Hur var det det började egentligen, våra barnbarnsveckor? Jag minns inte riktigt, men upplägget tar jag åt mig äran av, Wild Kids med en massa tävlingar.
Vi springer fort, vi hoppar långt, vi gissar frågor och kastar prick. Föräldrafritt förstås och menyn sätter barnen själva ihop. Sovmorgon och gott om tid att bara leka eller slappa i solen eller som i år när det varit lite kyligt sitta och knappa på mobiler och datorn med sina spel. Just nu sitter dom äldre och spelar schack där de yngre storögt tittar på. Och mellan varven hjälper dom mormor/farmor med det dom kan.
Det är inte många år man har barnbarnen i den här åldern så "de tål ve' å passa på" Dom äldsta är snart på väg till Japan på scoutläger, sen är nog morfars tävlingar i Sala inte riktigt lika häftiga.
Varma Wild Kids-veckor ligger vi timme efter timme i ån och busar, i år har vi inte badat alls. Långsamt? Inte en sekund! Kusinerna är så inkörda på varandra och ser till att ta vara på de här föräldrafria dagarna. Och Margareta och jag får tilfälle att prata ostört med ungarna.
En utmaning är att göra tävlingar som passar både stora och små. Det lyckas skapligt ibland, jag skulle kunna konsulta som WK-lekledare om det inte vore så att det är ett så tufft jobb. När karriären började vid 64 gick det rätt bra, men nu vid 71..…. Skriva bloggar är bara att glömma, de här raderna som jag skriver under schackpartiet vet jag inte vad de handlar om men nu trycker jag Enter så ska vi försöka få i säng några av ungarna och snart nog blir det sängen för mig också. Klockan är över nio!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar