En relik från förr utan värde

Jag har svårt att göra nåt i smyg. Inte för att jag behöver göra det så ofta men ändå.

Häromdagen kollade jag en uppgift i vårt lexikon och blev avslöjad direkt, Bandet med bokstaven "I" var lite intryckt. Hur kunde Margareta se en sån sak? Typiskt kvinnligt? Men jag fick ett tillfälle till en fundering.  

Engelskt lexikon från 1968. Rätt snyggt.

Telefonkatalogen kommer inte att tryckas längre stod det i tidningen i veckan och några nya lexikon trycks det inte heller längre, hopplösa gamla reliker från tiden innan internet. Och symboliskt var de just ordet "internet"  jag skulle kolla i mitt gamla lexikon, vad stod det i mitt lexikon från 90-talet?

Ett av det första jag köpte när jag fick egen inkomst var ett lexikon på avbetalning, Focus hette det i fem band. Det har jag inte kvar längre men det dröjde inte länge innan jag köpte ytterligare ett lexikon. Ett engelskt i 21 delar tryckt 1968 som jag omkullpratad av en dörrförsäljare köpte utan ångervecka och jag har väl inte direkt slitit ut dom böckerna.

Bonniers tryckt 1993-1998.    

Och så gick det en tid och på 90-talet blev det ett nytt lexikon, Bonniers i 24 delar,  man ville ju ha senaste nytt i bokhyllan. Sen kom Internet.

Så våra lexikon är passé nu sen länge men får stå kvar i bokhyllan så länge dom inte står i vägen, sen hamnar dom på tippen utan värde. Vad är nästa sak som kommer att försvinna under Mitt Sjuttital?

TV:n? Nu när man kollar i plattor & mobiler behöver man verkligen en stor TV? Jo, den blir nog kvar hos oss som är av den gamla stammen, men kanske TV-soffan försvinner hos yngre. Vår stereo är borta sen länge och CD-spelare har vi bara i bilen och i datorn. Stationära datorn kanske ryker om och när den pajar eller åtminstone alla kablar när allt mer blir trådlöst.

Min fantasi räcker inte till att förutspå vad som kommer att hända. Nycklar? Kontanter är på väg bort. Ratten på bilen behövs snart inte.

Och förresten behövs man själv när robotarna tar över? Äh, upp med hakan!