Fast i dåtiden?

Nu har jag läst 10 böcker under senaste månaden och alla rör sig i 60-talet fram till 1972 ungefär. En hel livsproduktion av Sjöwall-Wahlöö, åtminstone alla dom böcker man först förknippar med dom, och jätteintressant att följa hur samhället ändrades under en så expansiv period.

Lägg till bildtext

Läs dom! Inte så spektakulära som spänningsromaner kan vara numera, mer en inblick i det ibland tröstlösa pusslandet i att lösa kriminalfall, och så får man en historielektion på köpet eller i mitt fall lite påminnelser hur det var när jag var ung.

På TV började igår en ny omgång av "Historieätarna" som kommit fram till efterkrigstiden, med mat som jag åt som liten och ung. Och kors då, en hel del av sån mat äter jag fortfarande. Och fortfarande tycker är gott! Jan Guillous senaste bok om det stora århundradet har kommit fram till 50-talet.  

Musiken jag lyssnar på och sjunger i rockkören, "rock från 50-60-70-talet" som vi brukar säga, är ju också exempel på hur jag hänger kvar i dåtiden, Men jag tycker ju om den musiken....

Och så nu i veckan firar televisionen i Sverige 60 år med en massa program från televisionens barndom, och jag tittar på och minns Hyland och sånt. "Uj vilken dålig kvalitet"  har jag hört nån säga när gamla svartvita TV-program kommer på tal. Obegåvat. Utveckling tar sin tid och lite charmigt är att se det allra första nyhetsprogrammet från 1956 där allting gick åt pipan. Ingenting fungerade som det skulle. Och nu gör SVT hur avancerade program som helst och bra program också. Som "Allt om Sverige" som vann en Emmy i natt!

Idag ska jag i alla fall vara lite halvmodern. David Bowie-konsert med hans musik från 70-80-talet, det är ju bara 30-40-år gammal musik, rätt OK?

Och lägger kanske ut nåt på Snapchat för att markera kopplingen till nutid. Årets julklapp, VR-glasögon, är nutid och också nåt jag måste prova, men nog håller jag hårt fast vid dåtiden.