Ett varv runt jorden inom räckhåll.

Sista hårda träningsveckan är avklarad, nu återstår bara detaljer. Ett stående skämt är att sista veckorna tränar jag bara starter och målgångsgester. Kanske kan jag tänka mig att träna mina biceps lite också så att damerna i åskådarleden får nåt snyggt att titta på.      

Dom senaste två veckorna fick jag ihop 5+5=10 mil, det får duga. Totalt januari-maj borde ha varit nästan dubbelt mot vad jag fick ihop, men jag får gå på vilja på Stockholmsmaran i år, nu är det försent att träna ikapp det jag missade i januari och februari.

Nja, ett varv får nog räcka

Varför håller man på så här då? Det går förstås inte att förklara, men benen känns fina och antagligen mår hjärtat bra. På dagens runda räknade jag ut hur långt jag sprungit sen starten 17 april 1997: 3.400 mil! Nu har jag bara 600 mil kvar tills jag sprungit ett varv runt jorden! Det ska jag allt hinna här i Mitt Sjuttital.

3.400 mil på tjugo år, men vilken tur, knappt 5 minuter av den joggingen finns inspelad på film. Jag tänker alltid min stil som ett mellanting mellan Gunder Hägg, Bekele och Gebrselassie med snygg hållning och driv i stegen, men det lilla jag sett av rörliga bilder är närmast pinsamt, åtminstone den film jag såg en gång från upploppet på en Stockholmsmara, den ska jag köpa loss och bränna.

Skygg som Greta Garbo har jag nu filmningsförbud på min löpning så att när jag en gång lägger mina Asics på hyllan får ryktet om min storhet på löparbanorna större frihet.  

Dag 84 i #blogg100