Det bästa och sämsta jag gjort

Om man riktigt tänker efter kanske det finns andra toppar och dalar, men åtminstone ett av det bästa jag gjort var absolut att jag blev marathonlöpare. Det hände sig på Stockholms Stadion den 7 juni 1998 kl 18.16. Målgång efter 42195 meter och solen sken.

En passage på Höga Kusten Ultra
Hoppas Anders inte snubblar!

Sen det sämsta, där finns det mer att välja bland. En del får jag väl bara acceptera och lägga bakom mig och dom värsta grodorna får jag väl be om ursäkt för, "ska inte göra om det", men det jag tänkte på nu och som var ett väldigt dåligt beslut var att dra ner på löpträningen den här våren. Jag kommer ju inte igång igen! Det här har också varit bloggtemat lite väl ofta den här våren, det blir inga fler såna här inlägg.  

Och det var lite planerat, för som pensionär har man ju inte "all tid i världen". Jag prioriterade ner löpningen och körde desto mera på gymmet i stället som syns på mina biceps som jag kommer att visa upp på sommarens badstränder för intresserade, men mina joggingtider nu till Älgudden är pinsamt dåliga. Margareta går fortare än jag springer känns det som.

När sen Anders till helgen står på startlinjen till Höga Kusten Ultra 129 kilometer! blir jag förstås glad för det, det är fantastiskt roligt helt enkelt, men förlåt Anders jag blir lite avis också. Tre maror på raken springer du och jag kan inte hålla farten uppe ens till Älgudden, min gamla kortvända.

Nu går jag och sneglar på joggingskorna som är lite dammiga. Om jag skulle ta en morronrunda i morrn och ta tiden till Älgudden tur och retur. 6 kilometer. Kan jag sen förbättra den tiden under sommaren så .....          

Spilld mjölk är inget att gråta över och jag ska inte älta det här med "det sämsta" mer och tänka mer på "det bästa" i stället.