Det är en lyx att ta en helg i sommarstugan även på vintern, men det blir inte lika ofta numera, åldern tar väl ut sin rätt så att man blir lite mer bekväm. Värmen står på hela vintern och blir det inte alltför kallt så blir det heller inte alltför dyrt, värt pengarna att stugan inte är helt utkyld när vi tar oss dit.
 |
| Solen har inte hunnit gå upp än 10 dec. |
I fredags var det vårväder. Solen sken, 8-9 grader varmt så det blev en tur till stugan. Änderna simmade i ån, Swimming Ducks, Margareta klippte ner en del växter vi inte hunnit tidigare och jag gallrade ur några grenar, rätt fint att ha stugan att åka till som omväxling. Nu skulle vi fixa det sista inför vintern. Och bada bastu förstås. Tände den redan på fredagseftermiddan, vilken lyx!
Så vaknar man på lördagsmorgonen med snö och minusgrader. Fint det också, men vi åkte hem och satsade på Nobelfirandet. Willy och hans band, Sitting Ducks, spelade Dylan en hel timme på Stadsbiblioteket. Bob Dylan har jag aldrig aktivt lyssnat på, men när Willy och hans ankor sjöng med svenska texter var det riktigt njutbart, fina översättningar.
 |
| Willy i mitten |
Sen blev det slow-TV hela eftermiddan och hela kvällen, nu när vårvädret tog slut så var det helt OK. Odramatiskt, ingenting hände, precis som alltid! Men man sitter där och tittar.
Det enda märkliga kan vara att vem som helst kan visst bli nervös i ett sånt här sammanhang. Patti Smith har väl många gånger förr sjungit för många fler i publiken och pristagarna har väl också talat inför mycket större publik, men Nobel-dagen är lite extra högtidlig. Stundens allvar.
Patti Smith glömde texten och pristagarnas tal var lite darriga och tråkiga, men dom är ju bara människor dom också, det är ju positivt att se.
Och idag snöar det ännu mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar