November kanske är lite på gränsen för "ljumma höstvindar" men vi hade tur och det var mer dragning åt sommarvärme. Mycket att se i den delen av Italien och bekvämt med reseledare och ordnade utflykter, frivilliga förstås. Man sparar en massa tid när man slipper jaga sevärdheterna själv och man får en massa information hela tiden. Det var första gången vi reste med Albatross och vi åker gärna numera på det här sättet. Frukost och middag på hotellet och egen lunch i egen regi på lite olika sätt.
Sorrento, en gammal stad byggd på en bergskant |
Sorrento först: en stad med 16-17000 invånare, på en hög klippa 5-6 mil söder om Neapel där vi hamnade på Hotel Capri mitt i stan längs med huvudgatan, Corso Italia. Ett litet hotell med 34 rum som blev fullbelagt av 34 svenskar och 34 norrmän.
Enda problemet med fullt i matsalen var väl att ljudnivån blev lite väl hög ibland, men det är ALLTID trevligt, lättpratat folk på såna här resor, inga problem alltså att hitta samtalsämnen på middagen där det blev 14 parmiddagar med nya par mest varje kväll. Naturligt nog så här års många pensionärer, men inte bara äldre, några lite yngre hade tagit en sen höstsemester.
En av huvudgatorna |
Vi började med en utflykt till Pompeji. Imponerande förstås och nåt man måste se själv för att riktigt förstå dimensionerna och vad som hände då år 79. Två stora huvudgator gick genom stan med affärer, bagerier, tavernor och tom snabbmatställen. Amfiteater, badanläggningar och på några sidogator fanns några mer tveksamma inrättningar. Mer accepterat då kanske? Och allt detta för 2.000 år sen! Jag måste allt läsa på lite mer om Pompeji!
Pizza Speciale |
Och Pizza förstås - där fick vi också en liten kurs med provsmakning. Jag blir väl ingen pizzabagare, men rätt kul och värt att göra ett försök.
Avslappnat i Napoli |
Jo, vi tog en tur till Neapel också. Dom har några riktigt fina museum där, men vi kände mest bara lite på stadsmiljön. Och vi fick en rejäl kram av servitören efter vår cappucino, både jag och Margareta, när han fick ett par Euro i dricks. Dom är rätt spontana, napolitanarna.
Och första veckan hann vi också med resans kanske största höjdpunkt, Capri. Och oundvikligt att man nynnade på den gamla schlagern "Det var på Capri vi mötte varandra"
Capri ligger en halvtimme utanför Sorrento, med båt, och visst har jag känt till den svenske läkaren Axel Munthes livsverk San Michele och som svensk är det lite extra kul att på plats få se en sån skapelse.
"Mitt hem ska vara öppet för sol och vind och havets röster - liksom ett grekiskt tempel - och ljus, ljus, ljus överallt" skrev Munthe
Sfinxen som bevakar San Michele har Munthe
hämtat hem från Egypten
En båttur runt hela ön var också värt pengarna där man kunde se att Mussolinis palats högt uppe på en klippa hade ett bra läge. Till Salu sas det.
Det här var några korta nedslag på vår första vecka i och runt Sorrento där höstvindarna snarast var sommarvindar. Och så klart måste jag bjuda på sången från det kändistäta Capri där alla jetsetare varit och många av dom har väl också sina egna små stugor där.
Så här sjöng Sinatra en gång:
Vecka 2 utkommer inom kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar