Stentorpseken har framtiden för sig

Stentorpseken vann till sist matchen mot granen   

Det var fråga om minuter för att rädda livet på vår ek som mådde allt sämre i skuggan av den stora granen. Nu går den en lysande framtid till mötes.

Redan i september 2011 hade jag märkt att eken mådde dåligt och den här bilden la jag ut då på en av mina bloggar. Här var eken någorlunda vid liv, men nu 2015 var den i stort sett död. Innan vi tog fram motorsågen och drog ner den alltför stora granen.

Nu har det nästan gått en månad sedan granen föll och redan har eken tagit sig! Förr växte inte en gren mot granens håll men nu redan på en knapp månad drar det iväg nya grenar!    

Bilden gör inte eken rättvisa.
Den växer riktigt bra.

Rumskullaeken i Vimmerby är Sveriges äldsta ek, 1000 år sisådär, och har varit med i Vilgot Sjömans Nyfiken Gul. Börje Ahlstedt och Lena Nyman hade lite kuttrasju där i bladverket, men det är Stentorpseken som har framtiden för sig, och den har redan nu i sin ungdom fått vara med i min sjuttitalsblogg, det smäller högre än en Vilgot Sjöman. Självklart kommer jag att följa hur eken växer till sig och dokumentera alla framsteg framöver. Har jag tur att återfödas på rätt sätt då och då genom historien så kanske jag kan få se den ränna iväg både på höjden och i omkrets. Tanken svindlar.

Till historien hör också att Stentorpseken har anor från Öland. Vår Stentorpsgranne Kjells föräldrar tog en gång en ekplanta med sig hem från Öland som sen växte sig stor och spred sig till vår backe. Fint ska det va för det vet ju alla att öländska ekar är de allra bästa.

Men den håller inte för Börje än om han skulle få tag på nåt snyggt som vill klättra i träd tillsammans med honom. Men kanske Börjes barnbarns barnbarn är spekulaneter en gång om det blir en ny nyfikenfilm.