Nittiettan

Lite bedrövat tänkte jag först vara lite seriös idag, minst 700 flyktingar drunknade i Medelhavet förra veckan och det tar man med en axelryckning eller bara ett jaså.

Eller skulle det bli nåt om politik efter gårdagens debatt. "Vem vann debatten", det kan man spekulera lite om. Gallupundersöknigar som går upp och ner har jag åsikter om, men så googlade jag "91" istället. Så fick det bli.

Det här är dag 91 i en hittills obruten svit av blogginlägg, det är klart det får en rad om Nittiettan (utan O). Världens snällaste soldat som aldrig muckar fast värnplikten är avskaffad för länge sen i Sverige.

Riktigt dåliga filmer med Nittiettan finns det också, riktigt dåliga, men jag har sett dom alla och ser dom fortfarande då och då när dom går i repris. Och på toan i stugan har vi en trave 91:an, så han är en favorit. Trots mossiga intriger med mossig kvinnosyn och sånt.

Dåliga filmer förresten? Kanske det skulle ha passat med ett Youtube-klipp med Gus Dahlström som Nittiettan. Då kom jag att tänka på Lorrys lössläppta film om Nittiettan, den passar i alla fall INTE här i Mitt Sjuttital där vi håller så hårt på moralen att vi tom kör med dubbelmoral.

Till sist en notis om dagens lunch jag köpte på Åkrahallen, rökt makrillfilé för 72 kr. Bara det att "Sista förbrukningsdag" visade sig när jag kom hem vara 7 april! För nästan två månader sen! "Läs alltid på lappen" tjatar Margareta. No big deal, jag fick dubbelt upp tillbaka i affären, 144 kr och köpte lite lax i stället för 58 kr, rena vinsten. Som jag investerade i "Situation Stockholm" hos en liten försynt hemlös stackare utanför affären.

Nu ska jag byta slangar på några cyklar. Slutet gott allting gott.

Dag 91 i #blogg100