Det värsta med att bli gammal

Som nestor här i #blogg100-rallyt där vi skriver minst ett inlägg om dan kan det vara värt med några rader till ungdomarna om hur det är att bli gammal. Här är några osorterade tankar.

Här studsar jag inte upp längre.

Alltför många av mina vänner i min ålder har krämpor här och var. Knän är vanligt. Och jag får hela hela tiden frågor om varför jag springer så mycket. Jo för att slippa problem med knän och leder är ett standardsvar jag kör med. Jag håller emot så gott det går, men det är klart att jag känner av mina år, här är några exempel:

Förr studsade man som en getabock uppför trappor och över hinder. Men på läktaren på Stadion i söndags där vi satt och tittade på Minimaran och väntade på Clea och Natan och deras kompisar kände jag mig riktigt seg när jag behövde ta mig upp och nerför läktaren. Jag fick röra mig långsamt och med värdighet och fick hålla i ett räcke eller sätta knät för varje steg. Klättrar inte i träd så bra längre.

Ja, balansen och smidigheten är nog det värsta. Näst värst kanske det är att man inte orkar lika mycket som förr. Ungdomarna kanske tycker man sjåpar sig när man behöver vila middag, men
efter en intensiv helg var vi riktigt tagna på söndagskvällen, orkade knappt fixa kvällsmaten. Ja så trötta kan väl barnfamiljer också bli men helt klart behöver man ta igen sig lite oftare mellan varven nu i sjuttitalet. Tur att Margareta är så ung än, hon får ta i när jag behöver ta en tupplur.

På tredje plats kommer kanske det som känns påtagligt i #blogg100-svängen: man är inte lika flink med IT-tekniken som kollegorna. Jag klarar mig väl hyfsat, men inte orkar jag sätta mig in i alla förkortningar och all ny teknik.

Mer ordning och reda!

Mindre stresstålig är jag och det är inte lika lätt längre att hålla 100 idéer samtidigt i huvudet men jag är också lite mer noga tror jag. Noga? Ja åtminstone några av ungdomarna i #blogg100 hoppar över bloggandet ett par tre dar och skriver ifatt senare. Eller struntar helt några dar och tar nya tag senare. "Det var lite stressigt". Vad är det för utmaning? Har dom inte sett Stig Järrel i Ingmar Bergmans Hets?: Fusk min herre!

Nu blev det kanske ett snedsprång och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men jag ger mig här. För den här gången. Hur det är att bli gammal är ett självklart ämne jag kommer tillbaka till stup i ett här i mitt sjuttital.