Släktens kändisar

Numera är "att bli känd" ibland en målsättning i sig för unga i Youtube-åldern. Att slå igenom som influencer på Instagram och andra kanaler. Vare sig i Mitt70tal, i yrkeslivet eller i min rockkarriär har jag själv gjort några större avtryck för min samtid, men andra i släkten då?

Kom att tänka på Gustav Torrestad som var stor på 40-50-talet. Vissångare med filmroller och finns på Spotify, men ändå inte direkt med riktig kändisglans, och som bror till en faster hörde han väl knappt till släkten ens, inget jag kan göra mig märkvärdig över.

Tobbe Malm och monumentet i Oslo

Men jag har smeden Tobbe Malm, min kusins barn, och han är en välkänd profil som är värd att uppmärksammas här i Mitt70tal. Känd i alla fall i hela Norge och hemma i Norberg. Och i förrgår var han radiopratare i NRK:s "Vinter i p2", norska motsvarigheten till Sveriges vinterpratare i P1. Då räknas man väl som en kändis.

Tobbes insats i Norge är framför allt monumentet utanför Oslos domkyrka. 1000 järnrosor smidda av smeder runt om i världen till minne av massakern på Utøya  22 juli 2011.

I programmet berättade han om hur han till sist fick igenom projektet. Även i ett så rikt land som Norge är det inte självklart med finansiärer ens till ett så här angeläget monument.

Men till sist ordnade det sig, i oktober 2019 blev planteringen invigd. Lyssna gärna på programmet.

Så Tobbe Malm från Norberg får väl nu betraktas som släktens kändaste kändis och väl värd all uppmärksamhet. Han är suverän på att dansa tango också om nån är intresserad.

Det är bara ett exempel

Det är nog inte lika vanligt längre med uttryck som alla kör med, i valfrihetens tid har sånt försvunnit,men dom som förstår förstår att "det går lika bra med selleri" som vi alla sa en gång när det nu var. 

Hur som helst, av allt jag varit med om 2019 råkade jag först av allt tänka på en lördagseftermiddag 18:e juli på Östermalm. Inget dramatiskt, men det räcker för att vara ett fint minne.

Ciao Ciao Grande på Östermalm

Vi strövade runt en stekhet sommardag i Stockholm och lämnade stöket i Kungsträdgården för en lunch där det var lite lugnare och hamnade på en italiensk restaurang med bord ute längs gatan, Ciao Ciao Grande på Storgatan.

Jag tror jag åt en pizza eller möjligen en enkel "dagens", minns inte, men vi fick ögonkontakt med paret bredvid, nickade, sa nåt putslustigt och ganska snart var samtalet med bordsgrannarna igång.

Jag vill aldrig vara påträngande, men vi har  rätt ofta haft tur att få intressanta samtal med folk man aldrig sett och aldrig mer kommer att träffa. Med okända är man på samma nivå direkt, ingen behöver göra sig märkvärdigare än man är. Och försöker nån spela Allan kan man bara avsluta samtalet.   

Som min själsfrände, 10-kamparen  i Norrtälje, som vi hamnade bredvid på en restaurang för 6-7 år sen. 30 år yngre än jag verkade vi tänka på precis samma sätt - samma musiksmak, samma humor, samma förebilder och liknande intressen. Vi skrattade oss igenom en hel kväll på Åtellet som blev som en parmiddag med gamla vänner med mycket gemensamt.

Paret på Östemalm var nypensionerade och valde mellan att bo kvar i Stockholm eller emigrera till sommarstället i Avesta. Kände väl till Sala-sjöarna och med databakgrund kände han väl till IBM-datorerna jag en gång jobbade med. Bättre än jag, jag har försökt lägga sånt bakom mig. Det lutade åt fritidshuset i Avesta för de nypensionerade, dom kände sig klara med Stockholm sa dom.

Mycket gemensamt, lättsamt vuxet samtal där på trottoarrestaurangen. Dom drog efter maten vidare till Grönan för att dansa. "Håll takten bara" sa jag och önskade dom en fortsatt trevlig kväll. 

Ingen dramatisk händelse, bara ett exempel från 2019, men dom där små kornen är guld värda.

I nattens mörker

När Margareta sover har jag ibland några hyss för mig i sängen i nattens mörker.

Man vaknar 11 gånger per natt har jag läst och kanske 10 ggr av dom somnar jag om direkt efter 2 sekunder innan jag ens märkt att jag vaknat till. Nån gång måste jag vingla upp på toan också men somnar oftast om direkt då också, men så är det nån gång jag ligger klarvaken.

Typiskt när jag vaknar klarvaken redan runt tolv, då känns det direkt att det är en sån där natt och det är då jag tar till knepet. Det är antagligen inte optimalt om man vill att hjärnan ska lugna ner sig och somna om, men ändå: Jag sjunger tyst för mig själv igenom alla låtar för nästa föreställning med Rock Everybody! Så tyst att det är helt ljudlöst, bara hjärnan jobbar.

Vi ska sjunga 16-17 låtar då den 22 mars och allt ska sjungas utantill! Det är en otrolig utmaning för vem som helst, och en extra avancerad utmaning för oss i 70-årsåldern och rent av 75! 

Jag kan det mesta redan, men så är det några verser som måste nötas och nötas och nötas. En sak om man får tid att tänka noga, men här har man inte tid att tänka. Minsta tvekan så är dom andra i kören redan inne på sista versen innan man tänkt färdigt och kommit på vad som stod på andra raden.

Till den 22 mars om inte förr så är alla texter memorerade till 100%. En utmaning för vem som helst i vilken ålder som helst. Det här var min hemlighet i sängen i nattmörkret.     

Min analoge bror

Han skrev så på julkortet jag fick idag. Ja, till och med "Hopplöst analog" skrev han lite humoristiskt!

Julkort från Hedemora

Visst kan det vara trevligt att få julkort, och jag fick faktiskt ett till i går, men fler blir det nog inte. Idag är det julafton och sånt här har de flesta slutat med.

Jag är ju 75 och min "hopplöst analoge bror" är nästan 10 år yngre än jag, rena junioren på 66, men han vill inte gärna vara digital. Men han har smartphone och Messenger, så jag skrev min julhälsning där och jag ser att det kom fram. Han får nöja sig med det.

Fortfarande sätter en del av mina vänner en ära i att vara totalt ointresserade av digital teknik och jag har slutat försöka påverka. På gymmet hörde jag några gubbar som häcklade allt vad Sociala Medier hette som det dummaste man kan tänka sig. Gamla hundar har svårt att lära sig sitta, så sånt där lägger jag mig inte i längre, bara blir lite irriterad när man ser sig som lite för fin och intelligent för att vara så simpel att att ha ett Facebook-konto.

Sån är inte min bror, han är med på Facebook, men har inte skrivit nåt sen juli 2018, men han behöver en spark i baken. Så lillebror, Lars-Erik Widmark i Hedemora, en utmaning: om du ser det det här blogginlägget finns det hopp om dig, så ge mig ett digitalt livstecken så ska du bli uppmärksammad både på min Facebook, Instagram och Twitter och jag ska skriva ett blogginlägg om dig med en helt annan rubrik än den jag valde idag.

Spännande!   
    

Hamburgare har tagit över

En gång i tiden var det spännande med McDonalds. Fortfarande OK när man har bråttom, men nu finns det mer att välja på.

Vi har provat bra många burgare i år och igår testade vi rätt nyöppnade Tugg. Tror den var bäst hittills, kanske delvis för att personalen var så trevlig. Jag åt en Smokey, Margareta en Blue Cheese. Priset drar iväg numera när man betalar extra för alla tillbehör och brödet var lite väl mjukt, men den här var bäst hittills.

Bra Hak har vi provat och var bra,  Hamburgerbruket är lite enklare, och Vigårda testade vi för några veckor sen, men där råkade jag få en kycklingburgare jag inte gillade men dom ska få en ny chans.

Så har vi Hamburgeriet i Kopparlunden som vi nog har närmast till. det får bli nästa gång.

Eller ännu hellre Ribhaus i Saluhallen som kom 22:a när auktoriteten Burgerdudes rankade burgare i hela världen. Det Västeråsburgarställe vi har längst till, men så klart vi måste prova. Så här skriver Burgerdudes:

"RibHaus have one restaurant in the Swedish town of Västerås, and interestingly enough one in the South Korean capital Seoul. This makes sense seeing as their burgers have loads of Asian influences. Their Bacon Jamm burger with double cheese, bacon jam, mustard and shredded lettuce is a wonderful treat, with a perfectly shaped sesame bun. The generous amount of bacon jam was sweet and savoury in a way that worked great with the tangy mustard, and the end result was fantastic. And the nicely charred and brilliantly seasoned beef really enhanced the beefiness. Definitely one of the best burgers in Sweden, and by far number one in both its cities."

Så finns det burgare på varenda pub också, Pitchers, The Bishop Arms, O'Learys mm. Och lite utanför själva centrum. Pizza, Hamburgare, Thai.... Svensk husmanskost numera?

Det var gott på Tugg, men i morrn på Julafton skippar jag allt burgaren!

Hej, mitt vinterland!

Med några undantag är det är väl så här det är numera. Vintern kommer allt senare och varar allt kortare.

Klimatförändringar eller naturliga vädervariationer? Tja, men på promenaden idag behövdes inga broddar men kanske i februari - får väl se. 6-7 plus med två dagar kvar till jul - ingen vit jul i år! Men skönt promenadväder när man slipper frysa.

Svartån var rekordbred och brunare än vanligt av allt regnande som drar med sig lera från åkrarna norrut. Sen tog vi oss upp på Djäkneberget där det var lika fint som vanligt. Min gamla lekplats från när jag var grabb. Välskött och populärt, alltid mycket folk där.

Groddammarna är tömda för att få bort guldfiskarna tror jag det var. Guldfiskar som folk tröttnat på släppes ut i groddammarna och hotar grodorna som leker där varje vår och äter upp grodrommen. Men grodorna var där först, fiskarna måste flytta!       
Jag har alltid trivts på Djäkneberget. Promenera, sitta och filosofera i solen, lunch på restaurangen, lekparken med barnbarnen, kolla grodorna..... Dom vita paviljongerna är fina. Och utsikten från Djäkneberget har jag alltid haft med i rubriken till den här bloggen. 

Så tog vi vägen genom stan hem och stötte på några gamla vänner och fick en pratstund, och så där i slutet av Engelbrektsgatan ligger vårt snygga hus! En fin promenad och nästan lite blått på himlen!

Bloggfri månad

Jag trodde jag skulle klara av'et men det sprack.

Medan Margareta steker köttbullar och den goda lukten letar sig in till min skrivarstuga blev lusten för stor så jag fick ett återfall med bloggeriet. Förberedelserna inför julen är i stort avklarade när köttbullarna är klara så det är väl OK.

Bland herr Widmarks passioner finns

• motion med bastu och friskvård 
• körsång 
• barnbarnen 
• fritidshuset 
• datorn mobilen o sånt 
• politik
• vänner
• skrivande
• mm

Motion o sånt är mest på Actics gym just nu, cirkelträning och löpbandet. Det måste bli fler maror och ett speciellt marathonmål har jag än så länge för mig själv. Jag är ju bara 75 år så inte kan väl löparkarriären vara över? Ögonen är starrfria nu - nya glasögon - och jag har en tid på öronkliniken för min tinnitus - hörapparat?

Körsången i Rock Everybody är intensiv just nu. Det blir en kanonföreställning 22 mars och massor att träna och öva in. Herr Widmark är inblandad i marknadsföringen och banne mig, röda lyktan ska tändas! Konceptet för kören är unikt i Sverige, ja jag undrar om motsvarigheten öht finns nån annan stans i världen! 

Barnbarnen sköter mest sig själva nu, men som tur är behöver dom minsta fortfarande en del assistans. Men det är ju 10-11 mil till dom så vi har varken råd eller tid att vara med så mycket på träningar, tävlingar och avslutningar så som man skulle vilja. Pratade just med grannen som har barnbarnen i trappuppgången bredvid, tänk så praktiskt!

Vasagatan 

Fritidshuset räcker med tilltittning så här års, men kommer det bara lite snö så tar vi allt några dar där och planerar det som ska göras i vår.

Datorn  har fyllt 10 år och nu är det dags att köpa en ny. Började just i går att titta vad man jag ska köpa. Stationär? All-in-one? Bärbar?

Politiken handlar bara om sprängningar, gängskjutningar, strängare straff och hårdare tag numera. Och dåligt med pengar. I senaste mätningen var SD största parti - allt handlar om SD:s opinionsframgångar. Jag saknar visioner, ideologier, reformer. Håller tummarna för det och klimatet.

Min kompis bok

Vänner har vi helt plötsligt fått rätt gott om i föreningar och aktiviteter vi är med i. Senast i förrgår var vi på After Work, ett enkelt sätt att umgås med vänner, och dagen innan dess satt jag i bastun efter gymmet och ljög.

Skriva är också en passion, bloggar och korta texter på Sociala Medier. En gång tänkte jag prova att skriva lite längre, novell eller tom en bok? En vän publicerade sin egen roman härom veckan. 250 sidor som säkert tagit flera år för honom, men en sån känsla att stå på bokträffar och prata om sitt eget författarskap!

Men vilket jobb det ligger bakom, det får räcka med notera att det blev ingen bloggfri månad.

Jag traskar vidare i Mitt sjuttital som idag nått fram till dag 235 i eran 'Magnificum'                         

Höstservice

Helt gratis var det inte, men höstservicen av min skröpliga lekamen var överkomligt dyr  kanske tom billig och värd priset.

Åtminstone ögonen: 1400 för undersökning, två operationer och ögondroppar: Överkomligt, och ett perfekt resultat! Men nu behöver jag nya glasögon också också, där kan det dra iväg.

Öronen blir i kronor billigare, 2 eller 3 gånger 140, 280-420, trots att resultatet säkert kommer att bli magert, men mina öron har ändå rätt att bli lite uppmärksammade av sjukvården. Och uppåt 420 kr för att bli lite ompysslad kanske inte är så farligt för att kolla av sin obotliga Tinnitus. Härtill är jag nödd och tvungen och jag har ett möte inbokat på Hälsovårdscentralen på eftermiddan.

Men snart nog ska bilen servas! Usch. Där drar det iväg tusenlappar utan att man har riktig koll. Oljebyte, bromsar, torkarblad.... Såklart är det fint att ha bil, men kostnaden kan ju dra iväg så oplanerat och jag börjar ibland leka med tanken att vara utan bilen. Tufft  så det dröjer väl, och vår lilla mademoiselle är rätt ny fortfarande men bilpool ska visst vara bra sägs det.

Annat som behövs servas och kollas under hösten har jag rätt bra koll på: varma kläder, broddar mm. Nya vinterskor köpte jag i förra veckan och handskarna är inne på femte vintern och lika fina - jag är rätt bra rustad eter höstservicen.

Är jag gammal eller är jag gammal?

Vi patienter i väntrummet var ungefär lika gamla, 70-75. Vi satt och väntade på att bli av med vår gråstarr och få nya linser.

Men även yngre kan drabbas. En kompis runt 55 blev opererad härom veckan och ett par andra bekanta gjorde det båda två runt 50. En enkel, smärtfri operation med modern teknik.

Jag satt med ett par lättpratade tanter i väntrummet och vi hajade allt till alla tre när doktorn kom och hälsade. Vi trodde det var en praktikant. Såna fördomar man har hur en läkare ska se ut.

En liten tunn, späd flicka. Knappt 18 på lite håll, men OK då, på närmre håll så kanske 25 och ev. något år till. Så gamla vi kände oss vi tre i väntrummet. Men med den nya tekniken med laser hade det nog kännts värre med en 50-60-årig fetlagd "herr doktor", darrhänt och blasé. Det var nog tur att det vår unga späda flicka som skiftade linser i våra ögon och hon var riktigt duktig. Numera är jag klarsynt på en helt ny nivå.

Idag skiftade jag däck på bilen, men där behövde jag inte känna mig gammal. Det finns ju inga som skiftar däcken själv nuförtiden, möjligen gubbar i min ålder, så i väntrummet idag var jag med råge äldst  Jag har också tröttnat att skifta däck själv och kände mig lite ungdomlig idag. Härligt med däckhotell!

Men i morrn är det dags att känna sig gammal igen. Örondoktorn heter Ellen och lite fördomsfullt känns det som att jag fått en riktigt ung doktor igen. Absolut inget fel med det, men jag vet ju att det finns inget att göra med ett hopplöst fall, så det är nog ingen annan av läkarna som vill ha hand om en lomhörd gammal gubbe.       

Ålderstecken

Rynkorna i ansiktet och skrynkliga händer är inte så farligt. Det hör till när man blir äldre. Tänker lite långsammare, lite stabbigare gång, balansen. Starr. Hörseln.

Det mesta är bara att acceptera, men fint att det är rätt enkelt att fixa gråstarren. Med laser.

Ena ögat fixade jag härom veckan, skulle jag ta det andra också? Där var det så lite starr. Men så snart jag såg skillnaden bokade jag tid för det högra också, jag har närmast ett Instagram-sepiafilter på högra ögat, det filtret ska bort.

280 kronor kostar det, tar mindre än 20 minuter och jag har tid i morgon. Det har hänt mycket med ögonen och de flesta äldre får starr. Om man inte fixar ögonen för 44000. Det får man slanta upp själv, men då slipper man både glasögon och starr men jag borde väl ha varit lite yngre då tänker jag. För att det ska löna sig.         

Hörseln verkar värre att fixa. Jag har hört att det kommit så mycket nya manicker så jag har en tid på hälsocentralen på torsdag hos Ellen. Hoppas hon kan skicka mig vidare till en örondoktorn.

Kanske det finns nån ny manick jag skulle kunna ha nytta av, men troligen inte, det är nog kört. Om 10-15 år möjligen har man hittat Tinnitus-knappen för dom har kommit en bit på väg på Karolinska har jag läst.

Bara inte det är dom forskarna som Karolinska vill göra sig av nu med med deras dåliga ekonomi som jag hörde häromdan. Och jag skulle vara nöjd om jag bara kunde få byta program ibland. Havsbrus och vågskvalp, fågelkvitter, braskaminen? Eller i alla fall lite storbandsjazz. 

   

Tips på smuggling

På dagstur till Åland kan man se dom, horder med folk som släpar på sina kärror med öl. Överfyllda kassar och väskor.

Jag kan inte EU-reglerna för alkoholköp och jag minns inte varför Åland fick nån slags undantag med alkoholköp, men folk verkar uppskatta den här möjligheten som dom släpar hem sina överfulla kärror. Det verkar inte finnas nån begränsning och handlar man för några tusenlappar kanske man kan tjäna några hundringar, vad vet jag. Vi köpte väl några flaskor vi också och lite godis, men nån stor vinst blev det väl inte.


Men Eckerölinjen bjöd på ett suveränt viltbord, det är jag sugen att prova igen nån gång. Riktigt bra! Kostar normalt 310 kr och för oss en fredag 380 kr inkl buss och båt. Prisvärt! Det var evigheter sen vi tog en Ålandstur och inte minst viltbordet är nog en orsak att det är så populärt. Och så får ju folk släpa hem sina ölkärror.

Men vi hittade en godare gobit i butiken att smuggla hem, det ska vi satsa på nästa gång. Åländskt svartbröd.

Det är 10 dar sen nu vi köpte brödet som vi hushållit på sen dess och idag tog vi de sista skivorna. 10 dar och brödet var i princip lika gott idag som när vi köpte det för 10 dar sen!

Det tar 2 dar att baka och sen ska det ligga till sig i två dar innan man börjar äta det, så jag törs nog inte försöka baka det själv, men det är värt att leta efter det här på hemmaplan. Nånstans säljer man väl Åländskt svartbröd i Sverige också.

Men hittar jag inget tar vi snart nog en tur igen och släpar hem Åländskt svartbröd på kärran och fyller frysen.

Pilsner kan man ju köpa på Konsum.

Yrke: Influencer

Tillvaron i Mitt Sjuttital har hackat lite på tomgång. Soppatorsk. Dålig stil för en influencer.

Men så fick jag en högrevsgryta till middag igår, det var vad som behövdes för att få igång tankeverksamheten.

Nu var det visseligen lördag i går, men en söndagsmiddag runt en god gryta eller kanske en söndagsstek med grönsaker och en god sås och hela familjen samlad, det är sånt man saknar här i sjuttitalet. Brysselkål, svart vinbärsgele. Efterrätt med glass och grädde och kaffe på maten. Maten är så tillkrånglad numera och söndagsmiddagarna är sen länge passé. Back to basics, back to söndagssteken.

Och inte hade jag nån nytta heller av dagens extra timme bär vi fick vintertid. Kanske för sista gången om nu det här att ställa om klockan avskaffas i år. I morse vaknade jag utvilad kl fyra och låg några timmar och tittade i taket innan jag lyckades somna om nån timme så att jag inte störde Margareta alltför tidigt. Sommar/vintertid kan man gott sluta med.

Min höstförkylning är avklarad men Margaretas har just satt fart. Och min gråstarr är borta nu på ett öga, det är sånt vi i sjuttitalet håller oss sysselsatta med. Hörselproblem och stel i ryggen, inte undra på att man hackar lite på tomgång ibland.

Men som influencer känns det fint att tipsa om ett inslag i dagens Nyhetsmorgon på TV4. Optimist eller pessimisat och en undersökning i Boston visade att vi optimister, jodå trots soppatorsk hör jag dit, vi optimister lever längre och är friskare. Och man kan påverka sig själv att bli optimist. Pricksis vad jag bruka säga jag också. Kolla TV4-programmet.  Han körda med några tips jag också kommit fram till, nästan så jag hade kunnat sitta där hos TV4 och berätta. Så fint att få vara influencer! Grattis till dig som jag får influencera.

Nu ska jag kolla en film på SVT Play med Nils Poppe. En influencer på sitt sätt från förr som aldrig hackade på tomgång.           
             

Bevara Kristiansborgsbadet!

Mycket är bra år 2019 i Mitt 70-tal, väldigt mycket!

Men mycket är dumt i världen också. Krigen i Jemen och Syrien, gängkriminaliteten, klimatförändringarna, mygel och elände, SD-svansens hatinlägg på nätet och en massa annat. Nedrustning av sånt som fungerade så bra en gång men som nu ska privatiseras och konkurrensutsättas. Gamlingarna i åldringsvården är olönsamma kunder. Man suckar uppgivet.

Kriget i Jemen är värre, men det här är också dumt, riktigt riktigt dumt:

Privatiseras? Vem vill köpa? 

Kristiansborgsbadet i Västerås lever farligt och har en osäker framtid. Dumt. Det är möjligen nåt som invånarna i Västerås kan överleva om nu badet kommer att stänga och ge plats för dyra lägenheter i stället, men så himla dumt! Ett så fint bad, centralt i Västerås! Att bara komma på tanken att i privatiseringsivern släppa ut ett fint bad på marknaden till en oviss framtid.

Så klart ska man var rädd om skattekronorna och det finns många behov i en kommun där skattepengarna behövs, men att släppa ett fungerande bad när det nybyggda fina badet redan ett par månader efter öppnandet är knökfullt, ja överfullt, är inte så bra milt sagt

Presumtiva köparna fick inte bygga så mycket bostäder som dom ville i parken utanför badet så intresset svalnade och dom hoppade av. Tänk om det gick att stoppa den här privatiseringsidén! Kristiansborgsbadet som är så fint, men det är väl inte ett tillräckligt starkt argument kanske. Att det är fint alltså.

Nu hoppas vi på Facebook-gruppen "Kristiansborgsbadets vänner" som på 4-5 dar har fått över 1000 medlemmar. Alla partier utom Vänsterpartiet vill sälja badet, himla dumt! Kanske dom andra partierna ändrar sig när FB-gruppen blir tillräckligt stor. Men jag är skeptisk.   

Bevara Kristiansborgsbadet!     
   

Greta Thunberg i USA

Otroligt hur "hela alltet" med Greta Thunbergs Skolstrejk för Klimatet har utvecklats. Vilket genomslag!

Häcklas och hånas av besserwissrar och klimatförnekare men hyllas av desto fler. Jag hoppas för allas skull att det snart kommer några positiva effekter, åtgärder och siffror om klimatet i hela den här turbulenta tiden så inte allt engagemang bara rinner ut i sanden.

Jag vet inte vad jag tror, men kanske de här massdemonstrationerna har nått sitt maximum nu i sept 2019, eller håller dom ut till klimatkonferensen i Chile i december?

Ät mindre kött, flyg mindre, dämpa köphysterin... Jag, som en gammal gubbe på 75, gör så gott jag kan och pensionsutbetalningens storlek varje månad gör automatiskt att man flyger mindre och handlar måttligt. Kanske lönesänkningar eller åtminstone dämpad löneutveckling för alla vore det bästa för klimatet, men det låter sig väl inte göras?

Stekt falukorv med lök. Hör av dig för receptet.

Vi äldre blir både allt äldre och allt fler, vi kostar allt mer när vi blir sjuka, för det blir vi, men där finns det pengar att spara har jag förstått av hur sjuka äldre behandlas. Vi äldre har svårt att göra en Pensionärsstrejk för Åldringsvården och skulle nog inte heller få massorna att samlas med plakat om satsningar för äldre. Och klimatet är viktigare.
Men som tur är är jag inte där än så att jag behöver omvårdnad.

"Ät mindre kött" då? Jo, det gör jag men jag har nog svårt att gå över till en helvegetarisk eller vegansk livsstil. Jag ser inte vinsten för det vare sig för mig eller klimatet. Inte ens för djuren, men det kan jag utveckla en annan gång.

Så igår vattnades det i munnen när kvällsmaten stod på spisen: Stekt falukorv med lök! Kalas.

Jansson, kålpudding, stekt salt sill, bacon, torsk och lax och mellan varven kanske en hamburgare! Och som nu falukorv med lök. Men även massor av vegetariskt förstås, men jag håller mig nog allt på min hälsosamma blandning  av min mat som både är god och rätt klimatsmart.

Och heja Greta!

75-årsfirande i fyra månader!

Uppvaktning undanbedes brukar jag försöka med, men det blev tvärtom!

Kanaltur med mat i aktersalongen

75-årsdan firade vi "i stillhet" på Tyrol med det fantastiska Mamma Mia-partyt och så fick det bli en tårtbit på Midsommarafton i stället för klanen. Men vad händer sen?

Jo, först en kanaltur på Hjälmare Kanal. En riktigt fin tur som jag gärna gör om en annan gång igen. Fin natur, bra mat, rymligt, avkopplande. Tänk att jag knappt visste om att den här turen fanns.

Guldpennor med stil

 
Så blev jag också presentad med fina guldpennor. Min kollega i körbranschen,
Kjell Lönnå, stoltserar alltid med två guldpennor i bröstfickan, det hade Annika observerat och tyckte att jag borde vara lite värre, tre stycken!
En Caran dÁche 849 och två 407:or, nu kan jag alltid glänsa lite extra.

Uppsala Kulturmaraton

Men jag blev lite fundersam när Elisabeth bjöd in mig till en lämplig halvmara. "Finns det egentligen  någon lämplig sån"   tänkte jag, jag slutade ju att springa för över tre år sen. Jo hon lurade visserligen med mig på ett millopp härom året, men nog har jag sett min löparkarriär som avslutad. "Lämplig halvmara" skrev hon... "Får väl se" tänkte jag jag.

Så gick några veckor när jag funderade på saken innan jag tog fram mina nerslitna joggingskor. En tvåkilometersrunda till mossen på drygt 9 minuter per kilometer. Pinsamt.

Men efter drygt två månaders träning var jag ändå hjälpligt startklar. Halvmaran på Uppsala Kulturmaraton. Två 40-talister. en 50-talist och resten 60-70-80-90-talister. Katt bland hermelinerna.

Jag var riktigt nöjd med min insats när jag gick i mål efter en fin, lite plågsam, resa genom Uppsala centrum ända ut till högarna. Riktigt riktigt nöjd, en sån tur att Elisabeth drog iväg mig på det här.

Jo, jag kom sist med råge och den andra 40-talisten kom näst sist, men en sån förmån att fortfarande kunna springa två mil i gamla slitna joggingskor.

Nu sliter jag med frågan om jag ska kosta på mig ett par nya Asics och börja träna på allvar.

Jobbig vecka

Mina veckor är alltid rätt välfyllda, men den här veckan var lite extra.

Började redan igår, måndag, med en extratur till stugan. Sotarn och ett annan intressant aktivitet som jag kanske tar upp i den här kanalen senare.

Så idag, tisdag; Begravning av en riktigt god kamrat. Hoppas det inte blir vardagsmat nu i Mitt Sjuttital med begravningar, men visst kommer det hända igen nu när min generation närmar sig 80 och sjukdomar kryper sig på. Men min kamrat var bara 74 och råkade ut för en olycka. Orättvist!

Men den här dan måste gå och jag ska få sjunga i kyrkan och på minnesstunden, det blir både svårt och fint.

I morgon onsdag en heldag till Hälleskogsbrännan. Det blir lättare, en trevlig heldagsutflykt till skogen som brann för fem år sen. Det var ett tag sen nu sen vi var där.

Torsdag . tvättstugan och en räcka ärenden på stan. Jag samlar på mig en lista som jag ska handla och den är rätt lång nu. Hoppas jag hittar allt i centrum, annars får jag väl åka runt till Erikslund och Hälla också. Förresten, det var ju nåt på IKEA så det får väl bli Erikslund också då. Hela dan kommer att gå. 

Fredag: Ögonläkarn för min starr. Den tiden har jag väntat på nu i 4-5 månader. Sen blir det väl minst lika  lång tid innan det kan bli operation, Och efter lunch packar jag träningsveckan och åker till Almunge för att ladda upp för lördagenl.

Lördag: Kl 10.00 går starten på halvmaran på Uppsala Kulturmaraton. Kommer nog att ta minst tre timmar för mig om jag nu orkar hela loppet. Och efter loppet bär det hemåt Västerås.

Kl 21.20 står jag nyduschad och uppsjungen på Stadsbiblioteket för att riva av 7-8 rocklåtar i min rockkör, Rock Everybody! Utantill och med entusiasm! Allt för kulturen!

För att hinna veckan fick jag boka av alla träningar på Actic, men några löppass hinner jag med för att vässa formen inför lördagen i Uppsala!   

Morgonpromenad på Djäkneberget

Vaknade extra tidigt idag för idag skulle dödsannonsen vara införd i tidningen.

Fina promenadvägar

Min barn och ungdomskompis och vän omkom i en fallolycka för två veckor sen och det har varit en omtumlande tid sen dess. En sån onödig olycka. Att snubbla på en sten med ett så katastrofalt resultat. Begravningen blir om ett par veckor stod det.

Så efter frukosten behövde vi en promenad och gick en vända på Djäkneberget där jag och mina barndomskompisar lekte året om på 50-talet. Klättrade i bergen, sparkade fotboll, spelade bandy, cowboys... Djäknebergets högsta punkt är 29 meter över havet berättade ofta min humoristiske biologilärare Ljusterdahl.

Nu är Djäkneberget en härlig oas på några stenkasts håll från oss där vi ofta promenerar och extra fint var det idag när sensommarsolen värmde och vi kunde prata lite om min kompis som även var en nära vän till Margareta. En fin restaurang finns också där där vi ofta äter och där samlade jag många barndomskompisar för en lunch härom året och förstås även min nu avlidne kompis.

Trappen var min skolväg under många år.

Djäkneberget var lite slitet ett tag, men underhålls bra numera. Morgonpromenaderna tar jag gärna i fortsättningen på Djäkneberget och minns några hyss vi grabbar gjorde där när vi var små och skänker en extra tanke till min kompis som gick bort alldeles för tidigt.   


         

Skriva är en bra terapi

Jag skriver för lite numera på min blogg och mina andra Soc.Med.-kanaler. Men nu måste jag ha en stunds återhämtning och skriver några rader som terapi.

De flesta män har som jag, till skillnad från många kvinnor, ingen riktig vän där man kan prata om allt. Jo jag har vänner förstås som man kan diskutera politik, idrott och väder med, men inget djupare. Det hade inte min kompis heller sa han när hans son gick bort häromåret. Vi hade ett bra samtal då och han mådde för ett tag bättre, men vi män har svårt att öppna oss riktigt från djupet. Man läser ibland om kändisar med fantastiska karriärer, men även dom kan sakna den där riktiga vännen man kan prata om allt med. Äkta hälften blir aldrig samma sak.

Min kompis  hade de senaste åren ett par livskriser som jag inte var rädd att prata med honom om och våra samtal kanske gav honom något lite i alla fall, men nu när jag själv skulle behöva prata lite med honom och få lite stöd går inte det. Han finns inte kvar längre.

Som grabb hade jag många kompisar, men framför allt var vi tre grabbar som alltid höll ihop. Så gick en bort härom året, Alzheimer, och nu fick jag ett samtal för ett par dar sen: min andra barndomskompis hade omkommit i en tragisk olycka. Jag skulle behöva prata av mig med honom nu om hur dumt det var att han förolyckades och lite mer om våra gamla gemensamma minnen, men nu är det bara jag kvar.

Men skriva är en bra terapi. Skriva i första hand för sig själv. När jag började med den här bloggen tänkte jag inte bry mig om ev läsare och jag inser att jag inte heller kommer att få några läsare i någon större omfattning, men jag kommer ändå att vara lite flitigare med skrivandet framöver.

För min egen skull. Terapi.

Jag är inne på andra halvan av Mitt Sjuttital. Mina två närmaste barndomskompisar kom inte så långt i livet som jag så jag får vara tacksam att jag fick chansen att "streta" vidare genom livet ett tag till i med och motgångar i min fina familj och bland mina vänner.

Filma mera!

När jag var 24  år köpte jag min första filmkamera och vardagen blev rätt bra dokumenterad på film.

Lite väl mycket filmer från semester och födelsedagskalas, men jag fick med en del vardag också, det som skulle vara det viktigaste hade jag tänkt, och dom scenerna är nästan roligast att se nu 40-50 år efteråt. Men några av mina filmprojekt blev aldrig av och jag filmade inte så mycket jag först tänkt, det blev för dyrt.

En billig kamera utan ljud. Dyra super 8-filmer, 3 minuter långa och 50 kronor, som under många, många långa kvällstimmar klipptes och klistrades ihop till 15-minutersfilmer som vi nu har tittat igenom igen.  Våra tidigaste år är dokumenterade och överförd till 6 timmar på DVD.

Nu har varenda kotte, jag med, en filmkamera i fickan med hundra gånger så bra kvalitet som min 60-talskamera och det filmas som aldrig förr. Men där jag satt och klippte och klistrade kan man numera redigera med suveräna program i datorn och mobilen., lägga på texter och effekter mm.

Men jag tror inte folk har tid längre att filma, även med moderna program tar redigeringen sin tid, men jag har nu sen en tid tagit tag i nya projekt och satt ihop några filmer. Med ljud!

Gratisprogram för redigeringen får räcka, Microsofts Foto är svårt nog för mig.

Men så motig! Jag tänkte sätta ihop en film här stugan idag, men vårt 4G hos Telia och Margaretas gamla bärbara dator räcker inte till, okörbart! Filmen får vänta tills jag kommer hem till Västerås.

Och bredbandet vi ska få i Sala har man inte ens börjat gräva - det var väl minst 5 år sen Telia klippte vårt  ADSL och IPOnly lovade fiber till Stentorpet! Nej nån filmstudio blir det inte än på länge här på Stentorpet, men en liten vacker sång kan jag väl få bjuda på! 15 sekunder från Tik Tok.

Och du som har ditt snabba bredband, bra mobil och en suverän dator. "Filma mera!"

Resfeber

En regnig dag i stugan får jag väl erkänna att det kliar lite i resnerven med en lätt feberkänning.

Så här ser det ut för våra vänner i klanen idag och under 3-4 veckor framåt:

Jo, vi tog en båttur till Strömskär häromdan. Det var kul.  

• Tyskland
• Polen
• Estland
• Lettland
• Skåne
• Frankrike
• Italien
• Schweiz
• USA
• Bali
• Kanske Tjeckien och Litauen också
• .......

Vad säger man?  Vi planerar en tur till Sätra Brunn och Stockholm och möjligen Gnesta!

Det regnar rätt friskt just nu men jag eld i kaminen. Tar mig en smörgås till tröst och en tupplur så kanske resfebern lindras

Var är alla bin?

Att fåglarna tystnar efter midsommar är ju vanligt, men det är en oroväckande brist på bin.

Andra insekter är det en oroväckande brist på också tycker jag. Kanske för att vädret har varit lite kyligt ett tag, men det känns lite konstigt. Inga änder i år, det är också skumt. Inga andungar att mata, inte en enda and simmar i ån eller ligger och vilar och skitar ner på bryggan. Inte en enda! Skumt.

Stackars getingarna drunknade

Vi har inte behövt lägga nät över jordgubbarna, inga fåglar hackar på gubbarna, det är också skumt. Det enda som det är gott om är getingarna. Dom som varit lite obetänksamma och byggt sina bon på dumma ställen har fått ångra sig, men jag vet förstås att getingar också behövs så stör dom inte får dom vara kvar.

Men getingoptimisterna som byggde bo i sandlådan fick inte bo kvar. Det kostade mig tre stick och Margareta ett, men med vattenslangen och krattan fick vi bort deras bo.

Dom får bygga på ett bättre ställe, men jag undrar fortfarande varför bina och änderna har försvunnit.

Ska man vara orolig?   

       

Satsa på dig själv

Man tänker så mycket på  en joggingtur. SAF:s gamla slogan från 80-talet dök upp i huvudet på mig under den senaste rundan.

Jag har för mig att det den gången handlade det om att minska på  det gemensamma i samhället, minska på skattetrycket till förmån för privata lösningar, Lill-Pröjsarn och ABBA:s Frida var med i kampanjen minns jag, men mig kunde dom inte locka. Egoism är absolut inte min melodi.

Men nu halvvägs in i Mitt Sjuttital och med en annan vinkel passar det precis. Möjligen lite väl sent.

Så "satsa på dig själv", tänkte jag alltså där jag flåsade på vägen till Svassla. Prioritera det som är kul och det du själv har nytta av du också som det känns som allt fler gör numera.

Och just idag, 7 juli, är det 30 år sen Seinfeld sändes första gången, TV-serien om fyra självupptagna, ibland odrägliga figurer som var och en satsade på sig själv i första hand.  Jag kollar fortfarande ibland på repriser från den serien, och jag har sett det flesta avsnitten.

Kanske borde jag bli lite som George Costanza? Eller Elaine?

Nu satsar jag på mig själv, men först ska jag ta en kopp kaffe!

Semester i stugan

Luggsliten 75-åring

2:a juli, förmiddag, regn och 10 grader. Helt OK för en semesterdag i stugan.

Jag har redan tagit ett morgondopp från bryggan och haft en skön långfrukost med TV-nyheter från Morgonstudion , och snart nog slutar nog regnet så jag kan ta en tur ner till stan. Kanske en joggingtur, tex  Sjöborundan, eller en promenad. Och lite grillat till kvällen. Semester.

Andra må ha andra semesterrutiner, och möjligen kan någon tycka att det verkar lite oföretagsamt med en semester i stugan, men det här räcker bra för mig! Och kanske får vi tid att krydda några sommardar med nån liten tur, t.ex. för lite havsbad eller fjällutsikt och så har vi ju chansen i stället till en tur till värmen i höst om nu lusten faller på. Då är det inte lika trångt att resa när den värsta ruschen är över - får väl se.

Så jag lutar mig tillbaka en stund i favoritfåtöljen med semesterdeckaren så får andra vara ute och jaga på vägarna och flyg!

Trevlig semester!

Halfway to heaven

Om inte "to heaven" så är jag i alla fall halvvägs in i Mitt Sjuttital, och just idag skulle lyftet ske och det är ett efterlängtat lyft så "halfway to heaven" är inte helt fel.

Delleveransen kom punktligt

Efter nästan 40 år i stugan skulle jag just idag få en egen, riktig säng. Ett lyft för mig med en knackig rygg och ett lyft för Margareta som störs av knarret av min hemmabyggda säng. Inte en dag för tidigt.

Så förväntan var stor när vi lite rastlöst gick och väntade på leveransen som skulle komma efter 12 idag och leveransen kom punktligt, 12.45.

DHL och Chilli hade skickat en massa SMS om att leveransen var på väg, så inte brydde jag mig om att detaljstudera vad leveransen innehöll.

Det borde jag gjort. För när DHL nu varit här så står jag bara med en ny madrass! Själva sängen kommer om 2 veckor!

Och jag som lovat Margareta att få slippa knarret från min säng, jag flyttar ut i någon av småstugorna i natt.

(Halfway to heaven är förstås Europe. Riktigt bra låt.)

Jag fick högsta vinsten!

Vi var 24 hos Actic på ATC-passet idag som Freddan gjorde om till ett Boot Camp!

Synd att jag inte hade mobilen så det blir varken bilder eller film men så här var det:

12 stationer - kondition varvat med teknik. Tempo, tempo tempo och Fredrik for som en italiensk demontränare och rättade, berömde och jagade på alla. "Öka, öka - ta i lite mer - 30 sekunder kvar" 

Medelåldern i gruppen är nog 72-73 år med några ungdomar i 67-68-årsåldern och några en bra bit över 80. Och allihopa fick vi högsta vinsten i gen-lotteriet. Och nästan bara kvinnor! Margareta var också med.

Vi har väl kanske några krämpor allihopa, men det är otroligt imponerande att se ett sånt här träningspass, jag måste filma lite nån gång. Mikael Niemis Husmorsgymnastik i Vittula (filmen och boken rekommenderas) var i en annan tid.


Men nu är nu och i lördags såg jag Stockholm Marathon från sidan. Tre år sen sist jag sprang, räcker vinsten i gen-lotteriet till en ny start? Jag har dillat så mycket om det både här i Mitt 70tal och i bastun men kommer aldrig till skott. Är min gen-vinst så unik? 15 gubbar över 75 tog sig i mål i lördags, är jag så unik så jag skulle kunna vara med i en så unik liten skara? Elisabeth är så omdömeslös så hon tror det skulle funka, men jag vet inte...  Men jag är ju å andra sidan också rätt omdömeslös. Och visst ser det roligt ut här på filmen!

Och jag skulle få tillfälle att vara ute och jogga i höstregnet och i kylan i vinter. Och i sommarhettan. Och som belöning kan jag få sex timmars plåga i Stockholms innerstad. Snacka om högsta vinsten!

 

Lukas 4:24

Jag var lite fyndig i går och svängde mig med en bibelvers som verkar vara vanligt i Amerika om man ska tro på deras filmer. "Ingen blir profet i sitt eget land" handlar gårdagens bibelvers om. Lukas 4:24.

Som när vi svenskar var lite stöddiga mot ABBA som alltför kommersiella fast dom var så stora utomlands. Och det var dom väl här hemma också, men vi som var lite fisförnäma rynkade på näsan och lyssnade i smyg.

Som nu när Greta Thunberg fått sån uppmärksamhet i hela världen. Hon har fått tala klimat i engelska parlamentet och på klimatkonferenser. Hon har fått träffa påven och hon har varit på första sidan på Time Magazine. Imponerande av en 16-åring! Nominerad till Nobels fredspris och nu blir det en film om henne och när då folk får frågan om dom ska se den haglar dumma kommentarer, framför allt från dom på högerkanten.

Visserligen kan man undra om det går lite för fort, men jag  hoppas hennes föräldrar har koll. Dom verkar klarsynta och håller nog igen om det behövs.

Det finns några appar för den som vill kolla fler bibelcitat, men för mig får Lukas 4:24 räcka.
    

On an On and On - Keep on rocking baby!

Abba är ju jämnåriga med oss, 70-75, så det passade ju bra att gå på Mamma Mia-födelsedagsparty. 

Dom är ju otroliga i att utnyttja sin musik och vi har sett en hel del ABBA. Musikalen såg vi redan 2002 och båda filmerna har vi sett, TV-dokumentärerna också. ABBA-museet har vi besökt och nu alltså partyt på Tyrol där de flesta nog var betydligt yngre än vi. Det är ju bara att ge sig när även yngre gillar ABBA. Det är ju lättsam och bra musik som håller än fast ABBA som grupp slutade sjunga 1982, för 37 år sen! Och håller än! Och dom kommer med ett par nya låtar i år med alla fyra fast dom la av för 37 år sen!

Det är ju bara att ge sig och skämmas lite att man hörde till dom där som en gång bara tyckte ABBA var kommersiellt skräp! Lukas 4:24 - men alla svenskar har ett förhållande till ABBA.

 

Om det är rock eller inte vet jag inte men vi har ett par ABBA-låtar i repertoaren i Rock Everybody som tex "On and On and On" som är tillräckligt  rockig för oss.

Samma party går i London också aedan länge och musikalen hade premiär där 1999 och spelas fortfarande! På Tyrol har partyt spelats sen 2016 och just när vi var där var det 700:e partyt och Björn Ulvaeus kom förbi och sa några ord:

Hur länge kan det hålla i sig? Dom riktigt unga som håller på Samir & Viktor, kommer dom också att tralla Dancing Queen en gång?

Keep on rocking Baby!       

Åldersnoja vid 75?

Nu är det dags för en milestone igen. Men åldersnoja? Nix!

75 år idag. Det kan man inte tro!

Vid 30-40-50 må så vara att man började känna sig gammal, men nu när räkneverket slår över till 75 är det inte så noga lägre. Inte mycket att oroa sig för men inte heller så mycket att fira.

En hyfsad pension ryker nu vid 75, får dra åt ett par hål i svångremmen och se glad ut ändå. Och visst går jag lite långsammare för varje år, men åldersnoja? Nix! Minnet blir väl lite sämre, tänker lite långsammare, vaknar tidigare, några fler rynkor har jag väl fått och ryggen bråkar lite mer men åldersnoja? Nix!

Som tur är kör jag bil allt bättre (?) och lite rynkor i ansiktet gör ju bara att man blir snyggare. Så tvärtom finns det ju flera skäl att fira, men hur? En långresa tänkte vi ett tag men som pensionärer har man inte all tid i världen, och det är extra ont om tid just den här tiden på året, så nej, vi firar lite lugnt på tu man hand i stället.

Idag är det dag 31 i eran Magnificum och jubilaren med sitt entourage är på hemlig ort. Men blommor och presenter kan läggas utanför dörren på 5:e våningen där pekuniära gåvor för säkerhets skull kan stoppas in i brevlådeinkastet. Swish går också bra att använda.

Det är svårt att vara ödmjuk när man blir vackrare för varje år!
     

Hjulet uppfunnet igen!

Jag vet inte hur många gånger jag gjort det tidigare, men nu är hjulet uppfunnet igen.

En gång om året använder jag Photoshop Elements 7.0, köpt 2009 för en tusing tror jag och jag lärde mig aldrig riktigt att använda programmet. Mer än att mixtra med headern till den här bloggen.

Jag har aldrig haft tid (eller kanske inte haft det rätta intresset) så det är till att börja från noll varje år jag ska uppdatera min header och markera hur långt jag kommit i Mitt Sjuttital. Jag får visserligen alltid till det och nu är året 75 markerat, men det kunde väl vara dags nu att tuffa till headern lite och modernisera den. Den ser lite gammaldags och glåmig ut.

Jag borde förstås uppdatera till Photoshop 2019, men det är kanske en onödig kostnad. En App i mobilen kanske är bättre men PS 2019 är nog ändå det bästa. Får fundera.   

EU-valet 2019

Statsminister Stefan Löfven 

Förtidsröstade som vanligt och resultatet är klart.

Alla partier vann utom sossarna som visserligen blev största partiet och verkligen vann, men dom klassas som valets förlorare ändå. Dom backade något.

Inför valet gjorde jag testet, på SVT tror jag, och fick Liberalerna som bästa parti, 77 procent av mina åsikter stämde med Liberalerna. Och dom var ju på vippen att åka ur, skulle jag välja L?

Men sossarna fick 76 procent, jämnt skägg med L alltså,  och jag analyserade inte frågorna så noga så det fick bli S som vanligt, förlorarna som ändå vann... Politik!

Finansminister Magdalena Andersson

Statsministern blev ju lite starstruck av mig när vi träffades i rockkören så jag ville inte göra honom och hans parti besviken.

Förresten gäller det finansministern Magdalena Andersson också. Jag har som synes en påtaglig inverkan på politiker på det personliga planet.

Och sossarna som vann EU-valet men förlorade är i alla fall inte uträknade än. Det finns mycket kvar att göra.

Och kör det ihop sig, Stefan o Magda - ring mig! 
 

Barfota utan strumpor och skor....

Snygga fötter!

Det är visst ormår i år, och jag har redan sett en huggorm, men det var en smal stackare och jag tror att även ormar i grund och botten är rätt snälla.

Så nu går jag barfota. Dag 21 i Magnificum!

Bästa tiden på året och vi ligger rätt bra till i år trots vårstressen och vi är klara för att flytta ut hit till stugan så snart vi får lust.

Gräset borde klippas men kan få växa till sig någon vecka till. 19 äpplen kan det bli på äppelträdet i år och det ska målas lite som vanligt. Det blir nog en bra sommar på Stentorpet i år också.

Ogräset borta, nu blir det gräsmatta... 

Jag räddade livet på en humla, en drottning, och en broms som båda hade blivit instängda i snickarbo'n. I won the war i kampen mot inkräktarna bakom snickarbo'n, ogräsen som nu är uppdragna med rötterna. Ev  överlevande får ägna sig åt ofarlig underjordsverksamhet i fortsättningen.

Vid närmare eftertanke var gräset lite väl långt - blev trots allt klippt. 

Snart dags att flytta ut på landet över sommaren.

Tinnitus

"Det började som en skakning på nedre däck..." sjöng Wiehe sen gick Titanic under. Det har inget alls att göra med Tinnitus mer än att Tinnitus också börjar bara lite diffust, som min egen, sen har man ett livslångt förhållande att se fram mot. Ja problemet Titanics hade tog ju slut ganska fort förstås, men det är alltså en helt annan sak.

Mirakelmedel?

I "A Star is Born" fick Bradley Coopers rollfigur Tinnitus i unga år och i filmen i 40-årsåldern kunde han sen inte klara det längre, han gick under, orkade inte med det. Fint att Tinnitus nämns i en så bra och uppmärksammad film. Kanske kan det göra nån lite försiktigare med sina öron? Eller troligen inte.

Men förståsigpåarna tror att Tinnitus kommer att öka stort hos ungdomarna som gått med hög musik i lurarna under hela sin uppväxt. Till slut kommer skadan till allt fler, då är det försent att ta't lugnt och ångra sig.

Varför älta det här då? Jo min egen Tinnitus blir allt ljudligare och är rysligt irriterande, så det känns fint att få notera det så här på dag 3 i eran Magnificum. Som rocksångare har jag ännu inte förstört några hotellrum och inte heller supit ner mig på Gin och Whiskey, men jag har ju i alla fall skaffat mig en rejäl Tinnitus som så många andra rocksångare och musiker, så nåt rätt har jag väl gjort.

Bob Dylan, Ozzy Osbourne, Phil Collins, Barbara Streisand, Liza Minelli och så många fler är alla med i klubben.

Och Vincent van Gogh som på sin tid som hade en speciell lösning för att bli av med sin Tinnitus!

Och här är en bra film från Youtube, 10 timmar Tinnitus! Varsågod



                 

Krusbärsbuske med historia

Tivoliparken

Vi beundrade en krusbärbuske i Bergshamra häromdan. En buske med en intressant historia men vilken sort?  Busken har förstås inte hunnit ge några bär än så här i början av maj, men kommer bären att bli goda när dom väl kommer? Fritt att plocka för Bergshamrabor hoppas jag och det fanns många  andra växter också där i det som är kvar av  Cadiers odlingar i Tivoliparken vid Brunnsviken men krusbärsbusken var extra intressant. Skulle man våga ta ett skott? Men parken är en del av Kungliga Nationalstadsparken och har kanske speciella regler så jag höll fingrarna i styr.

Här växer krusbär!

Lite historisk mark där vi fick lära oss lite om Cadier som grundade Grand Hotel och hade sina odlingar där för sina hotell. Äppelträd med äpplen som visst är oätliga numera och  alltså även krusbär och säkert en massa annat också. De gamla växthusen är förfallna och hela parken kan nog vara i behov av upprustning, eller så är det kanske bra att det får vara lite vildvuxet, ugglorna trivs bra där. Fint att nåt får vara som det är.

Tivoliparken har sin historia ända från 1700-talet och även upplevt dramatik under andra världskriget. Fina joggingspår och en brygga där man kan bada  med Hagaparken på andra sidan viken. Riktigt fint bara ett par minuters promenad från T-banan och Bergshamra Centrum.

Hoppas bara att det aldrig byggs lyxhus där i  25-milj.klassen.

En ny era börjar idag! Magnificum!

Magnificum

Inte bara i Japan börjar en ny era idag 2019-05-01 utan även här i Mitt ljuva 70-tal börjar en ny era. Dag ett, år ett i dag. Den nya eran får det högtidliga namnet MAGNIFICUM

Livet börjar ju vid 75, det är ju allmänt känt, och just denna dag inleds nedräkningen, en månad kvar till mitt nya liv. Och för att det inte ska bli alltför omtumlande då vid själva övergången till det nya livet så börjar den nya eran redan idag. Så att jag och mina vänner får tid att vänja sig.

Snart sjunger en ny student i klanen om att "den ljusnande framtid är vår", (eller kanske dagens ungdomar inte kan den trudelutten längre). Nåja men jag har också en ljusnande framtid framför mig. Min karriär som rocksångare tex går från klarhet till klarhet så jag tror det är dags nu att gå vidare med solokarriären nu när jag har hittat ett bra artistnamn, Magnificum! Och en egen blomma har jag också.

Geranium Magnificum

It's now or never! Magnificum!
                                       

Trendspaning april 2019

What's up?

Det kan symbolisera trendspaning nr 1, engelska uttryck, men det har ju å andra sidan varit trendigt  sen länge, kanske sen 50-talet med rocken och allt från USA efter andra världskriget.

Greta

Annat är "Flygskam", dvs dags att minska på flyget tills det finns miljövänliga alternativ. "Hemester", dvs semester på hemmaplan eller Tågsemester. Minska på användningen av plastpåsar. Återvinn. Ät mer vegetariskt. Satsa på elbilar. Vintage. Köp inte så mycket nytt om du kan reparera i stället. Klimatstrejka med Greta Thunberg, 16 år. Miljö, miljö. Och Brexit har man tröttnat på sen länge.

Min pekuniära situation tillåter inte att vara helt miljötrendig, men Hemester är OK och allmän återhållsamhet av förbrukningsvaror är en självklarhet.

Elbilen får vänta tills Amerikabrevet kommer och det blir inga solpaneler på stugan heller innan dess. Men jag borde nog kika in på Myrorna och kolla deras senaste kollektion, jag behöver t.ex. en ny sommarjacka. Och idag fick trallen på balkonggolvet nytt liv, 8-10 år gammalt IKEA-golv håller nu 2-3 år till, sen får jag se. Margareta ville byta ut trallen...

Fredag i Stuttgart. Klimatmöte. 

Fenomenet Greta Thunberg är intressant. Duktig att prata och föra sig åker hon runt i hela Europa med sin "Skolstrejk för Klimatet". Pratar inför politiker och på massmöten för tusentals ungdomar som fredagsstrejkar för klimatet. Världskändis med sin kamp för klimatet!

Tyvärr har skogsbränderna startat igen, trendigt, Det regnar ju aldrig numera. Vattenbrist och bevattningsförbud i Sala och säkert blir det eldningsförbud på Valborg. Blir det en ny rekordsommar i år?   

Deklarationsdags

"Små sår och fattiga föräldrar ska man inte förakta." Man kan visserligen bli galen på alla visdomsord som folk kör med på nätet men det där är rätt OK så här i deklarationstider.

"Fattig" är ju visserligen löjligt i det här fallet, men det skulle vara fint att få lite tillbaka på skatten ibland, men som vanligt allt sen jag blev pensionär så får jag betala in lite extra varje år även om jag tar höjd för pensionärsskatten. Det är svårt att hamna rätt som pensionär och jag hamnar alltid fel. Men det blev inte så mycket i år, bara ett par tusen. Men några tusingar åt andra hållet för omväxlings skull kunde vara kul. Undrar om det nånsin kommer att hända mig.

Men som pensionär och 40-talist är det naturligt att vara lite ekonomisk. Som tex mitt kodlås gick i baklås med koden sabbad. Då sätter sig en normalbegåvad 40-talist och testar 000,001,002.... etc och fick träff på 542. Det tog nån timme men jag räddade 59 kronor, kodlåset är i drift igen! Ekonomiskt! Eller var det ekologisk man skulle vara?

Och nej, den där lilla vinsten räcker inte så långt och dessutom ser jag i tvätten att jag måste ha tappat bort (!) min favoritskjorta som var en av mina dyrare (hur tappar man en skjorta?). Oekonomiskt! Jag har kortbevis på att den fanns i sinnevärlden 29/3 och jag har ett sista minne av den  på förmiddagen 1/4. Sen har jag inte sett röken av den! Den gick upp i rök! Och ingen rök utan eld...

Och jag har tappat skrivlusten också men gör ett litet inlägg idag i alla fall så att inte Google tar bort bloggen pga dålig aktivitet.

Och nu är krysset satt på deklarationen som är inskickad och jag seglar vidare på livets ocean. (Fyndigt!)

"Navigare necesse est".     





   

Gamla grejer.....

Ingen kommer undan längre och det går inte att hålla svinen bakom ryggen hur länge som helst. Allt kommer till sist upp till ytan.

Jag såg SVT-dokumentären om Josefin Nilsson igår och blev riktigt illamående, Jag var tvungen att leta på Twitter och fick svaret direkt vilken svinet som misshandlat Josefin var. Nu brukar jag tycka att man ska ta't lugnt när drevet går, men Örjan Ramberg gjorde bara saken värre när han kommenterar med "Gamla grejer, och människan är ju död nu...". Men sa han verkligen så?

Ingen kommer undan längre, men hade han åtminstone visat nån form av medkänsla och haft nån slags förklaring och ånger hade jag väl tyckt nu också att drevet borde lugna sig, men det är svårt nu. Gamla grejer... Han är nog körd nu. Inte går jag till Dramaten så länge han kvar där i alla fall.

Ingen kommer undan längre nu med Twitter och Sociala Medier som visserligen kan vara farligt om drevet är ute i ogjort väder och hänger ut oskyldiga. Och här är det en villkorlig dom för 20 år sen som plötsligt kanske gör slut på Rambergs skådespelarkarriär, men så är det nu för tiden, ingen kommer undan längre. Det var ett allvarligt brott som fick ett lågt straff den gången, men nu slår det desto hårdare på Örjan Ramberg som nog är slut nu.

Till sist ser jag att några hotar Ramberg till livet, men där går naturligtvis drevet för långt. Obehagligt när normala människor skriver om att lyncha och lemlästa, sånt har vi sett för mycket av

Men SVT-dokumentären var en stark berättelse om en riktigt bra artist. Sångare, låtskrivare och skådespelerska och Örjan Ramberg har gjort sitt i Kultursverige.