Prisvärt, del 2

Förra inlägget tidigare idag handlade om prisvärt, det här är en fortsättning som jag glömde ta upp i morse. Jag hade tänkt få i ett exempel på vad jag tycker inte är prisvärt.

Jag har alltid gillat färg på bilar, vi har haft röda, blåa och tom en gul en gång. Såklart skulle vi ha en röd den här gången, min favoritfärg där blå kommer god tvåa. Men vid närmare eftertanke blev det inte så.

Nog har man ofta fått betala nån krona extra för färg på bilen men då har vi fått lite fräsigare klädsel samtidigt eller nåt annat lull lull.

Citroën satsar hårt på röda bilar i sin kampanj i år och har en riktigt fin röd färg, men så kollade vi prislistan. 7.500 extra kostade en röd bil. Utan några andra finesser än just röd färg, nä det kunde vi inte kosta på oss. Inte prisvärt. Sen är det nog miljöaspekter också att ta hänsyn till med en del färger så det fick bli standardfärgen, den kostade 0 kronor extra.

Min nästnästa bil

Då var ju extrautrustningspaketet mer prisvärt, 16.700 kronor kostade det för en himla massa finesser, men det är det extrapris på just nu, det bjuder man på. Kostar 0 kronor. Ja, jag vet gungor och karuseller, försäljningstrix, på nåt sätt får man väl betala det ändå, men bilfirman får en nöjd kund som tycker att han gjort en bra affär.

Men röd blev den alltså inte, det väntar jag med tills jag vinner på Triss, då blir det en röd Ferarri har jag tänkt.