Vadå roadmovie?

Inne på sista rakan i det här #blogg100-racet är det hög tid att kommentera undertexten i bloggrubriken.

Egotrippad först - ja ALLA #blogg100-bloggare är mer eller mindre egotrippade så det skäms jag inte för. Alla bloggare över huvud taget. Men Roadmovie? Ja det kan jag kanske behöva förtydliga.

Roadmovie mot okänt mål

Mina nedslag längs min fysiska förflyttning längs vägarna är ju rätt måttliga. Längs sträckan från Katrinelundsvägen i Västerås till Stentorpet i Sala gör jag sällan några stopp för att prata med intressanta personer och få intressanta upplevelser att dokumentera. Vi stannar på Coop Extra ibland i Sala och köper filmjölk, det är mer på den nivån. Ibland åker vi till Almunge, Sollentuna eller Solna inte mycket att komma med där heller längs själva vägen.

Nä, den här fysiska aspekten på min roadmovie kommer nog att bli mer intressant framåt sommaren då vi välkomnar en ny liten fransyska in i familjen, vår trettonåring börjar ju ge lite illavarslande oljud ifrån sig från baken och kan behöva tas om hand av åldringsvården.

Men sen finns det en annan aspekt av roadmovie som ju är den jag i första hand tänker på: min roadmovie genom sjuttitalet där jag dagligen dyker på intressanta personer och intressanta upplevelser. En sån här helg som vi har bakom oss skulle kunna bli hur mycket som helst och bara strapatserna i regnet ger en massa associationer och uppslag men nån måtta får det vara.

Uppslag - associationer....Som ett brev på posten (förr i tiden vill säga, nu får man inga brev) kom ett uppslag just nu ur min förvirrade hjärnas källararkiv: Lars Ekborgs avhyvling av Beppe Wolgers i en populär sketch från 1967 om just "uppslag". Ett exempel på vad jag plockar på mig under min roadmovie som nu kommit ytterligare ett år in i sjuttitalet, 71 ljus hade jag i tårtan igår. Det här skrattade vi åt för 50 år sen. Lars Ekborg och Beppe Wolgers som båda två tyvärr avslutade sina roadmovies alltför tidigt.