio-minuterstempo! Pinsamt kort och pinsamt långsamt! Men inget ont i knät! Regnsjukt och småkallt men jag är igång!
Det värsta med den här utmaningen kanske blir motivationen och att sätta upp rimliga mål, men det är fint att köra utmaningen lite offentligt så här. Kanske man kan få en klapp på axeln nån gång, det är en bra morot.
Och kul vore det om nån likasinnad kunde bli inspirerad och matcha utmaningen. Jag har satt upp fem mål för mig själv - finns det nån annan i övermogen, alternativt mogen, alternativt omogen ålder som matchar de här målen:
Utmaningen startade 10/8 2018.
Första delmålet: Innan september är slut - milen på 1.20
Andra delmålet: Innan nyår - milen på 1.10
Tredje delmålet: Innan mars är slut två mil på 2.30
Fjärde och femte delmålen; to be decided
Tärningen är kastad, vem matchar min tuffaste utmaning?
Kul när det går mot val och frågan är: är det dags att byta parti? Vända kappan efter valvinden? Jag testade några valkompasser idag.
Klassisk från 1957
Utan att tänka så mycket på frågorna utan bara svara spontant fick jag ganska lika resultat i alla valkompasser. Men inte helt lika, jag kanske kör några varv till under valkampanjen.
Men i alla tester är det S, Mp och V som ligger bäst till och i en test överraskade Fi och kom på 2:a plats. Och längst ner hamnade oftast SD, KD, och M. Medan L o C hamnar lite mitt emellan.
Kommunalt i Västerås kom L på 2:a plats, det var lite intressant och jag ska alltså köra dom här testerna fler gånger. Men det verkar inte blir partibyte den här gången heller. Såklart jag inte köper "mitt" parti till 100% i alla frågor, men så här med lite blandade frågor hamnar man nog rätt så rätt om man väljer det laget.
Idag, 12 augusti, kommer valaffischerna upp så valtemperaturen kommer att stiga nu. Och prognoser och analyser varje dag. Ryssarna och andra nationer är igång för att störa och utspelen kommer att dugga tätt. Jag är barnsligt road av valrörelser.
Men valaffischer år 2018??? .Och valstugor.... Jo, alla sitter inte och munhuggs på Twitter och Facebook. Affischen från 1957 är riktigt klassisk och används lite omgjort fortfarande.
I kväll är det gängkriminaliteten som ska diskuteras. The race is on.
Lördagen 10 augusti 2018 gick ett antal motionslopp runt om i världen under hashtaggen #runforkim. Den 10 augusti 2015 sprang tjejer runt om i Sverige motionslopp med titeln "Springande Tjejer".
Almunge 10 aug 2015
2015 sympatisprang jag med Elisabeth och "Springande Tjejer" i Almunge och nu 2018 sprang jag för mig själv, en alldeles egen #runforkim i Svassla-skogen.
Båda loppen var manifestationer för kvinnor som tragiskt och brutalt blivit mördade, Ida 2015 i joggingspåret och Kim för prick ett år sen 2017 i en ubåt. Vidriga mord men så fint att just joggare och löpare hedrar kvinnorna med att samlas och springa tillsammans, prata om dom och visa dom aktning och sympati.
Om det inte vore så tragiskt med kvinnomord kunde jag ta fram nåt personligt positivt, eller förresten jag gör det. 10 aug 2015 med loppet för Ida o 10 aug 2018 med loppet för Kim är två positiva lopp för mig.
Jag tappar motivationen att springa lite då och då men dom här två augustiloppen har gjort att jag kommit igång igen. Efter 2015 blev det både ett marathon och ett Lidingöloppet som jag trodde skulle bli min svanesång för motivationen tog slut hösten 2017. Men så kom #runforkim och i går kom jag igång igen hoppas jag. Två träningar Svassla-skogen och det går riktigt bra att springa!
Om det blir nån mer tävling återstår att se, men just nu känner jag mig motiverad att ge joggingen en chans till. Och jag har en kagge som jag skulle vilja minska, det är motivation nog.
Och tappar jag motivationen nån mer gång tänker jag på 10 augusti
Varje dag är unik, jag fyller 27.241 dagar idag, och ser inte ut som en dag äldre än 27.240. Nu siktar jag närmast mot 30.000, 40.000 kanske känns lite väl girigt.
