En gång bojkottade vi Fars Dag dels för att det var ett kommersiellt jippo, men framför allt hade man uppmärksammat att när barnen i skolan och på förskolan satt och ritade teckningar till Far så blev många andra barn ledsna, dom som inte hade nån Far. Saknaden och sorgen blev så stor sa man och på den tiden skulle man visa empati och solidaritet. Så vi strök Fars Dag i vår familj. Mors Dag också. I stort sett. Kanske jag fick en teckning nån gång och blev säkert glad för den, det där var inget fundamentalistiskt ställningstagande.
Min första Fars Dag-slips blev en Morfars Dag-slips |
Men själv är jag så präglad av min tid på 60-70-talat med solidaritet och empati och så var vi mot kommersialismen, vi firade Alternativ Jul tex. Sen kom 80-talet med "Satsa på dig själv!"
Med lite avstånd känns visserligen en del åsikter från gamla tider lite mossiga, men allt har sin tid en del är väl bättre nu, men t.ex. avskaffade vi det där att säga NI, det var väl fint. I boken jag läser nu säger Gunvald Larsson till den misstänkte, råbarkade mördaren runt 1965: "Vad gjorde NI sen, herr Bergström!". Nu börjar Ni-titulerandet komma tillbaka och Fars Dags-firandet är redan här igen, eller det kanske aldrig var borta.
Förlåt skrivklådan, det var ju min slips det gällde, min första Fars Dag-slips och jag kom in på lite annat. Jag får erkänna att jag blev glad. "Morfar" står det på slipsen så kanske Elisabeth hade hjälp av något av sina barn att fixa den fina slipsen, troligen Nelly.
Klassisk randning i snygg färg med färdigknuten knut. Modernt inplastad i hållbart material och jag kommer att med stolthet bära den vid högtidliga tillfällen här i Mitt Sjuttital.
Det var en ovanligt snygg slips! Den kan du bära med stolthet. :)
SvaraRadera