Bloggaråret 2016

2016 blev inget rekordår, rekordet från 2009 på 517 inlägg är svårslaget men årets 287 är bra nog, nästan ett inlägg om dagen. Och i den här bloggserien Mitt Sjuttital har det sen starten sommaren 2014 blivit 666 inlägg. Klart godkänt.

Nej du behöver inte vara ödmjuk. Du är bäst!

Eller rent ut sagt riktigt bra, riktigt riktigt bra. Jag såg programmet med Petra Mede härom dagen där hon blev intervjuad och hon sa rent ut att "Nej jag är inte ödmjuk längre, jag tycker att jag är riktigt bra".

Inte ordagrant citerat, men rätt i sak hur hon menade, och jag som är så lättpåverkad tänkte direkt, att nej jag ska inte köra med falsk blygsamhet och ödmjukhet längre, jag tycker att den här bloggen är riktigt bra. Och den kommer bara att bli allt bättre om jag får tid att fortsätta skriva. Språkligt är bloggen också rätt OK, bara det är när man skjuter från höften blir det lätt lite stavfel och syftningsfel ibland och det rättar jag om jag eller Margareta ser det och struntar i det ibland om det bara är nån bagatell. 

Fakturera! Fakturera!

Så tänker jag alltid den här tanken: Är det värt tiden? 287 inlägg i år, en bra bit över 3000 inlägg sen mitt utåtriktade liv började, Tänk om man kunnat kassera in några reklampengar eller honorar på sitt skrivande! 100 kr/inlägg = 300.000!

Som Ebba von Sydow sa på den enda bloggarkonferensen jag deltagit i: "Se till att fakturera, fakturera" sa hon. Ja, men vart kan jag nu skicka fakturan? Jag har idag på nytt (för tredje gången) ansökt om ett konto hos AdSense för att kunna få lite intäkter, det ska bli spännande att se om jag får avslag nu också och tänk om man åtminstone kunde få en motivation varför jag är svartlistad. AdSense, förklara er! 

Ev, bloggintäkter 2017 kommer oavkortat gå till Världens Barn och bloggen Mitt Sjuttital kommer att leva vidare 2017, det är mitt nyårslöfte. Och jag kommer säkert att bli påverkad av tuffa tjejer i fortsättningen också.                    

En dag till har gått

Solen går upp över Öster Mälarstrand

Det var sån fin soluppgång i morse. Och fint nu på kvällen också, fortfarande över 8 grader varmt i fyrataget. Varmaste året någonsin. Vad ska man tänka? Innan jag vaknade i morse var jag ute och sprang i gnistrande vit nysnö så antagligen går jag omedvetet och hoppas på snö.

Men kortsiktigt och egoistiskt är det rätt skönt när det är snöfritt och vi hade ju några snöfria vintrar på 70-talet också, men det är klart att det här är alldeles åt pepparn, hur ska det bli? Varje år blir det varmaste hittills så 2017 slår väl på nytt värmerekord. Men så minns man somrarna på 60-talet, knappt en enda soltimme. Vi skyllde de dåliga somrarna på ryssarnas atomsprängningar då. Jag vet inte om det var sant, det kanske mer var naturliga variationer den gången.

Rätt fint också när solen börjar gå ner över Djäkneberget. 

Dan före nyårsafton, lite avslaget här på femte våningen. En promenad, lite god mat osv.

Så gick en dag... Lång dags färd mot natt.... Denna dagen ett liv...  En dag i Ivan Denisovitjs liv... Många större tänkare än jag har dragit till med nåt sånt när fantasin tryter.

En Dag med Tommy Nilsson - man kan sjunga det också.

Och bilden med bloggtiteln blev rätt snygg idag, det får bli slutklämmen denna dag.

Jag gör som Carl Bildt

Före

"Det där är väl inget att skriva om" brukar Margareta säga när hon ser mig knappa om nån trivial sensation i Mitt Sjuttital. "Det där kan väl inte intressera nån!"

Det kan väl hända och som tur är har jag ibland omdöme nog till självcensur, men idag har jag ett intressant ämne. Jag klippte håret idag. Ett bra bloggämne som jag kan spinna lite på idag.

Jag minns att Carl Bildt med 100.000-tals följare på Twitter varav många världsnamn, skrev en tweet att han satt hos frisören i nåt Balkanland. Han skulle göra sig fin för en M-stämma i Örebro dan därpå skrev han. Intresserade det världens utrikesministrar?

Frisörer i arbete

På den stämman i Örebro blev Sofia Arkelsten partisekreterare och hon berättade då stolt om Moderaternas insats i befrielsekampen i Syd-Afrika (hrm) och deras kamp för kvinnlig rösträtt i 1900-talets början (hrm), men hon fick förstås snart nog sluta. En sån monumental historielöshet har man sällan skådat men det blev roligt på Twitter den gången under hashtaggen #stuffmoderaternadid, fortfarande en av de roligaste twitterstormarna med massor av sensationella insatser Moderaterna ligger bakom, t.ex. Kinesiska Muren minns jag.

Efter, men bilden ljuger!
Det syns ju ingen skillnad ....

Vilket leder vidare till SVT:s fina serie "Fröken Frimans Krig" och dessutom dokumentären "Kvinnorna på fröken Frimans tid", dom som verkligen slogs för kvinnornas rösträtt. Dokumentären sänds i kväll. Bara 100 år sen och kvinnor var inte ens myndiga! Man kan inte begära att ungdomar som växer upp i vår tid ska förstå hur annorlunda världen var då, det fanns ju inte ens smartphones, men oj så nyttigt för dom som orkar att se såna här program.

Vilket leder vidare till senaste bastudiskussionen där gubbarna ondgjorde sig över alla avigsidor med mobiler, eller enbart avigsidorna om jag ska vara ärlig. Mammor pratar bara i mobilen när dom är ute och går och dom orkar bara skriva förkortningar som POK och VGD, vad nu det betyder.

Vilket leder vidare till Sokrates som påstås sagt att ungdomarna bara vill ha lyx, föraktar auktoriteter och har inte någon respekt för äldre.

Vilket, när jag ser hur långt det här inlägget blev, leder fram till Churchill (var det han?) som påstod att det var enkelt att hålla timslånga tal, men ett 10-minuters kräver planering och noggrannhet. Som också gäller för att inte skriva så långa blogginlägg.

Här började jag med mitt långa hår och slutade med Churchill och långa tal och blogginlägget blev alldeles för långt. Men håret blev kort.        

Nej, jag är inte världsfrånvänd

Om jag nu kallade 2016 för ett toppenår i går så måste jag väl i sanningens namn moderera det lite grann.

Aleppo och Syrienkriget, IS, Mosul, Boko Haram, flygkatastrofer, klimathotet, näthat... jag läser intresserat och mår illa! Och gör för lite. Barn lider och dör. Tiggarna utanför affärn hejar jag bara på, dom är så många och sällan dom får nånting av mig nuförtiden.

Tre vinnande strumpor

Och så blev Trump president på det. Översvämningar och jordbävningar. Nä, så himla toppen var inte 2016 och det är för lite engagemang, folk är bara upprörda om nån skatt skulle ändras åt fel håll.

Tills dess att jag hamnar i nåt forum där man slåss på barrikaderna igen så plaskar jag bara vidare här i min ankdamm, rätt fint och ansvarslöst. Då kan man engagera sig i dom verkligt stora frågorna, strumporna!

Råd och Rön hade i sitt senaste nummer en test av ullstrumpor. Här är ett utdrag ur testartikeln:

Man kan ha synpunkter på passformen

"Ullstrumpor är idealiska för lågintensiva sporter som vandring. Men du kan också använda dem som vardagsstrumpor. De ger en skön känsla på fötterna....etc" 

En oss närstående i testpanelen (hamnade dessutom på bild i reportaget på en bild som en annan oss närstående hade fotat, Annika resp. Calle ) hon framhöll den dyraste strumpan som bäst, 250 kr. Högsta betyget. Just nu är jag så himla irriterad på mina senaste strumpor jag köpte förra veckan på HM, 29 kr! Med råge de sämsta strumpor jag nånsin köpt, jag ska börja spara till ett par 250-kronors!

Det här var en av det riktigt svåra och stora frågorna här i min ankdamm!  Men nej, jag är inte världsfrånvänd.

Nya tag mot nya mål!

Egentligen en vecka kvar men mitt nya liv har börjat redan nu. Jag pryar den här veckan. Mot nya mål!

Varje morgon är ju i praktiken starten på ett nytt år, men själva nyårshelgen gör det mer officiellt så det är på söndag det smäller! Men mitt nya liv mot nya mål är inte så dramatiskt men det är ändå påtagligt. Kommer att märkas lite smygande för uppmärksamma läsare i detta forum.

Idag är det en darrig nystart efter julhelgen och även om det är ett så intressant tillkännagivande idag inför 2017 så blir det bara ett helt kort inlägg idag. Hoppas att det lockar till ivrigt läsande och kommenterande av Mitt Sjuttital in my years to come.  

Samtidigt kom idag nyordslistan för 2016 just idag och ett och annat nytt ord har jag redan använt under 2016 och några enstaka känns naturliga, andra mer konstruerade. Läslov och trumpifiering har jag redan använt, blåljuspersonal och blippbetalning är bra ord, pokenad blir kanske bara ett modeord, paddeltennis och äggkonto med många fler hade jag aldrig hört tidigare.

En spaning inför 2017: självkörande bilar slår igenom allt mer så ett bättre fyndigt ord för såna kommer nog. Det kommer nog ett bra humoristiskt ord från Göteborg eller så blir det nåt mer internationellt, Jag föreslår Egobil en bil med ett alldeles eget ego. Självkörande bilar känns i alla fall lite fantasilöst.

2016 är snart slut, leve 2017 mitt genombrottsår! Nya tag mot nya mål!

Jag säger som Frank Sinatra: "When I was 72 it was a very good year..."  Innan 2017 kommer ska jag summera det här fina året 2016 som bara kan toppas av det nya 2017.

  

Inte direkt skrivkramp men ingen större lust

Fint väder idag dan före julafton och vi var tidigt nere på stan för de sista inköpen och jag fick rätt gott om tid att sitta och knappa en stund vid datorn, men det går lite trögt idag.

Jag hade många uppslag och började lite här och lite där, julshower, näthandel, julmarknader, julklappar, terrorism, Berlin, pensionärsskatten, hyror etc etc men nu har jag tryckt Delete på alltihopa, dom inslagen kommer aldrig på pränt. jag blev lite tagen idag när min en gång bäste vän på jobbet efter en tids sjukdom nu har avlidit.

Vi hade inte haft så mycket kontakt på länge, men det berör en så att för en stund blir man lite tagen och handlingsförlamad. Skulle vi ha setts lite mer? Hade jag kunnat göra något för honom? Nej det var svårt att vara spirituell idag.

I stället kopplade jag av lite med att lära mig "rippa en CD", det visste jag inte ens vad det var när dagen började, men nu vet jag. Och en rippad låt fick bli en stillsam julhälsning på rockkörens Facebook och jag tar den här också.

Min kompis var duktig att dansa och han har säkert många gånger kört en tryckare med tjejerna på kontoret till den här typiska "sista dansen"-låten. Här i Rock Everyboys tappning:

           I morrn är det julafton, jag tar nog julledigt några dar nu. Trevlig helg!

Mörkret har lagt sig.

Årets mörkaste natt och årets kortaste dag, inte undra på att man är trött. Klockan är halv fyra just nu och det lilla dagsljuset man såg ett tag är redan borta för dagen, mörkret har lagt sig.

En känsla är att det här året har varit ovanligt mörkt hela året med alla krig och all terrorism. Lätt att gräva ner sig och tappa sugen och just nu är jag så trött att jag orkar inte spinna vidare på några trots allt positiva tankar jag har i pipeline. Så jag fattar mig bara kort och nämner bara att nästa höst så kommer fortsättningen på Jordskott. Intressant.

Om den redan är inspelad så har man valt andra skogar än skogarna uppe hos oss i Stentorpet för jag har inte sett röken av Muns sen förra omgången.

Om den inte ännu är färdiginspelad så kanske det kan finnas plats för nån statistroll i sommar, men en
förhandsvisning på Youtube visar att dom nog redan har serien klar.

Hur som helst är det en liten ljusglimt i mörkret att Jordskott är tillbaka. Kommer hösten 2017 på en TV nära dig.

 

Ny motorhuv?

Har jag redan kört slut på motorhuven?

Jag har bara väntat på ett brev från Citroën att dom ville byta nåt, det brukar bli så på nya bilar, men att det skulle bli  motorhuven var lite otippat. Vad kan det bli för fel på en sån?

De flesta bilmärken åker på nåt sånt här på nya modeller och det kan ju kosta miljoner om det är allvarliga fel och nu hoppades jag på en ny motorhuv, gärna i en annan färg än vit. Klarröd skulle vara snyggt.

Automatkaffe, typ odrickbart 

Medan jag väntade på min nya motorhuv klämde jag en kopp kaffe från automaten, men det var ju bedrövligt, smakade kaffet verkligen så illa på jobbet en gång? Tur att man inte behöver dricka sånt kaffe varje dag, i Mitt Sjuttital håller jag högre kvalitet på kaffet. Visserligen en snygg och modern apparat, men nästa gång får jag allt krydda med socker, mjölk, espresso och diverse andra finesser. Jag kommer att trycka på alla knappar så kanske man kan dricka det, och jag skänker en tanke till alla som är kvar i arbetslivet, ni har det inte lätt.

Snyggt med lite färg

Så såg jag en ny Cittra som såg rätt snygg ut. lite i min stil. Här var taket och några detaljer röda och matchade det vita fint, "men får jag en röd motorhuv så är det bra nog" tänkte jag och kämpade vidare med mitt odrickbara kaffe.

Lugnt med folk i butiken förstås, vem köper bil så här strax före jul, och bilen blev också klar snabbt. "Fick jag nån ny motorhuv" frågade jag servicekillen.

Nej det var ju klart, jag blev utan. Felet fixat med lite rostskydd och ett par klisterlappar! Så det här fabrikationsfelet blev inte så dyrt för Citroën så klart. Fransk kvalitet lönar sig!

Några tankar om hälsan och seniorer på Actic

En kompis skrev igår om sin hälsa på sin blogg där han berättade om sitt nya liv. Intressant.

Delar av Seniorer ATC på Actic, Kristiansborg

4 år äldre än jag, fyller 77 nästa år, och han hade för inte så länge sen en hyfsad övervikt, en jobbig obotlig KOL och en mängd krämpor som han höll i schack med flera olika mediciner innan han tog tag i sin ohälsa och steg för steg har han nu tagit sig tillbaka till en riktigt bra hälsa. Mycket har handlat om fasta som 5:2, 6:1, periodisk fasta och varianter däremellan, 16:8, 18:6 etc. Och att undvika viss mat. Jag är glad för min kompis skull och rätt imponerad. Hälsan utgår från maten tycker han.

Hur kompisen ser på motion vet jag inte riktigt men jag tror inte han prioriterar det så mycket. Jag tänker mig också, som min kompis, att maten är väldigt viktig och att olika typer av fasta är bra. Vi har kört 5:2, just nu mer 6:1 och jag byter nog till periodisk fasta ett tag och jag kör min egen stil när det gäller maten. Bröd, som kompisen avstår från, är alltför gott för att avstå från och jag äter gärna potatis till sillen och god choklad säger jag inte nej till. Men med måtta. Men jag framhåller med eftertryck också motionen.

Vilket som är viktigast är strunt samma, mat eller motion, Jag satsar alltså på båda och tror att det är bästa chansen för att må bra!  Vi missade avslutningen på Actic i fredags, men visst ser det fint ut här när 25-30 av oss Actic-seniorer avslutade 2016 så här, och Margareta och jag ställer upp efter nyår.

Motion och bra mat, så får man ut det mesta av pensionärstiden!

 

Because the night belongs to lovers

Kvällen började lite tveksamt.

Formen var egentligen rätt bra men jag kom inte riktigt in i matchen trots att jag hamnat i en riktigt stark omgivning men min egen insats var bedrövlig. "Man blottar sin okunnighet" brukar jag säga men NOLL rätt på NIO frågor var lite väl dåligt, sämre än vanligt. Men sen släppte det:

"Because the night belongs to lovers, Because the night belongs to love" sjöng Trio Kontrast och jag var äntligen på hemmaplan när Pro Kultur hade After Work med en musikquiz. Sånt kan man ju.

Först måste jag komma med lite bortförklaringar: Inre rummet på Pitchers, 60-70 kvm, lågt i tak och tjyvtjockt med pratglada Pro:are var inte riktigt perfekt för mina tinnitusöron. Jag hörde egentligen varken frågorna eller musiken. "Men nåt ska man väl kunna" tänkte jag och hittade en plats hos min gamle lekkamrat från 50-talet på Drottninggatan, Sniffe. Lite närmre scenen så till fråga tio hörde jag rätt tydligt när dom sjöng den där gamla fina texten. "Tänk på Nobel-festen" tipsade Trio Kontrast och folk chansade på Bob Dylan, men det var förstås Patti Smith och Bruce Springsteen! Sen klarade jag den finska dansen Humppa och White Christmas på det, Tre rätt på raken på upploppet räddade någorlunda äran.

Pro Kulturs After Work, ofta en gång i månaden, festernas fest, är en fast punkt här i Mitt Sjuttital och det här med en musikquiz i riktig engelsk pubstil är extra kul åtminstone när man hör frågan och i bästa fall kan svaret också. Och den här gången blev det efterfest också. Hos Birgitta.

Och en bra sak med After Work och efterfest här i Mitt Sjuttital är att man redan strax före nio är klar och  kan och sjunka ner i tystnaden hemma i favoritfåtöljen. Nån måtta får det vara med festandet.

Och nu vässar vi formen till nästa After Work och lyssnar tills dess på Springsteen och Patti Smith:
    
Because the night belongs to lovers, Because the night belongs to love!             


         

Hemkört

Grabbarna från möbelfirman kom punktligt när jag satt hemma och passade telefonen. Mellan 10 och 12 blev 10.15. Klart godkänt.

Jo, jag börjar bli lite bekväm, det visar sig i både stort och smått. Som att vi beställde hemleverans när vi köpte lite nya möbler och idag kom alltså leveransen. Det var en onödig utgift med hemkörning, det var inte mer än att jag fått in grejerna i vår lilla Cittra och då hade vi också fått hem grejerna mycket tidigare. Kanske jag fått köra två gånger men det hade varit OK ändå.

Men jag är ju bekväm nu och tänkte att när det kostar så pass mycket så ingår förstås uppackning och så tar dom med sig emballaget också. Men det ska ju gå så fort numera och grabbarna var nog inte inne i lägenheten mer är 30 sekunder så jag hann inte ens fråga.

Soffor och uppåt, tvättmaskin, sand och grus och en och annan bastu, där är det rätt OK att ordna hemleverans, men annat kan man väl hämta själv. I affärn eller på posten.

Jo en sak skulle vara fint att få hemlevererat. En matkasse. Det har jag länge funderat på att ta upp med ordföranden i familjerådet. Tänk så mycket tid man lägger på att trava runt i mataffärn fast vi bara är två. Vi handlar regelbundet i  3-4 olika mataffärer och alla har olika system så man får springa och leta och leta. Man lär sig aldrig och om man nu skulle börja lära sig så organiserar dom snart nog om i affärn.

Det passar mig som börjar bli lite bekväm att få maten hemkörd.        


 

Lucia 2016

Hur svensk är Luciatraditionen? Var kommer den traditionen ifrån?

Sånt där läser man varje år om inför varje helg och varje tradition, men tyvärr glömmer jag så snabbt hur det nu var, men att Lucia har med Syracusa känner man ju till. Och nu har jag läst på lite om gammal folktro och seder från riktigt länge sen. Men det här att gå i Luciatåg, inte minns jag att jag gjorde det i skolan på 50-talet.

I gymnasiet skulle man Lussevaka och lussa för lärarna på morgonen, undrar om lärarna gillade det, och sen satt man och sov hela dan i skolbänkarna. Håller den traditionen i sig?

Bäckbyskolan 1979 

Sen har vi sett en massa Luciatåg i skolor och på dagis med barn och barnbarn och för den skull på jobbet också där skolklasser hälsade på. I stort sett varenda år. Det har ibland varit högtidliga, välrepeterade Luciatåg och ibland lite mer skämtsamma med egna texter på sångerna, Lite skämtsamt var det visst ofta för länge, länge sen när jag läser Luciahistorien, och ofta var det män som agerade då.

Traditioner ändras så snabbt, nåt att tänka på för dom som förfasar sig över varje avsteg från hur dom själva tror det ska vara. Som i år när Åhléns i en annonskampanj visade en liten mörkhyad grabb som Lucia och hatarna gick igång och spydde sin galla men desto fler opponerade sig mot hatarna.  

Pepparkaksgubbar från Pepparkakeland har försvunnit de senaste åren och det är väl OK om nu den sången och traditionen upplevdes negativt, eller så kanske vi är lite för försiktiga, Alla får vara Lucia numera och det är väl också OK så att alla får vara glada, eller är vi kanske lite för försiktiga där också? Ingen stor sak för mig, det får ungdomarna ta hand om.            

Och nu får man nöja sig med lite Lucia på TV, det får vara bra nog. Just idag är jag på en avslutningsfest i en förening, kanske vår körledare och vår ordförande skrider in med ljus i håret...

En sån här dag skulle man vilja ha barnbarnen på lite närmare håll.

Bekvämt med hyresrätt

Ekonomiskt är det ingen höjdare med hyresrätt, men det finns andra fördelar. Tvättstugan tex.

Visserligen kan man bli galen ibland över lite väl dålig städning eller att det kanske inte är städatu alls, men jag som har en positiv läggning tycker att bra ofta är det i alla fall tillräckligt bra städat. 

Nu ska Nisse få fart på torktumlaren 

Jag försöker att inte irritera mig och i vår tvättstuga är i alla fall luddfiltret på torktumlarna alltid rengjort! Golvet är oftast sopat men högst varannan gång våttorkat, tvättmedelsfacken nästan aldrig renspolade. Bra nog och jag klagar inte längre, det är så fint att slippa tvätta i lägenheten.

Vilka som slarvar bryr jag mig inte om, men vi ålderskamrater i huset är överens om att det är "ungdomarna", men vad vet jag, det kanske är andra också. Det fina är i alla fall att när nånting krånglar så är det bara att ringa, då kommer Nisse med skruvmejsel och verktygslåda.

Vi kör med Cylinda, svensk kvalitet, och maskinerna är mindre än 10 år gamla. Fyra tvättmaskiner, två tumlare och ett stort torkskåp, det är verkligen inget att klaga på, men hur lång är egentligen livslängden på vitvaror med svensk kvalitet? På flera av våra senaste tvättider har Nisse varit där och skruvat när maskiner krånglat, idag var han där igen. 

Men det är OK, det är fint att maskinerna underhålls och fint att jag slipper besväret att skruva själv men snart nog behöver vi nog nya maskiner, det tyckte Nisse också. Och då är det ju tur att man slipper betala nya maskinerna själv.

                  

Men det kommer väl på hyran, det brukar bli så i hyresrätt. Men det är bekvämt.

Men järnspikar! Tumlarn torkar fortfarande dåligt ser jag när jag ska hämta tvätten så jag träffar nog Nisse nästa måndag igen!

Väderomslag och Bob Dylan

Det är en lyx att ta en helg i sommarstugan även på vintern, men det blir inte lika ofta numera, åldern tar väl ut sin rätt så att man blir lite mer bekväm. Värmen står på hela vintern och blir det inte alltför kallt så blir det heller inte alltför dyrt, värt pengarna att stugan inte är helt utkyld när vi tar oss dit.

Solen har inte hunnit gå upp än 10 dec.

I fredags var det vårväder. Solen sken, 8-9 grader varmt så det blev en tur till stugan. Änderna simmade i ån, Swimming Ducks, Margareta klippte ner en del växter vi inte hunnit tidigare och jag gallrade ur några grenar, rätt fint att ha stugan att åka till som omväxling. Nu skulle vi fixa det sista inför vintern. Och bada bastu förstås. Tände den redan på fredagseftermiddan, vilken lyx!  

Så vaknar man på lördagsmorgonen med snö och minusgrader. Fint det också, men vi åkte hem och satsade på Nobelfirandet.  Willy och hans band, Sitting Ducks, spelade Dylan en hel timme på Stadsbiblioteket. Bob Dylan har jag aldrig aktivt lyssnat på, men när Willy och hans ankor sjöng med svenska texter var det riktigt njutbart, fina översättningar.

Willy i mitten

Sen blev det slow-TV hela eftermiddan och hela kvällen,  nu när vårvädret tog slut så var det helt OK. Odramatiskt, ingenting hände, precis som alltid! Men man sitter där och tittar.

Det enda märkliga kan vara att vem som helst kan visst bli nervös i ett sånt här sammanhang. Patti Smith har väl många gånger förr sjungit för många fler i publiken och pristagarna har väl också talat inför mycket större publik, men Nobel-dagen är lite extra högtidlig. Stundens allvar.

Patti Smith glömde texten och pristagarnas tal var lite darriga och tråkiga, men dom är ju bara människor dom också, det är ju positivt att se.

Och idag snöar det ännu mer.

Rabatt på Systemet

Jag är ingen storkund på Systemet, men banne fick jag inte rabatt när jag handlade där sist. En julklapp eller hur ska man se det. En muta? Ett lockbete till att börja handla mer? Eller bara ett rent misstag?

Det här borde jag kanske mörka och inte mässa offentligt om men jag är oskyldig som ett litet barn och märkte det inte förrän idag när jag kollade transaktionerna på kontokortet, 2-250 kr sådär verkar kassören ha missat. Hoppas att han/hon inte blev betalningsskyldig själv och om nån Systembolagsdetektiv letar upp mig så kommer jag direkt att göra rätt för mig. För nej, nej, nej, jag snattade inte! Det har jag inte avsiktligt gjort sen jag i 11-12-årsåldern på Stora Torget i Västerås snattade en apelsin från en torghandlare, ett brott som jag aldrig glömmer.

Vindunken blev absolut inte obetald med vilje men jag borde väl reagerat tidigare, 77 kronor på kvittot borde varit 300, men stressad som man oftast är kollade jag inte beloppet utan knappade bara in min kod, packade ner varorna och traskade hemåt.

Men det här var lite roligt: 

"Hade jag helt enkelt glömt att köpa vindunken" tänkte jag idag och kollade i vårt spartanska barskåp. Jag kanske helt enkelt mindes fel så att det bara var en flaska vitt vin till fisken jag hade köpt. Men nejdå, där stod en dunk rödvin precis som jag trodde. Och faktiskt några andra flaskor också om man skulle få oväntat besök, men dom stod där sen tidigare. Men mest intressant var att där bland flaskor och buteljer och den den obetalade vindunken låg det två äpplen!

Jag har ett svårbemästrat missbruk när det gäller äpplen, äter lite för många och lite väl fort så Margareta måste ha ett eget förråd om hon ska hinna med, och då tänkte hon att barskåpet var en säker plats....

Jodå, hon ska få ha sin gömma ifred och jag ska inte låtsas om att jag hittat äppelförrådet.

Men tack Systemet för rabatten, kan jag räkna med det nästa gång också?

Jag missade Linda Gail Lewis

En världsartist (åtminstone syster till en) var i stan häromdan men jag missade det, jag läser annonser i tidningen så dåligt. Det är svårt för arrangörer att märkas i bruset.

Det har jag själv märkt så många gånger när jag varit med att ordna saker och annonserat, affischerat, delat ut lappar i brevlådor etc. Och ingen kommer. Senast förra veckan när stans alla körer, flera tusen sångare, var inbjudna till vårt arrangemang men en handfull dök upp. Det är svårt att märkas i bruset.

Margareta är bättre på att i alla fall hitta en del korn som annonseras i bladet som när Åhléns har nåt bra erbjudande t.ex. Men nu när en artist i vår smak är i stan så missar vi båda två. Dumt. Och inte bara det, hon sjöng på en scen där jag aldrig varit, visste inte om den ens. Gamla Sigurdsgatan heter Intiman nu. 

Jag är minst lika trög som alla andra. Visst kan man sitta på sin kammare och gå i samma gamla fotspår men den här missen var en bra tankeställare, ryck upp dig, Örjan! Såna här tillfällen får du inte missa!

För drygt 30 år sen såg vi hennes storebror, Jerry Lee Lewis, sjunga på  ett fullsatt Johanneshov och vi var där hela familjen, den gången, vi ville så gärna prägla våra barn på bra musik fast dom bara var i 8-10-årsåldern den gången. Vet inte hur det lyckades, men Jerry Lee verkar leva fortfarande när man kikar på Wikipedia och lillasyster Linda Gail är fortfarande bara barnet, bra årgång, blir 70 nästa år och är i högsta grad still going strong.  

Det är väl inte troligt att hon kommer till Västerås några fler gånger så det får räcka med Youtube för min del, men nästa år måste jag ha bättre koll på vad som händer på Intiman i Västerås vare sig det är världsartister eller lokala förmågor som dyker upp. Och tur att mina Facebookvänner i kören ger så här fina tips och jag ska hänga lite mer på Intiman 2017..

           

Rock Everybodys senaste CD släppt

Det går inte att sälja skivor längre har man hört, men Rock Everybodys senaste skiva bevisar motsatsen.

Redan första dan sålde vi 150 skivor, så vi har bevisat att CD:n är inte helt död ännu. Nu kommer vi visserligen inte att sälja så många fler men vackert så. Den här skivan håller vi "inom familjen för internt bruk" utan moms och rättigheter och sånt, bara en dokumentation så vi körmedlemmar fick höra hur vi egentligen låter, det var ju bra. Både ris och ros.

I stort sett helt OK, eller tom riktigt bra. Med bara tre år på nacken för kören så får man inte vara alltför kritisk. Inte riktigt OD-klass än om man säger så,,. Men bra!

Speciellt som vi tog varje låt i stort sett på en inspelning, bara nån enstaka gång blev det omtagningar. Och det är lite imponerande vilka ambitioner den här kören med "bara pensionärer" har. Kören har stora planer inför 2017 och det är nog en lågoddsare att vi gör nya inspelningar längre fram med ännu mer fokus på bra ljud. Körens 10% killar försvann när 90% tjejer drog igång, så vill vi inte ha det!

Ja kören har stora ambitioner och bjöd häromdan hit en forskare från Sahlgrenska för att berätta om ett forskningsprojekt med musik och hälsa, det är liksom inte bara allsång några timmar i veckan.

Vår "röstuppvärmare" är anlitad av SVT för att röstträna deras korrar. Vi har hemsida - Facebook - Instagram - Twitter - Youtube - CD - Konserter - Resor.... Och över 200 deltagare!  

Men nu har Rock Everybody jullov, rätt skönt det också.

Grattis Sven!

5 december var en dag med traditioner för oss förr i tiden. Som 9 december, 2 augusti, 28 februari, 18 maj och några till. Våra föräldrars namnsdagar.

Det var en rätt trevlig tradition när man kunde uppvakta föräldrarna så enkelt, bara titta in på en kopp kaffe. Ibland hade vi väl med oss en liten symbolisk present eller en blomma, men sällan kaffebröd, det hade namnsdagsbarnet alltid sett till att baka själv eller köpa hem. "Presenten blev att vi kom" som vi brukar säga, ett i vår familj bevingat uttryck.

Alla känner väl renen Sven? Grattis!

Även om kalendern är uppdaterad och moderniserad nu med nya namn, tom Örjan har fått ett eget datum, men nog har väl den här traditionen klingat av, eller...?

Men jag är så inkörd på pappa Svens namnsdag 5 december, och det gamla fina namnet fick jag själv som andranamn, men det är inte så ofta jag behöver koka namnsdagskaffe, kanske som tur är. Hur ska man hålla rätt på alla datum när släkten förökar sig?

Finns namnsdagar i andra länder? Vet inte men jag hittade direkt en amerikansk hemsida där man försöker införa den här "europeiska traditionen", sägs det, men i amerikansk stil. Lockar med att folk ska komma över och "överösa dig med gåvor på ditt bästa party någonsin". Där duger inte en kopp kaffe och en bulle. Men det kanske alltså finns namnsdagar även i andra europeiska länder än Sverige.

Casper fick ett Sven-Grattis på Facebook och blev nog lite förvånad och jag låter kaffepannan stå på idag om någon vill hälsa på och komma över och överösa mig med gåvor.

Snapchat har tagit plats i Mitt Sjuttital

Jag har sen en tid börjat komma ihåg några drömmar när jag vaknar och det är rätt kul att fundera hur man kan få till alla tokigheter, men kanske inget man behöver mässa om här i bloggen. Men nattens dröm visar nog att jag borde ändra överskriftens "egotrippat", Nu börjar det gå lite för långt.

Styrelseledamot i Skandia

Jag gjorde en insats inatt hos Skandia, dom hade strul på sitt datasystem. Det dröjde inte länge innan jag satt i möte med direktionen och blev erbjuden en plats i deras styrelse som arbetande styrelsemedlem med uppgift att få fart och ordning på deras verksamhet i USA. Jag lovade att återkomma.

Kanske var det Natan som gjorde att min egotrippning spårade ur. "Coolt" sa han igår om farfars försök med Snapchat när han blev vän med mig där. Min första och enda. Jo, jag fick till en story på Snapchat igår fast jag inte fattade så mycket vad jag gjorde, men Natans kommentar räcker, jag är allt beredd att ta hand om Skandias USA-marknad om frågan dyker upp i natt. Jag har skickat bilden här i inlägget till dom för att imponera på dom.

Facebook och Instagram  är numera mer till för "vanligt" folk, ungdomarna håller sig till Snapchat. Men här kommer en varning till kidsen:

Var inte för säkra! Tänk om jag får med mig mina ålderskamrater i vardagslivet och i synnerhet mina styrelsekamrater i Skandia in på Snapchat, vart ska ni då ta vägen. Vi 40-talister som har hamnat i sjuttitalet, eller åtminstone är på väg in där, vi har inte förstånd att hålla oss på vår kant.

Instagram har sin "Insta Story", Facebooks Messenger  lanserade nyligen "My Day" som dom tänkt ska konkurrera med Snapchat, få se hur dom lyckas. Själv rör jag mig som synes på bilden världsvant på alla plattformar så jag blir säkert en tillgång för direktionen på Skandia.

  
             

Rebecka Karlsson till final i Idol

Rebecka

På fredag 9/12 måste jag kolla Idol. Min scenkollega gick till final!

Jag erkänner : jag har inte sett ett enda avsnitt av årets Idol fast jag känt till att Rebecka är med, men jag har mentalt hejat på henne, det kanske har hjälpt henne till finalen.

"Ja, det var en kväll i juni, just när sommarn är som bäst", det var då vi delade scen Rebecka och jag och jag hade verkligen inte en tanke på att hon då måste ha varit bara 15 år! Och nu har hon kommit så här långt! Vare sig hon blir trea eller vinner hela alltet på fredag så hoppas jag att Rebecka har en fin framtid framför sig.

Om man ska vara noga så delade jag scen med 150 andra körsångare också och dessutom några gubbs i The Cadillac Band med bl.a. Melodifestivaltvåan Janne Lucas som jag skrutit med förr, men det kan jag väl göra igen. Och den gamle tonårsidolen Little Gerhard, 82, som fortfarande kan sjunga sina gamla hits, men nu var det Rebecka och ungdom det gällde. Heja Rebecka som hunnit bli 16 nu, jag håller tummarna för dig på fredag!

Rebecka och hela bandet

Owe Thörnqvist har jag inte delat scen med men sjungit hans Varm Korv Boogie har jag gjort många gånger, det gjorde jag t.ex. på "Rebeckas och min kväll" i juni och nu ska Owe vara med i Melodifestivalen. En given succé! Utan att ha hört hans låt bestämde jag mig direkt för att rösta på Owe. Han kommer att vara 88 år under Melodifestivalen. Unikt! Heja Owe, jag ska rösta på dig i vår!

En annan som sjungit om Varm Korv på Fyris Torg är Selma som jag brukar komma tillbaka till när jag har chansen och visa den där lilla filmsnutten från Youtube, och nu blev det ett osökt tillfälle att visa upp henne igen. Hon var 3,5 år här och har väl fortfarande vid 5,5 inte riktigt släppt det där med "Vaaaajm Kojjjjv Boogie!".   

Den här filmen tröttnar jag inte på, den har 2300 visningar so far. Och fler blir det nu med Owe Thörnqvist i Melodifestivalen.         Heja Selma!!                      







  

Tiden räcker inte till

Har ni hört den förut? Ont om tid!

I nådens år 2016 med på våra breddgrader sånt överflöd av ätbara godsaker, nöjen, resor och snabba bilar och snabba datorer har tiden blivit en bristvara. Även för pensionärer fast man brukar säga "all tid i världen". Hur läget är på andra breddgrader, tex i Aleppo och Mosul vill man nästan inte tänka på.

Min gamla tes som jag tror på är att "jag har inte tid" betyder egentligen "jag har annat för mig som är viktigare". Men jag blir lite stressad av "Att göra"-listan. Idag på mogonkvisten betade jag av tre mail som legat och grott och gett mig stress och dåligt samvete några dar. Fixat på en kvart när jag väl tog mig samman och kom på hur jag skulle skriva, men jag har väl haft annat för mig som varit viktigare.

Stugan hann vi i alla fall titta till igår och fixa några saker jag borde fixat för några veckor sen och våra småfåglar får inte mat lika ofta som vanligt den här hösten, vintern. Men det är visst OK, småfåglarna hittar alltid mat själva har jag läst, men trots det blir jag stressad och får dåligt samvete om jag missar att mata mina skyddslingar.

Bloggen är måhända det minst viktiga om jag missar några dar ibland, men för min egen del med dåligt minne är det inte så bra med alltför stora luckor. Här är ett urval med några aktuella noteringar som jag borde ha kommenterat men inte hunnit:

• Årets julkalender Selmas Saga blir en höjdare. Vore värt ett blogginlägg. Återkommer nog.
• Trumpen kämpar på för att fylla sitt kabinett med gubbar i min ålder. Det får vara t.v.
• SCB-gallupen om läget i politiken har jag gärna lite åsikter om. Men hinner inte idag.
• Det föreslås en flygskatt, inte en dag för tidigt. Jag yrkar bifall och kanske återkommer.  
• En föreläsning om musik och körsång häromdan hade kunnat vara ett bra ämne.
• Vi käkade ute häromkvällen, maten hade varit värd en recension.
• Några böcker jag läst senaste dagarna. borde jag väl hinna recensera.  
• etc etc.

Men ingen större skada skedd om bloggen är lite gles ibland, tvärtom kanske, och det här var ju inte mycket att komma med.

Men nu hinner jag inte skriva mer. Jag har ett mail till jag måste skriva.    
       

Dramatik i sängvärmen

Jag har inget emot att ta upp sånt som har med min allt snabbare stigande ålder att göra vare sig positivt eller negativt. Åtminstone inte sånt som är allmängiltigt och där jag kan ge goda råd.

Som i morse. Jag hade sovit bra, inte ens vaknat till under natten. Funderade en stund på drömmen jag hade just när jag vaknade. Vi var bjudna på min gamle chefs disputation som han hade i vårt gamla hus på Bäckby, men vi hade gått fel, det var hos Johanssons på nästa gata som festen var. Det var lite annat tok också som jag låg och skrattade åt i sängvärmen och glömde bort mig och smärtan kom direkt.

Josefin har kurs i att vicka på tårna. Kaffe ingår.

Det en naturlig reflex på morgonkvisten att sträcka på sig medan man mornar sig. som katterna gör. Skönt är det också att dra isär leder och mjuka upp musklerna innan man skuttar upp men jag har den hårda vägen lärt mig att jag numera måste göra morgonstretchningen i en speciell ordning. Det glömde jag alltså i morse!

Jag har sett dom, trädkramarna. på Lidingöloppet där dom står 1 km från målet och håller fast sig i ett träd, grimaserar av smärtan och försöker få loss vadmuskeln som krampat. Det har aldrig hänt mig i mina lopp men desto oftare i sängen. Om jag sträcker på benen innan jag först vickat lite på tårna så låser sig vaden men normalt håller smärtan bara i sig en minut eller mindre innan de släpper.

Men hallå, det är väl inget mot att föda barn...... Nänä, men det här kan göra ont nog, åtminstone idag, då var det extra plus på smärtan, den gav sig inte. Jag kanske har haft mer ont nån enstaka gång och det här går ju över, men morgonkramp i vaden är banne mig inget att leka med!

Jag ska inte gå in på alla det detaljer, men här är dagens tips som jag bjuder på alldeles gratis:

Börja dagen med att vicka på tårna och stretcha fötterna innan du går lös på vaderna och andra morgonövningar!

En relik från förr utan värde

Jag har svårt att göra nåt i smyg. Inte för att jag behöver göra det så ofta men ändå.

Häromdagen kollade jag en uppgift i vårt lexikon och blev avslöjad direkt, Bandet med bokstaven "I" var lite intryckt. Hur kunde Margareta se en sån sak? Typiskt kvinnligt? Men jag fick ett tillfälle till en fundering.  

Engelskt lexikon från 1968. Rätt snyggt.

Telefonkatalogen kommer inte att tryckas längre stod det i tidningen i veckan och några nya lexikon trycks det inte heller längre, hopplösa gamla reliker från tiden innan internet. Och symboliskt var de just ordet "internet"  jag skulle kolla i mitt gamla lexikon, vad stod det i mitt lexikon från 90-talet?

Ett av det första jag köpte när jag fick egen inkomst var ett lexikon på avbetalning, Focus hette det i fem band. Det har jag inte kvar längre men det dröjde inte länge innan jag köpte ytterligare ett lexikon. Ett engelskt i 21 delar tryckt 1968 som jag omkullpratad av en dörrförsäljare köpte utan ångervecka och jag har väl inte direkt slitit ut dom böckerna.

Bonniers tryckt 1993-1998.    

Och så gick det en tid och på 90-talet blev det ett nytt lexikon, Bonniers i 24 delar,  man ville ju ha senaste nytt i bokhyllan. Sen kom Internet.

Så våra lexikon är passé nu sen länge men får stå kvar i bokhyllan så länge dom inte står i vägen, sen hamnar dom på tippen utan värde. Vad är nästa sak som kommer att försvinna under Mitt Sjuttital?

TV:n? Nu när man kollar i plattor & mobiler behöver man verkligen en stor TV? Jo, den blir nog kvar hos oss som är av den gamla stammen, men kanske TV-soffan försvinner hos yngre. Vår stereo är borta sen länge och CD-spelare har vi bara i bilen och i datorn. Stationära datorn kanske ryker om och när den pajar eller åtminstone alla kablar när allt mer blir trådlöst.

Min fantasi räcker inte till att förutspå vad som kommer att hända. Nycklar? Kontanter är på väg bort. Ratten på bilen behövs snart inte.

Och förresten behövs man själv när robotarna tar över? Äh, upp med hakan!

Hoppsan, hände det en liten olycka

Som tur är har vi aldrig julgardiner längre

Jag tänker ibland "på förekommen anledning" på min svägerska som blivit härdad av sitt yrkesliv och behandlar min svåger på samma sätt som hon behandlar de små barnen på hennes arbetsplats. Vare sig att när barnen har sönder nåt på dagis  eller när min svåger hemma gör nån tavla blir det bara "Hoppsan, hände det en liten olycka".

Inte alltid att Margareta reagerar så när jag gör mina misstag. Det är en himla massa filmklipp numera på nätet, ofta med misstag folk gör och ofta är mycket kul. Visserligen är det lite väl mycket snuttar nu så snart orkar nog ingen kolla riktiga program, det går ju fortare med snuttar. Jag kollar en hel del också, men delar sällan på Facebook, däremot kan jag väl lägga in en länk här i Mitt Sjuttital, det här skulle kunnat hända mig också.

Jag är sån där som inte märker när Margareta byter gardiner, tyvärr lägger jag inte heller alltid märke till när Margareta köpt nya kläder, klippt håret eller ens möblerat om... Men jag hakar upp mig på stavvfel och sär skrivningar...

Min svägerska skulle nog reagerat så här som tjejen i filmen när killen gjorde en tavla som mycket väl jag själv skulle kunnat ha gjort om jag åkt på att sätta upp julgardiner:

Hoppsan, det hände in liten olycka:      Ett klipp om julgardiner i dagens Aftonbladet.       

             

Jag har otur med mina mobiler

Hur många gånger om dagen kollar man sin mobil? Ungefär 150 gånger och för unga ligger det på 300 ggr, allt enligt en snart tre år gammal undersökning i Metro! Det stämmer säkert på mig med. Uppåt 200 är nog min siffra.

Jag har hört att det finns folk som bara använder sina mobiler till att ringa med. Jag vet inte om det är sant, det låter märkligt. Bara ringa.... Ringa, det gör jag ju nästan aldrig, men jag vet att det går med min också, men jag har den mest till annat.

Och är jag kanske lite väl fixerad vid mobilen? Här i Mitt Sjuttital har jag redan skrivit om mina mobiler 17 gånger, det här blir nummer 18. Av över 600 inlägg handlar 18 om min mobil! Så himla intressant kan den väl inte vara?

Rustad för service

Jo, för mig är den väl det eftersom jag fingrar på den 200 ggr/dag men nu har den börjat bråka. Min Samsung S6 kostade som ny 6.000 och fyller ett år nästa vecka och jag betalar flera hundra varje månad bara för att kunna få fingra på den. Tänk så bra det var en gång när man kunde ta fram verktygslådan och skruva fast sladdar som släppt och fixa felen själv.

Sånt gör man inte numera och sen några månader krånglar den, intermittent, och i morse också så jag gick ner till grabbarna på Tre och var lite nervös. Skulle felet vara kvar tills jag kom ner till dom. Jag småsprang genom Rudbecksparken och höll tummarna. Ett irriterande fel som bara händer varannan, var tredje vecka och lagar sig självt efter några timmar, skulle jag hinna fram eller skulle den hinna laga sig och grabbarna bara rycka på axlarna åt en gnällig pensionär som inget förstår. Han yrar!

Men felet höll i sig så det får allt bli en garantireparation, men lite märkligt. Förra mobilen krånglade också med ett par garantireparationer, trivs dom inte med mig fast jag fingrar hela tiden på dom.

Men snälla, om nu felet lagar sig självt på 2-3 timmar vad är problemet? Jo jag missar ju kanske 50 gånger jag skulle fingrat på mobilen,  vad som helst kan ju hända! Det här måste lösas!                
   

Fredagsmys på Actic

Ett positivt exempel på negativt tänkande är att inse att man blir en dag äldre för varje dag. Det är som det är och inte direkt positivt att bli knackigare, men man kan i alla fall parera knackigheten lite om man inser risken.

3-5 kronor kilot...

Som exempel: Den här veckan har vi varit bra på hugget och vi hann med alla inplanerade träningspass med avslutning idag på fredagsmorgonen i en fulltecknad klass. Fredagsmys eller mera fredagsfys för att klara av nästa år. Och nästa. Och nästa. Sorry, man blir aldrig färdig. Tänk negativt och agera.

Men först på tal om negativt tänkande, en rad om dåliga apelsiner. Köpte ett kilo idag. Dyra och dåliga, men det går att ändra på om man inte bara gillar läget. Jag ska frossa i nyplockade, solmogna apelsiner snart nog igen tror jag. Bara så du vet! Jag vet var dom växer och saftiga apelsiner lockar väl så mycket som annat i resebroschyren.      

Men gymmet då, det är inte som tidsfördriv vi går på gymmet, det är en förutsättning för att vi ska orka med att bli äldre. Idag var vi 18 st på cirkelträningen i ett tufft tempo som även dom som bara är hälften så gamla som vi skulle bli svettiga av. Hur vi skulle må utan våra 2-4 träningspass i veckan vill jag inte tänka på. 20 kilo mer kroppsvikt att släpa runt på?

Idag kollade jag lite extra på oss 18 som tränade på dagens "pensionärsgympa". Ett par, tre av oss är riktigt vältränade och hoppar och studsar mycket smidigare än jag och så är det några som både är en bra bit äldre och lite tyngre än jag men sen bland resten är vi rätt vältränade både Margareta och jag. Det är ingen tävling i en sån här grupp, men man sporrar varandra att ta i lite mer och gör nån nåt bra så åtminstone låtsas man bli imponerad.

Extra roligt är det att alla bjuder till för en bra fredagsstämning, så bra att på nästa fredagsmys kommer båda våra instruktörer att vara med. Så bra stämning att ingen av instruktörerna vill avstå att coacha oss på seniorgympan på fredagen!

Och nu på fredagskvällen sitter vi med den obligatoriska träningsvärken i musklerna, lite starkare än förra fredagen men inte fullt lika starka som nästa fredag!

Som sagt, vi blir aldrig färdiga.

Negativt tänkande är trendigt

Jag hörde på radion igår om kurser i negativt tänkande. Kursen blev så populär att arrangören fick ordna extrakurser sa man. Om det av Sensus, arrangören upplevdes som positivt eller negativt uppfattade jag inte riktigt.

Och så här års när det är så mörkt ute kan man inte alltid tänka: Carpe Diem, Lev Livet Leende, Livet är en dans på rosor etc. Så där som man alltid ska tänka.... Nej, rätt skönt att vara en sur gubbe ibland också och vara lite negativ med restskatt och snålblåst.          

Men normalt är jag omodernt positiv och börjar varje morgon med: "Gomorron, gomorron! Det här blir en fin dag och nu ska de bli gott med kaffe!". Och så studsar jag upp (nåja..) Inte alltid det uppskattas av Margareta som kanske sovit dåligt och blivit störd av lätta små snarkningar.

Men så hamnar man vid morgonnyheterna och tar del av läget i världen och kanske hamnar i det där negativa:

"Trump hälsar till svenska folket" sa Löfven. Det är väl inte negativt direkt, tvärtom, men han (Trump alltså) har säkert nåt negativt på gång åt oss här i Sverige.

SD:s Ekroth har varit ute och slagits i fyllan och försvinner väl från scenen nu, det är absolut inte negativt, men nu ökar väl SD några procent bara för att det är synd om Ekroth. Så negativt tänker jag.

100 irakiska pilgrimer dödade av IS, usch och fy, negativt men mest negativt att det knappast nämns nu ikväll i Aftonbladet, så vanligt numera att det är ointressant. Då var det viktigare med några tips hur man fixar sin sexpack på några veckor.      

Positivt och negativt? Här är en som funderade på det häromdan:    

Har du koll på ditt BIA

Det är en himla massa förkortningar som man ska ha koll på.

Grönköpings Veckoblad driver gärna med förkortningar och har en del egna också och på Actic idag såg jag för första gången "BIA". Om man gjorde si och så skulle Actic bjuda på en gratis BIA-analys och jag blev intresserad.

Vad kan jag ha för BIA-värde. 1 eller 2? Kanske 1000. Onormalt högt kanske tyder på en allvarlig sjukdom, eller onormalt lågt kanske innebär att jag måste träna mer, jag har ingen aning.

Vilken tur, den förste jag såg idag på Actic var han som tränat allsvenska lag i fotboll och tom damlandslaget, han borde veta och vad hade han själv för BIA-värde? "Aldrig hört talas om" sa han. Nästa jag såg var den gamle elitsimmaren som simmade hem en EM-medalj i Kroatien i somras, han vet nog. Han försökte mörka sin okunnighet med att få till nåt trovärdigt, Stammade lite: "Body Index Aaa,,,,,"  nej det tog sig inte där heller. Vi gick till Actic-killen i receptionen.

"BIA??? Nej det känner jag inte till. Jag får googla!"  Så vi fick ett svar i alla fall. "Fråga nån som vet" sa Beijers Bygg i reklamen en gång.

Det har med sånt här att göra

För något år sen pratade man bara om BMI, Body Mass Index, det har väl många koll på numera, runt 25 helst lite under är ett bra värde. Men den där siffran är bara lite cirka på ett ungefär, inte mycket att hänga upp sig på. Nu vet jag att BIA = Bioelektrisk Impedans Analys, inget värde utan en åtgärd, en mätmetod som mäter kroppens sammansättning, muskelmassa, fett osv.

Till vilken nytta? Kanske för att få riktvärden hur man ska lägga upp sin träning antar jag, och jag som går på allt ska nog försöka göra en BIA-analys. men dagens poäng är att man ska vara försiktig med att svänga sig med förkortningar.

På varje arbetsplats har man sina egna förkortningar, håll dom där! Och om nu Actic är stolta över att erbjuda BIA-analys är det inte dumt om man formulerar sig lite tydligare.

Men jag lovade simmar-Ulf med EM-medaljer och SM-rekord (EM & SM är välkända förkortningar) att berätta om BIA på nästa spinningpass, kanske använder jag en gammal OH eller kör jag MSPP? Jag får se.

Fast i dåtiden?

Nu har jag läst 10 böcker under senaste månaden och alla rör sig i 60-talet fram till 1972 ungefär. En hel livsproduktion av Sjöwall-Wahlöö, åtminstone alla dom böcker man först förknippar med dom, och jätteintressant att följa hur samhället ändrades under en så expansiv period.

Lägg till bildtext

Läs dom! Inte så spektakulära som spänningsromaner kan vara numera, mer en inblick i det ibland tröstlösa pusslandet i att lösa kriminalfall, och så får man en historielektion på köpet eller i mitt fall lite påminnelser hur det var när jag var ung.

På TV började igår en ny omgång av "Historieätarna" som kommit fram till efterkrigstiden, med mat som jag åt som liten och ung. Och kors då, en hel del av sån mat äter jag fortfarande. Och fortfarande tycker är gott! Jan Guillous senaste bok om det stora århundradet har kommit fram till 50-talet.  

Musiken jag lyssnar på och sjunger i rockkören, "rock från 50-60-70-talet" som vi brukar säga, är ju också exempel på hur jag hänger kvar i dåtiden, Men jag tycker ju om den musiken....

Och så nu i veckan firar televisionen i Sverige 60 år med en massa program från televisionens barndom, och jag tittar på och minns Hyland och sånt. "Uj vilken dålig kvalitet"  har jag hört nån säga när gamla svartvita TV-program kommer på tal. Obegåvat. Utveckling tar sin tid och lite charmigt är att se det allra första nyhetsprogrammet från 1956 där allting gick åt pipan. Ingenting fungerade som det skulle. Och nu gör SVT hur avancerade program som helst och bra program också. Som "Allt om Sverige" som vann en Emmy i natt!

Idag ska jag i alla fall vara lite halvmodern. David Bowie-konsert med hans musik från 70-80-talet, det är ju bara 30-40-år gammal musik, rätt OK?

Och lägger kanske ut nåt på Snapchat för att markera kopplingen till nutid. Årets julklapp, VR-glasögon, är nutid och också nåt jag måste prova, men nog håller jag hårt fast vid dåtiden.        

Skyltsöndag i vårsolen

Skyltsöndagen var en stor sak i tonåren och innan det också. Det var då julen började.

Stan var bara hälften så stor som nu och alla var nere på stan. Vilka kompisar skulle man träffa? Några snygga tjejer från andra sidan stan? Lyktor, varm korv, tombola och sockervadd på Stora Torget. Och snygga tjejer.

Svens bilder från hans Facebook. Tack för lånet! 

Skyltningen i leksaksaffärerna var också häftig som på bilden från 50-talet. Min gode vän Sven är en av nissarna i skylten och kanske jag står utanför och trängs.

Skyltsöndagen var nog alltid vad jag minns i samband med första advent på den tiden, men som i år en vecka tidigare är väl rätt OK det också. Idag "tändas alla ljusen i min lilla stad" som Gunnar Wiklund sjöng och det blir ett traditionellt fyrverkeri också. Klart vi tar en promenad på stan och också kollar efter vilka vänner som vågat sig ner till City från förorterna. Men snygga tjejer tror jag jag struntar i att spana efter.

Vegagatan 7 B, nedre botten till höger.

I Stockholm har dom ju NK:s påkostade skyltning, men annars är kanske inte julskyltningen lika stort som i lite mindre städer. Och Solna, Sollentuna, Kista och dom andra förorterna har ju bara gallerior, det blir inte samma sak. Men Sundbyberg kanske? Vad vet jag?

Hemma håller vi på oss med julpyntningen till nästa söndag med ljusslingor på balkongen, ljusstakar och stjärnor i fönstren mm, och kanske snön kommer tillbaka då också och julstämningen med den.

Idag på joggingturen var det snöfritt och lite vårkänsla och ingen större julstämning när jag passerade Vegagatan 7 b där jag en gång i en liten 2:a såg dagens ljus där mamma assisterades av min mormor som kunde allt. Det där hade förstås inget med julskyltningen att göra men jag bjuder på det ändå.

Uppvärmning inför Black Friday

På väg till NetonNet:s nya butik på Hälla kom jag att tänka på Black Friday, skulle jag strunta i dagens köp och vänta till fredag nästa vecka ?

Vilken ska man ta?

Bland alla, ibland bra och ofta tokiga, influenser från Amerika är Black Friday knappast bland dom bättre. Visst är det är bra att handla billigt, men sugs man med i köphysterin på en Black Friday superrea så kan det bli nog så dyrt ändå, och vi behöver inte så många nya prylar.  Visst kanske jag kunde tjäna en hundring på att vänta till nästa vecka, men jag slog till ändå med ett par nya hörlurar. Men vilka skulle jag ta? Det klassiska Billigt eller Dyrt. Som vanligt mitt emellan.

Just billiga hörlurar var värdelösa förr, höll på sin höjd ett år innan dom började rassla. Jag bestämde mig för ett par med lagom pris men råkade få se en annat märke, samma pris men en annorlunda kartong bland alla lurar i plastkartong. Så lite kan göra att man reagerar.

Så stod det nåt oväsentligt i beskrivningen men mer behövs inte för att det fick bli en vit Urbanears Plattan i.st.f. en röd Sony eller en blå andersson. Så bra att Margareta la rabarber på den när jag kom hem.

Men Black Friday då? Det köps för mycket elektronik även om jag är långt ifrån värst, men visst skulle jag behöva lite nytillskott... TV:n på 32 tum är lite skralt, runt 50 tum kan man behöva när man är över 70 och ser lite sämre. Och förresten gäller det TV:n i stugan också, den är lika liten den. Några nya högtalare skulle man kunna tänka sig, och kanske en ny DVD och mobil. Och surfplattan börjar bli lite krasslig. Datorn fyller snart åtta!

Även om Black Friday visst började med teknikprylar så är det störtrea på kläder och en massa andra prylar också. Men inte helt riskfritt visar den här filmen:

Ett vanligt missförstånd

Mitt minne av morfar är att han mest att han låg på sofflocket med en tidning. Och ibland satt han tyst vid matbordet med en kopp kaffe och tittade ut i trädgården. Jag kanske är orättvis, men det är mitt minne av honom när han var ungefär i min ålder. Undrar vad mina barnbarn kommer att ha för minnesbilder av sin morfar/farfar en gång.

Jag är nog orättvis mot min morfar, han gjorde nog lite nytta han också ibland,  men jag tänkte på honom när Margareta visade mig ett visdomsord som hon väl tyckte stämde in på mig. Så här skrev Ulrika Gabriel i sin blogg under rubriken "Downsiza (!) ditt datoranvändande:  

"Det du missar när du sitter där vid datorn och surfar mer eller mindre planlöst timme efter timme - det är DITT liv."



Sånt där skrattar jag bara åt, vilka påhopp, men visst sitter jag vid datorn en hel del, men planlöst.... Nix pix! Jag har inte läst Ulrikas tips om att "downsiza" men opponerar mig ändå. Tänk vad mycket man lär sig vid datorn.

Jag tränar på Photoshop, håller hjärnan igång med att skriva bloggar, kommenterar och skriver korta inlägg lite här och var, lägger ut bilder, håller koll på nyhetsflödet nästan innan dom inträffar, läser böcker, tittar på film och lyssnar på musik, skriver och besvarar en massa mail, sköter föreningsuppgifter och andra hobbies mm. mm. förutom sånt där självklart som att betala räkningar och hålla koll på bankkontona, beställa biljetter och kolla eventuella resmål och sånt. Men visst ser man lite oförskämt lat ut när man ser ut att slösurfa framför datorn och mobilen och inte alltid så lätt att svara n'r Margareta frågar vad jag håller på med.

Och sen är det inget stort fel heller att sitta och slösurfa ibland. Det finns ju en ocean av information och "om man söker så finner man", ett annat visdomsord som jag kanske ska tipsa Ulrika Gabriel om.

Annars är jag lite allergisk över såna där visdomsord som florerar hela tiden på nätet om det inte är jag själv som skrivit dom förstås. Och det är förresten rätt skönt också att ligga på soffan med en tidning som min morfar gjorde.

Mansplaining

Dagens Twitterstorm heter Mansplaining, mitt gamla fackförbund Unionen har en kampanj som kanske inte blev som dom tänkt sig.

Uppmärksammat utomlands och förlöjligat, folk lämnar Unionen i protest läser man. Sexism kallas det också, Jag tycker det var en bra kampanj även om jag bara skannat den lite ytligt.

OK, Womensplaining finns ju också så kanske det rätta ordet må vara bara Plaining eller Explaining eller varför inte bara det välkända Härskarteknik även om Plainng om jag fattar det rätt är mer en specifik variant av Härskarteknik. Jag är väl inte helt snövit själv, men jag reagerar direkt när folk kör med Plaining och nog är det oftast vi killar som plainar. Men jag tror det ligger alltför mycket i det. Flickorna pluggar mer och är bättre än killarna i skolan, men killarna får bästa jobben, chefsjobben, och kan sen förklara för flickorna hur allt ligger till.

Pinsamt och bottennapp står det i kommentarerna till Unionen och några tycker väl att det är bra också. Men jag har sett så mycket mansplaining i arbetslivet så jag kan bara tycka det var en bra kampanj.    

Idag var jag lite för trött efter ett par dar i Sollentuna så det blev bara en kort kommentar till dagens Twitterstorm där jag i alla fall tog ställning. Nu ska jag gå på After Work

Rökskadad

Ingen av mina närmaste vänner röker nu längre. Förr rökte alla.

Camel hörde till dom där hälsocigaretterna

"Jag har också gått över till Prince" sa kändisarna i annonser överallt, det var nästan nyttigt att röka. Florida var ett märke som jag har glömt. Florida rökte Martin Beck konstant i Beck-böckerna, men den cigaretten blev förbjuden av nån anledning men knappast för att den var farlig, det var bara tufft på den tiden. Och ganska billigt. "Om du är en stresssad slav, ta ett bloss och koppla av" sjöng Anita Lindblom på Svensktoppen.  
 
Men nu har alla mina vänner slutat röka och alla har fått kämpa, det är svårt att sluta. Ja, några enstaka har inte lyckats sluta, är inte riktigt motiverade. Men det är trist att se ungdomarna stå i klungor utanför skolan och röka, alla kommer dom att försöka sluta röka när dom blir äldre. Alla.

Men alla kan inte och folk får väl göra som dom vill, men häromdan var jag hemma hos en rökare som försökt med nikotinplåster, tuggummin mm men kastat in handduken. Och då minns man, så där luktade det hemma hos folk en gång.

Det konstiga är att även om ingen rökte när jag var där så sätter sig röklukten ändå i kläderna och känns unkna. Så det var tidigare! Snus är rätt äckligt det också men det sätter sig ju inte i kläderna som röklukt.

Så länge det inte är förbjudet får väl folk göra som dom vill hemma, där kan man ju välja att undvika att hälsa på, men bra att det förbjuds mer och mer, snart är det förbjudet också på uteserveringar, busshållplatser och lekplatser stod det just i tidningen. Balkongen?

Min första Fars Dags-slips

Alla formas av sin tid. På min tid firade vi inte Fars Dag, men igår fick jag en handgjord Fars Dags-slips, min första.

En gång bojkottade vi Fars Dag dels för att det var ett kommersiellt  jippo, men framför allt hade man uppmärksammat att när barnen i skolan och på förskolan satt och ritade teckningar till Far så blev många andra barn ledsna, dom som inte hade nån Far. Saknaden och sorgen blev så stor sa man och på den tiden skulle man visa empati och solidaritet. Så vi strök Fars Dag i vår familj. Mors Dag också. I stort sett. Kanske jag fick en teckning nån gång och blev säkert glad för den, det där var inget fundamentalistiskt ställningstagande.

Min första Fars Dag-slips blev en
Morfars Dag-slips

Nu är tiderna annorlunda, både Fars och Mors Dag är stora högtider som jag aldrig hör nån kritik om längre. Barn utan Far eller Mor är inget problem längre. Dom barnen är kanske tuffare numera och framför allt är dom allt fler, ensamma föräldrar var så ovanligt förr.

Men själv är jag så präglad av min tid på 60-70-talat med solidaritet och empati och så var vi mot kommersialismen, vi firade Alternativ Jul tex. Sen kom 80-talet med "Satsa på dig själv!"

Med lite avstånd känns visserligen en del åsikter från gamla tider lite mossiga, men allt har sin tid en del är väl bättre nu, men t.ex. avskaffade vi det där att säga NI, det var väl fint. I boken jag läser nu säger Gunvald Larsson till den misstänkte, råbarkade mördaren runt 1965: "Vad gjorde NI sen, herr Bergström!". Nu börjar Ni-titulerandet komma tillbaka och Fars Dags-firandet är redan här igen, eller det kanske aldrig var borta.

Förlåt skrivklådan, det var ju min slips det gällde, min första Fars Dag-slips och jag kom in på lite annat. Jag får erkänna att jag blev glad. "Morfar" står det på slipsen så kanske Elisabeth hade hjälp av något av sina barn att fixa den fina slipsen, troligen Nelly.

Klassisk randning i snygg färg med färdigknuten knut. Modernt inplastad i hållbart material och jag kommer att med stolthet bära den vid högtidliga tillfällen här i Mitt Sjuttital.